Ofta ställda frågor om rekommendationerna för skogsvård

Rekommendationerför skogsvård är en praktisk handbok för skogsvård och ett hjälpmedel för beslutsfattande i skogsvården. Rekommendationerna beskriver olika skogsvårdsalternativ och deras inverkan.

Rekommendationerna sporrar skogsägarna att nyttja sina skogar på ett mångsidigt sätt. Skogsägarna kan utnyttja informationen för att utveckla hållbarheten i sitt skogsbruk på bred front eller för att fokusera på ett visst mål eller nyttjandeform, såsom ekonomiskt resultat, mångfald, rekreation eller klimatanpassning.

Rekommendationerna är en tjänst som tillhandahålls av jord- och skogsbruksministeriet för finländska skogsägare och skogsfackmän och de utgör en del av förverkligandet av den nationella skogsstrategin(extern länk)(extern länk). I enlighet med skogsstrategin strävar skogsvårdsrekommendationerna till att åstadkomma en övergripande hållbar utveckling och välfärd av våra skogar.

Den information och de verktyg som presenteras i rekommendationerna för är avsedda för skogsägare och de yrkesgrupper som erbjuder service till skogsägare. Vid uppgörandet av rekommendationerna har infallsvinkeln varit skogsägaren och skogsägarens olika mål med sitt skogsinnehav.

En stor del av Finlands skogar ägs av privatpersoner, men bland annat kommuner, församlingar, samfällda skogar, fonder och företag äger också skog. Rekommendationerna är avsedda för alla ägargrupper oberoende av ägandeform. Forststyrelsen, som har hand om statens skogar, tillämpar skogsvårdsrekommendationerna som en del av sina egna skogsvårdsanvisningar.

Skogsfackmännen använder rekommendationerna i samband med de tjänster som de erbjuder skogsägarna och i form av arbetsinstruktioner. Rekommendationerna används också i utbildningen inom skogssektorn.

Rekommendationerna beskriver vilken slags skog olika skogsvårdsmetoder resulterar i. Skogslagstiftningen och den frivilliga skogscertifieringen definierar gränserna för skogsvården, men de hjälper inte skogsägaren att uppnå sina egna mål. Det är skogsvårdsrekommendationernas uppgift.

Rekommendationerna är inte bindande, det är med andra ord frivilligt att följa dem. De olika skogsvårdalternativen som presenteras gör att skogsägaren kan välja just de metoder som motsvarar de egna målen.

Även om rekommendationerna för skogsvård inte är bindande, tillämpas de ändå i stor skala inom det finländska skogsbruket.

Rekommendationerna hjälper skogsägaren att välja inriktning för nyttjandet av det egna skogsinnehavet. De gör det lättare att välja rätt metoder för att vårda och nyttja olika skogsobjekt, metoder som leder till det önskade resultatet: en skog som ger välbefinnande och välstånd. En skogsägare som är medveten om sina egna värderingar och känner till grunderna i skogsbruk har också lättare att kommunicera med fackmän inom skogsbranschen.

Fackmannens roll är att klargöra skogsägarens mål med skogsinnehavet och tillsammans med denne bedöma skogens tillstånd, möjligheter och risker samt presentera åtgärdsförslag. Åtgärdsförslagen ska alltid motiveras och i motiveringen ingår också nyttan och fördelarna med olika åtgärder, information som hittas i rekommendationerna för skogsvård. Den som vill erbjuda skogsvårdstjänster kan kombinera information om den aktuella skogen med det kunskapsunderlag rekommendationerna ger och erbjuda attraktiva tjänstepaket. De som arbetar med skogsrådgivning har beskrivit rekommendationerna som ”en kunskapskälla som man alltid kan stödja sig på”.

Skogsarbetare och maskinförare tar dagligen hundratals beslut om hur skogen, träden och marken ska behandlas. I rekommendationerna ingår praktiska anvisningar, t.ex. gallringsmallar, som gör arbetet effektivt. Rekommendationerna har också byggts in i olika informationssystem inom skogssektorn och utgör en del av arbetsinstruktionerna.

