Lundar

Faktorer som inverkar på avgränsningen är motiveringen för skyddet, särdragen och skogsägarens mål. Oftast är det bäst att utgå från att naturobjektets egenskaper alltid ska bevaras. 

Naturobjekten har inte alltid tydliga gränser, vilket försvårar avgränsningen. Ofta finns det en övergångszon vid gränsen till objektet och i zonen finns särdrag från båda livsmiljöerna. Det kan vara omöjligt att avgränsa objekt när snön täcker den växtlighet som indikerar avvikande förhållanden.

Avgränsning av naturobjekt vid olika prioriteringar

Prioritering av balans

Om skogsägaren föredrar en balanserad prioritering av målen med skogsinnehavet kan man rekommendera en avgränsning av objektet enligt dess naturliga gränser. Dessutom kan en trädbevuxen skyddszon etableras runt objektet, som då endast behandlas genom plockhuggning eller dit naturvårdsträd från omkringliggande figurer koncentreras. 

Prioritering av ekonomin

Om skogsägaren föredrar en balanserad prioritering av målen med skogsinnehavet kan man rekommendera en avgränsning av objektet enligt dess naturliga gränser. Prioritering av balans. Om skogsägaren föredrar en balanserad prioritering av målen med skogsinnehavet kan man rekommendera en avgränsning av objektet enligt dess naturliga gränser. Vidare rekommenderas att koncentrera andra naturvårdsåtgärder till närheten av naturobjektet.

Prioritering av naturen

Om skogsägaren föredrar att prioritera naturvården kan man rekommendera att avgränsningen görs så att den också innefattar en skyddszon runt objektet. Då bevaras särdragen och de organismer som är beroende av dem bättre också i den omedelbara närmiljön till naturobjektet. Bredden på skyddszonen kan variera utgående från objektets särdrag och skogsägarens önskemål.

Vid avgränsning av ett avverkningsområde som gränsar mot ett värdefullt naturobjekt är det bra att tänka på följande: 

• Vad är det som är värdefullt på objektet med tanke på naturens mångfald? 
• Vilka särdrag har objektet? 
• Vilka egenskaper och strukturdrag bör eller vill man bevara hos objektet?

Avgränsa avverkningsområdet så att de här egenskaperna bevaras. Om ett naturobjekt till exempel är skuggigt av naturen, gör beståndsbehandlingen så att skuggigheten bibehålls. Om området igen är öppet och solexponerat kräver det inte någon skyddande trädkappa för att särdragen ska bevaras.  

Utnyttja objektets naturliga gränser. Ta en titt på naturen runtom objektet. Ofta hittar man de naturliga gränserna genom att ge akt på:  

• trädbeståndet: trädslagsförhållanden, mängden lövträd, åldersstruktur, naturtillstånd, mängden död ved   
• marken: variationer i fukt och bördighet, den naturliga gränsen ligger ofta där momark övergår i torvmark eller där skogstypen eller torvmarkstypen ändrar  
• växtligheten: där växtsamhället förändras så att den blir frodigare eller torftigare än i den omgivande skogsmiljön
• terrängformationer: förändringar i terrängformationer kan ha stor betydelse för till exempel objektets mikroklimat – objektet avgränsas enligt terrängformationer så att dess särdrag, till exempel mikroklimatet, bevaras.   

Om det på objektet finns flera olika livsmiljöer, till exempel en bäck och ett bördigt kärr, ska man när man behandlar skogen beakta särdragen i båda livsmiljöerna.

Med naturvårdsavverkning avses alla avverkningsmetoder som kan vidtas med målet är att öka mångfalden, förbättra livsvillkoren för arterna som lever där, förbättra landskapsbilden eller effektivera vattenvården. 

Checklista för beaktande av naturobjekt vid planering av skogsbruksåtgärder

• Avgränsningen av objekten utgår från särdragen.
• Det viktigaste särdraget vid avgränsningen är lundväxtlighetens utbredningsområde.

Vid skötsel av lundskogar ska de ovan nämnda, allmänna principerna följas, men resultatet blir bättre om man redan från början identifierar alla lundens särdrag och anpassar skötseln efter dem. De stora skillnaderna mellan olika lundområden innebär vissa utmaningar då det gäller skötseln, och det är därför viktigt att reservera tillräckligt med tid till att bekanta sig med och planera området.

Som målsättning för skötseln kan skogsägaren välja allt mellan att låta lunden utveckla sig på naturlig väg till att idka intensiv virkesproduktion. Det är därför viktigt att hjälpa skogsägaren att välja mellan olika alternativ genom att beskriva dem och berätta hur landskapet och naturen förändras beroende på vilken skötselmodell som väljs. Det här kräver både yrkeskunskap och erfarenhet av lundskötsel av planeraren.

Rekommendationer för beaktande och skötsel av lundar:

