Lövinslag
I barrträdsdominerade skogar rekommenderas en trädslagsblandning med minst tio procent lövträd för att främja trädbeståndets livskraft, markegenskaperna och naturens mångfald. I barrträdsdominerade skogar ger ett inslag av lövträd ett ekonomiskt gott resultat, speciellt om inslaget består av vårtbjörk. Redan en blandskog av tall och gran skapar en mer varierat skogsekosystem jämfört med en monokultur av enbart tall eller gran. Lövskog och blandskog gör också landskapsbilden mer mångsidig.
Lövträdsinslag gynnar mångfalden
Det lever ett stort antal arter på våra lövträd, varav större delen inte kan leva på barrträd. De här arterna saknar levnadsförutsättningar i ett bestånd om där inte finns lövträd. Avsaknaden av grova, gamla lövträd i våra skogar är en av de viktigaste hotfaktorerna för skogslevande arter och kvaliteten på livsmiljöerna i skogsekosystemet[Lähdeviite1],[Lähdeviite2]. De skogslevande arter som gått tillbaka och blivit mer hotade är just sådana arter som är beroende av gamla, levande lövträd och grov död lövträdsved[Lähdeviite1],[Lähdeviite3].
Mångfalden i ekonomiskogarna upprätthålls bättre om bestånden har inslag av lövträd eller består av blandskog. Ett av de mest effektiva sätten att förbättra levnadsförhållanden för många arter är att gynna lövinslag och blandbestånd i våra barrträdsdominerade ekonomiskogar. Blandskog innehåller många fler arter än vad monokulturer gör, eftersom de kan erbjuda mer föda och livsmiljöer för dem[Lähdeviite4]. Alla våra inhemska trädslag har minst tiotals olika arter som är knutna till just det trädslaget, vilket förklarar varför blandskog ökar mångfalden i våra skogar[Lähdeviite5]. Lövträden är viktiga för svampar, växter och djur, men också för skogsekosystemets funktion.
Lövträden ökar mångfalden i bottenskiktet, fältskiktet och buskskiktet. Även antalet arter av svampar, tickor och mossor och lavar som växer på trädstammarna ökar. Arter från flera olika organismgrupper är vanligare i lövskog eller i skog med lövträdsinslag är i barrskog. Detta beror på ett större antal trädslag och på förekomsten av döda lövträd. Hackspettarna gör bohålor i lövträdens stammar, bohålor som andra fåglar men också däggdjur senare kan utnyttja. Lövträdshängen utgör viktig vinterföda för et antal olika fågelarter, bland annat järpe och orre. Många insekter, bland annat fjärilslarver, livnär sig igen på lövträdens blad
Inslag av lövträd har också en positiv inverkan på skogens hälsa och markegenskaper. Lövträdsförna minskar markförsurningen, förbättrar näringsämnenas kretslopp och ökar markens produktionsförmåga och mångfalden bland markorganismerna. Det är i allmänhet en god idé att bibehålla ett inslag av lövträd i beståndet, både med tanke på den ekonomiska avkastningen och på naturvården. Det uppkommer ofta ett mångsidigt lövträdsbestånd på förnyelseytor av gran, som kan utnyttjas för att göra beståndet mer mångsidigt och för att fylla upp luckorna i den odlade plantskogen.
Upprätthåll lövinslaget i barrträdsdominerade bestånd
Även om man använder endast ett enda trädslag vid själva skogsodlingen, ska man gärna sträva till att beståndet får ett inslag av andra trädslag Det uppkommer lätt plantor av andra trädslag på en förnyelseyta och ett lämpligt antal av dem ska helst lämnas för att beståndet ska få bättre tillväxt. Redan ett tillskott av ett enda trädslag berikar skogsnaturen eftersom det följs åt av en rad andra arter.
Inslaget av lövträd i ekonomiskogarna kan ökas genom att gynna lövträd i olika skeden av skogsvården samt genom att lämna sådan lövträd som naturvårdsträd som har ett marginellt ekonomiskt värde men stort naturvärde. Det mest effektiva och samtidigt billigaste sättet att åstadkomma en mer mångsidig struktur och ett större lövinslag är att i mån av möjlighet lämna ekonomiskt mindre värdefulla lövträd som rönn, al, asp och sälg. Blandskog kan gynnas under alla skeden av omloppstiden.
Att gynna lövinslag och blandskog hör till de åtgärder som rekommenderas för att förbättra skogarnas anpassning till klimatförändringen, förbättra den ekonomiska avkastningen på bördiga ståndorter, minska risken för insekts- och svampskador jämfört med monokulturer samt minska marknadsrisken eftersom en blandskog kan producera virkessortiment[Lähdeviite6],[Lähdeviite3].
