Vård av lundar i ekonomiskog Huvuddelen, ca 90 procent, av lundarealen finns i ekonomiskog. Genom att sköta de här lundarna så att naturvärdena och landskapet gynnas kan man påverka naturens mångfald i en mycket positiv riktning. Det är bäst att utföra avverkningarna utanför fåglarnas häckningstid, som inträffar i maj–juni. Lundar är ofta lämpliga som METSO-objekt. Vid plantskogsvården lämnas lövträd, helst ädla lövträd och hassel, i grupper av varierande storlek. Bevara trädslagsvariationen och den existerande skiktningen i träd- och buskskikten i samband med gallring. Efter en gallring ska det finnas lika många trädslag kvar som före gallringen. Vid gallringen eftersträvas inte ett jämnt bestånd, utan det får gärna förekomma både glesare och tätare partier. Se till att granen inte börjar dominera. Spara unga trädgrupper och gör förhandsröjningen så att bara den undervegetation som hindrar avverkningen röjs bort. Var speciellt noga med att lämna ädla lövträd och sådana buskar som är typiska för lund, såsom hassel, try och tibast. Gör förnyelser etappvis och eller gör plock- eller luckhuggningar för att upprätthålla eller åstadkomma ett flerskiktat bestånd. Det här gäller speciellt lundar med flera trädslag och där variationen i storlek och ålder är stor, samt i fuktiga lundar där det kan förekomma källor. Odlade granbestånd på lundmark kan förnyas genom kalavverkning. I sådana fall rekommenderas plantering av lövträd – gärna ädla lövträd – antingen på naturlig väg eller genom skogsodling. Lämna fler naturvårdsträd än vanligt, och gärna av olika trädslag såsom ädla lövträd, asp, sälg och al, men också gran. Bevara den existerande döda veden och utöka mängden systematiskt. Markberedning rekommenderas inte på lundmark. Om markberedning ändå görs, används en så mild metod som möjligt. På fuktig lundmark bibehålls den naturliga vattenhushållningen, sådana områden ska alltså inte dikas. Ekonomiskog på lundmark kan lämpa sig för skogsbete, eller så kan den med lämpliga avverkningsmetoder formas till ett bryn mot en åker eller äng. En lund i ekonomiskog efter en naturvårdsavverkning. Bild: © Jukka Ruutiainen.

# Naturvårdsavverkningar i lundar i ekonomiskog

## Vård av lundar i ekonomiskog

Huvuddelen, ca 90 procent, av lundarealen finns i ekonomiskog. Genom att sköta de här lundarna så att naturvärdena och landskapet gynnas kan man påverka naturens mångfald i en mycket positiv riktning. Det är bäst att utföra avverkningarna utanför fåglarnas häckningstid, som inträffar i maj–juni. Lundar är ofta lämpliga som METSO-objekt.
- Vid plantskogsvården lämnas lövträd, helst ädla lövträd och hassel, i grupper av varierande storlek.
- Bevara trädslagsvariationen och den existerande skiktningen i träd- och buskskikten i samband med gallring. Efter en gallring ska det finnas lika många trädslag kvar som före gallringen. Vid gallringen eftersträvas inte ett jämnt bestånd, utan det får gärna förekomma både glesare och tätare partier.
- Se till att granen inte börjar dominera.
- Spara unga trädgrupper och gör förhandsröjningen så att bara den undervegetation som hindrar avverkningen röjs bort. Var speciellt noga med att lämna ädla lövträd och sådana buskar som är typiska för lund, såsom hassel, try och tibast.
- Gör förnyelser etappvis och eller gör plock- eller luckhuggningar för att upprätthålla eller åstadkomma ett flerskiktat bestånd. Det här gäller speciellt lundar med flera trädslag och där variationen i storlek och ålder är stor, samt i fuktiga lundar där det kan förekomma källor.
- Odlade granbestånd på lundmark kan förnyas genom kalavverkning. I sådana fall rekommenderas plantering av lövträd – gärna ädla lövträd – antingen på naturlig väg eller genom skogsodling.
- Lämna fler naturvårdsträd än vanligt, och gärna av olika trädslag såsom ädla lövträd, asp, sälg och al, men också gran.
- Bevara den existerande döda veden och utöka mängden systematiskt.
- Markberedning rekommenderas inte på lundmark. Om markberedning ändå görs, används en så mild metod som möjligt. På fuktig lundmark bibehålls den naturliga vattenhushållningen, sådana områden ska alltså inte dikas.
- Ekonomiskog på lundmark kan lämpa sig för skogsbete, eller så kan den med lämpliga avverkningsmetoder formas till ett bryn mot en åker eller äng.

Lundarna är bördiga och hör till de mest artrika livsmiljöerna i våra skogar. Det finns flera olika lundtyper, allt från torra, talldominerade lundar till fuktiga, gran- och lövträdsdominerade lundar. Alla lundtyper är hotade. En betydande del av lundarna hittar man på landskapsmässigt värdefulla platser, nära bosättning, längs vägar och stränder eller vid åkerkanter. Lundarna täcker bara 1–2 procent av Finlands skogsareal, men där lever ungefär hälften av alla hotade skogsarter. Många av de hotade arterna är beroende av gamla träd eller död ved. Av de hotade skalbaggarna som lever i lundmiljö är t.ex. fyra av fem knutna till död ved.

