Gå direkt till innehållet
  • Suomeksi
  • På svenska
Alfabetiskt indexSkogsvårdens åtgärderSkötsel av en skogsfastighet
Bläddra

Senare gallringar

  • Suomeksi
Be­skrivning
Stöd för beslut
Ut­förande
Tilläggs­uppgifter

En senare gallring är en gallring som utförs i grövre gallringsskog efter första gallringen och vars syfte är att främja såväl skogsvården som ekonomiska mål. Ett centralt mål är att få avverkningsintäkter och att förbättra avkastningen av det kapital som är bundet till trädbeståndet. Avverkningsuttaget består till största delen av massaved och stock. 

 

Tallbestånd på frisk mo lämpar sig väl för höggallring. Genom att ta bort härskande träd blir uttaget av stock större och granarna i det lägre kronskiktet börjar växa bättre. Bild: © Pentti Väisänen.

Flexibel gallringstidpunkt i grövre gallringsskog

Sådana bestånd där den grundyteavvägda medeldiametern på brösthöjd är över 16 cm och åldern på brösthöjd minst 25 år kategoriseras som grövre gallringsskog. Första gallringen är vanligen redan utförd och skogen växer bra. 

Grövre gallringsskogar är i allmänhet flexibla vad gäller skogsvården. Gallring kan utföras på många olika sätt beroende på skogsägarens mål. Även om gallringsprogrammen kan skilja sig en hel del från varandra, blir det ekonomiska slutresultatet mycket likartat. Tidpunkten för gallring i grövre gallringsskog kan väljas betydligt mer flexibelt än för yngre bestånd. På lämpliga ståndorter har skogsägaren möjlighet att öka tillväxten i en grövre gallringsskog genom gödsling. 

 

Gallringsmallen hjälper vid beslutsfattandet

Gallringsmallarna utgår från grundytan och övre höjden, och de gränser som gallringsmallen anger kan ses som en rekommendation för hur senare gallringar ska utföras. Om man följer gallringsmallarna uppnår man ett bra slutresultatet ur både ekonomisk och virkesproduktionssynvinkel. Oberoende av vilken gallringsmetod som används  ska de träd som lämnas vara friska träd av god kvalitet och med livskraftig krona och de lämnas så tätt som gallringsmallen anger. 

En skogsägare som vill ha en hög avkastning på det kapital som är bundet i trädbeståndet gör klokt i att välja höggallring i stället för låggallring vid den andra och tredje gallringen av barrträdsdominerade bestånd. I norra Finland är skillnaden i avkastningen mellan olika gallringsformer mindre än i södra Finland. 

Färre gallringar på torvmarker

På grund av de svåra drivningsförhållandena på torvmark kan det vara skäl att begränsa antalet gallringar. I talldominerade skogar är det vanligen tillräckligt med en gallring på kargare ståndorter och två på bördigare. I grandominerade skogar kan det vara skäl att begränsa antalet gallringar till 1-2 på grund av risken för drivningsskador. Vid skötsel av glasbjörk på bördiga torvmarker räcker det med en gallring, eller så kan man rikta in sig på produktion av massa- och energived och avstå från gallring helt och hållet.

Ekonomi och risker förknippade med senare gallringar

En betydande mängd kapital finns bundet i grövre gallringsskog. Man kan minska mängden kapital då man utför en gallringsavverkning, samtidigt som en del av det värde beståndet har producerat kan fås ut i form av avverkningsintäkter.  

 

Fokus på värdetillväxten

I samband med de senare gallringarna kan man ännu påverka värdetillväxten hos beståndet. Man undviker då att avverka träd av god kvalitet som är nära den tröskel där värdet börjar öka snabbare. Värdetillväxten hos ett enskilt träd är som högst när stammen övergår från att klassas som massaved till att klassas som stock. En annan värdetröskel är vid övergången från ett enstocksträd till ett tvåstocksträd. 

Genom höggallring kan man i skötta skogar utnyttja värdestegringen hos de stammar som överskridit en värdetröskel. Det här ökar de direkta avverkningsintäkterna jämfört med låggallring och minskar avsevärt det kapital som är bundet i trädbeståndet. En förutsättning för en lyckad höggallring är att de träd som lämnas har en god kvalitet och kan utnyttja det ökade växtutrymme som avverkningen resulterar i. 

Efter en gallringsavverkning ökar avkastningsprocenten i beståndet. Ju äldre beståndet är, desto mindre effekt har gallringen. Det lönar sig inte att gallra ett gammalt bestånd när avkastningsprocenten i beståndet har sjunkit så att det närmar sig skogsägarens avkastningskrav.

I bestånd av god kvalitet lönar det sig att utföra senare gallring i form av höggallring. Bild: © Ponsse Oyj.

Lönsammare med större arbetsområde

Det är särskilt viktigt att koncentrera stämplingsposterna i samband med gallringar, eftersom de inte ger ett så stort virkesutfall. Särskilt för mindre skogsfastigheter är det klokt att sköta virkesförsäljningen tillsammans med grannfastigheterna. Det väcker större intresse hos virkesköpare. Drivningskostnaderna (€/m³) minskar då virkesmängden ökar, vilket gör att skogsägaren kan få ett högre pris för sitt virke.

Flyttningen av skogsmaskiner innebär kostnader och minskar den tid som kan användas för produktivt arbete och är därför en betydande kostnadsfaktor vid virkesdrivning.

Mängden virke som som ska drivas ut på en gång bör vara så stor att flyttningen av maskinerna och den arbetstid som går förlorad hålls rimliga.

Ekonomi och risker i samband med beståndsvårdande avverkningar

Gallringsavverkningar ger en ekonomisk avkastning av det värde som beståndet representerar, det kvarvarande beståndets värdetillväxt ökar och samtidigt reglerar man mängden kapital som är bundet till beståndet. Målet är att styra beståndens utveckling så att nettonuvärdet för virkesproduktionen är så högt som möjligt. Efter en gallring ökar i allmänhet risken för skador av olika naturfenomen.

Fokusera på virkeskapitalets avkastning

I yngre gallringsskogar kan man hålla kapitalets avkastningsgrad hög genom att styra tillväxten till träd av god kvalitet, med andra ord satsa på värdetillväxten. Ju äldre skogen blir, desto mer kapital är bundet i den, men värdetillväxten planar ut och börjar till slut gå ned då trädens tillväxt avtar. Därför sjunker kapitalets avkastningsprocent i en något äldre skog. Avkastningsprocenten för en äldre gallringsskog kan höjas genom gallringar, med andra ord genom att minska det kapital som är bundet i träden.  

Tidpunkten för gallringen samt gallringsmetoden och -styrkan påverkar både de avverkningsintäkter som gallringen ger och utvecklingen i det kvarvarande beståndet. För de vanligaste trädslagen och ståndorterna finns gallringsmallar som underlättar beslutsfattandet i samband med gallringsavverkningar. 

Gallringsmallarna är uppgjorda så att man har beaktat både nuvärdet för det framtida kassaflödet (kalkylränta 2-3 %) och olika riskfaktorer. Mallarna garanterar inte att ett ekonomiskt optimalt resultat uppnås i alla situationer, men de kan tryggt användas för olika slags bestånd. Mallarna baseras på generaliseringar av hur bestånden normalt utvecklar sig, både för naturligt uppkomna skogar och odlade bestånd. Utvecklingen i odlade bestånd är ofta kraftig och man kan hålla dem tätare än motsvarande bestånd som uppstått på naturlig väg.  

Om avkastningskravet är lågt, kan man binda mer kapital i trädbeståndet, vilket leder till tätare skogar. Om avkastningskravet höjs, blir kapitalet dyrare och då är det mer lönsamt att hålla beståndet glesare för att minska det kapital som är bundet i beståndet. Den optimala grundytan är som störst i mitten av omloppstiden, och det lönar sig ofta att minska på virkeskapitalet nära slutet av omloppstiden så att avkastningsprocenten inte sjunker så mycket på grund av det kapital som är bundet i beståndet[Lähdeviite1].

