Drivning av grot på förnyelseytor
I samband med slutavverkningen blir hyggesrester och stubbar kvar i skogen. Hyggesrester kallas också grot (grenar, toppar, barr och blad) samt sådana delar av stammen som inte duger till gagnvirke. Ofta kan groten tas tillvara som energived, om förnyelseobjektet fyller vissa krav. Med tanke på mångfalden rekommenderas att gamla lövträd och döda träd inte tas ut som energived.
Utgångspunkter för uttag av grot
Med tanke på trädens långsiktiga tillgång på näringsämnen i marken är det bäst att sköta drivningen av groten så att en så stor del som möjligt av de näringsrika barren blir kvar i skogen. Kvistar och barr hör till de delar av trädet som innehåller mest näringsämnen, och om de lämnas kvar tryggas tillväxten hos framtida trädgenerationer. På riskområden, till exempel på ståndorter som lider av borbrist, kan minskad näringstillgång leda till tillväxtstörningar. Hyggesrester som lämnas på ytan upprätthåller också kollagret i marken och aktiviteten hos nedbrytarna, och skapar en livsmiljö för arter som lever på klenare träddelar.
En förutsättning för att drivningen av grot ska bli lönsam är att uttaget av gagnvirke har uppgått till åtminstone 200 fastkubikmeter per hektar och objektets areal är minst två hektar. Också närtransportsträckan inverkar på drivningskostnaderna.
Densiteten hos grot är låg jämfört med gagnvirke, vilket innebär att det inte lönar sig att transportera groten alltför långa sträckor till avlägget. Lastutrymmet på en skotare rymmer ungefär 8 fastkubikmeter lös grot, om groten är balad ryms det 11 fastkubikmeter. Lösgrot lönar sig att transportera högst 300 meter.
Markberedningen på en förnyelseyta underlättas av att man först tar ut groten. Kvaliteten på markberedningen blir då bättre och arbetet går snabbare. Odlingsarbetet, och särskilt maskinell plantering, underlättas också. Man har kunnat konstatera att drivning av grot från en förnyelseyta förbättrar plantöverlevnaden och medverkar till att plantskogar av vårtbjörk och gran blir fullslutna.
Vid uttag av färsk grot försvinner mer näringsämnen från ståndorten än vid uttag av enbart gagnvirke. Den här näringsförlusten kan påverka tillväxten hos kommande trädgenerationer, speciellt i granbestånd. Man kan undvika tillväxtförluster genom att torka groten i högar på hygget innan den transporteras till avlägget. Då groten torkar i högar på hygget faller en stor del av barren av. Det här fungerar bra för gran, medan tallbarr inte faller av lika lätt. Anläggningar som använder skogsflis tar i allmänhet inte emot färsk grot, eftersom det klor som barren innehåller förorsakar korrosion i förbränningspannan.
Fasta partiklar sköljs ut från den blottade mineraljorden, dvs. från körspåren och markberedningsspåren. Drivning av grot ökar antalet körvändor på ytan. Då det saknas ett skyddande lager av ris kan körspåren lätt bli allt djupare och marken packas. Markpackningen leder till att vattnet tränger in långsammare i marken. Fasta partiklar kan föras med vattnet till diken och vattendrag. Urlakningen av näring minskar i takt med att vegetationen igen breder ut sig på ytan.
Drivning av grot minskar den klena, döda ved som kvistarna representerar, och drivningen kan skada grova lågor som finns på ytan. Grov, död ved är betydligt viktigare med tanke på naturens mångfald än klent kvistvirke och toppar.
De färska hyggesresterna lockar till sig arter som lever av färsk, död ved. Om groten tas ut först efter att insekterna har etablerat sig, under deras förökningstid, avlägsnar man samtidigt en stor del av populationen av de här arterna. Det här gäller både skadeinsekter och andra insekter.
Ett kalhygge har i sig en stor inverkan på växtsamhället och jämfört med det är den påverkan som uttaget av grot innebär, liten.[Lähdeviite1]Effekten av drivning av energived på mångfalden, såsom hotade växtarter, skiljer sig normalt inte från motsvarande effekter av drivning av gagnvirke. Flest utrotningshotade växtarter hittar man i de särskilt viktiga livsmiljöer som definierats i skogslagens 10 §. De här miljöerna är skyddade från avverkning, med undantag av varsamma ingrepp där man ser till att livsmiljöns strukturdrag bevaras eller stärks.
Det finns ont om forskningsresultat beträffande vilken inverkan drivning av grot har på torvmarkernas egenskaper och näringsbalans, men det går ändå att dra en del slutsatser. På dikade torvmarker begränsas trädens tillväxt vanligen av brist på fosfor, kalium och bor.
På en del torvmarksståndorter kan redan en vanlig drivning av gagnvirke leda till att en betydande del av kalium- och borlagret går förlorat. Kaliumbrist förekommer i synnerhet på dikade mossar. Om man avlägsnade hyggesrester och stubbar skulle mängden näring i skogsekosystemet ytterligare minska. Åtgärden skulle minska torvmarksekosystemets lager av kalium och bor, men också fosforlagret skulle minska. Det här kunde påverka tillväxten under nästa trädgeneration. Därför rekommenderas att man inte utför drivning av energived på förnyelseobjekt på torvmark, om det inte är fråga om restaurering av torvmarken.
