Drivning av grot på förnyelseytor
I samband med slutavverkningen blir hyggesrester och stubbar kvar i skogen. Hyggesrester kallas också grot (grenar, toppar, barr och blad) samt sådana delar av stammen som inte duger till gagnvirke. Ofta kan groten tas tillvara som energived, om förnyelseobjektet fyller vissa krav. Med tanke på mångfalden rekommenderas att gamla lövträd och döda träd inte tas ut som energived.
Bedöm fördelar och nackdelar uttag av grot utgående från objektet
Det är skogsägaren som avgör huruvida energived ska tas ut, efter att ha vägt fördelar och nackdelar med metoden. Vid drivning av energived på förnyelseytor rekommenderas att man använder försiktighetsprincipen, eftersom man inte känner till alla de följdverkningar som åtgärden kan ha.
Fördelar med drivning av grot på förnyelseytor
Fördelar:
- ger tilläggsinkomster för skogsägaren i samband med förnyelseavverkningen
- förbättrar kvaliteten på markberedningen
- underlättar skogsodlingen, i synnerhet vid maskinell plantering
- främjar uppkomsten av fullslutna plantskogar vid skogsodling av vårtbjörk och gran
- minskar urlakningen av näringsämnen från förnyelseytan jämfört med om hyggesresterna skulle lämnas kvar i högar på förnyelseytan
- underlättar framkomligheten i skogen efter avverkningen
Risker med drivning av grot på förnyelseytor
- näringstillgången minskar, i synnerhet i granbestånd och speciellt om det är färsk grot som tas ut. Det här kan leda till att tillväxten blir lägre under den följande trädgenerationen och förorsaka tillväxtstörningar på riskobjekt
- ökar körandet i skogen under barmarksperioden då hyggesresterna läggs i hög, torkas och lagras, vilket kan leda till markskador och belastning på vattendragen
- risken att grova lågor skadas ökar med antalet körvändor
- omfattande uttag av grot ökar utdöende risken för vissa arter
Drivning av energived - Ekonomin
Stubbrytning och drivning av grot ger tilläggsinkomster för skogsägaren. Uttag av energived kan emellertid också leda till att skogen växer långsammare eller att det uppstår behov av gödsling. Hur lönsam åtgärden är beror av objektets läge, mängden energived och marknadsläget. Hyggesresterna - groten - kan drivas ut också utan samtidig stubbrytning.
Uttaget avgör lönsamheten
För att drivning av energived ska vara lönsam kan man hålla som tumregel att energivedsuttaget bör vara minst 50 fastkubikmeter inom ett närtransportavstånd av 300-500 meter från närmaste väglager.
- Uttaget är beroende av trädslaget. I granbestånd uppgår uttaget till i medeltal 50-60 fastkubikmeter och i tallbestånd till 25-30 fastkubikmeter.
- Vid stubbrytning kommer man i medeltal upp till 55-60 fastkubikmeter per hektar.
Näringsförluster vid drivning av energived
Näringstillståndet i marken har en inverkan på tillväxten hos den nya trädgenerationen, i synnerhet i granbestånd.
Mer näringsämnen går förlorade vid uttag av färsk grot jämfört med om enbart gagnvirke tas ut. Tillväxtförluster kan undvikas genom att torka groten i högar på avverkningsområdet innan groten transporteras till väglagret. Hyggesresterna hinner då torka och barren faller till stor del av ute på ytan. Den här metoden lämpar sig särskilt väl i avverkade granbestånd. Tallbarr faller däremot inte av lika lätt.
Det råder en brist på forskning som berör vilken inverkan upprepat uttag av grot har på näringshushållningen. Effekterna av stubbrytning är relativt små, eftersom stubbarna inte innehåller några större mängder näringsämnen.
Inverkan på skogsförnyelsen
Stubbrytning och drivning av grot minskar kostnaderna för markberedningen.
Stubbrytning ökar uppslaget av naturplantor av såväl barr- som lövträd. Sådda eller planterade plantskogar får härigenom en komplettering av naturplantor. Om uppslaget av naturplantor är stort, kan det å andra sidan öka behovet av plantskogsvård och därmed kostnaderna.
Vid stubbrytning kan skogsodlingen försenas med ett halvt år till ett år på grund av själva arbetet med att bryta stubbarna och torkningen av stubbarna på avverkningsområdet. Det kräver god planering av hela förnyelsekedjan, inkluderande drivningen av energived, så att onödig försening av skogsförnyelsen kan undvikas.
Drivning av energived på förnyelseytor - Naturen
Vid uttag av grot och stubbar tillämpas samma naturvårdsmetoder som vid annan beståndsbehandling. Därtill bör man komma ihåg att bevara en del av biomassan, men det är också viktigt att avgränsa specialobjekt rätt och att värna om vattenvården.
Drivning av grot och stubbar - inverkan på vattendragen
Drivning av grot och stubbar gör att antalet körvändor på ökar på det avverkade området, vilket kan leda till markpackning och att körspåren fördjupas. Fasta partiklar kan mobiliseras i kör- och markberedningsspåren och hamna i diken och vattendrag. Markpackningen gör att vattnet inte sjunker in i marken lika lätt som tidigare. Efterhand som markvegetationen och trädplantorna växer till sig blir näringsläckaget mindre. Drivning av grot kan minska utlakning av näringsämnen i vattendragen[Lähdeviite1][Lähdeviite2]. Man bör emellertid komma ihåg att inte orsaka extra belastning på vattendragen genom att t.ex. köra över diken.
Stubbrytning minskar markens bärighet på torvjordar, vilket i sin tur ökar risken för markskador och negativa effekter på vattendragen. Därför rekommenderas stubbrytning inte på torvmarker.
Stubbarna lagras i ett väglager innan de transporteras vidare. Om väglagret är placerat i omedelbar närhet av ett dike finns det en risk att fosfor läcker ut i vattendragen.
Drivning av grot - inverkan på mångfalden
Uttag av grot har ingen större betydelse för naturens mångfald eftersom det i vilket fall som helst finns gott om död klenved och förna i skogen[Lähdeviite3]. Hotade arter förekommer sällan i hyggesrester av gran. Det samma kan inte sägas om hyggesrester av lövträd, eftersom det förekommer gott om hotade arter i hyggesrester av t.ex. björk och asp [Lähdeviite3]. Drivning av lövträdsgrot rekommenderas därför inte.
Ur mångfaldssynvinkel är det inte ändamålsenligt att ta ut död ved (torrakor eller lågor) med en diameter på över 10 cm. Död ved, och särskilt grov sådan, utgör en viktig livsmiljö för många hotade arter[Lähdeviite4][Lähdeviite3][Lähdeviite5].
Drivning av grot kan öka markens surhetsgrad eftersom en del basiska näringsämnen förs bort tillsammans med kvistar och barr [Lähdeviite6][Lähdeviite7].
Stubbrytning - inverkan på mångfalden
Stubbrytning har en avsevärd inverkan på mängden död ved i en ekonomiskog, vilket har som följd att de arter som är beroende av död ved minskar [Lähdeviite8][Lähdeviite5]. En stor mängd arter lever i och på stubbar [Lähdeviite3]. Då stubbarna förs bort minskar antalet lämpliga livsmiljöer för sådana arter som kräver grov, död ved, samtidigt som stubbhögarna lockar till sig dessa arter då de söker lämpliga förökningsplatser. Då stubbarna sedan förs bort misslyckas förökningen [Lähdeviite9][Lähdeviite10]. Dessutom störs markprocesserna av stubbrytningen, vilket på sikt leder till en minskning av mångfalden av markorganismer [Lähdeviite9][Lähdeviite10].
Stubbrytning blottlägger mineraljorden och stör markvegetationen mer än normal markberedning. En annan av dess effekter är att växter med vegetativ förökning, bl.a. blåbär, återhämtar sig långsammare. Då stubbrytning utförs bör man med tanke på viltet gärna lämna stubbar kvar på de platser där det finns särskilt riklig risväxtlighet.
I vilken grad stubbrytning påverkar hotade arter är i hög grad beroende av miljön där stubbarna förekommer. Det förekommer fler hotade arter på stubbar i solexponerade än i fuktiga miljöer [Lähdeviite11].
Grov död ved kan komma till skada både vid drivning av grot och vid stubbrytning. Skador på lågor kan undvikas genom att flytta dem utanför körstråket.
Uttag av energived från förnyelseytor - Klimatet
Hyggesrester och stubbar kan användas som bränsle i energiverk och där ersätta fossila bränslen. Det kol som ingår i veden frigörs emellertid genast vid förbränningen, medan ved som förmultnar i naturen avger kol under en betydligt längre tid. Stubbrytning innebär alltså en klar minskning av den mängd kol som lagras långvarigt i grov, död ved.