Intäkter från virkesförsäljning

Gallringens lönsamhet beror direkt av nivån på rotpriser eller leveranspriser och gallringens inverkan på intäkter från framtida virkesförsäljningar. Behandlingsytans storlek, avverkningsuttagets storlek, stockstammarnas medelstorlek och när på året ytan kan avverkas påverkar direkt vilket pris man kommer att få när man säljer virket. 

På skogsfastigheter där det går många år mellan avverkningarna och där avståndet till närmaste skogsbilväg kan vara långt, är det viktigt att göra en uppskattning av om det lönar sig utföra enstaka gallringar med litet virkesuttag. På näringsfattiga torvmarker och på lågproducerande marker i norra Finland lönar det sig att sätta flera enskilda gallringsobjekt och andra skogsvårdsobjekt i skick samtidigt så att de bildar en större helhet.

Kraftig gallring ökar skaderiskerna

Efter en gallring ökar i allmänhet risken för skador pga av olika naturfenomen. I unga gallringsskogar ökar speciellt risken för snöskador medan stormskadorna utgör det största hotet i äldre gallringsskogar. Risken för skador ökar ju tätare skogen varit före gallringen och ju kraftigare gallringen varit. Genom att skjuta upp en gallring kan man få större intäkter för virkesförsäljning längre fram, men samtidigt ökar skaderisken. 

Både yngre och äldre grandominerade bestånd är rätt flexibla när det gäller gallringsstyrkan. I grandominerade bestånd utför man normalt två gallringar under omloppstiden. En tredje gallring ökar skaderisken och ökar inte just nuvärdet av nettointäkterna. 

För gran är det möjligt att använda ett skötselprogram med endast en gallring. I sådana fall blir nuvärdet av nettointäkterna något lägre, men drivningsskadorna blir mindre och risken för spridning av rotticka minimeras. Om man riktar in sig på endast en gallring under omloppstiden så bör det beaktas redan i samband med röjningen. Efter röjningen ska plantskogen då vara glesare än normalt (1 200-1 400 stammar per hektar). 

I tallbestånd förorsakar kraftiga gallringar betydande tillväxtförluster, och nettointäkternas nuvärde minskar klart. Därför lämpar sig ett skötselprogram med bara en gallring dåligt för tallbestånd. I tallbestånd av bra kvalitet kan en tredje gallring vara befogad eftersom man därigenom kan trygga en hög värdetillväxt jämfört med det kapital som är bundet i beståndet. 

 

En frisk, livskraftig och tillräckligt stor krona garanterar tallarnas diametertillväxt och gör dem tåliga mot snö och vind. Bild: © Sami Karppinen.

Exempel: Skötselprogrammets inverkan på markvärdet i granbestånd

I exemplet jämförs markvärdet för olika skötselprogram som omfattar en, två eller tre gallringar i ett planterat granbestånd på lundartad mo i södra Finland. Exemplet är från Hattula (1235 d.d.).

Markvärdet är en uppskattning av nettonuvärdet av intäkter och kostnader för uppdrivningen av ett bestånd, då man tänker sig att man upprepar samma skötselprogram i oändlig framtid från det att beståndet etablerats. Det här betraktelsesättet lämpar sig väl för jämförelse mellan olika skötselprogram.

Skillnaderna i markvärde mellan olika skötselprogram är relativt små. Ett skötselprogram med bara en gallring ger ett markvärde som är 10 % lägre vid tre procents kalkylränta och 20 % lägre om räntan är fyra procent.

Rulla för att se alla kolumner.

Skötselprogrammets inverkan på markvärdet i granbestånd.
Kalkylränta 2 %3 %4 %
  1 gallr.2 gallr.3 gallr.1 gallr.2 gallr.3 gallr.1 gallr.2 gallr.3 gallr.
Markvärde, €/ha 74557968798430963362338793211581179
Omloppstid, år 868686667171666666
ÅtgärdÅrKassaflödeKassaflödeKassaflöde
Admin. kostnader, €/ha - 11/år
Förnyelse, €/ha0- 1 272
Gräs- och slyröjning, €/ha 4- 319
Röjning, €/ha9- 465  - 465  - 465  
 13 - 465- 465 - 465- 465 - 465- 465
Första gallring, €/ha36 32002975 32002975 32002975
 415545  5545  5545  
Andra gallring, €/ha46  3155  3155  3155
 51 5590  5590  5590 
Tredje gallring, €/ha56  4650  4650  4650
Slutavverkning, €/ha 411803752034010262052651523600262052277020055
Grundytans utveckling hos gran vid olika skötselprogram.

Exempel: Skötselprogrammets inverkan på markvärdet i tallbestånd

I exemplet jämförs virkesproduktionen och markvärdet i ett sått tallbestånd på karg mo i Kajanaland, Paltamo (992 d.d.), med skötselprogram som omfattar en, två respektive tre gallringar.
Markvärdet är en uppskattning av nettonuvärdet av intäkter och kostnader för uppdrivningen av ett bestånd, då man tänker sig att man upprepar samma skötselprogram i oändlig framtid från det att beståndet etablerats. Det här betraktelsesättet lämpar sig väl för jämförelse mellan olika skötselprogram.

I tallbestånd förorsakar mycket kraftiga gallringar betydande produktionsförluster. Med ett avkastningskrav på två procent är det skötselprogram som baserar sig på två gallringar det mest lönsamma. Alternativet med bara en gallring ger ett över 20 % lägre markvärde.

Med ett avkastningskrav på tre respektive fyra procent leder samtliga skötselprogram till ett negativt markvärde. På grund av ståndortens svaga produktionsförmåga räcker de framtida avverkningsintäkterna inte till för att täcka beståndets etableringskostnader, vilket innebär att skogsodling inte är ekonomiskt lönsamt.

Rulla för att se alla kolumner.

Skötselprogrammets inverkan på markvärdet i tallbestånd.
Kalkylränta 2 %3 %4 %
  1 gallr.2 gallr.3 gallr.1 gallr.2 gallr.3 gallr.1 gallr.2 gallr.3 gallr.
Markvärde, €/ha 659839727-188-97-176-496-455-493
Omloppstid, år 97102102879297778777
ÅtgärdÅrKassaflödeKassaflödeKassaflöde
Admin. kostnader, €/ha - 11/år
Förnyelse, €/ha0- 393

Röjning, €/ha

15- 465
Första gallring, €/ha47 520520 520520 520520
 52910  910  910  
Andra gallring, €/ha62 17101550 1710  17101550
Tredje gallring, €/ha77  2000  2000  -
Slutavverkning, €/ha 11090107258130885084807175642072604920
Grundytans utveckling hos tall vid olika skötselprogram.

Beakta naturens mångfald och viltet i samband med gallringsavverkning

Man kan främja natur- och viltvården i samband med avverkning genom att lämna inte bara naturvårdsträd utan också viltbuskage, genom att skapa högstubbar, vara varsam med risvegetationen och genom att upprätthålla en högre lövträdsandel än normalt.

Klena gallringsskogar är ur viltets synpunkt viktiga miljöer. Vuxna orrar och deras kycklingar rör sig under sommaren i både äldre plantskog och i klen gallringsskog. Också järpen trivs bra i klen gallringsskog. Gallringar främjar trivseln och överlevnaden för hönsfåglar eftersom avverkningen leder till att trädkronorna och riset blir livskraftigare, den övriga markvegetationen blir rikare och bärproduktionen blir bättre. Om gallringsavverkningarna utförs i tid, skapas ett luftigt bestånd där tjädern trivs och hönsfåglarna får de öppna flyglinjer de behöver. 

