Drivning av grot på förnyelseytor
I samband med slutavverkningen blir hyggesrester och stubbar kvar i skogen. Hyggesrester kallas också grot (grenar, toppar, barr och blad) samt sådana delar av stammen som inte duger till gagnvirke. Ofta kan groten tas tillvara som energived, om förnyelseobjektet fyller vissa krav. Med tanke på mångfalden rekommenderas att gamla lövträd och döda träd inte tas ut som energived.
Utgångspunkter för uttag av grot
Med tanke på trädens långsiktiga tillgång på näringsämnen i marken är det bäst att sköta drivningen av groten så att en så stor del som möjligt av de näringsrika barren blir kvar i skogen. Kvistar och barr hör till de delar av trädet som innehåller mest näringsämnen, och om de lämnas kvar tryggas tillväxten hos framtida trädgenerationer. På riskområden, till exempel på ståndorter som lider av borbrist, kan minskad näringstillgång leda till tillväxtstörningar. Hyggesrester som lämnas på ytan upprätthåller också kollagret i marken och aktiviteten hos nedbrytarna, och skapar en livsmiljö för arter som lever på klenare träddelar.
En förutsättning för att drivningen av grot ska bli lönsam är att uttaget av gagnvirke har uppgått till åtminstone 200 fastkubikmeter per hektar och objektets areal är minst två hektar. Också närtransportsträckan inverkar på drivningskostnaderna.
Densiteten hos grot är låg jämfört med gagnvirke, vilket innebär att det inte lönar sig att transportera groten alltför långa sträckor till avlägget. Lastutrymmet på en skotare rymmer ungefär 8 fastkubikmeter lös grot, om groten är balad ryms det 11 fastkubikmeter. Lösgrot lönar sig att transportera högst 300 meter.
Markberedningen på en förnyelseyta underlättas av att man först tar ut groten. Kvaliteten på markberedningen blir då bättre och arbetet går snabbare. Odlingsarbetet, och särskilt maskinell plantering, underlättas också. Man har kunnat konstatera att drivning av grot från en förnyelseyta förbättrar plantöverlevnaden och medverkar till att plantskogar av vårtbjörk och gran blir fullslutna.
Vid uttag av färsk grot försvinner mer näringsämnen från ståndorten än vid uttag av enbart gagnvirke. Den här näringsförlusten kan påverka tillväxten hos kommande trädgenerationer, speciellt i granbestånd. Man kan undvika tillväxtförluster genom att torka groten i högar på hygget innan den transporteras till avlägget. Då groten torkar i högar på hygget faller en stor del av barren av. Det här fungerar bra för gran, medan tallbarr inte faller av lika lätt. Anläggningar som använder skogsflis tar i allmänhet inte emot färsk grot, eftersom det klor som barren innehåller förorsakar korrosion i förbränningspannan.
Fasta partiklar sköljs ut från den blottade mineraljorden, dvs. från körspåren och markberedningsspåren. Drivning av grot ökar antalet körvändor på ytan. Då det saknas ett skyddande lager av ris kan körspåren lätt bli allt djupare och marken packas. Markpackningen leder till att vattnet tränger in långsammare i marken. Fasta partiklar kan föras med vattnet till diken och vattendrag. Urlakningen av näring minskar i takt med att vegetationen igen breder ut sig på ytan.
Drivning av grot minskar den klena, döda ved som kvistarna representerar, och drivningen kan skada grova lågor som finns på ytan. Grov, död ved är betydligt viktigare med tanke på naturens mångfald än klent kvistvirke och toppar.
De färska hyggesresterna lockar till sig arter som lever av färsk, död ved. Om groten tas ut först efter att insekterna har etablerat sig, under deras förökningstid, avlägsnar man samtidigt en stor del av populationen av de här arterna. Det här gäller både skadeinsekter och andra insekter.
Ett kalhygge har i sig en stor inverkan på växtsamhället och jämfört med det är den påverkan som uttaget av grot innebär, liten.[Lähdeviite1]Effekten av drivning av energived på mångfalden, såsom hotade växtarter, skiljer sig normalt inte från motsvarande effekter av drivning av gagnvirke. Flest utrotningshotade växtarter hittar man i de särskilt viktiga livsmiljöer som definierats i skogslagens 10 §. De här miljöerna är skyddade från avverkning, med undantag av varsamma ingrepp där man ser till att livsmiljöns strukturdrag bevaras eller stärks.