Effekter på kolförrådet i bestånd och träprodukter
Effekterna av energivedsdrivning på förnyelseytor ökar i betydelse ju grövre träddelar som drivs ut. Grovt virke förmultnar långsammare och lagrar därför kol en längre tid än klenare träddelar[Lähdeviite12][Lähdeviite13]. I norra Finland sker nedbrytningen något långsammare än i södra Finland, vilket innebär att det kol som förekommer i skogsbiomassan i landets nordliga delar lagras längre. Forskning visar att det finns 5-20 procent kvar av kolförrådet 50 år efter en avverkning i södra Finland och 10-25 procent i norra Finland. Efter 50 år återstår i medeltal 40-45 procent av kolförrådet i stubbarna i södra Finland och i medeltal 50-60 procent i norra Finland[Lähdeviite14][Lähdeviite15].
Också trädslaget har betydelse för nedbrytningshastigheten [Lähdeviite2]. Barrträdsvirke bryts ned allra långsammast,[Lähdeviite16] och det kol som barrträd innehåller bevaras därför längre i skogsekosystemet jämfört med lövträd.
Vid drivningen avlägsnas organiskt material och näringsämnen från skogen. Plantorna behöver inte så mycket näring, och förlusten av näringsämnen vid drivning av grot anses därför inte påverka plantornas tillväxt desto mer. Deras behov av näring blir tillfredsställt av de hyggesrester som lämnas kvar. Rekommendationen är att 30 % av hyggesresterna ska lämnas kvar vid drivning av energived, detta beräknas täcka plantornas behov. På längre sikt kan däremot tillvaratagandet av hyggesrester medföra en lägre tillväxt och därmed kolbindning på grund av den näringsförlust som drivning av energived trots allt innebär. Forskningsresultaten gällande detta är emellertid inte samstämmiga. Efter stubbrytning har man inte kunnat konstatera några tillväxtförluster [Lähdeviite5].
Effekter på markens kolförråd
Forskningsresultaten varierar när det gäller vilken inverkan drivning av energived har på markens kolförråd. Detta gäller i synnerhet de långsiktiga effekterna, där kunskapsbristerna är stora[Lähdeviite17][Lähdeviite18][Lähdeviite5][Lähdeviite19].
Drivning av grot och stubbar minskar mängden organiskt material, vilket minskar mängden kol som lagras i marken. Stubbrytning kan i någon mån öka nedbrytning av organiskt material och utsläppen av koldioxid.[Lähdeviite20][Lähdeviite5][Lähdeviite21][Lähdeviite22]
Om hyggesresterna inte tas tillvara intensifieras nedbrytningen av organiskt material under grothögarna[Lähdeviite23]. Detta kan öka utsläppen av koldioxid från skogsmarken på kort sikt.
Val av objekt för drivning av energived på förnyelseytor
Både ekologiska och ekologiska faktorer påverkar valet av objekt för drivning av energived. Grot tas huvudsakligen ut från bördiga, grandominerade bestånd. Lämpligheten för uttag av grot och stubbar avgörs av hur kommande trädgenerationers tillväxt kan komma att påverkas samt av näringshushållningen, kolbalansen, naturens mångfald och av vilka ekologiska särdrag som behöver tryggas på objektet.
Typiska objekt
Grot drivs i första hand ut på bördiga, grandominerade objekt där mängden grot uppgår till minst 50 fastkubikmeter per hektar. På talldominerade förnyelseytor är mängden hyggesrester i oftast så liten att det inte lönar sig att ta dem tillvara i form av grot. I praktiken är det ofta omöjligt att driva ut grot på områden som kräver vinterdrivning.
Stubbrytning utförs i första hand på grandominerade objekt där det är möjligt att driva ut minst 55 fastkubikmeter stubbar per hektar. Stubbrytningen utförs först efter att groten drivits ut.
Rulla för att se alla kolumner.
Uttag av grot | Stubbrytning | |
---|---|---|
Torr mo och bördigare mineraljordar samt motsvarande torvmarker i förändring1 | Ja | Ja |
Lingon-, blåbärs- och örttorvmoar | Ja | Nej |
Karg mo, lavmo, ristorvmo och lavtorvmo | Nej | Nej |
Platser med berg i dagen, stenblock och mycket stenar samt branta sluttningar | Nej | Nej |
Grundvattenområden, klass 1-2 | Ja | Nej |
Ja: objektet är lämpligt för uttag av energived
Nej: objektet är inte lämpligt för uttag av energived
1Med reservation, risken för urlakning måste beaktas.
Förtydliganden beträffande lämplighet för drivning av energived
- Uttag av grot och energived rekommenderas inte på ståndorter kargare än torr mo på grund av risken för näringsobalans och tillväxtförluster.
- Om det redan tidigare förekommit näringsbrist på objektet kan uttag av grot inte rekommenderas om inte ersättande gödsling också utförs.
- På vissa ståndorter på torvjordar kan en stor del av ståndortens förråd av kalium och bor gå förlorat redan vid en normal gagnvirkesavverkning. I synnerhet på dikade mossar är det vanligt med kaliumbrist. Att då avlägsna också hyggesrester och stubbar skulle ytterligare minska mängden tillgänglig näring. Förutom förlusten av kalium och bor kan detta dessutom resultera i fosforbrist, vilket kan påverka tillväxten hos nästa trädgeneration. Av den här anledningen rekommenderas att inte utföra drivning av energived vid förnyelseavverkning på torvjordar, om det inte är frågan om restaurering av en torvmark.
Handel med energived
Skogsägaren och virkesköparen kommer överens om drivning av energived i samband med virkesförsäljningen. Energiveden köps som kvistade stammar (slanor) eller okvistade stammar (helträd) vid gallringsavverkning, eller som grot och stubbar vid förnyelseavverkning. Energived kan också tas ut från olika specialområden som väg- och åkerkanter samt kantskogen längs ellinjer. Grov energived kan också uppstå där det har förekommit större skogsskador där det finns gott om färskt, skadat barrträdsvirke.
Prisbildningen för energived
Sett ur skogsägarens synvinkel kan försäljningen energived skilja sig en del från försäljningen av gagnvirke, där man får betalt per fastkubikmeter. Olika aktörer kan använda olika mätningssätt och -metoder och betalningsrutiner vid handel med energived, vilket skogsägaren bör ta i beaktande vid virkesförsäljningen.
- För slanor och helträd används ofta fastkubikmeter som betalningsgrund.
- För grot och stubbar från förnyelseytor är det vanligt att ersättningen är bunden till mängden gagnvirke som tagits ut.
- Priset på energiveden kan också sättas baserat på dess energiinnehåll (megawattimme, MWh).
Rulla för att se alla kolumner.
Energivedssortiment, m³ | I löskubikmeter | Energitäthet |
---|---|---|
Flis | 2,5 lös-m³ | 0,8 MWh/ lös-m³ |
Stubbar | 4 lös-m³ | 0,5 MWh/ lös-m³ |
Vad man bör avtala om vid försäljning och drivning av energived
Vid försäljning av energived är det bra att avtala om:
- hur och när energiveden drivs ut och mäts
- var energiveden lagras och hur länge
- när virkespartiet övergår i köparens ägo
Ägaren ansvarar till exempel för de lagstadgade förpliktelser som rör lagringen av virke, bland annat de åtgärder som krävs för att insektskador ska kunna undvikas.
Mätning av energived
Mätningen av energived utgör en central del av handeln med energived och produktionen av skogsflis. Ett och samma energivedsparti kan mätas i flera skeden av leveranskedjan och med olika metoder. Mätningen kan ske i samband med avverkning, närtransport, flisning eller krossning. Den kan också utföras vid väg- eller terminallagret, i samband med fjärrtransporten eller vid slutdestinationen.
Mätningsprinciper
Bestämmelserna rörande mätning av energived hittas i lagen om mätning av virke (414/2013, ändrad: 566/2014 och 725/2016), i jord- och skogsbruksministeriets förordningar (1323/14/2013 och 1014/2017) och för omräkningstalen i Naturresursinstitutets föreskrifter.
Innan mätningen av energived utförs måste man enligt lagen (21§) komma överens om följande saker:
- parterna i mätningen, vilka
1. vid överlåtelsemätning är säljaren och köparen
2. vid arbetsmätning är arbetstagaren och arbetsgivaren
3. vid entreprenadmätning är entreprenören och entreprenadgivaren
- uppgifter som specificerar mätobjektet
- mätmetoden och mätaren
- vem som ska betala kostnaderna för mätningen
- måttenheten.
Parterna i en mätning rekommenderas att avtala om när slutmätningen senast ska utföras. Parterna kan avtala om delmätning av mätpartiet, varvid de olika delarna av partiet kan mätas vid olika tidpunkter. Det är skäl att redan i virkesförsäljningsavtalet nämna hur man avser att mäta den energived som drivs ut.
I mätningsförrättningen ingår mätning av energivedspartiet och uträkning av resultatet samt uppgörande och översändande av (mätprotokollet) mätbeskedet till mätningsparterna. Mätprotokollet måste förvaras i fem år efter mätningsförrättningen.
Den mest allmänna mätmetoden vid drivning av energived är vägning, och vid behov omräkning av vikten till volymenheter. Vid överlåtelse-, arbets- och entreprenadmätning används i första hand följande storheter och enheter:
- volym: fastkubikmeter (m³) eller ramvolym (m³)
- vikt: färskvikt (kg) eller torrvikt (kg)
För att fastställa den fasta volymen används oftast EPPU-kalkylatorn för mätningsberäkningar. Mätningen av energived kan också ske i form av mätning av flis och kross. Fastvolymen för kvistat och okvistat klenvirke kan också fastställas genom travmätning.
