Skötselprojekt i torvmarksskogar

Då man utför skogsbruksåtgärder på ett torvmarksområde lönar det sig att sätta hela området i skick på en gång. Om avverkning och skogsvårdsåtgärder utförs på ett större torvmarksområde i form av ett gemensamt projekt där flera fastigheter ingår, blir lönsamheten bättre. Då får man alla skogsfigurer i produktivt skick på ett kostnadseffektivt sätt. Det blir också lättare att genomföra rent tekniskt.

Samprojekt rekommenderas
Det är klokt att ha ett helhetsgrepp då man planerar åtgärder på en dikad torvmark och inte bara planera själva avverkningen, utan också skogsvård, iståndsättningsdikning och vattenvårdsåtgärder. Det här underlättar förverkligandet. Särskilt på större torvmarksområden kan det finnas flera skogsägare. I sådana fall är samprojekt att rekommendera.
Torvmarksskogarna i skick på en gång!
Det här innebär att man genom ett samprojekt ser till att få alla bestånd på ett större torvmarksområde i produktivt skick på en gång. Åtgärderna är:
- säkerställande av områdets tillgänglighet och framkomlighet
- skogsvårds- och avverkningsarbeten
- vattenvårdsåtgärder och iståndsättningsdikning
- gödsling
- kartläggning av objekt som kan skyddas på frivillig väg (METSO)
Organisera genomförandet väl
En helhetsmässig hantering av ett samprojekt för skötsel av torvmarksskogar förutsätter god yrkeskunskap, organisationsförmåga och samarbete mellan flera olika aktörer. För att projektet ska löpa friktionsfritt behövs en bra åtgärdsplan, en fungerande ledning, klar ansvarsfördelning och en fastställd tidsplan. För skogsägaren är en paketlösning där man har beaktat alla relevanta aspekter av projektet den enklaste lösningen att få torvmarksskogarna i skick.
Det finns klara synergifördelar vid samprojekt för skötsel av torvmarksskogar om det finns en enda aktör som ansvarar för både byggande av transportleder, virkesdrivning, gödsling och iståndsättningsdikning och för de tjänster som behövs i anslutning till dem. Aktören är bekant med området, terminaltiden minskar och maskinerna behöver inte flyttas lika ofta.
Motiveringar för samprojekt för skötsel av torvmarksskogar
För att samla deltagare kring ett samprojekt är det viktigt att marknadsföra projektet effektivt bland skogsägarna. Erfarenheten visar att man får det bästa slutresultatet om marknadsföringen görs i samverkan så att det framstår klart för skogsägarna att aktörerna verkligen förbinder sig till projektet. Skogsägarna ställer sig i allmänhet positivt till samprojekt om nyttan framgår klart.
Samprojekt enligt principen ”allt i skick på en gång” lönar sig ekonomiskt. Helheten kan lida om något arbetsslag faller bort.
Framkomlighet
- Om framkomligheten är god blir också skogsvården och avverkningarna mer kostnadseffektiva.
- Byggda transportleder främjar också friluftslivet.
Gallring
- En skött skog ger en bättre avkastning. Ur lönsamhetssynvinkel är det i allmänhet motiverat med åtminstone en gallring vid trädskiktsvis beståndsvård.
- Gallringen ökar inte totalproduktionen i beståndet men den höjer kvaliteten och ökar värdetillväxten. Genom gallring styr man tillväxten till de bästa träden och främjar deras livskraft och diameterutveckling.
- Gallring öppnar också upp landskapet.
Gödsling
- Gödsling förbättrar trädens tillväxt och gör att de snabbare uppnår stockdimension.
- Genom gödsling kan man säkerställa att ett bestånd kan växa vidare på torvmarker där markens näringshushållning är i obalans.
- Den tillväxtreaktion som gödslingen ger är betydande på kväverika torvmarker ännu så långt norrut som i Nordbotten, Kajanaland och lapska triangeln.
- De negativa konsekvenser gödslingen kan ha på vattendragen kan undvikas genom att välja rätt slags objekt, utföra gödslingen vid rätt tidpunkt och välja rätt gödselmedel och gödselgiva. Vid gödselspridningen ska man beakta diken, småvatten och vattendrag och skyddszonerna kring dem. På områden som också iståndsättningsdikas används vattenvårdsmetoder som baserar sig på översilning.
Iståndsättningsdikning
- Iståndsättning av dikessystemet ökar trädens tillväxt och totalproduktion om vattenhushållningen inte är i skick på grund av att dikena inte fungerar eller att trädens avdunstningseffekt inte är tillräcklig.
- Effekten av iståndsättningsdikning på virkesproduktionen har uppskattats till 0,2 - 1,8 m³/ha/år[Lähdeviite1]. Hur mycket tillväxten ökar beror på ståndorten, beståndets virkesvolym och det geografiska läget.
- De negativa konsekvenser iståndsättningsdikningen kan ha på vattendragen kan undvikas genom att både dimensionera vattenvårdsåtgärderna och planera ordningsföljden för dikningsarbetena rätt. Löslig fosfor och finkorniga partiklar fångas upp med hjälp av översilningsområden och våtmarker. För att konstruera dem behövs en helhetsplanering som vanligen kräver samarbete mellan flera skogsägare.