Naturvård i ekonomiskog

Naturvårdsavverkningar i ekonomiskog

Lundarna är bördiga och hör till de mest artrika livsmiljöerna i våra skogar. Det finns flera olika lundtyper, allt från torra, talldominerade lundar till fuktiga, gran- och lövträdsdominerade lundar. Alla lundtyper är hotade. En betydande del av lundarna hittar man på landskapsmässigt värdefulla platser, nära bosättning, längs vägar och stränder eller vid åkerkanter. Lundarna täcker bara 1–2 procent av Finlands skogsareal, men där lever ungefär hälften av alla hotade skogsarter. Många av de hotade arterna är beroende av gamla träd eller död ved. Av de hotade skalbaggarna som lever i lundmiljö är t.ex. fyra av fem knutna till död ved. 

Naturvårdsavverkningar i lundar i ekonomiskog

Text En oskött plantskog och en försenad första gallring leder till att träden växer för tätt och tävlar om ljus och näringsämnen. Detta leder till att beståndet utvecklas till en störskog: stammarnas diameter blir liten, kronorna förminskas, risken för snö- och stormskador ökar och produktionen av stock blir sämre. Ett bestånd som har utvecklats till en störskog är en utmaning i kommande beståndsvård.

När ett bestånd utvecklas till en störskog är det fråga om en situation där träden står för tätt. Stammarna växer i höjden, men grovleksutvecklingen är svag.

En oskött plantskog och en försenad första gallring leder till att träden växer för tätt och tävlar om ljus och näringsämnen. Detta leder till att beståndet utvecklas till en störskog: stammarnas diameter blir liten, kronorna förminskas, risken för snö- och stormskador ökar och produktionen av stock blir sämre. Ett bestånd som har utvecklats till en störskog är en utmaning i kommande beståndsvård.

Störskog

När ett bestånd utvecklas till en störskog är det fråga om en situation där träden står för tätt. Stammarna växer i höjden, men grovleksutvecklingen är svag. 

Arbetsslag i ett skötselprojekt Med ett samprojekt strävar man till att effektivera bland annat utförandet av iståndsättningsdikning och vattenvårdsåtgärder. Särskilt på större torvmarksområden kan det finnas flera skogsägare. I sådana fall är samprojekt att rekommendera. Målet är att få alla bestånd på ett större torvmarksområde i produktivt skick på en gång och att minimera åtgärdernas negativa inverkan på klimatet, vattendragen och naturen i övrigt. Typiska åtgärder är: säkerställande av områdets tillgänglighet och framkomlighet skogsvårds- och avverkningsarbeten vattenvårdsåtgärder och iståndsättningsdikning askgödsling kartläggning av objekt som kan skyddas på frivillig väg (METSO) Organiseringen av arbetena Den som ansvarar för planeringen av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar bör ha god yrkeskunskap och organisationsförmåga och vara bra på att samordna verksamheter mellan olika aktörer. En förutsättning för att projektet ska lyckas är en bra plan, en fungerande ledning, tydlig ansvarsfördelning och en tidtabell som man kommit överens om tillsammans. För skogsägaren är en paketlösning av det här slaget det förmånligaste sättet att hålla torvmarksskogen i skick. Dert går lättare att hitta synergieffekter i ett samprojekt om det är en enda koordinator som har helhetsansvar för både byggandet av transportleder, virkesdrivning, gödsling och iståndsättningsdikning och upphandlingen av de tjänster som behövs för detta. Koordinatorn känner till området, terminaltiden förkortas och maskinerna behöver inte flyttas lika ofta. Fördelar med samprojekt för vård av torvmarksskogar Skogsägare får flera fördelar om de beslutar att vårda sina torvmarksskogar inom ramen för ett samprojekt. Transportleder Goda transportleder möjliggör kostnadseffektiv skogsvård och virkesdrivning. Byggda transportleder gynnar också friluftslivet. Gallring En skött torvmarksskog ger bättre avkastning. Med tanke på ekonomin är det befogat att utföra minst en gallring vid beståndsvård trädskiktsvis. Gallringen ökar inte beståndets totala virkesproduktio men däremot nog beståndets kvalitet och värdetillväxt. Genom gallring styrs tillväxten till de bästa träden som då blir mer livskraftiga och växer bättre. Gödsling Gödsling ökar trädens tillväxt och försnabbar deras utveckling till värdefulla stockstammar. Om markens näringstillstånd är i obalans på en dikad torvmark kan balansen återställas genom gödsling så att beståndet kan utvecklas normalt. Den tillväxtreaktion som uppstår efter gödsling är betydande på kväverika torvmarker ännu så långt norrut som i Nordbotten, Kajanaland och Lapska triangeln. Vattendragen kan påverkas negativt av gödsling, men detta kan förhindras genom att välja rätt slags gödslingsobjekt, utföra gödslingen vid rätt tidpunkt och att välja rätt gödselmedel och -mängd. Vid spridningen av gödselmedlet bör man beakta diken, småvatten och vattendrag samt deras skyddszoner. Isåndsättningsdikning Iståndsättningsdikning ökar beståndets tillväxt och totalproduktion så länge vattenhushållningen är i skick, vilket betyder att grundvattenytans nivå inte ska ligga högre än på 30-40 centimeters djup i slutet av sommaren. Iståndsättningsdikning ökar trädbeståndets tillväxt med 0,2–1,8 m³/ha/årKojola, S. 2009. Kohti hyvää suometsien hoitoa – harvennusten ja kunnostusojitusten vaikutus ojitusaluemänniköiden puuntuotokseen ja metsänkasvatuksen taloustulokseen. Dissertationes Forestales 83. 67 s. + 4 osajulk., hur mycket beror på ståndorten, beståndets egenskaper och det geografiska läget. Skador på vattendragen kan förebyggas genom att bara dika då det är nödvändigt, genom att lämna grävnings- och rensningsavbrott, genom vattenvårdskonstruktioner och genom att gräva dikena i rätt ordningsföljd. Näringsämnen och markpartiklar kan fångas upp med hjälp av översilning och våtmarker. Den här typen av arrangemang kräver att man vid planeringen beaktar avrinningsområdet som en helhet, vilket vanligtvis kräver ett samarbete mellan flera markägare. Frivilligt naturskydd Skogsägaren kan få intäkter från sina torvmarksskogar också genom att erbjuda dem till METSO- eller HELMI-programmet om de har sådana naturvärden som fyller kriterierna för de här frivilliga naturskyddsprogrammen. Detta är särkilt lönsamt på objekt som är svåra och dyra att driva ut virke från, till exempel skogsbeklädda holmar på torvmark som länge stått utanför aktivt skogsbruk. Iståndsättningsdikning är den sista i raden av arbetsslag som utförs i samband med ett samprojekt för vård av torvmarksskog. Bild: © Pentti Väisänen. Flygbilder och laserskannat material ger tillförlitliga förhandsuppgifter om avverkningsmöjligheterna i ett torvmarksområde där man planerar ett projekt. Samtidigt får man viktig information med tanke på behovet av vattenvårdsåtgärder. Bild: © Lantmäteriverket.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

