Drivning av grot på förnyelseytor

Grot drivs i första hand ut på bördiga, grandominerade objekt där mängden grot uppgår till minst 50 fastkubikmeter per hektar. På talldominerade förnyelseytor är mängden hyggesrester i oftast så liten att det inte lönar sig att ta dem tillvara i form av grot. I praktiken är det ofta omöjligt att driva ut grot på områden som kräver vinterdrivning.

Stubbrytning utförs i första hand på grandominerade objekt där det är möjligt att driva ut minst 55 fastkubikmeter stubbar per hektar. Stubbrytningen utförs först efter att groten drivits ut.

• Uttag av grot och energived rekommenderas inte på ståndorter kargare än torr mo på grund av risken för näringsobalans och tillväxtförluster.  
• Om det redan tidigare förekommit näringsbrist på objektet kan uttag av grot inte rekommenderas om inte ersättande gödsling också utförs.  
• På vissa ståndorter på torvjordar kan en stor del av ståndortens förråd av kalium och bor gå förlorat redan vid en normal gagnvirkesavverkning. I synnerhet på dikade mossar är det vanligt med kaliumbrist. Att då avlägsna också hyggesrester och stubbar skulle ytterligare minska mängden tillgänglig näring. Förutom förlusten av kalium och bor kan detta dessutom resultera i fosforbrist, vilket kan påverka tillväxten hos nästa trädgeneration. Av den här anledningen rekommenderas att inte utföra drivning av energived vid förnyelseavverkning på torvjordar, om det inte är frågan om restaurering av en torvmark.

Vid uttag av grot på föryngringsytor kan kvaliteten på uttaget förbättras genom noggrann planering, där följande fastställs:
 

1. skogsägarens mål och särskilda önskemål
2. utgångspunkter som följer av lagstiftning och skogscertifiering
3. begränsningar i objektvalet, såsom naturvärden och skyddszoner
4. planering av åtgärder för vattenskydd och naturvård
5. behovet av förberedande röjning på föryngringsytan
6. behovet av stubbbehandling
7. tidpunkt för uttag av grot
8. torktid för grot på avverkningsytan
9. placering och utrymmesbehov för upplag
10. tidpunkt för markberedning och föryngring

På föryngringsavverkningsytor som täcks av tät underväxt är det skäl att överväga förberedande röjning. Den underlättar genomförandet av uttaget och minskar risken för att jordmaterial följer med underväxten till upplaget vid skotning.

Uttag av grot ökar antalet skotningslaster jämfört med enbart uttag av industrived. Särskilt användningen av basvägsnätet ökar. För att förebygga markskador ska skotningen av grot tidsplaneras utifrån markens bärighet, antingen till torra perioder, barmarksförhållanden eller tjälad mark. Det är inte ändamålsenligt att ta ut grot från delar av avverkningsobjektet med dålig bärighet.

Vid planering av lagring av grot ska man beakta att grotupplag kan ligga vid vägkant i upp till två år. Skogsskadelagen begränsar lagring av energived i skogen och i vägkantlager. Vid planering av upplagsplatser ska även grotens utrymmesbehov samt lämplighet för lagring och flisning beaktas. 

Uttag av grot påverkar tidpunkten för föryngringsåtgärder. Markberedning och föryngringsåtgärder utförs först efter att det inte längre finns grot upplagrad på föryngringsytan.

Tidsplanering av uttaget:

1. Grot samlas först i travar på avverkningsytan för torkning.
2. Torkningen tar vanligen 4–8 veckor beroende på nederbördsmängden. På objekt som avverkats under perioden september–maj bör skotningen av grot utföras först i juni för att säkerställa tillräcklig torkning.
3. Efter torkningen flyttas groten till ett vägkantupplag som placeras på en för torkning gynnsam plats och skyddas mot nederbörd. Travar på avverkningsytan blir lättare fuktiga än stora, täckta vägkantupplag.

De exempelsituationer som presenteras här bygger på antagandet att arbetena i åtgärdskedjan genomförs enligt målsättningen. I praktiken förekommer det dock ofta förseningar i kedjan, vilket till exempel kan leda till att föryngringsåtgärderna skjuts upp till följande vår.
Exemplen beskriver gran­dominerade avverkningsobjekt som avverkas vid olika tidpunkter.

