Bekämpning av snöskador
Snöskador förekommer i hela landet, men de är vanligast i östra och norra Finland. Risken är störst i överslutna, unga bestånd och uppe på höga, skogklädda kullar i norra Finland. Om plantskogsvård och första gallring har utförts i tid är risken mindre.
Förekomsten av snöskador, deras inverkan på skogsbruket samt troliga förändringar orsakade av klimatförändringen
Om man ser till arealen, är snöskadorna de mest betydelsefulla abiotiska skogsskadorna i Finland. Det har uppkommit betydande snöskador Finland med ca 3-17 års mellanrum [Lähdeviite1]. Den största skaderisken finns i överslutna, unga bestånd där tung, våt snö och underkylt regn böjer och bryter av stammar och trädkronor. Särskilt utsatta är nygallrade tall- och björkbestånd som varit överslutna och haft uppkörda kronor. Granen klarar sig bättre, men toppen kan ändå brytas av om det faller stora mängder tung snö. Risken för snöskador ökar efter gödsling [Lähdeviite2]. Efter en snöskada blir trädet också utsatt för andra skadegörare, såsom granbarkborre, märgborre och rotticka.
Snöskador förekommer i hela Finland, men de är speciellt vanliga där upplega är mer allmän, det vill säga på kullar i östra och norra Finland som ligger minst 180 meter över havsytans nivå. Snöskador blir vanligare redan på 100 meters höjd över havet [Lähdeviite3]
men hittas också i lägre liggande terrängpartier. Skaderisken påverkas av den relativa höjden hos ett objekt i förhållande till den kringliggande terrängen. Vattendelare och kuperade områden drabbas ofta av snöskador, det här gäller t.ex. områden som Stängselåsen och omgivningen kring Lojoåsen samt högplatån i Noux. Snöskador kan också förekomma sporadiskt längs sydkusten på grund av fuktig luft som blåser in från havet.
Risken att snö ska samla sig i trädkronorna är störst vid en temperatur på mellan -3 °C och +1 °C [Lähdeviite1], eftersom den fuktiga snön då lättast fäster sig vid grenarna. Skador på grund av snöbelastning är ofta stambrott och att stammen böjs eller att trädet faller omkull om marken inte ännu är frusen. Gran klarar snöbelastning bättre än tall tack vare kronans form, men blir snöbelastningen för stor kan också grantoppar brytas av [Lähdeviite4]. Nederbörden under vintern antas öka med klimatförändringen vilket gör att snöbelastningen på träden i medeltal blir större i ett område som sträcker sig från Norra Karelen och Kajanaland upp mot Lappland [Lähdeviite5]. Orsaken till det här är att mer dimfrost samlas i kronorna och att det blir vanligare med kraftiga snöfall med blöt snö [Lähdeviite6].
I södra och västra Finland förväntas däremot kraftig snöbelastningen på träden minska under kommande årtionden, även om det ännu kan förekomma i södra Finland.
Risk för snöskador under perioden 2040 till 2070. Särskilt i norra delen av Finland är det skäl att i framtiden bereda sig på betydligt större snöskador än tidigare.
