Hjälpplantering
Genom hjälpplantering kan man se till att en alltför gles plantskog uppnår en tillräcklig täthet. Behovet av hjälpplantering bedöms genom att man inventerar alla planterade områden genast efter första växtsäsongen, och sådda och naturligt förnyade ytor efter tredje växtsäsongen. Samtidigt bedömer man hur stort antal plantor som behövs för hjälpplanteringen.
Hjälpplantering är en dyr åtgärd
Det kan bli nödvändigt med hjälpplantering om en stor del av plantorna har gått ut eller om plantsättningen fungerat dåligt på förnyelseytan. Hjälpplantering är en dyr åtgärd. Åtgärden blir mest kostnadseffektiv om planteringen sker i ett färskt markberedningsspår och på ett begränsat område.
Gräs- och slyröjningens ekonomi och risker
Till arbetsslaget gräs- och slyröjning räknas bekämpning av markvegetation, hjälpplantering och slyröjning. Gräs- och slyröjning i plantskog minskar konkurrensen från annan vegetation och risken för skador. Plantorna får också en bättre start, vilket betyder att deras längdtillväxt snabbt kommer i gång. Målet med gräsröjning och slyröjning är att säkerställa att förnyelsen lyckas.
Plantorna konkurrerar med markvegetationen
Konkurrens om vatten, näring och ljus från markvegetationen kan bromsa upp plantornas utveckling med flera år och i värsta fall förstöra en stor del av dem. Om förröjning utförts några år innan förnyelseavverkningen och om markberedningen har gjorts rätt minskar behovet av gräs- och slyröjning avsevärt.
Man behöver ändå aktivt följa med plantskogens utveckling under de första åren för att kunna bedöma behovet av gräs- och slyröjning. Om behovet finns men ingenting görs, är det risk att slyet tar över och konkurrerar ut barrträdsplantorna. I värsta fall kan de pengar som lagts ut på anläggningskostnaderna till stor del går förlorade. Genom slyröjning kan man dämpa slyets tillväxt.
Rätt markberedningsmetod medför mindre arbete och kostnader
Om man väljer rätt markberedningsmetod så kan man redan på förhand minska problemet med uppslag av gräs och sly.
På bördiga marker är t.ex. gräs- och slyuppslaget betydligt större om man använder harvning som markberedningsmetod i stället för högläggning. Högläggning är dyrare att utföra än harvning, men den minskar behovet av gräs- och slybekämpning och ger ett säkrare slutresultat. På kargare marker ger harvning vanligen bra resultat. Det är skäl att undvika att söndra markytan i onödan, också med tanke på vattenvården.
Glasbjörk bara på vissa objekt
Glasbjörken växer snabbt i unga år och kan därför konkurrera ut värdefullare trädslag. Glasbjörken lämpar sig som huvudträdslag bara där tall, gran och vårtbjörk har svårt att klara sig. Sådana här ställen är bl.a. vissa torvmarker och lermarker som lider av vattenöverskott. På andra ståndorter ger tall, gran och vårtbjörk både bättre volymtillväxt och virkeskvalitet.
Om brist på skötsel leder till att huvudträdslaget byts till ett mindre värdefullt såsom glasbjörk, leder det till betydande ekonomiska förluster, under hela omloppstiden kan intäkterna till och med halveras.
Centrala lönsamhetsfaktorer
- Gräs- och slyröjningen är en del av förnyelsekedjan. Om man väljer fel förnyelsemetod, kan det leda till att skötselkostnaderna flerdubblas.
- De största ekonomiska förlusterna uppstår då man har gjort en stor investering i förnyelsearbetet, och ytan sedan lämnas oskött.
- Gräs- och slyröjningen ska göras i tid, redan det att skjuta upp åtgärden med ett år kan innebära att markvegetationen eller slyet börjar ta över.
- Å andra sidan ska man inte heller vida åtgärder i onödan. Ofta räcker det med att man röjer bort det sly som direkt stör plantorna i stället för att röja bort allt sly.
- Redan inom ett par år efter en slyröjning kan man se en ökning av barrträdens diametertillväxt på 20-30 %, och något senare en klar ökning av höjdtillväxten[Lähdeviite1].
Det lönar sig att sköta plantskogen i tid
Tabellen nedan visar ett exempel för en granplantskog i södra Finland
- Skött: slyröjning utförs enligt rekommendationerna vid 5 års ålder och röjningen 8 år senare.
- Oskött: ingen slyröjning utförs och röjningen försenas med fem år.
