Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

Skogsägaren fastställer själv målen för sitt skogsinnehav. Skogsfunktionärens uppgift är att erbjuda olika alternativa lösningar som bidrar till att uppnå målen. Det är viktigt att göra en så objektiv bedömning som möjligt av fördelarna och nackdelarna med olika metoder och vilka möjligheter och risker de medför.  

Det är viktigt att känna till skogsägarens mål för att kunna prioritera olika alternativ i skogsvården. Besluten kan omfatta hela skogsinnehavet, skogsfastigheten, ett bestånd eller ett visst objekt i skogen. Skogsägarens mål gällande ekonomin, naturen, rekreationen och bromsandet av klimatförändringen kan variera en hel del beroende på vilken av de här nivåerna besluten gäller[Lähdeviite1].

Frågor som hjälper till att ställa mål för skogsinnehavet 

Med hjälp av följande frågor kan skogsägaren själv bedöma skogens betydelse och sätta mål för sitt skogsinnehav.  

Skogsägarens målprioriteringar 

Rekommendationerna för skogsvård ger flera alternativa verksamhetsmodeller för skötseln av en skogsfastighet. De här modellerna kan tillämpas som sådana eller så kan de kombineras enligt skogsägarens önskemål. En av verksamhetsmodellerna som beskrivs här nedan betonar en balans mellan olika mål.

Vid sidan av de egna målen bör skogsägaren beakta lagstiftningen och de krav som den frivilliga skogscertifieringen (PEFC™ ja FSC®) ställer. 

Skogen kan bromsa klimatförändringen på två sätt, dels genom att fungera som en förnybar energi- och råvaruresurs, dels genom att fungera som kolsänka och kolförråd. En betydande del av kolet i skogen finns lagrad i marken, särskilt på torvmark[Lähdeviite2]. Skogens kolbalans kan användas som mätare av skogsbrukets inverkan på klimatet. I kolbalansen ingår också det kol som förts bort med avverkat virke. 

Tanken bakom det första alternativet är att träbaserade produkter utgör ett kolförråd i sig, och att de här produkterna dessutom kan ersätta produkter som är mer skadliga för klimatet. Det andra alternativet betonar möjligheten att binda så mycket kol som möjligt i skogen och undvika utsläpp av växthusgaser. 

De verksamhetsmodeller som här presenteras är avsedda att fungera som stöd för planeringen av ett skogsbruk som prioriterar en bromsning av klimatförändringen.

Den här verksamhetsmodellen baserar sig på en samtidig avvägning av mål som berör ekonomisk lönsamhet, tryggande av mångfalden, främjande av rekreationsbruk och bromsning av klimatförändringen.

Exemplet utgår från en skött, 58 hektar stor skogsfastighet i södra Finland, med följande karaktäristika:

• utvecklingsklassfördelning: plantskog 15 %, klenare gallringsskog 16 %, grövre gallringsskog 47 % och förnyelsemogen skog 22 %.

• virkesförrådet på skogsmarken är 177 m3/ha och medeltillväxten 6,8 m3/ha/år.

• kolförrådet som är bundet i trädbeståndet och marken är ca 64 000 tC eller i medeltal 1 100 tC/ha. Trädbeståndets kolförråd är 13 700 tC medan markens kolförråd på basis av ståndortsklassen bedöms utgöra 50 300 tC.

För skogsfastigheten har tre olika scenarier för skogsvården har gjorts upp, för en tid på 20 år.

1. Prioritering på ekonomisk virkesproduktion
   • Beräkningen baserar sig på ett maximerat nettonuvärde utan begränsningar.
2. Bevarande av kolförrådet i skogen
   • Beräkningen baserar sig på ett maximerat nettonuvärde så att virkesförrådet inte tillåts minska under simuleringsperioden.
3. Ökning av kolförrådet i skogen
   • Beräkningen baserar sig på ett maximerat nettonuvärde så att det årliga avverkningsuttaget tillåts vara högst hälften av den nuvarande tillväxten på fastigheten.
   • Nästan all torvmarksskog (17 ha) har avgränsats utanför skogsbrukets åtgärder.

Skogsägarens prioriteringar gällande ekonomin respektive kolbindningen har en stor betydelse för hur skogen ser ut efter 20 år. I alternativ A har man utnyttjat avverkningsmöjligheterna till fullo och intäkterna under de kommande decennierna blir inte lika stora. Å andra sidan bibehålls tillväxten på en hög nivå eftersom åldersstrukturen förändrats så att det nu finns mer ungskog. Alternativ C ger igen stora avverkningsmöjligheter. Om avverkningarna skjuts upp ytterligare kommer skogen att åldras och tillväxten avta. Dessutom ökar den naturliga avgången. I alternativ B upprätthålls både avverkningsmöjligheterna, kolförrådet och åldersstrukturen medan tillväxten bibehålls på samma nivå som tidigare.