Happamat sulfaattimaat ovat sulfidipitoisia maakerroksia, joita esiintyy alavilla rannikoilla, erityisesti Pohjanlahden rannikolla. Kun pohjavedenpinta laskee esimerkiksi maan kohoamisen tai ojitusten seurauksena, maaperässä olevat rikkiyhdisteet hapettuvat muodostaen sulfaatteja. Samalla muodostuu rikkihappoa. Happamuus liuottaa maaperästä alumiinia, rautaa ja raskasmetalleja, jotka voivat huuhtoutua sadeveden mukana ja aiheuttaa esimerkiksi pohjaveden happamoitumista.

Metsä on hiilinielu, mikäli puustoon ja maaperään sitoutuvan hiilen määrä ylittää siitä poistuvan hiilen määrän. Tällöin metsän hiilivarasto kasvaa. Metsissä tapahtuu sekä hiilen sitoutumista yhteyttämisen seurauksena että vapautumista lahoamisen ja maahengityksen seurauksena. Jos hiiltä vapautuu enemmän kuin sitä sitoutuu, on metsä hiilen lähde. Metsät ja puutuotteet ovat yhteensä hiilinielu, jos niiden yhteenlaskettu hiilivarasto kasvaa ja hiilen lähde, jos niiden hiilivarasto pienenee.

Ekosysteemiin tai sen osaan varastoitunut hiili. Metsän hiilivarasto koostuu maanpäällisen ja -alaisen elävän ja kuolleen biomassan hiilestä. Hiilivarastoina toimivat puut, muu kasvillisuus, maaperäeliöstö mukaan lukien mikrobit, kuollut puuaines ja karike. Hiiltä on varastoituneena myös metsämaan hiilipitoisissa yhdisteissä. Metsän lisäksi hiilivarastoja ovat puusta valmistetut tuotteet. Hiilivaraston muutosta kuvaa vuosittainen hiilitase.

Kasvihuonekaasupäästöllä tarkoitetaan ilmakehään vapautuvaa kasvihuonekaasujen määrää ja nielulla vastaavasti ilmakehästä sitoutuvaa määrää. Päästöt lämmittävät ilmakehää ja nielut viilentävät sitä. Kasvihuonekaasutase lasketaan kasvihuonekaasupäästöjen ja -nielujen erotuksena.

Då man räknar ut balansen använder man en omräkningsfaktor som omvandlar den effekt en växthusgas har till koldioxidekvivalenter (CO2e) med samma uppvärmningspotential som koldioxid. Uppvärmingspotentialen (GWP, The Global Warming Potential) beräknas i allmänhet för en 100 år lång tidsperiod. Koefficienten för koldioxid (GWP(100)) är 1, för metan 25 och för kväveoxidul (dikväveoxid) 298. I skogssammanhang är det ofta utsläppen av koldioxid (CO2), metan (CH4) och kväveoxidul (N2O) som granskas.

Metsän eli puuston, muun kasvillisuuden ja maaperän yhteen lasketun hiilivaraston muutos, jossa on huomioitu myös hakkuussa poistuva hiili. Metsien käytön hiilitaselaskelmiin huomioidaan useimmiten myös puuntuotanto- ja puutuoteketjun päästöt, puutuotteiden korvausvaikutukset sekä tuotteiden elinkaaret.
Positiivinen tase = varaston kasvu, negatiivinen tase = varaston pieneneminen.