- Gallringarna utförs i enlighet med gallringsmallarna. I båda fallen är omloppstiden 63 år.
Det lönar sig att sköta plantskogen i tid (exemplet fortsätter)
Om slyröjningen blir ogjord och röjningen försenas:
- andelen glasbjörk ökar betydligt och stammarnas grovlekstillväxt blir långsammare
- särskilt första gallringen ger avsevärt mindre intäkter från virkesförsäljningen
- intäkterna från avverkningarna under hela omloppstiden blir lägre
- omloppstiden måste förlängas om man vill ha samma penningmässiga nytta vid slutavverkningen som i den skötta skogen.
Nettonuvärdet för den skötta plantskogen är högre än för den oskötta vid samtliga använda kalkylräntor (se nedanstående tabell). Värdet har uträknats för den tidpunkt då man beslutat om slyröjningen (beståndsålder 5 år).
Utförande av hjälpplantering
För att säkra att plantskogen får en jämn utveckling är det klokt att utföra hjälpplanteringen med stora plantor. Plantorna ska planteras i ett öppet markberedningsspår där markvegetationen inte utgör ett omedelbart hot för plantans utveckling. Redan några år efter förnyelsen blir förutsättningarna för att hjälpplanteringen ska lyckas sämre. Det samma gäller åtgärdens lönsamhet.
Behov av omplantering
Om antalet utvecklingsdugliga plantor är klart lägre än lagens minimikrav behöver man överväga omplantering. För barrträdsdominerade plantskogar är minimitätheten enligt lagen 1 500 plantor per hektar, i norra Finland 1 200 plantor per hektar och för lövträdsdominerade plantskogar 1 100 plantor per hektar. Kravet är att man i södra Finland bör ha en minst 50 cm hög plantskog inom 10 år efter förnyelseavverkningen. För mellersta Finland är tidsgränsen 15 år och i norra Finland 20 år.
Glasbjörk betraktas som ett utvecklingsdugligt trädslag på torvmark, i försumpade delar av momark och på täta ler- eller mjäldominerad jordar. På andra ståndorter kan glasbjörk fungera som kompletterande trädslag, i norra Finland får upp till 50 % av antalet utvecklingsdugliga plantor vara glasbjörk, i övriga Finland 20 %.
Lagens krav gällande skogsförnyelse
I skogslagen finns inga begränsningar för när man får utföra en förnyelseavverkning. Efter en förnyelseavverkning är man ändå skyldig att förnya skogen. Skyldigheten är fullgjord när plantornas medelhöjd är 50 cm.
Dikade torvmarker med svag virkesproduktionsförmåga
Förnyelseskyldigheten som anges i skogslagen gäller inte dikade torvmarker som klassas som tvinmark eller impediment. På dessa ska minst 20 träd per hektar lämnas kvar för att främja mångfalden. Efter avverkningen får torvmarkerna återgå till naturtillstånd.
Även kulturmiljöer och sådana dikade torvmarker som ursprungligen har varit öppna torvmarker eller torvmarker med mycket glest trädbestånd kan lämnas oförnyade. Detta kräver dock aktiva restaureringsåtgärder och en restaureringsplan som är godkänd av Finlands skogscentral. Till restaureringsåtgärderna för torvmarker hör att avlägsna trädbestånd som genom avdunstning sänker vattennivån och att lägga fast diken för att återskapa ett naturligt vattenflöde.
Ekonomiska förutsättningar för att det ska vara lönsamt att avverka en dikad torvmark med glest trädbestånd:[Lähdeviite2]
- avverkningsuttaget är större än 20 m³/ha (gagnvirke) eller större än 30 m³/ha (gagnvirke+energived)
- med nämnda minimiuttag ska stämplingsposten vara minst 5 ha, vid 3 ha är minimiuttaget 40 m³
- stammarnas medelstorlek ska beroende på avverkningsuttaget vara minst 20–60 liter.
Litteratur
- Huuskonen, S., Hynynen, J, & Valkonen, S. (toim.) 2014, Metsänkasvatus – menetelmät ja kannattavuus. Metsäkustannus Oy ja Metsäntutkimuslaitos.
- Kojola, S., Niemistö, P., Ihalainen, A., Penttilä, T. & Laiho, R. 2013. Metsätaloudellisesti kannattamattomien ojitettujen suometsien tunnistaminen ja jatkokäytön arvioimisperusteet. Maa-ja metsätalousministeriölle laaditun selvityksen loppuraportti 10.10.2013