Skogens förmåga att anpassa sig till klimatförändringen kan förbättras genom god skogsvård och skogsbruksplanering. Det här är viktigt eftersom en skog som är anpassad till klimatförändringen klarar av att producera nyttigheter också i framtiden. Ju längre klimatförändringen framskrider, desto oftare blir skogarna utsatta för olika slags skogsskador. Därför är det viktigt att skogsvården beaktar de risker som vi vet att finns och kan komma att finnas när det gäller skogens hälsa och tillväxt. 

Vilka skador en skog kan bli utsatt för är knutet till tid och plats. Under rådande förhållanden kan risken för torkskador till exempel vara obefintlig. I framtiden växer emellertid risken, och frågan är då hur motståndskraftig skogen är. Om vi ser till att skogarna hålls friska och mångsidiga höjer vi deras motståndskraft mot eventuella skador. 

För en skogsägare är det bästa sättet att bereda sig för klimatförändringen att göra de rätta avvägningarna vid skötseln av den egna skogen. Ett klokt beslutsfattande minskar de negativa effekterna av klimatförändringen och ger flexibilitet när det gäller den framtida skogsvården på både kortare och längre sikt.[Lähdeviite5][Lähdeviite6][Lähdeviite7]

Skogens struktur förändras långsamt. Därför är det viktigt att vid behov kunna växla tidsperspektiv vid planeringen av skogsvården. I norra Finland är tidsskalan ännu mera uttänjd än längre söderut[Lähdeviite8][Lähdeviite9].

1. Korttidsperspektiv (under 25 år). De nuvarande skogarnas motståndskraft (resistens) mot till exempel insekts-, vind- och snöskador kan stärkas med hjälp av skogsvårdsåtgärder. 

2. Medellångt perspektiv (25-50 år). Målet är här att stärka skogarnas livskraft i ett föränderligt klimat samt att minimera sådana faktorer som gör dem sårbara, t.ex. monokulturer.  

3. Långtidsperspektiv (över 50 år). På lång sikt eftersträvas skogar som är anpassade för nya förhållanden (transition), någonting som vi kan påverka till exempel genom att använda förädlat frö och plantor vid beståndsförnyelse. Skogar som har genomgått en anpassningsprocess kan skilja sig från dagens skogar, bl.a. med avseende på trädslagsfördelning, omloppstid och behandlingsmetoder.

Skogsvårdsmetoder för klimatanpassning  

Det är helt möjligt att stärka motståndskraften mot olika slags klimatrisker i de skogar som vi nu har[Lähdeviite2].

För skogsägaren innebär detta att han eller hon:  

• Utnyttjar information om ståndortens egenskaper och effekterna av klimatförändringen vid valet av trädslag. 

• Etablerar blandbestånd som består av en blandning av gran och björk eller tall och gran. Utnyttjar naturligt plantuppslag för att gynna uppkomsten av blandbestånd. 

• Planterar gran på sådana ståndorter där risken för torka är liten och undviker att skapa stora, enhetliga granskogar, särskilt i södra Finland. 

• Ser till att markberedning och skogsodling görs ordentligt och att odlingsmaterialet är av god kvalitet. Då etablerar sig plantskogen snabbare vilket gör att risken för att små plantor drabbas av torka eller svampskador minskar. 

För att vi ska kunna minska sårbarheten för olika risker behöver vi agera på medellång och lång sikt. För skogsägaren innebär detta att han eller hon: 

• Undviker en alltför ensidig skogsstruktur på fastighetsnivå. Använder skogsvårdsmetoder och trädslag på ett mångsidigt sätt.  

• Använder det bästa tillgängliga skogsodlingsmaterialet för området i fråga.  

• Följer de färskaste rekommendationerna gällande vilket odlingsmaterial det lönar sig att använda. Odlingsmaterial med sydligt ursprung lönar sig inte att använda alltför långt norrut eftersom plantorna då kan ha svårt att anpassa sig, särskilt då klimatet förändras.  

Det långsiktiga målet, det vill säga skogar som är anpassade för förändrade förhållanden, uppnås bäst genom att vidta de åtgärder som rekommenderas på kort och medellång sikt.[Lähdeviite8][Lähdeviite9].

Hur anpassningsåtgärderna kan genomföras finns närmare beskrivet i metodbeskrivningarna för skogsvårdsåtgärder.

Möjligheter att utnyttja utländska trädslag vid anpassning till klimatförändringen 

Ett sätt att anpassa skogarna till klimatförändringen är att utnyttja utländska trädslag. Särskilt sådana trädslag som är anpassade till ett varmare klimat kan då bli intressanta.

Vilka trädslag som får odlas i Finland är fastställt i skogslagen, och skogscertifieringen begränsar också användningen av främmande trädslag. Det finns få undersökningar om användningen av utländska trädslag i Finland, vilket innebär att de risker och möjligheter användningen av dem skulle medföra är dåligt kända jämfört med de inhemska trädslagen.  

Rekommendationerna för skogsvård stöder inte storskalig användning av utländska trädslag eller handel med utländska trädplantor på grund av de risker detta innebär, bland annat i form av sjukdomsspridning.