Noggrannare anvisningar för mätning av energived hittas på Naturresursinstitutets webbsidor:
· Handbok för mätning av energived (extern länk, på finska)(extern länk)
· EPPU(extern länk)(extern länk) – räknare för mätning av energived
Att beakta vid mätning av energived
- Det är svårt att utföra en noggrann mätning av energived. I olika skeden av anskaffningskedjan mäts energiveden på olika sätt. I ett parti med energived sker det mängd förluster i hanteringens olika skeden och under lagringen också förluster av torrsubstans. Dessutom kan väderförhållandena och skillnaderna i noggrannhet mellan olika mätmetoder förorsaka variation i mätresultaten. I praktiken minskar den uppmätta mängden energived under leverans och hantering.
- Mätning av energiinnehållet och värmevärdet faller inte inom ramen för lagens tillämpningsområde. Hur de fastställs behandlas i kvalitetsdirektiven för träbränslen.
Egenkontoll av virkesmätning
Lagen om mätning av virke (414/2013) berör också energived och förpliktigar till egenkontroll av mätningen. Till den egenkontroll som utförs av skördarförare hör att följa upp funktionen hos mätinstrumentet, kalibrering och inställning av instrumentet, samt granskning och dokumentation av mätresultatet.
Resultaten av de mätningar som hör till egenkontrollen ska bevaras i minst två år efter att kontrollen utförts.
De föreskrifter som gäller virkesmätning finns samlade på Naturresursinstitutets webbsida.(extern länk)
Anskaffningskedjan för energived
Den vanligaste anskaffningskedjan för energived består av drivning, flisning vid väg och fjärrtransport till förbrukningsplatsen. Energiveden kan också transporteras till en terminal eller till förbrukningsplatsen för att flisas eller krossas där. Terminalerna fungerar som säkerhetsupplag för träbränslen, de jämnar ut säsongvariationer och gör det lättare att granska och upprätthålla kvaliteten på träbränslena.
Betalning enligt energiinnehållet
Värmeverken betalar för den energimängd (MWh) som skogsflisen innehåller. Ju torrare energiveden är, desto lönsammare är hela anskaffningskedjan för energived. Det här innebär att energiveden borde fås att torka så bra som möjligt före leveransen till värmeverket. Energived av hög kvalitet innehåller inte heller främmande material, som t.ex. stenar.
Drivningsplanering vid drivning av energived på förnyelseytor
Utgångspunkten för drivning av grot och stubbar är att åtgärden utförs i enlighet med skogsägarens målsättningar för objektet. Planeringen förutsätter att man har kunnat konstatera att det finns både ekologiska och ekonomiska förutsättningar för drivningen. Dessutom bör målet med förnyelsen beaktas.
Att tänka på vid planeringen
Vid drivning av energived på förnyelseytor kan arbetets kvalitet förbättras om planeringen görs omsorgsfullt och med beaktande av följande faktorer:
- skogsägarens mål och särskilda önskemål
- ramar satta av lagstiftningen och skogscertifieringen
- begränsningar som berör objektet, t.ex. naturobjekt och skyddszoner
- planering av vatten- och naturvård
- behov av förröjning
- behov av stubbehandling
- drivningstidpunkt, skilt för groten och stubbarna
- torkningstid för grot och stubbar ute på ytan
- placering och utrymmesbehov för avlägget
- tidpunkt för markberedning och skogsodling
Bedömning av behovet av förröjning
Om det förekommer tät underväxt i beståndet som ska förnyas är det skäl att överväga behovet av förröjning. Förröjning underlättar drivningen och minskar risken att jord följer med då energiveden transporteras till väglagret.
Rätt tidpunkt för drivning av grot och stubbar
Drivningen av grot och stubbar leder till att antalet körvändor blir större jämfört med drivning av enbart gagnvirke. Basvägsnätet belastas särskilt mycket. För att förhindra att markskador uppkommer, ska närtransporten av energived utföras antingen under torra perioder, under barmarksperioden eller då marken är frusen, beroende på hur bärig marken är. Om det på förnyelseytan förekommer ställen där marken har dålig bärighet, ska man undvika att ta ut grot från dem.
Vid lagring av energived behöver man beakta att grot- och stubbvältorna kan lagras på avlägget i upp till två år. Lagringstiden för energived i skog och vid avlägg begränsas i lagen om bekämpning av skogsskador. Vid planeringen av avlägget måste man beakta utrymmesbehovet för grot och stubbar samtidigt med en bedömning av platsens lämplighet för lagring och flisning. Kraven på lagringen presenteras närmare i avsnittet Planering av avlägg för energived(extern länk).
Drivningen av grot och stubbar inverkar på när förnyelsearbetena kan utföras. Markberedning och skogsodling utförs först efter att all grot och stubbar förts bort från förnyelseytan.
Rätt tidpunkt för drivning av grot och stubbar
- Hyggesresterna placeras först i högar som får torka på ytan.
- Det tar i allmänhet 2-4 veckor för högarna att torka, beroende på vädret. Närtransporten av grot som har avverkats i september till maj ska gärna utföras först i juni för att den ska vara tillräckligt torr.
- Efter att groten torkat ute på ytan, transporteras den till en lämplig lagerplats vid väg där förhållandena är lämpliga för fortsatt torkning, och sedan täcks vältan för att förhindra att nederbörd tränger in i den. Grot som lagras på ytan blir lättare blöt än om den lagras i stora, väl täckta vältor vid väg.
- Stubbrytning utförs först efter att groten transporterats ut till väg.
- Om slutavverkningen har skett under tiden september-maj, utförs stubbrytningen i allmänhet tidigast i juli. Smårötterna har då hunnit dö vilket betyder att mindre jord följer med när stubbarna lyfts ur jorden.
- Som en allmän regel rekommenderas att stubbarna placeras i högar på ytan för att torka innan de transporteras till avlägget. Hyggeslagringen sänker inte bara fukthalten i stubbarna, utan leder också till att de innehåller mindre sand och sten.
Exempel på schemaläggning av energivedsdrivning
De nedanstående exemplen baserar sig på antagandet att arbetena i åtgärdskedjan utförs enligt målsättningarna. I praktiken uppstår ändå ofta dröjsmål vilket till exempel kan leda till att skogsodlingsarbetena måste skjutas upp till nästa vår.
Exemplen beskriver grandominerade slutavverkningar som avverkas vid olika tidpunkter.
Drivning av grot - utförande
Drivningen av grot inleds med att skördaren lägger upp högar av grot i samband med avverkningen, följande skede är lastning och närtransport och i sista skedet läggs vältan upp på lagerplatsen.
Låt groten torka i högar på förnyelseytan
Låt groten torka i högar på förnyelseytan, särskilt då det är fråga om grandominerade bestånd som har slutavverkats. Låt groten torka och barren falla av under minst fyra veckor före transport till avlägget. En längre torktid gör att barren faller av lättare och minskar på det sätten mängden näring som förs bört med groten.
Vid drivningen ska groten hanteras så att en så stor del av de näringsrika barren och bladen faller av redan på ytan.
Drivning av färsk grot
- Vid drivning av grot rekommenderas att minst 30 %[Lähdeviite25]av hyggesresterna lämnas kvar på ytan, så jämnt utspridda som möjligt.
- Då avverkningen utförs utanför en köldperiod ska man se till att ungefär vart femte träd kvistas så att hyggesresterna faller vid sidan av grothögarna. På avverkningsytan blir det dessutom kvar röjningsvirke, rester av grot under grothögarna och kvistar och toppar som har brutits av i samband med avverkningen, och ofta också hyggesrester som använts för att förstärka körstråken.
- Om beståndet har avverkats under hård köld uppstår i allmänhet tillräckligt mycket av spridda hyggesrester på ytan eftersom en del av kvistarna bryts av och en del barr faller av redan i samband med avverkningen.
- Utfallet av grot blir mindre då träden fälls då det råder minusgrader eftersom kvistarna bryts av lättare då.
Uppläggning av grothögar på förnyelseytan
Det krävs en annan teknik då man lägger upp grothögar jämfört med traditionella gagnvirkeshögar vilket ökar kostnaderna. Vid drivning av grot fälls trädet framåt och kvistas vid sidan av skördaren, medan man vid traditionell avverkning av gagnvirke utför kvistningen framför maskinen, på körstråket. Då kvistningen sker på det här sättet blir grothögarna tillräckligt stora och varken skördaren eller skotaren kör över dem.
- Placera topparna parallellt i högen.
- Placera inte grothögen ovanpå underväxt, diken eller stenig mark.
- Placera gärna grothögen på en upphöjning i terrängen eller på en stubbe.
- Sträva till att göra så höga grothögar som möjligt för att torkningen ska bli effektiv.
- Placera inte sådant material som använts för att förstärka körstråket i grothögen.
- Kör inte över grothögarna.