Ojien kunnostamisella (aiemmin kunnostusojitus) tarkoitetaan etenkin metsätalouskäytössä olevien turvemaiden vanhojen ojien perkausta. Ojien kunnostamisen tavoitteena on ylläpitää tai lisätä puuston kasvua laskemalla alueen pohjavedenpinnan tasoa.

Tuhkalannoitus soveltuu erityisesti turvemaiden ravinteisuuden hoitoon, jossa sillä saadaan pitkäkestoinen maanparannusvaikutus. Tuhkapohjaisten kierrätyslannoitteiden valmistuksessa käytetään bioenergian tuotannossa syntyviä tuhkia. Tuhkan lannoitekäyttökelpoisuutta valvotaan lannoiteasetuksen edellyttämillä analyyseillä.

Suometsät poikkeavat metsäkasvatuksessa kivennäismaista. Suometsien hoitoon liittyy erityispiirteitä niiden maaperän ja vesitalouden vuoksi. Soilla puiden kasvua rajoittaa yleisesti liiallinen veden määrä, mutta myös kivennäisravinteiden puutos on tavallista.
Suometsien hoidossa korostuvat myös turpeen hiilivarastoon ja eri kasvihuonekaasuihin sekä puunkorjuun toteutukseen liittyvät kysymykset.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Arbetsslag i ett skötselprojekt

Med ett samprojekt strävar man till att effektivera bland annat utförandet av iståndsättningsdikning och vattenvårdsåtgärder. Särskilt på större torvmarksområden kan det finnas flera skogsägare. I sådana fall är samprojekt att rekommendera.
Målet är att få alla bestånd på ett större torvmarksområde i produktivt skick på en gång och att minimera åtgärdernas negativa inverkan på klimatet, vattendragen och naturen i övrigt.
Typiska åtgärder är:

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Arbetsslag i ett skötselprojekt

**Organiseringen av arbetena**

- säkerställande av områdets tillgänglighet och framkomlighet
- skogsvårds- och avverkningsarbeten
- vattenvårdsåtgärder och iståndsättningsdikning
- askgödsling
- kartläggning av objekt som kan skyddas på frivillig väg (METSO)
Den som ansvarar för planeringen av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar bör ha god yrkeskunskap och organisationsförmåga och vara bra på att samordna verksamheter mellan olika aktörer. En förutsättning för att projektet ska lyckas är en bra plan, en fungerande ledning, tydlig ansvarsfördelning och en tidtabell som man kommit överens om tillsammans. För skogsägaren är en paketlösning av det här slaget det förmånligaste sättet att hålla torvmarksskogen i skick.

Dert går lättare att hitta synergieffekter i ett samprojekt om det är en enda koordinator som har helhetsansvar för både byggandet av transportleder, virkesdrivning, gödsling och iståndsättningsdikning och upphandlingen av de tjänster som behövs för detta. Koordinatorn känner till området, terminaltiden förkortas och maskinerna behöver inte flyttas lika ofta.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Fördelar med samprojekt för vård av torvmarksskogar

Skogsägare får flera fördelar om de beslutar att vårda sina torvmarksskogar inom ramen för ett samprojekt.
Transportleder
- Goda transportleder möjliggör kostnadseffektiv skogsvård och virkesdrivning.
- Byggda transportleder gynnar också friluftslivet.

Gallring
- En skött torvmarksskog ger bättre avkastning. Med tanke på ekonomin är det befogat att utföra minst en gallring vid beståndsvård trädskiktsvis.
- Gallringen ökar inte beståndets totala virkesproduktio men däremot nog beståndets kvalitet och värdetillväxt. Genom gallring styrs tillväxten till de bästa träden som då blir mer livskraftiga och växer bättre.
Gödsling

- Gödsling ökar trädens tillväxt och försnabbar deras utveckling till värdefulla stockstammar.
- Om markens näringstillstånd är i obalans på en dikad torvmark kan balansen återställas genom gödsling så att beståndet kan utvecklas normalt.
- Den tillväxtreaktion som uppstår efter gödsling är betydande på kväverika torvmarker ännu så långt norrut som i Nordbotten, Kajanaland och Lapska triangeln.
- Vattendragen kan påverkas negativt av gödsling, men detta kan förhindras genom att välja rätt slags gödslingsobjekt, utföra gödslingen vid rätt tidpunkt och att välja rätt gödselmedel och -mängd. Vid spridningen av gödselmedlet bör man beakta diken, småvatten och vattendrag samt deras skyddszoner.
Isåndsättningsdikning
- Iståndsättningsdikning ökar beståndets tillväxt och totalproduktion så länge vattenhushållningen är i skick, vilket betyder att grundvattenytans nivå inte ska ligga högre än på 30-40 centimeters djup i slutet av sommaren.
- Iståndsättningsdikning ökar trädbeståndets tillväxt med 0,2–1,8 m³/ha/år, hur mycket beror på ståndorten, beståndets egenskaper och det geografiska läget.
- Skador på vattendragen kan förebyggas genom att bara dika då det är nödvändigt, genom att lämna grävnings- och rensningsavbrott, genom vattenvårdskonstruktioner och genom att gräva dikena i rätt ordningsföljd. Näringsämnen och markpartiklar kan fångas upp med hjälp av översilning och våtmarker. Den här typen av arrangemang kräver att man vid planeringen beaktar avrinningsområdet som en helhet, vilket vanligtvis kräver ett samarbete mellan flera markägare.

