Alternativ för behandling av bestånd drabbade av rotticka Byte av trädslag, om det är möjligt med tanke på ståndorten. Vid förnyelsen kan man också byta trädslag på bara en del av figuren. Underväxten utnyttjas inte vid förnyelsen eftersom infektionen sprids via rotsystemet. Tidigareläggning av förnyelseavverkningen. I ung tallplantskog kan man begränsa spridningen av rotticka genom att avverka två-tre rader av friska tallar runt träd eller trädgrupper som är infekterade, och sedan stubbehandla stubbarna med pergamentsvamp (inte med urea). Hos tall växer pergamentsvampen ända ut i rotsystemet och bryter på det sättet av spridningsvägarna för rottickan. Stubbrytning utrotar inte rottickan Stubbrytning är ett sätt att i viss mån minska rottickans spridning, men den skyddar inte följande trädgeneration från infektioner. Rottickan håller sig segt kvar i marken eftersom en del av stubbarna och de rötskadade rötterna inte tas tillvara. Rottickan kan leva vidare och sprida sig i över sex år också i mycket små rotbitar, under 15 mm i diameter. I samband med stubbrytning och transport av stubbarna sprider sig delar av rotsystemen lätt över ett större område, vilket kan ge upphov till fler nya infektioner än om stubbarna skulle ha lämnats kvar i marken Asikainen, A., Ilvesniemi, H., Sievänen, R., Vapaavuori, E. &amp; Muhonen, T. (toim.) 2012. Bioenergia, ilmastonmuutos ja Suomen metsät. Metlan työraportteja 240. Metsäntutkimuslaitos. . Lagrade stubbar kan sprida rotticka Lagring av ruttna granstubbar ökar risken att rottickan sprids om stubbarna inte transporteras bort i tid. Vid lagringen av stubbar är det de marknära, fuktiga lagren som erbjuder de mest gynnsamma förhållandena för rottickans fruktkroppar att utvecklas.&nbsp;Piri, Tuula; Hamberg, Leena. 2015. Persistence and infectivity of Heterobasidion parviporum in Norway spruce root residuals following stump harvesting. Forest Ecology and Management 353: 49-58.

# Alternativ för behandling av bestånd drabbade av rotticka

Alternativ för behandling av bestånd drabbade av rotticka
- Byte av trädslag, om det är möjligt med tanke på ståndorten. Vid förnyelsen kan man också byta trädslag på bara en del av figuren.
- Underväxten utnyttjas inte vid förnyelsen eftersom infektionen sprids via rotsystemet.

- Tidigareläggning av förnyelseavverkningen.
- I ung tallplantskog kan man begränsa spridningen av rotticka genom att avverka två-tre rader av friska tallar runt träd eller trädgrupper som är infekterade, och sedan stubbehandla stubbarna med pergamentsvamp (inte med urea). Hos tall växer pergamentsvampen ända ut i rotsystemet och bryter på det sättet av spridningsvägarna för rottickan.

# Alternativ för behandling av bestånd drabbade av rotticka

## Stubbrytning utrotar inte rottickan

Stubbrytning är ett sätt att i viss mån minska rottickans spridning, men den skyddar inte följande trädgeneration från infektioner. Rottickan håller sig segt kvar i marken eftersom en del av stubbarna och de rötskadade rötterna inte tas tillvara. Rottickan kan leva vidare och sprida sig i över sex år också i mycket små rotbitar, under 15 mm i diameter.
I samband med stubbrytning och transport av stubbarna sprider sig delar av rotsystemen lätt över ett större område, vilket kan ge upphov till fler nya infektioner än om stubbarna skulle ha lämnats kvar i marken .

# Alternativ för behandling av bestånd drabbade av rotticka

## Lagrade stubbar kan sprida rotticka

Lagring av ruttna granstubbar ökar risken att rottickan sprids om stubbarna inte transporteras bort i tid. Vid lagringen av stubbar är det de marknära, fuktiga lagren som erbjuder de mest gynnsamma förhållandena för rottickans fruktkroppar att utvecklas.

Om ett granbestånd är svårt skadat av rotticka är det oftast ekonomiskt befogat att kalavverka beståndet och byta trädslag, i första hand till vårtbjörk. Ett annat alternativ är att avsätta området för naturskydd. En lövträdsgeneration är tillräckligt lång för att barrträdsstubbarna ska brytas ned och rottickan försvinna från en ståndort. På områden som är svårt drabbade av rotticka rekommenderas att man inte utnyttjar granunderväxten i samband med förnyelsen. Detta gäller både trädskiktsvis och kontinuerlig beståndsvård
Det är svårt att bekämpa tallens rotticka genom att byta trädslag eftersom den kan infektera alla trädslag, också björk. Däremot sprider den sig inte från björk till följande generation.

Bekämpning av rotticka

Om ett granbestånd är svårt skadat av rotticka är det oftast ekonomiskt befogat att kalavverka beståndet och byta trädslag, i första hand till vårtbjörk. Ett annat alternativ är att avsätta området för naturskydd. En lövträdsgeneration är tillräckligt lång för att barrträdsstubbarna ska brytas ned och rottickan försvinna från en ståndort. På områden som är svårt drabbade av rotticka rekommenderas att man inte utnyttjar granunderväxten i samband med förnyelsen. Detta gäller både trädskiktsvis och kontinuerlig beståndsvård 

Det är svårt att bekämpa tallens rotticka genom att byta trädslag eftersom den kan infektera alla trädslag, också björk. Däremot sprider den sig inte från björk till följande generation.

Alternativ för behandling av bestånd drabbade av rotticka

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

Klimatsmart skogsvård handlar både om att använda skogen för att bromsa upp klimatförändringen och att anpassa skogsbruket till ett klimat i förändring.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Kolets kretslopp i ekosystem och träprodukter

**Kolet binds**

Valet av skogsvårdsmetod har stor betydelse för trädens tillväxt, kolets kretslopp i skogsekosystemet och för förändringarna i kollagren. Det är inte bara skogsvårdsmetoden som inverkar på kolets kretslopp utan också många olika miljöfaktorer, bl.a. temperatur, fuktighet och markens egenskaper. Då vi försöker bedöma hur olika skogsvårdsmetoder inverkar på kolets kretslopp är det viktigt att komma ihåg att resultatet är beroende av vilket tidsintervall vi använder i vår bedömning.
Skogsekosystemet utgör ett kolförråd. Kolet lagras både i trädbeståndet och i marken. Kol ingår dessutom i de produkter som tillverkas av trä. På mineraljord kan markens kolförråd vara nära dubbelt så stort och på torvmarker tiotals gånger så stort som trädbeståndets kolförråd.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Kolets kretslopp i ekosystem och träprodukter

**Kolet frigörs**

Skogsmarken och skogsväxtligheten binder kol effektivt. Skogen fungerar som kolsänka då den binder mer kol från atmosfären än vad den avger eller vad som förs bort från skogen. Det är via fotosyntesen som kolet, i form av koldioxid, tas upp och binds av träd och andra växter. Koldioxid binds också då skogsmarkens mineraler vittrar.
Kol överförs till marken då träd och annan vegetation, hyggesrester och mikrober bryts ned. På torvmarker förhindrar den höga grundvattennivån nedbrytning, vilket gör att det uppstår torv som innehåller kol. En del kol sköljs också ned i marken från trädens kronor och från hyggesrester.

Kol frigörs i samband med avverkning och drivning av energived då biomassa förs bort från skogen. Kol frigörs också då växterna och deras rötter andas och då biomassa som t.ex. ved bryts ned. På torvmarker frigörs inte bara koldioxid, utan också metan då torven sakta bryts ned. Dessutom kan en del kol försvinna ur marken genom erosion och utlakning.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Begrepp förknippade med kolets kretslopp som används i rekommendationerna för skogsvård

I rekommendationerna för skogsvård har de termer som är kopplade till klimatfrågor sammanställts från flera olika källor
- **Kolsänka**: Skogen fungerar som en kolsänka så länge den mängd kol som binds i trädbeståndet och marken överstiger den mängd som frigörs. Under sådana förhållanden ökar kollagret i skogen. Kol binds i skogen genom fotosyntesen samtidigt som kol frigörs i samband med nedbrytning av organiskt material och genom markandningen. Om mängden kol som frigörs är större än den som binds utgör skogen en kolkälla. Skogen och träprodukterna utgör tillsammans en kolsänka om deras sammanräknade kollager växer, och en kolkälla om kollagret minskar.
- **Kolförråd:** Kol som ingår i ett ekosystem eller en del av det. Kolförrådet i en skog består av det kol som finns bundet till död och levande biomassa ovanför och i marken. Träd, övrig växtlighet, markorganismer inkluderande mikrober, död ved och förna utgör alla en del av kolförrådet. Det förekommer också kol i kolhaltiga föreningar i skogsmarken. Inte bara skogen, utan också träprodukter betraktas som kolförråd. Den årliga förändringen i ett kolförråd kallas kolbalans.
- **Skogens kolbalans:** Den förändring i det totala kolförrådet i skogen, dvs. i träden, den övriga växtligheten och marken, medräknat det kol som förts bort i samband med avverkning. Vid beräkningar av kolbalansen i skogen beaktas för det mesta också utsläppen som förorsakas av virkesproduktionen och tillverkningen av träprodukter, träprodukternas substitutionseffekt samt produkternas livslängd. Positiv balans = förrådet ökar, negativ balans = förrådet minskar.
- **Kolets additionalitet:** En term som används i samband med kolkompensation där utsläppsminskningen eller kolsänkan/-lagret ökar jämfört med gängse tillvägagångssätt. I Finland kan man betrakta rekommendationerna för skogsvård som gängse tillvägagångssätt för skogsvård. Kolkrediter kan beviljas för åtgärder som ökar kolsänkan endast till den del ökningen är ett direkt resultat av åtgärden ifråga och inte skulle ha uppstått om skogen skulle ha skötts enligt gängse metoder.
- **Kolnegativ:** En situation där en verksamhet binder mer kol än vad den förorsakar utsläpp i atmosfären, dvs. utsläppen är negativa.
- **Växthusgaser:** De växthusgaser som har störst inverkan på uppvärmningen av klimatet är koldioxid (CO2), metan (CH4) och kväveoxidul (N2O). Övriga betydelsefulla växthusgaser är vattenånga (H2O), ozon (O3) och freoner. Växthusgaserna gör att klimatet värms upp genom att förhindra värmestrålning från markytan att stråla ut i rymden .
- **Växthusgasbalans, -utsläpp, -sänka:** Med växthusgasutsläpp avses den mängd växthusgaser som släpps ut i atmosfären, och på motsvarade sätt innebär en sänka den mängd gaser som binds. Utsläppen värmer upp klimatet och sänkorna kyler ned det. Växthusgasbalansen utgör differensen mellan växthusgasutsläpp och -sänkor. Då man räknar ut balansen använder man en omräkningsfaktor som omvandlar den effekt en växthusgas har till koldioxidekvivalenter (CO2e) med samma uppvärmningspotential som koldioxid. Uppvärmingspotentialen (GWP, The Global Warming Potential) beräknas i allmänhet för en 100 år lång tidsperiod. Omräkningsfaktorn (GWP (100)) för koldioxid är 1, för metan 25 och för kväveoxidul 298. Vid bedömningen av skogsbrukets växhusgasbalans beaktas vanligen förutom koldioxid (CO2), också metan (CH4) och kväveoxidul (N2O), då som CO2-ekvivalenter.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Scenarier för klimatförändringen

Klimatförändringen påverkas av många delfaktorer. I centrum står växthusgasernas och särskilt koldioxidens temperaturhöjande effekt och dess följdverkningar. Klimatförändringarna kan modelleras med hjälp av olika scenarier, dvs. prognoser baserade på vissa antaganden.
RCP (Representative Concentration Pathways) är scenarier som blev godkända av IPCC (Förenta nationernas klimatpanel) år 2014 och är avsedda för forskning och modellering av klimatet. RCP-värdet beräknas baserat på hur stor differensen är mellan den solstrålning som fångas in i klimatsystemet och den långvågiga strålning som strålar ut från jorden år 2100 jämfört med den förindustriella nivån (förändring: +2,6, +4,5, ja +8,5 W/m²)
- I RCP2.6-scenariet antas koldioxidutsläppen världen över minska snabbt på 2020-talet och upphöra ungefär år 2080. Detta verkar osannolikt i ljuset av den senaste utvecklingen.
- I RCP4.5-scenariet ökar utsläppen till en början ännu något, men börjar minska i mitten av seklet, och atmosfärens koldioxidhalt stabiliseras kring år 2100.
- RCP8.5-scenariet beskriver en situation där alla försök att minska utsläppen misslyckas. Om detta inträffar betyder det att utsläppen av koldioxid ökar snabbt och tredubblas till år 2100.

Rekommendationerna för skogsvård baseras huvudsakligen på scenarierna RCP4.5 och 8.5 då klimatets inverkan på skogen beskrivs.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Klimatförändringen i Finland

Enligt de färskaste klimatmodellerna ökar årsmedeltemperaturen i Finland med 2-6 grader och årsnederbörden med 6-18 procent fram till år 2100. Prognosen baserar sig på antagandet att koldioxidhalten i atmosfären ökar från 350 ppm (under perioden 1981-1990) till 430-940 ppm. Under den förindustriella perioden var koldioxidhalten i atmosfären ungefär 280 ppm.
Under åren 2040-2069 antas medeltemperaturen vara 2-3 grader högre och årsnederbörden 6-11 procent högre än idag. De här prognoserna baserar sig på Meteorologiska institutets beräkningar där man räknat ut medeltalet av 28 olika klimatmodeller.