Skotarens utrustning
För att man ska kunna väga groten behöver skotaren vara försedd med en kranvåg och en risgrip som är avsedd för lastning av grot.
Skotarens lastutrymme kan förses med tilläggsutrustning, t.ex. förlängningsbankar, så att lastkapaciteten blir så stor som möjligt. Tilläggsutrustning av det här ska målas med varselfärg och fästas mycket omsorgsfullt eftersom det kan hända att de i misstag hamnar i vältan i samband med avlastningen. Främmande föremål av det här slaget innebär en hög risk för arbetsolycksfall och stora skador på flishuggen. Tilläggsutrustning med varselfärg är lättare att få syn på och ta bort från vältan.
Planering av körrutten
Transporten av grot från skogen till avlägget planeras så att körsträckan genom stående skog blir så kort som möjligt. Då man kör grot genom stående skog lönar det sig att ta mindre last än då man kan köra över en öppen yta. Också risken för skador på växande träd ökar också då man kör genom stående skog.
Lastning av grothögar
- Kläm först ihop risknippet med gripen helt lätt, undvik att få med jord.
- Grip tag i risknippet ett stycke från tyngdpunkten mot kranen räknat så att du får syn på eventuella orenheter under knippet. Vänd knippet vid behov.
- Lasta först toppar i längdriktningen på bottnen av lastutrymmet och sedan risknippen turvis på fram- och baksidan av lastutrymmet.
- Lasta så att grotens grovändor är riktade mot förarhytten om du är tvungen att köra genom stående skog till avlägget.
- Lasta groten tvärs över lastutrymmet om det inte finns stående träd på vägen till avlägget.
- Du kan ta med gagnvirke som blivit kvar på ytan och använda dem som underlägg för vältan, det samma gäller virke som använts för dikesövergångar.
- Lämna inte kvar hela grothögar på ytan.
Planering av avlägg för energived
Om lagringen av energiveden sköts bra och fukthalten sjunker blir kvaliteten och energivärdet hos flisen bättre. Viktigast är att se till att energiveden inte är väldigt fuktig. På det här viset blir också transportkostnaderna lägre, eftersom det inte lönar sig att transportera vatten till energiverket.
Att beakta vid flisning och fjärrtransport
Fjärrtransporten och flisningen ställer krav på lagerplatsen, som t.ex. vändplatser, bärighet och utrymme för lastning och flisning. Den utrustning som används för flisning vid väg och fjärrtransport kräver mer utrymme än vanlig virkestransport.
Det lönar sig i allmänhet att täcka väglager där man lagrar slanor och grot. Om man täcker energiveden blir den inte våt av nederbörd och snö och is hamnar inte i flishuggen i samband med flisningen. Särskilt viktigt är det att täcka högar av grot. Kvistade och okvistade slanor blir inte lika lätt blöta under vintern som grot.
Förlusten av torrsubstans kan vara betydande då grot lagras på ett avlägg.[Lähdeviite26]Det lönar sig inte att lagra grot vid väg längre än några månader, men på grund av praktiska orsaker som är förknippade med transporten är lagringstiden ofta längre. Vid lagring av slanor blir inte torrsubstansförlusterna särskilt stora ens vid en lagringsperiod på ett år.[Lähdeviite27] Stubbar bibehåller sina egenskaper längre än andra typer av energived vid lagring vid väg.
Utnyttjande av vägområde
På allmän väg, riksvägar (väg nr: 1-39) och stamvägar (väg nr: 40-99) är all hantering och lagring av virke på vägområdet förbjudet, liksom också stickvägslager. Skogsbilvägar som utgår från en riks- eller stamväg bör alltid vara försedda med en vändplats. Om man avviker från den här regeln måste man ha tillstånd från NTM-centralen.
Också beträffande vägar av lägre vägklass är det skäl att kontakta den lokala vägmästaren. Förutom i ovannämnda fall, är lastning av virke också förbjudet på sträckor där det är förbjudet att stanna och längs vägar där den största tillåtna hastigheten överstiger 80 km/h.
Om man vill göra en ny väganslutning kräver det tillstånd, även om anslutningen är tillfällig. Tillståndet beviljas av NTM-centralen, som också ger anvisningar för hur den nya anslutningen bör byggas eller en existerande anslutning förbättras. På lagerplatsen och vid anslutningen bör sikten vara tillräcklig med tanke på trafiktätheten och hastighetsbegränsningarna. Det här gäller både allmänna och privata vägar. Flisning av energived är förbjuden vid allmän väg.
Val av lagerplats för energived
Valet av lagerplats har stor betydelse med tanke på energivedens kvalitet. Stubbarna bör transporteras bort från lagerplatsen inom högst två eller två och ett halvt år, beroende på när drivningen utförts.
En bra lagerplats för energived har följande egenskaper:
- det finns tillräckligt utrymme (se tabellen nedan)
- terrängen är plan och bärig
- platsen är öppen och utsatt för vind och gärna högre än den omkringliggande terrängen, faktorer som gör att energiveden torkar snabbare
- det inte finns några el- eller telefonlinjer i omedelbar närhet av vältan (se tabellen nedan)
- den är inte placerad på en vändplats som försvårar lastningen
- den är inte placerad i en brant backe eller kurva
- det finns varken stenar, stubbar eller träd som stör maskinerna eller blir under vältan
- den är inte placerad ovanpå fungerande diken (det minskar risken för att näringsämnen ska sköljas ut i vattendrag)
- den ligger inte i närheten av byggnader med tanke på brandskyddet och bullret från flisningen.
Rulla för att se alla kolumner.
Energived | Utrymme för vältan |
---|---|
Grot | ca 20 m/ha |
Okvistade slanor | ca 12 m/ha |
Kvistade slanor | ca 10 m/ha |
Stubbar | ca 15 m/ha |
Rulla för att se alla kolumner.
Spänning, kV | Friledning, under (m) | Friledning, i sidled (m) | Hängledning (m) |
---|---|---|---|
1 | 2 | 2 | 0,5 |
20 | 2 | 3 | 1,5 |
110 | 3 | 5 | |
220 | 4 | 5 | |
400 | 5 | 5 |
Fjärrtransporten och flisningsoperationen ställer följande krav på lagerplatsen
- Vändplatsens och vägens bärighet bör vara tillräckliga.
- Det måste finnas platser där den övriga trafiken kan väja eller köra om.
- Vältan måste finnas inom kranens räckvidd vilket innebär att gripstället bör ligga högst 7 meter från vägkanten.
- Om vältan är placerad längs en stickväg, måste man lämna ett utrymme på minst 15 meter för flishuggen bakom vältan och vältans framsida ska ligga minst 6 meter från huvudvägen. Man börjar bygga vältan på den sida huvudvägen ligger.
Lagring av grot
Det är viktigt att grotvältan läggs upp med omsorg vid lagerplatsen så att torkningsprocessen fortsätter ända fram till fjärrtransporten.
Lagring av grot
- Placera underslag under vältan.
- Som underslag kan användas gagnvirke som blivit kvar i skogen, virke som använts för dikesövergångar, eller ekonomiskt mindre värdefulla lövträdsstammar som fällts i närheten.
- Om det är svårt att hitta annat lämpligt material, använd då i stället toppar som underslag.
- Gör vältan så hög som möjlig, men högst 5 meter hög, och se till att den inte kan rasa.
- Gör ytan på vältan plan så att där varken finns partier som sticker upp eller partier som bildar gropar.
- Se till att det inte kommer främmande föremål, som metall, sten eller jord i vältan
- Täck alltid in vältan. Säkra att täckpappen hålls på plats genom att placera ett tillräckligt antal griphögar på pappen.
- Se till att lagerområdet är snyggt efter att närtransporten slutförts.
- Efter att ha lossar en last med grot, kontrollera att skotaren är i skick och särskilt att alla bankförlängningar är på plats.
- Fäst relevanta identifieringslappar på vältan: varningar och ägarinformation.
Kvalitetsfrågor vid drivning av energived på förnyelseytor
Rätt val av drivningsobjekt och drivningstidpunkt ger en bra grund för en god kvalitet i drivningen av energived på förnyelseytor.
Kriterier för hög drivningskvalitet vid drivning av energived på förnyelseytor
Groten har torkat så pass mycket ute på ytan att större delen av barren har fallit av. Om groten som har drivits ut har varit färsk, har man lämnat kvar ca 30 % av hyggesresterna på ytan, så jämnt utspridd som möjligt.
Av stubbarna har man lämnat:
- Minst 25 st över 15 cm grova stubbar per hektar, jämnt utspridda på ytan och på ler- och siltjordar (mjäla och finmo) minst 50 st/ha.
- Under 20 cm grova stubbar och gamla, ruttna stubbar [Lähdeviite28]
- Alla färska, rötskadade stubbar har tagits bort.
- Inga stubbar har brutits på skyddszoner mot vattendrag och småvatten och inte heller längs dikeskanter.
- För att undvika rotskador har inga stubbar har brutits i närheten av levande träd
- Om avverkningen har gjorts under barmarksperioden har stubbarna behandlats med stubbehandlingspreparat.