Sett ur skogsägarens synvinkel kan försäljningen energived skilja sig en del från försäljningen av gagnvirke, där man får betalt per fastkubikmeter. Olika aktörer kan använda olika mätningssätt och -metoder och betalningsrutiner vid handel med energived, vilket skogsägaren bör ta i beaktande vid virkesförsäljningen.

• För slanor och helträd används ofta fastkubikmeter som betalningsgrund.  
• För grot och stubbar från förnyelseytor är det vanligt att ersättningen är bunden till mängden gagnvirke som tagits ut.  
• Priset på energiveden kan också sättas baserat på dess energiinnehåll (megawattimme, MWh).

Fjärrtransporten och flisningen ställer krav på lagerplatsen, som t.ex. vändplatser, bärighet och utrymme för lastning och flisning. Den utrustning som används för flisning vid väg och fjärrtransport kräver mer utrymme än vanlig virkestransport. 

Det lönar sig i allmänhet att täcka väglager där man lagrar slanor och grot. Om man täcker energiveden blir den inte våt av nederbörd och snö och is hamnar inte i flishuggen i samband med flisningen. Särskilt viktigt är det att täcka högar av grot. Kvistade och okvistade slanor blir inte lika lätt blöta under vintern som grot.  

Förlusten av torrsubstans kan vara betydande då grot lagras på ett avlägg.[Lähdeviite18]Det lönar sig inte att lagra grot vid väg längre än några månader, men på grund av praktiska orsaker som är förknippade med transporten är lagringstiden ofta längre. Vid lagring av slanor blir inte torrsubstansförlusterna särskilt stora ens vid en lagringsperiod på ett år.[Lähdeviite19] Stubbar bibehåller sina egenskaper längre än andra typer av energived vid lagring vid väg. 

På allmän väg, riksvägar (väg nr: 1-39) och stamvägar (väg nr: 40-99) är all hantering och lagring av virke på vägområdet förbjudet, liksom också stickvägslager. Skogsbilvägar som utgår från en riks- eller stamväg bör alltid vara försedda med en vändplats. Om man avviker från den här regeln måste man ha tillstånd från NTM-centralen.  

Också beträffande vägar av lägre vägklass är det skäl att kontakta den lokala vägmästaren. Förutom i ovannämnda fall, är lastning av virke också förbjudet på sträckor där det är förbjudet att stanna och längs vägar där den största tillåtna hastigheten överstiger 80 km/h.  

Om man vill göra en ny väganslutning kräver det tillstånd, även om anslutningen är tillfällig. Tillståndet beviljas av NTM-centralen, som också ger anvisningar för hur den nya anslutningen bör byggas eller en existerande anslutning förbättras. På lagerplatsen och vid anslutningen bör sikten vara tillräcklig med tanke på trafiktätheten och hastighetsbegränsningarna. Det här gäller både allmänna och privata vägar. Flisning av energived är förbjuden vid allmän väg. 

Valet av lagerplats har stor betydelse med tanke på energivedens kvalitet. Stubbarna bör transporteras bort från lagerplatsen inom högst två eller två och ett halvt år, beroende på när drivningen utförts.

1. Vändplatsens och vägens bärighet bör vara tillräckliga.
2. Det måste finnas platser där den övriga trafiken kan väja eller köra om.
3. Vältan måste finnas inom kranens räckvidd vilket innebär att gripstället bör ligga högst 7 meter från vägkanten.
4. Om vältan är placerad längs en stickväg, måste man lämna ett utrymme på minst 15 meter för flishuggen bakom vältan och vältans framsida ska ligga minst 6 meter från huvudvägen. Man börjar bygga vältan på den sida huvudvägen ligger.  

Groten har torkat så pass mycket ute på ytan att större delen av barren har fallit av. Om groten som har drivits ut har varit färsk, har man lämnat kvar ca 30 % av hyggesresterna på ytan, så jämnt utspritt som möjligt. 

Av stubbarna har man lämnat:  

• Minst 25 st över 15 cm grova stubbar per hektar, jämnt utspridda på ytan och på ler- och siltjordar (mjäla och finmo) minst 50 st/ha.
• Under 20 cm grova stubbar och gamla, ruttna stubbar [Lähdeviite20]
• Alla färska, rötskadade stubbar har tagits bort.
• Inga stubbar har brutits på skyddszoner mot vattendrag och småvatten och inte heller längs dikeskanter.
• För att undvika rotskador har inga stubbar brutits i närheten av levande träd   
• Om avverkningen har gjorts under barmarksperioden har stubbar som lämnas behandlats med stubbehandlingspreparat.
• Markytan har inte brutits upp i onödan.
• Man har beaktat grupperna med naturvårdsträd, den döda veden, fornlämningarna, viltbuskagen och vattenvården i samband med drivningen. 

