Gå direkt till innehållet
  • Suomeksi
  • På svenska
Alfabetiskt indexSkogsvårdens åtgärderSkötsel av en skogsfastighet
Bläddra

Ståndortsklassificering

  • Suomeksi
Be­skrivning
Ut­förande
Tilläggs­uppgifter

Ståndortsklassificering har utvecklats för att beskriva skogsmarkens egenskaper. Med ståndort avses alla de miljöfaktorer som påverkar tillväxten hos träd och annan vegetation. De viktigaste ståndortsfaktorerna är mark och klimat.

Allmänt om ståndortsklasser

Virkesproduktionsförmågan hos en ståndort påverkas av näringstillståndet, vattentillgången och värmeförhållandena i marken. Markens egenskaper, och särskilt bördigheten, påverkar bland annat trädslagsvalet. 

Finlands klimat är kallt och fuktigt. Större delen av skogarna i Finland ligger i den norra barrskogsregionen. Bara kustområdet längst i sydväst hör till ekskogsregionen. Förutsättningarna för virkesproduktion varierar kraftigt i landets olika delar. Den effektiva värmesumman under vegetationsperioden är ett sätt att beskriva värmeförhållandena i en region. 

För att bestämma ståndortsklassen, som avspeglar virkesproduktionsförmågan för ett skogs- eller torvmarksområde, används en indirekt metod som baseras på markvegetationen. Det har visat sig att den här metoden fungerar bra i praktiken. 

Ståndortsklasserna på mineraljordar - momark - är lundartad mo, frisk mo, torr mo, karg mo och lavmo. Lundarna utgör en egen klass. 

Ståndortsklassificeringen på dikade torvmarker baserar sig på torvmotyper som har en motsvarighet i de ståndortsklasser som används för momarkerna. Lundartad mo motsvaras av örttorvmo, frisk mo av blåbärstorvmo, torr mo av lingontorvmo, karg mo av ristorvmo och lavmo av lavtorvmo. Då man bedömer virkesproduktionsförmågan på dikade torvmarker bör man ta i beaktande att vatten- och näringshushållningen på sådana här marker kan förändras.

Klassificering av skogsmark

Skogsbruksmark kan delas upp i följande klasser på basis av ståndortens markegenskaper:

Mineraljordar (kallas också mo eller momark) är mark med podsoljordmån som täcks av ett mårlager. Skogslagen definierar sådan mark som mineraljord där mineraljord hittas på ett djup av högst 30 cm under markytan. 

Preciseringar: 

  • Försumpad mineraljord är mineraljord där över 25 procent av markvegetationen består av torvmarksväxter på grund av ett överskott av vatten i marken. 

Lundar är näringsrika, ofta kalkhaltiga marker med mulljord (mullagret 10-30 cm). Jordmånen är här brunjord. Nära markytan har mullen en aggregatstruktur, dvs. den bildar korn som består av både mineraljord och organiskt material. 

Torvmarkerna består av ståndorter där torvmarksväxter dominerar och där växtsamhället ackumulerar torv. I skogslagen definieras torvmarker som områden där mineraljorden ligger på minst 30 centimeters djup från markytan. 

Preciseringar: 

  • En torvmo är en dikad torvmark. 
  • En dikad torvmark anses vara en torvmo med tunt torvtäcke om torvtäcket efter att det satt sig är högst 30 cm tjockt. Enligt skogslagen klassas dessa objekt som mineraljordar fastän de ursprungligen varit torvmarker. 

Bestämning av ståndortstyper på mineraljordar och lundmark

Ståndortsklasserna på mineraljordar - momark - är lundartad mo, frisk mo, torr mo, karg mo och lavmo. Lundarna utgör en egen ståndortstyp. 

 

Ståndortsanpassning

Det är viktigt att beakta ståndorten i samband med nästan alla skogliga åtgärder. Särskilt viktigt är det att beakta ståndorten i samband med förnyelse och trädslagsval och då man slår fast avverkningstidpunkten.