- Markytan har inte brutits upp i onödan.
- Man har beaktat grupperna med naturvårdsträd, den döda veden, fornlämningarna, viltbuskagen och vattenvården i samband med drivningen.
Naturvården utgör en självklar komponent i drivningsarbetet. Skogsägaren kan själv besluta i vilken grad och på vilket sätt naturvården beaktas. Dessutom ställer skogscertifieringen vissa krav på drivningsresultatet.
Ett tecken på hög drivningskvalitet är att stubbarna har transporterats bort från lagerplatsen inom två år från avverkningen.
Drivningsresultat av energivedsdrivning på en förnyelseyta
- En del av stubbarna och hyggesresterna lämnas kvar.
- Död ved bevaras och enskilda döda träd lämnas också kvar.
- Hyggesrester används vid behov som markförstärkning.
- Körning på ställen med dålig bärighet undviks.
- Ingen stubbrytning utförs där drivningsförhållandena är svåra, såsom branta sluttningar, stenfält, bergbunden mark eller fuktiga svackor.
- Ingen stubbrytning utförs i omedelbar närhet av levande träd och inte heller nära lågor, fornlämningar, naturobjekt, viltbuskage och myrstackar.
- Invid vattendrag lämnas en skyddszon. Dikesrenarna längs fungerande diken lämnas orörda.
- Markytan bryts inte upp i onödan och gropar som uppstår jämnas ut.
- Alla stubbar som är drabbade av rotticka avlägsnas, förutom på skyddszoner vid vattendrag, på naturobjekt eller i närheten av naturvårdsträd.
Säkerställande av skogsflisens kvalitet
Skogsflisens kvalitetskrav bestäms i sista hand av användaren, i allmänhet ett energiverk. Olika anläggningar kan ha olika krav beträffande bränslets sammansättning, storleksfördelningen hos flisbitarna, fukthalt och orenheter.
Betalning enligt energiinnehåll
Kvalitetskraven för skogsflis och de provtagnings- och mätmetoder som används vid kvalitetskontrollen finns beskrivna i VTT:s kvalitetsdirektiv för trädbränslen (VTT-M-07608-13) [Lähdeviite24].
Stora anläggningar kan hantera rätt fuktigt bränsle, men i mindre anläggningar borde fukthalten underskrida 40 %. Värme- och kraftverken betalar för skogsflisen enligt dess energiinnehåll. I färsk ved är fukthalten i medeltal 50-60 %.
Skogsflisens kvalitet
Skogsflisens kvalitet bestäms på basis av flisens egenskaper, bl.a.
- fukthalt
- effektivt värmevärde på förbrukningsplatsen
- energitäthet på förbrukningsplatsen
- levererad energimängd
- lösvolym
- fraktionsfördelningen hos flisbitarna
- mängden barr
Skogsflisens fukthalt
Fuktigheten har en stor betydelse för lönsamheten för flisleverantören. Den som använder flisen betalar i allmänhet för energiinnehållet, dvs. megawattimmar (MWh). Ju fuktigare råvaran är, desto lägre är energiinnehållet och desto mindre intäkter ger flisleveransen.
Fuktig skogsflis orsakar också problem med hanteringen på vintern när den fryser, vilket ökar transportkostnaderna märkbart. Fuktig skogsflis brinner ofullständigt, vilket gör att utsläppen av kolmonoxid, kolväten och partiklar ökar. Man kan påverka fukthalten i skogsflisen och därmed lönsamheten i hela transportkedjan om drivningen, lagringen på hygget, väglagringen, flisningen och fjärrtransporten sköts på rätt sätt.
Orenheter i skogsflisen
Mängden orenheter i form av jord, is, snö och främmande föremål har en betydande inverkan på skogsflisens kvalitet. Orenheter av det här slaget förorsakar problem både vid flisningen och vid bränningen. Det kan uppstå stora förluster på grund av orenheterna, flishuggen kan till exempel gå sönder.
Orenheter kan hamna bland flisen bland annat i griphögarna vid lastningen på hygget. Dessutom kan sten, sand och skräp hamna i vältan under vintern då vägen plogas. Jordmaterial är att problem särskilt vid produktion av stubbkross, eftersom jord lätt följer med när stubbarna bryts och transporteras.
Övriga kvalitetsfaktorer
Skogsflisens kvalitet påverkas också av råvaran. Flis som framställs av kvistade slanor håller vanligen en jämn kvalitet. Om flisen däremot tillverkas av helträd eller grot kan bitstorleken variera och det kan förekomma långa pinnar bland flisen. Målsatt storlek för flisbitarna är i allmänhet 30-40 mm. Om det kommer långa pinnar med i flisen kan de leda till problem i transportörerna vid kraftverket och i andra skeden av hanteringen. Om flisbitarna är för små och det finns för mycket fina partiklar kan springorna i värmepannans roster täppas till.
De kemiska egenskaperna, bl.a. klorhalten, inverkar också den på skogsflisens kvalitet. Klor orsakar nedsmutsning och korrosion i värmeverkens överhettare. Man kan förhindra korrosion genom att använda bränslen som innehåller svavel, såsom torv, tillsammans med skogsflisen.
Klorhalten är störst i barr. Därför rekommenderas att hyggesresterna först torkas på förnyelseytan så att en stor del av barren torkar och faller redan där. Det här är till fördel också med tanke på markens näringshushållning. Under torra förhållanden på sommaren faller granbarren vanligen av inom en månad av lagring på hygget. Tallbarr faller inte av lika lätt, vilket innebär att tallarna måste kvistas om man vill slippa barren.
Sätt att säkra fliskvaliteten
För att skogsflisen ska fungera bra som bränsle, ordna drivningen och lagringen vid väg så att:
- kvistningen av slanorna har gjorts på det sätt som kvalitetskraven på flisen förutsätter
- gröna barr och blad inte hamnar bland energiveden
- det inte finns orenheter såsom jord bland energiveden. Detta är särskilt viktigt vid drivning av stubbar
- energiveden torkar så snabbt som möjligt och hålls torr också vid väglagret
- torr energived inte lagras längre än nödvändigt
- vältorna är tillräckligt stora så att ytan som blir våt av nederbörd är så liten som möjligt, relativt sett
- snö inte hamnar i vältan i samband med snöplogning.
För att få så hög kvalitet på flisen som möjligt är det också viktigt att flishuggen och särskilt dess bett är i gott skick.
Lagens krav vid drivning av energived
Det finns ett flertal lagar som reglerar drivning av energived på förnyelseytor, bl.a. lagstiftning om virkesmätning, bekämpning av skogsskador och arbetarskydd.
Lagstiftning som berör mätning av energived
Mätning av energived regleras i virkesmätningslagen (414/2013, ändrad: 566/2014 och 725/2016), jord- och skogsbruksministeriets förordningar (1323/14/2013 och 1014/2017) och i Naturresursinstitutets föreskrifter gällande konverteringstal.
Innan mätningen av energived utförs måste man enligt lagen (21§) komma överens om följande saker:
- parterna i mätningen, vilka
- vid överlåtelsemätning är säljaren och köparen
- vid arbetsmätning är arbetstagaren och arbetsgivaren
- vid entreprenadmätning är entreprenören och entreprenadgivaren
- uppgifter som specificerar mätobjektet
- mätmetoden och mätaren
- vem som ska betala kostnaderna för mätningen
- måttenheten.
Egenkontroll vid virkesmätning
Lagen om mätning av virke (414/2013) berör också energived och förpliktigar till egenkontroll av mätningen. Till den egenkontroll som utförs av skördarförare hör att följa upp funktionen hos mätinstrumentet, kalibrering och inställning av instrumentet, samt granskning och dokumentation av mätresultatet.
Resultaten av de mätningar som hör till egenkontrollen ska bevaras i minst två år efter att kontrollen utförts.
De föreskrifter som gäller virkesmätning finns samlade på Naturresursinstitutets webbsida.(extern länk)
Lagstiftning som berör förebyggande av skogsskador vid drivning av energived
Lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013, ändrad: 228/2016) och den därtill hörande statsrådsförordningen (264/2016) stipulerar att bekämpning av rotticka är obligatorisk vid avverkningar i södra och mellersta Finland mellan början av maj och slutet av november.
Lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013) innehåller stadgar som syftar till att minska skogsskador och upprätthålla skogarnas hälsotillstånd genom att begränsa tiderna då lagring av virke i skogen är tillåtet. Lagen tillämpas på skador i skogen, terminal- och fabrikslager samt avverkningsplatser och mellanlager, oberoende av läge. Finlands skogscentral är övervakande myndighet.
Lagring av stubbar
I lagen om bekämpning av skogsskador stipuleras inom vilken tid stubbar bör transporteras bort från förnyelseytan eller avlägget. Om det finns mer än 10 fastkubikmeter av tall- eller granstubbar ute på ytan eller på avlägget bör de transporteras bort
1. inom två år efter stubbrytningen, om arbetet utförts före den 1 augusti.
2. inom två och ett halvt år efter stubbrytningen, om arbetet utförts i augusti eller senare.