Frivilligt skydd (METSO)
- Skogsägaren kan få ersättning för skydd av sina torvmarksskogar genom att erbjuda dem till METSO-programmet. För att få stöd enligt programmet ska områdena vara värdefulla för mångfalden. Det här lönar sig särskilt när det gäller torvmarksobjekt som är besvärliga och dyra att komma åt, till exempel skogsholmar som inte har blivit skötta på länge.
Ekonomi och risker vid behandling av torvmarksskogar
Jämfört med momarksskogar skiljer sig skogsvården i torvmarksskogar närmast beträffande behovet att reglera vatten- och näringshushållningen. Ofta kan investeringar i iståndsättningsdikning och gödsling i torvmarksskogar motiveras med att de ökar virkesproduktionens lönsamhet, även om de innebär extra kostnader. På vissa objekt kan virkesproduktionen däremot vara olönsam.
Bedöm lönsamheten
För att man ska uppnå lönsamhet i sina investeringar i skogsbruket behöver alla åtgärder vara ändamålsenliga och utföras vid rätt tidpunkt. Virkesproduktionens lönsamhet påverkas av mängden kapital som är bundet i skogen, tillväxten och avverkningsmöjligheterna, virkespriset, kostnaderna för skogsvården samt beskattningen. Det är viktigt att den som fattar beslut om skogsbruksåtgärderna har en god kunskap om den biologiska och ekonomiska grunden för virkesproduktionen.
Skogsägaren kan förbättra virkesproduktionen och värdetillväxten genom skogsvård, men skogsvården är också en utgiftspost som minskar lönsamheten. Det är möjligt att få statligt stöd för en del av de investeringar man gör i torvmarksskog. Den bästa avkastningen på kapitalet får man på de bördigaste ståndorterna, medan skogsvårdsarbeten på de kargaste ståndorterna kan bli olönsamma. I en del av de torvmarksskogar som omfattas av skogsbruk är det inte lönsamt att bedriva virkesproduktion.
Virkesproduktionens lönsamhet
(fortsättning från föregående bild)
1 A. Objekt där virkesproduktionen är lönsam från en trädgeneration till en annan och det lönar sig att investera i skogsvård. Lönsamheten i investeringarna försämras om avkastningskravet ökar eller om ståndorten blir kargare.
1B. Objekt där det inte lönar sig för skogsägaren att investera i virkesproduktion, men där beståndets tillväxt är tillräcklig för att producera drivningsdugligt virke från en trädgeneration till en annan. Här är det bäst att bara satsa på naturlig förnyelse eller alternativt att välja kontinuerlig beståndsvård som skogsvårdsprincip.
1C. Objekt där virkesproduktionen är så liten att det endast lönar sig att ta tillvara den första trädgenerationen efter dikningen. Efter slutavverkning är virkesproduktion inte längre lönsam på grund av markens låga produktionsförmåga.
2. Objekt som är olönsamma med tanke på virkesproduktion eftersom de ger mindre intäkter än vid skogsägarens avkastningskrav skulle förutsätta. En skogsägares avkastningskrav beror av de egna målen med skogsbruket, avkastningen från alternativa investeringar samt investeringsrisken.
Ett mångsidigt skogsbruk minskar riskerna och ökar valmöjligheterna
Skogsägaren beslutar om hur olika bruksformer - virkesproduktion, tryggande av mångfalden och övriga bruksformer - ska betonas och jämkas samman på den egna skogsfastigheten.
Det finns alltid osäkerhetsfaktorer i skogsbruket, de kan till exempel ha att göra med den framtida skogsbruksinriktningen, priset och efterfrågan på virke och klimatet. Därför är det klokt att bedriva ett mångsidigt skogsbruk så att det finns utrymme för olika slags beslut i framtiden. Möjligheten att ställa om beståndsvården i torvmarksskog från beståndsvård trädskiktsvis till kontinuerlig beståndsvård är ett exempel på det här.
Exempel på lönsamheten i en investering i skogsförnyelse
Lönsamheten i en investering i skogsförnyelse på torvmark visas i tabellen här invid. Ju högre avkastningskrav skogsägaren har på sina investeringar, desto bördigare bör ståndorten vara och desto högre värmesumma bör regionen ha. Avkastningskravet påverkar också hur mycket det lönar sig att investera i skogsförnyelse.
Kalkylerna som ligger till grund för tabellen baserar sig på tillväxtmallar som beskriver beståndens utveckling på torvmark. Utgångsdata för mallarna har varit bestånd som dikats för första gången för 15-20 år sedan. Kalkylerna har gjorts upp för två olika kostnadsnivåer för etablering av ett nytt bestånd: 400 €/ha och 900 €/ha. Kostnaden för iståndsättningsdikning har satts till 240 €/ha. Som rotpris har använts medelpriserna för år 2012. En god lönsamhet förutsätter att förnyelsen resulterar i en fullsluten skog där man kan utföra minst en gallring som resulterar i avverkningsintäkter under omloppstiden.