Noggrannare anvisningar för hur man bestämmer ståndort finns på  Naturresursinstitutets webbplats (extern länk)(extern länk).

Rulla för att se alla kolumner.

Ståndorter på mineraljordar och skogstyper som hänförts till dem enligt vegetationszon.
StåndortSödra FinlandÖsterbotten-KajanalandNordbottenSkogs-Lapland

Lundartad mo

OMT harsyra-blåbärstyp

PyT pyrolatyp

GOMT skogsnäva-harsyra-blåbärstyp

DMT ekbräken-blåbärstyp

GMT skogsnäva-blåbärstyp

CoDMT hönsbär-ekbräken-blåbärstyp

GMT skogsnäva-blåbärstyp

CoDMT hönsbär-ekbräken-blåbärstyp

MaRht låggrästyp

Frisk mo

MT blåbärstyp

PIT väggmosstyp

VMT lingon-blåbärstyp

DeMT kruståtel-blåbärstyp

BaDeMT skogslummermossa-kruståtel-blåbärstyp

p.MT nordlig blåbärstyp

HMT väggmossa-blåbärstyp

LUT skvatram-odontyp

p.MT nordlig blåbärstyp

LMT skvattram-blåbärstyp

Torr mo

VT lingontyp

HyVT slåtterfibbla-lingontyp1

EVT kråkbär-lingontypEMT kråkbär-blåbärstypUEMT odon-kråkbär-blåbärstyp
Karg mo

CT ljungtyp

HyCT slåtterfibbla-ljungtyp2

ECT kråkbär-ljungtypMCCIT blåbär-ljung-lavtypUVET mjölon-lingon-kråkbärstyp
LavmoCIT lavtypCIT lavtypCIT lavtypCIT lavtyp

1Undertyp till VT.

2Undertyp till CT.

Rulla för att se alla kolumner.

Lundtyper.
 Södra FinlandÖsterbotten-KajanalandNordbotten och Skogs-Lappland
EkbältetSippbältetÖvriga områden
Fuktiga lundarBördiga

MattT strutbräkentyp

OFiT harsyra-älggrästyp

MattT strutbräkentyp

OFiT harsyra-älggrästyp

MattT strutbräkentyp

DpIT ryssbräkentyp

OFiT harsyra-älggrästyp

AT stormhattstyp

MattT strutbräkentyp

DpIT ryssbräkentyp

GOFiT skogsnäva- harsyra-älggrästyp

MattT strutbräkentyp

DpIT ryssbräkentyp

GFiT skogsnäva- harsyra-älggrästyp

Medelbördiga

AthOT majbräken-harsyratyp

AthOT majbräken-harsyratyp

AthOT majbräken-harsyratyp

AthExpT majbräken-nordbräkentyp

AthExpT majbräken-nordbräkentyp

CiT tortatyp

AthExpT majbräken-nordbräkentyp

CiT tortatyp

Friska lundarBördiga

HeOT blåsippa-harsyratyp

PuVIT lungört-lundvioltyp

AegT kirskåltyp

CorAegT nunneört-kirskåltyp

DentLaT tandrot-vårärttyp

HeOT blåsippa-harsyratyp

PuVIT lungört-lundvioltyp

AegT kirskåltyp

HeOT blåsippa-harsyratyp

PuVIT lungört-lundvioltyp

AegT kirskåltyp

GORT skogsnäva-harsyra-stenhallontyp

GT skogsnävatyp

Medelbördiga

OMaT harsyra-ekorrbärstyp

SiT rödbläratyp

OMaT harsyra-ekorrbärstyp

SiT rödbläratyp

OMaT harsyra-ekorrbärstyp

SiT rödbläratyp

GOMaT skogsnäva-harsyra-ekorrbärstyp

SiT rödbläratyp

GDT skogsnäva-ekbräkentyp

Torra lundarBördiga

MeLaT bergslok-vårärttyp

LasTrifT spenört-skogsklövertyp

AgrOrigT småborre-kungsmyntatyp

MeLaT bergslok-vårärttyp

MeLaT bergslok-vårärttyp

GVT1 skogsnäva-lingontyp

VRT1 lingon-stenhallontyp

 