 

Mångsidiga trädbestånd gynnar natur- och viltvård

Naturvårdsträd, överståndare samt hålträd och lågor som lämnats kvar vid tidigare ingrepp sparas också i samband med gallringar. Döende barrträd och stormfällen kan lämnas kvar i skogen så länge de inte medför fara för den närliggande skogens hälsa. Man ska undvika att fälla döda, stående träd och att köra över lågor. 

I samband med gallring bör man sträva till en tillräcklig trädslagsvariation. Dessutom är det bra att ge mer utrymme åt enskilda trädindivider som är viktiga för naturvården och viltet såsom ädla lövträd, asp, sälg, björk, grupper med al och tjädertallar. Kantzoner och svackor är platser där det är speciellt lämpligt att spara lövträd. 

Man bör också undvika gallringar under den viktigaste häckningstiden i maj–juni på lövträdsdominerade friska och ännu bördigare moar, på kärr och i strandskogar.

Minimera överfarter över bäckar och rännilar och placera dem på de bäst bärande platserna. Trädbestånd i skyddszoner intill småvatten och vattendrag och i kantzoner kan gärna gallras svagare än normalt.  

Första gallring

En skogsägare som vill betona natur- och viltvård i sitt skogsbruk kan pruta på virkesproduktionen genom att skapa en mångsidig beståndsstruktur och befrämja mångfalden i samband med första gallringen. Gallringen görs då så att stamtätheten tillåts variera och trädslagsblandning gynnas. Resultatet blir ett strukturellt mer varierat bestånd med rikare markvegetation på grund av det ökade inflödet av ljus. 

I stället för att göra en regelbunden gallring kan man variera gallringsstyrkan så att det uppstår tätare, ogallrade partier och små luckor. Genom att avlägsna grupper av träd kan man friställa underväxt och undertryckta träd som är värdefulla med tanke på mångfalden.

Beståndsvårdande avverkningar

Målet vid gallringen är att bevara eller utveckla blandskogsstrukturen. Beroende på ståndorten bör inslaget av lövträd vara 20–30 procent. Också en inblandning av barrträd är viktiga för viltet, gran i tallskog och tall i granskog. Vid gallringen ges mer utrymme speciellt åt träd som är värdefulla för naturvården och viltet, såsom ädla lövträd, asp, sälg, björk, grupper med al och tjädertallar samt granunderväxt. Kantzoner och svackor är platser där det är speciellt lämpligt att spara lövträd. 

Naturvårdsträd, överståndare samt hålträd och lågor som lämnats kvar vid tidigare ingrepp sparas också i samband med gallringar. Döende barrträd och stormfällen kan lämnas kvar i skogen så länge de inte medför fara för den närliggande skogens hälsa. Man ska undvika att fälla döda, stående träd och att köra över lågor. Om det är ont om död ved i beståndet kan man öka mängden död ved genom att skapa högstubbar. 

Man bör också undvika gallringar under den viktigaste häckningstiden i maj-juni på lövträdsdominerade friska och ännu bördigare moar, på kärr och i strandskogar. 

Ur vattenvårdssynpunkt är de viktigt att minimera överfarter över bäckar och rännilar och placera dem på de bäst bärande platserna. Vi behov kan man använda tillfälliga broar. Trädbestånd i skyddszoner intill småvatten och vattendrag och i kantzoner kan gärna gallras svagare än normalt. 

Man kan använda samma principer vid de påföljande gallringarna och sedan göra en normal slutavverkning då beståndet är förnyelsemoget. Samma principer fungerar också om man vill skapa ett mer olikåldrigt bestånd. 

Beakta landskapet vid beståndsvårdande avverkningar

Om man vill betona landskapsaspekterna i samband med beståndsvårdande avverkningar så är det viktigt att identifiera de landskapsfaktorer som man vill lyfta fram i samband med åtgärden. Genom att gallra ett trädbestånd kan man öppna upp landskapet och påverka beståndets struktur, bland annat trädslagsfördelningen.

Gallringar kan ge variation i landskapet

Om man vill öppna landskapet ska man gallra kraftigare än normalt, men man bör också beakta risken för vind- och snöskador i beståndet. En gallring öppnar sikten framför allt i unga och täta skogar. Genom att ta ut grot blir det lättare att röra sig i skogen. Efter en gallring kommer det in mer ljus i beståndet och det förbättrar tillväxtförutsättningarna för växter i fältskiktet. 

Man kan skapa variation i ett bestånd genom att variera gallringsstyrkan och lämna små områden ogallrade. Genom att gynna en blandskogsstruktur och spara underväxt på lämpliga ställen kan man främja också de landskapsmässiga målen. Speciellt längs vägar och i kanterna av öppna ytor kan man kan lyfta fram enskilda trädindivider som är betydelsefulla för landskapet genom att gallra trädbeståndet runt dem. I tätortsnära skogar rekommenderas ändå att bibehålla möjligast täta insynsskydd mellan t.ex. friluftsleder, trafikleder och bostadsområden.

Bromsa klimatförändringen - Gallringsavverkning

Gallring är en åtgärd som syftar till produktion av virke i likåldriga skogar. Genom att gallra skapar vi bättre förutsättningar att utnyttja virket i träprodukter och styr samtidigt kolbindningen till de träd som lämnas kvar..

Gallringen gör beståndet glesare vilket leder till att de återstående träden får mer växtutrymme och diametertillväxten ökar. Träden växer bra när de har tillräckligt med utrymme, ljus, näring och vatten. När träden växer ökar konkurrensen om utrymme i beståndet. I unga bestånd blir trädens levande krona snabbt blir mindre och att diametertillväxten avmattas. I äldre bestånd är förändringen inte lika snabb. I synnerhet den första gallringen bidrar till trädets framtida utveckling och värdetillväxt och då den utförs vid rätt tidpunkt har det en positiv inverkan på ekonomin i skogsbruket.

Genom gallring kan man också påverka trädslagsfördelningen. Ett mångsidigt trädbestånd är viktigt både med tanke på trädens vitalitet, markvården och mångfalden. Kolbindningen kan säkerställas genom gallring. Genom höggallring kan man producera en större andel grovt virke och förlänga beståndets omloppstid. Syftet med låggallring är att åstadkomma en snabbare diametertillväxt och att generera intäkter snabbare.

Effekter på kolförrådet i bestånd och träprodukter

Både virkesförrådet och kolförrådet kommer att minska tillfälligt på grund av avverkningen.[Lähdeviite2] [Lähdeviite3]De kvarvarande trädens ökade tillväxt och livskraft innebär ändå att man med hjälp av gallring kan kan säkra kolbindningen på litet längre sikt, vilket medverkar till att bromsa klimatförändringen. I unga skogar blir trädkronorna snabbt mindre i takt med att beståndet blir tätare. Den här processen sker långsammare i äldre bestånd och på kargare växtplatser.

Genom gallring kan man höja kvaliteten på det kvarvarande beståndet och samtidigt gynna diametertillväxten. Detta ökar de framtida avverkningsinkomsterna, och sannolikheten att virket kommer att användas för mer beständiga produkter ökar också, jämfört med om man lämnar gallringen ogjord. 

Om gallringsstyrkan är lägre än vad gallringsmallarna rekommenderar och/eller om höggallring används där metoden har goda förutsättningar att fungera, kan omloppstiden förlängas och beståndets kolförråd därmed ökas. [Lähdeviite4]

Effekter på markens kolförråd

Forskningsresultaten om effekterna av gallring på skogsmarkens kolförråd är inte samstämmiga. Gallring kan tillfälligt öka markens kolförråd genom att det vid gallring uppstår hyggesavfall. I allmänhet har gallringsavverkning emellertid inte visat sig ha en betydande inverkan på utvecklingen av mineraljordarnas kolförråd. Effekten av gallring är i vilket fall som helst mindre och kortare än den för kalavverkning, även om effekterna är dåligt kända. [Lähdeviite5][Lähdeviite6][Lähdeviite7]  

På dikad torvmark är gallringarnas inverkan på markens kolförråd och på utsläppen av växhusgaser sannolikt små jämfört med kalavverkning ([Lähdeviite8][Lähdeviite9]) eftersom gallring i allmänhet har en liten effekt på grundvattenytans nivå [Lähdeviite10] och störningen av växtsamhället är betydligt mindre än vid kalavverkning.

