Skogsbrukets lönsamhet

Skogen är en del av skogsägarens totala förmögenhet och ekonomi. Det kapital som är bundet i skogen kan frigöras genom att sälja virke, och pengarna kan sedan återinvesteras i form av skogsvårdsåtgärder, i värdepapper eller i nya skogsfastigheter. Skog är ett rätt tryggt investeringsobjekt jämfört med många andra.

Skog som en del av den totala förmögenheten

Det är vanligt att man finansierar större anskaffningar genom att ta lån. Ur helhetsekonomisk synvinkel kan det då löna sig att jämföra skogens avkastning med de sammanlagda lånekostnaderna. Det är inte förnuftigt att ha ett äldre bestånd med låg avkastning att stå kvar och samtidigt finansiera anskaffningar med dyra lån. 

Försäljning av fastigheten kan också vara ändamålsenligt ur ekonomisk synvinkel om dess marknadsvärde är högre än värdet av virkesproduktionen, och ägaren inte vill dra nytta av andra ekosystemtjänster än virkesproduktionen. Före en eventuell försäljning är det ändå bra att göra en bedömning av hur försäljningspriset för fastigheten kan komma att utvecklas i framtiden. 

Satsa på skogen eller sälja den?

Investera i skog om du

• Är redo att binda dig vid skogsägandet för en längre tid och är villig att lära dig mer om skogsbruk.
• Vill ha ett relativt tryggt investeringsobjekt med en jämn avkastning.
• Är intresserad av rekreation, naturen eller andra värden som skogen kan erbjuda.

Sälj skog om

• Du inte har tid eller intresse att fördjupa dig i skogsbruk.
• Du inte är nöjd med den avkastning som skogen kan ge (nettonuvärdet är negativt utgående från dina avkastningskrav).
• Dina investeringar redan är tillräckligt diversifierade eller du behöver kapitalet för något annat ändamål.
• Fastigheten är liten eller splittrad och du vill inte satsa på att utveckla fastighetsstrukturen.
• Känslo- och bruksvärdet av skogen är lågt.

Skogen har varit en trygg investering

Skogsbruk ses ofta som en lågriskinvestering. Både priset på virke och skogsbruksmark varierar, men variationen är betydligt måttligare än till exempel värdet på aktier. Virkesproduktionens reella avkastning har under de senaste 15 åren legat nära avkastningen från statsobligationer. Det ser ut som om de investeringar i anläggningar som som skogs- och energiindustrin planerar kommer att upprätthålla efterfrågan på virke.

Skogsskador av olika slag kan orsaka betydande ekonomiska förluster för skogsägaren. Skogens mottaglighet för skogsskador kan i viss mån minskas med rätta skogsvårdsmetoder, men det går inte att bortse från skaderisken helt och hållet. Om det inträffar en kraftig storm eller skogsbrand kan alla slags skogar drabbas. Det är möjligt att skaffa sig ekonomisk trygghet genom att köpa en skogsförsäkring. Priset för försäkringen ska vägas mot den trygghet den ger och skogsägarens egen risktolerans. 

Skogsbrukets inkomstkällor

• Försäljningsinkomster från gagnvirke och energived från ekonomiskogen - utgör i allmänhet huvuddelen av inkomsterna  
• Upprätthållande av naturens mångfald mot ersättning, t.ex. med METSO-finansiering 
• Försäljning av specialprodukter som masurbjörk, julgranar eller virke av ädla lövträd
• Mervärde för till exempel natur- och turismtjänster 
• Ekonomisk nytta av bär, svamp och vilt - också i form av utarrendering av jaktmark 
• Utnyttjande av marksubstanser som sand eller grus, vilket emellertid minskar skogsbruksarealen och är beroende av tillstånd 
• Insamling av t.ex. råhumusfilt, lav eller vitmossa för försäljning 
• Fastighetens värdestegring, som realiseras vid försäljningen. 

Strategiska val för skogsbruksföretag

Skogsbruksföretag kan ha olika strategier som styr beslutsfattandet och verksamheten. Därför är det viktigt att en skogsbruksplanerare känner till vilken strategi skogsägaren har. Planens syfte är att verkställa den valda strategin. Planeraren föreslår åtgärder som så långt som möjligt stöder förverkligandet av den valda strategin i det aktuella skogsbruksföretaget.

Strategin påverkar skogsbruksåtgärderna

En investering i skogsvård höjer värdet på det virke som skogen producerar. Med hjälp av beståndsvårdande avverkningar kan man reglera både mängden kapital som är bundet i trädbeståndet och värdet av trädbeståndets tillväxt. Vid en slutavverkning frigörs sedan hela det kapital som varit bundet till trädbeståndet och samtidigt görs en nyinvestering i det nya trädbeståndet. Den valda strategin avgör när och med vilken intensitet åtgärderna utförs. 

Maximering av nettonuvärdet som strategi

Maximering av nettonuvärdet är en naturlig strategi för all ekonomisk verksamhet. Inom skogsbruket innebär den här strategin att man strävar till att hitta sådana åtgärdskedjor och investeringar som ger ett möjligast högt nettonuvärde för det framtida kassaflödet, utgående från skogsägarens avkastningskrav. 

Nettonuvärdet beskriver skillnaden mellan de intäkter och kostnader som verksamheten ger upphov till i framtiden, då värdena diskonteras till nuvärdet. Genom att följa den här strategin blir skogsägarens tillgångar och konsumtionsmöjligheter allra störst. 

Då man uppskattar vilka kassaflöden som kan komma att uppstå vid olika slags beståndsbehandling, bör man komma ihåg att beakta hela skogsegendomen. Om flera bestånd blir behandlade på samma sätt minskar kostnaderna ofta. När det gäller bedömning av framtida intäkter och kostnader finns det alltid ett osäkerhetsmoment. 

Det är också viktigt att komma ihåg att de antaganden man baserar beslutsfattandet på gäller det framtida kassaflödet. En tidigare investering utgör inte en grund för en fortsatt investering för samma sak. Grunden för investeringen bör alltid vara det mervärde som investeringen bedöms ge. Investeringen är lönsam om dess nettonuvärde är positivt och olönsam om dess nettonuvärde är negativt. 

Maximering av kapitalavkastningsgraden som strategi

Skogsbruket är mycket kapitalintensivt, vilket gör att det är befogat att se till att avkastningsnivån för kapitalet är hög. En följd av att man maximerar kapitalavkastningsgraden är att varje beståndsfigur behandlas så att den ger en maximal avkastning på det bundna kapitalet. 

Grundtanken i den här strategin är att skogsägaren ser skogen som vilken tillgång som helst och strävar till att placera sitt kapital i sådana investeringsobjekt som ger den bästa avkastningen. Det spelar knappast någon roll för den egna totalekonomin om skogsägaren får pengar genom virkesförsäljning, genom att sälja aktier eller genom att lyfta pengar från ett sparkonto. 

Då man gör upp lönsamhetskalkyler bör man komma ihåg att också beakta de kostnader som alltid uppstår då man flyttar kapital. Kostnaderna och kapitalskatten måste till exempel dras av från intäkterna för virkesförsäljning innan man kan placera om kapitalet. 