Frivilligt naturskydd
- Skogsägaren kan få intäkter från sina torvmarksskogar också genom att erbjuda dem till METSO- eller HELMI-programmet om de har sådana naturvärden som fyller kriterierna för de här frivilliga naturskyddsprogrammen. Detta är särkilt lönsamt på objekt som är svåra och dyra att driva ut virke från, till exempel skogsbeklädda holmar på torvmark som länge stått utanför aktivt skogsbruk.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Lämpliga naturvårdsobjekt

Vid planeringen av vården av torvmarksskogar rekommenderas att man alltid inventerar potentiella naturvårdsobjekt på eller i närheten av behandlingsområdet. Tanken bakom detta är att man vid planeringen av åtgärder alltid ska se till att man inte försämrar tillståndet hos de potentiella naturvårdsobjekten.
Det är möjligt att också på torvmarker få så kallat stöd för vård av skogsnaturen. De här naturvårdsprojekten kan gälla bland annat vård och iståndsättning av livsmiljöer som är viktiga för mångfalden, restaurering av skogs- och torvmarksmiljöer, utrotande av främmande växter som är skadliga för skogsnaturen samt i vissa fall för att förebyggande eller avhjälpa skador på vattendrag och sjöar som skogsdikningar har medfört.

Monimuotoisuuden turvaaminen ja talousmetsien luonnonhoitoratkaisut otetaan huomioon myös ojitettuja suometsiä käsiteltäessä. Tämä koskee kaikkia suometsän hoitohankkeen yhteydessä tehtäviä toimenpiteitä. Alkuperäisen suon luontoarvot ovat vanhoista ojitusmetsistä yleensä hävinneet, mutta hieskoivikot, runsas pensaskerros ja lahopuukeskittymät voivat tarjota elinympäristöjä metsälajistolle.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Ekonomi och risker vid behandling av torvmarksskogar

Jämfört med momarksskogar skiljer sig skogsvården i torvmarksskogar närmast beträffande behovet att reglera vatten- och näringshushållningen. Ofta kan investeringar i iståndsättningsdikning och gödsling i torvmarksskogar motiveras med att de ökar virkesproduktionens lönsamhet, även om de innebär extra kostnader. På vissa objekt kan virkesproduktionen däremot vara olönsam.

Suometsien hoitohankkeessa on kyse taloudellisesti kannattavan kokonaisuuden määrittämisestä, jossa kullekin suon kohteelle valitaan sille parhaiten soveltuva käyttömuoto.

Suometsän hoitohankkeella on vaikutuksia alueen virkistyskäyttöön riippuen hankkeessa toteuttavista metsätaloustoimista. Vaikutukset riippuvat siitä, millaista metsätaloutta alueella toteutetaan. Vaikutuksia virkistyskäyttöön on kuvattu metsänhoidon toimenpiteiden kuvauksissa.

På kort sikt har skogsbruksåtgärderna en större inverkan på kollagret i trädbeståndet än på utsläppen av växthusgaser från marken. Ju längre tidsspannet blir, desto större blir utsläppen av växthusgaser från marken. Vilken slags inverkan åtgärderna har på bromsandet av klimatförändringen finns beskrivet i samband med beskrivningen av skogsbruksåtgärderna.
Iståndsättningsdikning är den åtgärd som mest påverkar kolbalansen vid samprojekt för vård av torvmarker. Det går att minska utsläppen av växthusgaser genom att bara rensa sådana diken som behöver rensas med tanke på virkesproduktionen, och då hålla dikena så grunda som möjligt. På det här sättet förhindrar man onödig nedbrytning av torv samtidigt som man effektivt ökar kolsänkan i trädbeståndet. Genom att reglera beståndstätheten kan man minska behovet av iståndsättningsdikning. Också gödsling minskar dikningsbehovet.

Sekä puusto että maaperä vaikuttavat ratkaisevasti suometsän kasvihuonekaasupäästöihin. Alle kymmenen vuoden tarkastelujaksolla ratkaisevaa on puuston käsittely kuten kivennäismaillakin: hakkuut säätelevät puuston hiilivaraston kokoa.