Digitala tjänster fungerar allt oftare som beslutsstöd både för skogsägaren själv och vid betjäning av skogsägarkunder. Informationen i rekommendationerna för skogsvård hålls hela tiden aktuell och kan överföras till skogssektorns elektroniska informationssystem med hjälp av ett öppet gränssnitt. Innehållet i rekommendationerna är kostnadsfritt och öppet för alla.

Rekommendationerna görs upp av bred grupp forskare, experter och användare av skogsinformation inom skogs-, miljö- och klimatsektorn. Arbetet görs i en öppen dialog och stöder sig på bästa tillgängliga forskningdata och praktiska erfarenheter från fältet.  Tapio  (extern länk),sköter beredningen och upprätthållet av skogsvårdsrekommendationerna (på finska).

Ledningsgruppen för skogsvårdsrekommendationerna fungerar som strategis vägvisare för arbetet med rekommendationerna. Gruppen för en aktiv dialog om övergripande, hållbart nyttjande och vård av skogarna och beslutar om de principer och linjedragningar som ligger till grund för uppgörandet av skogsvårdsrekommendationerna. Gruppen definierar också vilka temaområden som särskilt behöver granskas och uppdateras.

Styrgruppen för skogsvårdsrekommendationerna leder arbetet med rekommendationerna samt kommenterar innehållet i dem.

Styrgruppen godkänner också rekommendationerna i enlighet med de principer ledningsgruppen har slagit fast.

Olika projekt- och expertgrupper deltar i arbetet på bred front. En projektgrupp inom Tapio sammanställer årligen en lägesrapport beträffande behovet att revidera rekommendationerna och de bakomliggande motiveringarna. Då rekommendationerna behöver uppdateras tillsätter Tapio en forskar- och expertgrupp. Gruppen sammanställer tillgänglig forskning inom det aktuella temat och sammanför forskningsresultaten med erfarenheter från fältet. Också de som använder rekommendationerna bidrar till innehållet genom att upplysa om särdragen i olika regioner och för vilka ändamål de vill utnyttja rekommendationerna.

En uppdaterad lista över medlemmarna i lednings- och styrgrupperna hittas på sidan Vem utarbetar rekommendationerna?

Rekommendationerna är baserade på mångårig forskning och innehåller de senaste, tillförlitliga forskningsrönen.

I takt med att nya forskningsrön publiceras, integreras de i rekommendationerna i form av en s.k. forskningssyntes av nyare och äldre forskning. Vid uppgörandet av rekommendationerna fäster man också vikt vid praktiska erfarenheter och sådana mål för skogsbruket som är uppfattas som viktiga i vårt samhälle.

I rekommendationerna presenteras hur olika hållbarhetsaspekter kan stärkas genom skogsvårdsåtgärder, men det är skogsägaren själv som beslutar om vilka betoningar som ska göras i den egna skogen.

Värdeneutraliteten garanteras av den breda och mångsidiga representationen i de grupper som bereder rekommendationerna. Också svåra frågor kan hanteras i en dialog som bygger på en syntes av olika forskningsrön. Riktlinjerna för en god skogsvård dras upp i en dialog som koordineras av Tapio och som resulterar i ett så brett stöd som möjligt. Processen är inkluderande och transparent.

Alla de rekommendationer som är i kraft finns på webbtjänsten rekommendationerforskogsvard.fi. Innehållet i rekommendationerna kan också överföras i realtid till de informationssystem som skogssektorns olika aktörer upprätthåller.

De olika avsnitten i rekommendationerna uppdateras i takt med att nya forskningsresultat och praktiska erfarenheter blir tillgängliga eller då det uppstår betydande förändringar i verksamhetsmiljön.

De principer som följs vid uppgörandet av rekommendationerna finns nogggrannare biskrivna i dokumentet Rekommendationer för skogsvård - grunderna för hållbart bruk och skötsel av skogen tillsammans med själva processen i detalj. 

Hållbarhetsprincipen innebär att de kommande generationerna garanteras lika goda eller bättre verksamhetsförutsättningar som de nuvarnade generationerna har. Den hållbara skogsvården identifierar och upprätthåller långsiktigt alla de ekosystemtjänster som skogsnaturen erbjuder.