Naturvården utgör en självklar komponent i drivningsarbetet. Skogsägaren kan själv besluta i vilken grad och på vilket sätt naturvården beaktas. Dessutom ställer skogscertifieringen vissa krav på drivningsresultatet. 

Ett tecken på hög drivningskvalitet är att stubbarna har transporterats bort från lagerplatsen inom två år från avverkningen.  

1. En del av stubbarna och hyggesresterna lämnas kvar.
2. Död ved bevaras och enskilda döda träd lämnas också kvar.
3. Hyggesrester används vid behov som markförstärkning.
4. Körning på ställen med dålig bärighet undviks.
5. Ingen stubbrytning utförs där drivningsförhållandena är svåra, såsom branta sluttningar, stenfält, bergbunden mark eller fuktiga svackor.
6. Ingen stubbrytning utförs i omedelbar närhet av levande träd och inte heller nära lågor, fornlämningar, naturobjekt, viltbuskage och myrstackar.
7. Invid vattendrag lämnas en skyddszon. Dikesrenarna längs fungerande diken lämnas orörda.
8. Markytan bryts inte upp i onödan och gropar som uppstår jämnas ut.
9. Alla stubbar som är drabbade av rotticka avlägsnas, förutom på skyddszoner vid vattendrag, på naturobjekt eller i närheten av naturvårdsträd.

När grot och stubbar tas ut från ett avverkningsområde bör man beakta avverkningsområdets virkesproduktionsförmåga, mångfalden och vattenvården. Vid drivning av energived skall man också beakta övriga krav i standarden. 

På förnyelseytor kvarlämnas biomassa enligt följande: 

• av grot omkring 30 % så jämnt fördelat som möjligt 
• minst 25 st/ha av över 15 grova stubbar, på ler- och siltjordar minst 50 st/ha 
• dessutom stubbar som kvarlämnats vid tidigare avverkningar samt stubbar med en diameter under 15 cm 

På områden som är infekterade av rotticka kan man ta bort alla barrträdsstubbar. 

Vid drivning av energived lämnar man permanent både levande naturvårdsträd och död ved. 

Vid uttag av energived tillämpas följande vid val av objekt: 

Förnyelseytor som lämpar sig för uttag av grot: 

• torr mo och mineraljordar som är bördigare än dessa samt motsvarande torvjordar 

Förnyelseytor som lämpar sig för stubbrytning: 

• torr mo och mineraljordar som är bördigare än dessa samt motsvarande torvjordar 
• om tallens rotticka förekommer på förnyelseytan, alla ståndorter på mineraljordar med undantag av lavmoar. 

Ingen stubbrytning utförs på grundvattenområden (klass 1, 1E, 2 och 2E).

Längs vattendrag och källor lämnas en skyddszon där ingen stubbrytning utförs. 

Drivning av energived bör följa alla de föreskrifter om virkesdrivning som ingår i certifieringskriterierna. Energived bör inte tas ut från ståndorter som är kargare än torr mo eller motsvarande torvmoar.

Dessutom bör man vid drivning av grot och stubbar beakta följande:

Vid drivning av energived lämnas ca 30 % av avverkningsresterna kvar, jämnt utspridda över avverkningsytan

Alla stående och fallna döda (förmultnande) träd med en diameter på mer än 10 cm ska lämnas kvar intakta

Minst 25 st stubbar med en diameter på minst 15 cm ska lämnas kvar per hektar jämnt utspridda över avverkningsytan

På ler- och siltjordar lämnas minst 50 st stubbar/ha jämnt utspridda över avverkningsytan

Om möjligt ska stubbar av flera olika trädslag sparas. 