Så här antas klimatet förändras i Finland:
- Temperaturen och nederbörden förväntas öka betydligt mer under vintern än under sommaren.
- Antalet heta dagar kan komma att öka, och torra perioder blir vanligare både på våren och sommaren.
- Det blir allt vanligare med kraftig nederbörd.
- Det blir allt ovanligare med kalla vintrar.
- Då klimatet blir varmare blir tjälperioden kortare och i södra Finland blir det vanligare med tjälfria perioder på vintern.
- Vindförhållandena förväntas inte förändras så mycket i Finland, men särskilt längs kusterna kan stormar bli vanligare.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Klimatförändringens inverkan på skogen och skogsbruket

Trädens tillväxt ökar som ett resultat av ett varmare klimat och den högre koldioxidhalten, men eftersom den ljusa tiden av dygnet eller året inte blir längre, minskar den nytta det varmare klimatet för med sig. Tillväxten börjar tidigare under året och avslutas senare, men detta ökar samtidigt risken för frostskador.
Snötäcket blir tunnare eller försvinner helt vilket förändrar markens värme- och fuktförhållanden. Det här påverkar trädens tillväxt. Sannolikheten för att marken fryser och tinar upp upprepade gånger ökar, vilket kan skada rötterna och störa plantornas övervintring. Trädens ämnesomsättning under vintern ökar vilket tär på deras energilager. Det här gör dem mer känsliga för köldskador.
Perioder av torka beräknas bli vanligare vilket kan drabba träd med ett ytligt rotsystem, till exempel gran, på torra ståndorter. Långvarig torka kan försvaga träden och sänka tillväxten samt göra dem känsliga för sekundära skador. Perioder av torka ökar brandrisken, men skogsbränderna har tillsvidare varit sällsynta och rätt små i de finländska skogarna.

Klimatförändringen ökar risken för att träden drabbas av insekts- och svampskador. De största riskerna för skogsbruket i Finland är förknippade med rotticka och granbarkborre samt den ökade sannolikheten för stormskador i och med att den tjälfria perioden förlängs.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Trädens tillväxt i ett föränderligt klimat

Klimatförändringen gör att växtsäsongen blir längre och tillväxtförhållandena för träden - bland annat värmeförhållandena - blir gynnsammare med tanke på deras förmåga att binda kol och därmed växa. Det här sker särskilt i norra Finland där den korta växtsäsongen och de relativt låga sommartemperaturerna jämfört med södra Finland har bromsat både skogarnas utbredning och tillväxt. Man väntar sig därför att den ökade tillväxten hos träden ska märkas tydligare i norra Finland än längre söderut.
Två tredjedelar av tillväxtökningen i de finländska skogarna under de senaste decennierna bedöms vara orsakad direkt av skogsvårdsrelaterade beslut. Hit hör bland annat dikningsverksamheten och det ökade virkeskapitalet. Också skogsgödslingen har bidragit till den ökade tillväxten. En tredjedel är orsakad av miljöförändringar, bl.a. högre temperaturer och koldioxidhalt i atmosfären. Kvävenedfall kan öka trädens tillväxt, men särskilt i norra Finland är nedfallet minimalt.
I södra Finland kan särskilt granens tillväxt bli lidande då klimatet blir varmare, i synnerhet på torrare ståndorter där det kan uppstå vattenbrist. En kraftig uppvärmning kan minska tillväxten också hos tall. Skogarnas struktur, tillväxt och kollager påverkas inte bara av klimatförändringen utan också av intensiteten i skogsvården och avverkningarna.

Klimatförändringen leder sannolikt till att tallen ökar sin tillväxt, särskilt i norra Finland, och lövträden i hela landet. Ju längre klimatförändringen framskrider, desto mer kommer granens tillväxt att minska, särskilt i södra Finland. Förändringen kan också höja redan existerande risker och skapa nya riskfaktorer. Risken för vindskador ökar på grund av de kortare tjälperioderna, snöskadorna ökar i norra Finland och perioder av torka påverkar särskilt granens tillväxt i södra Finland.
Klimatförändringen förutspås också öka risken för skogsbränder eftersom temperaturen stiger och perioderna av torka blir vanligare under sommaren. I takt med att klimatet blir varmare förbättras också levnadsvillkoren för skadeinsekter och sannolikheten för biotiska (orsakade av sjukdomar och skadegörare) skogsskador ökar, särskilt i södra och mellersta Finland.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Risken för skogsskador ökar på grund av klimatförändringen

Skadegörarna i skogen utgör tillsammans med rötsvamparna en del av naturens kretslopp och mångfald. Man bedömer emellertid att klimatförändringen kan medföra att skaderiskerna ökar, vilket kan leda till stora problem för skogsbruket. Därför är det viktigt att satsa på att anpassa skogen och skogsbruket till klimatförändringen och att bekämpa skogsskador.
Det allt varmare klimatet gör att vi kan komma att ha att göra med sådana sjukdomar och skadegörare som inte tidigare funnits i Finland på grund av det kalla klimatet. Skadegörarna kan komma till Finland bland annat via luftströmmar, men också med plantor, trävaror eller förpackningsmaterial av trä som kommer från utlandet.
Klimatförändringen kan öka risken för skador förorsakade av torka, vind eller snö samt sekundära skador orsakade av t.ex. barkborre. Det allt varmare klimatet gynnar också rottickan, vilket i sin tur ytterligare ökar risken för vind- och snöskador.

De ökade skaderiskerna orsakade av klimatförändringen varierar beroende på trädslag och ståndort, men också regionalt. Det är viktigt att beakta de ökade riskerna i samband med skogsvård och avverkningar. Det är också skäl att vara allt mer uppmärksam på trädens livskraft.
Kartorna här nedan (Bild 11 och 12) visar vilken inverkan klimatförändringen sannolikt kommer att ha på skogen. Värdena är riktgivande och de baserar sig huvudsakligen på forskning kring effekterna av scenarierna RCP4.5 och RCP8.5. Värdena visar situationen i medeltal i olika delar av landet (södra, mellersta och norra Finland).

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Klimatförändringens inverkan på mångfalden

Klimatförändringen har en både direkt och indirekt inverkan på mångfalden i naturen. Utbredningen av enstaka arter och hela vegetationszoner kan förskjutas norrut som en följd av klimatförändringen. De indirekta följderna kan emellertid bli ännu mer omfattande. Skogsvården styr, tillsammans med klimatförändringen, skogens ålders- och trädslagsförhållanden.
Det är viktigt att också beakta effekterna på mångfalden då man överväger åtgärder för att bromsa eller anpassa skogen till klimatförändringen. Risken finns att man genom att endast fokusera på att bromsa eller anpassa skogen till klimatförändringen försämrar mångfalden och därigenom ekosystemets förmåga att anpassa sig på lång sikt.
Om vi t.ex. ökar tillvaratagandet av gagnvirke och skogsbiomassa för att bromsa klimatförändringen måste vi samtidigt se till att inte mängden död ved minskar. Det här skulle få allvarliga konsekvenser för mångfalden i skogen eftersom många arter är beroende av just grov död ved.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Bromsa klimatförändringen - betydelsen för skogsbruket

Skogsvården kan påverka riktningen för hur kolsänkorna och kolförråden i skogen utvecklas och hur snabb den här utvecklingen är. Med tanke på skogens totala kolbalans kan virkesproduktionen, avverkningsintensiteten, nedbrytningen av biomassa, olika slags störningar och substitueringseffekten för fossilråvaror ha en större effekt än valet av beståndsbehandlingsmetod.
Förnan från växterna bygger upp kolförrådet i marken tills det har uppstått en balans mellan kolbindning och kolutsläpp. Ett trädbestånd kan binda kol bara upp till en viss gräns. Ju äldre skogen blir, desto större är risken för skador. Skogsskadorna har en betydande inverkan på skogens kolbindningskapacitet, och den här inverkan förutspås öka ytterligare då klimatet blir varmare.
Den finländska skogen fungerar som en kolsänka, det lagras alltså mer kol i träden och marken än vad som som frigörs i atmosfären. Avverkningar påverkar kolförrådet och de kan medföra stora variationer i skogens årliga kolbalans. Beroende på vilken i skala vi väljer att betrakta kolbalansen (nationell, enskild skogsfastighet, bestånd) så kan den här variationen se olika ut.

En målinriktad skogsvård hjälper till att upprätthålla trädbeståndens tillväxt och kolbindningsförmåga. Det är viktigt att inte glömma kollagret i marken och behovet att minimera utsläppen av växhusgaser, särskilt på torvmarker där kollagret är stort. Förutom koldioxiden bör vi beakta också de andra, kraftigare växthusgaserna som metan och kväveoxidul (dikväveoxid) som kan bildas i skogekosystemet. Vi kan bromsa klimatförändringen bland annat genom gödsling, beskogning och genom att undvika en alltför kraftig dränering av torvmarksskogarna.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Kolförrådet i träprodukter och träprodukternas substitutionseffekter

Skogarna i Finland och de träprodukter som tillverkas av virke från de här skogarna binder årligen koldioxid som uppgår till närmare hälften av landets utsläpp av växthusgaser. Även om en del kol transporteras bort ur skogen i form av virke eller hyggesrester, så kommer en del av det här kolet att lagras i olika träprodukter. Andelen kol som lagras i träprodukter har under de senaste åren utgjort ca 13 % av den kolbindning som trädbestånden, skogsmarken och träprodukterna tillsammans står för.Hur länge kolet lagras i träprodukterna är beroende av hur lång användningstiden är för produkterna och hur lätt de går att återanvända. Enligt den metod som används vid den s.k. inventeringen av växthusgaser, halveras den mängd kol som är bundet vid sågvaror på 35 år, träskivor 25 år och cellulosa två år.
Substitutionseffekten uppstår då förnybara, träbaserade produkter ersätter produkter som baserar sig på icke förnybara råvaror eller produkter vars framställning kräver mycket energi. Användning av energived räknas till exempel som substitution eftersom den ersätter icke förnybara bränslen som stenkol, olja eller naturgas. Även om kolet i energiveden frigörs genast då den bränns, skapar den ändå klimatnytta eftersom den ersätter fossil energi och minskar användningen av den.
I Finland är substitutionseffekten klart större än den mängd kol som årligen binds i träprodukter.

Den totala effekten av skogarna och virkesanvändningen på halterna av växthusgaser är beroende av hur skogarna sköts och brukas och hur råvaran som kommer från dem används.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Avverkningsstopp kan leda till kolläckage

Ett avverkningsstopp är det effektivaste sättet att öka kollagret i skogen på kort (under 25 års) sikt under förutsättningen att skaderisken är liten. Effekten av ett avverkningsstopp på bromsandet av klimatförändringen försämras emellertid av det så kallade kolläckaget.
Den fria marknaden innebär att utbud och efterfrågan på trävaror hela tiden söker en balans. Det här leder till att ett minskat utbud av trävaror på ett ställe kan öka efterfrågan på ett annat ställe. I praktiken kan det här alltså få den effekten att minskad avverkning i ett land leder till ökad avverkning i ett annat land. Om utbudet av virke sjunker kan det också leda till att tillverkarna av vissa produkter övergår från att använda trä till något annat material.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## De viktigaste metoderna att bromsa klimatförändringen på en skogslägenhet

Skogsägarens beslut påverkar i vilken mån den egna skogen hjälper till att bromsa klimatförändringen. Ett skogsbruk som strävar till en balans mellan olika huvudmål ser till att kolbalansen hålls positiv på både kortare och längre sikt. Härvid beaktas då både trädbeståndet, marken och produkterna.
En skogsägare som vill bidra till att bromsa klimatförändringen kan vidta åtminstone följande åtgärder:
Endast på kort sikt (25 år):

- Senarelägg förnyelse- och gallringsavverkningar. Detta förutsätter bl.a. att trädbeståndet är friskt och inte utsatt för några betydande hot. Om det inträffar en skogsskada kan skogen till och med övergå till att bli en utsläppskälla för kol.
- Senarelägg eller undvik iståndsättningsdikning av dikad torvmarksskog.
På kortare eller längre sikt:
- Använd omloppstider och gallringsmallar som maximerar virkesproduktionen. En tätare skog bromsar emellertid upp diameterutvecklingen vilket försämrar virkesproduktionens lönsamhet.
- Förnya skogen genast efter en slutavverkning. Det här förkortar den tid under vilken förnyelseytan fungerar som en utsläppskälla, och ökar kolbindningen i beståndet.
- Använd förädlat skogsodlingsmaterial. På så vis är det möjligt att öka virkesproduktionen och kolbindningen med upp till 30 % jämfört med icke förädlat skogsodlingsmaterial.
- Undvik onödigt effektiv dränering i torvmarksskogar och tillämpa kontinuerlig beståndsvård där den metoden har förutsättningar att fungera.
- Stärk skogens motståndskraft mot skador genom rätt skogsvård. Skogsskador minskar ett bestånds kolbindningsförmåga och kan göra att området övergår till en utsläppskälla.
- Se till att lämna död ved i skogen. Det leder till att det binds mer kol i marken.
- Öka trädbeståndens tillväxt och kolbindning genom att gödsla.
- Beskoga trädlösa eller trädfattiga områden som inte utnyttjas för annat. Beskogning leder på längre sikt till att den kolbindande skogsarealen ökar.

På lång sikt ger också restaurering av torvmarker klimatnytta. Restaurering av torvmarker gör att torvens kolförråd bevaras, men under de första decennierna kan torvmarken ändå utgöra en utsläppskälla på grund av metanutsläpp och döende träd.
Det går också att satsa på att lagra kol i trädbeståndet och marken som tillägg till eller i stället för att fokusera på effektivare virkesproduktion och kolbindning. I sådana fall handlar det om att sköta skogen så att kolförrådet ökar. Bland annat följande metoder kan användas:
- Förläng omloppstiden i beståndet, skjut alltså upp slutavverkningen (överhållning)
- Driv upp skogen med ett tätare förband
- Undvik på kort sikt markberedning
- Undvik eller skjut upp iståndsättningsdikning
- Gödsla för att öka trädens tillväxt och därmed kolbindning
- Skydda skogen och utför bara sådana avverkningar som upprätthåller skogens hälsa
- Beskoga outnyttjad mark

Noggrannare beskrivningar av hur man kan gå tillväga för att bromsa klimatförändringen ges i metodbeskrivningarna för skogsvård.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Anpassning till klimatförändringen i skötseln av skogsfastigheten på olika tidshorisonter

Skogens förmåga att anpassa sig till klimatförändringen kan förbättras genom god skogsvård och skogsbruksplanering. Det här är viktigt eftersom en skog som är anpassad till klimatförändringen klarar av att producera nyttigheter också i framtiden. Ju längre klimatförändringen framskrider, desto oftare blir skogarna utsatta för olika slags skogsskador. Därför är det viktigt att skogsvården beaktar de risker som vi vet att finns och kan komma att finnas när det gäller skogens hälsa och tillväxt.
Vilka skador en skog kan bli utsatt för är knutet till tid och plats. Under rådande förhållanden kan risken för torkskador till exempel vara obefintlig. I framtiden växer emellertid risken, och frågan är då hur motståndskraftig skogen är. Om vi ser till att skogarna hålls friska och mångsidiga höjer vi deras motståndskraft mot eventuella skador.
För en skogsägare är det bästa sättet att bereda sig för klimatförändringen att göra de rätta avvägningarna vid skötseln av den egna skogen. Ett klokt beslutsfattande minskar de negativa effekterna av klimatförändringen och ger flexibilitet när det gäller den framtida skogsvården på både kortare och längre sikt.

