Stubbrytning på förnyelseytor
I samband med slutavverkningen blir hyggesrester och stubbar kvar i skogen och kan tas tillvara som energived ifall objektet lämpar sig för det.
Bedöm fördelar och nackdelar
Vid drivning av energived på förnyelseytor rekommenderas att man använder försiktighetsprincipen, eftersom alla de följdverkningar som åtgärden har ännu inte är kända. Rekommendationerna utgör en tillämpning av den kunskap som redan finns om den negativa inverkan som uttag av energived kan ha. Det är skogsägaren som avgör huruvida energived ska tas ut, efter att ha vägt fördelar och nackdelar med metoden. Om objektet är lämpligt för drivning av energived rekommenderas att man följer nedanstående tillvägagångssätt.
De rekommendationer som här läggs fram berör traditionella stubbrytningsmetoder där stubben lyfts upp med rötterna. Nya metoder utvecklas som bäst. De här metoderna baserar sig på att åtminstone en del av rötterna blir kvar i marken, vilket gör att själva markytan påverkas mindre.
Utgångspunkter för stubbrytning
Användningen av stubbar för energiproduktion innebär mer intäkter för skogsägaren. Stubbarna bibehåller sitt värmevärde bättre än grot, vilket gör att de är mycket väl lämpade för att ingå i t.ex. buffertlager för energiproduktion.
Stubbrytning kan i viss mån minska risken för att granens eller tallens rotticka sprider sig i sådana fall där det inte är möjligt att byta trädslag i samband med förnyelsen. Det går ändå inte att helt få bort rottickan från området och därmed hindra spridning till nästa trädgeneration.
Stubbrytning sänker kostnaderna för markberedning och ökar antalet naturligt uppkomna barr- och lövträdsplantor som komplettering till de skogsodlade plantorna. Ett tätt uppslag av naturplantor kan också vara till nackdel, eftersom det ökar behovet av plantskogsvård. På ytor där man utför stubbrytning kan skogsförnyelsen fördröjas med ett halvt till ett år på grund av den tid stubbrytningen och torkningen av stubbarna på ytan kräver. Stubbrytningen ökar utsläppen till vattendragen och bör därför inte utföras på områden som påverkas av översvämningar och stora vattenflöden, eller i eller nära skyddszoner vid vattendrag.
Stubbrytning leder till ökad förlust av näringsämnen. Där stubbrytning utförs tas oftast också groten tillvara, och i granbestånd så gott som alltid. Åtgärden minskar torvmarksekosystemets lager av kalium och bor, men också fosforlagret. Det här kan påverka tillväxten under nästa trädgeneration. Av den här anledningen och på grund av att vattenkvaliteten i vattendragen påverkas negativt, rekommenderas att man inte utför stubbrytning på torvmarker.
Stubbrytningen kan leda till markpackning och spårbildning eftersom antalet körvändor blir fler. Dessutom ökar risken för att grova lågor körs sönder. Markpackningen leder till att vattnet tränger långsammare ned i marken. Avlägsnandet av stubbar på torvmarker leder också till att bärigheten blir sämre, vilket ökar risken för markskador och närings- och humusutsläpp i vattendragen. Stubbarna lagras i vältor vid skogsbilväg i väntan på fjärrtransport. Under lagringen kan det uppstå fosforläckage ut i vattendragen om vältan ligger i omedelbar anslutning till ett dike.
Snytbaggen förökar sig i färskt, obarkat virke. Då stubbarna lyfts upp och samlas i högar för att torka ute på ytan, hinner inte snytbaggen föröka sig i dem innan de är för torra. Om stubbrytningen sker först efter att äggen har lagts kan larverna leva vidare i stubben, särskilt om stubbvältan ute vid skogsbilvägen är stor och fuktig. Eftersom utvecklingstiden för snytbaggarna är lång, 2-3 år, hinner de vanligen inte kläckas innan stubbarna transporteras bort.
För- och nackdelar med stubbrytning på förnyelseytor
Fördelar:
- ger tilläggsinkomster för skogsägaren
- ökar antalet naturplantor av både barr- och lövträd
- minskar kostnaderna för markberedning
Nackdelar:
- man känner ännu inte till långtidseffekterna av stubbrytning
- mängden näring och organiskt material i marken minskar
- humuslagret söndras vilket gör att markens förmåga att lagra vatten och näringsämnen minskar, vilket i sin tur ökar utsläppen i vattendragen
- blottar mineraljorden vilket kan leda till att näringsämnen och fasta partiklar sköljs ut i vattendragen och näringsämnen läcker ut i grundvattnet.
- minskar andelen orörd markyta, vilket minskar livutrymmet för markorganismerna och samtidigt mängden risvegetation som viltet är beroende av, bl.a. blåbär[Lähdeviite1][Lähdeviite2].
- minskar mängden grov, död ved vilket i sin tur försämrar livsvillkoren för markorganismerna.[Lähdeviite3] Dessutom ökar risken att grova lågor skadas när antalet körvändor ökar.
- stubbrytning kan minska kollagret i marken
- mängden naturligt uppkomna barr- och lövträdsplantor ökar, vilket kan leda till att behovet av plantskogsvård ökar
- skogsodlingen kan försenas
För att undvika de här nackdelarna rekommenderas att man inte söndrar markytan i onödan, att en del stubbar inte alls bryts och att man inte utför stubbrytning på de kargaste ståndorterna.
Stubbrytning ersätter inte markberedning
Stubbrytning är inte det samma som markberedning. Markberedningen ska enligt rekommendationerna utföras som en skild åtgärd efter att stubbarna transporterats bort från ytan. Det här garanterar att både närtransporten och markberedningen löper bra och markberedningsspåren hålls intakta. Marken under stubbhögarna blir på det här sättet också markberedd och det kan skapas tillräckligt många lämpliga odlingspunkter.
Allmänt om beaktande av mångfalden vid drivning av energived
Vid drivning av energived används samma naturvårdsmetoder som vid annan beståndsbehandling, men därtill finns det några tilläggskrav, bland annat beträffande bevarande av biomassa. Naturvård i ekonomiskogar är ett allmänt begrepp som omfattar alla de åtgärder som vidtas för att gynna målsättningar vid sidan av ren virkesproduktion. Naturvården ingår nuförtiden som en naturlig del i normal beståndsbehandling och i skogsfunktionärens verktygsback.
Naturobjekt och skyddade arter
Naturobjekt är viktiga med tanke på bevarandet och stärkandet av den biologiska mångfalden i skogen. Till naturobjekten hör olika terrängobjekt eller -områden som på basis av sina naturvärden och strukturdrag tydligt skiljer sig från den omgivande skogen. Naturobjekten kan avvika från omgivningen på olika sätt; ifråga om trädslag, beståndsstruktur, övrig växtlighet, terrängformationer, markens bördighet, vattenhushållning eller struktur.
En del av naturobjekten är skyddade enligt lag, vilket innebär begränsningar för skogsbruket. Också skogscertifieringen sätter vissa begränsningar på behandlingen av naturobjekt. Rekommendationen är att man bör försöka identifiera alla naturobjekt och beakta dem i skogsvården. Ett naturobjekt kan antingen avgränsas eller behandlas varsammare än normalt, eller så kan dess för mångfalden viktiga strukturdrag stärkas genom olika naturvårdsåtgärder.
Vad behandling av skogar tar man inte bara i beaktande naturobjekten, utan också de arter som har lagstadgat skydd. Naturvårdslagen (1096/1996) förbjuder till exempel, i enlighet med i bilaga IV(a) till EU:s habitatdirektiv, att förstöra eller försämra föröknings- och rastplatser för djurarter och att förstöra förekomster av de växtarter som nämns i bilaga IV(b). Dessutom måste man vid behandling av skog ta i beaktande de arter som åtnjuter särskilt skydd och som nämns i naturvårdsförordningen (160/1997).
I den verksamhetsmodell, ”Uhanalaisten lajien turvaaminen metsätaloudessa”, som utvecklats i ett brett samarbete mellan skogs- och miljöbranschens aktörer, finns direktiv och rekommendationer för hur förekomsterna av hotade arter bäst skyddas. För skogsägaren är det i huvudsak frivilligt att trygga arternas förekomster.[Lähdeviite4]
Strukturdrag som är viktiga med tanke på mångfalden
En skogsägare har stora möjligheter att främja mångfalden i skogen genom att bevara och förstärka sådana strukturdrag som är viktiga för mångfalden. Det kan vara fråga om stora, gamla träd, grova döda stammar eller beståndsegenskaper som lövinslag och underväxt.
Det kan finnas en lagstadgad skyldighet att bevara strukturella särdrag som är viktiga för mångfalden då dessa finns i biotoper som skyddas genom lag. I övrigt är det frivilligt att bevara strukturdragen, och skogsägaren kan också själv besluta om huruvida de ska stärkas, och hur mycket.
För många hotade arter utgör gamla, levande träd och död ved en viktig livsmiljö, genom att bevara dem tryggar man fortlevnaden för de här hotade arterna. Det är viktigt att de olika arterna har fortgående tillgång till den här typen av lämpliga livsmiljöer då de äldre naturvårdsträden dör och bryts ned. Naturvårdsträden har också betydelse ur landskaps- och viltvårdssynpunkt. Buskage som sparas i skötta skogar bildar ett viktigt skydd för viltet och speciellt för skogshöns.
Rekommenderade metoder för att bevara och stärka strukturdrag som är viktiga med tanke på mångfalden
- Spara naturvårdsträd vid all avverkning och se till att torrakor och hålträd inte förstörs.
- Ställ naturvårdsträden i grupper alltid när det är möjligt och undvik att gallra eller röja i grupperna.
- Spara också grova naturvårdsträd.
- Om det inte finns död ved på området kan man aktivt skapa högstubbar i samband med avverkningen.
- Undvik att söndra eller köra över grova, döda stammar.
- Bevara de naturvårdsträd som har lämnats vid tidigare avverkningar.
- I värdefulla livsmiljöer och på platser där det förekommer hotade arter är det viktigt att bevara strukturdrag som är viktiga med tanke på mångfalden.
- Lämna lövinslag i barrträdsbestånd och gynna blandskog.
- Spara buskagen och underväxt som skydd och föda för djuren.