Anmälan om egenkontroll i samband med bekämpning av skogsskador
Vid drivning av energived måste lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013) följas. Enligt den här lagen bör en yrkesmässig verksamhetsutövare känna till de lagbestämmelser som gäller borttransport av virke, skadade träd, stamdelar av tall och gran och stubbar samt lagring av virke.
En yrkesmässig verksamhetsutövare är skyldig att göra en anmälan om egenkontroll till Skogscentralen om det är risk att lagens krav inte uppfylls. En sådan här situation kan till exempel uppstå på grund av extrema naturförhållanden, då det kan vara omöjligt att transportera bort virkespartiet från skogen inom utsatt tid.
En anmälan om egenkontroll(extern länk) enligt lagen om skogsskador kan fyllas i på Skogscentralens hemsidor.
Arbetarskyddet vid drivning av energived
Arbetarskyddet vid drivning av energived regleras i första hand av arbetarskyddslagen (738/2002) och statsrådets förordning om säkerheten i drivningsarbete (749/2001).
Drivningstrakter är ofta så kallade gemensamma arbetsplatser
En drivningstrakt är ofta en så kallad gemensam arbetsplats där anställda har olika arbetsgivare. På en gemensam arbetsplats bör man följa särskilda bestämmelser. Det är speciellt viktigt att beakta ansvarsfrågorna och försäkra sig att kommunikationen fungerar. [Lähdeviite29]
Säkerhet i drivningsarbetet
I statsrådets förordning om säkerheten i drivningsarbete ingår bland annat följande krav:
- En arbetsgivare som innehar en drivningstrakt skall sörja för att de underentreprenörer som arbetar inom den samt deras arbetstagare får behövliga uppgifter om frågor som gäller arbetarskyddet.
- Över drivningstrakten skall uppgöras en plan, inkluderande en karta. Ur dessa ska framgå faromoment såsom stup, områden med dålig bärighet, elledningar och andra faktorer av betydelse för arbetarskyddet. Kartan ska också visa drivningstraktens gränser, mellanavlägg och de huvudsakliga transportriktningarna.
- Vid planeringen och utmärkningen av upplagsplatser ska utrymmesbehovet och trafiksäkerhetskraven för den utrustning som används beaktas. En drivningstrakt som gränsar till en allmän färdled ska utmärkas på ett synligt sätt för att varna andra som rör sig på området.
- Arbetsgivaren ska meddela arbetstagarna hur kontakterna mellan arbetsledningen och arbetstagarna liksom också arbetstagarna sinsemellan har ordnats. Arbetstagaren ska omedelbart meddela arbetsgivaren och övriga berörda arbetstagare om han är tvungen att avvika från praxis i fråga om kontakter eller om han är tvungen att ensam utföra farliga service- eller reparationsarbeten på maskiner.
- I en drivningstrakt där maskiner används ska det säkerhetsavstånd som anges på maskinen iakttas. Arbetstagarna ska under fällningsarbete normalt vara på minst två stamlängders avstånd från varandra. Maskinarbetet bör upphöra om det finns människor inom farozonen.
- När drivningsarbete utförs nära en elledning ska man se till att maskinerna, anordningarna eller virke som lastas inte befinner sig närmare elledningarna än vad minimiavstånden förutsätter. Virkeslager ska placeras på så långt avstånd från elledningarna att minimiavståndet bibehålls (avstånden hittas i avsnittet "Planering av avlägg för energived").
- Arbetsgivaren måste skaffa arbetstagaren den personliga skyddsutrustning som nämns i förordningen.
- I en drivningstrakt ska finnas behörig beredskap till första hjälpen.
Dessutom bör bland annat följande säkerhetsfaktorer beaktas vid drivningsarbetet:
- Maskiner, anordningar och säkerhetsutrustning bör vara godkända att användas för ifrågavarande ändamål.
- Mörkerarbete förutsätter att arbetsmaskinen har tillräcklig belysning.
- Vid eventuell hantering av bekämpningsmedel bör tillverkarens säkerhetsanvisningar följas.
- Vid bekämpning av rotticka genom stubbehandling bör maskinföraren ha växtskyddsexamen. Utbildningen bör förnyas vart femte år (se Tukes webbsidor(extern länk)).
- Avverkning av stormskadad skog kräver särskild försiktighet. Direktiv för detta hittas bland annat på Finlands skogscentrals webbsidor. (extern länk)
Arbetarskydd vid flisning
Dessutom bör man vid flisning fästa uppmärksamhet vid det hälsovådliga damm som uppstår i samband med flisningen. Hyttens dörrar och fönster bör hållas stängda medan arbetet pågår. Hyttens friskluftsfilter bör rengöras och bytas i enlighet med tillverkarens föreskrifter.
Säkerhetsanvisningar
- Var försiktig då du stiger upp i eller ned från hytten.
- Undersök körrutten på förhand, särskilt om terrängen är snötäckt eller svårframkomlig.
- Var uppmärksam på hinder i närheten och välj körlinjen så att du beaktar terrängen och kantträden.
- Sträva till att i sluttningar lasta virket från än lägre punkt än själva virkes- eller energivedshögen. Om högen ligger lägre ned eller långt ifrån, dra då högen längs marken innan du lyfter den.
- Lagra inte virke under elledningar.
- Följ säkerhetsavståndet och stanna maskinen om det kommer människor inom farozonen, dvs. under 20 m från skotaren.
Mer information om arbetarskyddet inom skogssektorn:
Mer information om hantering av arbetsmiljörisker vid flisning vid väg:
Skogscertifieringens krav beträffande drivning av energived
Om drivningsobjektet för energived befinner sig på ett område som ingår i certifieringen, måste certifieringskraven uppfyllas. Det finns två olika certifieringssystem: PEFC™ och FSC®.
PEFC™-certifieringens krav vid drivning av energived på förnyelseytor
När grot och stubbar tas ut från ett avverkningsområde bör man beakta avverkningsområdets virkesproduktionsförmåga, mångfalden och vattenvården. Vid drivning av energived skall man också beakta övriga krav i standarden.
På förnyelseytor kvarlämnas biomassa enligt följande:
- av grot omkring 30 % så jämnt fördelat som möjligt
- minst 25 st/ha av över 15 grova stubbar, på ler- och siltjordar minst 50 st/ha
- dessutom stubbar som kvarlämnats vid tidigare avverkningar samt stubbar med en diameter under 15 cm
På områden som är infekterade av rotticka kan man ta bort alla barrträdsstubbar.
Vid drivning av energived lämnar man permanent både levande naturvårdsträd och död ved.
Vid uttag av energived tillämpas följande vid val av objekt:
Förnyelseytor som lämpar sig för uttag av grot:
- torr mo och mineraljordar som är bördigare än dessa samt motsvarande torvjordar
Förnyelseytor som lämpar sig för stubbrytning:
- torr mo och mineraljordar som är bördigare än dessa samt motsvarande torvjordar
- om tallens rotticka förekommer på förnyelseytan, alla ståndorter på mineraljordar med undantag av lavmoar.
Ingen stubbrytning utförs på grundvattenområden (klass 1, 1E, 2 och 2E).
Längs vattendrag och källor lämnas en skyddszon där ingen stubbrytning utförs.
FSC®-certifierings krav vid drivning av energived på förnyelseytor
Drivning av energived bör följa alla de föreskrifter om virkesdrivning som ingår i certifieringskriterierna. Energived bör inte tas ut från ståndorter som är kargare än torr mo eller motsvarande torvmoar.
Dessutom bör man vid drivning av grot och stubbar beakta följande:
Vid drivning av energived lämnas ca 30 % av avverkningsresterna kvar, jämnt utspridda över avverkningsytan
Alla stående och fallna döda (förmultnande) träd med en diameter på mer än 10 cm ska lämnas kvar intakta
Minst 25 st stubbar med en diameter på minst 15 cm ska lämnas kvar per hektar jämnt utspridda över avverkningsytan
På ler- och siltjordar lämnas minst 50 st stubbar/ha jämnt utspridda över avverkningsytan
Om möjligt ska stubbar av flera olika trädslag sparas.
Stubbar som är mindre än 15 cm i diameter och gamla förmultnande stubbar från tidigare avverkningar ska sparas. OBS! På ytor drabbade av rotticka får alla barrträdsstubbar avlägsnas
Vid stubbrytning ska en minst 3 meter bred buffertzon lämnas runt kvarvarande naturvårdsträd och diken
Stubbar ska inte brytas på grundvattenområden
Stubbar ska inte brytas inom skyddszoner längs vattendrag och småvatten
För att trygga mångbruket av skogen förbättras framkomligheten längs friluftsleder, tillika med förutsättningarna för jakt och viltvård samt insamling av naturprodukter.
Tryggande av vattenkvaliteten vid drivning av energived på förnyelseytor
Det är särskilt viktigt att beakta vattenvården i samband med stubbrytning. Behovet av vattenvård är speciellt stort på områden som är problematiska ur vattenvårdssynpunkt, som bördiga ståndorter med finkornig jord och torvjordar. Man ska sträva till att utföra drivningen vid en sådan tidpunkt och på sådana ställen att man kan undvika att det hamnar näringsämnen och fasta partiklar i vattendragen.