Senare gallring i grandominerade bestånd

Det mest lönsamma skötselprogrammet för grandominerade skogar omfattar två gallringsavverkningar före förnyelseavverkningen. Om man vill förlänga omloppstiden kan ännu en tredje gallring i form av höggallring vara ekonomiskt motiverad. I granskog ökar höggallring i någon mån både tillväxten och utfallet jämfört med låggallring.

I granskogar kan man vid senare gallringar avlägsna också härskande träd. Det är då frågan om höggallring. Bild: © Pentti Väisänen.

Var medveten om riskerna

Gallring av förnyelsemogna granbestånd ska göras först efter noggrant övervägande eftersom avverkningen ökar risken för stormskador och angrepp av rotticka. Trädens förmåga att reagera på det ökade växtutrymmet blir sämre ju äldre beståndet är. På grund av riskfaktorerna är det inte ekonomiskt befogat att gallra förnyelsemogna granbestånd, åtminstone inte på riskområden.

Om avsikten är att förnya skogen genom skärmställning kan den sista gallringen göras i form av en ljushuggning vilket skapar bättre förutsättningar för naturlig plantsättning. 

Senare gallring i talldominerade bestånd

I talldominerade skogar bestämmer trädbeståndets kvalitet vilken utgångspunkten är för gallring. Om kvaliteten är dålig lönar det sig att gallra två gånger före förnyelseavverkningen. Om kvaliteten är god är ofta en tredje gallring nödvändig för att de värdefullaste stockstammarna ska hinna växa till sig.

Gallringsbehovet kan avgöras genom att bedöma den levande kronans andel och skick. Hos tall borde den levande kronan utgöra minst 40 % av trädets längd. Bild: © Pentti Väisänen.

Höggallring en möjlighet

I skötta tallbestånd kan den andra och tredje gallringen utföras som höggallring, vilket leder till ett något bättre ekonomiskt resultat än låggallring. Som ett resultat av höggallringen förlängs omloppstiden med 5-20 år om förnyelseavverkningen görs på basis av diametern. Höggallring kräver ett noggrant utförande för att beståndets grundyta inte ska sjunka under den gräns som anges i gallringsmallarna. 

Man kan glesa ut en förnyelsemogen tallskog genom ljushuggning om man vill förbättra förutsättningarna för naturlig förnyelse. Då får de härskande träden yvigare kronor och de börjar producera mera frö. Det kan vara befogat att gallra ett förnyelsemoget tallbestånd också om målet är att producera rotblock av extra hög kvalitet eller att förlänga omloppstiden. 

Senare gallring i björkdominerade bestånd

I vårtbjörksbestånd är målet efter en kraftig första gallringen att få en snabb diametertillväxt. Målet med skötsel av vårtbjörkbestånd är att producera stock av hög kvalitet.

Ett skött björkbestånd har en hög diametertillväxt. Bild: © Pentti Väisänen.

Utförande av gallringen

Vid andra gallringen kan man redan avverka litet fanérstock om kvaliteten i beståndet och det ekonomiska resultatet därigenom blir bättre. Vid gallringen lämnas omkring 400 stammar per hektar.

Bästa björken från blandbestånd

För att få björkstock av god kvalitet lönar det sig att odla björk som blandträd med gran, och i samma kronskikt. I blandbestånd med gran och björk blir björkarna inte lika kvistiga som i ett rent björkbestånd. Också med tanke på björkens tekniska kvalitet är ett blandbestånd ett bättre alternativ eftersom defekter orsakade av björkbastfluga och älg vanligen är färre i ett blandbestånd av gran och björk jämfört med rena björkbestånd. I rotblock som används till fanertillverkning får det inte finnas färgfel som orsakats av björkbastflugan i den del av rotblocket som ska bli faner. 

Klimatanpassning vid gallringsavverkning

Ett bestånd som är livskraftigt är samtidigt motståndskraftigt mot skadegörare. Efter en gallring ökar emellertid risken för snö- och vindskador temporärt, med betoning på vindskador. På längre sikt minskar gallring också den här typen av skador.

Blandbestånd som gallras så att trädslagsblandningen upprätthålls klarar också bättre av de risker som är förknippade med klimatförändringen[Lähdeviite11]. Om man ser till att upprätthålla en trädslagsblandning i samband med gallringsavverkningar, ökar beståndets förmåga att klara av klimatförändringar. Försenad och/eller kraftig gallring och samtidig gödsling av beståndet ökar risken för vindskador. Man bör försöka att undvika onödig gallring i äldre skog på grund av den ökande risken för vindskador. Gallring ökar motståndskraften mot torka hos de kvarlämnade träden[Lähdeviite12]. 

Genom att skjuta upp en gallring kan man för större avverkningsintäkter på en gång då gallringen väl utförs, men samtidigt ökar skaderisken. Ju tätare skogen blivit före gallringen och ju kraftigare gallringen är, desto större är risken för skador. I yngre bestånd är det främst snöskadorna som ökar, medan äldre bestånd i första hand drabbas av vindskador.
I granbestånd bör man undvika att gallra för ofta med tanke på risken för rotröta.

Låg- och höggallring

Gallringsmetoden är den princip som man utgår från då man väljer de träd som ska avlägsnas. Gemensamt för alla gallringsmetoder är att de syftar till att förbättra kvaliteten på det växande beståndet, försnabba diametertillväxten och att ge avverkningsintäkter. Det kvarvarande beståndet ska vara produktivt och av så hög kvalitet som möjligt. För likåldriga bestånd används två gallringsmetoder: låggallring och höggallring. Man kan vid behov växla mellan de här metoderna också inne i ett och samma bestånd.

Vid höggallring blir det ett högre stockuttag än vid låggallring om beståndet är väl skött. Bild: © Maria Lindén.

Välj gallringsmetod enligt situation

Täta grupper lönar det sig att låggallra, medan grövre träd också kan avlägsnas genom höggallring. Med tanke på planeringen och utförandet av gallringen är det lättast att sträva till jämna bestånd, men ett bestånd där tätheten varierar kan i en del fall bättre uppfylla landskapsmässiga och naturvårdsmässiga mål. Sådana träd av dålig kvalitet som man inte tänker lämna som naturvårdsträd, avlägsnas.

Exempel på träd som ska tas bort och lämnas kvar i en låggallring av ett granbestånd. Bild: Juha Varhi, © Tapio.
Exempel på vilka träd som tas bort och vilka som lämnas kvar vid höggallring i ett granbestånd. Bild: Juha Varhi, © Tapio.

Låggallring

Låggallring är en gallringsform som lämpar sig i bestånd av alla åldrar och i bestånd med olika trädslag som till sin struktur är jämna. I första hand sparar man de bästa härskande och medhärskande träden som beträffande stamkvaliteten har möjlighet att utvecklas till stockträd. Målet med låggallring är att få en snabb diameterutveckling i beståndet och att få beståndet att snabbare ge intäkter från följande avverkningar. 

Vid en låggallring tar man bort 

  • skadade och sjuka träd 
  • träd som är mindre än de härskande och medhärskande träden 
  • träd med tvära krökar och långkrökar, träd med grova kvistar och träd som har förgreningar på stockdelen så att det i beståndet blir kvar välväxande träd av möjligast hög kvalitet och beståndstätheten följer gallringsmallarna.

Som utfyllnad kan man spara mindre träd av sämre kvalitet eller träd som har lägre ekonomiskt värde.