Om skogsmarkens värde blir negativt med den valda förnyelsemetoden och kalkylräntan lönar det sig inte att investera i förnyelse för att etablera en ny trädgeneration. Vid beslutsfattandet är det viktigt att också beakta åtgärdens eventuella negativa effekter på vattendragen.
Källa för ovanstående tabell [Lähdeviite2].
Återgång till naturtillstånd och naturlig förnyelse
För lågproduktiva, dikade torvmarker rekommenderas att man efter en eventuell avverkning lämnar dem orörda så att de återgår till naturtillstånd där torvmarksekosystemet igen börjar producera ny torv. Den här typen av objekt hittar man oftast på lav- och ristorvmoar och större delen av dem finns i Nordbotten och i Lappland. Om det föreligger plikt att förnya ett lågproduktivt objekt av det här slaget är det klokast att låta det förnya sig på naturlig väg.
Ingen förnyelseplikt på de sämsta ståndorterna
Förnyelseskyldigheten som anges i skogslagen (§ 5 a) gäller inte dikade torvmarker som klassas som tvinmark eller impediment (tillväxten under 1 m³/ha/år) Vid avverkning på dessa ska minst 20 träd per hektar lämnas kvar för att främja mångfalden. Efter avverkningen får torvmarken återgå till naturtillstånd.
Också kulturmiljöer och sådana dikade torvmarker som ursprungligen har varit öppna torvmarker eller torvmarker med mycket glest trädbestånd kan lämnas oförnyade. Det här gäller bland annat dikade, bördiga brunmossar och andra öppna mossar. Det finns inga krav på att förnya dem, så länge restaureringen sker enligt en plan som fastställts av skogsmyndigheterna.
Glasbjörk som blandträdslag på torvmark
På torvmark är det typiskt att det förekommer ett stort inslag av glasbjörk. Då ett glasbjörksbestånd har passerat åldern för första gallring är värdetillväxten liten eftersom kvaliteten sällan är tillräcklig för fanérstock. Det här innebär att det är motiverat att minska andelen glasbjörk i samband med gallring och i stället styra tillväxten till de bästa barrträden som har störst värdetillväxt.
I barrträdsdominerade skogar är det ändå att rekommendera att man lämnar ett lövträdsinslag på minst 10 procent för att främja beståndets livskraft, förbättra markens tillstånd och trygga mångfalden.
Om det förekommer rikligt med glasbjörk i tall- eller granbestånd på torvmark kan man gallra beståndet ända ned till lägsta gallringsgränsen för barrträd eller till och med något under, och gynna barrträden i samband med gallringen. Av glasbjörkarna lämnas de kvalitetsmässigt allra bästa och de som fyller upp det som annars skulle bli luckor.
Beaktande av mångfalden på torvmarker
Naturen på torvmarkerna är mycket mångsidig. Kärr och mossar är trädbevuxna, medan brunmossar och mossar är öppna eller halvöppna. Torvmarker kan variera mycket i storlek, allt från mycket små kärrdråg i moskog till stora torvmarkskomplex. Torvens tjocklek kan variera från ett tunt skikt ända upp till flera meter.
Torvmarker i naturtillstånd är värdefulla
På torvmarker i naturtillstånd ligger grundvattnet nära markytan och vatten avgår närmast genom avdunstning och ytflöde. Det här är en förutsättning för att torvmarksmossorna ska växa och ny torv bildas. Torvmarkstypen bestäms långt av torvens tjocklek och av mängden och kvaliteten på det vatten som flödar in på området.
De näringsrika torvmarkerna är särskilt värdefulla med tanke på mångfalden. Omfattande skogsdikning av torvmarker i naturtillstånd har gjort att livsmiljöerna på torvmarker försämrats. I synnerhet i södra delen av Finland är bördiga torvmarker som är odikade eller nära naturtillstånd ovanliga.
Torvmarksklassificering
Torvmarkerna kan klassificeras utgående från deras naturtillstånd och utgående från lönsamhetsnivån med tanke på virkesproduktionen. I en torvmarksskog påverkas virkesproduktionens lönsamhet inte bara av ståndortens produktionsförmåga, utan också av drivningsdugligheten, risker som hänför sig till vattenskyddet samt andra möjligheter att nyttja området, t.ex. för friluftsliv.
Det är viktigt att kunna slå fast graden av naturtillstånd eftersom en del av torvmarkerna berörs av vissa lagstadgade begränsningar eller skogscertifieringskrav. Skogscertifieringens kravnivå är kopplad till certifieringssystemet. FSC®-certifieringens kriterier begränsar torvmarkernas användning mer än PEFC™-certifieringens. Torvmarkerna ger skogsägaren många valmöjligheter. Sådana objekt som inte omfattas av begränsningar kan nyttjas på olika sätt, med början från virkesproduktion till frivilligt skydd.
Naturvårdsmetoderna i torvmarksskogar de samma som på momark
I vården av i torvmarksskogar ingår samma naturvårdsmetoder som på momark. En skogsägare har möjligheter att främja mångfalden i skogen genom att bevara och förstärka sådana strukturdrag som är viktiga för mångfalden. Det kan vara fråga om stora, gamla träd, grova döda stammar eller beståndsegenskaper som lövinslag och underväxt. Åtgärder av det här slaget främjar också viltvården och landskapet.
