Hjälpplantering

Konkurrens om vatten, näring och ljus från markvegetationen kan bromsa upp plantornas utveckling med flera år och i värsta fall förstöra en stor del av dem. Om förröjning utförts några år innan förnyelseavverkningen och om markberedningen har gjorts rätt minskar behovet av gräs- och slyröjning avsevärt. 

Man behöver ändå aktivt följa med plantskogens utveckling under de första åren för att kunna bedöma behovet av gräs- och slyröjning. Om behovet finns men ingenting görs, är det risk att slyet tar över och konkurrerar ut barrträdsplantorna. I värsta fall kan de pengar som lagts ut på anläggningskostnaderna till stor del går förlorade. Genom slyröjning kan man dämpa slyets tillväxt.

Om man väljer rätt markberedningsmetod så kan man redan på förhand minska problemet med uppslag av gräs och sly.

På bördiga marker är t.ex. gräs- och slyuppslaget betydligt större om man använder harvning som markberedningsmetod i stället för högläggning. Högläggning är dyrare att utföra än harvning, men den minskar behovet av gräs- och slybekämpning och ger ett säkrare slutresultat. På kargare marker ger harvning vanligen bra resultat. Det är skäl att undvika att söndra markytan i onödan, också med tanke på vattenvården.

Glasbjörken växer snabbt i unga år och kan därför konkurrera ut värdefullare trädslag. Glasbjörken lämpar sig som huvudträdslag bara där tall, gran och vårtbjörk har svårt att klara sig. Sådana här ställen är bl.a. vissa torvmarker och lermarker som lider av vattenöverskott. På andra ståndorter ger tall, gran och vårtbjörk både bättre volymtillväxt och virkeskvalitet. 

Om brist på skötsel leder till att huvudträdslaget byts till ett mindre värdefullt såsom glasbjörk, leder det till betydande ekonomiska förluster, under hela omloppstiden kan intäkterna till och med halveras.

• Gräs- och slyröjningen är en del av förnyelsekedjan. Om man väljer fel förnyelsemetod, kan det leda till att skötselkostnaderna flerdubblas.
• De största ekonomiska förlusterna uppstår då man har gjort en stor investering i förnyelsearbetet, och ytan sedan lämnas oskött.
• Gräs- och slyröjningen ska göras i tid, redan det att skjuta upp åtgärden med ett år kan innebära att markvegetationen eller slyet börjar ta över.
• Å andra sidan ska man inte heller vida åtgärder i onödan. Ofta räcker det med att man röjer bort det sly som direkt stör plantorna i stället för att röja bort allt sly.
• Redan inom ett par år efter en slyröjning kan man se en ökning av barrträdens diametertillväxt på 20-30 %, och något senare en klar ökning av höjdtillväxten[Lähdeviite1].

Tabellen nedan visar ett exempel för en granplantskog i södra Finland

• Skött: slyröjning utförs enligt rekommendationerna vid 5 års ålder och röjningen 8 år senare.
• Oskött: ingen slyröjning utförs och röjningen försenas med fem år.
• Gallringarna utförs i enlighet med gallringsmallarna. I båda fallen är omloppstiden 63 år.

Om slyröjningen blir ogjord och röjningen försenas:

• andelen glasbjörk ökar betydligt och stammarnas grovlekstillväxt blir långsammare
• särskilt första gallringen ger avsevärt mindre intäkter från virkesförsäljningen
• intäkterna från avverkningarna under hela omloppstiden blir lägre
• omloppstiden måste förlängas om man vill ha samma penningmässiga nytta vid slutavverkningen som i den skötta skogen.

Nettonuvärdet för den skötta plantskogen är högre än för den oskötta vid samtliga använda kalkylräntor (se nedanstående tabell). Värdet har uträknats för den tidpunkt då man beslutat om slyröjningen (beståndsålder 5 år).

Naturlig förnyelse är en långsammare och mer osäker metod än förnyelse genom skogsodling. På bördig mark kan man åstadkomma ett välväxande bestånd snabbt och effektivt genom skogsodling. Naturlig förnyelse är igen särskilt lämplig på kargare marker där träden växer långsamt. Sammantaget ger förnyelse genom skogsodling en snabbare ökning av beståndets kolförråd  än naturlig förnyelse.

I samband med skogsförnyelse utförs ofta också markberedning för att förbättra tillväxtförhållandena för planterade plantor och plantor som uppkommit på naturlig väg eller genom sådd[Lähdeviite3]. Markberedning kan till och med fördubbla plantskogens tillväxt[Lähdeviite4][Lähdeviite5][Lähdeviite6][Lähdeviite7]. På karg mark är tillväxten ändå långsam och skogsodling är där inte ekonomiskt lönsam.

Genom att använda förädlat frö eller plantor går det att uppnå en tillväxtökning på 10-35 procent jämfört med bestånd som uppkommit från beståndsfrö[Lähdeviite8][Lähdeviite9][Lähdeviite10]. 

Markberedning kan tillfälligt minska kolförrådet i marken[Lähdeviite3]. På längre sikt kompenseras eventuella kolförluster från marken i och med den snabbare tillväxten tack vare markberedningen[Lähdeviite11][Lähdeviite12][Lähdeviite13][Lähdeviite14][Lähdeviite15].  

Vid skogsförnyelse på torvmark är det viktigt att ta hänsyn till vattenhushållningen för att kunna bromsa klimatförändringen. Åtgärden försämrar vattenkvaliteten och då torven dräneras ökar koldioxidutsläppen från den intensivare nedbrytningen av torven. Vid iståndsättningsdikning kan utsläppen av växthusgaser minskas genom att rensa bara de diken som är nödvändiga att hålla öppna med tanke på trädens tillväxt, och att hålla dikena så grunda som möjligt. På det sättet bryts så litet torv ned som möjligt samtidigt som trädens kolbindning effektiveras.

Nedbrytningen av torv och de åtföljande utsläppen av koldioxid och dikväveoxid är desto större ju effektivare torvmarken har dränerats[Lähdeviite16]. Därför är det viktigt att förbättra dräneringen bara i de fall där åtgärden klart förbättrar trädens tillväxtförutsättningar. Den högre tillväxten leder då till en större kolsänka i beståndet vilket på kort sikt kan kompensera de utsläpp som orsakas av den ökade nedbrytningen av torv.

Särskilt på bördiga ståndorter såsom ört- och blåbärstorvmoar leder upprepade iståndsättningsdikningar till att torven hela tiden fortsätter att brytas ned och växthusgaser frigörs.