Presentationsform för gallringsmallarna

Y-axeln i gallringsmallarna beskriver beståndets täthet. Tätheten kan beskrivas på två olika sätt, som beståndets grundyta eller som stamtal. Då man använder grundytan för gallringsmallarna visas både stämplingsgränsen och gränsen för det kvarstående, målsatta beståndet (nedre kurvan). Om man i stället har valt stamtal så visar gallringsmallen bara gränsen för det kvarstående beståndet efter gallringen. Gallringsmallarna baserade på stamantal rekommenderas vid förstagallring, det vill säga vid de första avverkningen som producerar gagnvirke, samt vid drivning av energived. Vid senare gallringar i likåldriga bestånd som gallrats tidigare, rekommenderas att man i första hand använder gallringsmallar som baserar sig på grundytan.

X-axeln på gallringsmallarna beskriver trädbeståndets höjd. Höjden kan beskrivas antingen som övre höjd eller medelhöjd. Du kan alltid välja det lämpligaste av de två alternativen.

Övre höjd rekommenderas för likåldriga, skötta bestånd med jämn beståndsstruktur, det vill säga sådana som gallringsmallarna även i övrigt lämpar sig bäst för. Den övre höjden är lättare att bestämma i fält än medelhöjden. En exakt beräkning av medelhöjden på provytan kräver att höjden på samtliga träd mäts. Ju större höjdvariationen är i beståndet, desto sannolikare är det att gallringsmallarna som baserar sig på medelhöjden lämpar sig bättre än gallringsmallarna som baserar sig på den övre höjden.