- Välj ut svåråtkomliga platser med låg virkesproduktion såsom fuktiga sänkor och övergångszoner och gör dem till ställen där strukturdragen bevaras och stärks.
Klassificering av naturobjekt
Till naturobjekten hör värdefulla livsmiljöer i skogsnaturen som är i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd samt andra betydelsefulla objekt. En del av naturobjekten berörs av lagstadgade inskränkningar, vars giltighet beror på vilken lagstiftning som tillämpas. Skogslagen begränsar till exempel behandlingen av särskilt viktiga livsmiljöer enligt § 10 även om det inte skulle finnas någon förhandsinformation om dem hos vare sig myndigheter eller markägare. Naturobjekt ingår också i skogscertifieringsstandarderna.
Rulla för att se alla kolumner.
Huvudklass | Lista där naturobjektet är beskrivet | Lagstadgad inskränkning för nyttjande |
---|---|---|
Värdefulla livsmiljöer i skogsnaturen (objekten är i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd)1
| Naturtyper som beskrivs i naturvårdslagen (NvL § 29) | Ja, om miljövårdsmyndigheterna har tagit beslut om avgränsningen (NvL § 30). |
Särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagen | Ja (Skogslagen § 10) | |
Livsmiljö enligt METSO-programet | Endast i de fall skogsägaren frivilligt har ingått avtal med miljövårdsmyndigheterna om skydd eller med skogsmyndigheterna om att trygga objektet för viss tid. | |
Naturtyper som klassats som hotade | Nej | |
Andra betydelsefulla objekt2 | Andra naturobjekt samt objekt, som inte fyller kraven på naturtillstånd eller egenskaper i klasserna ovan | Endast i följande fall: Miljövårdsmyndighet har fattat beslut om avgränsning med stöd av naturvårdslagstiftningen Naturvårdsdirektivet förpliktar till att trygga artens fortplantnings- och rastplatser (t.ex. flygekorre) Naturaområdets regler begränsar nyttjandet av skogen. |
1Värdefulla livsmiljöer
Naturobjekt som är i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om detta och där det sannolikt förekommer krävande, ovanliga och hotade arter kallas värdefulla livsmiljöer. Objekten känns igen på vissa egenskaper. Dessa egenskaper utgörs av avvikandejordmån, terrängformationer, vattenhushållning, bördighet, växtlighet och beståndsstruktur samt olika kombinationer av dessa. Värdefulla livsmiljöer är ofta extrema beträffande bördighet och fuktighet, till exempel karga, bördiga, blöta eller torra. Ett avvikande skogsbestånd kan ha uppkommit på grund av tillväxtförhållandena eller liten skogsbruksanvändning. Storleken på objekten kan variera från små fläckar till enhetliga skogsbestånd.
2Andra betydelsefulla naturobjekt
Utöver värdefulla naturobjekt finns flera andra betydelsefulla naturobjekt i ekonomiskogarna. Sådana små objekt är till exempel små surdråg, trädbevuxna vårdbiotoper, övergångszoner mellan torvmark och momark samt skogsbryn. Dessa har alltid betydelse för naturvården. I denna klass finns också objekt där man kan hitta särdrag för värdefulla livsmiljöer, men som inte kan anses vara i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om detta på grund av tidigare skogsutnyttjande. En naturlig bäckfåras närmiljö är till exempel ett betydelsefullt naturobjekt även om det handlar om en klenare gallringsskog.
Beaktande av mångfalden vid drivning av energived i på förnyelseytor
Vid uttag av grot och stubbar bör man komma ihåg att bevara en del av biomassan, men det är också viktigt att avgränsa specialobjekt rätt och att värna om vattenvården. Rekommendationer för att bevara biomassa presenteras i avsnittet om utförandet av drivningen.
Främjande av naturvård och viltvård i samband med drivning av energived på förnyelseytor
- Stubbrytningen avgränsas så att man lämnar ett minst 3 meter brett område runt naturvårdsträd, torrakor och lågor där markytan förblir orörd.
- Mellan ytan och kantskogen lämnar man också ett minst 3 meter brett område där markytan förblir orörd.
- Varken grova (över 10 cm) torrakor och lågor eller enstaka vindfällen drivs ut och man strävar till att inte skada dem.
- Om det på avverkningsytan finns så mycket lågor att det klart försvårar drivningen av energived och förnyelsearbetena, kan man flytta lågorna så att de bildar koncentrationer, till exempel invid grupper med naturvårdsträd.
- Man kan gärna lämna kvar kraftiga toppar av tall och björk i samband med drivningen. Hyggesrester av asp ska man helst inte alls driva ut.
*) I det här sammanhanget avser man inte torrfuror som är tillskapade för ekonomiska syften och inte heller dött, färskt virke av barrträd i de fall där kvarlämnandet skulle stå i strid med lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013).
Beaktande av viltet vid uttag av energived
Uttag av energived lämpar sig både för skötta och oskötta gallringsskogar och för förnyelseytor. Vid drivning av energived i ung gallringsskog lämnar man alltid de viltbuskage som eventuellt tidigare har lämnats i samband med förnyelseavverkningen eller röjningen.
Beaktande av viltet vid drivning av energived
Man bör alltid lämna viltbuskage i beståndet som skydd för skogshöns och annat vilt. Vid drivning av energived sparas granunderväxten och enar i viltbuskagen och längre norrut också enstaka granar vars nedåthängande grenar bildar ett gott skydd för viltet.
Förröjning utförs om det är nödvändigt med tanke på den maskinella drivningen. Den utförs då som en anpassad förröjning som förbättrar sikten från förarhytten men som inte märkbart minskar mängden energived som kan tas tillvara.
Körstråken planeras så att riset kan bevaras i så hög grad som möjligt. Viltbuskagen lämnas i mån av möjlighet vid sidan av körstråken i samband med drivningsplaneringen. På oskötta objekt förekommer ofta lövträd som kan tas tillvara som energived. Man bör undvika att utföra onödig städning i samband med gallringen, både med tanke på viltet och mångfalden. Åtminstone en del av sådana trädslag som är särskilt viktiga med tanke på mångfalden, som sälg och asp, ska gärna sparas. För en skogsägare som prioriterar viltvården lönar det sig att skapa större variation i gallringsskogarna genom att lämna viltbuskage på lämpliga platser.
Stubbrytning
Stubbrytning på en förnyelseyta leder till att markytan bryts sönder och mineraljorden blottas, vilket hindrar att sådana växter som förökar sig vegetativt, som blåbäret, får svårt att återetablera sig. Man känner inte till vilken långsiktig inverkan stubbrytning har. Skogsägaren beslutar om stubbrytning ska utföras eller inte, efter att ha vägt nackdelarna mot fördelarna. Det kan finnas risker med stubbrytning med tanke på viltet, och om skogsägaren prioriterar viltvård bör man vara särskilt uppmärksam på stubbrytningens negativa konsekvenser i viktiga viltbiotoper och där det finns rikligt med blåbärsris. Om stubbrytning utförs är det bäst ur viltets synvinkel att man lämnar stubbarna kvar på de platser på förnyelseytan där blåbärsriset är som rikligast.
Bromsa klimatförändringen - Uttag av energived från förnyelseytor
Efter en slutavverkning är det möjligt att ta tillvara hyggesrester (grot) och stubbar i form av energived. Stubbrytning kräver i praktiken att man också driver ut groten. Då grot och stubbar används för att producera energi kan de ersätta fossila bränslen och på det sättet bidra till att bromsa klimatförändringen. Vid förbränningen frigörs emellertid kolet genast, jämfört med om biomassan skulle ha lämnats i skogen för att förmultna. Stubbar utgör grov, död ved och om man avlägsnar dem minskar den mängd kol som hålls lagrad i skogsekosystemet under en längre tid.
Effekter på kolförrådet i bestånd och träprodukter
Effekterna av energivedsdrivning på förnyelseytor ökar i betydelse ju grövre träddelar som drivs ut. Grovt virke förmultnar långsammare och lagrar därför kol en längre tid än klenare träddelar[Lähdeviite5][Lähdeviite6]. Också trädslaget har betydelse för nedbrytningshastigheten [Lähdeviite7]. Barrträdsvirke bryts ned allra långsammast,[Lähdeviite8] och det kol som barrträdsvirket innehåller bevaras därför längre i skogsekosystemet jämfört med lövträd.
Markberedning och skogsodling underlättas av att hyggesresterna avlägsnas. Den naturliga plantsättningen förbättras liksom också plantornas överlevnad, vilket på kort sikt förbättrar kolbindningen i beståndet
Vid drivningen avlägsnas organiskt material och näringsämnen från skogen. Plantorna behöver inte så mycket näring, och förlusten av näringsämnen anses därför inte påverka plantornas tillväxt desto mer. Deras behov av näring blir tillfredsställt av de hyggesrester som lämnas kvar. Rekommendationen är att 30 % av hyggesresterna ska lämnas kvar vid drivning av energived. På längre sikt kan däremot tillvaratagandet av hyggesrester medföra en lägre tillväxt och därmed kolbindning på grund av den näringsförlust som drivning av energived trots allt innebär. Forskningsresultaten gällande detta är emellertid inte samstämmiga. Efter stubbrytning har man inte kunnat konstatera några tillväxtförluster [Lähdeviite9].
Effekter på markens kolförråd
Forskningsresultaten varierar när det gäller vilken inverkan drivning av energived har på markens kolförråd. Detta gäller i synnerhet de långsiktiga effekterna, där kunskapsbristerna är stora[Lähdeviite10][Lähdeviite11][Lähdeviite9][Lähdeviite12].
Drivning av grot och stubbar minskar mängden organiskt material, vilket minskar mängden kol som lagras i marken. Stubbrytning kan i någon mån öka nedbrytning av organiskt material och utsläppen av koldioxid.[Lähdeviite13][Lähdeviite9][Lähdeviite14][Lähdeviite15]
Om hyggesresterna inte tas tillvara intensifieras nedbrytningen av organiskt material under högarna av hyggesrester[Lähdeviite16]. Detta kan öka utsläppen av koldioxid från skogsmarken på kort sikt.