Rekommendationerna för skogsvård främjar förverkligandet av ett övergripande, mångsidigt nyttjande av skogen. Syftet med rekommendationerna är att hjälpa skogsägaren att välja rätt skogsvårdsmetod utgående från de egna målen genom att hitta en balans mellan olika hållbarhetsfaktorer. Då skogsägaren sätter sina mål för skogsbruket bör han eller hon beakta de ramvillkor som bland annat skogs- och miljölagstiftningen eller det frivilliga skogscertifieringssystemet ställer.

Olika skogsägare kan ha olika möjligheter att förverkliga en övergripande hållbar skogsvård beroende på skogsegendomens storlek och struktur. Rekommendationerna sporrar skogsägaren att ställa målen för skogsvården högre än vad vad minimikraven förutsätter och underlättar därmed i praktiken uppfyllandet av kraven. Rekommendationerna hjälper skogsägaren att hitta väl grundade, ansvarsfulla och hållbara lösningar vid vården av den egna skogen. Samordningen av olika mål kan förutsätta vissa kompromisser på lägenhetsnivå.

Skogarna skapar välfärd för alla finländare. Den som utnyttjar rekommendationerna medverkar till att skogarna i Finland  hålls livskraftiga och produktiva samtidigt som naturens mångfald tryggas. Skogar som sköts mångsidigt lämpar sig för både virkesproduktion, rekreation, bevarande av mångfalden och bekämpning av klimatförändringen.  De rekommendationer som berör natur- och vattenvården innehåller en rad effektfulla åtgärder. Med planenlig skogsvård och väl riktade skogsvårdsåtgärder kan vi öka den välfärd vi får från skogen på ett hållbart sätt.

För den enskilda skogsägaren är nyttan konkret då han eller hon får tillgång till information om hur ett önskat resultat bäst kan uppnås och vilka risker och fördelar den valda lösningen för med sig. 

Digitaliseringen av skogsinformation har höjt skogsorganisationernas produktivitet. En viktig delorsak är de gemensamt utarbetade rekommendationerna för skogsvård, som organisationerna lätt kan utnyttja i elektronisk form.

Rekommendationerna har en mycket bred användarkrets eftersom de utgör grunden för både den skogliga yrkesutbildningen och många av de informationssystem som styr skogsarbetet. Skogsägarna har visat uppskattning för rekommendationerna för skogsvård. I MTK:s Metsätutka-utredning (Kantar TNS, 2020) ställde man till exempel en fråga om de bästa styrmedlen för att främja skogarnas mångfald. Nästan 90 % av skogsägarna ansåg att rådgivningen och rekommendationerna för skogsvård var mycket eller ganska viktiga i sammanhanget. Ägarna till mindre skogslägenheter ansåg att det bästa sättet att få användbar information var via rådgivning, medan de som ägde större skogslägenheter litade på sin egen förmåga att hitta information i skogsvårdsrekommendationerna.

De första rekommendationerna för skogsvård- Metsänhoitosuositukset - utkom 1989. Det ansågs då nödvändigt att utarbeta en allmän handbok för skogsvård eftersom skogsägarna hade allt mer mångfacetterade mål för sitt skogsinnehav, skogsforskningen producerade ständigt nya forskningsresultat, kostnadsstrukturen i skogsvården var i förändring och det fanns ett generellt behov att motivera de rekommenderade åtgärderna.

Direktiv för hur skogen ska behandlas hade då redan funnits i tiotals år. I praktiken övervakade Tapio och skogsnämnderna (numera Finlands skogscentral) att direktiven följdes. Det att direktiven sedan övergick i rekommendationer var ett viktigt steg mot en ny era som idag kännetecknas av en rad olika skogsvårdstjänster och skogsvårdsmetoder.  

Aktuell information finns på Tapios hemsidor Metsänhoidon suositukset(extern länk)(extern länk), på finska. Där finns information om bland annat pågående projekt och tillställningar där man för en öppen dialog om utvecklingen av rekommendationerna.

Utvecklingsförslag som gäller skogsvårdsrekommendationerna kan sändas med epost till adressen  mhspalaute@tapio.fi. Du kan också delta i diskussionen på Facebook på den finskspråkiga sidan Hyvän metsänhoidon suositukset(extern länk)(extern länk). 

Senast uppdaterad 11.6.2021