Höggallring

Höggallring är en gallringsform som lämpar sig i äldre gallringsbestånd med jämn beståndsstruktur där man förutom mindre träd också avverkar större träd med ekonomiskt högre värde. Avverkningen utförs så att man särskilt gynnar medhärskande träd av hög kvalitet och så att avverkningen jämnar ut längd- och diameterspridningen i beståndet. Höggallring ökar produktionen av värdefull stock och förlänger beståndets omloppstid. 

Vid höggallring tar man bort 

  • träd med skador och sjuka träd, träd som är av dålig kvalitet, träd med synnerligen grova kvistar och träd med dåliga kronor oberoende av storleken på trädet, om man inte sparar dem som naturvårdsträd 
  • 50–100 härskande träd per hektar. Om valet faller mellan två träd med förstklassiga kronor tar man bort det grövre trädet.

Vid planeringen av en höggallring ska man kontrollera att objektet lämpar sig för höggallring. Vid gallringen lämnar man kvar medhärskande träd som är av hög kvalitet, har bra kronor och har förmåga att reagera på gallringen. Träden ska vara jämnt fördelade i beståndet. Att gallra bland de härskande träden kräver yrkesskicklighet och noggrannhet för att tätheten i beståndet ska hållas inom gallringsmallarnas ramar. 

Höggallring har den fördelen att de direkta virkesförsäljningsintäkterna från gallringen blir större medan också den totala mängden stock som produceras i beståndet ökar. Höggallring är mest lönsam i det skede av skogens utveckling när man vid höggallringen kan ta bort träd som just nått stockdimension. Träd som ger minst två stockar eller en stor stock är mest lämpade att ta bort vid höggallring. Ett sådant träd har då en brösthöjdsdiameter om minst 23 centimeter och är minst 19 meter högt. Ju högre avkastningskravet är, desto större nytta har skogsägaren av höggallring på den typ av objekt där gallringsformen är lämplig.

 

Rulla för att se alla kolumner.

Jämförelse mellan låggallring och höggallring.
 LåggallringHöggallring
MålAtt få virkesförsäljningsintäkter och snabbare diameterutveckling i det kvarstående beståndet. Att koncentrera tillväxten till de bästa härskande och medhärskande träden.Att få virkesförsäljningsintäkter och högre värdetillväxtprocent i det kvarstående beståndet. Att senarelägga förnyelseavverkningen med 5–20 år. Att koncentrera tillväxten till de bästa härskande och medhärskande träden.
UtförandeLätt at utföra.Kräver yrkesskicklighet och noggrannhet.
Lämpliga objektLämplig i alla gallringsobjekt.Lämplig vid andra eller tredje gallringen i skötta grövre barrträdsdominerade bestånd och i vårtbjörksbestånd. Inte lämplig i glasbjörksbestånd och inte heller i övertäta oskötta likåldriga bestånd.
EkonomiIngen betydande skillnad i avverkad volym jämfört med höggallring. Uttaget av stock är dock mindre än virkesförsäljningsintäkterna.Uttaget av stock och de direkta virkesförsäljningsintäkterna är större än vid låggallring.
RiskerEn alltför hård gallring ökar risken för vind- och snöskador.Gallringsstyrkan kan lätt bli för hård, vilket sänker virkesproduktionen i beståndet. Risken för skador på trädbeståndet och vindskador kan öka något jämfört med låggallring.

Exempel: Jämförelse mellan låggallring och höggallring i grandominerad skog

I det här exemplet jämförs skötselprogram med två låggallringar med ett annat som består av en låggallring och en höggallring. Då exempelbeståndet är 50 år gammalt fattar man ett beslut om vilken gallringsmetod som ska användas, låggallring eller höggallring. Beståndet ifråga finns i Lapinlahti (1 083 d.d.) och är ett planterat granbestånd på lundartad mo. Omloppstiderna i exemplet är 67 respektive 75 år. 

Diagrammet visar virkesuttagen från andra gallringen i programmen. När andra gallringen görs som höggallring blir virkesuttaget större, framförallt uttaget av stock. Ett större uttag av stock ger större intäkter från virkesförsäljningen. Det krävs en skicklig maskinförare för att höggallringen ska utföras på rätt sätt. 

I exemplet förlänger höggallringen omloppstiden med omkring åtta år, om kravet på diameter för förnyelse hålls oförändrat. Diagrammet visar den årliga produktionen av stock och massaved per hektar i en granskog som gallras enligt principerna för låggallring och höggallring. I jämförelse höjer en höggallring den årliga produktionen av stock med drygt 15 %, totalproduktionen med cirka 4 % och sänker produktionen av massaved med cirka 20 %. För en skogsägare som vill ha en hög virkesproduktion, stor andel stock och ett starkt kassaflöde, är höggallring ett bra alternativ. 

När beståndet är 50 år är nettonuvärdet med 3 % kalkylränta 16 294 €/ha för programmet med höggallring och 15 324 €/ha för programmet med låggallring. Vid beräkning av nettonuvärdet har kassaflödet i de följande omloppstiderna beaktats genom att markvärdet lagts till intäkterna från slutavverkningen. 

Exempel: Jämförelse av låggallring och höggallring i ett grandominerat bestånd.

Rulla för att se alla kolumner.

Jämförelse av låggallring och höggallring i ett grandominerat bestånd.
  HöggallringLåggallring
Nettonuvärde vid 50 år, euro/ha, 3 % ränta 16 29415 324
Omloppstid, år 75 år67 år
ÄtgårdÅrKassaflödeKassaflöde
Administrativa utgifter, €/ha - 11/år
Förnyelsearbeten, €/ha0- 1 265
Slyröjning, €/ha5- 300
Röjning, €/ha12- 460
Första gallring, €/ha32+ 956
Andra gallring, €/ha50+ 4 093+ 2 437
Slutavverkning, €/ha + 23 827+ 19 831
Markvärde + 1 720+ 1 469

Jämförelse av låggallring och höggallring i ett talldominerat bestånd

I det här exemplet jämförs skötselprogram med två låggallringar med ett annat som består av en låggallring och en höggallring. I diagrammet jämförs ett planterat tallbestånd på frisk mo i Kajanaland, Paltamo (992 d.d.). Trädbeståndet sköts som blandbestånd för att kvaliteten och virkesproduktionen ska bli högre. Då exempelbeståndet är 60 år gammalt fattar man ett beslut om vilken gallringsmetod som ska användas, låggallring eller höggallring. Omloppstiderna i exemplet är 82 respektive 95 år. 

När andra gallringen i ett tallbestånd görs som höggallring blir i synnerhet stockuttaget större. Totalt ökar virkesuttaget med drygt en femtedel. Jämfört med en låggallring blir intäkterna från virkesförsäljningen 80 % större. Medelvolymen på det virke som avverkas blir större vilket sänker avverkningskostnaderna, men risken för drivningsskador ökar när de härskande träden avverkas. Det krävs en skicklig maskinförare för att höggallringen ska bli utförd på rätt sätt i en talldominerad blandskog. 

I exemplet förlänger höggallring omloppstiden med 13 år, om kravet på diameter för förnyelse hålls oförändrat. Diagrammet visar den årliga produktionen av stock och massaved per hektar i en talldominerad blandskog som gallras enligt principerna för låggallring och höggallring. I jämförelse höjer en höggallring den årliga produktionen av stock med drygt 20 % och sänker produktionen av massaved med drygt 10 %. För en skogsägare som vill ha en hög virkesproduktion och en stor andel stock i avverkningsuttaget är höggallring ett bra alternativ. 

När beståndet är 60 år är nettonuvärdet med 2 % kalkylränta 9 627 euro/ha för programmet med höggallring och 8 305 euro/ha för programmet med låggallring. Vid beräkning av nettonuvärdet har kassaflödet i de följande omloppstiderna beaktats genom att markvärdet lagts till intäkterna från slutavverkningen. 