Det finns ont om forskningsresultat beträffande vilken inverkan drivning av grot har på torvmarkernas egenskaper och näringsbalans, men det går ändå att dra en del slutsatser. På dikade torvmarker begränsas trädens tillväxt vanligen av brist på fosfor, kalium och bor.
På en del torvmarksståndorter kan redan en vanlig drivning av gagnvirke leda till att en betydande del av kalium- och borlagret går förlorat. Kaliumbrist förekommer i synnerhet på dikade mossar. Om man avlägsnade hyggesrester och stubbar skulle mängden näring i skogsekosystemet ytterligare minska. Åtgärden skulle minska torvmarksekosystemets lager av kalium och bor, men också fosforlagret skulle minska. Det här kunde påverka tillväxten under nästa trädgeneration. Därför rekommenderas att man inte utför drivning av energived på förnyelseobjekt på torvmark, om det inte är fråga om restaurering av torvmarken.
För- och nackdelar med uttag av grot
⦁ ger extra inkomster för skogsägaren
⦁ förbättrar kvaliteten på markberedningen
⦁ underlättar skogsvårdsarbeten, särskilt maskinell plantering
⦁ främjar etableringen av fulltäta plantbestånd vid odling av vårtbjörk och gran
⦁ minskar näringsläckaget från föryngringsytan jämfört med situationer där grot lämnas kvar i stora högar
⦁ underlättar framkomligheten i skogen efter avverkningen
Nackdelar med uttag av grot:
⦁ minskar näringstillgången, särskilt i granskogar, i synnerhet om grot tas ut färska; detta kan minska tillväxten hos nästa trädgeneration och på riskobjekt orsaka tillväxtstörningar
⦁ ökar avverkningsarbetet under barmarksperioden, vilket kan leda till markskador
⦁ ökade körningar ökar risken för att grov liggande död ved skadas
Uttag av grot på föryngringsytor – Ekonomi
Uttag av grot från föryngringsytor kan ge skogsägaren extra inkomster. Samtidigt kan det leda till en avmattning i skogens tillväxt eller ett behov av gödsling i ett senare skede. Lönsamheten beror på objektets läge, uttagets omfattning och marknadsläget. Grot kan också tas ut utan att stubbar lyfts.
Lönsamhet förutsätter tillräcklig avverkningsvolym
Som en tumregel för lönsamhet krävs ett uttag av grot på minst 50 fastkubikmeter, beläget inom ett skotningsavstånd på högst 300–500 meter till bilväg.
- Tillgången på grot påverkas särskilt av trädslag och trädens storlek. I granskogar uppgår uttaget av grot i genomsnitt till cirka 50–60 fastkubikmeter per hektar och i tallskogar till cirka 25–30 fastkubikmeter per hektar.
Samtidigt kan även upplyfta stubbar tas ut.
Uttag av grot medför bortförsel av näringsämnen
Markens näringstillstånd påverkar tillväxten hos den nya trädgenerationen, särskilt i granskogar.
Vid uttag av färska grot förs mer näringsämnen bort från växtplatsen än vid enbart uttag av industrived. Tillväxtförluster kan minskas genom att grot får torka i travar på avverkningsytan innan de transporteras till vägkant. I sådana travar torkar grot och barren faller till stor del tillbaka på föryngringsytan. Travtorkning lämpar sig väl för att få granbarr att falla av, medan tallbarr inte faller av lika lätt.
Det finns endast begränsad forskning om effekterna av upprepat uttag av grot på näringsbalansen.
Uttag av grot kan samtidigt sänka kostnaderna för markberedning.
Uttag av grot på föryngringsytor – Natur
Vid uttag av grot tillämpas samma naturvårdsåtgärder som vid övrig skogsbehandling. Uttag av grot medför dock särskilda krav när det gäller bevarande av biomassa och skydd av vattendrag.
Uttag av grot – påverkan på vattendrag
Uttag av grot ökar antalet körningar på avverkningsobjektet, vilket kan leda till ökad markpackning och djupare körspår. Fasta partiklar kan sköljas bort från blottad mineraljord, det vill säga från körspår och markberedningsytor, och transporteras till diken och vattendrag. Markpackning fördröjer vattnets infiltration i marken. Näringsläckaget minskar när mängden träd och markvegetation samt näringsupptaget ökar. Uttag av grot kan därför minska mängden näringsläckage som når vattendrag[Lähdeviite2][Lähdeviite3]. I sådana fall ska man dock säkerställa att uttaget inte medför ökad belastning på vattendrag, till exempel genom körning över diken.