En alltför rätlinjig maximering av kapitalavkastningsgraden för skogsbruket ger ändå inte det bästa ekonomiska resultatet. Genom att minska det kapital som är bundet till skogsbruket (i praktiken virkeskapitalet) får man en hög avkastningsprocent eftersom ett trädbestånd av rent biologiska skäl ger den högsta relativa avkastningen om kapitalet är litet. Ett litet kapital leder ändå inte till att skogsägarens skogstillgångar växer bäst.

Jämnt kassaflöde som strategi

Inom skogsbruket har man av tradition ansett att ett möjligast jämnt kassaflöde är ett viktigt mål. Det här har bland annat visat sig i hur skogsbruksplanerna har gjorts upp: man har jämfört utvecklingsklassfördelningen på den aktuella fastigheten med den s.k. normalskogens utvecklingsklassfördelning. Utvecklingsklassfördelningen i en normalskog möjliggör en jämn avverkningstakt. 

Om utvecklingsklassfördelningen för skogsegendomen avviker från normalskogens, uppnår man en jämn fördelning mellan utvecklingsklasserna endast genom att antingen skjuta på eller tidigarelägga behandlingen av olika bestånd. Då kan man inte behandla bestånden så att resultatet blir optimalt ur helhetsekonomisk synvinkel, vilket har som följd att lönsamheten i skogsbruksföretaget sjunker. 

Det har varit naturligt att eftersträva ett jämnt kassaflöde, särskilt hos större skogsägare som Forststyrelsen och stora samfällda skogar. Om avverkningarna utförs i jämnt takt blir det lättare att resursera arbetskraften och att planera virkesförsäljningen och olika anskaffningar. På jord- och skogsbruksfastigheter har skogarna gett sysselsättning under de tider då arbetskraften inte har behövts på åkern. 

Kapitaltillväxt som strategi

En traditionell strategi inom skogsbruket är att utöka det kapital som är bundet i skogen. Motiveringen till det här är ofta att förmögenheten bevaras väl om den är bunden i trädbeståndet, eller att man vill bygga upp en virkesreserv som nästa generation kan utnyttja. Ett resultat av den här strategin är att allt mer kapital binds i skogen, vilket leder till att den relativa avkastningen minskar. Därför kan den här strategin inte rekommenderas i sådana fall där syftet med skogsinnehavet i första hand är att maximera det ekonomiska resultatet.

Dessutom leder strategin till en större risk för skogsskador och till att trädbeståndets värde sjunker, särskilt om gallringsbestånden blir övertäta på grund av eftersatt gallring eller om det är fråga om äldre bestånd där det förekommer rotröta. 

Val av ägarform

Genom att välja rätt ägarform kan man skapa klara ramar för hur ansvaret fördelas mellan olika ägare eller inom släkten och också underlätta själva skötseln av skogen. Ägarformen inverkar på administrationen och beslutsfattandet inom skogsbruksföretaget. Olika ägarformer har också olika ekonomiska verkningar.

Privat ägande

I de flesta fall ägs en skogslägenhet av en ägare eller två makar tillsammans. Makarna kan också äga sina egna skogslägenheter. Även om makarna skulle ha sina egna skogslägenheter kan de av beskattaren ses som ett enda skogsföretag och då lämnar de bara in en skogsskattedeklaration. Det här är vanligt om skogslägenheterna ligger i samma kommun. 

Skogssammanslutning

En sammanslutning är en ägandeform där två eller flera personer som inte är makar äger en skogslägenhet tillsammans. Andelarna anges som bråktal. Bråktalet utgör också grunden för hur skogsbrukets resultat ska fördelas. Typiska exempel på sammanslutningar är skogslägenheter som ägs av föräldrar och barn tillsammans eller av flera syskon. 

Beslut som berör förvaltningen av lägenheten förutsätter att medlemmarna är överens. Man kan underlätta beslutsfattandet genom att göra upp ett förvaltningsavtal där en av sammanslutningens medlemmar får fullmakt att sköta sammanslutningens ärenden. Köp av en andel i en sammanslutning utgör handel med fast egendom och ger rätt till skogsavdrag. 

Dödsbo

Då en person avlider träder dödsboet in i dennes ställe. Dödsboet består av dem som har rätt att delta i samförvaltningen av den avlidne personens egendom. I vanliga fall handlar det om en änka eller änkling och arvingarna (barnen). Ett oskiftat dödsbo är en juridisk person som kan bedriva skogsbruk ända tills dödsboet skiftas. Precis som i sammanslutningar förutsätter förvaltningen av ett dödsbo att delägarna är överens. 

Ett dödsbo är inte en lämplig ägarform på längre sikt. Det är klokast att upplösa dödsboet då man har utrett dödsboets förmögenhet och arvingarna har kommit överens om delningen av arvet. Man bör sträva till att undvika att splittra upp skogslägenheten. Lägenheten kan behållas som en helhet antingen genom att den övertas av en arvinge eller genom att bilda en skogssammanslutning. I en del fall kan det fungera att ansluta skogslägenheten till en samfälld skog eller att grunda en ny samfälld skog. 

I ett dödsbo kan skogsbrukets förluster under skatteåret senare dras av då det ekonomiska resultatet igen är positivt. Om det inte heller blir något positivt resultat under de kommande tio åren, kan man inte längre dra av förlusterna. Däremot dras möjliga förluster för en skogssammanslutning av redan under skatteåret i delägarnas personliga beskattning, vilket innebär att skogsbrukets förluster kan utnyttjas som avdrag i beskattningen av delägarnas andra kapitalinkomster eller arbetsinkomster.

Köp av en andel i ett dödsbo betraktas som handel med lösöre vilket innebär att man inte kan få avdrag för det i skogsbeskattningen. Av samma anledning kan man behöva betala skatt på överlåtelsevinsten om man säljer sin andel i ett dödsbo och det uppstår en överlåtelsevinst. Detta är fallet även om handeln med skogslägenheter mellan nära släktingar i övrigt skulle vara fri från beskattning av överlåtelsevinst. Det här är en anledning till att dödsbon ur beskattningssynpunkt är en ofördelaktig ägarform.

Olika sätt att att lösa upp ett dödsbo där skog ingår

• En sammanslutning bildas och
  • a. man fortsätter idka skogsbruk i form av en sammanslutning
  • b. någon av delägarna i sammanslutningen köper upp de andra delägarnas andelar och fortsätter med skogsbruket på lägenheten, nu som enda ägare
  • c. man grundar en samfälld skog eller ansluter sig till en existerande samfälld skog
  • d. säljer skogsegendomen till en utomstående om det inte bland arvingarna finns någon som är intresserad av att fortsätta med skogsbruket.
• Dödsboets egendom skiftas så att en får skogen och de andra får annan egendom.
• Skogen som ingår i dödsboet delas upp i olika fastigheter.
  • Nackdelen är att lägenheten blir uppsplittrad i mindre delar.
• Om arvingarna säljer skogen eller sin egen andel inom ett år efter ägarens död, kan man vid beräkning av överlåtelsevinsten använda skogens försäljningspris som anskaffningskostnad. I det här fallet blir det inga skattemässiga påföljder relaterade till överlåtelsevinst.