Skogens struktur förändras långsamt. Därför är det viktigt att vid behov kunna växla tidsperspektiv vid planeringen av skogsvården. I norra Finland är tidsskalan ännu mera uttänjd än längre söderut.
1 \. **Korttidsperspektiv** (under 25 år). De nuvarande skogarnas motståndskraft (resistens) mot till exempel insekts-, vind- och snöskador kan stärkas med hjälp av skogsvårdsåtgärder.
2 \. **Medellångt perspektiv** (25-50 år). Målet är här att stärka skogarnas livskraft i ett föränderligt klimat samt att minimera sådana faktorer som gör dem sårbara, t.ex. monokulturer.
3 \. **Långtidsperspektiv** (över 50 år). På lång sikt eftersträvas skogar som är anpassade för nya förhållanden (transition), någonting som vi kan påverka till exempel genom att använda förädlat frö och plantor vid beståndsförnyelse. Skogar som har genomgått en anpassningsprocess kan skilja sig från dagens skogar, bl.a. med avseende på trädslagsfördelning, omloppstid och behandlingsmetoder.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Skogsvårdsmetoder för klimatanpassning

Det är helt möjligt att stärka motståndskraften mot olika slags klimatrisker i de skogar som vi nu har.
För skogsägaren innebär detta att han eller hon:
- Utnyttjar information om ståndortens egenskaper och effekterna av klimatförändringen vid valet av trädslag.
- Etablerar blandbestånd som består av en blandning av gran och björk eller tall och gran. Utnyttjar naturligt plantuppslag för att gynna uppkomsten av blandbestånd.
- Planterar gran på sådana ståndorter där risken för torka är liten och undviker att skapa stora, enhetliga granskogar, särskilt i södra Finland.
- Ser till att markberedning och skogsodling görs ordentligt och att odlingsmaterialet är av god kvalitet. Då etablerar sig plantskogen snabbare vilket gör att risken för att små plantor drabbas av torka eller svampskador minskar.

För att vi ska kunna minska sårbarheten för olika risker behöver vi agera på medellång och lång sikt. För skogsägaren innebär detta att han eller hon:
- Undviker en alltför ensidig skogsstruktur på fastighetsnivå. Använder skogsvårdsmetoder och trädslag på ett mångsidigt sätt.
- Använder det bästa tillgängliga skogsodlingsmaterialet för området i fråga.
- Följer de färskaste rekommendationerna gällande vilket odlingsmaterial det lönar sig att använda. Odlingsmaterial med sydligt ursprung lönar sig inte att använda alltför långt norrut eftersom plantorna då kan ha svårt att anpassa sig, särskilt då klimatet förändras.
Det långsiktiga målet, det vill säga skogar som är anpassade för förändrade förhållanden, uppnås bäst genom att vidta de åtgärder som rekommenderas på kort och medellång sikt..

Hur anpassningsåtgärderna kan genomföras finns närmare beskrivet i metodbeskrivningarna för skogsvårdsåtgärder.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Naturlig förnyelse i ett föränderligt klimat

Man kan tänka sig att ett varmare klimat skulle förbättra trädens fröproduktion, men klimatförändringen behöver inte nödvändigtvis få den konsekvensen. I norra Finland där de låga sommartemperaturerna tidigare har begränsat frömognaden kan det dock bli bättre förutsättningar för naturlig förnyelse.
Det finns anledning att bereda sig på att vindskador blir mer allmänna i fröträds- och skärmställningar. Risken för vindskador kan minskas genom att fästa speciell uppmärksamhet vid vindförhållandena på förnyelseytan eller att lämna kvar fler fröträd än normalt. En annan metod är att utföra den sista gallringen i form av en ljushuggning i bestånd som ska förnyas på naturlig väg. På det sättet förbättras trädens hållfasthet mot vind samtidigt som kronan förbereds för fröproduktion. På samma sätt bör man se till att det finns ett tillräckligt antal livskraftiga, fröproducerande träd i skogar där man tillämpar kontinuerlig beståndsvård. Då kan förutsättningarna för naturlig förnyelse förbättras.
I södra Finland kommer den bästa groningsperioden för skogsfrö att bli kortare i och med att snötäcket minskar. Då perioder av torka och uppehållsväder blir vanligare och räcker längre stiger dödligheten för groddplantorna, även om plantor som grott redan tidigt på våren klarar av förvånansvärt långa perioder utan nederbörd. Den största plantavgången inträffar då en längre regnfri period inträffar genast efter att fröna grott. Ett minskat snötäcke ökar risken för angrepp av rostsvamp. En tät fröträdsställning minskar rostsvampsangreppen.

De allt oftare förekommande störtregnen ökar erosionsrisken, vilket skadar groende frön och groddplantor. Erosionsrisken kan minskas genom att utföra markberedningen på rätt sätt (tillräckligt lätt).

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Skogsodling i ett föränderligt klimat

Vid skogsodling är det viktigt att beakta frönas och plantornas klimat- och ståndortskrav. Om härkomsten är den rätta blir odlingsresultatet bättre. Om frö med sydlig härkomst flyttas alltför långt norrut, kommer trädet att fortsätta sin tillväxt senare under växtperioden än de lokala träden. Det här leder till att cellerna inte hinner invintra i tid och kan skadas när frosten kommer, vilket gör trädet mottagligt också för andra typer av skador. Med tanke på trädens hälsa är det med andra ord viktigt att undvika alltför långa flyttningar.
Med hjälp av skogsträdsförädling kan man försnabba trädens anpassning till ändrade förhållande och trygga skogarnas produktion också i framtiden. I förädlingsprogrammen ingår att testa olika härkomster i olika miljöer. För produktionen av skogsodlingsmaterial väljer man sedan ut de individer som är så väl anpassade som möjligt för det framtida klimatet och som är odlingssäkra och genetiskt stabila.
Ett minskat snötäcke ökar risken för angrepp av rostsvamp. Skadorna kan ha stor betydelse på områden där man utfört sådd i och med att rostvamp redan nu ofta är den viktigaste skadefaktorn med tanke på såddresultatet. Skador av rostsvamp kan förhindras genom att utföra en ytlig och lätt markberedning där humus lämnas kvar i markberedningsspåret. Ett minskat snötäcke leder till att det förekommer mindre eftergroning, dvs. att en del frön gror först i början av nästa växtsäsong. I södra Finland har eftergroningen nog också tidigare varit en marginell företeelse. Längre norrut kan den däremot ha en större betydelse eftersom fröåren kommer mer sällan och eftergroningen har kunnat vara så hög som 30 %.

I södra Finland kommer den bästa groningsperioden för skogsfrö att bli kortare i och med att snötäcket minskar. Då perioder av torka och uppehållsväder blir vanligare och räcker längre, stiger dödligheten för groddplantorna, även om plantor som grott redan tidigt på våren klarar av förvånansvärt långa perioder utan nederbörd. Den största plantavgången inträffar då en längre regnfri period inträffar genast efter att fröna grott. Om man ser till att fröna blir täckta efter sådden kan groddplantornas dödlighet fås ned. Vid maskinell sådd har man utvecklat olika metoder för att täcka fröna.
Forskningen visar att plantor som härstammar från förädlat frö som kommer från fröplantager växer bättre än de som härstammar från så kallat beståndsfrö. Hos tall har man beräknat att förädlingsvinsten utgör 10-25 procent av volymtillväxten. Genom skogsträdsförädling kan man dessutom samtidigt höja kvaliteten på virket. På motsvarande sätt har man för gran lyckats få en förädlingsvinst på 20 % med den första generationens plantagefrö och upp till 37 % med plantagefrö av generation 1,5.
Den tillväxtökning som förädlingen ger gör det möjligt att förkorta omloppstiden och samtidigt öka mängden grovt virke som fås ur ett bestånd. Detta möjliggör en effektivare kolbindning.

Klimatförändringen kräver nya verksamhetsmodeller inom hela skogsbruket, både på kortare och längre sikt. De varmare vintrarna och den besvärligare menförestiden utgör redan nu en utmaning med tanke på att virkesförsörjningen, och skogsindustrin förväntas fungera året runt.
Då klimatet blir varmare och perioderna med tjäle allt kortare, måste virket i framtiden oftare drivas ut på mark med dålig bärighet och under barmarksperioden. Belastningen på skogsbilvägarna blir också större i takt med att klimatförändringen framskrider.
Mark- och stamskador bör undvikas med tanke på risken för spridning av rotticka. Dessutom bör stubbehandling utföras ännu mer aktivt än tidigare också i gränszonen för rottickans utbredning.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Möjligheter att utnyttja utländska trädslag vid anpassning till klimatförändringen

Ett sätt att anpassa skogarna till klimatförändringen är att utnyttja utländska trädslag. Särskilt sådana trädslag som är anpassade till ett varmare klimat kan då bli intressanta.
Vilka trädslag som får odlas i Finland är fastställt i skogslagen, och skogscertifieringen begränsar också användningen av främmande trädslag. Det finns få undersökningar om användningen av utländska trädslag i Finland, vilket innebär att de risker och möjligheter användningen av dem skulle medföra är dåligt kända jämfört med de inhemska trädslagen.
Rekommendationerna för skogsvård stöder inte storskalig användning av utländska trädslag eller handel med utländska trädplantor på grund av de risker detta innebär, bland annat i form av sjukdomsspridning.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## \[H2\]

**Läs mer om ämnet:** Skötsel av en skogsfastighet | [**Hållbar skötsel och användning av skog**](/sv/kategorier/hallbar-skotsel-och-anvandning-av-skog)

Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

Val av trädslag Skogarna förnyas med trädslag som hör till den naturliga floran i Finland så att man inom en rimlig tid får en produktiv, frisk och fullt sluten skog på ståndorten. Tall och gran samt vårtbjörk på mineraljordar är ekonomiskt sett våra mest värdefulla trädslag. Inslag av andra trädslag är välkommet om trädbeståndet i annat fall skulle bli luckigt. Ett inslag av lövträd rekommenderas alltid i barrskogar med tanke på miljön och landskapet, med undantag av de allra kargaste ståndorterna. I talldominerade skogar är inslag av gran viktigt med tanke på viltet och naturvården. Som förnyelseträdslag väljer man de trädslag som bäst stämmer överens med målen för skogsbruket på skogsfastigheten. I en del fall kan också odling av asp och hybridasp, lärk, klibbal, masurbjörk och ädla lövträd på ståndorter som är lämpliga för dem, vara ekonomiskt befogad. Detta kan dock kräva mera insatser och större utgifter för skogsförnyelsen och skogsvårdsarbeten än om trädvalet faller på barrträd eller björk. Trädslagsval Rekommendationen är att i första hand använda sig av tall, gran, vårtbjörk och glasbjörk. Andra ekonomiskt försvarbara trädslag är sibirisk lärk, asp, hybridasp, klibbal och de ädla lövträden ek, vresalm, skogsalm, lind, ask och lönn. Olika trädslag har olika ståndortskrav, och det här bör synas vid valet av trädslag. Om ett plantbestånd anläggs med andra trädslag ska en tillräcklig redogörelse för trädslagens utvecklingsduglighet och ursprungets lämplighet för förhållandena på förnyelseområdet framgå av anmälan om användning av skog. För att bevara naturens mångfald är det motiverat att använda flera olika trädslag och ha dem som blandträd också på ståndorter som inte anses lämpade för trädslaget. Av samma anledning är det viktigt att använda olika trädslag vid skogsförnyelse och att gynna uppkomsten av blandskogar. För att ädla lövträd ska trivas ska både klimatet och jordmånen vara gynnsam.&nbsp;Man kan plantera enskilda ädla lövträd som landskapsträd också utanför det naturliga utbredningsområdet. Ädla lövträd kräver ofta intensiv skötsel och skydd mot skador speciellt i ungdomsskedet. Utländska trädslag bör användas enbart i specialfall, såsom för forskning eller för att få virke för något speciellt ändamål och endast på mindre arealer och med eftertanke, så att främmande trädslag inte kommer åt att sprida sig i naturen. Skogscertifieringens krav PEFC-certifiering kräver att trädslagen som används vid skogsförnyelse tillhör Finlands naturliga flora, med undantag för särskilda fall. Sibirisk lärk jämställs med trädslag som tillhör Finlands naturliga flora. Särskilda fall inkluderar bland annat anläggning av park- och tätortsskogar, odling av julgranar och produktion av barr, bestånd och träd planterade för landskapsvård eller bevarande av kulturmiljö samt odling av hybridasp.FSC-certifiering begränsar också användningen av främmande trädslag och kräver bland annat dokumentation av användningen från skogsägaren. Skogsodling eller naturlig förnyelse Vid trädskiktsvis beståndsvård kan skogen förnyas antingen genom odling eller på naturlig väg.&nbsp;Så länge den valda metoden lämpar sig för ståndorten, kan båda metoderna leda till gott resultat. Naturlig förnyelse är det billigaste sättet att förnya ett bestånd.&nbsp;Själva skogsodlingsarbetet samt frön och plantor innebär att förnyelsekostnaderna ökar, men genom att investera i skogsodling sker förnyelsen snabbare och resultatet är säkrare.&nbsp;Trädens tillväxt och kvalitet kan förbättras om man använder förädlat frö. Skogsodling Skogsodlingen kan göras antingen som sådd eller plantering. Plantering är den dyraste förnyelsemetoden, men den minst riskfyllda och samtidigt snabbaste metoden. I synnerhet på bördiga ståndorter är plantering den säkraste metoden. Där blir virkesproduktionen hög och plantorna växer snabbt. På kargare ståndorter växer skogen långsammare och det är svårare att uppnå lönsamhet i den investering som planteringen innebär. På grovkorniga och karga ståndorter är det fördelaktigare att använda tallsådd i stället för plantering av tall. På objekt som är lämpliga för sådd och om sådden utförs rätt, har sådden också andra fördelar. Den kan leda till en riktigt tät plantskog med 4 000-5 000 plantor per hektar, vilket resulterar i ett bestånd av högre kvalitet än vid plantering. Tallar som växter tätt i plantskogsstadiet får klena kvistar, och de lägsta grenarna börjar torka redan i ett tidigt skede. Om man använder förädlat frö eller elitfrö vid sådden, växer skogen snabbare och kvaliteten blir bättre än vid naturlig förnyelse. En sådd, tät tallplantskog klarar av älgskador bättre än en planterad plantskog. Sådd lyckas dåligt på bördiga ståndorter där konkurrensen från markvegetationen är stor. På finkorniga marker kan igen uppfrysning leda till att isnålar - pipkrake - lyfter upp groddplantorna ur marken, vilket gör att de dör. En hög mängd huvudavverkningsbestånd förutsäger ett svagt såddresultatNär det gäller maskinsådd av tall har det erhållits indikationer på att antalet plantor som etableras på såddytan minskar i takt med att huvudavverkningsvolymen ökar. Observationerna visar att såddresultatet försämras avsevärt när huvudavverkningsvolymen överstiger 260 m³/ha. På sådana objekt är plantering ett säkrare föryngringsalternativ än sådd. Naturlig förnyelse Naturlig förnyelse är ett kostnadseffektivt sätt att åstadkomma ny skog på sådana ställen där metoden är lämplig.&nbsp;En förutsättning är att det på förnyelseytan eller i dess omedelbara närhet finns tillräckligt många fröträd av bra kvalitet.&nbsp;Också underväxt som redan förekommer på ytan kan ofta utnyttjas om platsen är lämplig.&nbsp;Det tar för det mesta mer tid för plantskogen att etablera sig och är mera riskfyllt att satsa på naturlig förnyelse jämfört med skogsodling.&nbsp;En naturligt förnyad skog blir sannolikt också mer luckig och ojämnare än en skog som uppkommit genom sådd eller plantering. Naturlig förnyelse fungerar trots det här ofta bra då man förnyar skogar med tunt mårlager på sorterade mineraljordar där det finns ett tallbestånd av bra kvalitet och med god frösättningsförmåga och där ståndortsklassen är torr mo eller kargare. Odlingsmaterialets ursprung När skogsodlingsmaterialet levereras, bör det på leveransen finnas en etikett där koden för stambrevet framgår, samt information om plantornas kvalitet och ursprung.&nbsp;När man köper plantor är det bäst att säkerställa med säljaren att de här uppgifterna finns, och att fröet eller plantorna har ett ursprung som lämpar sig för det planerade förnyelseobjektet.&nbsp;Ansvarsfulla producenter och försäljare av plantor och frö ser alltid till att den här informationen finns tillgänglig. Taimietiketti kertoo taimierälle soveltuvan käyttöalueen ja taimien jalostusasteen. Metsänomistajan on suositeltavaa säilyttää etikettien tiedot. Niille on tarvetta erityisesti silloin, jos taimierässä ilmenee myöhemmin ongelmia. Skogsförnyelse på torvmarker På torvmarker är det ur skogsvårdssynvinkel en skillnad mellan den första trädgenerationen som uppstod efter dikningen och den en andra som uppstår efter en skogsförnyelse.&nbsp;Torvmarksskogar av den första generationen är varierande till strukturen, vilket gör skötseln besvärligare.&nbsp;Småningom förändras också vatten- och näringshushållningen på grund av iståndsättningsdikning och att torven sjunker ihop. En granplanta planterad i en hög på en höglagd förnyelseyta. Bild: © Kalle Vanhatalo.

Metsänviljelyn toimenpide. Istutuksessa käytetään lähes yksinomaan paakkutaimia. Paakkutaimi on helppo istuttaa ja se lähtee nopeasti kasvuun. Kuusen ja koivun paakkutaimia voidaan istuttaa lähes koko kasvukauden ajan.

En av förutsättningarna för att lyckas med skogsodling är att använda rätt trädslag för ståndorten och sådant plantmaterial som är anpassat för det geografiska område där skogsodlingen utförs. Andra viktiga saker att beakta är planteringstätheten, planteringspunkten och att plantorna lagras på rätt sätt.

Kaistalehakkuu on uudistushakkuutapa, jossa metsä hakataan aukeaksi kaistaleittain. Menetelmä sopii luontaisesti hyvin taimettuville kohteille, joilla reunametsä siementää paljaaksi hakatun alueen.

Metoden lämpar sig för förnyelse av fuktiga kärrsvackor med gran och momark på sorterade jordar med tall. Den nya trädgenerationen uppkommer med hjälp av frö från kantskogen. För att frösättningen ska bli god bör man inte göra tegen bredare än 50 meter om det finns frösättande träd på vardera sidan av tegen. När det finns en plantskog på ena sidan av tegen, ska tegen inte göras bredare än 25 meter. Det lönar sig att passa in avverkningen till året före en god fröskörd.

Metsänviljelyn toimenpide. Kylvöä käytetään männyn ja rauduskoivun viljelyssä.

För att lyckas med sådd bör man hyggesrensa förnyelseytan, välja rätt markberedningsmetod och dessutom ska det finns tillräckligt med fukt i marken. Det är mest kostnadseffektivt att utföra sådden i samband med markberedningen. Då hamnar fröna i ett färskt markberedningsspår. Sådd utförs i allmänhet maskinellt med hjälp av ett såddaggregat som är fäst på en skogsharv.

Kääntömätästyksessä maa käännetään ylösalaisin samaan kohtaan, mistä se on otettu. Pohjalle jää yksinkertainen humuskerros. Maata ei saisi liioin vyöryä muokkauspisteen ulkopuolelle. Kivennäismailla maata voi myös ottaa humuskerroksen alta ja pudottaa sen samaan kohtaan humuksen päälle. Mättään tavoitekoko on noin 50 cm x 60 cm.

Inversmarkberedning lämpar sig för medelgrova mineraljordar och för torvjordar. Resultatet består av flacka ytor av mineral- eller torvjord som kan sträcka sig något utanför gropkanten. Vattenhushållningen behöver vara i skick på de områden där man vill utföra inversmarkberedning.

Mätäs tehdään laikusta saatavasta maasta kääntämällä pintamaata niin, että mättään alle jää kaksinkertainen humuskerros ja sen päälle tulee 5–10 cm paksu kivennäismaakerros. Turvemailla mätäs tehdään vastaavasti kääntämällä turvetta raakahumuksen päälle. Mättään tavoitekoko on noin 50 cm x 60 cm. Istutuksessa taimipaakun tulee ylettyä humukseen.

Fläckhögläggning lämpar sig på mineraljordsmarker med medelgrova och finkorniga jordarter och på dikade torvmarker där torrläggningen är i skick. Vid kontinuerlig fläckhögläggning sker markberedningen automatiskt medan markberedningsmaskinen rör sig framåt. Kontinuerlig fläckhögläggning går flerfalt snabbare än högläggning med grävmaskin.

Laikutus on maanpintaa paljastava maanmuokkausmenetelmä. Kylvöä tai luontaista uudistamista varten tehdyssä laikutuksessa muokkausjäljen pintaan tulisi jäädä itämistä edistävää humusta. Istutusta varten tehdyssä ei pintaan saisi jäädä humusta.

Vid fläckupptagning inför sådd och naturlig förnyelse blottas mineraljorden fläckvis genom att humuslagret flås av. Fläckarna ska till längden och bredden vara 50–70 cm. Det ska finnas 4 000–5 000 fläckar per hektar för att det ska finnas tillräckligt med grobäddar och plantor.
Fläckupptagning lämpar sig som markberedningsmetod på samma slags objekt som lämpar sig för harvning. Om objektet är stenigt, ligger i en sluttning eller om markegenskaperna varierar är det bättre att använda grävmaskin än markberedningsharv för markberedningen. Fläckupptagning lämpar sig inte för torvjordar som ska planteras.
Vid fläckmarkberedning som utförs inför plantering avlägsnas humuslagret ända ned till mineraljorden så att fläcken består av ren mineraljord. Fläckarna ska till längden och bredden vara 50–70 cm. Plantan ska placeras i mitten av fläcken. Antalet fläckar på ytan ska motsvara planteringstätheten.

Luontaisella uudistamisella tarkoitetaan metsän uudistamista käsittelyalueella olevien siemenpuiden tai suojuspuiden avulla tai hyödyntämällä siementävää reunametsää.

På objekt som lämpar sig för naturlig förnyelse är metoden att kostnadseffektivt sätt att etablera ett nytt bestånd. En förutsättning är att det finns tillräckligt av fröträd av god kvalitet i omedelbar närhet av förnyelseytan. På vissa ställen kan man också utnyttja befintlig, utvecklingsduglig underväxt. Det tar längre att åstadkomma en godtagbar plantskog genom naturlig förnyelse än genom skogsodling, och det finns fler osäkerhetsmoment. Det är också mer sannolikt att ett bestånd som uppkommer på naturlig väg blir mer ojämnt och luckigt. Naturlig förnyelse är emellertid en mycket lämplig metod för förnyelse av tallbestånd på torr mo och kargare ståndorter, i synnerhet om marken består av sorterad mineraljord med ett tunt mårlager och om beståndet har en god fröproduktionsförmåga.

Mätästys on maanmuokkaustoimenpide. Mätästys voidaan toteuttaa kääntömätästyksenä, naveromätästyksenä, laikkumätästyksenä tai ojitusmätästyksenä.

Naveromätästys on sopiva muokkausmenetelmä hienojakoisilla ja veden vaivaamilla kivennäismailla ja viljavilla turvemailla, joilla turve on puu- ja saraturvetta. Naveromätästyksen käytön edellytys on, että turvemailla peruskuivatus on kunnossa ja kivennäismailla on vain lievää kuivatustarvetta. Mätäs tehdään matalasta 30–50 cm syvästä naverosta saatavasta maasta. Mättäät tehdään laakeiksi, 10–20 cm korkeiksi ja 60–80 cm leveiksi.

Fårorna ska leda bort ytvattnet och ge den jord som behövs för att göra högarna. Meningen är inte att leda bort vatten från ytan i torrläggningssyfte och inte heller att sänka grundvattennivån. Högläggning med fåror används ofta som en kompletterande markberedningsmetod exempelvis på förnyelseytor där bara en del av ytan är vattensjuk eller där det samtidigt utförs iståndsättningsdikning. Metoden lämpar sig också på steniga, bördiga mineraljordsmarker, där fläckhögläggning inte ger ett bra resultat.

Pystykarsinta on kuolleiden ja elävien oksien karsintaa kasvatettavista puista. Tavoitteena on lisätä arvokkaiden oksattomien tyvitukkien määrää hyvälaatuisissa metsiköissä ja parantaa metsikön taloudellista tuottoa.

Vid stamkvistningen avlägsnas kvistar på den del av stammen som blir rotblock. Efter att såren av de kapade kvistarna vallats in, börjar trädet bilda kvistfri ved. Tallbestånd och vårtbjörksbestånd är mest lämpade för stamkvistning. Välväxande tallbestånd i södra och mellersta Finland, som kan producera rotblock av hög kvalitet med hjälp av stamkvistning och gallringar med relativt kort omloppstid, är ekonomiskt sett bäst lämpade för stamkvistning.

Sekametsän perustaminen kuusi-koivu-, mänty-kuusi- ja kuusi-koivu-mäntysekoituksesta. Sekametsässä kasvaa kahta tai useampaa puulajia. Puusto voi koostua pelkästään havu- tai lehtipuustosta tai niiden sekoituksesta. Sekametsässä metsikön pääpuulajin osuus on korkeintaan 75 prosenttia.

Siemenpuuhakkuu on männyn ja rauduskoivun luontaiseen uudistamiseen tähtäävä uudistushakkuu. Männikössä siemenpuiksi jätetään 50–100 hyvälaatuista valtapuuta hehtaarille. Rauduskoivikon uudistamisessa riittää 10–20 siemenpuuta hehtaarille. Menetelmä toimii parhaiten, kun hakkuu tehdään ennen hyvää siemensatoa. Siemenpuut on suositeltavaa poistaa taimikon päältä heti, kun uudistusala on riittävästi taimettunut.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

**Stegvis avveckling av överståndare**

Om man vill ställa om till kontinuerlig beståndsvård i ett tallbestånd kan man göra en avverkning i fröträdsställning och lämna 50–150 härskande träd av god kvalitet per hektar. Överståndarna ska inte avlägsnas på en gång, utan de gallras i kommande avverkningar. Vid gallring ska man också avlägsna skadade träd och träd av dålig kvalitet.

Suojuspuuhakkuu on kuusen luontaisen uudistamisen hakkuu. Se tehdään kehityskelpoisen taimiaineksen suojaamiseksi ja täydentämiseksi. Suojuspuuhakkuussa suojuspuita jätetään 100–300 kappaletta hehtaarille, mahdollisuuksien mukaan myös mäntyjä ja koivuja.