Lövträd kräver utrymme
För att lövträd ska hållas livskraftiga behöver de gott om utrymme, vilket betyder att gallringarna måste vara något kraftigare än i ren barrskog. Den som vill satsa mera på andra värden än virkesproduktion, kan i ett barrträdsdominerat bestånd ha ett mycket stort inslag av lövträd. Men det är viktigt att beakta att olika trädslag har olika behov av ljus och att de tål beskuggning i olika grad. Tillväxtrytmen är också olika hos olika trädslag.
Träd av värde för mångfalden
Vårtbjörk och glasbjörk är våra vanligaste lövträdslag. De utgör också värdefull råvara för skogsindustrin. Något mindre vanliga lövträdslag som asp, rönn, gråal, klibbal, sälg och ädla lövträd har inte samma industriella användning och ekonomiska värde som björkarna, men de är viktiga för mångfalden.
Många skogslevande arter har specialiserat sig på att leva i anslutning till ett visst trädslag. Får många hotade arter är just asp och sälg de viktigaste trädslagen, men också andra trädslag är viktiga[Lähdeviite7],[Lähdeviite8],[Lähdeviite9],[Lähdeviite10]. I skog som har ett rikligt inslag av asp lever fler arter av skalbaggar, tickor och lavar som har specialiserat sig på asp än i medeltal[Lähdeviite11],[Lähdeviite12],[Lähdeviite13]. Därför rekommenderas att man vid olika skogsvårdsåtgärder lämnar fler lövträd med värde för mångfalden än normalt, och då särskilt asp, där det från början finns rikligt av dem. Lundar med ädla lövträd har liknande naturvärden och bör beaktas på samma sätt.
Med tanke på naturvården är det viktigt att också låta lövträden åldras och bli grövre och småningom bilda död ved. Om vi ser till att lämna en tillräckligt stor mängd lövträd i våra ekonomiskogar kan vi trygga levnadsförutsättningarna för sådana hotade arter som kräver grov, död lövträdsved[Lähdeviite14]. Även om en del hotade arter kan utnyttja tillverkade högstubbar av lövträd är det bättre att lämna levande, grova lövträd på en förnyelseyta eftersom de gör beståndet mer mångsidigt och då de dör, bidrar de till dödvedskontinuiteten.
Riskhantering med hjälp av blandskog
Många av våra skadegörare förekommer bara på vissa trädslag, granbarkborren angriper till exempel bara gran. Ett inslag av lövträd i barrträdsbestånd ökar därför beståndets motståndskraft mot skador. Av samma anledning utgör blandskogar en anpassning till klimatförändringen. Om en blandskog drabbas av en skada finns där färre träd som är utsatta för svamp- eller insektsskador än i en monokultur. Dessutom fungerar de olika trädslagen som hinder för spridning av vissa skadegörare, t.ex. granens rotticka. I en blandskog går inte hela skogen förlorad även om ett trädslag drabbas av skador.
Det är ändå viktigt att också beakta de risker som är förknippade med blandskog och lövträdsinslag eftersom inte heller blandskogen är helt skyddad mot skogsskador. Tallens rotticka och röta orsakad av honungsskivling förekommer till exempel både hos löv- och barrträd. Knäckesjukan kan orsaka skador i tallplantskog där det förekommer asp. Plantskog där det förekommer lövträd som faller hjortdjuren i smaken, såsom asp, rönn och björk, kan bli utsatta för betningsskador.
Förnyelse med lövträd
En förnyelseyta som förnyas med enbart lövträd gör hela skogen mer mångsidig. Vårtbjörken växer bra på lundmark och på lundartad mo, men också på friska moränjordar om vattenhushållningen är i skick. Glasbjörken tål mer syrefattiga markförhållanden och klarar sig därför på försumpad mineraljord och torvjordar. Också lövträdslag som asp, klibbal, ek, vresalm, skogsalm, skogslind, ask och lönn kan ge ekonomisk avkastning.
Det skulle finnas möjligheter att odla mer lövträd, speciellt på bördiga ståndorter. För närvarande är risken för hjortdjursskador så stor att många undviker att odla av vårtbjörk på sådana här områden. Hjortdjuren kan utnyttja de flesta lövträdslag som föda. De föredrar vårtbjörk, vilket gynnar glasbjörken som inte ger samma ekonomiska avkastning. Odling av trädslag som ur mångfaldssynvinkel är ännu viktigare än björk, som asp, rönn och ek, är ännu mer problematisk än björkodling[Lähdeviite15],[Lähdeviite16].
Ett effektivt sätt att hantera risken för hjortdjursskador är att hålla stammarna på en sådan nivå att skadorna på tallplantskog hålls rimliga och att skogsförnyelse med lövträd har en möjlighet att lyckas.