Samfälld skog

En samfälld skog är ett enhetlig skogsområde som ägs av delägarna. Antalet fastigheter som ingår i den samfällda skogen och antalet andelar kan variera. Ägarna av de enskilda skogsfastigheterna bildar ett delägarlag vars uppgift är att förvalta den samfällda skogen. 

Delägarlaget för den samfällda skogen beslutar om stadgar som beskriver verksamhetsprinciperna och godkänner också skogsbruksplanen som fungerar styrmedel för skogsbruket. Den praktiska verksamheten handhas av ett ombud eller en förvaltningsnämnd som utsetts av delägarlaget. 

Eftersom bokföring är obligatoriskt för en samfälld skog är det lätt att följa upp dess ekonomi och lönsamhet. Samfällda skogar är alltså bokföringsskyldiga. Samfällda skogar med en årlig omsättning på över 200 000 euro bör också genomgå revision. 

Kapitalskattesatsen för samfällda skogar är lägre än för andra ägandeformer. Om den samfällda skogen är stor uppstår skalfördelar som bland annat innebär att det är möjligt att få regelbundna inkomster. Med tanke på arvsskifte är andelar i samfällda skogar lätta att hantera. 

Aktiebolag

Ett aktiebolag är ett traditionellt sätt att organisera företagsverksamhet. Där svarar delägarna för aktiebolagets verksamhet med det kapital de investerat. Aktiebolag beskattas som samfund och de dividender som aktiebolaget betalar utgör i allmänhet skattepliktig kapitalinkomst för aktieägarna. Beskattningen av dividender från olistade bolag (bolag som inte är börsnoterade) beror av bolagets nettoförmögenhet. Dividender från solida bolag beskattas lättare, medan ett skuldsatt bolags dividender beskattas hårdare och delvis som ägarens förvärvsinkomst. 

Då man grundar ett aktiebolag måste man betala överlåtelseskatt och eventuellt skatt på överlåtelsevinsten för de skogar som utgör apport (en investering i ett aktiebolag som utgör annan egendom än pengar). Ett aktiebolag har inte heller rätt att göra utgifts- och skadereserveringar eller få skogsavdrag, vilket gör aktiebolaget som ägandeform mindre förmånligt än andra ägarformer. 

Ett aktiebolag har rätt till statsstöd för skogsbruk förutsatt att ägarna är fysiska personer och deras huvudsakliga näringsgren är jord- och skogsbruk.

För att man ska kunna bedöma lönsamheten i sitt skogsbruk måste man känna till vilka intäkter skogen ger, kostnaderna för skogsvården och skogsägandet samt hur mycket kapital som är investerat eller bundet i skogen.

Skogsbruket har ett långt tidsspann

Skogsbrukets tidsspann är långt och avkastningen av nya investeringar realiseras först om flera decennier. Därför bör man betrakta lönsamheten i ett längre tidsperspektiv. Det finns ett antal ekonomiska nyckeltal som kan ge en uppfattning om lönsamheten. 

Den absoluta lönsamheten anges av nyckeltal som beskriver det verkliga, penningmässiga resultatet för en viss tidsperiod. Med hjälp av relativa nyckeltal får man i stället en uppfattning om förhållandet mellan intäkter och kostnader i relation till omsättning eller kapital.  

En omsorgsfull bokföring ger goda förutsättningar för en bedömning av skogsbrukets lönsamhet och hur ekonomin utvecklar sig. 

I tabellen nedan visas olika ekonomiska indikatorer. Se närmare

[Lähdeviite1]

Hur skatten ska beaktas vid lönsamhetsberäkningar

Kapitalinkomster beskattas som en helhet, man kan med andra ord dra av eventuella förluster av skogsbruket från andra kapitalinkomster. På motsvarande sätt kan man dra av förluster som uppkommit av andra kapitalinkomstkällor från resultatet av skogsbruket, om detta är positivt. Vid bedömningen av lönsamheten bör man emellertid beakta enbart den skattebörda som riktar sig mot skogsbruket.

I bokföringen antecknas endast intäkter och kostnader utan mervärdesskatt. Mervärdesskatten bokförs skilt. Det lönar sig för en skogsägare att registrera sig som mervärdesskatteskyldig eftersom mervärdesskatten då inte har några ekonomiska effekter för skogsägaren.

Aktuell, detaljerad information om beskattningen hittas i nättjänsten skatt.fi(extern länk)(extern länk)

Kapitalet i ett skogsbruksföretag

Ett skogsbruksföretag har ett stort kapital bundet i virkesförrådet. Därför är det viktigt att ta kapitalet i beaktande vid alla lönsamhetskalkyler som berör skogsbruket.

Skogsbruket och det investerade kapitalet

Det kapital som investerats i skogsbruket består av de medel som använts för att förvärva lägenheten, värdeförändringar som har uppstått sedan lägenheten förvärvades samt värdet av det arbete som satts ned utan kompensation. I samfällda skogar och bolag ökar kapitalet om inte all vinst delas ut till ägarna. En privat skogsägare får årligen ut vinsten i sin helhet. 

Det investerade kapitalet kan delas upp i eget och främmande kapital. Till det egna kapitalet hör det kapital som ägaren själv investerat, värdet av det arbete som investerats i verksamheten samt det mervärde som verksamheten har genererat. Det främmande kapitalet består av sådant kapital som har investerats av utomstående och för vilket återbetalningsskyldighet gäller. Ett bra exempel på främmande kapital är ett lån som tagits för att anskaffa en skogsfastighet. 

Det lönar sig att ta lån för att finansiera skogsbruket så länge avkastningen av det investerade kapitalet är större än låneräntan. På det här sättet går det att höja avkastningen av det egna kapitalet med hjälp av lånefinansiering. Om räntan på det främmande kapitalet blir större än avkastningen, minskar avkastningen av det egna kapitalet genast. Ju större andel det främmande kapitalet utgör av det investerade kapitalet, desto större är risken att verksamheten blir förlustbringande, t.ex. om lönsamheten sjunker eller låneräntorna stiger. 

En affärsverksamhet anses i allmänhet vara synnerligen lönsam om dess soliditet är över 50 %, det vill säga att det egna kapitalet utgör mer än hälften av det investerade kapitalet. Skogsbruk är en kapitalintensiv verksamhet och avkastningsprocenten på det investerade kapitalet ligger ofta nära räntan för det främmande kapitalet. Därför är det viktigt att inom skogsbruket vara särskilt uppmärksam på soliditetsgraden och se till att den är tillräckligt hög. 

Skogsfastigheter byter ofta ägare genom arv eller donation. I sådana fall uppkommer inte någon egentlig anskaffningskostnad, men den nya skogsägaren har möjlighet att sälja fastigheten vidare. Genom att behålla fastigheten avstår skogsägaren från den här möjligheten och man kan därför göra en sådan tolkning att investeringen i skogsbruket motsvarar det sannolika försäljningspriset eller det fastställda beskattningsvärdet av skogen. 

