Våtmarker som vattenvårdsåtgärd

Om det inte är möjligt att fastställa avrinningsområdets storlek med hjälp av en kartanalys, måste man göra ett fältbesök för att reda ut eventuella oklarheter. Samtidigt kan man göra en utredning kring vilka möjligheter det finns för att effektivera vattenskyddet i dikessystemet uppströms från den planerade våtmarken. De ställen som tydligt är utsatta för erosion i dikessystemet hanteras oftast mest kostnadseffektivt med hjälp av lokala konstruktioner som bromsar upp vattenflödet. Vattenvårdskonstruktioner uppströms minskar behovet av underhåll av själva våtmarken. 

Till fältmätningen hör att fastställa både den allmänna topografin och djupet på dikena. Terrängens höjd mäts på ett större område än bara själva våtmarken för att mer noggrant kunna reda ut effekten av vattenregleringen. Höjderna i vattenfåror och diken mäts så långt från den planerade våtmarken att verkningsområdets gräns kommer emot. Höjden fastställs både för dikets botten och för marknivån invid. Tillräckligt med mätpunkter bör mätas in, speciellt på våtmarker som anläggs genom uppdämning, så att det noggrant går att fastställa vilket område som kommer att påverkas av vattnet. Det är speciellt viktigt att fastställa höjdnivåerna för ställen där höjningen av vattennivån kan medföra problem. Exempel på det här är ändorna på täckdikesrör, vägar och vägtrummor samt tomter och byggnader. 

Arealen på en våtmark eller en serie sammankopplade våtmarker måste vara tillräckligt stor så att vattnet stannar kvar tillräckligt länge. Mängden vatten som når våtmarken kan begränsas t.ex. genom fördelningsdammar och dikessystem. Med tanke på uppfångandet av näringsämnen är det en fördel om vattnet är förhållandevis grunt. Det gör att växtligheten etablerar sig snabbare vilket hjälper till att fånga upp fasta partiklar och näringsämnen. Medeldjupet på en våtmark behöver vara minst 0,5 meter för att  dimensioneringen med tanke på hydrauliken ska bli bra och våtmarken inte ska växa igen för snabbt. Där vattnet rinner in i våtmarken grävs en djupare grop som ska vara lätt att tömma.  

Om våtmarken anläggs genom uppdämning är det ingen orsak att gräva bort marktäcket i onödan. Om våtmarken anläggs på gammal odlingsmark kan det ändå var skäl att gräva bort de översta decimetrarna där det finns gott om näringsämnen från tiden då marken odlades. 

Vid dimensioneringen av våtmarken utreder man vilken mängden vatten som förväntas rinna in i området. Därefter kan man göra själva dimensioneringen av våtmarkens vattenvolym. Minimivolymen för en våtmark fastställs i regel enligt principen att vattnet bör dröja kvar i 1-2 dygn också under medelhögvattenföring (Mhq) under vårflödet. Fördröjningseffekten är speciellt viktig under tider av högt flöde då en betydande del av den årliga näringsämnesbelastningen inträffar. (Se nedan ”Exempel på beräkningar för målsatt volym och areal för våtmarker”) 

I allmänhet gör man våtmarken så stor som terrängen och den tillgängliga markarealen tillåter. Beräkningen ger då som resultat hur länge vattnet dröjer kvar i våtmarken. I situationer där våtmarken måste anläggas antingen delvis eller helt och hållet genom grävning är det viktigt att göra dimensionsberäkningarna i så god tid som möjligt för att avgöra projektets genomförbarhet. 

En bra plan innehåller all den information som behövs för att bygga våtmarken.

[Lähdeviite1] .

1. Projektets målsättning och en allmän beskrivning av projektet
2. En detaljerad verkställighetsplan för projektet
3. De aktörer som deltar i förverkligandet av projektet, ansvaret gällande förverkligandet och finansieringen, samt eventuella avtalsarrangemang
4. En finansieringsplan och en kostnadskalkyl med specifikationer
5. En lokaliseringskarta
6. En karta över själva planeringsområdet
7. Förhållandet mellan våtmarkens areal och avrinningsområdets areal
8. Lista över åtgärder som behövs för att anlägga våtmarken
9. En utredning över hur vattnet kommer att ledas och dämmas upp
10. En utredning över våtmarkens vallkonstruktion, djupa partier, uddar, öar och växtlighetszoner
11. Dimensionering av våtmarken
12. En allmän beskrivning av hur våtmarken borde underhållas efter anläggningen
13. En utredning över hur projektet påverkar torrläggningssituationen i skogs- eller andra områden uppströms från våtmarken
14. Våtmarkens ägoförhållanden
15. Vilka åtgärdstillstånd som myndigheterna kräver  

Den målsatta volymen för våtmarken är minst lika stor som den vattenmängd (m³) som flödar in under den målsatta genomströmningstiden. Om genomströmningstiden sätts till t.ex. 24 h och våtmarkens areal är 150 ha och MHq är 120 l/s/km², behöver våtmarkens volym vara åtminstone 15 552 m³ (24 h*3600 s * 1,5 km2 * 0,12 m³/s/km²). 