Ett av alternativen för att öka mångfalden är att återställa ett tidigare torvmarksekosystem till naturtillstånd. Det drar också viltet nytta av, dalripa och orre gynnas av att tidigare öppna torvmarker restaureras medan tjäder och järpe drar nytta av restaurering av trädbevuxna torvmarker.
Torvmarker i naturtillstånd eller nära naturtillstånd
Utgångspunkten för den här klassificeringen är graden av naturtillstånd hos torvmarkens vattenhushållning. Denna bedöms på basis av dräneringssituationen, grundvattenytans nivå och vegetationen.
Då man bedömer naturtillstånd på torvmarker kan man använda sig av följande checklista med frågor:
- Är torvmarken dikad? När? Finns det flera diken eller syns bara enskilda dikesstumpar?
- Har dikningen resulterat i ökad tillväxt hos träden? Hur kraftig påverkan har dikningen haft på torvmarksvegetationen?
- Har torvlagret blivit tunnare och marken sjunkit ihop som resultat av dikningen och hur mycket?
- Har grundvattenytan återgått till samma nivå som före dikningen?
METSO-programmet erbjuder ett alternativ för skydd av livsmiljöer på torvmark
METSO-programmet ger möjlighet för skogsägare att bevara mångfalden i skogen på frivillig basis. Skogsägare kan bjuda ut sina objekt till METSO-programmet genom att kontakta den regionala NTM-centralen eller Finlands skogscentral. I listan nedan presenteras de livsmiljöer på torvmark som lämpar sig som METSO-objekt.
Prioriterade skyddsobjekt som är viktiga för torvmarkernas mångfald:
- Kärr som inte direkt faller inom ramen för § 5 i skogslagen.
- Trädbevuxna torvmarker och kantskogarna kring dem där trädbeståndet har en struktur som är betydelsefull för mångfalden och som kännetecknas av att vattenhushållningen, är i eller nära naturtillstånd, eller där det finns livskraftiga populationer av hotade torvmarks- eller skogsarter.
- Mosaikartade, varierande livsmiljöer som består av torvmarker, torvmarksskogar och moskogar som är i eller nära naturtillstånd.
- Odikade brunmossar och brunmossmyrar inkluderande kantskogen.
Restaureringsdugliga objekt:
- Dikade torvmarker, torvmoar och torvmarkskomplex inkluderande kantskogen som ligger i närheten av skyddsområden och som går att återställa till naturtillstånd.
- Brunmossar och kärr.
Mer information om METSO-programmet: Metsonpolku(extern länk)(extern länk).
Att grunda ett samprojekt för vård av torvmarksskog
Det är vanligen en skogsägare eller en aktör inom skogsbruket som tar initiativet till ett samprojekt för vård av torvmarksskog. Lämpliga objekt hittas ofta i områden där man förra gången vidtagit åtgärder för 20-40 år sedan. Under den här tiden har skogen sannolikt utvecklats så att det har uppstått ett behov av avverkningar och det kan också vara aktuellt att se till vatten- och näringsbalansen.
Arbetsskeden vid samprojekt för vård av torvmarksskogar
1. Startfasen
- området som kräver åtgärder noteras (initiativ från markägaren, aktörens egna observationer, information från andra aktörer e.d.)
- preliminär bedömning av projektområdets
- avverkningsmöjligheter och behov av plantskogsvård och gödsling
- behov av iståndsättningsdikning
- möjligheter till stöd och berättigande till stöd per arbetsslag
- faktorer som begränsar åtgärder såsom områden i specialbruk eller områden som kräver skydd
- preliminära utredningar om läget inom virkeshandeln och tillgängliga arbetsmaskiner
- anskaffning av kontaktuppgifterna till skogsägarna
- marknadsföring av projektet till skogsägarna
2. Planeringsfasen
- initiering av samprojektet
- startmöte (första projektmötet) där man beslutar om projektets omfattning, deltagare, planering och ansvarsperson
- utredning av stödberättigande för projektet och eventuell ansökan om planeringsstöd
- förhandsplanering och insamling av information
- gamla dikningsplaner
- terrängkartor
- grundvattenområden
- temakartor över erosionskänsliga och/eller sulfidhaltiga områden
- markkartor
- skogsbruksplaner
- information om livsmiljöer
- terrängplanering
- skogsbilvägar och vägar på dikesrenar
- avverkningar
- plantskogsvård
- iståndsättningsdikning
- gödsling
- vattensvårdskonstruktioner
- drivningsduglighet
- körstråk
- lagerplatser
- naturvård
- uppgörande av drivnings-, diknings- och vattenvårdsplan
- andra projektmötet
- presentation av planen och budgetförslaget för godkännande av skogsägarna
- beslut om verkställande av projektet
- skogsägarna skriver under dokumenten som gäller planering och verkställande
- ansvarsfrågor
- överenskommelse om tidtabeller
- planering av aktörernas samarbete
- överenskommelse om arrangemang rörande virkeshandeln
- anbud om virkesköp till skogsägarna
- beslut om virkeshandel och skogsvårdsarbeten
- fakturering av planeringskostnaderna till Finlands skogscentral
- fakturering av mervärdesskatten för planeringsarbetet och skogsägarens egen andel till skogsägarna