Kapital bundet i skogsbruket

Det kapital som är bundet i skogsbruket är lika stort som det investerade kapitalet så länge tillgångarna är rätt värderade och värdeförändringarna är beaktade i det egna kapitalet. En stor del av skogsbrukets kapital är bundet i virkesförrådet, men en del är också bundet i bland annat skogsmarken, vägnätet och i maskiner. Sen lisäksi pääomaa on sitoutunut muun muassa metsämaahan, tiestöön ja koneisiin. Mängden kapital påverkas i första hand av trädens tillväxt och av avverkningar samt av förändringar i priserna på olika virkessortiment. 

Vid lönsamhetsberäkningar inom skogsbruket jämför man ofta avkastningen med mängden bundet kapital. Om man vill göra en lönsamhetsberäkning för en enskild beståndsfigur, fungerar det ofta bäst att göra kalkylen så att man betraktar virkesförrådet i beståndet och markens produktionsförmåga som kapital.

Fastställande av avkastningskrav för skogsbruket

Det finns alltid alternativa placeringsmöjligheter för kapitalet, vilket leder till konkurrens mellan olika placeringsobjekt. Priset på kapitalet, dvs. räntan, bestäms av marknaden och kapitalet söker sig till sådana placeringsobjekt där avkastningen är störst i förhållande till risken. 

Avkastningskravet är inte konstant

En skogsägare som överväger en investering i mer skog eller funderar på hur mycket kapital det lönar sig att hålla bundet i den egna skogen, kan jämföra avkastningsnivån från skogsbruket med andra alternativ på kapitalmarknaden. Efter att ha jämfört den förväntade avkastningen från alternativa investeringar eller totalpriset för olika finansieringskällor, kan skogägaren bilda sig en uppfattning om vilken minimiräntan borde vara för skogsbrukets del.

Vilken denna minimiränta är kan variera från en skogsägare till en annan beroende på skogsägarens totalekonomi och risktolerans. Det avkastningskrav som en enskild skogsägare har ställt kan också ändras beroende på hur skogsägarens livssituation eller soliditetsnivå förändras. 

Skogsägaren bör innan avkastningskravet fastställs också bedöma hur stor risken är att kapitalet går förlorat, helt eller delvis, vid olika investeringsalternativ. På kapitalmarknaden reflekteras risknivåerna i räntekraven. Ju större risk, desto större ersättning kräver investeraren för sitt placerade kapital. En skogsegendom bibehåller sitt värde bra och avkastningen är relativt jämn och förutsägbar. 

Eftersom investeringar i skogsvård är mycket långsiktiga, är det skäl att använda sig av realränta vid skogsbrukets lönsamhetskalkyler eftersom den  också beaktar förändringar i penningvärdet. 

Nettonuvärdesmetoden vid ekonomiska beräkningar i skogsbruket

Vid lönsamhetskalkyler för skogsbruksåtgärder används i allmänhet kassaflödesanalys som metod. Då man gör en kassaflödesanalys diskonteras intäkter och kostnader som uppkommit vid olika tidpunkter till nutid baserat på det räntekrav skogsägaren har. Den diskonterade skillnaden mellan intäkter och kostnader ger nettonuvärdet för kassaflödet. 

Diskontering vid beräkning av nettonuvärdet

Genom diskontering får man ett svar på frågan hur mycket en framtida intäkt eller kostnad är värd idag. En investering eller en åtgärdskedja som har ett positivt nettonuvärde ger en större avkastning än avkastningskravet och anses därför vara lönsam. På motsvarande sätt anger ett negativt nettonuvärde att investeringen eller åtgärdskedjan inte är lönsam utgående från avkastningskravet eftersom det skulle vara möjligt att få en bättre avkastning på annat håll. 

Markvärdet

Vid beräkning av nettonuvärdet för olika skötselprogram behöver omloppstiderna för dem vara lika långa om beräkningen görs för bara en omloppstid. Om omloppstiderna är olika långa är det bättre att använda markvärdet. 

Markvärdet är en bedömning av nettonuvärdet för skogsbrukets intäkter och kostnader där man beaktar alla framtida inkomster och utgifter för virkesproduktionen från beståndets etablering och framåt, så att samma skötselprogram upprepas från en omloppstid till följande. Markvärdet beräknas med hjälp av Faustmanns formel. Faustmanns formel förklaras lättast så att avverkningsintäkterna och kostnaderna för skogsvården diskonteras till början av den första omloppstiden.

[Lähdeviite2]

Rekommendationerna för skogsvård baseras på ett avkastningskrav på 2—3 %

Rekommenderade skogsvårdsåtgärder, beståndstäthet, gallringsmallar och förnyelsediametrar baserar sig på kassaflödesanalyser. Analyserna har gjorts utgående från ett avkastningskrav på 2—3 % .

[Lähdeviite3][Lähdeviite4]De kassaflöden som simulerats fram för olika skötselprogram har använts för att jämföra lönsamheten mellan programmen.

Kontoplan för ett skogsbruksföretag

De konton som behövs för ett skogsbruksföretag ingår i bokföringen och kontoplanen i bokslutsmallen. Skogsbruksföretagets verksamhet och dess omfattning avgör hur många av kontona som behövs. Vanligen behöver man bara en liten del av de konton som visas i mallen.

1 AKTIVA 

10 Materiella och immateriella tillgångar 

• 1000 Mark- och vattenområden 
• 1010 Byggnader och konstruktioner 
• 1020 Maskiner och utrustning 
• 1030 Aktier och andelar 
• 1040 Skogsförbättringsåtgärder 
• 1050 Övriga materiella tillgångar 
• 1060 Övriga utgifter med lång verkningstid 
• 1070 Ackumulerad avskrivningsdifferens 

11 Övriga långfristiga investeringar och fordringar 

• 1100 Aktier och andelar 
• 1110 Fordringar från ägare och ägarintresseföretag 
• 1180 Övriga långfristiga investeringar 
• 1190 Övriga långfristiga fordringar 

12 Leasingtillgångar 

13 Omsättningstillgångar 

• 1300 Virkeslager 
• 1310 Trädbestånd 
• 1320 Förskottsbetalningar 
• 1390 Övriga omsättningstillgångar 

14 Kortfristiga fordringar 

• 1400 Fordringar från rotförsäljning 
• 1410 Fordringar från leveransförsäljning 
• 1430 Övriga fordringar från virkesförsäljning 
• 1440 Lånefordingar 
• 1450 Interna fordringar 
• 1460 Resultatregleringar 
• 1480  Momsfordringar 
• 1490 Övriga fordringar 

15 Kassa och värdepapper ingående i finansieringstillgångarna 

• 1500 Handkassa 
• 1510 Bankkonto 
• 1590 Övriga finansieringsfordringar  

2 PASSIVA

20 Eget kapital 

• 2000 Eget kapital i början av räkenskapsperioden 
• 2010 Det egna kapitalets värdeförändring 
• 2020 Investerat kapital 
• 2030 Räkenskapsperiodens resultat 
• 2040 Värdet av eget arbete 
• 2050 Återbetalning av kapital 
• 2060 Privatuttag 

21 Ackumulerade bokslutsdispositioner 

• 2100 Ackumulerad avskrivningsdifferens 
• 2110 Skogsförnyelsereservation 
• 2120 Utgiftsreservation 
• 2130 Skadereservation 