Suometsän hoitohankkeen käynnistäjänä on tavallisesti metsänomistajalta tai metsäpalveluiden tuottajalta tullut aloite. Ojien kunnostaminen voi olla perusteltu osa hanketta, jos puuston kasvun on havaittu kärsivän liiallisesta märkyydestä eikä ojien kunnostukselta voida välttyä esimerkiksi tuhkalannoituksella tai jättämällä hakkuissa riittävä määrä haihduttavaa puustoa.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Arbetsskeden vid samprojekt för vård av torvmarksskogar

**2. Planeringsfasen**

- området som kräver åtgärder noteras (initiativ från markägaren, aktörens egna observationer, information från andra aktörer e.d.)
- preliminär bedömning av projektområdets
- avverkningsmöjligheter och behov av plantskogsvård och gödsling
- behov av iståndsättningsdikning (trädbeståndets tillväxt har avtagit på grund av problem med dräneringen)
- möjligheter att undvika iståndsättningsdikning till exempel genom att lämna ett tillräckligt tätt bestånd med tanke på avdunstningen eller genom att askgödsla (i enlighet med METKA-stödsystemet)
- möjligheter till stöd och berättigande till stöd per arbetsslag
- faktorer som begränsar åtgärder såsom områden i specialbruk eller områden som kräver skydd
- preliminära utredningar om läget inom virkeshandeln och tillgängliga arbetsmaskiner
- införskaffande av kontaktuppgifterna till skogsägarna
- inbjudan till skogsägarna att medverka i projektet
Tilläggsinformation: Ojaisännöintiopas:

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Arbetsskeden vid samprojekt för vård av torvmarksskogar

**3. Verkställande och uppföljningsfas**

- initiering av samprojektet
- startmöte (första projektmötet) där man beslutar om det planerade projektets omfattning, deltagare, planering och ansvarsperson
- utredning av stödberättigande för projektet och eventuell ansökan om planeringsstöd
- förhandsplanering och insamling av information
- gamla dikningsplaner
- terrängkartor
- grundvattenområden
- Data om vattendragen (laxfiskstammar, känsliga områden, Ranta10-materialet)
- temakartor över erosionskänsliga och/eller sulfidhaltiga områden
- markkartor
- skogsbruksplaner
- information om livsmiljöer (objekt skyddade av skogslagen, naturvårdslagen eller vattenlagen samt betydelsefulla arter - viktigt med kontakt till NTM-centralen redan i detta skede)
- terrängplanering
- skogsbilvägar och vägar på dikesrenar
- avverkningar
- plantskogsvård
- iståndsättningsdikning
- gödsling
- vattensvårdskonstruktioner
- drivningsduglighet
- körstråk
- lagerplatser
- naturvård
- beaktande av vandringsfisk och möjliggörande av fiskstigning (hindren kan missgynna också andra vattenlevande arter)
- uppgörande av drivnings-, diknings- och vattenvårdsplan
- anmälan om dikning till NTM-centralen. Enligt vattenlagen måste en anmälan om dikning lämnas in minst 60 dagar före dikningen inleds
- andra projektmötet
- presentation av planen och budgetförslaget för godkännande av skogsägarna
- beslut om verkställande av projektet
- skogsägarna skriver under dokumenten som gäller planering och verkställande
- ansvarsfrågor
- överenskommelse om tidtabeller
- planering av aktörernas samarbete
- överenskommelse om arrangemang rörande virkeshandeln
- anbud om virkesköp till skogsägarna
- beslut om virkeshandel och skogsvårdsarbeten
- fakturering av planeringskostnaderna till Finlands skogscentral
- fakturering av mervärdesskatten för planeringsarbetet och skogsägarens egen andel till skogsägarna
-
- planen färdigställs och överlämnas till skogsägarna
- precisering av tidtabellen: plantskogsvård, avverkningar, gödsling och iståndsättningsdikning
- konkurrensutsättning av arbetena som hänför sig till plantskogsvård, gödsling och grävning samt uppgörande av avtal med entreprenörerna
- förverkligande och övervakning av plantskogsvård, avverkning och gödsling
- grävning och övervakning av dikesgrävning och vattenvårdskonstruktioner

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Arbetsskeden vid samprojekt för vård av torvmarksskogar

**4. Projektavslutning**

- projektet överlämnas
- hörande av skogsägarna, respons på kommentarer och frågor
- anmälan om verkställande för att få stöd
- fakturering av skogsägarna
- projektet avslutas

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Centrala dokument vid samprojekt för vård av torvmarksskogar

Till ett samprojekt för vård av torvmarksskogar hör dokumentation av olika slag, beroende på projektets storlek och hur det förverkligas kan dokumentationen variera, men innehåller vanligen följande:
Alltid:
- sysslomannaavtal mellan skogsägaren och den aktör som verkställer projektet
- lista över projektdeltagare och projektets budgetförslag
- per fastighet, deltagare, arbetsslag
- kartor och flygbilder över projektområdet
- plan för iståndsättningsdikning och vattenvård
- dikeslista, vattenvårdskonstruktioner
- entreprenörsavtal för skogsvårdsarbeten

Vid behov:
- stödansökningar och -beslut samt anmälan om verkställande
- fullmakter av skogsägarna
- virkesförsäljning, plantskogsvård, gödsling och iståndsättningsdikning
- tillstånd
- dikningstillstånd och eventuellt utlåtande av miljömyndighet
- eventuella andra tillstånd, t.ex. rörande användning av väg
- protokoll från projektmöten
- projektets slutrapport och sammandrag av responsen

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Utred behovet av iståndsättning och skogsvård