- anmälan om dikning till NTM-centralen. Enligt vattenlagen måste en anmälan om dikning lämnas in minst 60 dagar före dikningen inleds
- planen färdigställs och överlämnas till skogsägarna
3. Verkställande och uppföljningsfas
- precisering av tidtabellen: plantskogsvård, avverkningar, gödsling och iståndsättningsdikning
- konkurrensutsättning av arbetena som hänför sig till plantskogsvård, gödsling och grävning samt uppgörande av avtal med entreprenörerna
- ansökan om stöd för förverkligandet av iståndsättningsdikningen
- förverkligande och övervakning av plantskogsvård, avverkning och gödsling
- grävning och övervakning av dikesgrävning och vattenvårdskonstruktioner
4. Projektavslutning
- projektet överlämnas
- hörande av skogsägarna, respons på kommentarer och frågor
- anmälan om verkställande för att få stöd
- fakturering av skogsägarna
- projektet avslutas
Centrala dokument vid samprojekt för vård av torvmarksskogar
Till ett samprojekt för vård av torvmarksskogar hör dokumentation av olika slag, beroende på projektets storlek och hur det förverkligas kan dokumentationen variera, men innehåller vanligen följande:
Alltid:
- sysslomannaavtal mellan skogsägaren och den aktör som verkställer projektet
- lista över projektdeltagare och projektets budgetförslag
- per fastighet, deltagare, arbetsslag
- kartor och flygbilder över projektområdet
- plan för iståndsättningsdikning och vattenvård
- dikeslista, vattenvårdskonstruktioner
- entreprenörsavtal för skogsvårdsarbeten
Vid behov:
- stödansökningar och -beslut samt anmälan om verkställande
- fullmakter av skogsägarna
- virkesförsäljning, plantskogsvård, gödsling och iståndsättningsdikning
- tillstånd
- dikningstillstånd och eventuellt utlåtande av miljömyndighet
- eventuella andra tillstånd, t.ex. rörande användning av väg
- protokoll från projektmöten
- projektets slutrapport och sammandrag av responsen
Avgränsning av projektområdet vid vård av torvmarksskogar
Projektområdet avgränsas så att det ur teknisk synpunkt blir en enhetlig och klar helhet både med tanke på skogen och terrängen. På det sättet uppnår man skalfördelar vid avverkning, iståndsättningsdikning och gödsling, och regleringen av vattenhushållningen och vattenvården kan skötas effektivt. Vid avgränsningen ska man beakta möjliga begränsningar som till exempel värdefulla livsmiljöer eller andra områden som behöver beaktas på något vis.
Utred behovet av iståndsättning och skogsvård
Särskilt om projektet är stort kan det vara en god idé att dela upp det i mindre delar som åtgärdas efterhand. Man bör sträva till att små projekt och delar av större projekt färdigställs inom 1-3 år efter att arbetena har påbörjats. Det är viktigt att reda ut var på området det finns behov av avverkning och skogsvård och vid behov också var det finns lämpliga områden för annan typ av markanvändning, t.ex. naturskydd.
Vid bedömning av vårdbehovet fokuserar man på områden där iståndsättningsdikning är ekonomiskt lönsam och vattenvården går att ordna. Gallring i grövre gallringsskog kan också inkluderas även om man inte där utför någon iståndsättningsdikning. Livsmiljöer som kan restaureras kan också ingå i planen.
Drivningens lönsamhet kan bedömas med hjälp av en tumregel som säger att om det totala avverkningsuttaget från hela området är 500 m³, uttaget per hektar är minst 40 m³ och medelstorleken på de stammar som avlägsnas är minst 60 liter, så kan drivningen betraktas som lönsam. Förhandsinformation om trädbestånden går att få fram med hjälp av flygbilder och öppna skogsdata. Från områden som ska återställas till naturtillstånd kan avverkningsuttaget (m³/ha) vara lägre.
Man ska sträva till att avgränsa projektområdet så att det blir möjligt att leda ut vattnet genom nedre delen av området. Det här möjliggör effektiva vattenvårdsåtgärder. Det finns nuförtiden tillgång till kartmaterial baserat på laserskanning som underlättar en förhandsutredning om var dikena kan behöva rensas, var det finns erosionskänsliga marker och var det lönar sig att placera vattenvårdskonstruktioner. Dokumentationen från tidigare dikningar kan ge en uppfattning om förhållandena som rådde före nydikningen och om hur tidigare dikningsprojekt har genomförts.
Följande indikatorer används för att bedöma behovet av iståndsättning och skogsvård:
1. Huvuddelen av bestånden på området är i behov av plantskogsvård eller gallring. Det är skäl att gallra ett bestånd när dess grundyta överskrider stämplingsgränsen. Det kan också föreligga ett gallringsbehov om det förekommer mycket björk som hindrar barrträdens utveckling.
2. Vattenhushållningen på området är i så dåligt skick att den höga grundvattennivån klart begränsar trädens tillväxt. Problemen kan bero på igenväxta diken, misstag vid tidigare dikning, skogsskador, eller uppdämning som förorsakats av att skogsmaskiner kört över dikena eller att torven har sjunkit ihop.
