Bekämpning av skogsbränder

Skogsbränder ingår som en naturlig del i de boreala skogsekosystemens funktion [Lähdeviite1]. Samhällsutvecklingen har lett till att det har uppstått ett modernt jord- och skogsbruk, medan svedjebruket har upphört, och detta har gjort att antalet skogsbränder reducerats drastiskt [Lähdeviite2].

Skogsbränder bekämpas aktivt för att de ska åsamka så liten ekonomisk skada som möjligt. I ett globalt perspektiv utgör skogsbränderna en betydande utsläppskälla för växthusgaser som påskyndar klimatförändringen.

Det uppstår årligen 400–2 400 skogsbränder. Tack vare den effektiva bekämpningen av skogsbränder har brandytan under de senaste decennierna varit mindre än en hektar per brand [Lähdeviite3]. De flesta skogsbränder i Finland orsakas av mänsklig verksamhet. Blixten orsakar ca 10 % [Lähdeviite4] av bränderna  och under 5 % av bränderna har fått sin början i samband med drivning eller markberedning [Lähdeviite5].

Skogsbrandövervakning och ett fungerande skogsbilvägnät som underlättar släckningen spelar en viktig roll vid förebyggandet av skogsbränder. Bekämpningen av skogsbränder har utvecklats under de senaste åren. Till metoderna hör nuförtiden bland annat flygövervakning av skogsbränder och avtalsbrandkårer som sköter själva släckningen.

Klimatförändringen gör att risken för skogsbränder ökar. Den ökade risken för torka ökar samtidigt risken för skogsbränder [Lähdeviite6]. De extrema väderförhållandena som klimatförändringen för med sig ökar risken för antändning av skogsbränder. Höga temperaturer, låg fuktighet och hårda vindar ökar avdunstningen och torkar ut både markytan och själva marken. Klimatförändringen kan också leda till en multiplikatoreffekt när det gäller riskerna, risken för en skogsbrand ökar till exempel efter en stormskada [Lähdeviite7]. Antalet dagar med varning för skogbrand kommer sannolikt att stiga med 7-10 per år mot slutet av det här seklet. Risken för skogsbrand kommer att öka mer i södra än i norra Finland [Lähdeviite8].

Risken för skogsbrand går att minska genom att hålla figurstorleken relativt liten och genom sådana skogsvårdsmetoder som påverkar skogens struktur. Skogarna i Finland har länge haft en jämn struktur. Skogsvården påverkar trädslagsvalet och den mängd biomassa som lämnas i skogen, vilket inverkar på skogens brandbelastning. Flera faktorer inverkar på hur lätt skogen antänds och börjar brinna, bland annat egenskaperna hos bränslet, antändningskällan samt yttre faktorer, av vilka vädret är den viktigaste. Bränslets fukthalt påverkar antändningstemperaturen. Torra och karga skogar antänds lätt, men bränderna är i allmänhet lågintensiva och lättare att kontrollera. Skog som innehåller mer biomassa och är fuktigare antänds inte lika lätt, men risken att det under vissa väderleksförhållanden uppstår en högintensiv, kraftig toppbrand är där större. Det finns olika typer av skogsbränder: markbrand, ytbrand och toppbrand. De olika typerna förekommer ofta i en och samma skogsbrand beroende på de lokala förhållandena och typen av bränsle. Drivning av grot minskar risken för skogsbrand. [Lähdeviite9]

En skogsbrand orsakar stora ekonomiska skador för skogsägaren. Brunnet och förkolnat trä duger inte som råvara för skogsindustrin utan kan på sin höjd användas som energiråvara. Skogsägaren kan ta en skogsförsäkring som ersätter förlusterna om en skogsbrand skulle uppstå. Ett brandområde kan lämpa sig som ett frivilligt skyddsområde.

Efter en skogsbrand är träden mer mottagliga för insektsskador. Skadegörare som granbarkborre och märgborre drar nytta av att träden försvagats.