GVT1 skogsnäva-lingontyp

 

Medelbördiga

VRT lingon-stenhallontyp

VRT lingon-stenhallontyp

VRT lingon-stenhallontyp

1De torra lundarna i Österbotten-Kajanaland, i Nordbotten och i Skogs-Lappland har inte beskrivits tillräckligt noggrant för att man ska kunna fastställa näringsförhållandet.

Bestämning av torvmotyp

Ståndortsklassificeringen på dikade torvmarker baserar sig på torvmotyper som har en motsvarighet i de skogstyper som används för momarkerna. Vid ståndortsklassificeringen används termen torvmo oberoende av i vilket skede torrläggningen av torvmarken är. 

 

Klassificering av torvmoar

Ståndortsklassificeringen på dikade torvmarker baserar sig på torvmotyper som har en motsvarighet i de skogstyper som används för momarkerna. En dikad torvmark klassificeras i allmänhet som hörande till den torvmotyp som den sannolikt kommer att tillhöra, redan innan den utvecklats till en egentlig torvmo.  

Torvmotyperna indelas i två undergrupper utgående från vilken torvmarkstyp de utvecklats från. Torvmoar av typ I har uppstått ur äkta trädbevuxna torvmarker och typ II ur öppna mossar eller blandtyper.    

Den ursprungliga torvmarkstypen återspeglas i torvmons egenskaper, och särskilt tydligt syns det i strukturen hos den första trädgenerationen och i markens näringstillstånd. Detta påverkar sedan valet av skogsvårdsmetod och om det lönar sig att gödsla eller inte. Därför är det viktigt att man kan identifiera torvmoar av typ I och II så att man kan fatta rätt beslut med tanke på virkesproduktionen och ekonomin.  

I tabellen nedan beskrivs de olika torvmarkstyperna mer ingående och ytterligare information finns att hämta på Naturresursinstitutets webbtjänst (extern länk)(extern länk).

Örttorvmo I (Ötm I). Trädbestånd: huvudträdslag vanligen välväxande gran, som blandträd allmänt glasbjörk och andra lövträd. På de bördigaste ståndorterna i södra Finland också ädla lövträd. Markvegetation: Olika ormbunksarter och i södra Finland harsyra. Bild: © Hannu Nousiainen.
Örttorvmo II (Ötm II). Trädbestånd: huvudträdslag glasbjörk eller gran som växer på tuvor, som blandträd tall och olika lövträd. Trädbeståndet vanligen glest eller luckigt och träden samlade i grupper. Markvegetation: som på Ötm I, men p.g.a. att ståndorten är ljus är ört- och gräsvegetationen kraftigare. Bild: © Hannu Nousiainen.
Blåbärstorvmo I (Bltm I) Trädbestånd: grandominerat, glasbjörk som blandträd, gran i det härskande trädskiktet, enstaka tallar. Markvegetation: blåbärs- och lingonris nästan heltäckande, dessutom skogsstjärna, skogsbräken samt ofta björkpyrola och linnea. Förekomsten av örtartade växter är typisk för Bltm, på Ltm är de mycket färre. Bild: © Markku Saarinen.
Blåbärstorvmo II Trädbestånd: tall-glasbjörk-granblandskog, granen har ofta startat från underväxt, glasbjörk kan också vara huvudträdslag. Markvegetationen utgörs av samma ledväxter som på Bltm I, bottenskiktet är luckigt. Bild: © Markku Saarinen.
Lingontorvmo I (Litm I). Trädbestånd: vanligen talldominerat, gran ett vanligt blandträd som når upp till det härskande skiktet. Markvegetation: domineras av lingonris och blåbärsris, myrris förekommer fläckvis, säskilt i luckor, inga av de örter som kännetecknar Bltm. Bild: © Hannu Nousiainen.
Lingontorvmo II (Litm II) Trädbestånd: tall-glasbjörksblandskog, glasbjörken kan också utgöra huvudträdslag. Markvegetation: myrris (dvärgbjörk, getpors, odon) dominerar på yngre dikningsområden, senare blåbärs- och lingonris, inga av de örter som kännetecknar Bltm. Bild: © Markku Saarinen.
Ristorvmo I (Rtm I). Trädbestånd: nästan rent tallbestånd, glasbjörken växer dåligt, enstaka tvinvuxna granar. Markvegetation: domineras av myrris (getpors, odon), på objekt som uppstått ur mossartade torvmarker förekommer ofta rikligt med tuvdun. Bild: © Markku Saarinen.
Ristorvmo II (Rtm II). Trädbestånd: talldominerat, fler dåligt växande glasbjörkar än på Rtm I. Markvegetation: som på typ I, men ofta mosaikartad med myrris, tuvull, mossor och lavar. Bild: © Markku Saarinen.
Lavtorvmo I och II (Lavtm I och II). Trädbestånd: tvinvuxen tallskog. Markvegetation: lågvuxet myrris (ljung, kråkris), tuvull, rostvitmossa och renlavar dominerar i bottenskiktet. Bild: © Markku Saarinen.