22 Investeringsstöd 

23 Långfristigt främmande kapital 

• 2300 Räntestödslån 
• 2310 Övriga räntebärande lån 
• 2390 Övriga långfristiga skulder 

24 Kalkylmässig skatteskuld 

25 Leasingskuld 

26 Kortfristigt främmande kapital 

• 2600 Inköpsskuld 
• 2610 Förhandslikvider från rotförsäljning 
• 2620 Förhandslikvider från leveransförsäljning 
• 2630 Övriga förhandslikvider från virkesförsäljning 
• 2640 Övriga förhandslikvider från försäljning 
• 2650 Räntefria skulder 
• 2680 Momsskulder 
• 2690 Övriga skulder 

3 KOSTNADER

30 Kostnader för virkesförsäljning 

• 3000 Vederlag till utomstående från virkesförsäljning  
• 3030 Resor för virkesförsäljning 
• 3050 Material för virkesförsäljning 
• 3060 Eget arbete virkesförsäljning 
• 3090 Övriga kostnader för virkesförsäljning 

31 Kostnader för avverkning av virke 

• 3100 Vederlag för avverkning till entreprenörer 
• 3110 Löner för avverkning 
• 3120 Socialskyddsavgifter för avverkning 
• 3130 Resor för avverkning 
• 3140 Maskinkostnader för avverkning 
• 3150 Material för avverkning 
• 3160 Eget arbete avverkning 
• 3190 Övriga kostnader från virkesförsäljning 

32 Kostnader för närtransport och lagring av virke 

• 3200 Vederlag för närtransport till entreprenörer 
• 3210 Löner för närtransport 
• 3220 Socialskyddsavgifter för närtransport 
• 3230 Resor närtransport för närtransport 
• 3240 Maskinkostnader för närtransport 
• 3250 Material för närtransport 
• 3260 Eget arbete närtransport 
• 3270 Särskilda kostnader för lagring av virke 
• 3270 Övriga kostnader för närtransport och lagring av virke 

33 Kostnader för skogsförnyelse 

• 3300 Vederlag för skogsförnyelse till entreprenörer 
• 3310 Löner för skogsförnyelse 
• 3320 Socialskyddsavgifter för skogsförnyelse 
• 3330 Resor skogsförnyelse 
• 3340 Maskinkostnader för skogsförnyelse 
• 3350 Materialkostnader frö skogsförnyelse 
• 3360 Eget arbete skogsförnyelse 
• 3390 Övriga kostnader för skogsförnyelse 

34 Övriga kostnader för skogsvård 

• 3400 Vederlag för skogsvård till entreprenörer 
• 3410 Löner för skogsvård 
• 3420 Socialskyddsavgifter för skogsvård 
• 3430 Resor skogsvård 
• 3440 Maskinkostnader för skogsvård 
• 3450 Material för skogsvård 
• 3460 Eget arbete skogsvård 
• 3490 Övriga kostnader för skogsvård 

35 Underhållskostnader 

• 3500 Vederlag för underhåll till entreprenörer 
• 3510 Löner för underhåll 
• 3520 Socialskyddsavgifter för underhåll 
• 3530 Resor underhåll 
• 3540 Maskinkostnader för underhåll 
• 3550 Material för underhåll 
• 3560 Eget arbete underhåll 
• 3590 Övriga kostnader för underhåll 

36 Kostnader för skogsförbättring 

• 3600 Vederlag för skogsförbättring till entreprenörer 
• 3610 Löner för skogsförbättring 
• 3620 Socialskyddsavgifter för skogsförbättring 
• 3630 Resor skogsförbättring 
• 3640 Maskinkostnader för skogsförbättring 
• 3650 Material för skogsförbättring 
• 3660 Eget arbete skogsförbättring 
• 3690 Övriga kostnader för skogsförbättring 

37 Kostnader för mångbruk 

• 3700 Vederlag för mångbruk till entreprenörer 
• 3710 Löner för mångbruk 
• 3720 Socialskyddsavgifter för mångbruk 
• 3730 Resor mångbruk 
• 3740 Maskinkostnader för mångbruk 
• 3750 Material för mångbruk 
• 3760 Eget arbete mångbruk 
• 3790 Övriga kostnader för mångbruk 

38 Kostnader för skogsförvaltning 

• 3800 Vederlag till utomstående för förvaltning 
• 3830 Resor förvaltning 
• 3850 Material förvaltning 
• 3860 Eget arbete förvaltning 
• 3890 Övriga kostnader för förvaltningen 

39 Skogsbrukets övriga kostnader 

• 3900 Kostnader för skogsbrukets sidoinkomster 
• 3910 Vederlag för experthjälp och rådgivning 
• 3920 Kostnader för hyra och leasing 
• 3930 Kostnader för kurser och utbildning 
• 3940 Medlemsavgifter 
• 3950 Certifieringsavgifter 
• 3960 Annat eget arbete 
• 3970 Vägenhetsavgifter 
• 3980 Försäkringspremier 
• 3990 Övriga kostnader för skogsbruket 

4 SÄRSKILDA RESULTATRÄKNINGSPOSTER 

40 Avskrivningar 

• 4000 Avskrivningar på mark 
• 4010 Avskrivningar på byggnader och konstruktioner 
• 4020 Avskrivningar på maskiner och inventarier 
• 4030 Avskrivningar på skogsförbättring 
• 4090 Avskrivningar på andra långverkande kostnader 

41 Ackumulerad avskrivningsdifferens 

• 4100 Över/underavskrivning på mark 
• 4110 Avskrivningar på byggnader och konstruktioner 
• 4120 Avskrivningar på maskiner och inventarier 
• 4130 Avskrivningar på skogsförbättringsåtgärder 
• 4190 Avskrivningar på andra långsiktiga kostnader 

42 Kostnader för främmande kapital 

• 4200 Räntekostnader för räntestödslån 
• 4210 Räntekostnader för andra lån 
• 4290 Övriga kostnader för främmande kapital

43 Förändringar i reserveringar 

• 4300 Förändringar i skogsförnyelsereserveringen 
• 4310 Förändring i utgiftsreservering 
• 4320 Förändring i skadereservering 

44 Skatter och avgifter av skattenatur 

• 4400 Direkta skatter (ordinära skatter) 
• 4401 Skatt på kapital 
• 4402 Statsskatt på förvärvsinkomster 
• 4403 Kommunalskatt på förvärvsinkomster 
• 4409 Övriga direkta skatter 
• 4420 Överlåtelseskatt på egendom (extraordinära skatter)
• 4421 Arvsskatt 
• 4422 Gåvoskatt 
• 4423 Överlåtelseskatt 
• 4429 Övrig överlåtelseskatt på egendom 
• 4430 Fastighetsskatt 
• 4450 Skatteavdrag från direkta skatter 
• 4451 Underskottsavdrag 
• 4452 Skogsavdrag 
• 4453 Övriga tilläggsavdrag 

45 Värdeförändringar 

• 4500 Värdeförändring för virkeslagret 
• 4510 Värdeförändring för trädbeståndet 
• 4520 Värdeförändring för andra omsättningstillgångar 
• 4530 Värdeförändring för marken 
• 4540 Värdeförändring för andra anläggningstillgångar 