Särskilt om projektet är stort kan det vara en god idé att dela upp det i mindre delar som åtgärdas efterhand. Man bör sträva till att små projekt och delar av större projekt färdigställs inom 1-3 år efter att arbetena har påbörjats. Det är viktigt att reda ut var på området det finns behov av avverkning och skogsvård och vid behov också var det finns lämpliga områden för annan typ av markanvändning, t.ex. naturskydd.
Vid bedömning av vårdbehovet fokuserar man på områden där iståndsättningsdikning är ekonomiskt lönsam och vattenvården går att ordna. Gallring i grövre gallringsskog kan också inkluderas även om man inte där utför någon iståndsättningsdikning. Livsmiljöer som kan restaureras kan också ingå i planen.
Drivningens lönsamhet kan bedömas med hjälp av en tumregel som säger att om det totala avverkningsuttaget från hela området är 500 m³, uttaget per hektar är minst 40 m³ och medelstorleken på de stammar som avlägsnas är minst 60 liter, så kan drivningen betraktas som lönsam. Förhandsinformation om trädbestånden går att få fram med hjälp av flygbilder och öppna skogsdata. Från områden som ska återställas till naturtillstånd kan avverkningsuttaget (m³/ha) vara lägre.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Utred behovet av iståndsättning och skogsvård

**Följande indikatorer används för att bedöma behovet av iståndsättning och skogsvård**

Man ska sträva till att avgränsa projektområdet så att det blir möjligt att leda ut vattnet genom nedre delen av området. Det här möjliggör effektiva vattenvårdsåtgärder. Det finns nuförtiden tillgång till kartmaterial baserat på laserskanning som underlättar en förhandsutredning om var dikena kan behöva rensas, var det finns erosionskänsliga marker och var det lönar sig att placera vattenvårdskonstruktioner. Dokumentationen från tidigare dikningar kan ge en uppfattning om förhållandena som rådde före nydikningen och om hur tidigare dikningsprojekt har genomförts.
1 . Huvuddelen av bestånden på området är i behov av plantskogsvård eller gallring. Det är skäl att gallra ett bestånd när dess grundyta överskrider gallringsmallens stämplingsgräns. Det kan också föreligga ett gallringsbehov om det förekommer mycket björk som hindrar barrträdens utveckling.
2 . Vattenhushållningen på området är i så dåligt skick att den höga grundvattennivån klart begränsar trädens tillväxt. Problemen kan bero på igenväxta diken, misstag vid tidigare dikning, skogsskador, eller uppdämning som förorsakats av att skogsmaskiner kört över dikena eller att torven har sjunkit ihop.
3 . Näringsobalansen på ståndorten är så uppenbar att den klart begränsar trädens tillväxt.

Hankealueeksi rajataan maastoltaan ja puustoltaan teknisesti yhdenmukainen ja selkeä kokonaisuus. Tällöin hakkuissa, ojien kunnostuksessa ja lannoituksessa saavutetaan mittakaavaetuja sekä vesitalouden säätely ja vesiensuojelu voidaan järjestää tehokkaasti. Rajauksessa otetaan huomioon mahdolliset luonnonhoidolliset reunaehdot, kuten arvokkaat luontokohteet sekä muut turvattavat alueet.

Utgångspunkter för indelningen i drivningsblock
- avverkningsmetod; samma slags beståndsbehandling i samma block
- förnyelseavverkning
- gallringsavverkning
- övrig avverkning
- avverkningstidpunkt > sommardrivningar avgränsas till ett eget block
- drivningsmetod > skilj åt maskinell och motormanuell avverkning.
Utgångspunkter för indelningen i iståndsättningsdikningsblock

- Vattenvårdskonstruktioner; översilningsområden, bottendammar, sedimentationsbassänger och våtmarker anläggs först
- det gamla dikesnätets struktur; rensningen påbörjas uppströms, avloppsdiken grävs sist
- platser där grävningen medför risker med tanke på vattenvården; verkställs under så torra förhållanden som möjligt
- grundvattenområden och sura sulfatjordar; förutsätter särskild försiktighet vid grävning
Vid planering av vattenreglering och vattenvårdsåtgärder är det viktigt att beakta hela torvmarksområdet. Åtgärderna på ett iståndsättningsdikningsblock utförs då de utgör ett så litet hot mot vattendragen nedströms som möjligt.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Planering av tidtabell

En tydlig tidsplan ger projektet struktur och gör det lättare att genomföra. I planeringsskedet bör man också säkerställa att det finns tillgång till maskiner som är lämpliga att använda på torvmark och att det finns aktörer som är villiga att utföra arbetena.
Det lönar sig att visualisera projektets olika skeden på en tidslinje där början och slutet av projektet framgår och där de olika skedena och åtgärderna också finns inplacerade. Om tidtabellen är realistisk och omfattas av alla så är också chanserna stora att den håller. En tydlig och klar tidtabell gör det också lättare att ingripa om det uppstår förseningar och att vidta åtgärder för att korrigera situationen.
Det är klokt att redan vid tidsplaneringen bereda sig på eventuella problemsituationer. Hur hittar man till exempel en lösning om en sommardrivning inte förverkligas som planerat eller om grävmaskinsentreprenören plötsligt byts?