Uttag av grot kan skada grov död ved. Skador på liggande död ved kan i möjligaste mån undvikas genom att flytta den bort från körstråken.
Uttag av grot – påverkan på den biologiska mångfalden
Uttag av grot från barrträd har ingen stor inverkan på den biologiska mångfalden, eftersom småskalig död ved och förna bildas i stora mängder i skogen [Lähdeviite4]. I grot från gran förekommer det i regel mycket få hotade arter. Däremot förekommer det i grot från lövträd, såsom björk och asp, ett brett spektrum av hotade arter [Lähdeviite4]. Därför rekommenderas inte uttag av grot från lövträd.
Vid uttag av grot är det inte ändamålsenligt att ta ut död ved med en diameter över 10 cm som finns på föryngringsytan, vare sig stående eller liggande. Död ved utgör en viktig livsmiljö för många hotade arter som är beroende av grov död ved [Lähdeviite5][Lähdeviite4][Lähdeviite6].
Uttag av grot kan öka markens surhetsgrad när basiska näringsämnen förs bort tillsammans med grot[Lähdeviite7].
Uttag av grot på föryngringsytor – Klimat
Genom att använda grot för energiproduktion kan fossila bränslen ersättas i energianläggningar. Vid förbränning frigörs dock kolet som lagrats i trädet omedelbart, medan kolet frigörs gradvis när trädet bryts ned genom naturlig nedbrytning.
Effekter på mängden kol i trädbeståndet och träprodukter
På föryngringsytor blir effekterna av uttag av grot på kolförrådet i trädbeståndet desto mer betydande ju grövre virke som tas ut. Grovt virke bryts ned långsammare och lagrar därmed kol under en längre tid än virke med mindre diameter[Lähdeviite8][Lähdeviite9]. Nedbrytningen av trämaterial är något långsammare i Norra Finland än i Södra Finland, vilket innebär att kol som binds i skogsbiomassan lagras under en längre tid i norr. Enligt forskningsresultat återstod i genomsnitt 5–20 procent av kolförrådet i grot i Södra Finland och 10–25 procent i Norra Finland 50 år efter avverkningen.
Även trädslaget påverkar nedbrytningshastigheten[Lähdeviite3]. Barrträdsved bryts ned långsammare[Lähdeviite10] och lagrar kol under en längre tid än lövträdsved[Lähdeviite10].
Vid avverkning förs organiskt material och näringsämnen bort från skogen. Effekterna av den näringsförlust som orsakas av uttag av grot bedöms vara små för plantbeståndets tillväxt, eftersom plantor har ett relativt litet näringsbehov. Därför är det viktigt att lämna kvar en del av grot i skogen, vilket rekommenderas till cirka 30 procent av den totala mängden. På längre sikt kan uttag av grot, genom bortförsel av näringsämnen, försämra trädens tillväxt och kolfixeringen. Forskningsresultaten om tillväxtförsämring är dock inte entydiga.
Påverkan på markens kolförråd
Forskningsresultaten om markeffekternas omfattning vid uttag av energived på föryngringsytor varierar, och kunskapen om särskilt de långsiktiga effekterna är bristfällig[Lähdeviite11][Lähdeviite12][Lähdeviite6][Lähdeviite13].
Uttag av grot och annan energived minskar mängden organiskt material, vilket leder till ett minskat kolinflöde, det vill säga en minskad tillförsel av kol till marken[Lähdeviite14][Lähdeviite6][Lähdeviite15][Lähdeviite16]
Om uppsamlade högar av grot lämnas utan uttag, intensifieras nedbrytningsprocesserna i skogsmarken under de högar av grot som blir kvar på markytan[Lähdeviite17]. Detta kan på kort sikt öka koldioxidutsläppen från skogsmarken.
Val av objekt för drivning av energived på förnyelseytor
Både ekologiska och ekologiska faktorer påverkar valet av objekt för drivning av energived. Grot tas huvudsakligen ut från bördiga, grandominerade bestånd. Lämpligheten för uttag av grot och stubbar avgörs av hur kommande trädgenerationers tillväxt kan komma att påverkas samt av näringshushållningen, kolbalansen, naturens mångfald och av vilka ekologiska särdrag som behöver tryggas på objektet.
Typiska objekt
Grot drivs i första hand ut på bördiga, grandominerade objekt där mängden grot uppgår till minst 50 fastkubikmeter per hektar. På talldominerade förnyelseytor är mängden hyggesrester i oftast så liten att det inte lönar sig att ta dem tillvara i form av grot. I praktiken är det ofta omöjligt att driva ut grot på områden som kräver vinterdrivning.