Exempel: Jämförelse av låggallring och höggallring i ett talldominerat bestånd.

Rulla för att se alla kolumner.

Jämförelse av låggallring och höggallring i ett talldominerat bestånd.
  HöggallringLåggallring
Nettonuvärde 60 år, euro/ha, 2 % ränta 9 6278 305
Omloppstid, år 95 år82 år
ÄtgårdÅrKassaflödeKassaflöde
Administrativa utgifter, €/ha - 11/år
Förnyelsearbeten, €/ha0- 1 100
Slyröjning, €/ha5- 300
Röjning, €/ha12- 460
Första gallring, €/ha40+ 682
Andra gallring, €/ha60+ 2 368+ 1 273
Slutavverkning, €/ha + 13 203+10 390
Markvärde + 1 314+ 482

Tidpunkt för gallringar på torvmarker

I torvmarksskogar avgör man vilken den mest lönsamma tidpunkten för gallring är baserat främst trädbeståndets täthet, struktur och skick. Om gallringstidpunkten är den rätta, ökar virkesproduktionen och den blir också mer lönsam. Förutsättningen för det här är att närings- och vattenhushållningen i marken är i god balans efter avverkningen.

I skötta torvmarksskogar är det vanligen inte lönsamt att gallra förrän gallringsmallens övre gräns är nådd. Helst borde mängden virke som tas ut vid en gallring vara minst 40 m³/ha. I oskötta skogar eller skogar med ett ojämnt trädbestånd eller där det ingår mycket glasbjörk kan man ändå vara tvungen att pruta på det här kravet.   

I torvmarksskogar med ett ojämnt trädbestånd kan det finnas ett behov av gallring bara längs dikena. Det här är typiskt på objekt där avståndet mellan tegdikena är 50 meter eller större. Alternativen med sina för- och nackdelar är då[Lähdeviite13]:

Uppskjutande av gallringen till nästa skötselingrepp  

+ större avverkningsuttag och bättre ekonomi om man ser till den enskilda figuren 

+ antalet gallringar minskar 

- om gallringen skjuts upp för mycket försämras utsikterna för en positiv beståndsutveckling

Gallring av hela figuren och vid behov öppning av dikeslinjerna  

+ avverkningsutfallet blir större 

+ nästa skötselinsats kan skjutas upp  

- onödigt körande på lågproduktiv mark, vilket ökar risken för markskador och ökar drivningskostnaderna.  

Gallring av endast kantbeståndet längs dikena och vid behov öppning av dikeslinjerna 

+ avverkningsutfallet blir större  

+ nästa skötselinsats kan skjutas upp 

+/- man kan undvika onödigt körande på tegarna, å andra sidan kan tätare partier på tegarna förbli ogallrade. 

 

Gallring som en del av ett skötselprojekt för torvmarksskogar

Det lönar sig att se gallringen av ett bestånd som en del av ett skötselprojekt för torvmarksskogar, även om beståndets grundyta inte ännu nått upp till gallringsmallarnas stämplingsgräns i sådana fall där:

  • variationerna i beståndets struktur gör att stammar av högre kvalitet inte annars kommer åt att utvecklas till stockdimension 
  • det förekommer sådana grovkvistiga träd som fanns redan före dikningen och som hindrar utvecklingen av mindre träd av högre kvalitet 
  • uppskjutandet av gallringen skulle leda till att de värdefullaste träden blir lidande, t.ex. om glasbjörken skulle hinna konkurrera ut potentiella stockträd av tall, eller om de skulle skada en lovande granunderväxt för mycket.

   

Exempel på ett typiskt första gallringsobjekt på lingontorvmo, typ II

Med tanke på trädbeståndets tillväxt är den bästa tidpunkten för gallring om 2-10 år, då beståndet uppnår stämplingsgränsen i gallringsmallen (grundytan är då 22-26 m²) Tidpunkten för gallringen påverkas också av konkurrensläget mellan de träd som man avser att lämna och eventuella överståndare eller glasbjörk. Förutom grundytan ska man ska också beakta kronornas skick, särskilt i bestånd med stora höjdvariationer. Om det är möjligt att skjuta upp gallringen blir avverkningsuttaget och avverkningsintäkterna större och risken för tillväxtförluster minskar.  

Om gallringen kan ingå som en del i ett skötselprojekt för torvmarksskogar så är det klokt att gallra genast då projektet genomförs.

Det totala stamantalet i utgångsbeståndet är 1 900 st/ha, grundytan 21 m²/ha och övre höjden 14 m. Överståndarna är då något högre (se bilden).

Gallringen utförs för att gynna de härskande och medhärskande tallarna. Gallringen görs till gallringsmallens nedre gräns (14-18 m²/ha). Avverkningsuttaget är ca 40 m³/ha varav större delen utgörs av björk.  

Om gallringen är kraftigare än vad gallringsmallen anger leder det till virkesproduktionsförluster. Det här händer lätt om man tar bort inte bara överståndarna, utan också all glasbjörk.

Exempel på en typisk struktur hos trädbeståndet på lingontorvmo, typ II, före och efter första gallring.

Bevarande av lövträdsinslag i barrträdsskogar

I barrträdsdominerade skogar rekommenderas en trädslagsblandning med minst tio procent lövträd. Det ger ett livskraftigare trädbestånd, en rikare natur och är bra för skogsmarken. I barrträdsdominerade skogar ger ett litet inslag av lövträd ett ekonomiskt gott resultat speciellt när det är vårtbjörk.

Ett inslag av lövträd ger färg och variation i landskapet. Bild: © Erkki Oksanen / Luke

Björken kräver utrymme

En förutsättning för att björkarna ska hållas livskraftiga är att de har gott om utrymme att växa, vilket innebär att gallringarna bör vara något kraftigare än i rena barrträdsbestånd. 

Hur mycket av lövinslaget som sparas under beståndets olika utvecklingsskeden beror på skogsägarens målsättningar. Om man värdesätter också annat än virkesproduktion, kan man ha ett mycket stort inslag av lövträd i ett barrträdsdominerat bestånd. Men man behöver ändå beakta att olika trädslag har olika behov av ljus och att de tål beskuggning i olika grad. Växtrytmen är också olika hos olika trädslag.

I en skött blandskog är det lätt att styra utvecklingen i den riktning skogsägaren önskar. En mångsidig skog är också mer motståndskraftig mot skador. Bild: © Pentti Väisänen.

Användning av gallringsmallar

Gallringsmallarna är uppgjorda för att underlätta planeringen och genomförandet av gallringen. De baserar sig på forskningsrön från långvariga gallringsförsök och hjälper en skogsägare att uppnå god lönsamhet, hög virkesproduktion och stämplingsposter som är lätta att avverka. Gallringsmallarna är uppgjorda enligt trädslag och ståndort. Med hjälp av gallringsmallarna kan man bedöma gallringsbehovet i ett skött bestånd och fastslå hur många träd det ska finnas kvar efter avverkningen, eller vilken grundytan i beståndet ska vara. 

Objektets särdrag ska också beaktas

I gallringsmallarna finns gränser för vid vilken täthet beståndet bör gallras och till vilken täthet gallringen bör utföras. Om man vill ha en god virkesproduktion och god ekonomisk avkastning ska man hålla sig inom dessa gränser vid behandling av beståndet. I skogsvårdsrekommendationerna finns två slags gallringsmallar: mallar som baserar sig på trädbeståndets övre höjd och grundyta samt mallar som baserar sig på trädbeståndets övre höjd och stamantal. 

Vid första gallring bör man i första hand använda gallringsmallar som baserar sig på övre höjd och stamantal. Vid senare gallringar bör man använda gallringsmallar som baserar sig på övre höjd och grundyta. För oskötta skogar finns skilda gallringsmallar, som baserar sig på övre höjd och stamantal. 