Torvmotypernas undergrupper

  • Torvmoar av typ I har uppkommit ur äkta, trädbevuxna torvmarker och torvmoar av typ II ur öppna mossar och blandtyper. Med blandtyper avses olika kombinationer av öppna mossar och trädbevuxna torvmarker.
  • På objekt av typ II kan man ofta urskilja den typiska ytstrukturen hos den ursprungliga torvmarken: träden har uppstått på tuvor och mellan tuvorna finns en lägre, jämn yta. Andelen glasbjörk är i allmänhet klart större på torvmoar av typ II än på typ I.

Rulla för att se alla kolumner.

Torvmarkstyper.
Ståndortstyp2Torvmo1Ursprunglig torvmarkstypTypiska drag
Lundartad mo

Ötm I


örttorvmo I

LK lundkärr


ÖK ört- och gräskärr


ÖSK örtrikt starrkärr

Trädbestånd: huvudträdslag vanligen välväxande gran, som blandträd allmänt glasbjörk och andra lövträd. På de bördigaste ståndorterna i södra Finland ädla lövträd.

Markvegetation: buskar (hallon, brakved), stora ormbunkar (majbräken, nordbräken, strutbräken, skogsbräken, hultbräken), den lundartade mons örter (älggräs, pyrola, i södra Finland harsyra), bottenskiktet luckigt (lundmossor).

Ötm II


örttorvmo II


(förekommer främst i området med flackmossar)

EgBrK egentligt brunmosskärr


BjBrK björkbrunmosskärr


ÖSK örtrikt starrkärr

Trädbestånd: huvudträdslag glasbjörk eller gran som växer på tuvor, som blandträd tall och olika lövträd. Trädbeståndet vanligen glest eller luckigt och träden samlade i grupper. 

Markvegetation: som på objekt av typ I, men p.g.a. att ståndorten är ljus är ört- och gräsvegetationen kraftigare.

Frisk mo

Bltm I


blåbärstorvmo I

BIK blåbärskärr


SfK skogsfräkenkärr


MoK mokärr

Trädbestånd: grandominerat, glasbjörk som blandträd, gran i det härskande trädskiktet, enstaka tallar.