Innan man gör en avverkning i skärmställning kan beståndet förberedas för förnyelse genom att utföra en ljushuggning som främjar plantsättningen och stärker beståndet mot vindens påverkan. Fröträden ska avlägsnas så fort plantsättningen på förnyelseytan är tillräcklig. Skärmträden avlägsnas i en eller två omgångar. Man bör undvika att skada plantor och att plantor hamnar under kvistar och toppar när skärmen avvecklas.
Sannolikheten för att man ska lyckas med en förnyelse genom avverkning i skärmställning är störst om det redan finns en tät, enhetlig underväxt med små granplantor under det trädbestånd som ska avverkas och en så stor del som möjligt av de träd som ställs i skärmen är björkar eller tallar. Plantsättningen är oftast riklig på kärr, försumpade moar och en del dikade torvmarker. Man bör undvika att avverka i skärmställning om det inte finns tillräckligt med granplantor på objektet redan före avverkningen. Undvik också avverkning i skärmställning på objekt som är utsatta för vind.

Säästöpuut ovat hakkuissa talousmetsään pysyvästi jätettäviä puita. Säästöpuiden annetaan kasvaa, kuolla ja lahota metsään. Säästöpuiden jättäminen talousmetsiin lisää vanhojen ja kookkaiden elävien puiden ja monimuotoisuuden kannalta arvokkaiden puulajien määrää. Säästöpuista tulee ajan saatossa lahopuuta, jota ei korjata pois metsästä.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

**Fördelar med naturvårdsträd**

Att ställa en grupp eller grupper av naturvårdsträd eller att lämna enstaka träd som är värdefulla med tanke på mångfalden kan rekommenderas som naturvårdsåtgärd både vid beståndsvård trädskiktsvis och vid kontinuerlig beståndsvård. Naturvårdsträden kan också mildra åtgärdernas inverkan på landskapet.
- Beståndsstrukturen blir mer mångsidig
- Bildar död ved då de dör eller faller omkull
- Minskar åtgärdernas inverkan på landskapsbilden
- Blir stora och gamla träd om de överlever
- Fungerar som ett slags ”livbojar” för skogslevande arter i förnyelseskedet
- I plantskogar och på kalytor fungerar gamla, döende och döda träd som livsmiljöer för arter som är anpassade för tidiga successionsskeden
- Blommande träd (bl.a. sälg och rönn) producerar föda till pollinerare och hålträd ger bohålor
- Producerar frö som ger upphov till naturplantor
- Mykorrhizasvamparna har lättare att överleva i det avverkade området

Uudistushakkuissa korjataan nykyisen puusukupolven tuottamaan puuta ja valmistellaan uuden puusukupolven syntyä uudistamalla metsä joko luontaisesti tai viljellen. Uudistushakkuulla tarkoitetaan puunkorjuuta, jossa käsittelyalue hakataan avoimeksi uuden puuston aikaansaamiseksi. Uudistusalalle voidaan jättää tarvittaessa säästö-, siemen- tai suojuspuita.

Verhopuuhakkuu on hallanaroille kasvupaikoille tarkoitettu uudistushakkuu, jossa tähdätään kuusen luontaiseen uudistamiseen. Metsikköön jäävän mänty- tai lehtiverhopuuston on tarkoitus suojella kuusentaimia hallalta.

Om det inte finns tillräckligt av granplantor kompletteras plantskogen genom att plantera gran. Skärmträden gallras i allmänhet när granplantorna är 1-2 meter höga. Resten av skärmträden avlägsnas när granarna har nått 3-4 meters höjd.

Viljely on metsän uudistamista joko kylvämällä tai istuttamalla.

**Plantering** är den dyraste av förnyelsemetoderna, men också den snabbaste och den mest riskfria. Plantering är den säkraste metoden vid förnyelse av bördiga ståndorter. Där kommer plantorna bättre igång och virkesproduktionen blir snabbt hög. På kargare marker växer skogen långsammare och det är svårare att få lönsamhet i virkesproduktionen eftersom plantering utgör en rätt stor investering.
**Sådd** är billigare att utföra och lämpar sig för odling av tall på grovkorniga och karga ståndorter. Det finns också andra fördelar med sådd om den görs rätt och objektet är lämpligt. Skogsodling genom sådd kan resultera i mycket tät plantskog med upp till 4 000-5 000 plantor per hektar. En tät plantskog ger trädstammar av hög kvalitet.

Väljennyshakkuu on varttuneen havupuuvaltaisen kasvatusmetsän tai uudistuskypsän metsän harvennus, joka tehdään ennen luontaiseen uudistumiseen tähtäävää hakkuuta.

Målet är att få livskraftigare trädkronor, förbättra möjligheterna till naturlig förnyelse och öka trädens fröproduktion. Ljushuggning främjar också de kvarställda trädens diameterutveckling.
Ljushuggning kan användas på objekt som man planerar att förnya med tall genom avverkning i fröträdsställning eller med gran genom avverkning i skärmställning. Ljushuggning kan också fungera som en avverkning under omställningsperioden till kontinuerlig beståndsvård. Ljushuggning lämpar sig på objekt där varken gräs eller sly utgör ett hot för förnyelsen.

Ylispuiden poisto (ylispuuhakkuu) on siemen- tai suojuspuiden poistoa taimettuneelta luontaisen uudistamisen alalta. Myös verhopuuston poisto kaksijaksoisesta metsiköstä on ylispuiden poistoa.

Fröträd, skärmträd och överståndare från bestånd som förnyats naturligt bör avlägsnas genast när förnyelseytan har ett tillräckligt stort plantuppslag. När överståndarna avverkas skadas nästan alltid en del av plantorna. Skadorna blir större ju längre avverkningen fördröjs. Ekonomiskt sett är det lönsammast att avlägsna alla överståndare på en gång.

Äestyksessä paljastetaan kevyesti kivennäismaata. Menetelmä sopii karkeille ja keskikarkeille maille eli vettä läpäiseville maille. Äestys ei sovi turvemaille.

Då fläckupptagning utförs för sådd eller naturlig förnyelse bör det finnas kvar en del humus i markberedningsfläcken för att fröna ska gro bättre. Harvspårens längd per hektar behöver vara 4 000-5 000 meter för att det ska uppstå tillräckligt många lämpliga grobäddar.

Uuden metsän perustamiseen eli uudistamistöihin kuuluvat uudistusalan valmistelut ja maanmuokkaus sekä uudistaminen viljelemällä tai luontaisesti.
Metsän uudistamisvaiheessa luodaan perusta, millainen puusto kohteelle kehittyy. Metsä on uudistunut, kun sille on saatu aikaan vähintään lain vaatimukset täyttävä taimikko. Metsän uudistamisvaihetta seuraa taimikonhoidon vaihe.

Uudistushakkuu on tasaikäisenä kasvatettavan metsikön viimeinen toimenpide, jossa valtaosa puustosta hakataan ja tilalle perustetaan uusi puusukupolvi. Uudistushakkuu voidaan tehdä uudistuskypsälle metsikölle, jonka jatkokasvattaminen ei ole metsänomistajalle enää perusteltua.
Uudistushakkuun toteutukseen on erilaisia vaihtoehtoja. Uudistushakkuussa poistetaan alalta lähes kaikki puusto, mutta samalla huolehditaan myös maiseman- ja luonnonhoidon toteutuksesta.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Val av trädslag

Skogarna förnyas med trädslag som hör till den naturliga floran i Finland så att man inom en rimlig tid får en produktiv, frisk och fullt sluten skog på ståndorten.
Tall och gran samt vårtbjörk på mineraljordar är ekonomiskt sett våra mest värdefulla trädslag. Inslag av andra trädslag är välkommet om trädbeståndet i annat fall skulle bli luckigt. Ett inslag av lövträd rekommenderas alltid i barrskogar med tanke på miljön och landskapet, med undantag av de allra kargaste ståndorterna. I talldominerade skogar är inslag av gran viktigt med tanke på viltet och naturvården. Som förnyelseträdslag väljer man de trädslag som bäst stämmer överens med målen för skogsbruket på skogsfastigheten.
I en del fall kan också odling av asp och hybridasp, lärk, klibbal, masurbjörk och ädla lövträd på ståndorter som är lämpliga för dem, vara ekonomiskt befogad. Detta kan dock kräva mera insatser och större utgifter för skogsförnyelsen och skogsvårdsarbeten än om trädvalet faller på barrträd eller björk.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Trädslagsval

Rekommendationen är att i första hand använda sig av tall, gran, vårtbjörk och glasbjörk. Andra ekonomiskt försvarbara trädslag är sibirisk lärk, asp, hybridasp, klibbal och de ädla lövträden ek, vresalm, skogsalm, lind, ask och lönn. Olika trädslag har olika ståndortskrav, och det här bör synas vid valet av trädslag.
Om ett plantbestånd anläggs med andra trädslag ska en tillräcklig redogörelse för trädslagens utvecklingsduglighet och ursprungets lämplighet för förhållandena på förnyelseområdet framgå av anmälan om användning av skog.
För att bevara naturens mångfald är det motiverat att använda flera olika trädslag och ha dem som blandträd också på ståndorter som inte anses lämpade för trädslaget. Av samma anledning är det viktigt att använda olika trädslag vid skogsförnyelse och att gynna uppkomsten av blandskogar.

För att ädla **lövträd** ska trivas ska både klimatet och jordmånen vara gynnsam. Man kan plantera enskilda ädla lövträd som landskapsträd också utanför det naturliga utbredningsområdet. Ädla lövträd kräver ofta intensiv skötsel och skydd mot skador speciellt i ungdomsskedet.
**Utländska trädslag** bör användas enbart i specialfall, såsom för forskning eller för att få virke för något speciellt ändamål och endast på mindre arealer och med eftertanke, så att främmande trädslag inte kommer åt att sprida sig i naturen.
Skogscertifieringens krav

- **PEFC-certifiering** kräver att trädslagen som används vid skogsförnyelse tillhör Finlands naturliga flora, med undantag för särskilda fall. Sibirisk lärk jämställs med trädslag som tillhör Finlands naturliga flora. Särskilda fall inkluderar bland annat anläggning av park- och tätortsskogar, odling av julgranar och produktion av barr, bestånd och träd planterade för landskapsvård eller bevarande av kulturmiljö samt odling av hybridasp.
- **FSC-certifiering** begränsar också användningen av främmande trädslag och kräver bland annat dokumentation av användningen från skogsägaren.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Skogsodling eller naturlig förnyelse

Vid trädskiktsvis beståndsvård kan skogen förnyas antingen genom odling eller på naturlig väg. Så länge den valda metoden lämpar sig för ståndorten, kan båda metoderna leda till gott resultat.
Naturlig förnyelse är det billigaste sättet att förnya ett bestånd. Själva skogsodlingsarbetet samt frön och plantor innebär att förnyelsekostnaderna ökar, men genom att investera i skogsodling sker förnyelsen snabbare och resultatet är säkrare. Trädens tillväxt och kvalitet kan förbättras om man använder förädlat frö.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Skogsodling

Skogsodlingen kan göras antingen som sådd eller plantering. Plantering är den dyraste förnyelsemetoden, men den minst riskfyllda och samtidigt snabbaste metoden. I synnerhet på bördiga ståndorter är plantering den säkraste metoden. Där blir virkesproduktionen hög och plantorna växer snabbt. På kargare ståndorter växer skogen långsammare och det är svårare att uppnå lönsamhet i den investering som planteringen innebär.
På grovkorniga och karga ståndorter är det fördelaktigare att använda tallsådd i stället för plantering av tall. På objekt som är lämpliga för sådd och om sådden utförs rätt, har sådden också andra fördelar. Den kan leda till en riktigt tät plantskog med 4 000-5 000 plantor per hektar, vilket resulterar i ett bestånd av högre kvalitet än vid plantering. Tallar som växter tätt i plantskogsstadiet får klena kvistar, och de lägsta grenarna börjar torka redan i ett tidigt skede. Om man använder förädlat frö eller elitfrö vid sådden, växer skogen snabbare och kvaliteten blir bättre än vid naturlig förnyelse. En sådd, tät tallplantskog klarar av älgskador bättre än en planterad plantskog. Sådd lyckas dåligt på bördiga ståndorter där konkurrensen från markvegetationen är stor. På finkorniga marker kan igen uppfrysning leda till att isnålar - pipkrake - lyfter upp groddplantorna ur marken, vilket gör att de dör.
**En hög mängd huvudavverkningsbestånd förutsäger ett svagt såddresultat**När det gäller maskinsådd av tall har det erhållits indikationer på att antalet plantor som etableras på såddytan minskar i takt med att huvudavverkningsvolymen ökar. Observationerna visar att såddresultatet försämras avsevärt när huvudavverkningsvolymen överstiger 260 m³/ha. På sådana objekt är plantering ett säkrare föryngringsalternativ än sådd.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Naturlig förnyelse

Naturlig förnyelse är ett kostnadseffektivt sätt att åstadkomma ny skog på sådana ställen där metoden är lämplig. En förutsättning är att det på förnyelseytan eller i dess omedelbara närhet finns tillräckligt många fröträd av bra kvalitet. Också underväxt som redan förekommer på ytan kan ofta utnyttjas om platsen är lämplig. Det tar för det mesta mer tid för plantskogen att etablera sig och är mera riskfyllt att satsa på naturlig förnyelse jämfört med skogsodling. En naturligt förnyad skog blir sannolikt också mer luckig och ojämnare än en skog som uppkommit genom sådd eller plantering. Naturlig förnyelse fungerar trots det här ofta bra då man förnyar skogar med tunt mårlager på sorterade mineraljordar där det finns ett tallbestånd av bra kvalitet och med god frösättningsförmåga och där ståndortsklassen är torr mo eller kargare.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Odlingsmaterialets ursprung

När skogsodlingsmaterialet levereras, bör det på leveransen finnas en etikett där koden för stambrevet framgår, samt information om plantornas kvalitet och ursprung. När man köper plantor är det bäst att säkerställa med säljaren att de här uppgifterna finns, och att fröet eller plantorna har ett ursprung som lämpar sig för det planerade förnyelseobjektet. Ansvarsfulla producenter och försäljare av plantor och frö ser alltid till att den här informationen finns tillgänglig.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Skogsförnyelse på torvmarker