En gallring som är kraftigare än vad gallringsmallen anger ökar de direkta intäkterna från gallringsavverkningen, men den kan leda till tillväxtförluster och öka risken för snö- och vindskador. Å andra sidan är flera, mycket svaga gallringar med litet virkesuttag sällan försvarbara då avverkningens lönsamhet är svag och risken för drivningsskador ökar. 

I bestånd som vuxit för tätt och som är utsatta för vind- och snöskador är det skäl att inte gallra hårdare än att stamantalet eller grundytan i det bestånd som blir kvar finns i övre halvan av gallringsmålet. Det minskar risken för skador. Stamkvistade bestånd, blandskogar, bestånd på mycket stenig mark och björkbestånd med utvecklingsduglig granunderväxt kan man gallra till det stamantal eller den grundyta som finns i nedre halvan av gallringsmålet. 

Användning av gallringsmallar på torvmarker

På torvmarker tillämpas samma gallringsmallar som på mineraljordar. På torvmarker kan man hålla bestånden något tätare jämfört med trädbestånd på mineraljordar. I skötta talldominerade bestånd på torvmarker kan man öka avverkningsuttaget genom att höja stämplingsgränserna med 2–3 m²/ha jämfört med vad gallringsmallarna anger. Grundytan i det kvarvarande beståndet kan igen vara 1-2 m²/ha högre än på mineraljordar. 

Så här läser du gallringsmallen

Gallringsgränsen (stämplingsgränsen), som markerar gallringsbehovet anges med en streckad linje i mallarna. När beståndstätheten stiger ovanför den undre streckade linjen är det skäl att överväga gallring. Vid avverkningen minskas beståndstätheten till det fält i mallarna som beskriver beståndet efter gallring.
Körstråkens inverkan har beaktats i den målsatta beståndstätheten. Om beståndskaraktäristika mäts enbart mellan körstråken, är den grundyta som motsvarar gallringsmallarna 1–2 m²/ha högre och stamantalet 100–300 stammar/ha högre. Skillnaden är störst då antalet stammar som lämnas är över 1 200 stammar/ha och/eller avståndet mellan körstråken är kring 20 meter. Skillnaden har inte längre någon betydelse när stamantalet underskrider 800 stammar/ha.

Gallringsmallar för barrträd, Södra Finland

Klimatregionerna Södra Finland, Mellersta Finland och Norra Finland. Indelningen baserar sig på medeltalet av den effektiva värmesumman under perioden 1981-2010.
Gallringsmallar för barrträd, södra Finland.

Gallringsmallar för barrträd, Mellersta Finland

Klimatregionerna Södra Finland, Mellersta Finland och Norra Finland. Indelningen baserar sig på medeltalet av den effektiva värmesumman under perioden 1981-2010.
Gallringsmallar för barrträd, Mellersta Finland.

Gallringsmallar för barrträd, Norra Finland

Klimatregionerna Södra Finland, Mellersta Finland och Norra Finland. Indelningen baserar sig på medeltalet av den effektiva värmesumman under perioden 1981-2010.
Gallringsmallar för barrträd, Norra Finland

Gallringsmallar för björk

Klimatregionerna Södra Finland, Mellersta Finland och Norra Finland. Indelningen baserar sig på medeltalet av den effektiva värmesumman under perioden 1981-2010.
Gallringsmallar för björk

Lagens krav på beståndstäthet efter beståndsvårdande avverkningar

Minimitätheten i gallrade bestånd fastställs genom förordning. Om beståndet är för glest, följer en skyldighet att förnya skogen. De rekommendationer som finns i skogsvårdsrekommendationerna är satta så att de alltid ligger något högre än lagens krav.

Rulla för att se alla kolumner.

Laggränserna för beståndsvårdande avverkningar på mineraljordar.
OmrådeStåndortBeståndets övre höjd i meter
< 12 m12-14 m14-16 m16-20 m> 20 m
Träd/haGrundyta m²/ha
Södra FinlandFrisk mo eller bördigare8009111315
Torr mo8009111213
Karg mo eller lavmo700891010
Mellersta FinlandFrisk mo eller bördigare7009111314
Torr mo8008111213
Karg mo eller lavmo700891010
Norra FinlandFrisk mo eller bördigare7008101212
Torr mo7008101111
Karg mo eller lavmo6007899

Skyddskogsområdet samt Enare, Kittilä, Muonio,
Salla, Savukoski
och Sodankylä

Frisk mo eller bördigare600791111
Torr mo600791010
Karg mo eller lavmo5006788

Lagstadgad minsta grundyta efter beståndsvårdande avverkning i likåldriga bestånd.

Rulla för att se alla kolumner.

Ståndort Södra FinlandMellersta FinlandNorra Finland
Grundyta, m2/ha
Frisk mo eller bördigare1098(71)
Torr mo eller kargare986(51)

Lagstadgad minsta grundyta efter plock- eller luckhuggning.

1Skyddskogsområdet samt Enare, Kittilä, Muonio, Salla, Savukoski och Sodankylä.

Rulla för att se alla kolumner.

Kasvatushakkuiden lakirajat turvemailla.
OmrådeStåndort (dikad)Beståndets övre höjd i meter
< 12 m12-14 m14-16 m16-20 m> 20 m
Träd/ha Grundyta m²/ha 
Södra FinlandÖrt- och blåbärstorvmo6407,59,010,512,0
Lingontorvmo6407,59,010,010,5
Ris- och lavtorvmo5606,57,58,08,0
Lövträdsdominerade torvmoar4806,06,07,58,0
Mellersta FinlandÖrt- och blåbärstorvmo5607,59,010,511,5
Lingontorvmo6406,59,010,010,5
Ris- och lavtorvmo5606,57,58,08,0
Lövträdsdominerade torvmoar4806,06,07,58,0
Norra FinlandÖrt- och blåbärstorvmo5606,58,010,010,0
Lingontorvmo5606,58,09,09,0
Ris- och lavtorvmo4806,06,57,57,5
Lövträdsdominerade torvmoar4806,06,07,58,0
Skyddskogsområdet samt Enare, Kittilä, Muonio,
Salla, Savukoski
och Sodankylä
Ört- och blåbärstorvmo4806,07,59,09,0
Lingontorvmo4806,07,58,08,0
Ris- och lavtorvmo4005,06,06,56,5
Lövträdsdominerade torvmoar4005,05,06,57,5

Lagstadgad minsta grundyta efter beståndsvårdande avverkning i likåldriga bestånd.

Den så kallade lagggränsen. I tabellen har beaktats att det utvecklingsdugliga beståndets täthet får vara högst 20 % lägre än på mineraljordar. Grundytan är avrundad uppåt till närmaste halva heltal.

Rulla för att se alla kolumner.

Ståndort (dikad)Södra FinlandMellersta FinlandNorra Finland
Grundyta m²/ha
Ört- och blåbärstorvmo8,07,56,5 (62)
Lingon- och ristorvmo7,56,55 (42)

Lagstadgad minsta grundyta efter plock- eller luckhuggning.

Den så kallade lagggränsen. I tabellen har beaktats att det utvecklingsdugliga beståndets täthet får vara högst 20 % lägre än på mineraljordar. Grundytan är avrundad uppåt till närmaste halva heltal.

1Skyddskogsområdet samt Enare, Kittilä, Muonio, Salla, Savukoski och Sodankylä.

Vattenvård vid gallrings- och förnyelseavverkningar

Genom att driva ut virket vid rätt tidpunkt går det att minska mark- och rotskador och att det uppstår djupa körspår som leder till erosion. Om drivningen utförs med rätt maskiner och när marken är bärig, utgör detta i sig redan en vattenvårdsåtgärd. Det här gäller speciellt på torvmarker. 

