Kontinuerlig beståndsvård som skogsvårdsmetod
Kontinuerlig beståndsvård i grandominerade bestånd
Vid kontinuerlig beståndsvård i granbestånd behöver man hålla beståndet glest. På det sättet kan man säkra den naturliga förnyelsen och att det finns tillräckligt med utrymme för underväxten att utvecklas. Granen är det av våra trädslag som tål beskuggning bäst och granen klarar sig bra som underväxt , särskilt om det finns inslag av lövträd eller tall i beståndet.
Plantorna behöver utrymme
Unga granar i gott skick börjar i allmänhet växa bra efter en gallring då de fått mer växtutrymme. I täta granbestånd försämras återhämtningsförmågan hos granunderväxten efterhand[Lähdeviite28].
Blandskog gynnsam
Om det finns inslag av tall eller lövträd i en grandominerad skog underlättas plantsättningen och underväxten växer bättre och bibehåller sin återhämtningsförmåga. En blandskog gynnar också mångfalden och minskar skaderiskerna. Som blandträdslag rekommenderas särskilt vårtbjörk, och på frisk mo också tall. Ju fler blandträdslag, desto större blir också mångfalden i skogen.
Granunderväxten bildar buskage som gynnar skogshöns och annat vilt. Ett mångsidigt trädbestånd påverkar dessutom rekreationsvärdet positivt.
Plantsättningen på olika ståndorter
I södra Finland lyckas plantsättningen vid kontinuerlig beståndsvård i allmänhet rätt bra på frisk och lundartad mo. På lundartad mo förekommer ändå ofta kraftig gräsväxt, vilket försämrar plantornas överlevnad. Det här problemet uppstår i synnerhet om man tar upp för stora luckor i samband med luckhuggning. Vid avverkning i olikåldrig skog ska man inte ta bort alla stora träd, eftersom större delen av de frön som behövs för en tillräcklig plantsättning produceras av träd som har en brösthöjdsdiameter på över 25 cm. [Lähdeviite29]
Om en ståndort på mineraljord är fuktig eller något försumpad fungerar granens plantsättning bättre. På många torvmarksståndorter lyckas plantsättningen ofta också bra. Det samma gäller luckor i granbestånd på kärr i norra Finland.
Särskilt väl fungerar plantsättningen av gran på dikade kärr (ört- och blåbärstorvmo) och på försumpade torvmarker, där man ofta ser rikligt med plantor i små luckor eller under tallar och björkar. I norra Finland uppstår det ofta ett rätt bra plantbestånd på naturlig väg i granbestånd där det förekommer luckor.[Lähdeviite30]
Ståndorter med tjockt mårlager är ofta problematiska med tanke på kontinuerlig beståndsvård. Mårlagret består där av råhumus som till största del består av mossa och onedbrutna barr. Mårlagret är torrt och svalt och där finns ont om näringsämnen som är tillgängliga för trädplantorna. I bestånd i norra Finland där det förekommer ett tjockt mårlager av det här slaget försvåras den naturliga plantsättningen märkbart.
Ståndorten påverkar resultatet
I talldominerade skogar uppstår ofta underväxt av gran. På friska och bördigare moar går det att använda underväxten för att bygga upp ett bestånd som sköts genom kontinuerlig beståndsvård. Underväxten kan också utnyttjas på talldominerade blåbärstorvmoar, med andra ord bördiga myrar som efter dikning utvecklats till blåbärstorvmo II.
Också på torra moar och lingontorvmoar får man ofta ett uppslag av gran. Där tar det betydligt längre tid för granen att växa till grova stockträd. Man kan ändå ha gran som huvudträdslag på de karga ståndorterna, om det primära målet exempelvis är att bibehålla ett skogsklätt landskap. En god näringsbalans är en förutsättning för att gran ska klara sig bra på lingontorvmoar.
Ståndort | Behandlingsmetod | Förklaring |
---|---|---|
Lundartad mo1 Frisk mo | Plockhuggning och luckhuggning | Beståndet behandlas i första hand med plockhuggning. Luckor behövs för att säkerställa att lövträd kan förnya sig och för att försnabba plantsättning och tillväxt hos befintlig underväxt. Det kan bli nödvändigt att utföra slyröjning eller plantskogsröjning i luckorna. Ju större luckorna är, desto större blir risken för rikligt gräsuppslag, framförallt på lundartad mo. Om man i mellanområdena gallrar eller plockhugger hårt samtidigt med luckhuggning uppstår en stor risk för vindskador. |
Örttorvmo Blåbärstorvmo Odikade kärr2 | Plockhuggning och luckhuggning beroende på beståndets struktur | För att uppnå och upprätthålla en varierande beståndsstruktur: 1) På ställen med jämn beståndsstruktur och lite plantor kan man öppna luckor av olika storlek och gallra mellanområdena. Kom ihåg att beakta risken för vindskador. 2) Där det finns plantgrupper kan man öppna luckor och plockhugga beroende på hur stora grupperna är och vilken struktur de har. 3) Plockhugg områden som redan har en varierande struktur. Plantsättningen lyckas ofta bra i små luckor, teghuggning i fuktiga, långsmala svackor. Plantsättningen är ofta så riklig att plantskogsvård behövs. Kraftigt uppslag av glasbjörk är möjlig i öppningar eller i glesa bestånd. Ju större luckorna är, desto större är sannolikheten att fältskiktet utvecklas kraftigt på bördiga kärr och torvmoar. |
1Kan även tillämpas i grandominerade lundar. Kom ihåg att en stor del av lundarna har någon form av skyddsstatus.