Efter att minimivolymen för våtmarken har beräknats går det också att bedöma våtmarkens minimiareal. Minimiarealen kan fastställas utgående från medeldjupet och volymen. Om våtmarkens medeldjup är t.ex. 0,7 m och volymen 15 552 m³, är våtmarkens minimiareal 22 217 m² eller ca 2,2 ha (15 552 m³/ 0,7 m). 

En våtmark anläggs i allmänhet genom uppdämning och grävning. Bredden och lutningen på dammvallen bestäms utgående från vallens höjd och jordarten. Lutningen på vallens kant måste vara tillräckligt svag om jordarten är finkorning eller vallen är hög.  

I allmänhet är det klokt att bygga vallen så att det går att göra med maskin på den, vilket gör att det blir lättare att täta den och också att underhålla våtmarken i framtiden. Om vallen byggs under vintern måste man tänka på att den kommer att sjunka ihop senare på våren. I allmänhet får man räkna med att vallens yta sjunker med minst 0,5 meter. Den centrala delen av en vall bör byggas av en jordart som är tät och som har låg vattengenomsläpplighet. Man ska inte placera stubbar och liknande material i vallen eftersom det gör vallen svagare och mer genomsläpplig för vatten, vilket ökar risken för läckage. Nära dammöppningen ska man göra vallen extra stark. Nära dammöppningen kan vallen vid behov förstärkas genom att använda markduk på slänterna och beklä den med stenar. 

Våtmarken planeras så att vallarna så långt som möjligt kan byggas av jordmaterial som uppstår i samband med utgrävningen av våtmarken. Eventuell överskottsjord som uppstår dumpas tillräckligt långt från torvmarken och packas så att utlakningen minimeras. Man kan gärna så t.ex. gräsfrö på slänterna och jorddumpningsplatserna, det binder ytjorden och förhindrar utlakning. 

Vid uppdämningen kan man använda sig av antingen botten- eller ytdammar. I en bottendam rinner vattnet över en dammtröskel, i en ytdamm styrs vattnet via ett rör genom en dammkonstruktion. Man kan också kombinera de här två konstruktionerna. För att möjliggöra fiskvandring kan man t.ex. använda en bottendamm, men koppla den till en så kallad munk, vilket gör det möjligt att tömma dammen för att reglera växtligheten. En rördamm fungerar bra både som en dammkonstruktion för en våtmark och för att reglera vattenflödet mer generellt. 

Vattennivån i en våtmark varierar beroende på vattenflödet. Vid planeringen av en våtmark är det viktigt att fastställa maximihöjden för vattennivån, det vill säga den nivå dit vattenytan kan stiga utan att det medför olägenheter utanför våtmarken eller för våtmarkens egna konstruktioner. Om man låter vattennivån stiga till den här maximinivån under flödestoppar så ökar vattenvolymen i våtmarken vilket gör att vattnet stannar kvar längre. 

Man reglerar höjden på vattennivån med olika slags fördämningsanordningar. Om man vill upprätthålla en jämn vattennivå kan man använda en bred bottendamm med en jämn tröskel. Om man däremot strävar till att få vattennivån i våtmarken att variera med vattenflödet, kan man använda konstruktioner som reglerar vattenflödet. Vattenståndet kan också regleras med hjälp av plankdämmen. De består av plankor som placeras framför en trumma och med vars hjälp man reglerar vattennivån, samt av den egentliga trumman som leder vattnet genom vallen. Fördelen med en sådan här konstruktion är att vattennivån kan regleras till önskad höjd oberoende av hur mycket vatten som strömmar in i våtmarken. Den här konstruktionen gör det också möjligt att tömma våtmarken för underhåll.

En våtmark måste underhållas för att garantera att den fungerar som planerat. Det samlas hela tiden slam i våtmarken, särskilt där diken mynnar ut och i de djupare partierna. Slammet kan vid behov avlägsnas med en slampump eller genom att gräva bort det. Dammkonstruktionernas skick bör granskas vår och höst. Om det uppstår läckor måste de åtgärdas så snabbt som möjligt. 

Ört-, gräs- och buskvegetationen borde slås mer eller mindre varje år, åtminstone på en del av våtmarken och området runtom, för att den inte ska växa igen. Åtminstone de största våtmarkerna bör planeras så att det är möjligt att slå dem med maskin. Den slagna växtligheten ska inte lämnas kvar på området eftersom det frigörs näringsämnen när den bryts ned. Dessutom fyller den upp våtmarken och minskar därigenom dess kapacitet och effektivitet.