Stubbar som är mindre än 15 cm i diameter och gamla förmultnande stubbar från tidigare avverkningar ska sparas. OBS! På ytor drabbade av rotticka får alla barrträdsstubbar avlägsnas

Vid stubbrytning ska en minst 3 meter bred buffertzon lämnas runt kvarvarande naturvårdsträd och diken

Stubbar ska inte brytas på grundvattenområden

Stubbar ska inte brytas inom skyddszoner längs vattendrag och småvatten

För att trygga mångbruket av skogen förbättras framkomligheten längs friluftsleder, tillika med förutsättningarna för jakt och viltvård samt insamling av naturprodukter.

Innan avverkningen påbörjas ska den som utför avverkningen bedöma fågellivet i det berörda området utifrån skogstyp, skogens ålder och andra tillgängliga uppgifter. Vid bedömningen skall man också använda sig av de uppgifter som lagrats i datasystemet för naturvården. På grundval av bedömningen ska lämpliga förebyggande åtgärder vidtas i syfte att förhindra fåglar dör och att bon skadas. Dessutom är syftet att förhindra störningar som skulle kunna hindra fortplantningen hos hotade och sällsynta fågelarter eller på annat sätt väsentligt hindra upprätthållandet av en tillfredsställande nivå på populationen hos fågelarten eller återställandet av den till en sådan nivå. En kartläggning av fågelbeståndet måste också genomföras innan andra skogsvårdsarbeten och åtgärder än avverkningar påbörjas, och lämpliga förebyggande åtgärder måste vidtas för att ta hänsyn till fågelbeståndet.

Om man under planeringen eller under arbetets genomförande upptäcker ett fågelbo där häckning pågår inom avverkningsområdet, ska åtgärderna genomföras på ett sådant sätt att boet inte skadas. Vid avverkning under häckningstiden ska stora askar, ihåliga träd och stående döda träd från den föregående trädgenerationen sparas.

Drivning är förbjuden under häckningstiden i kärr och frodiga lövskogar där figurens storlek överstiger 0,5 ha samt i strandskogar. Med kärr avses en trädbevuxen torvmark där torvlagret är minst 30 cm tjockt och där huvudträdslaget är gran eller björk.

Det är tillåtet att transportera avverkat virke till en lagerplats längs ett befintligt körstråk. Ett nytt körstråk får tas upp endast om det är nödvändigt för att genomföra åtgärderna och man ser till att inte skada bon där häckning pågår.

Förbudet är i kraft:

I norra Finland 1.5–31.7

I resten av landet 15.4–15.7

Skötsel och användning av skog är förbjudet i närheten av häckningsplatser för sällsynta rovfåglar, om detta kan orsaka sådan störning att häckningen avbryts. I jord- och skogsbruksministeriets

förordning fastställs närmare bestämmelser om sällsynta rovfåglar, avstånd till rovfåglars bon samt tidpunkter för förbudet vad gäller olika rovfågelarter.

Mätning av energived regleras i virkesmätningslagen (414/2013, ändrad: 566/2014 och 725/2016), jord- och skogsbruksministeriets förordningar (1323/14/2013  och 1014/2017) och i Naturresursinstitutets föreskrifter gällande konverteringstal.

Innan mätningen av energived utförs måste man enligt lagen (21§) komma överens om följande saker: 

1. parterna i mätningen, vilka 

• vid överlåtelsemätning är säljaren och köparen 
• vid arbetsmätning är arbetstagaren och arbetsgivaren 
• vid entreprenadmätning är entreprenören och entreprenadgivaren 

2. uppgifter som specificerar mätobjektet 
3. mätmetoden och mätaren 
4. vem som ska betala kostnaderna för mätningen 
5. måttenheten. 

Lagen om mätning av virke (414/2013) berör också energived och förpliktigar till egenkontroll av mätningen. Till den egenkontroll som utförs av skördarförare hör att följa upp funktionen hos mätinstrumentet, kalibrering och inställning av instrumentet, samt granskning och dokumentation av mätresultatet.  

Resultaten av de mätningar som hör till egenkontrollen ska bevaras i minst två år efter att kontrollen utförts. 

De föreskrifter som gäller virkesmätning finns samlade på Naturresursinstitutets webbsida.(extern länk)

Lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013, ändrad: 228/2016) och den därtill hörande statsrådsförordningen (264/2016) stipulerar att bekämpning av rotticka är obligatorisk vid avverkningar i södra och mellersta Finland mellan början av maj och slutet av november. 

Lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013) innehåller stadgar som syftar till att minska skogsskador och upprätthålla skogarnas hälsotillstånd genom att begränsa tiderna då lagring av virke i skogen är tillåtet. Lagen tillämpas på skador i skogen, terminal- och fabrikslager samt avverkningsplatser och mellanlager, oberoende av läge. Finlands skogscentral är övervakande myndighet.

I lagen om bekämpning av skogsskador stipuleras inom vilken tid stubbar bör transporteras bort från förnyelseytan eller avlägget. Om det finns mer än 10 fastkubikmeter av tall- eller granstubbar ute på ytan eller på avlägget bör de transporteras bort  

    1.         inom två år efter stubbrytningen, om arbetet utförts före den 1 augusti. 

    2.         inom två och ett halvt år efter stubbrytningen, om arbetet utförts i augusti eller senare.

Vid drivning av energived måste lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013) följas. Enligt den här lagen bör en yrkesmässig verksamhetsutövare känna till de lagbestämmelser som gäller borttransport av virke, skadade träd, stamdelar av tall och gran och stubbar samt lagring av virke. 

En yrkesmässig verksamhetsutövare är skyldig att göra en anmälan om egenkontroll till Skogscentralen om det är risk att lagens krav inte uppfylls. En sådan här situation kan till exempel uppstå på grund av extrema naturförhållanden, då det kan vara omöjligt att transportera bort virkespartiet från skogen inom utsatt tid.   

En anmälan om egenkontroll(extern länk) enligt lagen om skogsskador kan fyllas i på Skogscentralens hemsidor.

Arbetarskyddet vid drivning av energived regleras i första hand av arbetarskyddslagen (738/2002) och statsrådets förordning om säkerheten i drivningsarbete  (749/2001). 

En drivningstrakt är ofta en så kallad gemensam arbetsplats där anställda har olika arbetsgivare. På en gemensam arbetsplats bör man följa särskilda bestämmelser. Det är speciellt viktigt att beakta ansvarsfrågorna och försäkra sig att kommunikationen fungerar. [Lähdeviite21]

I statsrådets förordning om säkerheten i drivningsarbete ingår bland annat följande krav:

• En arbetsgivare som innehar en drivningstrakt skall sörja för att de underentreprenörer som arbetar inom den samt deras arbetstagare får behövliga uppgifter om frågor som gäller arbetarskyddet. 
• Över drivningstrakten skall uppgöras en plan, inkluderande en karta. Ur dessa ska framgå faromoment såsom stup, områden med dålig bärighet, elledningar och andra faktorer av betydelse för arbetarskyddet. Kartan ska också visa drivningstraktens gränser, mellanavlägg och de huvudsakliga transportriktningarna. 
• Vid planeringen och utmärkningen av upplagsplatser ska utrymmesbehovet och trafiksäkerhetskraven för den utrustning som används beaktas. En drivningstrakt som gränsar till en allmän färdled ska utmärkas på ett synligt sätt för att varna andra som rör sig på området.  
• Arbetsgivaren ska meddela arbetstagarna hur kontakterna mellan arbetsledningen och arbetstagarna liksom också arbetstagarna sinsemellan har ordnats. Arbetstagaren ska omedelbart meddela arbetsgivaren och övriga berörda arbetstagare om han är tvungen att avvika från praxis i fråga om kontakter eller om han är tvungen att ensam utföra farliga service- eller reparationsarbeten på maskiner.  
• I en drivningstrakt där maskiner används ska det säkerhetsavstånd som anges på maskinen iakttas. Arbetstagarna ska under fällningsarbete normalt vara på minst två stamlängders avstånd från varandra. Maskinarbetet bör upphöra om det finns människor inom farozonen.
• När drivningsarbete utförs nära en elledning ska man se till att maskinerna, anordningarna eller virke som lastas inte befinner sig närmare elledningarna än vad minimiavstånden förutsätter. Virkeslager ska placeras på så långt avstånd från elledningarna att minimiavståndet bibehålls (avstånden hittas i avsnittet "Planering av avlägg för energived"). 
• Arbetsgivaren måste skaffa arbetstagaren den personliga skyddsutrustning som nämns i förordningen. 
• I en drivningstrakt ska finnas behörig beredskap till första hjälpen.  