Stubbrytning utförs i första hand på grandominerade objekt där det är möjligt att driva ut minst 55 fastkubikmeter stubbar per hektar. Stubbrytningen utförs först efter att groten drivits ut.
Rulla för att se alla kolumner.
| Uttag av grot | Stubbrytning | |
|---|---|---|
| Torr mo och bördigare mineraljordar samt motsvarande torvmarker i förändring1 | Ja | Ja |
| Lingon-, blåbärs- och örttorvmoar | Ja | Nej |
| Karg mo, lavmo, ristorvmo och lavtorvmo | Nej | Nej |
| Platser med berg i dagen, stenblock och mycket stenar samt branta sluttningar | Nej | Nej |
| Grundvattenområden, klass 1-2 | Ja | Nej |
Ja: objektet är lämpligt för uttag av energived
Nej: objektet är inte lämpligt för uttag av energived
1Med reservation, risken för urlakning måste beaktas.
Undantag:
- Om föryngringsytan är drabbad av rotticka hos tall kan stubbar tas ut på alla mineraljordar, med undantag för karga moar och grundvattenområden.
- I granskogar som lider av borbrist kan grot och stubbar tas ut, förutsatt att beståndets näringsbalans säkerställs genom borgödsling.
Förtydliganden beträffande lämplighet för drivning av energived
- Uttag av grot och energived rekommenderas inte på ståndorter kargare än torr mo på grund av risken för näringsobalans och tillväxtförluster.
- Om det redan tidigare förekommit näringsbrist på objektet kan uttag av grot inte rekommenderas om inte ersättande gödsling också utförs.
- På vissa ståndorter på torvjordar kan en stor del av ståndortens förråd av kalium och bor gå förlorat redan vid en normal gagnvirkesavverkning. I synnerhet på dikade mossar är det vanligt med kaliumbrist. Att då avlägsna också hyggesrester och stubbar skulle ytterligare minska mängden tillgänglig näring. Förutom förlusten av kalium och bor kan detta dessutom resultera i fosforbrist, vilket kan påverka tillväxten hos nästa trädgeneration. Av den här anledningen rekommenderas att inte utföra drivning av energived vid förnyelseavverkning på torvjordar, om det inte är frågan om restaurering av en torvmark.
Planering av uttag av grot på föryngringsytor
Grundprincipen för uttag av grot är att åtgärden ska motsvara skogsägarens mål för objektet. Genomförandet förutsätter dessutom att både de ekonomiska och ekologiska förutsättningarna för uttaget är uppfyllda. Vid planering av grotuttag på föryngringsytor betonas även skogens föryngringsmål.
Checklista för planering av uttag av grot
Vid uttag av grot på föryngringsytor kan kvaliteten på uttaget förbättras genom noggrann planering, där följande fastställs:
- skogsägarens mål och särskilda önskemål
- utgångspunkter som följer av lagstiftning och skogscertifiering
- begränsningar i objektvalet, såsom naturvärden och skyddszoner
- planering av åtgärder för vattenskydd och naturvård
- behovet av förberedande röjning på föryngringsytan
- behovet av stubbbehandling
- tidpunkt för uttag av grot
- torktid för grot på avverkningsytan
- placering och utrymmesbehov för upplag
- tidpunkt för markberedning och föryngring
Bedömning av behovet av förberedande röjning
På föryngringsavverkningsytor som täcks av tät underväxt är det skäl att överväga förberedande röjning. Den underlättar genomförandet av uttaget och minskar risken för att jordmaterial följer med underväxten till upplaget vid skotning.
Tidsplanering av grotuttag
Uttag av grot ökar antalet skotningslaster jämfört med enbart uttag av industrived. Särskilt användningen av basvägsnätet ökar. För att förebygga markskador ska skotningen av grot tidsplaneras utifrån markens bärighet, antingen till torra perioder, barmarksförhållanden eller tjälad mark. Det är inte ändamålsenligt att ta ut grot från delar av avverkningsobjektet med dålig bärighet.
Vid planering av lagring av grot ska man beakta att grotupplag kan ligga vid vägkant i upp till två år. Skogsskadelagen begränsar lagring av energived i skogen och i vägkantlager. Vid planering av upplagsplatser ska även grotens utrymmesbehov samt lämplighet för lagring och flisning beaktas.