3. Näringsobalansen på ståndorten är så uppenbar att den klart begränsar trädens tillväxt.
Uppdelning av projektet i åtgärdshelheter
För att underlätta genomförandet av projektet lönar det sig att dela in projektområdet eller delområdena i åtgärdsblock för drivning och iståndsättningsdikning. Uppdelningen görs på praktiska grunder utgående från terrängens och skogens egenskaper. Ett bra drivningsblock kan avverkas med samma drivningskedja på en gång. Vid indelningen i drivningsblock ska man också beakta lagerplatser, dikesnätets struktur och vattenvårdsåtgärder.
Grunder för indelning i drivningsblock
- avverkningsmetod > liknande metoder i samma block
- slutavverkning
- gallringsavverkning
- övrig avverkning
- avverkningstidpunkt > sommardrivningar i samma block
- drivningsmetod > uppdelning mellan maskinell och motormanuell avverkning
Grunder för indelningen i block för iståndsättningsdikning
- vattenvårdskonstruktioner > översilningsområden, sedimenteringsbassänger och våtmarker görs först
- strukturen hus det gamla dikesnätet > rensningen påbörjas i övre delen, avloppsdikena till sist
- ställen som är problematiska ur vattenvårdssynpunkt > grävs under så torra förhållanden som möjligt
- grundvattenområden och sura sulfatjordar > förutsätter särskild försiktighet vid grävningen av dikena
Vid planering av reglering av vattenhushållning och vattenvårdsåtgärder ska man helst inkludera hela torvmarksområdet i förhandsanalysen. Åtgärderna för blocken för iståndsättningsdikning förläggs till en sådan tidpunkt att det inte förorsakar skador på vattendragen nedströms.
Tidsplanering
En tydlig tidsplan ger projektet struktur och gör det lättare att genomföra. Tidsplaneringen för ett projekt för vård av torvmarksskogar liknar den vid normal projektplanering. Tidsplanen klargör tidsramarna för projektet och underlättar hanteringen och övervakningen av projektet. I planeringsskedet bör man också säkerställa att det finns tillgång till maskiner som är lämpliga att använda på torvmark och att det finns aktörer som är villiga att utföra arbetena.
Det lönar sig att visualisera projektets olika skeden på en tidslinje där början och slutet av projektet framgår och där de olika skedena och åtgärderna också finns inplacerade. Om tidtabellen är realistisk och omfattas av alla så är också chanserna stora att den håller. En tydlig och klar tidtabell gör det också lättare att ingripa om det uppstår förseningar och att vidta åtgärder för att korrigera situationen.
Det är klokt att redan vid tidsplaneringen bereda sig på eventuella problemsituationer. Hur hittar man till exempel en lösning om en sommardrivning inte förverkligas som planerat eller om grävmaskinsentreprenören plötsligt byts?
Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar
Den projektansvariga har ansvaret för administration och verkställande av projektet. Hur omfattande ansvaret är beror av hur uppdraget har formulerats av skogsägarna. I sysslomannaavtalet mellan den projektansvariga och skogsägarna kommer man överens om ansvarsfördelningen mellan olika arbeten och om eventuella villkor inom ramen för vilka den projektansvariga kan fungera som ombudsman för skogsägarna.
En fullmakt underlättar arbetet
I sysslomannaavtalet avtalar man också om vilket slag av fullmakt som skogsägarna vill ge till den projektansvariga.
Det går lättast att organisera projektet om områdets skogsägare har gett en fullmakt som ger ansvar för verkställandet av projektet till den projektansvariga. Fullmakten bör vara tillräckligt täckande för att den projektansvariga på skogsägarnas vägnar ska kunna ta hand om de uppgifter som är nödvändiga för att föra projektet framåt: konkurrensutsättning av stämplingsposter, dikningar, skogsvårdsarbeten mm.
Det är klokt att sköta om att sysslomannaavtalen och fullmakterna är undertecknade redan i det skede då deltagarna engageras i projektet. Den projektansvariga bör i det skedet redan ha skaffat sig en bild av skogarnas tillstånd på projektområdet så att förslaget till arbeten som ska utföras motsvarar det verkliga behovet.
Exempel på innehållet i ett sysslomannaavtal för ett samprojekt för vård av torvmarksskogar
- avtalsparternas kontaktuppgifter
- fastighetsvis utritad karta över projektområdet
- åtgärdernas uppskattade maximikostnader för skogsägaren
- karta över hela projektområdet
- projektets tidtabell och informationsgång
- information om vilken inverkan skogsvårdsåtgärderna har på beståndets utveckling och framtida intäkter
- information om vilka stöd som går att få för projektet
- lista över samarbetsparter inom projektet
Dessutom kan fullmakten innehålla
- de olika åtgärderna inkluderande dokumentation som skogsägaren befullmäktigar den projektansvariga att ta hand om, godkänna och underteckna.