46 Nedskrivning av tillgångar bland bestående aktiva 

47 Exceptionella nedskrivningar av rörliga aktiva 

48 Extraordinära utgifter 

5 INTÄKTER 

50 Intäkter från virkesförsäljning 

• 5000 Intäkter från försäljning på rot 
• 5010 Intäkter från försäljning på leverans 
• 5190 Övriga intäkter från virkesförsäljning 

51 Användning av eget virke 

• 5100 Skattepliktig användning av eget virke 
• 5110 Ej skattepliktig användning av eget virke 

52 Skogsbrukets övriga intäkter 

• 5200 Markarrenden 
• 5210 Hyra för maskiner och utrustning 
• 5220 Arrenden för jaktmark och fiskevatten 
• 5230 Försäljningsvinst för anläggningstillgångar 
• 5240 Skattepliktiga understöd 
• 5290 Övriga försäljningsintäkter 

53 Placeringsintäkter 

• 5300 Ränteintäkter 
• 5310 Dividendintäkter och intäkter från andelar 
• 5390 Övriga placeringsintäkter 

55 Extraordinära intäkter 

• 5500 Försäkrings- och skadeersättningar 
• 5510 Skatteåterbäring 
• 5511 Skatteåterbäring för kapitalintäkter 
• 5512 Skatteåterbäring för förvärvsinkomst 
• 5513 Skatteåterbäring för övriga ordinära skatter 
• 5515 Skatteåterbäring för överlåtelseskatt på egendom 
• 5516 Skatteåterbäring för fastighetsskatt 
• 5519 Övrig skatteåterbäring 
• 5590 Övriga extraordinära intäkter 

56 Erhållet understöd 

• 5610 Skattefria understöd och bidrag 
• 5620 Intäktsföring för investeringsstöd

Skogsbruksföretagets bokslutsanalys

Man kan analysera lönsamheten i ett skogsbruksföretag genom att studera bokslutet. Analyserna baserar sig på ekonomiska nyckeltal såsom avkastning av bundet kapital, realavkastning och soliditetsgrad.

Avkastningen av bundet kapital viktigaste mätaren

För att siffrorna ska vara jämförbara från år till år bör beräkningsmetoden då man tar fram nyckeltalen vara den samma. Detta gäller också uppställningen av bokslutet.  

Avkastningen av det bundna kapitalet beräknas genom att först korrigera nettoresultatet med trädbeståndets värdeförändring och sedan dividera resultatet med summan av värdet för skogen och anläggningstillgångarna från den förra redovisningsperioden. Det senare värdet framgår ur balansräkningen. Till skillnad från resultaträkningen tas inte finansieringskostnader och -intäkter med i nettoresultatet. Avkastningen kan nu jämföras med avkastningen från alternativa investeringar, dock så att man också beaktar riskfaktorerna. Avkastningen bör vara minst lika hög som kostnaderna för det främmande kapitalet. 

Den nominella avkastningen fås då man använder sig av priserna för det aktuella året. Då man gör jämförelser mellan olika år använder man realavkastningen som måttstock eftersom där ingår förändringarna i penningvärdet. Den nominella avkastningen av kapitalet kan konverteras till realavkastning genom att använda till exempel levnadskostnadsindexet som koefficient.  

Den nominella avkastningen kan delas in i realiserad och orealiserad avkastning. Den realiserade avkastningen omfattar virkesförsäljningen och den avkastning som uppstått genom skogsvårdsåtgärder. I den beaktas också eventuella statsstöd för skogsvården samt förändringar i rotpriset. I den orealiserade avkastningen ingår resten av avkastningen som uppstår på basis av värdeförändringen. Värdeförändringen består av förändringar i volymen av olika virkessortiment och av förändringar i rotpriserna. Om man använder sig av summavärdesmetoden ingår också andra förändringar i skogens värde i den orealiserade avkastningen. 

Beakta risken vid jämförelser mellan investeringar

Den avkastning som det bundna kapitalet ger kallas placeringsintäkt. Naturresursinstitutet sammanställer varje år en översikt över placeringsintäkter av skogsbruket i Finland baserad på tillgänglig statistik. Man kan dela in placeringsintäkten i följande kategorier: virkesförsäljningsintäkter, kostnader för virkesproduktion, värdeförändring i växande bestånd, förändringar i virkespriserna samt statsstöden.

[Lähdeviite5]

Med risk avses i investeringssammanhang den osäkerhet som är förknippad med en framtida avkastning. Risken bedöms bland annat med hjälp av volatiliteten, dvs. standardavvikelsen för avkastningarnas variation. 

Avkastningen från en investering i skogsbruk kan jämföras med andra investeringar där avkastningen har beräknats med samma metod, t.ex. bostäder, obligationer, masskuldebrev och aktier. Jämfört med andra investeringar har skogsbruket i allmänhet uppvisat en rätt låg eller måttlig realavkastning på längre sikt. Risken har däremot på motsvarande sätt varit lägre jämfört med andra investeringar. Naturresursinstitutet (www.luke.fi(extern länk)) publicerar jämförelser för skogsbrukets avkastning under olika år. 

Soliditeten mäter företagets självförsörjningsgrad, förlusttolerans och förmåga att uppfylla sina åtagande på längre sikt. Det här nyckeltalet är ett mått på hur stor andel av företagets tillgångar som är finansierad med eget kapital. 

För företagets betalningsförmåga på kort sikt används nyckeltalet current ratio. Det här värdet beskriver förhållandet mellan de medel som snabbt kan förvandlas till pengar och de kortfristiga lånen. För att få fram current ratio summeras först omsättningstillgångarna (skogens virkesförråd) med kortfristiga fordringar, pengar, bankfordringar och finansiella värdepapper. Summan divideras sedan med beloppet av det kortfristiga främmande kapitalet. Om värdet överstiger 2,5 innebär det en utmärkt betalningsförmåga på kort sikt, medan ett värde under 1 betyder att den kortsiktiga betalningsförmågan är svag. Inom skogsbruket inkluderas virkesförrådet i current ratio vilket kan ge en för positiv bild av betalningsförmågan. 

En etablerad metod att beräkna lönsamheten inom skogsbruket är att sätta rörelseresultatet i relation till skogsbruksarealen (euro/hektar). Det här gör det möjligt att göra jämförelser också på regional nivå. Den här metoden ska ändå användas med ett visst förbehåll eftersom rörelseresultatet endast omfattar den realiserade avkastningen. På lägenhetsnivå får man en mer tillförlitlig bild av lönsamheten om man utsträcker beräkningen till en period på fem eller tio år.

(Lönsamhetskalkylator för skogsbrukets affärsverksamhet[Lähdeviite6])

En skogsägare kan förbättra lönsamheten i sitt skogsbruk genom egna beslut och åtgärder.

Rätt åtgärd i rätt tid

Ett skogsbruksföretag kan öka sitt kassaflöde genom att göra investeringar i skogsbruket. Ökningen i kassaflödet ska då jämföras med de kostnader investeringarna medför. Det lönar sig bara att göra sådana investeringar som ger ett positivt nettonuvärde.