Effekter på utsläpp av andra växthusgaser
Effekterna av uttag av energived på övriga växthusgaser är sannolikt små. Utsläppen av dikväveoxid (kväveoxidul) kan kortvarigt öka under högar av hyggesrester. Om hyggesresterna tas tillvara kan det med andra ord uppstå en positiv effekt ur klimatsynpunkt, även om kolförrådet inte fylls på. [Lähdeviite17][Lähdeviite18]
Val av objekt för drivning av energived på förnyelseytor
Både ekologiska och ekologiska faktorer påverkar valet av objekt för drivning av energived. Grot tas huvudsakligen ut från bördiga, grandominerade bestånd. I talldominerade bestånd är mängden grot vanligen så liten att det inte är ekonomiskt motiverat att driva ut grot. Också stubbrytningen koncentrerar sig i allmänhet till grandominerade bestånd. Stubbrytning kan utföras då groten tagits ut.
Rulla för att se alla kolumner.
| Uttag av grot | Stubbrytning |
---|---|---|
Torr mo och bördigare mineraljordar samt motsvarande torvmarker i förändring1 | Ja | Ja |
Lingon-, blåbärs- och örttorvmoar | Ja | Nej |
Karg mo, lavmo, ristorvmo och lavtorvmo | Nej | Nej |
Platser med berg i dagen, stenblock och mycket stenar samt branta sluttningar | Nej | Nej |
Grundvattenområden, klass 1-2 | Ja | Nej |
Ja: objekter är lämpligt för uttag av energived
Nej: objektet är inte lämpligt för uttag av energived
1Med reservation, risken för urlakning måste beaktas.
Undantag:
-Om tallens rotröta förekommer på förnyelseytan är stubbrytning ett bra alternativ på alla ståndorter på mineraljord med undantag av lavmo och grundvattenområden.
-I granskogar som lider av borbrist kan man ta ut grot och stubbar om man samtidigt säkerställer näringsbalansen genom att gödsla med bor.
Val av objekt för uttag av energived
Lämpligheten för uttag av grot och stubbar avgörs av sannolikheten att kommande trädgenerationers tillväxt påverkas negativt, och i så fall hur mycket, risken för näringsobalans samt eventuella speciella värden som objektet har. För den rent ekologiska bedömningen spelar huvudträdslaget inte någon roll.
På ståndorter kargare än torr mo rekommenderas inte uttag av grot och stubbar med tanke på risken för näringsobalans och tillväxtförluster. Om objektet redan från tidigare lider av näringsbrist, rekommenderas inte uttag av energived utan påföljande gödsling.
Handel med energived
Skogsägaren och virkesköparen kommer överens om drivning av energived i samband med virkesförsäljningen. Energiveden köps som okvistade eller kvistade stammar vid gallringsavverkning eller som grot och stubbar vid förnyelseavverkning. Energived kan också tas ut från olika specialområden som väg- och åkerkanter samt kantskogen längs ellinjer. Grov energived kan också uppstå där det har förekommit större skogsskador där det finns gott om färskt, skadat barrträdsvirke.
Prisbildningen för energived
Sett ur skogsägarens synvinkel kan försäljningen av energived skilja sig en del från försäljningen av gagnvirke, där man får betalt per fastkubikmeter. Då det gäller kvistade och okvistade stammar används ofta fastkubikmeter som betalningsgrund. För grot och stubbar som tas ut från förnyelseytor är det vanligt att ersättningen är bunden till mängden gagnvirke som tagits ut. Priset på energiveden kan också sättas baserat på dess energiinnehåll (MWh). Olika aktörer kan använda olika mätningssätt och -metoder och betalningsrutiner vid handel med energived, vilket skogsägaren bör ta i beaktande vid virkesförsäljningen.
Vad man bör avtala om vid försäljning och drivning av energived
I samband med virkesförsäljningen är det viktigt att komma överens om hur och när energiveden drivs ut och mäts. Dessutom behöver man komma överens om var energiveden ska lagras och eventuellt också om lagringstiden. Vid all virkeshandel är det viktigt att avtala om när virkespartiet övergår i köparens ägo. Ägaren ansvarar till exempel för de lagstadgade förpliktelser som berör lagringen av virke, bland annat de åtgärder som krävs för att insektsskador ska kunna undvikas.
Vid beståndsvårdande avverkning kan klenvirket tas ut antingen genom integrerad avverkning eller separat drivning av gagnvirke och energived. Vid integrerad avverkning drivs både energiveden och gagnvirket ut på samma område. Man kan komma överens om att allt virke som avverkas tas ut som energived. I så fall behöver man inte särskilja olika virkesslag i virkesförsäljningsavtalet.
Avverkning och närtransport är de dyraste arbetsskeden i drivningskedjan för klenvirke. Faktorer som inverkar på produktiviteten och därmed drivningskostnaderna är grovleken på de träd som avlägsnas, virkesutfallet per hektar, avverkningsmetoden, närtransportsträckan samt drivningsdugligheten, dvs. terrängförhållandena, samt arealen. Drivningskostnaderna påverkar skogsägarens intäkter.
Skogens tillgänglighet och tidigare skötsel har en avgörande inverkan på avverkningens lönsamhet och på drivningsresultatet. En aktiv skogsägare kan påverka de här faktorerna genom att se till att plantskogarna är väl skötta och skogsbilvägarna i gott skick. Drivningsdugligheten kan förbättras genom förröjning.
Vid förnyelseavverkning står mängden energived som kan tas ut i relation till avverkningsutfallet av gagnvirke av barrträd. Mängden grot utgör i allmänhet 20-30 % och stubbarna ca en fjärdedel av utfallet av gagnvirke. En bra tumregel är att drivning av grot och stubbar är lönsam om utfallet av gagnvirke överstiger 200 fastkubikmeter per hektar och objektet är minst en hektar stort.
Närtransportsträckan och objektets drivningsduglighet och areal påverkar drivningskostnaderna, vilket i sin tur påverkar de intäkter skogsägaren får för groten och stubbarna.
Mätning av energived
Mätningen av energived utgör en central del av handeln med energived och produktionen av skogsflis. Ett och samma energivedsparti kan mätas i flera skeden av leveranskedjan och med olika metoder. Mätningen kan ske i samband med avverkning, närtransport, flisning eller krossning. Den kan också utföras vid väg- eller terminallagret, i samband med fjärrtransporten eller vid slutdestinationen.
Grunderna för mätningen
Bestämmelserna rörande mätning av energived hittas i lagen om mätning av virke (414/2013, ändrad: 566/2014 och 725/2016), i jord- och skogsbruksministeriets förordningar (1323/14/2013 och 1014/2017) och för omräkningstalen i Naturresursinstitutets föreskrifter.
Innan mätningen av energived utförs måste man enligt lagen (21§) komma överens om följande saker:
- parterna i mätningen, vilka
1. vid överlåtelsemätning är säljaren och köparen
2. vid arbetsmätning är arbetstagaren och arbetsgivaren
3. vid entreprenadmätning är entreprenören och entreprenadgivaren
- uppgifter som specificerar mätobjektet
- mätmetoden och mätaren
- vem som ska betala kostnaderna för mätningen
- måttenheten.
Parterna i en mätning rekommenderas att avtala om när slutmätningen senast ska utföras. Parterna kan avtala om delmätning av mätpartiet, i vilket fall de olika delarna av partiet kan mätas vid olika tidpunkter. Det är skäl att redan i virkesförsäljningsavtalet nämna hur man avser att mäta den energived som drivs ut.
I mätningsförrättningen ingår mätning av energivedspartiet och uträkning av resultatet samt uppgörande och översändande av (mätprotokollet) mätbeskedet till mätningsparterna. Mätprotokollet måste förvaras i fem år efter mätningsförrättningen.
Den mest allmänna mätmetoden vid drivning av energived är vägning, och vid behov omräkning av vikten till volymenheter. För att fastställa den fasta volymen används oftast EPPU-kalkylatorn för mätningsberäkningar. Mätningen av energived kan också ske i form av mätning av flis och kross. Fastvolymen för kvistat och okvistat klenvirke kan också fastställas genom travmätning.
Noggrannare anvisningar för mätning av energived hittas på Naturresursinstitutets webbsidor:
· Handbok för mätning av energived (extern länk, på finska)(extern länk)
· EPPU(extern länk)(extern länk) – räknare för mätning av energived
Att beakta vid mätning av energived
- Det är svårt att utföra en noggrann mätning av energived. I olika skeden av anskaffningskedjan mäts energiveden på olika sätt. I ett parti med energived sker det mängd förluster i hanteringens olika skeden och under lagringen också förluster av torrsubstans. Dessutom kan väderförhållandena och skillnaderna i noggrannhet mellan olika mätmetoder förorsaka variation i mätresultaten. I praktiken minskar den uppmätta mängden energived under leverans och hantering.
- Mätning av energiinnehållet och värmevärdet faller inte inom ramen för lagens tillämpningsområde. Hur de fastställs behandlas i kvalitetsdirektiven för träbränslen.
Egenkontoll av virkesmätning
Lagen om mätning av virke (414/2013) berör också energived och förpliktigar till egenkontroll av mätningen. Till den egenkontroll som utförs av skördarförare hör att följa upp funktionen hos mätinstrumentet, kalibrering och inställning av instrumentet, samt granskning och dokumentation av mätresultatet.
Resultaten av de mätningar som hör till egenkontrollen ska bevaras i minst två år efter att kontrollen utförts.
De föreskrifter som gäller virkesmätning finns samlade på Naturresursinstitutets webbsida (extern länk)(extern länk)
Drivningsplanering vid drivning av energived på förnyelseytor
Utgångspunkten för drivning av grot och stubbar är att åtgärden utförs i enlighet med skogsägarens målsättningar för objektet. Planeringen kan inledas då man har kunnat konstatera att det finns både ekologiska och ekonomiska förutsättningar för drivningen.
Att tänka på vid planeringen
Om förnyelseytan har tät underväxt bör man överväga förröjning. Förröjningen underlättar drivningen och gör att det inte följer med så mycket jord tillsammans med underväxten till avlägget.
Vid drivningsplaneringen för uttag av grot eller stubbar bör målsättningarna för förnyelsen stå i centrum. Drivning av grot underlättar till exempel skogsförnyelsen eftersom hyggesresterna inte är i vägen vid markberedningen. Stubbrytning leder till att uppslaget av naturplantor av både barrträd och lövträd blir större. Å andra sidan kan utförandet av drivningen leda till att förnyelsearbetena försenas.