Fördelar med drivning av grot på förnyelseytor
Fördelar:
- ger tilläggsinkomster för skogsägaren i samband med förnyelseavverkningen
- förbättrar kvaliteten på markberedningen
- underlättar skogsodlingen, i synnerhet vid maskinell plantering
- främjar uppkomsten av fullslutna plantskogar vid skogsodling av vårtbjörk och gran
- minskar urlakningen av näringsämnen från förnyelseytan jämfört med om hyggesresterna skulle lämnas kvar i högar på förnyelseytan
- underlättar framkomligheten i skogen efter avverkningen
Val av objekt för drivning av energived på förnyelseytor
Både ekologiska och ekologiska faktorer påverkar valet av objekt för drivning av energived. Grot tas huvudsakligen ut från bördiga, grandominerade bestånd. Lämpligheten för uttag av grot och stubbar avgörs av hur kommande trädgenerationers tillväxt kan komma att påverkas samt av näringshushållningen, kolbalansen, naturens mångfald och av vilka ekologiska särdrag som behöver tryggas på objektet.
Typiska objekt
Grot drivs i första hand ut på bördiga, grandominerade objekt där mängden grot uppgår till minst 50 fastkubikmeter per hektar. På talldominerade förnyelseytor är mängden hyggesrester i oftast så liten att det inte lönar sig att ta dem tillvara i form av grot. I praktiken är det ofta omöjligt att driva ut grot på områden som kräver vinterdrivning.
Stubbrytning utförs i första hand på grandominerade objekt där det är möjligt att driva ut minst 55 fastkubikmeter stubbar per hektar. Stubbrytningen utförs först efter att groten drivits ut.
Rulla för att se alla kolumner.
| Uttag av grot | Stubbrytning | |
|---|---|---|
| Torr mo och bördigare mineraljordar samt motsvarande torvmarker i förändring1 | Ja | Ja |
| Lingon-, blåbärs- och örttorvmoar | Ja | Nej |
| Karg mo, lavmo, ristorvmo och lavtorvmo | Nej | Nej |
| Platser med berg i dagen, stenblock och mycket stenar samt branta sluttningar | Nej | Nej |
| Grundvattenområden, klass 1-2 | Ja | Nej |
Ja: objektet är lämpligt för uttag av energived
Nej: objektet är inte lämpligt för uttag av energived
1Med reservation, risken för urlakning måste beaktas.
Förtydliganden beträffande lämplighet för drivning av energived
- Uttag av grot och energived rekommenderas inte på ståndorter kargare än torr mo på grund av risken för näringsobalans och tillväxtförluster.
- Om det redan tidigare förekommit näringsbrist på objektet kan uttag av grot inte rekommenderas om inte ersättande gödsling också utförs.
- På vissa ståndorter på torvjordar kan en stor del av ståndortens förråd av kalium och bor gå förlorat redan vid en normal gagnvirkesavverkning. I synnerhet på dikade mossar är det vanligt med kaliumbrist. Att då avlägsna också hyggesrester och stubbar skulle ytterligare minska mängden tillgänglig näring. Förutom förlusten av kalium och bor kan detta dessutom resultera i fosforbrist, vilket kan påverka tillväxten hos nästa trädgeneration. Av den här anledningen rekommenderas att inte utföra drivning av energived vid förnyelseavverkning på torvjordar, om det inte är frågan om restaurering av en torvmark.
Lagring av grot
Det är viktigt att grotvältan läggs upp med omsorg vid lagerplatsen så att torkningsprocessen fortsätter ända fram till fjärrtransporten.
Lagring av grot
- Placera underslag under vältan.
- Som underslag kan användas gagnvirke som blivit kvar i skogen, virke som använts för dikesövergångar, eller ekonomiskt mindre värdefulla lövträdsstammar som fällts i närheten.
- Om det är svårt att hitta annat lämpligt material, använd då i stället toppar som underslag.
- Gör vältan så hög som möjlig, men högst 5 meter hög, och se till att den inte kan rasa.
- Gör ytan på vältan plan så att där varken finns partier som sticker upp eller partier som bildar gropar.
- Se till att det inte kommer främmande föremål, som metall, sten eller jord i vältan
- Täck alltid in vältan. Säkra att täckpappen hålls på plats genom att placera ett tillräckligt antal griphögar på pappen.
- Se till att lagerområdet är snyggt efter att närtransporten slutförts.
- Efter att ha lossar en last med grot, kontrollera att skotaren är i skick och särskilt att alla bankförlängningar är på plats.
- Fäst relevanta identifieringslappar på vältan: varningar och ägarinformation.
Litteratur
- Asikainen, A., Ilvesniemi, H., Sievänen, R., Vapaavuori, E. & Muhonen, T. (toim.) 2012. Bioenergia, ilmastonmuutos ja Suomen metsät. Metlan työraportteja 240. Metsäntutkimuslaitos.
http://www.metla.fi/julkaisut/workingpapers/2012/mwp240.htm(extern länk)