Dessutom bör bland annat följande säkerhetsfaktorer beaktas vid drivningsarbetet:

• Maskiner, anordningar och säkerhetsutrustning bör vara godkända att användas för ifrågavarande ändamål.  
• Mörkerarbete förutsätter att arbetsmaskinen har tillräcklig belysning. 
• Vid eventuell hantering av bekämpningsmedel bör tillverkarens säkerhetsanvisningar följas.  
• Vid bekämpning av rotticka genom stubbehandling bör maskinföraren ha växtskyddsexamen. Utbildningen bör förnyas vart femte år (se Tukes webbsidor(extern länk)).  
• Avverkning av stormskadad skog kräver särskild försiktighet. Direktiv för detta hittas bland annat på Finlands skogscentrals webbsidor. (extern länk)

Dessutom bör man vid flisning fästa uppmärksamhet vid det hälsovådliga damm som uppstår i samband med flisningen. Hyttens dörrar och fönster bör hållas stängda medan arbetet pågår. Hyttens friskluftsfilter bör rengöras och bytas i enlighet med tillverkarens föreskrifter.  

• Var försiktig då du stiger upp i eller ned från hytten.
• Undersök körrutten på förhand, särskilt om terrängen är snötäckt eller svårframkomlig.
• Var uppmärksam på hinder i närheten och välj körlinjen så att du beaktar terrängen och kantträden.
   
• Sträva till att i sluttningar lasta virket från än lägre punkt än själva virkes- eller energivedshögen. Om högen ligger lägre ned eller långt ifrån, dra då högen längs marken innan du lyfter den.
• Lagra inte virke under elledningar.
• Följ säkerhetsavståndet och stanna maskinen om det kommer människor inom farozonen, dvs. under 20 m från skotaren.

Mer information om arbetarskyddet inom skogssektorn: 

• Arbetarskyddscentralen (på finska)(extern länk)

Mer information om hantering av arbetsmiljörisker vid flisning vid väg: 

• Arbetshälsoinstitutet (på finska)(extern länk)

Vid drivning av energived bör man beakta vilket slag av energived som det är fråga om. Stubbrytning söndrar markytan på en stor del av förnyelseytan, vilket innebär att skyddszonen också behöver vara bredare än vid drivning av andra typer av energived. I övrigt ska samma principer användas som vid annan virkesdrivning.

Vid drivning av energived är det viktigt att markytan i skyddszoner inte får söndras. Markytan bryts i allmänhets sönder på en radie av flera meter runt en stubbe när den lyfts upp. Därför rekommenderas att man inte bryter stubbar i omedelbar närhet av en skyddszon. Lagring av energived ska enligt rekommendationerna inte ske på skyddszoner, inte ens tillfälligt. Om avverkningsytan omfattas av skogscertifieringen bör man följa inte bara  skogs- och vattenlagen, utan också minst de krav som det ifrågavarande certifieringssystemet förutsätter.

• Vid virkesdrivning undviks alltid överfart över alla vattenfåror, bäckar, rännilar och diken.
• Om det inte är möjligt att köra runt dem, gör överfarten på så bärande mark som möjligt och skydda dem vid behov med ris eller en tillfällig bro. Efter drivningen avlägsnas skyddet.
• Fäst särskild uppmärksamhet vid vattenfåror som är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd så att inte naturtillståndet i fåran eller dess närmiljö äventyras.

Då värdefulla livsmiljöer avgränsas på en stämplingspost så att dess särdrag bevaras, är detta i allmänhet en tillräcklig åtgärd också med tanke på vattenvården. Särskilt i närheten av fuktiga och sanka livsmiljöer bör man undvika att köra med maskiner, så att livsmiljöns vattenhushållning och särdrag bevaras.

Mer läsning: Värna om naturobjekt(extern länk).

Mer läsning: Lagens krav gällande vattenvården(extern länk).

Övriga värdefulla livsmiljöer är naturobjekt som inte fyller de krav som ställs av skogs- och naturskyddslagarna. De här objekten har ofta strukturdrag som är viktiga med tanke på mångfalden, såsom död ved, gamla löv- och barrträd, ädla lövträd, brunnen ved, ett flerskiktat trädbestånd, drag av lund, källverkan eller försumpning.