Markvegetation: blåbärs- och lingonris nästan heltäckande, den friska mons växter (skogsstjärna, ekorrbär, björkpyrola, linnea samt skogsfräken och skogsbräken), i bottenskiktet en nästan heltäckande blandning av vitmosa (bl.a. granvitmossa) och skogsmossor (husmossa). 

Bltm II 


blåbärstorvmo II

ÖSMy örtrik starrmyr


EgSK egentligt starrkärr


ÖSM örtrik starrmosse


EgBrMy egentlig brunmossmyr


EgBrM egentlig brunmosse

Trädbestånd: tall-glasbjörk-granblandskog, granen har ofta startat från underväxt, glasbjörk kan också vara huvudträdslag.

Markvegetation: på unga dikningsområden myrris (dvärgbjörk, getpors, odon), senare ökar blåbärsrisets och lingonrisets andel, samma ledväxter som för Bltm I (skogsstjärna, ekorrbär, björkpyrola, linnea samt skogsfräken och skogsbräken), bottenskiktet luckigt (bl.a. stor björnmossa, husmossa).

Torr mo

Litm I


lingontorvmo I

LiK lingonkärr


KMy kärrmyr


MoMy momyr


KlsMy klotstarrmyr


KlsK klotstarrkärr

Trädbestånd: talldominerat, gran ett vanligt blandträd som når upp till det härskande skiktet, glasbjörk som blandträd.

Markvegetation: domineras av lingonris och blåbärsris, myrris (getpors, odon) i luckor, inga örter kännetecknar Bltm, bottenskiktet nästan fullslutet (väggmossa och kvatsmossa).

Litm II


lingontorvmo II

EgSMy egentlig starrmyr


TdSMy tuvdunstarrmyr


EgSM egentlig starrmyr

Trädbestånd: tall-glasbjörksblandskog, glasbjörken kan också vara huvudträdslag.

Markvegetation: myrris (dvärgbjörk, getpors, odon), dominerar på yngre dikningsområden, senare försvinner dvärgbjörken, i blåbärs- och lingonriset förekommer fläckvis andra myrris, inga örter som kännetecknar Bltm.

 

Karg mo

Rtm I


ristorvmo I

RMy rismyr


RTdMy ristuvdunmyr

Trädbestånd: nästan rent tallbestånd, glasbjörken växer dåligt, enstaka tvinvuxna granar.

Markvegetation: domineras av myrris (getpors, odon), ristäcket luckigt på objekt som uppstått ur mossartade torvmarker, ofta rikligt med tuvdun, väggmossa och kvastmossa i bottenskiktet.

Rtm II 


ristorvmo II

TdMy tuvdunmyr


LågsMy lågstarrmyr


LågsHöM lågstarrhöljemosse

Trädbestånd: talldominerat, fler glasbjörkar som växer dåligt än på Rtm I.

Markvegetation: som på typ I, men ofta mosaikartad, med myrris, tuvull, mossor och lavar.

Lavmo

Lavtm I och II


lavtorvmo

FuMy fuscummyr


FuM fuscummosse


LågsM lågstarrmyr


SMy strängmyr

Trädbestånd: tvinvuxen tallskog.

Markvegetation: lågvuxet myrris (ljung, kråkris), tuvull, rostvitmossa och renlavar dominerar i bottenskiktet.

1 Klass I: ursprungligen äkta kärr och myrar klass II: ursprungligen öppna mossar och torvmarker av blandtyp

2Motsvarande ståndort på mineraljord.

Bestämning av jordarter

En ståndorts egenskaper bestäms i hög grad av jordarten, vilket innebär att det är viktigt att kunna identifiera jordarten i samband med planering och utförande av olika åtgärder inom skogsbruket. Jordarterna delas in i mineraljordarter och torvjordar. Mineraljordarterna klassificeras enligt kornstorleken och torvjordarna enligt hur långt nedbruten torven är.

Kornstorleken i en mineraljord kan bedömas genom ett rullningsprov. Bild: © Timo Makkonen.

