Restaurering av torvmarker

Det går att förhindra att vattennivån på områden uppströms höjs för mycket genom att studera den digitala höjdmodellen över det område som ska restaureras och de närliggande områdena. Vid behov lämnas vissa diken öppna för att undvika att vatten stiger upp på vägar, i närliggande ekonomiskog eller på grannfastigheten.[Lähdeviite2]

Särskilt på näringsrika torvmarker kan en snabb och kraftig höjning av grundvattnets nivå orsaka näringsbelastning under flera år. Om det då finns en risk att vattendrag nedströms kan ta skada bör tilltäppningen av dikena göras så att vattennivån inte stiger för kraftigt. I sådana fall bör planeraren eller markägaren också ta kontakt med NTM-centralen. En torvmark kan också restaureras stegvis så att de delar som ligger närmast ett vattendrag restaureras först. Då fungerar det området som ett översilningsområde för vatten som rinner in från det område som restaureras senare.

Vid planering av en restaurering kan man ha nytta av geodata över bland annat trädbestånden och ståndorterna och av en digital höjdmodell. Med hjälp av historiska flygbilder kan man få reda på hurdant trädbestånd det fanns på området före dikningen och eventuella naturliga strömfåror.

Det är möjligt att få restaureringen finansierad med medel från METSO- eller Helmi-programmen.

Minneslista för planering av restaurering av torvmarker

• Bedöm hur dikningen har förändrat vattenflödet på torvmarken. Planera hur dikena ska fyllas eller täppas till så att vattenhushållningen återställs till nära naturtillstånd.

• Bedöm i vilken grad dikningen och virkesproduktionen har förändrat trädbeståndet. Planera hur stor del av trädbeståndet som ska avlägsnas.

• Ta reda på om det finns en risk att restaureringen gör marken för blöt på områden uppströms. Planera vilka åtgärder som behöver vidtas för att minska risken.

• Ta reda på om det finns en betydande risk att restaureringen leder till att vattendrag nedströms belastas av näringsämnen. Om detta är fallet, kontakta NTM-centralen.

Restaureringen inleds genom att avverka träd som annars är i vägen för grävmaskinen. I allmänhet fyller man dikena, vilket betyder att alla träd som hindrar grävarbetet avverkas längs diket. Om dikena endast däms upp, behöver bara körstråk fram till dämmena huggas upp. Samtidigt utförs all annan planerad avverkning.

Dikena fylls eller däms upp med gamla dikesmassor och torv som grävs upp nära diket, eller så med mineraljord om det är fråga om ett tunt torvtäcke. Då fyllningsmassor grävs upp nära ett existerande dike ska man akta sig för att skapa nya fåror där vattnet kan röra sig. Dämmena och ytvallarna som går tvärs över dikena bör göras betydligt högre än dikeskantens nivå och sträcka sig någon meter från diket mot tegen eftersom torven ofta har satt sig längs dikena. På det här sättet kan man förhindra att vattnet rinner längs dikeslinjen samtidigt som man styr vattnet mot mitten av tegen.

Om vattenytan börjar stiga är det ett bra mått på att restaureringsarbetet har lyckats. Den bästa tidpunkten att kontrollera det här är följande år, efter snösmältningen eller en regnig period. Då ska man granska om vattnet också stigit upp på tegarna, om dämmena och ytvallarna håller och om de styr in vattnet från diket mot tegarna. Vid behov förbättras sedan dämmen och ytvallar och fyllningen av diket. Då vattennivån har stigit till en nivå som motsvarar den odikade torvmarkens vattennivå, börjar torvmarksväxterna vandra in igen. I allmänhet har torvmarksväxtligheten hämtat sig cirka tio år efter åtgärden.[Lähdeviite2]

I enlighet med statsrådets förordning (1308/2013) om hållbar skötsel och användning av skog bör markägaren eller planeraren av ett ursprungligen öppet eller trädfattigt område som ska restaureras, innan anmälan om avverkning lämnas in, leverera sådan information till Finland skogscentral eller NTM-centralen om området som ska restaureras som visar det tidigare tillståndet på området, tillsammans med en utredning om de planerade åtgärderna för att verkställa restaureringen.