Moskogar med stor betydelse för mångfalden

Faktorer som inverkar på avgränsningen är motiveringen för skyddet, särdragen och skogsägarens mål. Oftast är det bäst att utgå från att naturobjektets egenskaper alltid ska bevaras. 

Naturobjekten har inte alltid tydliga gränser, vilket försvårar avgränsningen. Ofta finns det en övergångszon vid gränsen till objektet och i zonen finns särdrag från båda livsmiljöerna. Det kan vara omöjligt att avgränsa objekt när snön täcker den växtlighet som indikerar avvikande förhållanden.

Avgränsning av naturobjekt vid olika prioriteringar

Prioritering av balans

Om skogsägaren föredrar en balanserad prioritering av målen med skogsinnehavet kan man rekommendera en avgränsning av objektet enligt dess naturliga gränser. Dessutom kan en trädbevuxen skyddszon etableras runt objektet, som då endast behandlas genom plockhuggning eller dit naturvårdsträd från omkringliggande figurer koncentreras. 

Prioritering av ekonomin

Om skogsägaren föredrar en balanserad prioritering av målen med skogsinnehavet kan man rekommendera en avgränsning av objektet enligt dess naturliga gränser. Prioritering av balans. Om skogsägaren föredrar en balanserad prioritering av målen med skogsinnehavet kan man rekommendera en avgränsning av objektet enligt dess naturliga gränser. Vidare rekommenderas att koncentrera andra naturvårdsåtgärder till närheten av naturobjektet.

Prioritering av naturen

Om skogsägaren föredrar att prioritera naturvården kan man rekommendera att avgränsningen görs så att den också innefattar en skyddszon runt objektet. Då bevaras särdragen och de organismer som är beroende av dem bättre också i den omedelbara närmiljön till naturobjektet. Bredden på skyddszonen kan variera utgående från objektets särdrag och skogsägarens önskemål.

Vid avgränsning av ett avverkningsområde som gränsar mot ett värdefullt naturobjekt är det bra att tänka på följande: 

• Vad är det som är värdefullt på objektet med tanke på naturens mångfald? 
• Vilka särdrag har objektet? 
• Vilka egenskaper och strukturdrag bör eller vill man bevara hos objektet?

Avgränsa avverkningsområdet så att de här egenskaperna bevaras. Om ett naturobjekt till exempel är skuggigt av naturen, gör beståndsbehandlingen så att skuggigheten bibehålls. Om området igen är öppet och solexponerat kräver det inte någon skyddande trädkappa för att särdragen ska bevaras.  

Utnyttja objektets naturliga gränser. Ta en titt på naturen runtom objektet. Ofta hittar man de naturliga gränserna genom att ge akt på:  

• trädbeståndet: trädslagsförhållanden, mängden lövträd, åldersstruktur, naturtillstånd, mängden död ved   
• marken: variationer i fukt och bördighet, den naturliga gränsen ligger ofta där momark övergår i torvmark eller där skogstypen eller torvmarkstypen ändrar  
• växtligheten: där växtsamhället förändras så att den blir frodigare eller torftigare än i den omgivande skogsmiljön
• terrängformationer: förändringar i terrängformationer kan ha stor betydelse för till exempel objektets mikroklimat – objektet avgränsas enligt terrängformationer så att dess särdrag, till exempel mikroklimatet, bevaras.   

Om det på objektet finns flera olika livsmiljöer, till exempel en bäck och ett bördigt kärr, ska man när man behandlar skogen beakta särdragen i båda livsmiljöerna.

Med naturvårdsavverkning avses alla avverkningsmetoder som kan vidtas med målet är att öka mångfalden, förbättra livsvillkoren för arterna som lever där, förbättra landskapsbilden eller effektivera vattenvården. 

Checklista för beaktande av naturobjekt vid planering av skogsbruksåtgärder

• Avgränsningen omfattar gamla skogar med mer död ved än normalt.
• Också förnyelsemogna skogar med en naturlig beståndsstruktur och synliga mängder död ved i olika nedbrytningsstadier kan tas med.