På torvmarker är det ur skogsvårdssynvinkel en skillnad mellan den första trädgenerationen som uppstod efter dikningen och den en andra som uppstår efter en skogsförnyelse. Torvmarksskogar av den första generationen är varierande till strukturen, vilket gör skötseln besvärligare. Småningom förändras också vatten- och näringshushållningen på grund av iståndsättningsdikning och att torven sjunker ihop.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Förberedelserna viktiga

Det är skäl att förbereda förnyelsen i god tid före själva förnyelseavverkningen eftersom valet av förnyelsemetod påverkar genomförandet av förnyelsen. Vid val av förnyelsekedja är det viktigt att ta i beaktande hela skötselprogrammet. Om man vid metodvalet följer rekommendationerna för skogsvård uppnår man i allmänhet den bästa lönsamheten.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Metod enligt ståndort

På karga ståndorter växer trädbeståndet långsamt. Eftersom de intäkter som fås från följande avverkning ligger långt i framtiden, lönar det sig inte att använda dyra metoder som plantering. I allmänhet lyckas naturlig förnyelse bra på karga ståndorter.
Skogsodling har visat sig vara en säker metod för skogsförnyelse som snabbt ger resultat i form av ett nytt trädbestånd. På bördiga ståndorter höjer skogsodlingen virkesproduktionen och förkortar förnyelseskedet så pass mycket att en större investering är befogad. Om man har tillgång till förädlat frö lönar det sig att använda det. En tallskog som uppkommit genom sådd med förädlat frö har snabbare tillväxt och högre kvalitet. Nettonuvärdet för en omloppstid blir minst 25 % högre än i ett bestånd som såtts med beståndsfrö vid ett räntekrav om tre procent.
Om metoden är billig men olämplig stiger kostnaderna i slutändan. På bördiga ståndorter förorsakar till exempel harvning som helhet högre kostnader än högläggning eftersom harvning märkbart ökar behovet av plantskogsvård. När man väljer förnyelsemetod bör man också beakta vilka riskerna är för att misslyckas på den ifrågavarande ståndorten.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Olika sätt att säkra lönsamheten vid skogsförnyelse

- Följ råden i god skogsvård och välj den bäst lämpade metoden för objektet ifråga.
- Utnyttja den existerande underväxten om den är tillräckligt tät och av god kvalitet.
- Sträva till att utföra förnyelseåtgärderna genast efter slutavverkningen så att det snabbt uppstår en ny, växtlig skog och så att markvegetationen inte hinner ta över.
- Följ med hur plantbeståndet utvecklar sig och utför gräs- och slybekämpning genast när det finns behov.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Lönsamheten hos olika förnyelsemetoder, ett exempel från Saarijärvi (1 065 d.d.)

Ett tallbestånd på torr mo förnyas genom sådd eller på naturlig väg, vilket leder till ett tätt plantbestånd med klena kvistar. Ett planterat bestånd får ofta sämre kvalitet och blir glesare även om det kompletteras av naturplantor. I räkneexemplet nedan har man inte beaktat kvalitetsskillnaderna mellan bestånden.
Vid naturlig förnyelse lämnas fröträden kvar att växa på förnyelseytan. Fröträden binder kapital, men å andra sidan producerar de också värdefullt stockvirke. I räkneexemplet har man antagit att 20 % av fröträden fälls av vinden och att de inte tas tillvara. Det nuvärde för nettointäkterna som uppstår genom skötselprogrammet har räknats ut så att man upprepar den åtgärdskedja som inleds med hyggesrensningen och som avslutas med en slutavverkning som utförs som en avverkning i fröträdsställning. Exempelkalkylen utgår från ett tallbestånd på torr mo i Saarijärvi som skogsägaren har beslutat att förnya. Rotvärdet är 13 000 euro/ha vilket man skulle få som direkt avverkningsintäkt om området skulle kalavverkas. Vid avverkning i fröträdsställning blir avverkningsintäkterna mindre än vid kalavverkning. Värdet på de fröträd som lämnas uppskattas till 1 380 euro/ha, intäkten blir alltså 11 620 euro/ha.
I samband med beslutet tar man i beaktande alla de kostnader och intäkter som uppstått efter att beslutet fattats, inkluderande de intäkter som slutavverkningen ger, och söker sedan en lösning som ger det högsta möjliga nuvärdet för nettointäkterna. De omedelbara avverkningsintäkterna är mindre vid naturlig förnyelse och därför blir skogsodling ett mer lönsamt alternativ även om fröträdsställningen ger ett större markvärde med en kalkylränta på tre eller fyra procent.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Lönsamheten hos olika förnyelsemetoder, ett exempel från Saarijärvi (1 065 d.d.)

### Exempel från Saarijärvi.

##  [Lönsamheten hos olika förnyelsemetoder](/sv/node/1446)

Table
| Kalkylränta |   | 2 % | 2 % | 2 % | 3 % | 3 % | 3 % | 4 % | 4 % | 4 % |
| --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- |
|   |   | Plantering | Sådd | Naturlig | Plantering | Sådd | Naturlig | Plantering | Sådd | Naturlig |
| Markvärde, €/ha |   | 1998 | 2168 | 1573 | 204 | 449 | 714 | -645 | -320 | 381 |
| Intäkt från virkesförsäljning |   | 13000 | 13000 | 11620 | 13000 | 13000 | 11620 | 13000 | 13000 | 11620 |
| Summa |   | 14998 | 15168 | 13193 | 13204 | 13449 | 12334 | 12355 | 12680 | 12001 |
| Omloppstid, år |   | 78 | 94 | 115 | 73 | 84 | 100 | 68 | 79 | 95 |
| Åtgärd | År | Kassaflöde | Kassaflöde | Kassaflöde | Kassaflöde | Kassaflöde | Kassaflöde | Kassaflöde | Kassaflöde | Kassaflöde |
| Admin. kostnader, €/ha |   | -11/år |   |   | -11/år |   |   | -11/år |   |   |
| Förnyelse, €/ha |  | -1112 | -567 | -369 | -1112 | -567 | -369 | -1112 | -567 | -369 |
| Gräs- och slyröjning, €/ha | 4 | -319 |   |   | -319 |   |   | -319 |   |   |
|   | 5 |   | -319 | -319 |   | -319 | -319 |   | -319 | -319 |
| Överståndaravverkning | 5 |   |   | 1379 |   |   | 1379 |   |   | 1379 |
| Röjning, €/ha | 14 | -465 |   |   | -465 |   |   | -465 |   |   |
|   | 15 |   | -465 |   |   | -465 |   |   | -465 |   |
|   | 20 |   |   | -465 |   |   | -465 |   |   | -465 |
| Första gallring, €/ha | 33 | 555 |   |   | 555 |   |   | 555 |   |   |
|   | 39 |   | 785 |   |   | 785 |   |   | 785 |   |
|   | 50 |   |   | 745 |   |   | 745 |   |   | 745 |
| Andra gallring, €/ha | 48 | 2445 |   |   | 2445 |   |   | 2445 |   |   |
|   | 54 |   | 2470 |   |   | 2470 |   |   | 2470 |   |
|   | 80 |   |   | 3040 |   |   | 3040 |   |   | 3040 |
| Tredje gallring, €/ha | 69 |   | 2830 |   |   | 2830 |   |   | 2830 |   |
| Slutavverkning, €/ha |   | 14345 | 12790 | 9225 | 12680 | 10700 | 6520 | 10850 | 8575 | 5440 |

Metsänuudistaminen on yleensä koko kiertoajan kallein investointi jaksollisessa kasvatuksessa. Sillä on myös pitkäaikaiset vaikutukset puuston koko kiertoajan kehitykseen ja metsästä saataviin tuloihin. Uudistamisella pyritään saamaan aikaan taimikko, josta kehittyy hyvälaatuinen, kasvupaikan kasvuedellytykset hyödyntävä puusto. Uudistamisen jälkeen ensimmäiset tulot saadaan vasta 25–50 vuoden kuluttua.

Vid skogsförnyelse använder man inhemska trädslag på sådana ståndorter där de förekommer naturligt. På ståndorter där det finns förutsättningar att odla flera olika trädslag, är det en god idé att se till att det finns minst tre olika trädslag kvar i beståndet efter varje skogsvårdsåtgärd. Då försäkrar man sig om att det finns föda för olika viltarter året om. De trädslag som är i minoritet borde sammanlagt uppgå till minst 25 % av trädbeståndet för att det ska finnas föda och skydd för viltet året om.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Tall

Tjädern äter i första hand tallbarr på vintern, och för tjädern är tallen definitivt det viktigaste trädslaget. De tallar som tjädern använder för sitt födosök kalls för tjädertallar. Ofta är det fråga om träd som är gamla, tvinvuxna eller på något sätt skadade. En tjädertall känns igen på den glesa barrskruden i toppen och avföringen under trädet.
Tjädertallar hittas på områden där tjädrarna övervintrar. På vintern äter tjädrarna för det mesta av tallar som ligger litet avskilt från andra träd och där de kan hålla utsikt över omgivningen. Barrförlusten som drabbar fullvuxna tjädertallar överstiger sällan 35 %, och tallen repar sig efter barrförlusten.
Tall är en viktig födoväxt för älgen, särskilt på vintern. Tallplantor som skuggas av lövsly är mycket smakliga för älgen eftersom dess kvistar är klenare och mängderna av skadliga ämnen är lägre.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Gran

Granens största betydelse för viltpopulationerna ligger i den granunderväxt som är så viktig för skogshönsfåglar och annat vilt. I samband med förnyelse av granbestånd kan skogsägaren gärna lämna grupper av underväxt, dvs. olikåldriga granplantor, på förnyelseytan. Sådana här grupper hittar man ofta i fuktiga sänkor, där det förutom gran och björk också kan förekomma t.ex. brakved.
En viltvårdsintresserad skogsägare ser till att det finns tillräckligt med ljus i granbestånden för att alen skall trivas, och att blandträdslag också generellt gynnas i granbestånden.
De största granarna erbjuder gömslen för många viltfågelarter, medan granar med breda, nedhängande kronor som når ned till marken dessutom ger skydd för däggdjuren.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Glasbjörk och vårtbjörk

En skogsägare som vill gynna viltet kan överväga att odla björkbestånd på t.ex. bördiga marker, torvmarker eller åkrar som ska beskogas. Att använda glas- och vårtbjörk som kompletterande trädslag i barrträdsdominerade skogar fyller en liknande funktion. Björkgrupper ska gärna lämnas i kanten av förnyelseytor, plantskogar och naturliga öppningar som åkrar och vattendrag. Det är inte bara viltet utan också marken som gynnas av ett lövinslag, lövträdens blad bidrar till ett bättre näringstillstånd i marken.
Glas- och vårtbjörkarnas hängen och knoppar är orrens viktigaste vinterföda. Björkgrupper och björkbestånd med en areal på någon ar upp till en hektar ger orrarna den utsikt som är viktig för arten att ha där den skaffar sin föda under vintern. Orrflockarna behöver i sin livsmiljö flera lämpliga platser där de kan skaffa föda under korta de vinterdagarna. Lämpliga platser för björkgrupper är kullar eller sluttningar samt sådana beståndskanter därifrån det är lätt för de betande orrarna att upptäcka rovdjur. Med tanke på lönsamheten i beståndsvården och drivningen är det särskilt lämpligt att lämna trädgrupper på sådan ställen där förhållandena ändå inte tillåter produktion av barrträdsvirke av hög kvalitet.
Järpen trivs i täta björksnår som ger det skydd den behöver, bl.a. i slyskog som uppstått av stubbskott och i albestånd där den använder knoppar och hängen av al och björk som föda. Björken är ett mycket viktigt trädslag också för många andra viltarter. För t.ex. hjortdjur och skogshare erbjuder björkbestånden både föda och skydd.

I norra Finland är vårtbjörken inte så vanlig, men mycket värdefull ur viltets synpunkt. Orrar men också järpar kan välja att övervintra på platser där det finns en mindre förekomst av vårtbjörk. Stora vårtbjörkar hör därför i norra Finland till de träd som man helst ska spara som naturvårdsträd, om man vill gynna viltet.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Gråal och klibbal

Järpen behöver på vintern tillgång till skogar där det finns minst ett hundratal stammar av unga alar eller björkar för sitt födosök. Alens hängen är den viktigaste vinterfödan för järpen. Järpen är ortstrogen och kan därför gynnas också av skogsvårdsåtgärder i den lilla skalan. Järpen är tacksam redan för ett litet albestånd, vilket gör det lätt för den viltintresserade skogsägaren att erbjuda järpen lämpliga miljöer. Järpen kräver skydd i närheten eftersom dess överlevnadsstrategi, till skillnad från t.ex. orrens, baserar sig på att den gömmer sig. Om man vill gynna järpen bör åtgärderna rikta in sig på sådana marker där alen klarar sig, åtminstone nöjaktigt bra.
Klibbalen trivs speciellt bra i strandskog men också på fuktiga, näringsrika svämområden och på bördiga torvmarker samt på mullrik lundmark. Vid avverkning skall man åtminstone delvis försöka bevara de alar som förekommer längs bäckstränder och i olika slags övergångszoner, till exempel genom att ställa grupper av naturvårdsträd på de här platserna. Till störst nytta är alen som blandträdslag i unga granbestånd, men också i lämpligt täta tallplantskogar och annan yngre tallskog.
Täta algrupper som växer i granskog bör lämnas åt järpen. Genom att skapa luckor kan man ge det tilläggsljus som alen behöver för att få fart på tillväxten. Också sådana alar som växer vid bäckstränder och andra randområden i terrängen är lämpliga för järpen.