Läs mer på Skogscentralens webbsidor: Övriga värdefulla livsmiljöer och naturobjekt(extern länk)

Beakta dessutom följande

• På grundvattenområden utförs inte stubbrytning.
• Stubbrytning rekommenderas i första hand att utföras i områden på mineraljord som är lämpliga för ändamålet.
• I erosionskänsliga, branta sluttningar utförs antingen ingen stubbrytning alls, eller så gör man avbrott i stubbrytningen som följer höjdkurvorna. De erosionskänsliga mineraljordarterna är mo, mjäla och finsand samt motsvarande moränjordar.
• Hyggesrester lämnas inte vid kanten av vattendrag, småvatten och diken.
• Hyggesrester lagras inte ovanpå diken.

• Avgränsa och spara naturobjekt och lämna en tillräckligt bred skyddszon utgående från skyddsbehovet.
• Lämna naturvårdsträd och högstubbar.
• Avgränsa stubbrytningen så att det blir en minst tre meter bred zon runt kvarstående träd där markytan inte söndrats.
• Avgränsa stubbrytningen så att det blir en minst tre meter bred zon mellan avverkningsytan och växande skog där markytan inte söndrats.
• Lämna stubbar med en diameter på mindre än 20 cm[Lähdeviite13].
• Lämna om möjligt såväl stammar som kvistar och toppar av lövträd, speciellt asp, kvar i beståndet.  
• Lämna stående och liggande, grov död ved* (över 10 cm) och enstaka vindfällen. Undvik att skada lågor.
• Om det på avverkningsområdet finns så mycket död ved att det klart försvårar energivedsdrivningen och förnyelsearbetet, kan lågor flyttas så att de bildar koncentrationer på lämpliga platser i terrängen, till exempel i närheten av grupper av naturvårdsträd. 
• Lämna en del stora kronor av tall och björk kvar på avverkningsytan. Alla hyggesrester av asp rekommenderas att lämnas kvar på ytan. 

*) I detta sammanhang avses med död ved sådana tillskapade torrakor som är avsedda att utnyttja ekonomiskt och inte heller dött, färskt virke av barrträd om lämnandet av detta skulle strida mot lagen om bekämpande av skogsskador (1087/2013).

Betydande kulturminnesmärken är skyddade enligt fornminneslagen (295/1963) och kallas då fornlämningar. Enligt fornminneslagen är det förbjudet att gräva ut, täcka in, ändra, skada eller ta bort en fornlämning eller rubba den på annat sätt.

Registret gör det lätt att kontrollera om det finns fasta fornlämningar på eller i närheten av områden där skogsbruksåtgärder planeras, men man bör komma ihåg att en fast fornlämning är skyddad även om den inte finns med i registret. Mer information hittas på Kulturmiljöns tjänsteportal(extern länk).

Om det i drivningstrakten finns en känd, fast fornlämning (ett objekt som omfattas av fornminneslagen) som har ritats in på arbetskartan, eller om du misstänker att du har hittat en, följ då råden nedan. Samma råd kan också tillämpas beträffande sådana kulturminnesmärken där markägaren själv har rätt att avgöra om minnesmärket ska bevaras. 

• Om du stöter på fornlämningen oväntat, ta kontakt med den som gjort upp drivningsplanen.  
• Kontrollera att skogsägaren och alla aktörer i drivningstrakten är informerade om objektet. 
• Se till att fornlämningen är ordentligt utmärkt, till exempel med fiberband, innan arbetet inleds. Justera avgränsningen vid behov när arbetet framskrider. 
• Kör aldrig över enfornlämning med skogsmaskiner. 
• Lagra inte hyggesrester eller virke på en fornlämning.  
• Om det uppstår frågetecken kring hur fornlämningen ska beaktas i praktiken, ta kontakt med Museiverket. 

Vid gallringsavverkningar ska du också beakta följande 

• Avlägsna alla levande träd och buskar som växer på fornlämningen i samband med avverkning, röjning och plantskogsvård. Trädrötterna skadar fornminnet. 
• Fäll inte träd på fornlämningen. 
• Lämna inte naturvårdsträd på fornminnesområden. Då träden växer och faller omkull kan rötterna skada fornlämningen.  
• Lämna om möjligt högstubbar kring fornlämningen. Högstubbarna signalerar i decennier framöver var fornlämningen finns. 

Vid slutavverkningar ska du också beakta följande 

• Avgränsa markberednings- och stubbtäktsområdet så att fornlämningen faller utanför. 
• Utför inte sådd eller plantering på ett fornminnesområde.