Uttag av grot påverkar tidpunkten för föryngringsåtgärder. Markberedning och föryngringsåtgärder utförs först efter att det inte längre finns grot upplagrad på föryngringsytan.
Tidsplanering av uttaget:
- Grot samlas först i travar på avverkningsytan för torkning.
- Torkningen tar vanligen 4–8 veckor beroende på nederbördsmängden. På objekt som avverkats under perioden september–maj bör skotningen av grot utföras först i juni för att säkerställa tillräcklig torkning.
- Efter torkningen flyttas groten till ett vägkantupplag som placeras på en för torkning gynnsam plats och skyddas mot nederbörd. Travar på avverkningsytan blir lättare fuktiga än stora, täckta vägkantupplag.
Exempel på tidsplaner för uttag av grot
De exempelsituationer som presenteras här bygger på antagandet att arbetena i åtgärdskedjan genomförs enligt målsättningen. I praktiken förekommer det dock ofta förseningar i kedjan, vilket till exempel kan leda till att föryngringsåtgärderna skjuts upp till följande vår.
Exemplen beskriver grandominerade avverkningsobjekt som avverkas vid olika tidpunkter.
Handel med energived
Skogsägaren och virkesköparen kommer överens om drivning av energived i samband med virkesförsäljningen. Energiveden köps som kvistade stammar (slanor) eller okvistade stammar (helträd) vid gallringsavverkning, eller som grot och stubbar vid förnyelseavverkning. Energived kan också tas ut från olika specialområden som väg- och åkerkanter samt kantskogen längs ellinjer. Grov energived kan också uppstå där det har förekommit större skogsskador där det finns gott om färskt, skadat barrträdsvirke.
Prisbildningen för energived
Sett ur skogsägarens synvinkel kan försäljningen energived skilja sig en del från försäljningen av gagnvirke, där man får betalt per fastkubikmeter. Olika aktörer kan använda olika mätningssätt och -metoder och betalningsrutiner vid handel med energived, vilket skogsägaren bör ta i beaktande vid virkesförsäljningen.
- För slanor och helträd används ofta fastkubikmeter som betalningsgrund.
- För grot och stubbar från förnyelseytor är det vanligt att ersättningen är bunden till mängden gagnvirke som tagits ut.
- Priset på energiveden kan också sättas baserat på dess energiinnehåll (megawattimme, MWh).
Rulla för att se alla kolumner.
| Energivedssortiment, m³ | I löskubikmeter | Energitäthet |
|---|---|---|
| Flis | 2,5 lös-m³ | 0,8 MWh/ lös-m³ |
| Stubbar | 4 lös-m³ | 0,5 MWh/ lös-m³ |
Saker som ska avtalas och genomförandesätt
• Hur och när energiveden ska avverkas och mätas?
• Upplagsplatser för energiveden och lagringens längd.
• När virkespartiet övergår i köparens ägo?
Mätning av energived
Mätningen av energived utgör en central del av handeln med energived och produktionen av skogsflis. Ett och samma energivedsparti kan mätas i flera skeden av leveranskedjan och med olika metoder. Mätningen kan ske i samband med avverkning, närtransport, flisning eller krossning. Den kan också utföras vid väg- eller terminallagret, i samband med fjärrtransporten eller vid slutdestinationen.
Mätningsprinciper
Bestämmelserna rörande mätning av energived hittas i lagen om mätning av virke (414/2013, ändrad: 566/2014 och 725/2016), i jord- och skogsbruksministeriets förordningar (1323/14/2013 och 1014/2017) och för omräkningstalen i Naturresursinstitutets föreskrifter.
Innan mätningen av energived utförs måste man enligt lagen (21§) komma överens om följande saker:
- parterna i mätningen, vilka
1. vid överlåtelsemätning är säljaren och köparen
2. vid arbetsmätning är arbetstagaren och arbetsgivaren
3. vid entreprenadmätning är entreprenören och entreprenadgivaren
- uppgifter som specificerar mätobjektet
- mätmetoden och mätaren
- vem som ska betala kostnaderna för mätningen
- måttenheten.
Parterna i en mätning rekommenderas att avtala om när slutmätningen senast ska utföras. Parterna kan avtala om delmätning av mätpartiet, varvid de olika delarna av partiet kan mätas vid olika tidpunkter. Det är skäl att redan i virkesförsäljningsavtalet nämna hur man avser att mäta den energived som drivs ut.