Mineraljordar

Mineraljordarna delas in i tre klasser baserat på kornstorleken: grova, medelgrova och fina. Kornstorleken inverkar på markens luftkapacitet, tjälning, vattenledningsförmåga och förmåga att binda näringsämnen, samt på markens bärighet. Finkorniga jordarter binder både vatten och näringsämnen effektivt. Å andra sidan är vattenledningsförmågan sämre, ju mer lera de innehåller, desto sämre.  

Man kan bestämma kornstorleken genom att försöka rulla ett lagom fuktat jordprov till en tråd i handflatan. De finkorniga jordarterna går att forma genom rullning på det här sättet, ju finkornigare jordart, desto tunnare tråd. Grövre jordarter bryts lätt sönder innan man får en tråd formad. Indelningen har betydelse då man väljer markberednings- och vattenvårdsmetod i samband med skogsförnyelse. 

Rulla för att se alla kolumner.

Bestämning av mineraljordart baserat på kornstorlek och egenskaper.Bestämning av mineraljordarter
JordartsgruppMoränerSorterade jordarter och kornstorlekIdentifiering
GrovGrusig morän, sandig moränGrus 2-20
Sand 0,2-2
Kornstorleken kan bestämmas okulärt.
MedelgrovSandig moig, moränGrovmo 0,06-0,2Enskilda korn kan ursklijas okulärt, kornen är lösa.
FinMoig morän, mjälig moränFinmo 0,02-0,06
Mjäla 0,002-0,02
Kornen kan inte ursklijas okulärt, rinnande som våt och klimpar sig som torr. Kan som fuktig rullas till en 2-6 mm tjock tråd.
Lerig moränLera under 0,002Kan som fuktig rullas till en tråd som är tunnare än 2 mm. Faller inte helt sönder som torr.

Torvjordar

Torvmarker består av torvjord av olika förmultningsgrad (humifieringsgrad), och förmultningsgraden avgör valet av markberedningsmetod. Torvjordarna delas in i tre klasser baserat på förmultningsgraden: oförmultnad, medelförmultnad och högförmultnad. Torvens förmultningsgrad bedöms genom att krama ett torvprov som tagits från rotskiktet. Bedömningen görs utgående från utseendet på torvprovet, hur elastisk torven känns och vattnet som rinner ut mellan fingrarna. 

Rulla för att se alla kolumner.

Förmultningsgrader för torvjordar.
Klass1FörmultningsgradProvets egenskaperUtseendeNäringstillstånd
1-3OförmultnadDet avgående vattnet är färglöst eller brunskiftande. Provet känns elastiskt, inte grötaktigt.Identifierbara växtdelar.I vitmosstorv är det brist på alla näringsämnen.
4-5MedelförmultnadDet avgående vattnet är grumligt. Det kvarvarande provet är grötaktigt och vid kramning rinner mindre än hälften av torven ut mellan fingrarna.Växternas struktur kan i någon mån indentifieras.Kvävetillståndet gott eller nöjaktigt, om torvtäcket är tjockt kan näringsobalans förekomma.
6-10HögförmultnadVid kramning rinner över hälften av torven ut mellan fingrarna. Om vatten kan urskiljas är det vällingartat och mörkt.Växternas struktur kan inte längre indetifieras.Kvävetillståndet gott, om torvtäcket är tjockt är det vanligt med näringsobalans.

1enligt von Posts skala för bedömning av humifieringsgrad

Torvens förmultningsgrad bedöms genom att krama ett torvprov i handen. Bild: © Timo Makkonen.

Sökning och meny

  • Suomeksi
  • På svenska

Alfabetiskt index

Skogsvårdens åtgärder

Skötsel av en skogsfastighet

  • Rekommendationer för skogsvård
  • Tillgänglighetspolicy
  • Användarvillkor
  • Cookiepolicy
  • Integritetspolicy
  • För programutvecklare (på finska)