Skyddszoner vid virkesdrivning

I närheten av vattendrag (sjöar, tjärnar, åar och bäckar) och småvatten (rännilar och källor) rekommenderas att man lämnar en enhetlig, minst 5 meter bred skyddszon där man undviker att söndra markytan. Skyddszonens bredd får variera så att man kan utnyttja naturliga variationer i terrängen, trädbeståndet och den övriga vegetationen. Bredden på skyddszonen kan variera beroende på ytvattenflödet. Hyggesrester ska inte lämnas i skyddszonen. 

Det lönar sig att lämna buskar och ekonomiskt mindre värdefulla träd i skyddszonen, de fungerar då som också grupper av naturvårdsträd. Man kan fälla träd som växer i skyddszonen mot vattendrag och småvatten om avverkningen kan ske utan att ha sönder markytan och ytvegetationen. Om skyddszonen är så bred att maskinerna måste köra in i den vid avverkningen är rekommendationen att man utför avverkningen när marken har så god bärighet som möjligt för att undvika spårbildning i skyddszonen. Träd bör inte fällas ut i vattendrag.

Avverkningarnas inverkan på urlakningen av näringsämnen och fasta partiklar

Förnyelseavverkningar ökar utsköljningen av fasta partiklar och urlakningen av kväve och fosfor i vattendragen. Utsköljningen av fasta partiklar beror till största delen på att markytan söndras i samband med markberedningen och på de körspår som uppstår i närheten av vattendragen. Urlakningen och utsköljningen av fasta partiklar ökar under några år efter att förnyelseavverkningen utförts, eftersom det ännu inte har uppstått markvegetation som skulle binda den näring som frigörs från hyggesresterna. Om hyggesresterna - groten - tas tillvara som energived, minskar mängden frigjord näring och därmed också urlakningen i vattendragen. 

Förnyelseavverkningar på torvmarker ökar surhetsgraden i det utflödande vattnet, liksom också urlakningen av humus och kalium. Vattenlöslig fosfor urlakas från hyggesrester i vitmossdominerade torvmarksskogar. På bördiga torvmarker urlakas särskilt ammonium- och nitratkväve. Om avverkningen görs under tjälfria perioder, ökar mängden utsköljda fasta partiklar.  

Gallring har en rätt liten inverkan på utsköljningen av fasta partiklar och urlakningen av näringsämnen. Det här gäller både på torvmarker och mineraljordar.

Ytvattnet från avverkningsytan söker sig till sänkor i terrängen, därifrån det sedan rinner ut i vattendragen. Vattenvårdsåtgärderna vidtas i närheten av det ställe där ytvattnet rinner ut i vattendraget. Bild: Juha Varhi © Tapio.

Överfarter över diken och bäckar

Man bör undvika att köra över bäckar, rännilar och större diken i samband med virkesdrivning. Om det inte är möjligt att köra runt dem, bör överfarten göras på så bärande mark som möjligt. Vid behov skyddas överfarten med hjälp av toppar, virke eller temporära broar tills drivningen har slutförts. Efter drivningen avlägsnas skyddet.  

Den avgränsning av stämplingsposten som man gör i anslutning till värdefulla livsmiljöer fungerar i allmänhet också väl ur vattenvårdssynpunkt. Man bör särskilt undvika att köra med maskiner i närheten av fuktiga och sanka livsmiljöer för att livsmiljöns vattenhushållning ska bibehållas.

Bekämpning av rotticka

I Finland får man bara använda växtskyddsmedel som godkänts av Säkerhets- och kemikalieverket TUKES. Vid yrkesmässig användning av växtskyddsmedel bör både arbetare och företagare ha en växtskyddsexamen (Lag om växtskyddsmedel 1563/2011). Det här gäller också vid bekämpning av rotticka med urea eller pergamentsvamp.  

Vid användning av växtskyddsmedel bör man följa de bestämmelser om skyddsavstånd till vattendrag som finns i bruksanvisningen, för urea gäller t.ex. ett avstånd på tio meter. Dessutom bör man beakta skogscertifieringens krav om att man inte får använda växtskyddsmedel på skyddszoner för vattendrag och småvatten.

Litteratur

  1. Kuuluvainen, J. &amp; Valsta, L. 2009. Metsäekonomian perusteet. Gaudeamus Helsinki University Press.
  2. Mäkipää, R.,et al. 2011. How Forest Management and Climate Change Affect the Carbon Sequestration of a Norway Spruce Stand? Multipurpose Forest Management). Journal of Forest Planning 16: 107–120.
    https://doi.org/10.20659/jfp.16.Special_Issue_107.(extern länk)
  3. Lehtonen, A. et al. 2021. Maankäyttösektorin ilmastotoimenpiteet: Arvio päästövähennysmahdollisuuksista. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 65/2021. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 122 s.
  4. Saksa, T. (toim.) 2020. Ilmastonmuutos ja metsänhoito : Yhteenveto ilmastonmuutoksen vaikutuksista metsänhoitoon. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 98/2020. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 48 s.
    http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-380-115-8(extern länk)
  5. Jandl, R. et al. 2017. Byrne How strongly can forest management influence soil carbon sequestration? Geoderma, 137 (2007), pp. 253-268.
  6. Mayer, M. ym., 2020. Tamm Review: Influence of forest management activities on soil organic carbon stocks: A knowledge synthesis. Forest Ecology and Management 466, 118127.
  7. Saksa Timo toim. 2020. Ilmastonmuutos ja metsänhoito.
  8. Korkiakoski, M., Ojanen, P., Penttilä, T., Minkkinen, K., Sarkkola, S., Rainne, J., Laurila, T., Lohila, A. 2020. Impact of partial harvest on CH4 and N2O balances of a drained boreal peatland forest. Agricultural and Forest Meteorology, Vol. 295.
    https://doi.org/10.1016/j.agrformet.2020.108168(extern länk)
  9. Korkiakoski M., 2020. The short-term effect of partial harvesting and clearcutting on greenhouse gas fluxes and evapotranspiration in a nutrient-rich peatland forest. Ilmatieteen laitos Helsingin yliopisto, matemaattis-luonnontieteellinen tiedekunta, Ilmakehätieteiden tohtoriohjelma. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-336-130-0
    http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-336-130-0(extern länk)
  10. Leppä K., Korkiakosk M, Nieminen M., Laiho R., Hotanen J-P., Kieloaho A-J., Korpela K., Laurila T., Lohila A., Minkkinen K., Mäkipää R., Ojanen P., Pearson M., Penttilä T., Tuovinen J-P., Launiainen S., 2020. Vegetation controls of water and energy balance of a drained peatland forest: Responses to alternative harvesting practices. Agricultural and Forest Meteorology, 295. https://doi.org/10.1016/j.agrformet.2020.108198
    https://doi.org/10.1016/j.agrformet.2020.108198(extern länk)
  11. Huuskonen, S et al. 2020. What is the potential for replacing monocultures with mixed-species stands to enhance ecosystem services in boreal forests in Fennoscandia? Forest Ecology and Management 479.
    https://doi.org/10.1016/j.foreco.2020.118558(extern länk)
  12. Sohn, J et al. 2016. Potential of forest thinning to mitigate drought stress: A meta-analysis, Forest Ecology and Management, Volume 380, 2016, Pages 261-273.
    https://doi.org/10.1016/j.foreco.2016.07.046(extern länk)
  13. Kojola, S., Haavisto, M., Uusitalo, J. &amp; Penttilä, T. 2013. Vähäpuustoisten ojitusaluemetsiköiden harvennuspuunkorjuun ja jäävän puuston kasvatuksen kannattavuus kolmessa esimerkkileimikossa. Metsätieteen aikakauskirja 1/2013: 19–31.

Sökning och meny

  • Suomeksi
  • På svenska

Alfabetiskt index

Skogsvårdens åtgärder

Skötsel av en skogsfastighet

  • Rekommendationer för skogsvård
  • Tillgänglighetspolicy
  • Användarvillkor
  • Cookiepolicy
  • Integritetspolicy
  • För programutvecklare (på finska)