Alen är viktig för viltet också som naturvårdsträd eller blandträdslag. Grova alar (både grå- och klibbal) har också andra fördelar med tanke på naturen än bara att främja järpens levnadsförutsättningar; den främjar också mångfalden och gör marken bördigare. Långa, raka alstammar utgör ett utmärkt material för möbler och inredning. Om man är intresserad av att producera alstock, är det skäl att göra det där drivningen går lätt att genomföra, till exempel i närheten av en skogsbilväg.
Alen sprider sig ofta lätt genom frö på väl markberedd mark. Det är en god idé att redan i plantskogsstadiet välja ut de algrupper som man planerar att lämna kvar i framtiden. Eftersom alarna föredrar ljusa miljöer, lönar det sig att lämna grupper av al i skogskanter, t.ex. invid bäckar, vattendrag, skogsbilvägar eller åkrar. Grupperna hålls sedan gallrade så att de enskilda kronorna får tillräckligt mycket ljus. Grupper med några alar per grupp, och några sådan grupper per hektar är tillräckligt med tanke på järpens behov. Järpen behöver skydd omedelbar anslutning till de platser där den söker sin föda. Algrupper med täta, ogallrade gransnår i närheten är därför speciellt värdefulla.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Asp

Aspen är ett viktigt trädslag både för tjädern och för mångfalden rent generellt. Tjädern äter aspblad, och för hjortdjur och skogshare är aspen en riktig läckerhet.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Lärk

Tjädern besöker gärna bestånd av sibirisk lärk under hösten för att beta av barren. Lärken är ändå såpass sällsynt att dess betydelse för viltet närmast är lokal. Små lärkbestånd passar utmärkt in i ett viltvårdsinriktat skogsbruk. Också älgen är förtjust i lärk.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Övriga lövträd

Hjortdjur och skogshare äter gärna lättsmält föda som t.ex. vide och rönn, och ripan tycker om vide. I samband med plantskogsskötseln skall man undvika att röja bort lövträd och buskar i onödan. Älgskadorna kan minska lokalt om älgen har lätt att hitta föda på olika ställen på ett större område. Markytan i en lövskog värms upp snabbare på våren än i en barrskog och producerar redan tidigt på våren föda för det vilt som klarat av vintern och behöver återhämta sig.
Stora rönnar har betydelse såväl ur ekonomisk som ur landskaps- och mångfaldssynpunkt. Därför kan det löna sig att spara små rönngrupper, särskilt längs skogsbilvägar. Hare och klövdjur äter igen gärna unga rönnar.
Trädartade sälgar ska helst sparas på förnyelseytor eftersom såväl orre som ripa kan dra nytta av dem. Sälgen är viktig ur mångfaldssynpunkt, men också som vinterföda för skogsharen.

Man skall gärna gynna ädla lövträd som ek, bok och hassel eftersom de skapar en frodig och mångsidig bottenvegetation som många viltarter kan dra nytta av. Gamla, stora ekar bör friställas från konkurrerande vegetation så att det är minst 5 meter från kronan till närmaste konkurrerande träd. Det här garanterar en bra produktion av ekollon. Ek- och bokollon äts av vitsvanshjort, rådjur, gräsand och fälthare.

Puulajin tai puulajien valinnassa otetaan huomioon kasvupaikan vaatimukset, riistan tarpeet ja luonnonhoidolliset tekijät. Esimerkiksi arvokkaiden luontokohteiden lähiympäristössä voidaan käyttää metsän uudistamisessa samoja puulajeja, joita kasvaa luontokohteessa. Lehdoissa voidaan suosia lehtipuustoa ja erityisesti jaloja lehtipuita havupuuston sijasta.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Effekter på kolförrådet i bestånd och träprodukter

Naturlig förnyelse är en långsammare och mer osäker metod än förnyelse genom skogsodling. På bördig mark kan man åstadkomma ett välväxande bestånd snabbt och effektivt genom skogsodling. Naturlig förnyelse är igen särskilt lämplig på kargare marker där träden växer långsamt. Sammantaget ger förnyelse genom skogsodling en snabbare ökning av beståndets kolförråd än naturlig förnyelse.
I samband med skogsförnyelse utförs ofta också markberedning för att förbättra tillväxtförhållandena för planterade plantor och plantor som uppkommit på naturlig väg eller genom sådd. Markberedning kan till och med fördubbla plantskogens tillväxt. På karg mark är tillväxten ändå långsam och skogsodling är där inte ekonomiskt lönsam.
Genom att använda förädlat frö eller plantor går det att uppnå en tillväxtökning på 10-35 procent jämfört med bestånd som uppkommit från beståndsfrö.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Effekter på markens kolförråd

Markberedning kan tillfälligt minska kolförrådet i marken. På längre sikt kompenseras eventuella kolförluster från marken i och med den snabbare tillväxten tack vare markberedningen.
Vid skogsförnyelse på torvmark är det viktigt att ta hänsyn till vattenhushållningen för att kunna bromsa klimatförändringen. Åtgärden försämrar vattenkvaliteten och då torven dräneras ökar koldioxidutsläppen från den intensivare nedbrytningen av torven. Vid iståndsättningsdikning kan utsläppen av växthusgaser minskas genom att rensa bara de diken som är nödvändiga att hålla öppna med tanke på trädens tillväxt, och att hålla dikena så grunda som möjligt. På det sättet bryts så litet torv ned som möjligt samtidigt som trädens kolbindning effektiveras.
Nedbrytningen av torv och de åtföljande utsläppen av koldioxid och dikväveoxid är desto större ju effektivare torvmarken har dränerats. Därför är det viktigt att förbättra dräneringen bara i de fall där åtgärden klart förbättrar trädens tillväxtförutsättningar. Den högre tillväxten leder då till en större kolsänka i beståndet vilket på kort sikt kan kompensera de utsläpp som orsakas av den ökade nedbrytningen av torv.

Särskilt på bördiga ståndorter såsom ört- och blåbärstorvmoar leder upprepade iståndsättningsdikningar till att torven hela tiden fortsätter att brytas ned och växthusgaser frigörs.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Ilmastonmuutokseen sopeutuminen

Ilmastonmuutokseen sopeutuminen voidaan ottaa huomioon uudistamisessa puulajivalikoimaa eli sekapuustoisuutta lisäämällä. Eritoten lehtipuiden määrän lisääminen vähentää esimerkiksi sieni- ja hyönteistuhoriskejä. Kuusen yksipuolinen viljely lisää tuhoriskejä varsinkin Etelä-Suomen karkeilla kasvupaikoilla ja muilla kuivuutta huonosti sietävillä kasvupaikoilla, joita voivat olla mm. savipohjaiset maat ja turvekankaat.
Ilmastonmuutos lisää kuivuustuhojen riskiä. Kuusi pintajuurisena kärsii eniten kuivuudesta, joten kuusen kasvattamista vältetään esimerkiksi karkeilla maalajeilla. Istuttaminen hyvään muokkausjälkeen riittävän syvälle parantaa taimien selviämistä kuivuusstressistä ja suojaa tukkimiehentäin tuhoilta.
Metsänviljelyssä tulee varmistaa siementen ja taimien ilmasto- ja kasvupaikkavaatimukset. Jalostetun viljelymateriaalin käyttö on suositeltavaa aina kun sitä on saatavilla. Oikea alkuperä turvaa onnistuneen viljelytuloksen.

Turvemailla ilmaston lämpeneminen vähentää todennäköisesti kunnostusojituksen tarvetta. Ilmaston lämpeneminen kiihdyttää turpeen hajoamista ja kuivuuskausien yleistyminen voi lisätä vaikeasti sammutettavien ja paljon hiiltä vapauttavien turvepalojen riskiä. Sään ääri-ilmiöiden lisääntymisen ja turpeen hajoamisen kiihtymisen riskinä on myös, että ojitetun suon vesistökuormitus kasvaa ravinne- ja humuskuormituksen ja kiintoaineskuormituksen osalta.
Ilmastonmuutoksen sopeutumisen kannalta on tärkeää, että ojia kunnostetaan vain, kun se on puuston hyvän kasvun takaamiseksi välttämätöntä. Tarpeettoman syviä ojia on vältettävä ja huolehdittava suositusten mukaisesta vesiensuojelusta.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Siemenen alkuperällä iso merkitys

Oikea alkuperä turvaa onnistuneen viljelytuloksen. Etelästä liian kauas pohjoiseen siirrettyjen puiden kasvu jatkuu myöhempään kuin paikallisten puiden, jolloin talveentumattomat solukot vioittuvat pakkauskauden alettua ja puut altistuvat erilaisille tuhoille. Pitkät siirrot erilaisiin ilmasto-olosuhteisiin ovat puiden terveyden kannalta haitallisia.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Metsänviljelymateriaalin laatu

Metsänjalostuksen avulla voidaan nopeuttaa metsäpuiden sopeutumista muuttuviin olosuhteisiin ja varmistaa metsien tuotoskyvyn säilyminen tulevaisuudessa. Jalostuksessa eri alkuperiä testataan erilaisissa ympäristöissä. Metsänviljelyaineiston tuotantoon valitaan tulevaisuuden ilmastoon mahdollisimman hyvin sopeutuvia, geneettisesti stabiileja ja viljelyvarmoja yksilöitä.
Siemenviljelyksillä tuotetut jalostetut siemenet ja niistä kasvatetut taimet kasvavat tutkimusten perusteella metsikkösiemenalkuperiä paremmin. Käyttämällä jalostettua siementä tai taimia voidaan saada 15–20 prosentin kasvunlisäys verrattuna metsiköstä kerättyihin siemeniin. [\[20\]](https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/toimenpiteet/puulajin-ja-uudistamismenetelman-valinta/yleistietoa#reference-486) Lisäksi jalostuksella voidaan vaikuttaa myönteisesti puun laatuun ja terveyteen. Jalostettu siemen sisältää luonnonmetsistä valittujen parhaiden puiden monipuolisen perimän.[\[21\]](https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/toimenpiteet/puulajin-ja-uudistamismenetelman-valinta/yleistietoa#reference-223)[\[22\]](https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/toimenpiteet/puulajin-ja-uudistamismenetelman-valinta/yleistietoa#reference-181)[\[23\]](https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/toimenpiteet/puulajin-ja-uudistamismenetelman-valinta/yleistietoa#reference-185)

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Keinoja metsätalouden sopeutumiseksi ilmastonmuutokseen

Tarkastelu on tehty tilatasolla sekä metsänomistajien että metsäammattilaisten näkökulmasta: metsänuudistaminen (luontainen tai viljely) ja alikasvoksen hyödyntäminen.
- Valitaan kasvatettava puulaji/kasvatettavat puulajit kasvupaikan ja maalajin mukaan (esim. kuivuusriskiin varautuminen).
- Hyödynnetään mahdollisuudet kasvattaa myös mm. jaloja lehtipuita, haapaa, tervaleppää ja lehtikuusta.
- Vältetään kuusen kasvatusta liian karuilla kasvupaikoilla.
- Käytetään jalostettua siemen- ja taimimateriaalia metsänviljelyssä.
- Käytetään viljelyssä kullakin maantieteellisellä alueella parhaiten menestyviä kotimaisia siemen- ja taimialkuperiä.
- Toimenpiteiden ajoituksessa hyödynnetään pitkän ajan sääennusteita, esim. kylvön ja istutuksen ajoitus.
- Käytetään hyväksi siemensatoennusteet luontaisessa uudistamisessa.
- Hyödynnetään luontainen taimiaines sekapuustoisuuden aikaansaamiseksi.

Metsänuudistaminen tapahtuu joko luontaisesti tai viljellen. Uuden, hiiltä sitovan puuston aikaansaaminen mahdollisimman nopeasti auttaa ilmastonmuutoksen hillinnässä. Käyttämällä jalostettua viljelymateriaalia saadaan nopeakasvuisia ja tuhoa kestäviä puustoja. Maanmuokkaus tehostaa monissa tapauksissa uudistumista, mutta sillä voi olla myös haitallisia ilmastovaikutuksia. Turvemailla uudistamisessa on huomioitava myös vesitalous ilmastonmuutoksen hillinnän kannalta.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Keinoja metsätalouden sopeutumiseksi ilmastonmuutokseen

### Kuusen, männyn ja raudus- sekä hieskoivun soveltuvuus pääpuulajiksi kivennäismaalla, koko Suomi

##  [Kuusen, männyn ja raudus- sekä hieskoivun soveltuvuus pääpuulajiksi kivennäismaalla, koko Suomi](/fi/node/3798)

Table
| Kasvupaikkatyyppi | Lehto | Lehto | Lehtomainenkangas | Lehtomainenkangas | Tuorekangas | Tuorekangas | Kuivahkokangas | Kuivakangas |
| --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- |
| Maalaji | Hieno | Keskikarkea/hieno | Hieno | Keskikarkea/hieno | Keskikarkea | Karkea | Karkea | Karkea |
| Kuusi | X1 | X1 | X | X | X | XX2 |   |   |
| Mänty |   |   |   |   | XX3 | X | X | X |
| Rauduskoivu7 |   |   |   | X4 | X4 | XX5 |   |   |
| Hieskoivu |   |   | XX6 | XX6 | XX6 | XX6 |   |   |
X = Soveltuu

XX = Soveltuu varauksin
1 Kuusi heikentää lehtojen monimuotoisuutta ja maaperän ominaisuuksia.
2 Kuusen viljely pääpuulajina karkeille kasvupaikoille sisältää merkittävän tuotostappio- ja metsätuhoriskin
3 Männyn laatuongelmia voidaan välttää lisäämällä kasvatustiheyttä taimikkovaiheessa ja käyttämällä uusinta jalostettua taimimateriaalia.
4 Kun vesitalous on kunnossa
5 Soveltuu tasamaille ja rinteiden alapuoliselle maille sekapuuna
6 Vain kivennäismaiden soistuneissa osissa ja tiiviillä kasvupaikoilla
7 Rauduskoivun kasvattamiseen poronhoitoalueella sisältyy merkittävä riski. Haasteena viljelymateriaalin saatavuus.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Keinoja metsätalouden sopeutumiseksi ilmastonmuutokseen