Rätt tidpunkt för drivning av grot och stubbar
Drivningen av grot och stubbar leder till att antalet körvändor blir större jämfört med drivning av enbart gagnvirke. Basvägen belastas särskilt mycket. För att förhindra att markskador uppkommer, ska närtransporten av energived utföras antingen under torra perioder, under barmarkstid eller då marken är frusen, beroende på hur bärig marken är. Om det på förnyelseytan förekommer ställen där marken har dålig bärighet, ska man undvika att ta ut grot från dem.
Vid lagring av energived behöver man beakta att grot- och stubbvältorna kan lagras på upplaget i upp till två år. Lagringstiden begränsas i lag.
Vid planeringen av upplaget måste man beakta utrymmesbehovet för grot och stubbar samtidigt med en bedömning av platsens lämplighet för lagring och flisning. Kraven på lagringen presenteras närmare i ett annat avsnitt.
Drivningen av grot och stubbar inverkar på när förnyelsearbetena kan utföras. Markberedning och skogsodling utförs först efter att all grot och stubbar förts bort från förnyelseytan.
Rätt tidpunkt för drivning av grot och stubbar
- Hyggesresterna placeras först i högar som får torka på ytan.
- Det tar i allmänhet 2-4 veckor för högarna att torka, beroende på vädret. Närtransporten av grot som har avverkats i september till maj ska gärna utföras först i juni för att den ska vara tillräckligt torr.
- Efter att groten torkat ute på ytan, transporteras den till en lämplig lagerplats vid väg där förhållandena är lämpliga för fortsatt torkning, och sedan täcks vältan för att förhindra att nederbörd tränger in i den. Grot som lagras på ytan blir lättare blöt än om den lagras i stora, väl täckta vältor vid väg.
- Stubbrytning utförs först efter att groten transporterats ut till väg.
- Om slutavverkningen har skett under tiden september-maj, utförs stubbrytningen i allmänhet tidigast i juli. Smårötterna har då hunnit dö vilket betyder att mindre jord följer med när stubbarna lyfts ur jorden.
- Som en allmän regel rekommenderas att stubbarna placeras i högar på ytan för att torka innan de transporteras till avlägget. Hyggeslagringen sänker inte bara fukthalten i stubbarna, utan leder också till att de innehåller mindre sand och sten.
Exempel på schemaläggning av energivedsdrivning
De nedanstående exemplen baserar sig på antagandet att arbetena i åtgärdskedjan utförs enligt målsättningarna. I praktiken uppstår ändå ofta dröjsmål vilket till exempel kan leda till att skogsodlingsarbetena måste skjutas upp till nästa vår.
Beroende på regnmängderna behöver hyggesresterna i allmänhet torka mellan 2 och 4 veckor på ytan. Närtransporten av grot som har avverkats i september till maj ska gärna utföras först i juni för att den ska vara tillräckligt torr.
Av praktiska skäl som är förknippade med transportkedjan för flis, utförs flisningen oftast först på vintern. Grot som har transporterats till avlägget i juni kan ändå flisas redan från och med augusti. Vinterlagrad grot torkar inte, tvärtom ökar fukthalten under vintern i finländska förhållanden. Samtidigt minskar mängden torrsubstans.
Exemplen beskriver grandominerade slutavverkningar som avverkas vid olika tidpunkter.
Rulla för att se alla kolumner.
Exempel 1 - våravverkning, drivning av grot | Exempel 2 - höstavverkning, drivning av grot | |
---|---|---|
Förnyelseavverkning | 1.4.2015 | 1.9.2015 |
Torkning av groten på ytan | maj 2015 | maj 2016 |
Närtransport av groten | juni 2015 | juni 2016 |
Markberedning | juni 2015 | juni-juli 2016 |
Plantering | juli-oktober 20151 | juli-oktober 20161 |
Flisning av groten | augusti 2016-mars 2017 | augusti 2017-mars 2018 |
1På finkornig mark rekommenderas plantering av gran under våren från mitten av maj till mitten av juni.
Rulla för att se alla kolumner.
Esimerkki 3 – keväthakkuu, hakkuutähteet ja kannot korjataan | Esimerkki 4 – syyshakkuu, hakkuutähteet ja kannot korjataan | |
---|---|---|
Förnyelseavverkning | 1.4.2015 | 1.9.2015 |
Torkning av groten på ytan | maj 2015 | maj 2016 |
Närtransport av groten | juni 2015 | juni 2016 |
Stubbrytning | juni-juli 2015 | juli 2016 |
Torkning av stubbarna på ytan | juli-augusti 2015 | juli-augusti 2016 |
Närtransport av stubbarna | augusti 2015 | augusti 2016 |
Markberedning | augusti-september 2015 | augusti-september 2016 |
Plantering | september-oktober 20151 | september-oktober 20161 |
Flisning av groten | augusti 2016-mars 2017 | augusti 2017-mars 2018 |
Krossning eller fjärrtransport av stubbarna | 2016–2017 | 2017–2018 |
1På finkornig mark rekommenderas plantering av gran under våren från mitten av maj till mitten av juni.
Drivning av stubbar - utförande
Stubbarna bryts vanligen upp med en grävmaskin som är utrustad med ett speciellt aggregat för stubbrytning, vanligen av antingen grep-, klipp- eller frästyp. Först placeras stubbarna i högar på ytan för att torka och för att orenheter ska falla bort, sedan transporteras de ut till skogsbilväg i väntan på krossning och fjärrtransport.
Drivning av stubbar - utförande
- Klyv stubben i minst två, helst fyra delar. Idealet är om varje huvudrot har sin egen del.
- Innan du placerar stubbdelen i hög på ytan ska du skaka bort jord som ännu sitter fast. Gör det ovanför den grop som uppstått vid brytningen av stubben. På så vis hålls en så stor del av marktäcket som möjligt opåverkad.
- Undvik att söndra och blanda om marktäcket i onödan. Bevara humuslagret så helt som möjligt.
- Jämna ut groparna med lös jord.
- Lägg upp stubbdelarna i höga och smala högar på ytan.
- Högar får inte placeras ovanpå underväxt eller diken.
- Det lönar sig att placera högarna i en bandartad formation för att underlätta närtransporten.
För att trygga mångfalden och markens virkesproduktionsförmåga lämnas
- minst 25 st över 15 cm grova stubbar per hektar, jämnt utspridda på ytan och på ler- och siltjordar (mjäla och finmo) minst 50 stubbar, helst av flera olika trädslag
- stubbar med en diameter under 20 cm[12](extern länk)
- gamla, murkna stubbar.
Stubbar lämnas på följande ställen på förnyelseytan
- branta sluttningar
- bergbunden mark där jordlagret är tunt, under 0,5 meter.
- särskilt steniga terrängpartier
- skyddszoner vid vattendrag och småvatten samt skogsdikesrenar
- fasta fornlämningar och rekreationsleder
- grupper av underväxt som är avsedda som viltbuskagen
- små, fuktiga svackor
- grupper av naturvårdsträd
- fastighetsgränser.
Färska, rötskadade stubbar lämnas inte kvar på ytan. Om färska, rötskadade stubbar förekommer inom skyddszoner vid vattendrag och småvatten samt skogsdikesrenar eller på sådana platser där stubbrytningen skulle skada värdefulla livsmiljöer, naturvårdsträd eller andra specialobjekt, ska de lämnas.
Anskaffningskedjan för energived
Den vanligaste anskaffningskedjan för energived består av drivning, flisning vid väg och fjärrtransport till förbrukningsplatsen. Energiveden kan också transporteras till en terminal eller till förbrukningsplatsen för att flisas eller krossas där. Terminalerna fungerar som säkerhetsupplag för träbränslen, de jämnar ut säsongvariationer och gör det lättare att granska och upprätthålla kvaliteten på träbränslena.
Betalning enligt energiinnehållet
Värmeverken betalar för den energimängd (MWh) som skogsflisen innehåller. Ju torrare energiveden är, desto lönsammare är hela anskaffningskedjan för energived. Det här innebär att energiveden borde fås att torka så bra som möjligt före leveransen till värmeverket. Energived av hög kvalitet innehåller inte heller främmande material, som t.ex. stenar.
Planering av avlägg för energived
Om lagringen av energiveden sköts bra och fukthalten sjunker blir kvaliteten och energivärdet hos flisen bättre. Viktigast är att se till att energiveden inte är väldigt fuktig. På det här viset blir också transportkostnaderna lägre, eftersom det inte lönar sig att transportera vatten till energiverket.
Att beakta vid flisning och fjärrtransport
Fjärrtransporten och flisningen ställer krav på lagerplatsen, som t.ex. vändplatser, bärighet och utrymme för lastning och flisning. Den utrustning som används för flisning vid väg och fjärrtransport kräver mer utrymme än vanlig virkestransport.
Det lönar sig i allmänhet att täcka väglager där man lagrar slanor och grot. Om man täcker energiveden blir den inte våt av nederbörd och snö och is hamnar inte i flishuggen i samband med flisningen. Särskilt viktigt är det att täcka högar av grot. Kvistade och okvistade slanor blir inte lika lätt blöta under vintern som grot.
Förlusten av torrsubstans kan vara betydande då grot lagras på ett avlägg.[Lähdeviite20]
Det lönar sig inte att lagra grot vid väg längre än några månader, men på grund av praktiska orsaker som är förknippade med transporten är lagringstiden ofta längre. Vid lagring av slanor blir inte torrsubstansförlusterna särskilt stora ens vid en lagringsperiod på ett år.[Lähdeviite21] Stubbar bibehåller sina egenskaper längre än andra typer av energived vid lagring vid väg.
Utnyttjande av vägområde
På allmän väg, riksvägar (väg nr: 1-39) och stamvägar (väg nr: 40-99) är all hantering och lagring av virke på vägområdet förbjudet, liksom också stickvägslager. Skogsbilvägar som utgår från en riks- eller stamväg bör alltid vara försedda med en vändplats. Om man avviker från den här regeln måste man ha tillstånd från NTM-centralen.
Också beträffande vägar av lägre vägklass är det skäl att kontakta den lokala vägmästaren. Förutom i ovannämnda fall, är lastning av virke också förbjudet på sträckor där det är förbjudet att stanna och längs vägar där den största tillåtna hastigheten överstiger 80 km/h.