2Objekt som inte har någon särskild betydelse för den biologiska mångfalden.
Kontinuerlig beståndsvård i talldominerade bestånd
Tall behöver mycket ljus och växtutrymme för att klara sig bra och för att sätta plantor. Stegvis avveckling av överståndare och föregående avverkning i fröträdsställning eller plockhuggning skapar förutsättningar för plantsättning och för en bra tillväxt i plantskogen på de flesta ståndorter som lämpar sig för tall.
Skötselmetoden anpassas till ståndorten
Stegvis avveckling av överståndare lämpar sig för de flesta typiska tallståndorter förutom de allra kargaste.
Man kan också använda luckhuggning, men den metoden är mer komplicerad med tanke på både planering och utförande jämfört med stegvis avveckling av överståndare. Med tanke på mångfalden rekommenderas en trädslagsblandning på sådana ställen där det finns naturliga förutsättningar för detta. På karga ståndorter bildar tallen av naturen glesa, olikåldriga bestånd där träden står i grupper och man kan sköta skogen med plockhuggning. Man ska gärna lämna också mindre träd av god kvalitet som har god reaktionsförmåga och som kan växa upp till nya stockträd. På det här sättet uppstår ett bestånd med varierande struktur där man kan reglera överståndarnas täthet.
Kontinuerlig beståndsvård är ett beaktansvärt alternativ framför allt på ståndorter med låg virkesproduktionsförmåga där kostnaderna för beståndsanläggning och plantskogsvård skulle bli höga i förhållande till virkesproduktionen och kommande virkesförsäljningsintäkter. Kontinuerlig beståndsvård med plockhuggning lämpar sig särskilt väl på talldominerade moar och torvmarker i norra Finland. [Lähdeviite31]
På bördiga ståndorter är tallens plantsättning vanligen svag efter plockhuggning. I de fall det finns en bra granunderväxt kan man främja underväxtens utveckling med plockhuggning. Resultatet kommer då att bli en grandominerad skog.
Ståndort | Behandlingsmetod | Förklaring |
---|---|---|
Frisk mo | Stegvis avveckling av överståndare | Vid avverkning i fröträdsställning kvarlämnas 50-150 träd/ha. Markberedning skapar bättre förutsättningar för plantsättning. Granunderväxt utnyttjas till fullo. På bördigare ståndorter blir tidigare talldominerade bestånd med tiden naturligt grandominerade. Större träd avlägsnas inte på en gång, utan de gallras i flera omgångar. En del fröträd sparas ända till omloppstidens slut då man gör en avverkning i fröträdsställning eller i skärmställning. Alternativ: 1) Man kan behandla beståndet med plantskogsvård och gallringar på samma sätt som vid beståndsvård trädskiktsvis, så att det unga beståndet får en jämn struktur. Gallra efterhand ut överståndarna, men spara en del av dem för att hålla marken trädbeklädd och för att producera grovt kvalitetsvirke. 2) Som föregående, men med sikte på en ojämn struktur med tanke på landskapsbilden eller biologisk mångfald. Spara ett större antal överståndare. Plantorna kommer då att bli av olika storlek och att stå mer i grupper. Bevara den ojämna strukturen när du röjer plantskogen. När man uppnått en ojämn struktur kan man börja göra avverkningar med karaktär av plockhuggning. |
Torr mo | Stegvis avveckling av överståndare (plockhuggning) | Stegvis avveckling av överståndare kan tillämpas på samma sätt som beskrivs för frisk mo. I norra Finland har tallbestånd på karga ståndorter av naturen en ojämn struktur och plockhuggning ären lämplig behandlingsmetod. Brist på vatten och näring begränsar granens möjligheter att växa till stockträd. Man kan från fall till fall överväga att utveckla också grandominerade bestånd till exempel av landskapsskäl. |
Karg mo | Stegvis avveckling av överståndare (plockhuggning) | Stegvis avveckling av överståndare kan tillämpas på samma sätt som beskrivs för frisk mo. I norra Finland har tallbestånd på karga ståndorter av naturen en ojämn struktur och plockhuggning är en lämplig behandlingsmetod. |