Rekommendationer för hur moskogar som är viktiga för mångfalden ska beaktas och behandlas:

• Genom att bevara och skydda moskogar som är viktiga för mångfalden kan vi trygga viktiga strukturdrag på lång sikt och upprätthålla skogsekosystemets naturliga funktioner.
• I ekonomiskogarna finns det ett antal åtgärder som kan användas för att stärka strukturdragen. Till dem hör att lämna betydligt fler naturvårdsträd än det rekommenderade minimiantalet, att gynna stora och gamla träd som är viktiga för mångfalden och att utföra naturvårdsbränning.
• I samband med skogsbruksåtgärder är det viktigt att se till att lämna rikligt med död ved av olika grovlek och ålder. 
• Det lönar sig att koncentrera naturvårdsåtgärderna till närheten av redan skyddade moskogsobjekt så att det med tiden uppstår likande strukturdrag, såsom gamla och döda träd, som i det närliggande skyddsområdet.

PEFC-kriterierna förutsätter att vissa mångfaldsrelaterade särdrag som är kännetecknande för skyddsvärda livsmiljöer bevaras vid skogsbruksåtgärder. Den är typen av livsmiljöer förekommer i skogar där trädbeståndet är gammalt. Livsmiljöernas viktigaste särdrag bör vara i naturtillstånd eller nära naturtillstånd och klart synliga och identifierbara i terrängen.

Med skogar med ett gammalt trädbestånd avses  skog där det dominerande trädskiktet är över 160 år i södra Finland och över 200 år i norra Finland. Trädbeståndet ska dessutom vara olikåldrigt eller bestå av flera olika kronskikt och trädslag, eller bestå av gran i ett sent successionsskede. Trädbeståndet ska inte heller ha behandlats genom blädning, gallring eller ljushuggning under de senaste 60 åren. Tidigare utförd blädning, gallring eller ljushuggning ska inte ha ändrat skogens naturliga strukturdrag, och de finns högst 20 stubbar per hektar som uppkommit genom avverkning. I beståndet ska dessutom ingå gamla lövträd och död ved, torrakor och lågor i en mängd som i södra Finland uppgår till minst 15 % och i norra Finland till minst 20 % av virkesvolymen.  Strukturdragen bevaras genom att lämna objektet utanför alla skogsbruksåtgärder.

Vid FSC-certifieringen bör vissa värdefulla livsmiljöer och objekt som är särskilt viktiga för artskyddet identifieras och lämnas utan åtgärd. Endast sådana behandlingsåtgärder som främjar bevarandemålen utförs på de här objekten. Till de objekt som ska ställas utanför skogsbruket hör gamla skogsbrandsområden som har fått utvecklas utan behandling i minst 20 år efter branden och som har brända stubbar och/eller träd som skadats av branden. 

Också vissa objekt rika på död ved ska lämnas utanför skogsbruket. Till de här objekten hör skogar på alla ståndorter som är kargare än torr mo, och även bergbundna eller blockrika ståndorter på torr mo med minst 7 m3/ha död ved i södra Finland och 10 m3/ha i norra Finland och där huvudbeståndet uppnått kriterierna för grövre gallringsskog och vars beståndsstruktur är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. För moskog eller torvmo med minst 20 m3/ha död ved i södra Finland och där huvudbeståndet uppnått kriterierna för grövre gallringsskog, krävs det inte att objektet är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd, och i norra Finland inte att beståndet består av blandskog.

• Gamla, över 80-120-åriga moskogar som har en avvikande beståndsstruktur jämfört med skötta ekonomiskogar. Typiska egenskaper är att där förekommer träd i olika åldrar och mycket gamla träd, beståndet har uppkommit på naturlig väg och det finns gamla lövträd och flera olika trädslag.
• Också yngre lundskog där det förekommer torrakor eller lågor vars mängd överstiger fem kubikmeter per hektar.
• Lavmoar i naturtillstånd i olika åldrar som har rikligt med lavar och ett glest trädbestånd.

• Brandpåverkade områden med grova brandskadade träd
• Skogar och strandängar som svämmat över på grund av bävrar
• Övriga bestånd som drabbats av skogsskador, särskilt sådana som gränsar till skyddsområden, innehåller en särskilt viktig livsmiljö enligt 10 § i skogslagen eller ligger nära landets östra gräns.

• Skogar som gränsar till eller ligger i omedelbar närhet av skyddsområden och som har betydelse med tanke på artskydd och vars mångfaldsvärden kan ökas med hjälp av naturvårdande skötsel såsom naturvårdsbränning
• Bestånd som brunnit eller varit föremål för hyggesbränning och där brandskadad ved lämnats kvar
• Lavmoar som kan utvecklas mot naturtillstånd med hjälp av naturvårdsåtgärder.