Om man vill göra en ny väganslutning kräver det tillstånd, även om anslutningen är tillfällig. Tillståndet beviljas av NTM-centralen, som också ger anvisningar för hur den nya anslutningen bör byggas eller en existerande anslutning förbättras. På lagerplatsen och vid anslutningen bör sikten vara tillräcklig med tanke på trafiktätheten och hastighetsbegränsningarna. Det här gäller både allmänna och privata vägar. Flisning av energived är förbjuden vid allmän väg.
Val av lagringsplats för energived
Valet av lagerplats har stor betydelse med tanke på energivedens fukthalt. Fukthalten i en välta som finns på en öppen plats som är utsatt för vind kan vara flera procent lägre än i en välta på en skuggig plats.
En bra lagerplats för energived har följande egenskaper:
- det finns tillräckligt utrymme (se tabellen nedan)
- terrängen är plan och bärig
- platsen är öppen och utsatt för vind och gärna högre än den omkringliggande terrängen, faktorer som gör att energiveden torkar snabbare
- det inte finns några el- eller telefonlinjer i omedelbar närhet av vältan (se tabellen nedan)
- den är inte placerad på en vändplats som försvårar lastningen
- den är inte placerad i en brant backe eller kurva
- det varken finns stenar, stubbar eller träd som stör maskinerna eller blir under vältan
- den är inte placerad ovanpå fungerande diken (det minskar risken för att näringsämnen ska sköljas ut i vattendrag)
- den ligger inte i närheten av byggnader med tanke på brandskyddet och bullret från flisningen.
Rulla för att se alla kolumner.
Energived | Utrymme för vältan |
---|---|
Grot | ca 20 m/ha |
Okvistade slanor | ca 12 m/ha |
Kvistade slanor | ca 10 m/ha |
Stubbar | ca 15 m/ha |
Rulla för att se alla kolumner.
Spänning, kV | Friledning, under (m) | Friledning, i sidled (m) | Hängledning (m) |
---|---|---|---|
1 | 2 | 2 | 0,5 |
20 | 2 | 3 | 1,5 |
110 | 3 | 5 | |
220 | 4 | 5 | |
400 | 5 | 5 |
Fjärrtransporten och flisningsoperationen ställer följande krav på lagerplatsen
- Vändplatsens och vägens bärighet bör vara tillräckliga.
- Det måste finnas platser där den övriga trafiken kan väja eller köra om.
- Vältan måste finnas inom kranens räckvidd vilket innebär att gripstället bör ligga högst 7 meter från vägkanten.
- Om vältan är placerad längs en stickväg, måste man lämna ett utrymme på minst 15 meter för flishuggen bakom vältan och vältans framsida ska ligga minst 6 meter från huvudvägen. Man börjar bygga vältan på den sida huvudvägen ligger.
Lagring av stubbar
Det är viktigt att stubbvältan läggs upp på rätt sätt för att lagringen ska fungera bra. En stubbvälta vid skogsbilväg får inte användas för långtidslagring.
Lagring av stubbar - utförande
Lagring av stubbar
- Säkra stockvältans stabilitet genom att rada stubbdelarna omsorgsfullt. Viktigast av allt vid lagringen är att vältan inte rasar.
- Gör vältan minst 4 meter hög.
- Baksidan av vältan får inte ligga längre än 7 meter från vägen för att lastningen inför fjärrtransporten ska lyckas.
- Se till att det inte kommer främmande föremål i vältan.
- Se till att lagerområdet är snyggt efter att närtransporten slutförts.
- Efter att ha lossat en last med stubbar, kontrollera att skotaren är i skick och särskilt att alla bankförlängningar är på plats.
- Fäst relevanta id-lappar på vältan: varningar och ägarinformation.
- Ta i beaktande de begränsningar i lagringstid (2-2,5 år) som fastställts i skogsskadelagen om den lagrade mängden barrträdsstubbar överstiger 10 fastkubikmeter.
- Säkerställ att också de understa stubbarna transporteras bort med tanke på risken för spridning av rotticka.
Kvalitetsfrågor vid drivning av energived på förnyelseytor
Rätt val av drivningsobjekt och drivningstidpunkt ger en bra grund för en god kvalitet i drivningen av energived på förnyelseytor. De kargaste växtplatserna ska enligt rekommendationerna lämnas utanför all drivning av energived.
Beakta vid drivningsplaneringen
Genom att planera drivningen av energived på en förnyelseyta omsorgsfullt är det möjligt att uppnå en god drivningskvalitet. Vid planeringen ska man beakta följande:
- skogsägarens målsättningar och speciella önskemål
- begränsningar när det gäller val av drivningsobjekt
- behov av stubbehandling
- drivningstidpunkt - skilt för grot och stubbar
- torkningstid för grot och stubbar på förnyelseytan
- behov och placering av lagerplatser
- tidpunkt för markberedning och skogsodling
Kriterier för hög drivningskvalitet vid drivning av energived på förnyelseytor
Groten har torkat så pass mycket ute på ytan att större delen av bladen och barren har fallit av. Om groten som har drivits ut har varit färsk, har man lämnat kvar ca 30 % av hyggesresterna på ytan, så jämnt utspridd som möjligt.
Av stubbarna har man lämnat:
- minst 25 st över 15 cm grova stubbar per hektar, jämnt utspridda på ytan och på ler- och siltjordar (mjäla och finmo) minst 50 st/ha.
- under 20 cm grova stubbar och gamla, ruttna stubbar
- Alla färska, rötskadade stubbar har tagits bort.
- Inga stubbar har brutits på skyddszoner mot vattendrag och småvatten och inte heller längs dikeskanter.
- Inga stubbar har brutits i närheten av levande träd.
- Om avverkningen har gjorts under barmarkstid har stubbarna behandlats med stubbehandlingspreparat.
- Markytan har inte brutits upp i onödan.
- Man har beaktat grupperna med naturvårdsträd, den döda veden, fornlämningarna, viltbuskagen och vattenskyddet i samband med drivningen.
Naturvården har beaktats. Skogsägaren kan själv besluta i vilken grad och på vilket sätt naturvården beaktas. Dessutom ställer skogscertifieringen vissa krav på drivningsresultatet.
Ett tecken på hög drivningskvalitet är att stubbarna har transporterats bort från avlägget inom två år från avverkningen.
Drivningsresultat av energivedsdrivning på en förnyelseyta
- En del av stubbarna och hyggesresterna lämnas kvar.
- Död ved bevaras och enskilda döda träd lämnas också kvar.
- Hyggesrester används vid behov som markförstärkning.
- Körning på ställen med dålig bärighet undviks.
- Ingen stubbrytning utförs där drivningsförhållandena är svåra, såsom branta sluttningar, stenfält, bergbunden mark eller fuktiga svackor.
- Ingen stubbrytning utförs i omedelbar närhet av levande träd och inte heller nära lågor, fornlämningar, naturobjekt, viltbuskage och myrstackar.
- Invid vattendrag lämnas en skyddszon. Dikesrenarna längs fungerande diken lämnas orörda.
- Markytan bryts inte upp i onödan och gropar som uppstår jämnas ut.
- Alla stubbar som är drabbade av rotticka avlägsnas, förutom på skyddszoner vid vattendrag, på naturobjekt eller i närheten av naturvårdsträd.
Bekämpning av rotticka i samband med stubbrytning
Stubbrytning kan i viss mån bromsa spridningen av rotticka, men en slarvig lagring av stubbarna kan igen öka risken för spridning. Rottickorna (granens och tallens rotticka) är mycket allmänna rötsvampar som angriper levande barrträd. De förorsakar stora ekonomiska förluster eftersom de orsakar röta i den mest värdefulla delen av granstammen, rotstocken, medan tallarna dör av svampangreppen.
Stubbrytning hindrar inte spridning av rotticka
Stubbrytning kan i viss mån bromsa spridningen av rotticka, men skyddar inte nästa trädgeneration från att bli smittad. Naturresursinstitutets forskning visar att rottickan segt håller sig kvar på området också efter att stubbrytning utförts. Orsaken till det här är att rötterna bryts av då stubben bryts upp, och rötskadade rötter blir då kvar i marken. Till och med mycket små, 15 mm grova rötter som är infekterade kan fortfarande utgöra en smittkälla efter sex år.
Enligt lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013, ändrad 228/2016) och den därtill hörande statsrådsförordningen (264/2016) är det obligatoriskt att bekämpa rotticka i samband med avverkning i södra och mellersta Finland från början av maj till slutet av november.
Stubbar som lagras kan sprida rotticka
På områden som är svårt drabbade av rotröta kan en omsorgsfull stubbrytning minska risken för att rottickan sprids. På drivningsobjekt där det i det avverkade trädbeståndet har funnits isolerade fläckar där rotticka förekommit, kan rottickan spridas till ett större område via rötter som faller till marken vid stubbrytning eller vid närtransport på ytan. I sådana fall kan rottickan spridas effektivare än om man inte alls hade brutit stubbar på området.[Lähdeviite22] Spridningen av rotticka kan också motverkas genom att man byter trädslag till lövträd.
Lagring av rötskadade granstubbar ökar risken för spridning av rotticka om stubbarna inte transporteras bort i tid. Rottickans fruktkroppar utvecklas bäst i den nedre delen av vältan där stubbarna är fuktiga. [Lähdeviite23]
Förhindrande av spridning av rotticka
- Ved som angripits av rotticka ska avlägsnas så noggrant som möjligt från förnyelseytan. Ju noggrannare stubbarna av rötskadade barrträd har avlägsnats från drivningsobjektet, desto färre infektioner av rotticka förekommer under nästa trädgeneration.
- Om avverkningen utförs mellan början av maj och slutet av november måste barrträdsstubbarna behandlas med pergamentsvamp- eller urealösning, om det inte råder en köldperiod under den här tiden (se kartan). Om det på drivningsobjektet inte hittas skador förorsakade av rotticka, bryter man bara en del av stubbarna för att trygga mångfalden och markens produktionsförmåga. Stubbar av barrträd som lämnas kvar utgör en risk om de inte behandlas med bekämpningsmedel.
- Stubbarna lagras på en solig och torr plats, och de friska stubbarna i botten av vältan.