I mätningsförrättningen ingår mätning av energivedspartiet och uträkning av resultatet samt uppgörande och översändande av (mätprotokollet) mätbeskedet till mätningsparterna. Mätprotokollet måste förvaras i fem år efter mätningsförrättningen.
Den mest allmänna mätmetoden vid drivning av energived är vägning, och vid behov omräkning av vikten till volymenheter. Vid överlåtelse-, arbets- och entreprenadmätning används i första hand följande storheter och enheter:
- volym: fastkubikmeter (m³) eller ramvolym (m³)
- vikt: färskvikt (kg) eller torrvikt (kg)
För att fastställa den fasta volymen används oftast EPPU-kalkylatorn för mätningsberäkningar. Mätningen av energived kan också ske i form av mätning av flis och kross. Fastvolymen för kvistat och okvistat klenvirke kan också fastställas genom travmätning.
Noggrannare anvisningar för mätning av energived hittas på Naturresursinstitutets webbsidor:
· Handbok för mätning av energived (extern länk, på finska)(extern länk)
· EPPU(extern länk)(extern länk) – räknare för mätning av energived
Att beakta vid mätning av energived
- Det är svårt att utföra en noggrann mätning av energived. I olika skeden av anskaffningskedjan mäts energiveden på olika sätt. I ett parti med energived sker det mängd förluster i hanteringens olika skeden och under lagringen också förluster av torrsubstans. Dessutom kan väderförhållandena och skillnaderna i noggrannhet mellan olika mätmetoder förorsaka variation i mätresultaten. I praktiken minskar den uppmätta mängden energived under leverans och hantering.
- Mätning av energiinnehållet och värmevärdet faller inte inom ramen för lagens tillämpningsområde. Hur de fastställs behandlas i kvalitetsdirektiven för träbränslen.
Egenkontoll av virkesmätning
Lagen om mätning av virke (414/2013) berör också energived och förpliktigar till egenkontroll av mätningen. Till den egenkontroll som utförs av skördarförare hör att följa upp funktionen hos mätinstrumentet, kalibrering och inställning av instrumentet, samt granskning och dokumentation av mätresultatet.
Resultaten av de mätningar som hör till egenkontrollen ska bevaras i minst två år efter att kontrollen utförts.
De föreskrifter som gäller virkesmätning finns samlade på Naturresursinstitutets webbsida.(extern länk)
Anskaffningskedjan för energived
Den vanligaste anskaffningskedjan för energived består av drivning, flisning vid väg och fjärrtransport till förbrukningsplatsen. Energiveden kan också transporteras till en terminal eller till förbrukningsplatsen för att flisas eller krossas där. Terminalerna fungerar som säkerhetsupplag för träbränslen, de jämnar ut säsongvariationer och gör det lättare att granska och upprätthålla kvaliteten på träbränslena.
Betalning enligt energiinnehållet
Värmeverken betalar för den energimängd (MWh) som skogsflisen innehåller. Ju torrare energiveden är, desto lönsammare är hela anskaffningskedjan för energived. Det här innebär att energiveden borde fås att torka så bra som möjligt före leveransen till värmeverket. Energived av hög kvalitet innehåller inte heller främmande material, som t.ex. stenar.
Planering av avlägg för energived
Om lagringen av energiveden sköts bra och fukthalten sjunker blir kvaliteten och energivärdet hos flisen bättre. Viktigast är att se till att energiveden inte är väldigt fuktig. På det här viset blir också transportkostnaderna lägre, eftersom det inte lönar sig att transportera vatten till energiverket.
Att beakta vid flisning och fjärrtransport
Fjärrtransporten och flisningen ställer krav på lagerplatsen, som t.ex. vändplatser, bärighet och utrymme för lastning och flisning. Den utrustning som används för flisning vid väg och fjärrtransport kräver mer utrymme än vanlig virkestransport.
Det lönar sig i allmänhet att täcka väglager där man lagrar slanor och grot. Om man täcker energiveden blir den inte våt av nederbörd och snö och is hamnar inte i flishuggen i samband med flisningen. Särskilt viktigt är det att täcka högar av grot. Kvistade och okvistade slanor blir inte lika lätt blöta under vintern som grot.
Förlusten av torrsubstans kan vara betydande då grot lagras på ett avlägg.[Lähdeviite19]Det lönar sig inte att lagra grot vid väg längre än några månader, men på grund av praktiska orsaker som är förknippade med transporten är lagringstiden ofta längre. Vid lagring av slanor blir inte torrsubstansförlusterna särskilt stora ens vid en lagringsperiod på ett år.[Lähdeviite20] Stubbar bibehåller sina egenskaper längre än andra typer av energived vid lagring vid väg.