- ansökningar om tillstånd och stöd och annan kontakt med myndigheterna
- konkurrensutsättning av entreprenadarbeten och uppgörande av avtal
- offertförfrågningar, uppgörande av avtal och godkännande av mätbesked i samband med virkeshandel
- förfallodatum för fullmakterna
Organisering och ansvarsfördelning
Verkställandet av projektet lyckas allra bäst då ansvaret för uppgifterna är klart fördelat och helhetsplanen är realistisk. Ansvaret för genomförandet av projektet kan ligga hos en aktör, men kan också delas upp om det underlättar genomförandet. Det viktigaste är att det för varje enskild uppgift alltid finns en ansvarsperson.
Samordningen av avverkningar och skogsvårdsarbeten kräver att samarbetet mellan de olika parterna löper väl. Det här uppnås bara om projektplanen är väl uppgjord och används som utgångspunkt för en helhetsmässig ledning av projektet. Den projektansvariga följer upp hur planen förverkligas och gör nödvändiga justeringar och förtydliganden och ser till att alla berörda får den information de behöver.
Kostnadseffektiviteten i terrängplaneringen hålls på en hög nivå om man ser till att i ett och samma terrängbesök inkludera både planering av avverkningar och skogsvård. Om planeringen av de olika arbetsslagen är uppdelad på flera personer måste den projektansvariga se till att samarbetet mellan planerarna löper väl och att de olika arbetsskedena faller in rätt på tidsaxeln.
Kännetecken för en fungerande projektledning
- projektet har en utsedd ansvars- och kontaktperson.
- projektdeltagarna har gemensamt kommit överens om projektets mål
- projektdeltagarna känner till projektets mål och vet vad som händer i projektet.
- avtalade arbeten utförs med hög kvalitet.
- projektet hålls inom tids- och budgetramarna.
Kommunikation
Ett projekt kräver alltid god kommunikation både gentemot skogsägarna och mellan olika aktörer. Vilka kommunikationsmetoder som fungerar bäst har främst att göra med hur stort projektet är. Kommunikationen i små projekt kan ofta skötas via telefon, e-post och personliga kontakter, men i större projekt behöver man utnyttja också andra metoder. Ett bra alternativ när det gäller kommunikation är att sätta upp en webbtjänst där skogsägarna och aktörerna får aktuell information om hur projektet framskrider och där de kan ställa frågor.
Den projektansvariga har en central roll när det gäller att upprätthålla kommunikationen mellan de olika aktörerna i projektet. Om till exempel informationen om i vilket skede en avverkning är inte löper mellan drivningsentreprenören, gödslingsentreprenören och dikningsentreprenören uppstår onödiga förseningar.
Virkesaffärer
Hur virkesaffärerna förverkligas i ett projekt för vård av torvmarksskogar varierar och är beroende dels av skogsägarna och dels av vilken roll den projektansvariga eller dennas arbetsgivare har. Den projektansvariga kan också vara virkesköpare och kan då själv avtala om virkesköp direkt med skogsägaren. Den projektansvariga kan också ha en mer serviceinriktad roll och erbjuda sig att göra offertförfrågningar för skogsägarens del. Det är skogsägaren som själv avgör hur virkesförsäljningen ska skötas.
Virkesaffärerna kan orsaka avsevärda fördröjningar i projekt för vård av torvmarksskogar. En lösning för att få virkesaffärerna att löpa bra är att samla in fullmakter från skogsägarna där den projektansvariga befullmäktigas att handha anbudsförfrågningar och avverkningar. Det är lättare att få in fullmakterna om den som planerar projektet redan på förhand kan informera skogsägarna om virkesköparnas intresse.
Det hör till den projektansvariga att informera skogsägarna om fördelarna med samförsäljning. Om virkesförsäljningen sköts som samförsäljning uppstår fördelar för alla parter:
- tiden som går åt för att arrangera virkeshandeln minskar
- det blir lättare att följa upp hur avverkningarna framskrider och risken att dikeslinjerna inte blir upphuggna minskar
- stämplingsposterna blir mer attraktiva för köparen
- planeringen och iordningsställandet av körvägar underlättas
- drivningskostnaderna minskar
Med tanke på projektet framskridande rekommenderas att slå fast en tidtabell för de skogsägare som är självverksamma och komma överens med dem om att den projektansvariga ser till att dikeslinjerna huggs upp ifall skogsägaren inte själv har gjort det inom utsatt tid.
Gödsling
Om det finns bestånd på området som behöver gödslas faller det sig naturligt att också inkludera gödsling i ett projekt för vård av torvmarksskogar. Planeringen och genomförandet av gödsling blir kostnadseffektiv om de utförs inom ramen för ett samprojekt. Nyttan av både gallringar och iståndsättningsdikning äventyras om beståndet lider av näringsbrist. Gödslingen blir effektivt utförd om den projektansvariga eller en underentreprenör anskaffar gödseln, anlitar transport- och spridningstjänster, kontrollerar hur avverkningarna framskridit och övervakar spridningen av gödseln.
Då ett bestånd utvecklas från plantskog till gallringsskog och sedan förnyelsemogen skog, ökar beståndets behov av näring betydligt. Särskilt på kväverika, dikade torvmarker med tjockt torvtäcke kan det redan på kort tid uppstå betydande bristsymptom, särskilt beträffande kalium och bor. Det här är viktigt att komma ihåg också vid planering av ett projekt för vård av torvmarksskogar.