- Stubbarna transporteras bort från avlägget inom högst två år.
- Kontrollera att också de nedersta stubbarna i vältan transporteras bort.
Säkerställande av skogsflisens kvalitet
Skogsflisens kvalitetskrav bestäms i sista hand av användaren, i allmänhet ett kraftverk. Olika anläggningar kan ha olika krav beträffande bränslets sammansättning, storleksfördelningen hos flisbitarna, fukthalt och orenheter.
Betalning enligt energiinnehåll
Kvalitetskraven för skogsflis och de provtagnings- och mätmetoder som används vid kvalitetskontrollen finns beskrivna i VTT:s kvalitetsdirektiv för trädbränslen (VTT-M-07608-13) [Lähdeviite19].
Stora anläggningar kan hantera rätt fuktigt bränsle, men i mindre anläggningar borde fukthalten underskrida 40 %. Värme- och kraftverken betalar för skogsflisen enligt dess energiinnehåll. I färsk ved är fukthalten i medeltal 50-60 %.
Skogsflisens kvalitet
Skogsflisens kvalitet bestäms på basis av flisens egenskaper, bl.a.
- fukthalt
- effektivt värmevärde på förbrukningsplatsen
- energitäthet på förbrukningsplatsen
- levererad energimängd
- lösvolym
- fraktionsfördelningen hos flisbitarna
- mängden barr
Fuktigheten har en stor betydelse för lönsamheten för flisleverantören. Den som använder flisen betalar i allmänhet för energiinnehållet, dvs. megawattimmar (MWh). Ju fuktigare råvaran är, desto lägre är energiinnehållet och desto mindre intäkter ger flisleveransen. Fuktig skogsflis orsakar också problem med hanteringen på vintern när den fryser, vilket ökar transportkostnaderna märkbart. Fuktig skogsflis brinner ofullständigt, vilket gör att utsläppen av kolmonoxid, kolväten och partiklar ökar. Man kan påverka fukthalten i skogsflisen och därmed lönsamheten i hela transportkedjan om drivningen, lagringen på hygget, väglagringen, flisningen och transporten sköts på rätt sätt.
Mängden orenheter i form av jord, is, snö och främmande föremål har en betydande inverkan på skogsflisens kvalitet. Orenheter av det här slaget förorsakar problem både vid flisningen och vid bränningen. Det kan uppstå stora förluster på grund av orenheterna, flishuggen kan till exempel gå sönder.
Orenheterna kan hamna bland flisen bland annat i griphögarna vid lastningen på hygget. Dessutom kan sten, sand och skräp hamna i vältan under vintern då vägen plogas. Jordmaterial är att problem särskilt vid produktion av stubbkross, eftersom jord lätt följer med när stubbarna bryts och transporteras.
Skogsflisens kvalitet påverkas också av råvaran. Flis som framställs av kvistade slanor håller vanligen en jämn kvalitet. Om flisen däremot tillverkas av okvistade slanor eller grot kan bitstorleken variera och det kan förekomma långa pinnar bland flisen. Målsatt storlek för flisbitarna är i allmänhet 30-40 mm. Om det kommer långa pinnar med i flisen kan de leda till problem i transportörerna vid kraftverket och i andra skeden av hanteringen. Om flisbitarna är för små och det finns för mycket fina partiklar kan springorna i värmepannans roster täppas till.
De kemiska egenskaperna, bl.a. klorhalten, inverkar också den på skogsflisens kvalitet. Klor orsakar nedsmutsning och korrosion i värmeverkens överhettare. Man kan förhindra korrosion genom att använda bränslen som innehåller svavel, såsom torv, tillsammans med skogsflisen.
Klorhalten är störst i barr. Därför rekommenderas att hyggesresterna först torkas på förnyelseytan så att en stor del av barren torkar och faller redan där. Det här är till fördel också med tanke på markens näringshushållning. Under torra förhållanden på sommaren faller granbarren vanligen av inom en månad av lagring på hygget. Tallbarr faller inte av lika lätt, vilket innebär att tallarna måste kvistas om man vill slippa barren.
Sätt att säkra fliskvaliteten
För att skogsflisen ska fungera bra som bränsle, ordna drivningen och lagringen vid väg så att:
- kvistningen av slanorna har gjorts på det sätt som kvalitetskraven på flisen förutsätter
- gröna barr och blad inte hamnar bland energiveden
- det inte finns orenheter såsom jord bland energiveden. Detta är särskilt viktigt vid stubbrytning
- energiveden torkar så snabbt som möjligt och hålls torr också vid väglagret
- torr energived inte lagras längre än nödvändigt
- vältorna är tillräckligt stora så att ytan som blir våt av nederbörd är så liten som möjligt, relativt sett
- snö inte hamnar i vältan i samband med snöplogning.
För att få så hög kvalitet på flisen som möjligt är det också viktigt att flishuggen och särskilt dess bett är i gott skick.
Lagens krav vid stubbrytning
Lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013) innehåller stadgar som syftar till att minska skogsskador och upprätthålla skogarnas hälsotillstånd genom att begränsa tiderna då lagring av virke i skogen är tillåtet. Lagen tillämpas på skador i skogen, terminal- och fabrikslager samt avverkningsplatser och mellanlager, oberoende av läge. Finlands skogscentral är övervakande myndighet.
Lagring av stubbar
I lagen om bekämpning av skogsskador stipuleras inom vilken tid stubbar bör transporteras bort från förnyelseytan eller avlägget. Om det finns mer än 10 fastkubikmeter av tall- eller granstubbar ute på ytan eller på avlägget bör de transporteras bort
1. inom två år efter stubbrytningen, om arbetet utförts före den 1 augusti.
2. inom två och ett halvt år efter stubbrytningen, om arbetet utförts i augusti eller senare.
Anmälan om egenkontroll i samband med bekämpning av skogsskador
Vid drivning av energived måste lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013) följas. Enligt den här lagen bör en yrkesmässig verksamhetsutövare känna till de lagbestämmelser som gäller borttransport av virke, skadade träd, stamdelar av tall och gran och stubbar samt lagring av virke.
En yrkesmässig verksamhetsutövare är skyldig att göra en anmälan om egenkontroll till Skogscentralen om det är risk att lagens krav inte uppfylls. En sådan här situation kan till exempel uppstå på grund av extrema naturförhållanden, då det kan vara omöjligt att transportera bort virkespartiet från skogen inom utsatt tid.
En anmälan om egenkontroll(extern länk) enligt lagen om skogsskador kan fyllas i på Skogscentralens hemsidor.
Skogscertifieringens krav beträffande drivning av energived
Om drivningsobjektet för energived befinner sig på ett område som ingår i certifieringen, måste certifieringskraven uppfyllas. Det finns två olika certifieringssystem: PEFC™ och FSC®.
PEFC™-certifiering
Kraven baserar sig på standarden PEFC™ FI 1002:2022.[Lähdeviite24]
Hållbart uttag av energived
När grot och stubbar tas ut från ett avverkningsområde bör man beakta avverkningsområdets virkesproduktionsförmåga, mångfalden och vattenvården. Vid drivning av energived skall man också beakta övriga krav i standarden.
Torvmark där vattenhushållningen är i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om naturtillstånd tas inte i bruk för odling av energived.
På förnyelseavverkningsytor kvarlämnas biomassa enligt följande:
- av grot omkring 30 % så jämnt fördelat som möjligt
- som naturvårdsstubbar minst 25 st/ha, på ler- och siltjordar minst 50 st/ha
- dessutom stubbar som kvarlämnats vid tidigare avverkningar samt stubbar med en diameter under 15 cm
På områden som är infekterade av rotticka kan man ta bort alla barrträdsstubbar.
Vid drivning av energived lämnar man permanent både levande naturvårdsträd och död ved.
Vid uttag av energived tillämpas följande vid val av objekt:
a) förnyelseytor som lämpar sig för uttag av grot:
- torr mo och mineraljordar som är bördigare än dessa samt motsvarande torvmarker
b) förnyelseytor som lämpar sig för stubbrytning:
- torr mo och mineraljordar som är bördigare än dessa samt motsvarande torvmarker
- om tallens rotticka förekommer på förnyelseytan, alla ståndorter på mineraljordar med undantag av lavmoar.
c) objekt med beståndsvårdande avverkningar som lämpar sig för uttag av helträd:
- torr mo och mineraljordar som är bördigare än dessa samt motsvarande torvmarker Om andelen gran är över 75 % av stamantalet före gallringen bör uttag av helträd ändå inte göras.
d) i granbestånd som lider av borbrist kan man ta ut grot eller helträd om man säkerställer näringsbalansen i trädbeståndet genom att gödsla med bor.
Kraven på att kvarlämna biomassa gäller inte de områden på general- och detaljplaneområden där skogslagen inte tillämpas.
Indikatorer
Uttag av energived har skett på området på det sätt som kriteriet anger, när andelen objekt som vid uppföljningen fått vitsordet utmärkt eller god för de bedömningsfaktorer som nämnts ovan (val av drivningsobjekt, minimivolym för biomassa som kvarlämnas på förnyelseytor) utgör minst 90 %.
Definitioner
Som grot räknas toppar, kvistar, barr och löv. Den som beställer arbetet har anvisningar som gäller krav för kvarlämnande av grot.
Som naturvårdsstubbar räknas stubbar som uppkommit vid den senaste avverkningen och har en diameter över 15 centimeter.
Uppföljningen kan vara det uppföljningssystem som den som innehar certifikatet har eller aktörens eget eller till exempel den uppföljning av naturhänsynen som Finlands skogscentral gör.
Vid arbeten intill vattendrag och småvatten beaktas vattenvården
Längs vattendrag och källor lämnar man en skyddszon som tryggar beskuggning och mångfald där skiktningen inom vegatationen bevaras. Skyddszonen skyddar vattendragen och källorna från partikel- och näringsämnesbelastning. Inom skyddszonen kan man utföra endast plockhuggning så att träd av olika storlek, speciellt lövträd, bevaras mångsidigt. I skyddszonen utförs inte
- markberedning
- gödsling
- stubbrytning
- hyggesrensning i vegetationen i buskskiktet
- kemisk bekämpning med växtskyddsmedel
Skyddszonen för dikeslika, uträtade och rensade bäckar, vars fåra är under 2 m bred skall vara minst 5 m. Stamvirke får avlägsnas från skyddszonen. Undantaget gäller inte fåror, där det förekommer ett för Finland naturligt bestånd av laxfisk. De ovan beskrivna övriga kraven på skyddszon gäller också här.