Blåbärstorvmo Odikade kärr** | Plockhuggning och luckhuggning | Tallbestånd på blåbärstorvmo utvecklas ofta naturligt till grandominerade bestånd. Granunderväxten kan utvecklas så att man får en varierande åldersstruktur genom att i början lämna kvar en del av tallarna i huvudskiktet. Skapa sedan plats för granunderväxten genom att plockhugga och luckhugga. Rikligt gräsuppslag blir vanligen inte ett problem om luckornas diameter är mindre än 30 m. Man får räkna med ett uppslag av glasbjörksly förutom i de allra minsta luckorna. Askgödsling kan vara motiverad. För mer detaljer, se: Rekommendationer för skogsvård: Gödsling av torvmark https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/godsling |
Lingontorvmo | Beroende på beståndet: Plockhuggning och luckhuggning Stegvis avveckling av överståndare | 1) Där det redan finns gran med varierande åldersstruktur i beståndet: Friställ granunderväxten med plockhuggning och luckhuggning. Lämna kvar så mycket som möjligt av de mest produktiva tallöverståndarna, med andra ord medhärskande träd och behärskade träd. 2) Där det finns ett plantuppslag av tall: Använd dig av stegvis avveckling av överståndare på samma sätt som på friska moar. Vattenhushållningen kan då behöva regleras genom iståndsättningsdikning eller så att avverkningen utförs som teg- eller luckhuggning. 3) Där det finns inslag av glasbjörk och granunderväxt som kommit efter dikningen: Skapa plats för granunderväxten att utvecklas genom att plockhugga och luckhugga. Lämna kvar en del överståndare och utveckla beståndet så det får en varierande åldersstruktur. 4) Ett tätt bestånd av ung glasbjörk kan förhindra naturlig förnyelse av tall och kan därför kräva två slyröjningar för att etableringen av tallbeståndet ska lyckas. Röjningen skapar luckor som gör att plantsättningen kan fortgå en längre tid. Askgödsling kan vara motiverad. |
Ristorvmo | Stegvis avveckling av överståndare Plock- och luckhuggning | Om virkesutfallet är så stort att drivningen blir lönsam går det att kombinera teg- och luckhuggning eller en kombination av dem med stegvis avveckling av överståndare. Det är då bra att begränsa bredden på tegarna och diametern på luckorna så att vattennivån på de öppna ytorna inte stiger för högt (tegarna mindre än 20 m breda). Om det finns rikligt med markväxtlighet och ett tjockt lager mår kan det vara motiverat med en lätt markberedning för att den naturliga förnyelsen ska lyckas. |
Kontinuerlig beståndsvård i björkdominerade bestånd
Vårtbjörksbestånd förändras naturligt med tiden så att granen tar överhand. Björk ska gärna gynnas som blandträdslag vid kontinuerlig beståndsvård.
Vårtbjörk
Vårtbjörk ger ett naturligt plantuppslag på bördiga momarker, men beskuggning hämmar plantsättningen och försvagar plantornas tillväxt. Vårtbjörksbestånd förändras naturligt med tiden så att granen tar överhand.
Glasbjörk
Glasbjörk förnyar sig bra på torvmarker och försumpade momarker och bildar täta bestånd. Också under glasbjörk bildas ofta granunderväxt. Ett sådant tvåskiktat bestånd kan man sköta med sikte på att utveckla antingen ett likåldrigt eller ett olikåldrigt bestånd. I blandbestånd av björk och gran finns naturliga förutsättningar för kontinuerlig beståndsvård.
Klimatanpassning vid kontinuerlig beståndsvård
Om plock- och luckhuggning utförs med moderat styrka inom ramen för kontinuerlig beståndsvård bedöms riskerna för vindskador vara lägre än vid gallring av likåldrig skog.[Lähdeviite21] I början av omställningsprocessen till kontinuerlig beståndsvård är det ändå viktigt att säkerställa att beståndet klarar av vindpåfrestning. Det är då klokt att lämna sådana träd som är grova i förhållande till sin längd, eftersom de klarar vind och storm bäst. En kraftig gallring där gängliga, mindre träd lämnas kvar leder till en stor risk för vindskador. Täta bestånd ska inte heller gallras alltför kraftigt på en gång.
Rottickan kommer förmodligen att öka då klimatet blir varmare. Vid kontinuerlig beståndsvård måste man fästa särskild uppmärksamhet vid att förhindra spridning av rotticka och att undvika drivningsskador.[Lähdeviite32] Risken för rotröta måste beaktas vid utförandet av avverkningen och vid utnyttjandet av underväxt eftersom träden också infekteras av rotticka genom rotförbindelser.
Också vid kontinuerlig beståndsvård rekommenderas blandbestånd för att minska skaderisken. I grandominerade skogar gynnas lövträden av luckor i beståndet.