Utnyttjande av vägområde
På allmän väg, riksvägar (väg nr: 1-39) och stamvägar (väg nr: 40-99) är all hantering och lagring av virke på vägområdet förbjudet, liksom också stickvägslager. Skogsbilvägar som utgår från en riks- eller stamväg bör alltid vara försedda med en vändplats. Om man avviker från den här regeln måste man ha tillstånd från NTM-centralen.
Också beträffande vägar av lägre vägklass är det skäl att kontakta den lokala vägmästaren. Förutom i ovannämnda fall, är lastning av virke också förbjudet på sträckor där det är förbjudet att stanna och längs vägar där den största tillåtna hastigheten överstiger 80 km/h.
Om man vill göra en ny väganslutning kräver det tillstånd, även om anslutningen är tillfällig. Tillståndet beviljas av NTM-centralen, som också ger anvisningar för hur den nya anslutningen bör byggas eller en existerande anslutning förbättras. På lagerplatsen och vid anslutningen bör sikten vara tillräcklig med tanke på trafiktätheten och hastighetsbegränsningarna. Det här gäller både allmänna och privata vägar. Flisning av energived är förbjuden vid allmän väg.
Val av lagerplats för energived
Valet av lagerplats har stor betydelse med tanke på energivedens kvalitet. Stubbarna bör transporteras bort från lagerplatsen inom högst två eller två och ett halvt år, beroende på när drivningen utförts.
• Det finns tillräckligt utrymme (se tabellen nedan)
• Terrängen är plan och bärig
• Platsen är öppen och utsatt för vind och gärna högre än den omkringliggande terrängen, faktorer som gör att energiveden torkar snabbare
• Det inte finns några el- eller telefonlinjer i omedelbar närhet av vältan (se tabellen nedan)
• Den är inte placerad på en vändplats som försvårar lastningen
• Den är inte placerad i en brant backe eller kurva
• Det finns varken stenar, stubbar eller träd som stör maskinerna eller blir under vältan
• Den är inte placerad ovanpå fungerande diken (det minskar • risken för att näringsämnen ska sköljas ut i vattendrag)
• Den ligger inte i närheten av byggnader med tanke på brandskyddet och bullret från flisningen.
Rulla för att se alla kolumner.
| Energived | Utrymme för vältan |
|---|---|
| Grot | ca 20 m/ha |
| Okvistade slanor | ca 12 m/ha |
| Kvistade slanor | ca 10 m/ha |
| Stubbar | ca 15 m/ha |
Rulla för att se alla kolumner.
| Spänning, kV | Friledning, under (m) | Friledning, i sidled (m) | Hängledning (m) |
|---|---|---|---|
| 1 | 2 | 2 | 0,5 |
| 20 | 2 | 3 | 1,5 |
| 110 | 3 | 5 | |
| 220 | 4 | 5 | |
| 400 | 5 | 5 |
Fjärrtransporten och flisningsoperationen ställer följande krav på lagerplatsen
- Vändplatsens och vägens bärighet bör vara tillräckliga.
- Det måste finnas platser där den övriga trafiken kan väja eller köra om.
- Vältan måste finnas inom kranens räckvidd vilket innebär att gripstället bör ligga högst 7 meter från vägkanten.
- Om vältan är placerad längs en stickväg, måste man lämna ett utrymme på minst 15 meter för flishuggen bakom vältan och vältans framsida ska ligga minst 6 meter från huvudvägen. Man börjar bygga vältan på den sida huvudvägen ligger.
Ordlista
- Drivning av grot
Vid avverkning uppstår hyggesrester (grot) som består av toppen av trädet, kvistar, barr och löv samt sådana delar av stammen som inte duger till gagnvirke. Grot och stubbar kan drivas ut som energived på objekt som är lämpliga för ändamålet. Gamla lövträd och död ved som är viktiga med tanke på mångfalden ska enligt rekommendationerna lämnas kvar på avverkningsområdet.