Då fåran skall korsas, skall detta utföras så att fåran inte nämnvärt ändras och att det inte bildas fördjupningar som leder vatten i riktning mot fåran.
Om sådan reglering av vattenhushållningen som ska genomföras enligt vattenlagen kräver att en bäck som har förlorat sitt naturtillstånd rensas och att man rör sig inom en skyddszon, kan man vid behov avvika från kraven på skyddszon i det område som behöver rensas.
Grundförbättringar av skogsvägar och byggandet av nya skogsvägar genomförs så att det är möjligt för vandringsfiskar och andra vattenlevande organismer att röra sig fritt och så att man sörjer för vattenvården.
På förnyelseytor där vatten leds till utfallsdiken genomförs ändamålsenliga vattenvårdsåtgärder.
Indikatorer
På behandlingsområdet har skyddszonen bevarats på det sätt som kriteriet avser då markytan på över 90 procent av skyddszonens längd enligt uppföljningen är oskadad och vegetationens olika skikt och täckande förmåga kvarstår.
Då man korsat fåran har detta inte medfört betydande konsekvenser för fårans struktur och det har inte bildats fördjupningar som leder vatten i riktning mot fåran.
I samband med grundförbättringar av skogsvägar och byggandet av nya vägar har trummor och broar installerats så att det inte har skapats hinder för vandringsfiskar och andra vattenlevande organismer att röra sig i vattendragen.
På förnyelseytor där vatten leds till utfallsdiken har det genomförts ändamålsenliga vattenvårdsåtgärder.
Definitioner
Med vattendrag avses hav, sjöar, tjärnar, älvar, åar och bäckar. Som bäckar räknas även små fåror där det finns vatten året om och där det är möjligt för fiskar att röra sig. Vid identifieringen av bäckar kan man använda sig av materialet Ranta10 och materialet om laxbeståndet.
Av orsaker som anknyter till landskapet, rekreation eller naturvård kan man röja bort buskskiktet eller små träd längs stränder intill vattendrag.
Med växtskyddsmedel avses växtskyddsmedel enligt lagen om växtskyddsmedel 1563/2011 och enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009.
Behandlingsområdet är en helhet som består av en eller flera beståndsfigurer eller ett område som avgränsats på karta, på vilket det utförs samma slags avverkningar eller andra skogsvårdsåtgärder huvudsakligen på hela området.
FSC®-certifiering
Kraven baserar sig på den standard som uppdaterats 12.5.2011.[Lähdeviite25]
Princip 6: Miljöpåverkan
Skogsbruket ska bedrivas så att skogens ekologiska funktioner och enhetliga karaktär upprätthålls genom att den biologiska mångfalden och därtill knutna värden, vattentillgångar, jordar, unika och känsliga ekosystem och naturtyper bevaras.
…
6-3. Ekologiska funktioner och värden ska bevaras intakta, förstärkas eller återskapas. Till dessa hör bland annat:
a) Skogsföryngring och succession.
b) Genetisk mångfald, art- och ekosystemdiversitet.
c) Naturliga kretslopp som påverkar skogsekosystemets produktivitet.
…
6.3.3 S Skogsägaren får driva energivirke på torr mo och bördigare växtplatser samt motsvarande torvmoar.
6.3.3.1 S Vid drivning av energivirke ska minst 30 % av avverkningsresterna lämnas kvar, jämnt utspridda över avverkningsytan. Alla stående och fallna döda (förmultnande) träd med en diameter på mer än 10 cm ska lämnas kvar intakta.
6.3.3.2 S Minst 25 st stubbar med en diameter på minst 15 cm ska lämnas odrivna per hektar (på ler- och siltjordar minst 50 st stubbar/ha) jämnt utspridda över avverkningsytan. Om möjligt ska stubbar av flera olika trädslag sparas. Stubbar som är mindre än 15 cm i diameter och gamla förmultnande stubbar ska sparas.
6.3.3.3 S Vid stubbrytning ska en minst 3 meter bred buffertzon lämnas runt kvarvarande skogsbruksmässigt värdefulla träd och diken.
6.3.3.4 S Stubbar ska inte brytas på grundvattenområden.
Kommentar: Alla former av arbetsprocesser som ingår i drivning av energived ska uppfylla alla tillämpliga krav i standarden (livsmiljöer, vattendragens skyddszoner osv.).
Kommentar: Denna indikator förbjuder inte drivning då det föreligger risk för betydande svamp- och insektskador (lagen om bekämpning av insekt- och svampskador i skog 263/1991) eller från omfattande skadeområden där en stor del av träden dött.
Verifikat: Skogsbruksplanen, arbetsinstruktioner, fältkontroll.
6-5. Skriftliga riktlinjer ska utarbetas och tillämpas för att kontrollera erosion, minimera skogsskador vid avverkning, vägbyggen och alla andra mekaniska störningar samt för att skydda vattentillgångar.
6.5.1 S Skogsägaren ska lämna en skyddszon vars bredd bestäms av topografin och jordmånen runt vattendrag (inklusive havsstränder) och småvatten. Bredden på skyddszonen ska vara minst:
a) 10 m vid dammar och sjöar
b) 15 m vid bäckar, åar och havsstränder
c) 30 m vid flador och glosjöar
6.5.1.1 S Skogsavverkning, markberedning, dikning och stubbrytning är inte tillåten på skyddszonen. Skogsmaskiner ska inte köras på skyddszonen utom vid nödvändig överfart. Kommentar: Avverkningar som uppenbart görs i restaurerings- eller naturvårdssyfte kan göras på skyddszonen.
Verifikat: Skogsbruksplanen, arbetsinstruktioner, fältkontroll, intervjuer.
Tryggande av vattenkvaliteten vid drivning av energived på förnyelseytor
Det är särskilt viktigt att beakta vattenvården i samband med stubbrytning. Behovet av vattenvård är speciellt stort på områden som är problematiska ur vattenvårdssynpunkt, som bördiga ståndorter med finkornig jord och torvmarker. Man ska sträva till att utföra drivningen vid en sådan tidpunkt och på sådana ställen att man kan undvika att det hamnar näringsämnen och fasta partiklar i vattendragen.
Vid virkesdrivning är det viktigt att vara uppmärksam vid dragningen av körstråk och undvika att köra många gånger på samma körstråk. Då kan man undvika att det börja rinna vatten längs dem.
Skyddszoner vid drivning av energived på förnyelseytor
Vid drivning av energived bör man beakta vilket slag av energived som det är fråga om. Stubbrytning söndrar markytan på en stor del av förnyelseytan, vilket innebär att skyddszonen också behöver vara bredare än vid drivning av andra typer av energived. I övrigt ska samma principer användas som vid annan virkesdrivning.
Vid drivning av energived är det viktigt att markytan i skyddszoner inte får söndras. Det är viktigt att beakta att markytan i allmänhets bryts sönder på en radie av flera meter runt en stubbe när den lyfts upp. Därför rekommenderas att man inte bryter stubbar i omedelbar närhet av en skyddszon. Lagring av energived ska enligt rekommendationerna inte ske på skyddszoner, inte ens tillfälligt. Om avverkningsytan omfattas av skogscertifieringen bör man följa inte bara skogs- och vattenlagen, utan också minst de krav som det ifrågavarande certifieringssystemet förutsätter.
Överfart över diken och bäckar
- Vid virkesdrivning undviks alltid överfart över alla vattenfåror, bäckar, rännilar och diken.
- Om det inte är möjligt att köra runt dem, gör överfarten på så bärande mark som möjligt och skydda dem vid behov med ris eller en tillfällig bro. Efter drivningen avlägsnas skyddet.
- Fäst särskild uppmärksamhet vid vattenfåror som är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd så att inte naturtillståndet i fåran eller dess närmiljö äventyras.
Värdefulla livsmiljöer
Då värdefulla livsmiljöer avgränsas på en stämplingspost så att dess särdrag bevaras, är detta i allmänhet en tillräcklig åtgärd också med tanke på vattenvården. Särskilt i närheten av fuktiga och sanka livsmiljöer bör man undvika att köra med maskiner, så att livsmiljöns vattenhushållning och särdrag bevaras.
Mer läsning: Värna om naturobjekt(extern länk).
Mer läsning: Lagens krav gällande vattenvården(extern länk).
Övriga värdefulla livsmiljöer är naturobjekt som inte fyller de krav som ställs av skogs- och naturskyddslagarna De här objekten har ofta strukturdrag som är viktiga med tanke på mångfalden, såsom död ved, gamla löv- och barrträd, ädla lövträd, brunnen ved, ett flerskiktat trädbestånd, drag av lund, källverkan eller försumpning.
Läs mer på Skogscentralens webbsidor: Övriga värdefulla livsmiljöer och naturobjekt(extern länk)
Beakta dessutom följande
- På grundvattenområden utförs inte stubbrytning.
- Vid stubbrytning rekommenderas i första hand områden på mineraljord som är lämpliga för ändamålet.
- På erosionskänsliga, branta sluttningar utförs antingen ingen stubbrytning alls, eller så gör man avbrott i stubbrytningen som följer höjdkurvorna. De erosionskänsliga mineraljordarterna är mo, mjäla och finsand samt motsvarande moränjordar.
- Hyggesrester lämnas inte vid kanten av vattendrag, småvatten och diken.
- Hyggesrester lagras inte ovanpå diken.
Beaktande av kulturobjekt vid drivning av energived
Det finns gott om kulturminnesmärken i skogen. De vittnar om mänsklig verksamhet under tidigare skeden i Finlands historia. En del av dem är lätta att upptäcka, men för det mesta är de täckta av mossa eller annan vegetation eller finns under markytan.
Kulturminnesmärken och lagstiftningen
Betydande kulturminnesmärken är skyddade enligt fornminneslagen (295/1963) och kallas då fornlämningar. Enligt fornminneslagen är det förbjudet att gräva ut, täcka in, ändra, skada eller ta bort en fornlämning eller rubba den på annat sätt.