Vid virkesdrivning är det viktigt att vara uppmärksam vid dragningen av körstråk och undvika att göra många körvändor på samma körstråk. Då kan man undvika att det börjar rinna vatten längs dem.
Skyddszoner vid drivning av energived på förnyelseytor
Vid drivning av energived bör man beakta vilket slag av energived som det är fråga om. Stubbrytning söndrar markytan på en stor del av förnyelseytan, vilket innebär att skyddszonen också behöver vara bredare än vid drivning av andra typer av energived. I övrigt ska samma principer användas som vid annan virkesdrivning.
Vid drivning av energived är det viktigt att markytan i skyddszoner inte får söndras. Markytan bryts i allmänhets sönder på en radie av flera meter runt en stubbe när den lyfts upp. Därför rekommenderas att man inte bryter stubbar i omedelbar närhet av en skyddszon. Lagring av energived ska enligt rekommendationerna inte ske på skyddszoner, inte ens tillfälligt. Om avverkningsytan omfattas av skogscertifieringen bör man följa inte bara skogs- och vattenlagen, utan också minst de krav som det ifrågavarande certifieringssystemet förutsätter.
Överfart över diken och bäckar
- Vid virkesdrivning undviks alltid överfart över alla vattenfåror, bäckar, rännilar och diken.
- Om det inte är möjligt att köra runt dem, gör överfarten på så bärande mark som möjligt och skydda dem vid behov med ris eller en tillfällig bro. Efter drivningen avlägsnas skyddet.
- Fäst särskild uppmärksamhet vid vattenfåror som är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd så att inte naturtillståndet i fåran eller dess närmiljö äventyras.
Värdefulla livsmiljöer
Då värdefulla livsmiljöer avgränsas på en stämplingspost så att dess särdrag bevaras, är detta i allmänhet en tillräcklig åtgärd också med tanke på vattenvården. Särskilt i närheten av fuktiga och sanka livsmiljöer bör man undvika att köra med maskiner, så att livsmiljöns vattenhushållning och särdrag bevaras.
Mer läsning: Värna om naturobjekt(extern länk).
Mer läsning: Lagens krav gällande vattenvården(extern länk).
Övriga värdefulla livsmiljöer är naturobjekt som inte fyller de krav som ställs av skogs- och naturskyddslagarna. De här objekten har ofta strukturdrag som är viktiga med tanke på mångfalden, såsom död ved, gamla löv- och barrträd, ädla lövträd, brunnen ved, ett flerskiktat trädbestånd, drag av lund, källverkan eller försumpning.
Läs mer på Skogscentralens webbsidor: Övriga värdefulla livsmiljöer och naturobjekt(extern länk)
Beakta dessutom följande
- På grundvattenområden utförs inte stubbrytning.
- Stubbrytning rekommenderas i första hand att utföras i områden på mineraljord som är lämpliga för ändamålet.
- I erosionskänsliga, branta sluttningar utförs antingen ingen stubbrytning alls, eller så gör man avbrott i stubbrytningen som följer höjdkurvorna. De erosionskänsliga mineraljordarterna är mo, mjäla och finsand samt motsvarande moränjordar.
- Hyggesrester lämnas inte vid kanten av vattendrag, småvatten och diken.
- Hyggesrester lagras inte ovanpå diken.
Beaktande av naturen vid drivning av energived på förnyelseytor
- Avgränsa och spara naturobjekt och lämna en tillräckligt bred skyddszon utgående från skyddsbehovet.
- Lämna naturvårdsträd och högstubbar.
- Avgränsa stubbrytningen så att det blir en minst tre meter bred zon runt kvarstående träd där markytan inte söndrats.
- Avgränsa stubbrytningen så att det blir en minst tre meter bred zon mellan avverkningsytan och växande skog där markytan inte söndrats.
- Lämna stubbar med en diameter på mindre än 20 cm[Lähdeviite19].
- Lämna om möjligt såväl stammar som kvistar och toppar av lövträd, speciellt asp, kvar i beståndet.
- Lämna stående och liggande, grov död ved* (över 10 cm) och enstaka vindfällen. Undvik att skada lågor.
- Om det på avverkningsområdet finns så mycket död ved att det klart försvårar energivedsdrivningen och förnyelsearbetet, kan lågor flyttas så att de bildar koncentrationer på lämpliga platser i terrängen, till exempel i närheten av grupper av naturvårdsträd.
- Lämna en del stora kronor av tall och björk kvar på avverkningsytan. Alla hyggesrester av asp rekommenderas att lämnas kvar på ytan.
*) I detta sammanhang avses med död ved sådana tillskapade torrakor som är avsedda att utnyttja ekonomiskt och inte heller dött, färskt virke av barrträd om lämnandet av detta skulle strida mot lagen om bekämpande av skogsskador (1087/2013).
Beaktande av kulturobjekt vid drivning av energived
Det finns gott om kulturminnesmärken i skogen. De vittnar om mänsklig verksamhet under tidigare skeden i Finlands historia. En del av dem är lätta att upptäcka, men för det mesta är de täckta av mossa eller annan vegetation eller finns under markytan.
Kulturminnesmärken och lagstiftningen
Betydande kulturminnesmärken är skyddade enligt fornminneslagen (295/1963) och kallas då fornlämningar. Enligt fornminneslagen är det förbjudet att gräva ut, täcka in, ändra, skada eller ta bort en fornlämning eller rubba den på annat sätt.
Fornlämningsregistret innehåller data om fornlämningar
Registret gör det lätt att kontrollera om det finns fasta fornlämningar på eller i närheten av områden där skogsbruksåtgärder planeras, men man bör komma ihåg att en fast fornlämning är skyddad även om den inte finns med i registret. Mer information hittas på Kulturmiljöns tjänsteportal(extern länk).
Anvisningar för drivningstrakter inom vilket det finns en fast fornlämning
Om det i drivningstrakten finns en känd, fast fornlämning (ett objekt som omfattas av fornminneslagen) som har ritats in på arbetskartan, eller om du misstänker att du har hittat en, följ då råden nedan. Samma råd kan också tillämpas beträffande sådana kulturminnesmärken där markägaren själv har rätt att avgöra om minnesmärket ska bevaras.
- Om du stöter på fornlämningen oväntat, ta kontakt med den som gjort upp drivningsplanen.
- Kontrollera att skogsägaren och alla aktörer i drivningstrakten är informerade om objektet.
- Se till att fornlämningen är ordentligt utmärkt, till exempel med fiberband, innan arbetet inleds. Justera avgränsningen vid behov när arbetet framskrider.
- Kör aldrig över enfornlämning med skogsmaskiner.
- Lagra inte hyggesrester eller virke på en fornlämning.
- Om det uppstår frågetecken kring hur fornlämningen ska beaktas i praktiken, ta kontakt med Museiverket.
Vid gallringsavverkningar ska du också beakta följande
- Avlägsna alla levande träd och buskar som växer på fornlämningen i samband med avverkning, röjning och plantskogsvård. Trädrötterna skadar fornminnet.
- Fäll inte träd på fornlämningen.
- Lämna inte naturvårdsträd på fornminnesområden. Då träden växer och faller omkull kan rötterna skada fornlämningen.
- Lämna om möjligt högstubbar kring fornlämningen. Högstubbarna signalerar i decennier framöver var fornlämningen finns.
Vid slutavverkningar ska du också beakta följande
- Avgränsa markberednings- och stubbtäktsområdet så att fornlämningen faller utanför.
- Utför inte sådd eller plantering på ett fornminnesområde.
Klimatanpassning vid drivning av energived på förnyelseytor
Drivning av energived på förnyelseytor kan ha en viss inverkan på risken för skogsskador. Vid energivedsdrivning avlägsnas en stor del av hyggesresterna vilket minskar risken för skogsbrand[Lähdeviite30]. Uttag av energived har ingen större inverkan på skaderisker som är förknippade med däggdjur, storm eller torka.
Stubbrytning kan i viss mån minska spridningen av rotticka i skogen, men åtgärden avlägsnar inte all ved som är infekterad av rotticka från marken. Endast stubbrytning är därför inte en tillräckligt effektiv metod för att bekämpa rottickan. Uppbrutna stubbar som är infekterade och som lagrats länge eller som glömts kvar på lagerplatsen ökar spridningsrisken för rotticka. Stubbrytning har visat sig minska risken för insektsskador, men forskningsdata gällande detta är ännu ofullständiga[Lähdeviite31][Lähdeviite32].
Stubbrytning kan minska skador orsakade av snytbagge
Snytbaggen förökar sig i färskt, obarkat virke. Vid stubbrytning lyfts stubbarna upp och läggs i högar för att torka, vilket gör dem olämpliga som yngelplatser för snytbagge. Om stubbarna bryts först efter att äggen lagts, kan larver ändå utvecklas i stubbarna, särskilt om de lagras i stora, fuktiga mellanlager. Snytbaggens larvstadium är emellertid så långt, 2-3 år, att de vanligtvis inte hinner utvecklas till fullvuxna insekter innan stubbarna transporteras bort.