• Utför förnyelser stegvis eller driv upp skogen i flera skikt genom att använda plock- eller luckhuggning, särkilt i sådana lundar som har ett mångsidigt trädbestånd med många trädslag och en stor ålders- och diameterfördelning samt i fuktiga lundar med t.ex. källpåverkan.
• Odlad gran på lundmark kan också förnyas genom kalavverkning. Om lunden förnyas genom kalavverkning rekommenderas skogsodling eller naturlig förnyelse med lövträd. Odla om möjligt också ädla lövträd.
• Lämna mer än vanligt av naturvårdsträd av olika trädslag, särskilt ädla lövträd, asp, sälg och al, men också gran.  
• Bevara befintlig död ved och gynna systematiskt uppkomsten av ny.  
• Markbered helst inte i lundskog. Om markberedning är nödvändig, använd en så lätt markberedningsmetod som möjligt. Bevara den naturliga vattenhushållningen hos fuktiga lundar och dränera dem inte.   
• Lämna vid röjning sådana buskar som är typiska för lundar: skogstry, måbär, röda vinbär, svarta vinbär, finnros, kanelros, skogsolvon och tibast. 
• Styr vid röjningen trädbeståndets utveckling mot lövträdsdominans och gynna blandskog. Gynna ädla lövträd och hassel.
• Bevara skiktningen i busk- och trädskiktet vid gallring och också mångfalden av trädslag. Efter gallring ska det i en lundskog finnas lika många trädslag som före gallringen. 
• Sträva inte efter en alltför jämn skog, det får gärna finnas naturliga grupper och variationer i tätheten. Skapa växtutrymme för lövträden och se till att granen inte tar över.
• Avlägsna bara sådant sly vid förröjning som nödvändigtvis behöver röjas med tanke på avverkningen. Undvik i synnerhet att röja ned plantor av ädla lövträd och lundtypiska buskar såsom hassel, skogstry och tibast.
• Avverkningar i frisk och fuktig lund ska i regel alltid utföras under vintern. Avverkning kan utföras också sommartid på mer bärande mark, såsom i torra lundar, så länge de mest värdefulla koncentrationerna av lundväxtlighet inte skadas.
• Undvik avverkningar under fåglarnas häckningstid, i södra Finland 15.4-15.7 och i norra Finland 1.5-31.7, och på områden där det förekommer flygekorre, under dess förökningstid 1.3-30.9-30.9.

Strukturen på livsmiljöns trädbestånd i bördiga mindre lundområden ska bevaras genom att endast försiktig avverkning genom plockhuggning utförs i samband med åtgärder för skötsel och användning. Det finns i regel inga naturvårdsmässiga skäl till att behandla lundområden i ekonomiskog som omfattas av skogslagen 10 §. 

Till de skyddade, trädbevuxna naturtyperna i naturvårdslagens 64 § hör ädellövskogar, hassellundar och klibbalsskogar. Om de här naturtyperna är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd får de inte förändras så att deras särdrag äventyras. Förbudet träder i kraft då NTM-centralen har fastställt gränserna för området och meddelat områdets ägare och innehavare om beslutet. Ägaren och andra berörda parter ska höras i frågan då ärendet bereds.

Skötseln av lundar som omfattas av naturvårdslagen kan ibland vara nödvändig med tanke på att bevara mångfalden, till exempel avlägsnande av gran. Innan några ingrepp utförs eller planeras bör man vara i kontakt med NTM-centralen.
 

PEFC ställer krav på behandlingen av lövträdsdominerade lundar. I PEFC-kriterierna avses med en lövträdsdominerad lund en sådan lund som passerat plantskogsstadiet och där andelen lövträd är över 50 % av trädbeståndets stamvolym. Livsmiljöernas viktigaste särdrag bör vara i naturtillstånd eller nära naturtillstånd och klart synliga och identifierbara i terrängen. Jämfört med de små lundområden som nämns i skogslagens 10 § kan objekten vara yngre, och ofta naturligt uppkomna och oskötta.

Vid åtgärder bevaras de viktigaste strukturdragen på större delen av området. Det viktigaste särdraget hos lundarna är de olika arterna av lövträd, och det här särdraget är också viktigast att bevara. Gallringar ska alltså utföras så att lövträdsdominansen bibehålls. Det är möjligt att utföra förnyelseavverkning på lövträdsdominerade lundobjekt så länge man ser till att lövträdsdominansen bibehålls också efter förnyelsen.

FSC-certifieringen förutsätter att alla de objekt som fyller kriterierna i skogslagens 10 § avgränsas utanför alla skogsbruksåtgärder oberoende av deras storlek eller regionala förekomst. Då det gäller de trädbevuxna naturtyper och artförekomster som omfattas av naturvårdslagens 64 §, kräver FSC-kriterierna att de bevaras även om de ännu inte avgränsats av miljömyndigheterna.

Dessutom avgränsas följande objekt utanför skogsbruket: 

• Följande slag av skogar rika på död ved: äldre, lövträdsdominerade (lövinslag mer än 50 %) lundar med mer än 5 m3/ha död ved, grandominerade lundar med mer än 15 m3/ha död ved och lundar med blandbestånd med mer än 10 m3/ha död ved
• Fuktiga lundar där vattenhushållningen är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd
• Skogar där det förekommer stora eller rötskadade ädla lövträd 
• Förekomster av hasselbuskar i andra områden än lundar, där det finns minst 20 gamla hasselbuskar inom ett enhetligt, avgränsbart område

Avverkning är inte tillåten under fåglarnas häckningstid under tiden 1.5-30.6 i  södra Finland och 15.5-15.7 i lövträdsdominerade, bördiga skogar, bl.a. lundar, i norra Finland (lövträdsandel > 50 %).
 

• Lundar med ett trädbestånd som är äldre än 70 år.
• Också yngre lundskog där det förekommer torrakor eller lågor vars mängd överstiger fem kubikmeter per hektar.
• Lundar där det växer ädla lövträd (ek, skogslind, lönn, ask, almar och hassel).
• Övrig mångsidig lundskog med en artsammansättning som är typisk för lundar.
• Lundar längs bäckar, vattendrag, kalkområden, åsar och vid landhöjningskusten.

• Lundar där granen tagit över eller som förändrats på grund av människans ingrepp.

  I närheten av lundar som redan skyddats och i skogslagens bördiga, små lundområden kan man utföra naturvårdsarbeten i lundar som skyddas inom ramen för METSO-programmet.