Fornlämningsregistret innehåller data om fornlämningar
Registret gör det lätt att kontrollera om det finns fasta fornlämningar på eller i närheten av områden där skogsbruksåtgärder planeras, men man bör komma ihåg att en fast fornlämning är skyddad även om den inte finns med i registret. Mer information hittas på Kulturmiljöns tjänsteportal(extern länk).
Anvisningar för arbetsområden inom vilket det finns en fast fornlämning
Om det på ditt arbetsområde finns en känd, fast fornlämning (ett objekt som omfattas av fornminneslagen) som har ritats in på arbetskartan, eller om du misstänker att du har hittat en, följ då råden nedan. Samma råd kan också tillämpas beträffande sådana kulturminnesmärken där markägaren själv har rätt att avgöra om minnesmärket ska bevaras.
- Om du stöter på fornlämningen oväntat, ta kontakt med den som gjort upp drivningsplanen.
- Kontrollera att skogsägaren och alla aktörer på arbetsområdet är informerade om objektet.
- Se till att fornlämningen är ordentligt utmärkt, till exempel med fiberband, innan arbetet inleds. Justera avgränsningen vid behov när arbetet framskrider.
- Kör aldrig över ett fornminne med skogsmaskiner.
- Lagra inte hyggesrester eller virke på ett fornminne.
- Om det uppstår frågetecken kring hur fornlämningen ska beaktas i praktiken, ta kontakt med Museiverket.
Vid gallringsavverkningar ska du också beakta följande
- Avlägsna alla levande träd och buskar som växer på fornlämningen i samband med avverkning, röjning och plantskogsvård. Trädrötterna skadar fornminnet.
- Fäll inte träd på fornminnet.
- Lämna inte naturvårdsträd på fornminnesområden. Då träden växer och faller omkull kan rötterna skada fornlämningen.
- Lämna om möjligt högstubbar kring fornlämningen. Högstubbarna signalerar i decennier framöver var fornlämningen finns.
Vid slutavverkningar ska du också beakta följande
- Avgränsa markberednings- och stubbtäktsområdet så att fornlämningen faller utanför.
- Utför inte sådd eller plantering på ett fornminnesområde.
Klimatanpassning vid drivning av energived på förnyelseytor
Drivning av energived på förnyelseytor kan ha en viss inverkan på risken för skogsskador. Vid energivedsdrivning avlägsnas en stor del av hyggesresterna vilket minskar risken för skogsbrand[Lähdeviite26]. Uttag av energived har ingen större inverkan på skaderisker som är förknippade med däggdjur, storm eller torka.
Stubbrytning kan i viss mån minska spridningen av rotticka i skogen, men åtgärden avlägsnar inte all ved som är infekterad av rotticka från marken. Endast stubbrytning är därför inte en tillräckligt effektiv metod för att bekämpa rottickan. Uppbrutna stubbar som är infekterade och som lagrats länge eller som glömts kvar på lagerplatsen ökar spridningsrisken för rotticka. Stubbrytning har visat sig minska risken för insektsskador, men forskningsdata gällande detta är ännu ofullständiga[Lähdeviite27][Lähdeviite28].
Litteratur
- Kataja-aho, S., Fritze, H., Haimi, J. 2011. Short-term responses of soil decomposer and plant communities to stump harvesting in boreal forests. Forest Ecology and Management 262, 379–388.
- de Jong, J., Akselsson, C., Berglund, H., Egnell, G., Gerhardt, K., Lönnberg, L., Olsson, B., von Stedingk, H. 2012. Konsekvenser av ett ökat uttag av skogsbränsle. En syntes från Energimyndighetens bränsleprogram 2007–2011. ER 2012:08. Energimyndigheten, Eskilstuna. 225 p.
https://energimyndigheten.a-w2m.se/FolderContents.mvc/Download?ResourceId=2661(extern länk) - Esimerkiksi - Caruso, A. & Thor, G. 2007. Importance of different tree fractions for epiphytic lichen diversity on Picea abies and Populus tremula in mature managed boreonemoral Swedish forests. Scandinavian Journal of Forest Research 22: 219–230. - Caruso, A., Rudolphi, J. & Thor, G. 2008. Lichen species diversity and substrate amounts in young planted boreal forests: A comparison between slash and stumps of Picea abies. Biological Conservation 141: 47–55. - Toivanen, T., Markkanen, A., Kotiaho, J. S. & Halme, P. 2012. The effect of forest fuel harvesting on the fungal diversity of clear-cuts. Biomass & Bioenergy 39: 84–93. - Victorsson, J. & Jonsell, M. 2013a. Ecological traps and habitat loss, stump extraction and its effects on saproxylic beetles. Forest Ecology and Management 290: 22–29. Victorsson, J. & Jonsell, M. 2013b. Effects of stump extraction on saproxylic beetle diversity in Swedish clear-cuts. Insect Conservation and Diversity 6: 483–493.
- Saaristo, L., Mannerkoski, I. & Kaipiainen-Väre, H. 2010. Metsätalous ja uhanalaiset lajit. Metsätalouden kehittämiskeskus Tapio.
- Campbell ym. 2019. Estimating uncertainty in the volume and carbon storage of downed coarse woody debris. Ecol. Applications 29, e01844.
- Holeksa, J., Zielonka, T., & Żywiec, M. 2008. Modeling the decay of coarse woody debris in a subalpine Norway spruce forest of the West Carpathians, Poland. Canadian Journal of Forest Research, 38(3), 415-428.
- Palviainen ym. 2004. Decomposition and nutrient release from logging residues after clear-cutting of mixed boreal forest. Plant and Soil 263, 53–67.
- Mäkinen, H., Hynynen, J., Siitonen, J., Sievänen, R. 2006. Predicting the decomposition of scots pine, Norway spruce, and birch stems in Finland. Ecological Applications 16(5): 1865–1879.
- Ranius, T. ym. 2018. The effects of logging residue extraction for energy on ecosystem services and biodiversity: A synthesis. Journal of Environmental Management 209:409–425.
https://doi.org/10.1016/j.jenvman.2017.12.048(extern länk) - Smolander, A., Saarsalmi, A. and Tamminen, P. 2015. Response of soil nutrient content, organic matter characteristics and growth of pine and spruce seedlings to logging residues. For. Ecol. Manage. 357, 117-125.
- Achat, D.L.L., Deleuze, C., Landmann, G., Pousse, N., Ranger, J. & Augusto, L. 2015. Quantifying consequences of removing harvesting residues on forest soils and tree growth – A meta-analysis. Forest Ecology and Management 348: 124–141.
- Thiffault, E., Hannam, K.D., Paré, D., Titus, B.D., Hazlett, P.W., Maynard, D.G. & Brais, S. 2011. Effects of forest biomass harvesting on soil productivity in boreal and temperate forests – A review. Environ. Rev. 19: 278–309.
- Mayer, M. ym., 2020. Tamm Review: Influence of forest management activities on soil organic carbon stocks: A knowledge synthesis. Forest Ecology and Management 466, 118127.
- Strömgren ym. 2013. Carbon stocks in four forest stands in Sweden 25 years after harvesting of slash and stumps. For. Ecol. Manage. 290, 59-66.
- Kaarakka ym. 2016. Carbon and nitrogen pools and mineralization rates in boreal forest soil after stump harvesting. For. Ecol. Manage. 377, 61-70.
- Smolander, A. ym. 2010. Removal of logging residue in Norway spruce thinning stands: Long-term changes in organic layer properties. Soil. Biol. Biochem. 42, 1222-1228.
- Smolander, A. ym. 2019. Dynamics of soil nitrogen cycling and losses under Norway spruce logging residues on a clear-cut. For. Ecol. Manage. 449, 117444
- Törmänen,T. ym. 2018. How do logging residues of different tree species affect soil N cycling after final felling? For. Ecol. Manage. 427, 182-189.
- Puupolttoaineiden laatuohje VTT-M-07608-13
https://www.vttresearch.com/sites/default/files/julkaisut/muut/2014/VTT-M-07608-13_2014_%20update.pdf(extern länk) - Routa, J., Kolström, M., Ruotsalainen, J., and Sikanen, L. 2015. Precision Measurement of Forest Harvesting Residue Moisture Change and Dry Matter Losses by Constant Weight Monitoring. International Journal of Forest Engineering, 26:71–83.
- Erber, G., Routa, J., Wilhelmsson, L., Raitila, J., Toiviainen, M., Riekkinen, J. & Sikanen, L. 2014. A prediction model prototype for estimating optimal storage duration and sorting. Working Papers of the Finnish Forest Research Institute 297.
http://www.metla.fi/julkaisut/workingpapers/2014/mwp297.htm(extern länk) - Asikainen, A., Ilvesniemi, H., Sievänen, R., Vapaavuori, E. & Muhonen, T. (toim.) 2012. Bioenergia, ilmastonmuutos ja Suomen metsät. Metlan työraportteja 240. Metsäntutkimuslaitos.
http://www.metla.fi/julkaisut/workingpapers/2012/mwp240.htm(extern länk) - Piri, Tuula; Hamberg, Leena. 2015. Persistence and infectivity of Heterobasidion parviporum in Norway spruce root residuals following stump harvesting. Forest Ecology and Management 353: 49-58.
https://doi.org/10.1016/j.foreco.2015.05.012(extern länk) - PEFC standardit
https://pefc.fi/palvelut/standardit/(extern länk) - Suomen FSC standardi
https://fi.fsc.org/fi-fi/sertifiointi/metssertifiointi/suomen-fsc-standardi(extern länk) - Lindberg,H., Heikkilä, T.V. & Vanha-Majamaa, I. 2011. Suomen metsien paloainekset – kohti parempaa tulen hallintaa. Vantaa. 104 s.
http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-40-2294-4(extern länk) - Piri, T. ym. 2020. Does stump removal reduce pine weevil and other damage in Norway spruce regenerations? – Results of a 12-year monitoring period. For. Ecol. Manage. 465, 118098.
- Rahman, Abul. Viiri, Heli. Tikkanen, Olli-Pekka. (2018). Is stump removal for bioenergy production effective in reducing pine weevil (Hylobius abietis) and Hylastes spp. breeding and feeding activities at regeneration sites?. For. Ecol. Manage. 424, 184-190. 10.1016/j.foreco.2018.05.003.