Vid alla skogsbruksåtgärder gäller att för att de ska vara lönsamma ska de riktas in på rätt objekt och utföras vid rätt tidpunkt. På det här sättet går det att undvika onödiga kostnader och öka inkomsterna från skogsbruket.  

Det är till exempel inte någon mening med att idka dyrt, intensivt skogsbruk på lågproduktiva ståndorter där virkesproduktionen aldrig kan bli särskilt stor. Däremot kan det vara nog så lönsamt på bördiga ståndorter där insatserna senare belönas med högre avverkningsintäkter. 

På bördiga ståndorter kan en försenad plantskogsröjning igen resultera i betydligt högre kostnader än om den skulle ha utförts i enlighet med rekommendationerna. En försummad plantskogsvård leder till lägre avverkningsintäkter i framtiden. 

Om en slutavverkning eller plockhuggning skjuts upp blir igen följden att avkastningen på det kapital som är bundet vid trädbeståndet sjunker. Om avverkningen å andra sidan görs onödigt tidigt går man miste om en del av den värdetillväxt som uppstår då en allt större del av trädstammarna uppnår stockdimension.

Som skogsägare kan du förbättra lönsamheten i ditt skogsbruk

• genom att öka avkastningen av kapitalet

• genom att öka intäkterna

• genom att minska kostnaderna och förbättra kostnadseffektiviteten

Höj kostnadseffektiviteten i skogsbruket

En kostnadseffektiv verksamhet kännetecknas av att en produkt eller tjänst produceras med så små insatser som möjligt. Inom skogsbruket innebär kostnadseffektivitet inte bara att man skär ned på kostnaderna utan också att investeringarna är väl valda och att verksamheten är väl organiserad och arbetena utförs effektivt.

Hela virkesproduktionskedjan är viktig

 Det är viktigt att man tittar på hela virkesproduktionskedjan då man eftersträvar ett kostnadseffektivt skogsbruk. Effekterna av en enskild åtgärd på de följande skedena i kedjan avgör hur lönsam åtgärden egentligen är. Därför kan man inte avgöra lönsamheten genom att granska kostnadseffektiviteten hos en enskild åtgärd. 

Även om man inte kan sätta likhetstecken mellan kostnadseffektivitet och produktivitet, hänger de i allmänhet ihop. Om arbetets produktivitet ökar minskar enhetskostnaderna räknat som ’€/röjd hektar’ eller ’€/utdriven virkeskubikmeter’. Produktiviteten ökar i takt med att mekaniseringsgraden stiger och maskinerna utvecklas. Enhetspriserna sjunker ändå aldrig i lika hög grad eftersom maskinkostnaderna drar ned på den vinst som den höjda produktiviteten ger. Bland annat mekaniseringen av planeringsarbetet har drabbats av den här problematiken.

[Lähdeviite7]

Satsa på rätt saker

Det är klokt att undvika onödiga kostnader och att se till att de arbeten som är nödvändiga med tanke på skogsbruket utförs så kostnadseffektivt som möjligt. Då man eftersträvar inbesparingar är det viktigt att spara in på rätt saker så att det inte uppstår tilläggskostnader eller så att inkomsterna inte minskar i ett senare skede.  

Det är också viktigt att beakta förhållandet mellan kostnader och arbetets kvalitet. Arbetet bör uppfylla fastställda kriterier, men överdriven noggrannhet kan ofta höja kostnaderna utan att någon större nytta uppnås. En plantskog ska t.ex. inte ”städas” i onödan i samband med röjningen, det bara ökar kostnaderna och försämrar samtidigt mångfalden och viltets livsmiljö.

Metoder att höja kostnadseffektiviteten

• kombinera behandlingsytor
• kombinera arbetsslag, t.ex. gallring, iståndsättningsdikning och gödsling på torvmarker enligt principen ”allt i skick på en gång”
• välj åtgärdskedjor vars totalkostnader är förmånliga
• köp tjänster då det blir förmånligare än att utföra arbetet själv:
  • skogsvårdsarbeten
  • bokföring
  • skogsbruksplanering
  • konkurrensutsättningen både vid virkesförsäljning och köp av tjänster
  • övervakning av arbeten och av skogens tillstånd.

Minska kostnaderna i skogsbruket

Det är klokt att sträva till kostnadsminimering också i skogsbruket. Då åtgärderna utförs vid rätt tidpunkt blir kostnaderna lägre för både det aktuella arbetet och för hela virkesproduktionskedjan. Det här gäller i synnerhet skogsvårdsarbeten och första gallring. När det gäller iståndsättningsdikning och byggande av skogsbilvägar kan man göra inbesparingar genom att samarbeta med grannarna.

Utför förnyelse och skogsvårdsarbeten i tid

Den som är kostnadsmedveten ser till att slutavverkade områden förnyas så fort som möjligt. Förnyelseresultatet blir bättre om förnyelsen inte skjuts upp, och samtidigt blir slyröjningen och plantskogsröjningen billigare att utföra. 

Det är viktigt att välja rätt markberedningsmetod för förnyelseytan. Högläggning fungerar till exempel i allmänhet bra på bördiga ståndorter där den främjar plantornas tillväxt och minskar behovet av gräsröjning. För kargare objekt räcker det med billigare markberedningsmetoder. 

Om förhållandena är lämpliga lönar det sig att utnyttja naturlig förnyelse. Utvecklingsduglig underväxt kan utnyttjas till exempel för att skapa ett tvåskiktat bestånd. Bäst fungerar naturlig förnyelse i karg tallskog och vissa typer av granskog på torvmark. På andra ståndorter är förutsättningarna att lyckas ofta klart sämre. Om man lämnar fröträd kvar på en förnyelseyta innebär det att en del av kapitalet inte realiseras i samband med förnyelseavverkningen. Dessutom måste fröträden avverkas i ett senare skede, något som ökar drivningskostnaderna och som återspeglas i virkespriset. 

Plantskogsvården bör utföras i tid. Kostnaderna för plantskogsvården stiger om arbetet skjuts upp. Mängden sly ökar och slystammarna blir grövre. Också gallringsavverkningarna behöver utföras i tid. Det här gäller särskilt för första gallring. Då träden får gott om utrymme växer de snabbare och tidpunkten för nästa gallring eller för slutavverkningen kan tidigareläggas, vilket innebär att också avverkningsintäkterna kommer tidigare. Dessutom minskar risken för skogsskador om gallringen utförs i tid.

Det lönar sig inte att vänta på bättre rotpriser när det gäller gallring, viktigast är att gallringen blir utförd i tid. Prisfluktuationerna för massaved är relativt små och virkesutfallet är mindre vid en gallringsavverkning än vid en slutavverkning. Rotpriset har alltså inte en så stor inverkan. 

Man bör undvika att gallra alltför kraftigt eftersom en del av markens produktionsförmåga då går förlorad. Det här leder till lägre virkesproduktion och avverkningsintäkter i framtiden. Den negativa effekten av för kraftig gallring märks tydligare i tallbestånd än i granbestånd eftersom granarna är bättre på att utnyttja det frigjorda utrymmet. En skog som nyligen genomgått en kraftig gallring är särskilt känslig för vind- och snöskador.