Litteratur
- Asikainen, A., Ilvesniemi, H., Sievänen, R., Vapaavuori, E. & Muhonen, T. (toim.) 2012. Bioenergia, ilmastonmuutos ja Suomen metsät. Metlan työraportteja 240. Metsäntutkimuslaitos.
http://www.metla.fi/julkaisut/workingpapers/2012/mwp240.htm(extern länk) - Törmänen, T. ym. 2020. Logging residue piles of Norway spruce, Scots pine and silver birch in a clear-cut: Effects on nitrous oxide emissions and soil percolate water nitrogen. Science of The Total Environment.
https://doi.org/10.1016/j.scitotenv.2020.139743(extern länk) - Palviainen ym. 2004. Decomposition and nutrient release from logging residues after clear-cutting of mixed boreal forest. Plant and Soil 263, 53–67.
- Keto-Tokoi 2018. Tutkimustietoon perustuvia suosituksia vastuullisen metsänhoidon kehittämiseksi. WWF Suomen Raportteja 37.
https://tapio.fi/wp-content/uploads/2021/06/10977.pdf(extern länk) - Koivula, M., Louhi, P., Miettinen, J., ym. 2022. Talousmetsien luonnonhoidon ekologisten vaikutusten synteesi. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 60/2022. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 83 s
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-380-472-2(extern länk) - Ranius, T. ym. 2018. The effects of logging residue extraction for energy on ecosystem services and biodiversity: A synthesis. Journal of Environmental Management 209:409–425.
https://doi.org/10.1016/j.jenvman.2017.12.048(extern länk) - Helmisaari, H-S., Kaarakka, L. and Olsson, B. 2014. Increased utilization of different tree parts for energy purposes in the Nordic countries. Scandinavian Journal of Forest Research. 29(4): 312–322
https://doi.org/10.1080/02827581.2014.926097(extern länk) - Campbell ym. 2019. Estimating uncertainty in the volume and carbon storage of downed coarse woody debris. Ecol. Applications 29, e01844.
- Holeksa, J., Zielonka, T., & Żywiec, M. 2008. Modeling the decay of coarse woody debris in a subalpine Norway spruce forest of the West Carpathians, Poland. Canadian Journal of Forest Research, 38(3), 415-428.
- Mäkinen, H., Hynynen, J., Siitonen, J., Sievänen, R. 2006. Predicting the decomposition of scots pine, Norway spruce, and birch stems in Finland. Ecological Applications 16(5): 1865–1879.
- Smolander, A., Saarsalmi, A. and Tamminen, P. 2015. Response of soil nutrient content, organic matter characteristics and growth of pine and spruce seedlings to logging residues. For. Ecol. Manage. 357, 117-125.
- Achat, D.L.L., Deleuze, C., Landmann, G., Pousse, N., Ranger, J. & Augusto, L. 2015. Quantifying consequences of removing harvesting residues on forest soils and tree growth – A meta-analysis. Forest Ecology and Management 348: 124–141.
- Thiffault, E., Hannam, K.D., Paré, D., Titus, B.D., Hazlett, P.W., Maynard, D.G. & Brais, S. 2011. Effects of forest biomass harvesting on soil productivity in boreal and temperate forests – A review. Environ. Rev. 19: 278–309.
- Mayer, M. ym., 2020. Tamm Review: Influence of forest management activities on soil organic carbon stocks: A knowledge synthesis. Forest Ecology and Management 466, 118127.
- Strömgren ym. 2013. Carbon stocks in four forest stands in Sweden 25 years after harvesting of slash and stumps. For. Ecol. Manage. 290, 59-66.
- Kaarakka ym. 2016. Carbon and nitrogen pools and mineralization rates in boreal forest soil after stump harvesting. For. Ecol. Manage. 377, 61-70.
- Smolander, A. ym. 2010. Removal of logging residue in Norway spruce thinning stands: Long-term changes in organic layer properties. Soil. Biol. Biochem. 42, 1222-1228.
- Puupolttoaineiden laatuohje VTT-M-07608-13
https://www.vttresearch.com/sites/default/files/julkaisut/muut/2014/VTT-M-07608-13_2014_%20update.pdf(extern länk) - Routa, J., Kolström, M., Ruotsalainen, J., and Sikanen, L. 2015. Precision Measurement of Forest Harvesting Residue Moisture Change and Dry Matter Losses by Constant Weight Monitoring. International Journal of Forest Engineering, 26:71–83.
- Erber, G., Routa, J., Wilhelmsson, L., Raitila, J., Toiviainen, M., Riekkinen, J. & Sikanen, L. 2014. A prediction model prototype for estimating optimal storage duration and sorting. Working Papers of the Finnish Forest Research Institute 297.
http://www.metla.fi/julkaisut/workingpapers/2014/mwp297.htm(extern länk)