För att gödslingen ska ha önskad effekt och för att spridningen ska fungera effektivt behöver man planera gödslingen omsorgsfullt. Dessutom måste man se till att samordna gödslingen med projektets övriga arbetsskeden. Då man utför gödsling i samband med vård av torvmarksskogar är det med tanke på vattenvården bäst att först utföra avverkningarna, sedan gödslingen och sist en eventuell iståndsättningsdikning.
Iståndsättningsdikning
Inför en iståndsättningsdikning kommer den projektansvariga överens med dikningsentreprenören om arbetsmängden, arbetsmetoderna, tidpunkten för inledning av grävningsarbetet och om priset på entreprenaden för iståndsättningsdikningen. Dessutom bör man komma överens om befogenheter, ansvar och tillvägagångssätt ifall det under arbetets gång skulle uppstå skador på småvatten, vattendrag eller grundvatten eller någon annan skada.
Avverkning och gödsling utförs innan dikena rensas. I annat fall finns det risk för att dikeskanterna rasar vid överfarter, dikena täpps till och det blir hyggesrester kvar i dikena. Då dikena rensas allra sist lyfts också gödselmedel eller aska som kan ha hamnat i diket upp på dikesrenen.
Det är en bra lösning att om möjligt ha samma entreprenör att utföra både drivningen och dikningen. Grävningsarbetet underlättas då entreprenören redan är bekant med objektet och det är mer sannolikt att man ägnat en tanke åt vad dikningen kräver redan i drivningsskedet.
Före grävningsarbetet inleds bör uppdragsgivaren säkerställa att de dikeslinjer som enligt dikningsplanen behöver öppnas är öppnade och att alla avtalade avverknings- och skogsvårdsarbeten har utförts på området. Till förberedelserna hör också att skaffa tillstånd för dikning och att redogöra för vilka villkoren i tillståndet är för den som utför arbetet.
Restaurering av torvmarksskog
Med restaurering av en dikad torvmark avses att man återställer torvmarken i naturtillstånd. En skogsägare kan återställa värdefulla torvmarksmiljöer för olika arter genom restaurering, och därigenom bidra till att förhindra utrotning av arter och livsmiljöer. Samtidigt gynnas ofta också aktiviteter som rekreation och jakt.
Alternativ för restaureringen
En torvmark kan restaureras genom att låta naturen ha sin gång eller genom att försnabba processen genom restaureringsåtgärder. Restaurering kan till och med vara nödvändig om man vill få torvmarken att återgå till naturtillstånd. Redan ett litet dikesnätverk tillsammans med ett trädbestånd som genom avdunstning sänker vattennivån kan förhindra eller åtminstone bromsa upp den naturliga processen avsevärt. Torvmarker i naturtillstånd fungerar också som kolsänkor eftersom kol lagras i torven.
Restaurering kan utföras på alla dikade torvmarker där det överhuvudtaget är möjligt att återställa vattenhushållningen. Det går att få METSO-finansiering för restaureringsarbetet.
Restaurering av en dikad torvmark
I restaureringsprocessen är det viktigast att få in vatten på området igen, det vill säga att återställa dess ursprungliga vattenhushållning. När dikena slutar fungera stiger vattennivån och växtligheten börjar igen bilda torv. Det här leder till att växtligheten och landskapet småningom återgår i naturtillstånd.
Åtgärder som försnabbar återställningen:
- Det bästa resultatet uppnås om hela diket fylls igen, och inte bara vissa avsnitt.
- Om man också avlägsnar eller gallrar trädbeståndet går återställningen snabbare eftersom avdunstningen från träden minskar. De träd som lämnas kvar ska helst motsvara den mängd träd som fanns på torvmarken före dikningen.
- Genom att bygga ytvallar kan man försäkra sig om att vattnet sprider sig på ett större område.
- Man kan gräva ut våtmarker på en torvmark som restaureras. Det här förbättrar livsmiljön för fåglar.
Tilläggsinformation om restaurering av våtmarker
Ojitettujen soiden ennallistamisopas(extern länk)(extern länk) (Forststyrelsen 2013)
Mer information och hur man etablerar och restaurerar våtmarker hittar du här:
https://kosteikko.fi/sv/sotka-vatmarker/projektets-bakgrund/hembygdsvatmark-life-2/(extern länk)
Litteratur
- Kojola, S. 2009. Kohti hyvää suometsien hoitoa – harvennusten ja kunnostusojitusten vaikutus ojitusaluemänniköiden puuntuotokseen ja metsänkasvatuksen taloustulokseen. Dissertationes Forestales 83. 67 s. + 4 osajulk.
- Kojola, S., Niemistö, P., Ihalainen, A., Penttilä, T. & Laiho, R. 2013. Metsätaloudellisesti kannattamattomien ojitettujen suometsien tunnistaminen ja jatkokäytön arvioimisperusteet. Maa-ja metsätalousministeriölle laaditun selvityksen loppuraportti 10.10.2013
- Kittamaa, S., Kannisto, K. & Uusitalo, J. 2012. Kustannustehokkuutta suometsien hoitoon - erilaiset toimintamallit ja kustannusanalyysi. Metlan työraportteja / Working Papers of the Finnish Forest Research Institute 232. 33 s.