Avverka mer på en gång

Vid all avverkning uppkommer fasta kostnader som inte är beroende av stämplingspostens storlek. Ju större virkesmängd som kan tas ut på en gång, desto mindre inverkar de fasta kostnaderna på nettointäkterna från en rot- eller leveransförsäljning. Genom att samtidigt utföra avverkningar på flera skogsfigurer blir stämplingsposten större. Det är också viktigt att tänka på framtida avverkningar genom att se till att anlägga nya bestånd som är tillräckligt stora.

Ett bra skogsbilvägsnät underlättar avverkningen

Det är viktigt att se till att skogsbilvägsnätet är i gott skick. Goda skogsbilvägar sänker kostnaderna för skogsvård och virkesdrivning, gör virkesköpare mer intresserade av stämplingsposterna och möjliggör drivning också under barmarksförhållanden. Om vägunderhållet sköts rätt minskar dessutom behovet av grundförbättring. 

Skogsbilvägsnätet är rätt täckande, särskilt i södra och mellersta Finland, men i vissa fall är det ekonomiskt motiverat att komplettera vägnätet. För att ett vägbygge ska bli lönsamt måste det finnas planerade avverkningar inom vägens influensområde. I sådana fall kan kostnaderna för vägbygget ofta snabbt fås tillbaka in genom ett bättre virkespris och högre avverkningsintäkter för rotposter. Man räknar med att en optimal vägtäthet motsvarar drygt 10 meter väg per skogshektar.

Välj rätt skogsvårdsstrategi

Ett sätt att minska skogsbrukets kostnader är att välja kontinuerlig beståndsvård som strategi för skogsvården. Det här kan vara ett bra val särskilt på objekt med svag virkesproduktionsförmåga och där det följaktligen inte är en lönsam investering att förnya skogen på det sätt som lagen föreskriver. Bruket av skogen kan då fortsätta utan att det uppkommer förnyelsekostnader. På andra slags objekt är det viktigt att noggrant överväga förutsättningarna för och nyttan med kontinuerlig beståndsvård för att skogsägarens mål säkert ska kunna uppnås. 

Sådana skogsfigurer eller delar av dem som är särskilt lågproduktiva eller dyra att åtgärda kan man lämna helt utanför alla skogsvårdsåtgärder. Det här leder ofta till att objektets naturvärden stärks. Lämpliga objekt att lämna utan åtgärder är karg torvmarksskog, försumpade svackor, bäckstränder och berg- eller stenbundna skogspartier. 

Ofta vinner man ekonomiskt på att utföra skogsvård, iståndsättningsdikning och vägbyggen som samprojekt tillsammans med andra skogsägare. Det här gäller särskilt iståndsättningsdikning och vård av torvmarksskog. Ett sätt att minska behovet av iståndsättningsdikning är att se till att en torvmarksskog hålls tillräckligt tät (grovt räknat 125 m³/ha i södra Finland och 150 m³/ha i norra Finland), eftersom trädbeståndet har en dränerande effekt. 

Kom ihåg skatteavdragen

Kom ihåg att lägga med alla skatteavdrag i skattedeklarationen för skogsbruket. Skogsavdraget kan utnyttjas om man har köpt skog. Det lönar sig också för en skogsägare att registrera sig som momsskyldig. Då behöver man inte betala mervärdesomsättningsskatt för anskaffningar som görs för skogsbruket.

För att få en bild av lönsamheten i ett skogsbruksföretag behöver man en utförlig bokföring, endast skattebokföring är inte tillräcklig. Inte heller en skogsbruksplan ger tillräcklig information som grund för ekonomiska beslut på vägen till en god lönsamhet.

Skogsbrukets bokföring

Bokföring innebär en penningmässig registrering av affärstransaktioner såsom inköp och inkomster. Privata skogsägare är inte bokföringsskyldiga eftersom skogsbruk som bedrivs av en privat skogsägare inte betraktas som företagsverksamhet i det finländska skattesystemet. Skogsbrukets intäkter och kostnader måste dock tas med i skatteanteckningarna. Om skogsägaren själv är intresserad av lönsamheten i sitt skogsbruk behövs däremot också en lönsamhetsbokföring. Den är viktig som grund för ekonomiska kalkyler och som beslutsstöd för skogsbruket. Om man vill följa upp och förbättra skogsbrukets lönsamhet spelar en väl gjord bokföring en viktig roll. 

Skogsbrukets inkomster består i huvudsak av inkomster från försäljning av virke på rot eller på leverans. Vid försäljning på rot ansvarar köparen för virkesdrivningen och vid försäljning på leverans, säljaren. Inkomsterna från virkesförsäljning betraktas som kapitalinkomster medan inkomster från leveransförsäljning av virke är förvärvsinkomster. Inkomster kan också komma från skogsbruksstöd, ersättningar för naturskydd och för älgskador eller från försäkringar.  

I skogsbruket uppstår kostnader då skogen förnyas och sköts eller då man utför andra åtgärder som är nödvändiga för skogsbruket såsom underhåll och grundförbättring av skogsbilvägar eller iståndsättningsdikning. Därtill kommer kostnader för administration och eventuella försäkringar. Om skogsägaren har tagit lån för till exempel köp av skog eller för anskaffningar som gjorts för skogsbruket uppstår det också räntekostnader. Det uppstår också kostnader för anskaffning, bruk och service av maskiner och utrustning som används för självverksamhet i skogsbruket. 

Den största bristen med skatteanteckningar är att det inte ur dem framgår någon information om det kapital som är bundet till skogsbruket, eller om förändringar i kapitalet. Det här gör det omöjligt att klarlägga lönsamheten i verksamheten eller skogslägenhetens ekonomiska situation. 

Dessutom måste man komma ihåg att beskattningen är baserad på kontantmetoden, inkomster och utgifter registreras alltså i skatteanteckningarna när de har betalats. Ett bokslut görs däremot upp på prestationsbasis, vilket betyder att inkomster och utgifter registreras då tjänsten eller varan överlåts. I ett bokslut måste man kunna omvandla transaktioner som registrerats enligt kontantmetoden till prestationsenliga transaktioner, vilket kräver att till exempel  tidpunkterna för överlåtelse och betalning av virke måste registreras noggrant eftersom de kan falla in i olika redovisningsperioder även om det handlar om samma virkesaffär.[Lähdeviite8]

Det går inte nödvändigtvis att få fram de direkta skatterna för en redovisningsperiod baserat på beloppen i resultaträkningen, utan det behövs skilda kalkyler för att fastställa dem. 

Bokföringen för skogsbruket behöver inte följa någon särskild norm. Det är ändå viktigt att följa samma principer vid bokföringen från år till år för att underlätta uppföljningen av ekonomin på längre sikt. I rekommendationerna för skogsvård har man följt den redovisningsmodell som används av PTT i deras lönsamhetskalkylator för affärsverksamhet i skogsbruket (Metsäliiketoiminnan kannattavuuslaskuri).

[Lähdeviite6] Det här gör det också lättare att vid behov använda kalkylatorn.