Ordlista
- Drivning av grot
Vid avverkning uppstår hyggesrester (grot) som består av toppen av trädet, kvistar, barr och löv samt sådana delar av stammen som inte duger till gagnvirke. Grot och stubbar kan drivas ut som energived på objekt som är lämpliga för ändamålet. Gamla lövträd och död ved som är viktiga med tanke på mångfalden ska enligt rekommendationerna lämnas kvar på avverkningsområdet.
- Bekämpning av rotticka
Granens och tallens rotröta är båda orsakade av rotticka. Rotticka är den skadligaste av de svampsjukdomar som drabbar våra barrträd. Målet med bekämpning av rotticka är att hindra att svampen sprider sig till friska träd vid avverkning under barmarksperioden. Bekämpning av rotticka är i många fall obligatorisk och baserar sig på skogsskadelagen.
- Stubbrytning
Efter en förnyelseavverkning finns det alltid hyggesrester och stubbar kvar på hygget. Där förutsättningarna är de rätta kan stubbarna tas tillvara och användas som energived. Stubbrytning utförs i första hand på grandominerade förnyelseytor. Stubbrytningen utförs efter att hyggesresterna (groten) drivits ut. Stubbar av gamla lövträd och döda träd ska enligt rekommendationerna lämnas kvar på ytan.
Litteratur
- Törmänen, T. ym. 2020. Logging residue piles of Norway spruce, Scots pine and silver birch in a clear-cut: Effects on nitrous oxide emissions and soil percolate water nitrogen. Science of The Total Environment.
https://doi.org/10.1016/j.scitotenv.2020.139743(extern länk) - Palviainen ym. 2004. Decomposition and nutrient release from logging residues after clear-cutting of mixed boreal forest. Plant and Soil 263, 53–67.
- Keto-Tokoi 2018. Tutkimustietoon perustuvia suosituksia vastuullisen metsänhoidon kehittämiseksi. WWF Suomen Raportteja 37.
https://tapio.fi/wp-content/uploads/2021/06/10977.pdf(extern länk) - Koivula, M., Louhi, P., Miettinen, J., ym. 2022. Talousmetsien luonnonhoidon ekologisten vaikutusten synteesi. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 60/2022. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 83 s
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-380-472-2(extern länk) - Ranius, T. ym. 2018. The effects of logging residue extraction for energy on ecosystem services and biodiversity: A synthesis. Journal of Environmental Management 209:409–425.
https://doi.org/10.1016/j.jenvman.2017.12.048(extern länk) - Clarke, N. ym. 2021. Effects of intensive biomass harvesting on forest soils in the Nordic countries and the UK: A meta-analysis. Forest Ecology and Management 482
https://doi.org/10.1016/j.foreco.2020.118877(extern länk) - Helmisaari, H-S., Kaarakka, L. and Olsson, B. 2014. Increased utilization of different tree parts for energy purposes in the Nordic countries. Scandinavian Journal of Forest Research. 29(4): 312–322
https://doi.org/10.1080/02827581.2014.926097(extern länk) - Persson, T. & Engell, G. 2018. Stump harvesting for bioenergy: A review of climatic and environmental impacts in northern Europe and America. Wires Energy and Environment Volume 7, Issue 6
https://doi.org/10.1002/wene.307(extern länk) - Victorsson, J. & Jonsell, M. 2013a. Ecological traps and habitat loss, stump extraction and its effects on saproxylic beetles. Forest Ecology and Management 290: 22-29.
https://doi.org/10.1016/j.foreco.2012.06.057(extern länk) - Victorsson, J. & Jonsell, M. 2013b. Effects of stump extraction on saproxylic beetle diversity in Swedish clear-cuts. Insect Conservation and Diversity 6(4): 483-493.
https://doi.org/10.1111/icad.12005(extern länk) - Jonsell, M., Dahlberg, A., Johansson, V., Hjälten, J. & Victorsson, J. 2017. Stubbkörd och biologisk mångfald. Teoksessa: Persson, T., Palmér, C.H. & Lithell, C. (toim.) 2017. Stubbkörd – hur påverkas klimat och miljö? Sveriges Lantbruksuniversitet.
http://pub.epsilon.slu.se/14216/(extern länk) - Campbell ym. 2019. Estimating uncertainty in the volume and carbon storage of downed coarse woody debris. Ecol. Applications 29, e01844.
- Holeksa, J., Zielonka, T., & Żywiec, M. 2008. Modeling the decay of coarse woody debris in a subalpine Norway spruce forest of the West Carpathians, Poland. Canadian Journal of Forest Research, 38(3), 415-428.
- Rautiainen, A., Lintunen, J., & Uusivuori, J. 2018. How harmful is burning logging residues? Adding economics to the emission factors for Nordic tree species. Biomass and Bioenergy, 108, 167-177.
- Repo, A. ym. 2011. Forest bioenergy climate impact can be improved by allocating forest residue removal. GBC Bioenergy 4 (2).
https://doi.org/10.1111/j.1757-1707.2011.01124.x(extern länk) - Mäkinen, H., Hynynen, J., Siitonen, J., Sievänen, R. 2006. Predicting the decomposition of scots pine, Norway spruce, and birch stems in Finland. Ecological Applications 16(5): 1865–1879.
- Smolander, A., Saarsalmi, A. and Tamminen, P. 2015. Response of soil nutrient content, organic matter characteristics and growth of pine and spruce seedlings to logging residues. For. Ecol. Manage. 357, 117-125.
- Achat, D.L.L., Deleuze, C., Landmann, G., Pousse, N., Ranger, J. & Augusto, L. 2015. Quantifying consequences of removing harvesting residues on forest soils and tree growth – A meta-analysis. Forest Ecology and Management 348: 124–141.
- Thiffault, E., Hannam, K.D., Paré, D., Titus, B.D., Hazlett, P.W., Maynard, D.G. & Brais, S. 2011. Effects of forest biomass harvesting on soil productivity in boreal and temperate forests – A review. Environ. Rev. 19: 278–309.
- Mayer, M. ym., 2020. Tamm Review: Influence of forest management activities on soil organic carbon stocks: A knowledge synthesis. Forest Ecology and Management 466, 118127.
- Strömgren ym. 2013. Carbon stocks in four forest stands in Sweden 25 years after harvesting of slash and stumps. For. Ecol. Manage. 290, 59-66.
- Kaarakka ym. 2016. Carbon and nitrogen pools and mineralization rates in boreal forest soil after stump harvesting. For. Ecol. Manage. 377, 61-70.
- Smolander, A. ym. 2010. Removal of logging residue in Norway spruce thinning stands: Long-term changes in organic layer properties. Soil. Biol. Biochem. 42, 1222-1228.
- Puupolttoaineiden laatuohje VTT-M-07608-13
https://www.vttresearch.com/sites/default/files/julkaisut/muut/2014/VTT-M-07608-13_2014_%20update.pdf(extern länk) - Asikainen, A., Ilvesniemi, H., Sievänen, R., Vapaavuori, E. & Muhonen, T. (toim.) 2012. Bioenergia, ilmastonmuutos ja Suomen metsät. Metlan työraportteja 240. Metsäntutkimuslaitos.
http://www.metla.fi/julkaisut/workingpapers/2012/mwp240.htm(extern länk) - Routa, J., Kolström, M., Ruotsalainen, J., and Sikanen, L. 2015. Precision Measurement of Forest Harvesting Residue Moisture Change and Dry Matter Losses by Constant Weight Monitoring. International Journal of Forest Engineering, 26:71–83.
- Erber, G., Routa, J., Wilhelmsson, L., Raitila, J., Toiviainen, M., Riekkinen, J. & Sikanen, L. 2014. A prediction model prototype for estimating optimal storage duration and sorting. Working Papers of the Finnish Forest Research Institute 297.
http://www.metla.fi/julkaisut/workingpapers/2014/mwp297.htm(extern länk) - Kärhä, K. 2015. Alikasvoksen ennakkoraivaus ja ensiharvennuspuun korjuu. TTS:n tiedote Metsätyö, -energia ja yrittäjyys 1/2015 (781)
- Työterveyslaitos – yhteiset työpaikat
http://www.ttl.fi/fi/toimialat/pienyritykset/yhteiset_tyopaikat/sivut/default.aspx(extern länk) - Lindberg,H., Heikkilä, T.V. & Vanha-Majamaa, I. 2011. Suomen metsien paloainekset – kohti parempaa tulen hallintaa. Vantaa. 104 s.
http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-40-2294-4(extern länk) - Piri, T. ym. 2020. Does stump removal reduce pine weevil and other damage in Norway spruce regenerations? – Results of a 12-year monitoring period. For. Ecol. Manage. 465, 118098.
- Rahman, Abul. Viiri, Heli. Tikkanen, Olli-Pekka. (2018). Is stump removal for bioenergy production effective in reducing pine weevil (Hylobius abietis) and Hylastes spp. breeding and feeding activities at regeneration sites?. For. Ecol. Manage. 424, 184-190. 10.1016/j.foreco.2018.05.003.