### Kuusen, männyn ja raudus-sekä hieskoivun soveltuvuus pääpuulajiksi turvemaalla, koko Suomi

##  [Kuusen, männyn ja raudus- sekä hieskoivun soveltuvuus pääpuulajiksi turvemaalla, koko Suomi](/fi/node/3799)

Table
| Kasvupaikkatyyppi | Ruoho-tkg I, II | Mustikka-tkg I | Mustikka-tkg II | Puolukka-tkg I | Puolukka-tkg II | Varpu-tkg I, II |
| --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- |
| Kuusi | X | X | X | XX1 | XX1 |   |
| Mänty |   | XX2 | XX2 | X | X | X |
| Rauduskoivu |   |   |   |   |   |   |
| Hieskoivu | X | X | X | XX | XX |   |
X = Soveltuu

XX = Soveltuu varauksin
1 Kun huolehditaan paksuturpeisten kohteiden ravinnetaloudesta.
2 Soveltuu puuntuotoksen osalta, mutta riski oksikkaalle ja huonolaatuiselle puustolle on suuri

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Keinoja metsätalouden sopeutumiseksi ilmastonmuutokseen

### Tervalepän, jalojen lehtipuiden, hypridihaavan ja siperianlehtikuusen soveltuvuus pääpuulajiksi kivennäismaalla, koko Suomi

##  [Tervalepän, jalojen lehtipuiden, hypridihaavan ja siperianlehtikuusen soveltuvuus pääpuulajiksi kivennäismaalla, koko Suomi](/fi/node/3800)

Table
| Kasvupaikkatyyppi | Lehto | Lehto | Lehtomainenkangas | Lehtomainenkangas | Tuorekangas | Tuorekangas | Kuivahkokangas | Kuivakangas |
| --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- |
| Maalaji | Hieno | Keskikarkea/hieno | Hieno | Keskikarkea/hieno | Keskikarkea | Karkea | Karkea | Karkea |
| Tervaleppä1 |   | XX |   | XX |   |   |   |   |
| Tammi2 | X | X | X | X |   |   |   |   |
| Muuta jalot lehtipuut3, 2 |   | X |   | X4 |   |   |   |   |
| Hypridihaapa1 |   | XX |   | XX |   |   |   |   |
| Siperianlehtikuusi |   | XX5 |   | X5 | XX |   |   |   |
X = Soveltuu

XX = Soveltuu varauksin
1 Soveltuu eteläisessä ja keskisessä Suomessa, pohjoisessa Suomessa varauksin
2 Soveltuu eteläisessä ja keskisessä Suomessa, ei sovellu pohjoisessa Suomessa
3 Vaahtera, metsälehmus, Saarni
4 Vain pienistä luonnonhoidollisista syistä
5 Kun vesitalous on kunnossa. Siperianlehtikuusi heikentää lehtojen monimuotoisuutta ja maaperän ominaisuuksia

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Keinoja metsätalouden sopeutumiseksi ilmastonmuutokseen

### Tervalepän, jalojen lehtipuiden, hypridihaavan ja siperianlehtikuusen soveltuvuus pääpuulajiksi turvemaalla, koko Suomi

##  [Tervalepän, jalojen lehtipuiden, hypridihaavan ja siperianlehtikuusen soveltuvuus pääpuulajiksi turvemaalla, koko Suomi](/fi/node/3801)

Table
| Kasvupaikkatyyppi | Ruoho-tkg I, II | Mustikka-tkg I | Mustikka-tkg II | Puolukka-tkg I | Puolukka-tkg II | Varpu-tkg I, II |
| --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- |
| Tervaleppä | X1 | X1 | X1 |   |   |   |
| Tammi | XX |   |   |   |   |   |
| Muut jalot lehtipuut2, 3 | XX |   |   |   |   |   |
| Hypridihaapa | XX | XX | XX |   |   |   |
| Siperianlehtikuusi | X4 |   |   |   |   |   |
X = Soveltuu

XX = Soveltuu varauksin
1 Ei siedä paksua turvekerrosta
2 Vaahtera, Metsälehmus, Saarni
3 Soveltuu eteläiseen ja keskiseen Suomeen varauksin, ei sovellu pohjoiseen Suomeen
4 Ohutturpeisissa rehevissä korvissa

Puulajien valintaan vaikuttaa maaperän ominaisuudet ja kasvupaikkatyyppi muiden vaikuttavien tekijöiden lisäksi. Muuttuvan ilmaston takia uudistamiseen valittavia puulajeja voi tarkastella alla olevien taulukoiden avulla.
Puulajin valinnassa otetaan myös mahdollisuus uudistaminen sekapuustoiseksi.
Lue lisää: [Sekametsän kasvatus - Toteutus | Metsänhoidon suositukset](https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/toimenpiteet/sekametsan-kasvatus/toteutus#section-3255)

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Skötselprinciper för tall

Tall är ett ljuskrävande trädslag som blir ett prima stockträd på torra och karga momarker samt på myrar och näringsfattiga kärr. På dessa ståndorter är tall lämpligast som huvudträdslag. Tall är lämplig som huvudträdslag också på friska momarker och som inslag i blandskogar tillsammans med gran och björk. Kvaliteten i första generationens tallskogar på dikade torvmarker varierar och man bör från fall till fall avgöra hur man sköter ett sådant bestånd.
Kvistigheten, kvistarnas grovlek och årsringarnas bredd bestämmer långt vilken kvalitet tallstocken har. När tall växer i glesa förband eller på bördig mark, får den grova kvistar. Ett tallbestånd ska i ungdomsstadiet hållas tillräckligt tätt och växa relativt långsamt för att virkeskvaliteten ska bli hög. Genom att hålla plantskogarna täta kan kvistarnas grovlekstillväxt begränsas. Å andra sidan måste man tänka på att tallen är ett ljuskrävande trädslag, som inte trivs om den växer i skugga under andra träd.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Skötselprinciper för tall

### Förnyelsemetoder för tallbestånd, södra och mellersta Finland.

##  [Förnyelsemetoder för tall södra och mellersta finland](/sv/node/912)

Table
| Ståndort | Jordart | Plantering | Sådd | Fröträd |
| --- | --- | --- | --- | --- |
| Frisk mo | Medelgrov | B/H |   |   |
| Frisk mo | Grov | B |   |   |
| Torr mo | Finccc | H |   |   |
| Torr mo | Medelgrov |   | B | B |
| Torr mo | Grov |   | B | B |
| Karg mo | Medelgrov |   | B | B/0 |
| Karg mo | Grov |   |   |  |
| Blåbärstorvmo I |   | H |   |   |
| Lingontorvmo I |   | H | B/H | B/H |
| Lingontorvmo I |   | H | B/H | B/H |
| Ristorvmo I och II |   |   | B/H | 01/B |
Selite: vihreä=suositellaan, keltainen= suositellaan varauksin, 0=muokkaamaton, P=maanpintaa paljastava maanmuokkaus, K=kohoumia muodostava maanmuokkaus
1 Vain kohteilla, joissa runsaasti rahkasammalpintoja.
Grön = rekommenderas

Vit = rekommenderas med reservation
0 = omarkberett
B = markberedning som blottar markytan
H = markberedning som skapar högar
1 Endast på objekt där det finns rikligt med vitmossa på markytan.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Skötselprinciper för tall

### Förnyelsemetoder för tallbestånd, norra Finland.

##  [Förnyelsemetoder för tall norra finland](/sv/node/913)

Table
| Ståndort | Jordart | Plantering | Sådd | Fröträd |
| --- | --- | --- | --- | --- |
| Frisk mo | Medelgrov | B/H | B2 |   |
| Frisk mo | Grov | B | B | B |
| Torr mo | Fin | H |   |   |
| Torr mo | Medelgrov |   | B | B |
| Torr mo | Grov |   | B | B |
| Karg mo | Medelgrov |   | B |  |
| Karg mo | Grov |   |   |  |
| Blåbärstorvmo I | Blåbärstorvmo I | H | B/K |   |
| Blåbärstorvmo II | Blåbärstorvmo II | H | B2/H2 |   |
| Lingontorvmo I | Lingontorvmo I | H1 | B1/H1 | B/H |
| Lingontorvmo II | Lingontorvmo II | H | B/H | B/H |
| Ristorvmo I och II | Ristorvmo I och II |   | B1/H1 |  |
| Ristorvmo I och II | Ristorvmo I och II |   | B1/H1 | B1 |
Grön = rekommenderas

Vit = rekommenderas med reservation
0 = omarkberett
B = markberedning som blottar markytan
H = markberedning som skapar högar
1 Avkastningen av investeringen blir låg.
2 Risk för konkurrens av markvegetation.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Tallsådd

Sådd är den vanligaste skogsodlingsmetoden för tall. Genom sådd kommer man på ett kostnadseffektivt sätt upp till 4 000–5 000 plantor per hektar, vilket är den täthet som behövs för att producera stockträd av hög kvalitet. Sådd lämpar sig på torra och karga moar med grov och medelgrov jord samt på ristorvmoar. Om det finns mycket björk eller asp i det bestånd som ska förnyas, är plantering ett bättre alternativ, eftersom det uppstår mycket sly från björk och asp efter avverkningen.
Det går att få förädlat tallfrö både för plantskolornas behov och för skogssådd, med undantag av norra Finland. Trots att priset är högre, rekommenderas förädlat frö när sådant finns att tillgå. En tallskog som uppkommit genom sådd med förädlat frö har snabbare tillväxt och högre kvalitet. Vid ett räntekrav om tre procent blir nettonuvärdet för en omloppstid minst 25 % högre än i ett bestånd som såtts med beståndsfrö.
I norra Finland kommer gräs inte lika snabbt in på förnyelseytor och där kan också friska moar på grovkornig mark förnyas genom sådd. Högst sannolikt uppstår det också ett rikt uppslag av frösådda lövträd. På den här typen av objekt ska man utföra gräs- och slyröjning i ett tillräckligt tidigt skede, vanligen redan inom fem år efter sådden. Sådd lämpar sig inte på finkorniga jordar då pipkrake, dvs. isbildning i marken nära markytan, kan pressa upp groddplantorna ur marken.

Sådda frön gror dåligt i jord som inte är markberedd, med undantag av fuktiga fläckar med vitmossa på torvmarker. Därför är det i allmänhet skäl att utföra en markberedning före sådden. Fröna gror avsevärt bättre i markberedd jord och groddplantorna rotar sig bättre. En markberedning inför sådd gör så att markytan på mineraljorden eller torvjord blottas helt lätt. På mineraljordar är harvning och fläckupptagning de bästa markberedningsmetoderna och på torvmarker inversmarkberedning, fläckhögläggning eller fräsning av yttorven. Sådden utförs oftast maskinellt i samband med markberedningen.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Tallplantering

Plantering rekommenderas som skogsodlingsmetod på torra moar med finkornig jord samt på friska moar med medelgrov och grov jord och då speciellt vid byte av trädslag. Det går också bra att plantera tall på lingontorvmoar och på blåbärstorvmoar med tunt torvtäcke. Planteringstätheten ska vara 2 200 plantor per hektar. Tätheten kan variera från detta med ± 200 plantor per hektar. På kargare och steniga marker kan det räcka med 2 000 plantor per hektar. Om målet är hög kvalitet och hög virkesproduktion kan man plantera 2 400 plantor per hektar. En planterad tallskog får högre kvalitet när träden står tätt i plantskogsstadiet. Naturligt uppkomna tallplantor eller plantor av andra trädslag kan ge de extra plantor som behövs för att få en tillräckligt tät plantskog.
På finkorniga jordar och torvmoar rekommenderas högläggning. På marker med bra genomsläpplighet är en lätt markberedning som blottar mineraljorden bättre. Vid harvning och fläckupptagning ska markberedningsspåret respektive fläcken vara fri från humus och minst en halv meter bred. Det ger tillräckligt skydd mot angrepp av snytbagge.

# Val av trädslag och förnyelsemetod

## Naturlig förnyelse av tall

Naturlig förnyelse lämpar sig på torra moar med grov jord och ännu kargare ståndorter. Förutsättningarna att lyckas är bäst när jordarten är sorterad och mårlagret är tunt. Naturlig förnyelse av tall lämpar sig också på ris- och lingontorvmoar och i norra Finland på blåbärstorvmoar, när dessa på grund av dikenas bristfälliga torrläggningsförmåga är blöta och delvis täckta av vitmossa, och björkens andel i det trädbestånd som ska förnyas är obetydlig. På bördiga ståndorter utvecklas konkurrerande markvegetation och lövträd snabbt. Det leder till att tallplantorna lätt blir undertryckta och risken för att förnyelsen ska misslyckas är stor. En förutsättning för naturlig förnyelse är att det finns ett tillräckligt stort antal fröproducerande tallar av hög kvalitet på förnyelseytan.
I synnerhet i norra Finland, men också på sorterade jordar med mo och sand i södra Finland, är det vanligt med tallbestånd som har en tät underväxt av tall. De små tallarna som bildar underväxt är oftast utvecklingsdugliga och det är ingen större skillnad mellan dem och den plantskog som uppkommer efter en regelmässig förnyelse.
Om man friställer plantskogar av det här slaget från överståndare, antingen direkt genom överståndaravverkning eller genom att först göra en fröträdsställning, får man en mycket kostnadseffektiv skogsförnyelse. Ett objekt av detta slag kan lätt ställas om till kalhyggesfritt skogsbruk.

Målet med skogsförnyelse är att så fort och kostnadseffektivt som möjligt åstadkomma ett nytt bestånd av sådana trädslag som lämpar sig för ståndorten. Ståndorten och klimatet sätter gränser för vilka trädslag och metoder man kan använda vid skogsförnyelsen. De mål som skogsägaren har ställt upp för skogsbruket styr valet av trädslag och förnyelsemetod.

Sök med ämnesord

Sökresultat för “kontinuerlig beståndsvård”

Alternativ för behandling av bestånd drabbade av rotticka

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

Val av trädslag och förnyelsemetod

Tryggande av vattenkvaliteten vid drivning av energived i gallringsbestånd

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Förstagallring – Ekonomi

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Kvalitetshantering vid drivning av energived i gallringsbestånd

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Virkesdrivning på torvmarker

Tryggande av vattenkvaliteten vid iståndsättningsdikning

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Skogslagen § 10: Livsmiljöer på torvmark

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Certifieringskrav för tryggandet av värdefulla livsmiljöer

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Sökning och meny