Hankealue tai sen osahankkeet on tarpeellista jaksottaa korjuu- ja kunnostusojituslohkoiksi, mikä edesauttaa hankkeen läpivientiä. Lohkoista tehdään käytännöllisiä kokonaisuuksia maaston muotoja ja metsän rakenteita myötäillen. Hyvä korjuulohko on sellainen, että se saadaan hakattua samalla koneketjulla yhdellä kertaa. Puutavaran varastopaikat, ojaverkoston rakenne ja vesiensuojelutoimenpiteet on syytä ottaa samalla huomioon.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## En fullmakt underlättar arbetet

I sysslomannaavtalet avtalar man också om vilket slag av fullmakt som skogsägarna vill ge till den projektansvariga.
Det går lättast att organisera projektet om områdets skogsägare har gett en fullmakt som ger ansvar för verkställandet av projektet till den projektansvariga. Fullmakten bör vara tillräckligt täckande för att den projektansvariga på skogsägarnas vägnar ska kunna ta hand om de uppgifter som är nödvändiga för att föra projektet framåt: konkurrensutsättning av stämplingsposter, dikningar, skogsvårdsarbeten mm.
Det är klokt att sköta om att sysslomannaavtalen och fullmakterna är undertecknade redan i det skede då deltagarna engageras i projektet. Den projektansvariga bör i det skedet redan ha skaffat sig en bild av skogarnas tillstånd på projektområdet så att förslaget till arbeten som ska utföras motsvarar det verkliga behovet.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Exempel på innehåll i ett sysslomannaavtal för ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

- avtalsparternas kontaktuppgifter
- fastighetsvis utritad karta över projektområdet
- åtgärdernas uppskattade maximikostnader för skogsägaren
- karta över hela projektområdet
- projektets tidtabell och informationsgång
- information om vilken inverkan skogsvårdsåtgärderna har på beståndets utveckling och framtida intäkter
- information om vilka stöd som går att få för projektet
- lista över samarbetsparter inom projektet
Dessutom kan fullmakten innehålla
- de olika åtgärderna inkluderande dokumentation som skogsägaren befullmäktigar den projektansvariga att ta hand om, godkänna och underteckna.
- ansökningar om tillstånd och stöd och annan kontakt med myndigheterna
- konkurrensutsättning av entreprenadarbeten och uppgörande av avtal
- offertförfrågningar, uppgörande av avtal och godkännande av mätbesked i samband med virkeshandel
- förfallodatum för fullmakterna

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Organisering och ansvarsfördelning

Verkställandet av projektet lyckas allra bäst då ansvaret för uppgifterna är klart fördelat och helhetsplanen är realistisk. Ansvaret för genomförandet av projektet kan ligga hos en aktör, men kan också delas upp om det underlättar genomförandet. Det viktigaste är att det för varje enskild uppgift alltid finns en ansvarsperson.
Samordningen av avverkningar och skogsvårdsarbeten kräver att samarbetet mellan de olika parterna löper väl. Det här uppnås bara om projektplanen är väl uppgjord och används som utgångspunkt för en helhetsmässig ledning av projektet. Den projektansvariga följer upp hur planen förverkligas och gör nödvändiga justeringar och förtydliganden och ser till att alla berörda får den information de behöver.
Kostnadseffektiviteten i terrängplaneringen hålls på en hög nivå om man ser till att i ett och samma terrängbesök inkludera både planering av avverkningar och skogsvård. Om planeringen av de olika arbetsslagen är uppdelad på flera personer måste den projektansvariga se till att samarbetet mellan planerarna löper väl och att de olika arbetsskedena faller in rätt på tidsaxeln.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Kännetecken för en fungerande projektledning

- projektet har en utsedd ansvars- och kontaktperson.
- projektdeltagarna har gemensamt kommit överens om projektets mål
- projektdeltagarna känner till projektets mål och vet vad som händer i projektet.
- avtalade arbeten utförs med hög kvalitet.
- projektet hålls inom tids- och budgetramarna.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Kommunikation

Ett projekt kräver alltid god kommunikation både gentemot skogsägarna och mellan olika aktörer. Vilka kommunikationsmetoder som fungerar bäst har främst att göra med hur stort projektet är. Kommunikationen i små projekt kan ofta skötas via telefon, e-post och personliga kontakter, men i större projekt behöver man utnyttja också andra metoder. Ett bra alternativ när det gäller kommunikation är att sätta upp en webbtjänst där skogsägarna och aktörerna får aktuell information om hur projektet framskrider och där de kan ställa frågor.
Den projektansvariga har en central roll när det gäller att upprätthålla kommunikationen mellan de olika aktörerna i projektet. Om till exempel informationen om i vilket skede en avverkning är inte löper mellan drivningsentreprenören, gödslingsentreprenören och dikningsentreprenören uppstår onödiga förseningar.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Virkesaffärer

Hur virkesaffärerna förverkligas i ett projekt för vård av torvmarksskogar varierar och är beroende dels av skogsägarna och dels av vilken roll den projektansvariga eller dennas arbetsgivare har. Den projektansvariga kan också vara virkesköpare och kan då själv avtala om virkesköp direkt med skogsägaren. Den projektansvariga kan också ha en mer serviceinriktad roll och erbjuda sig att göra offertförfrågningar för skogsägarens del. Det är skogsägaren som själv avgör hur virkesförsäljningen ska skötas.
Virkesaffärerna kan orsaka avsevärda fördröjningar i projekt för vård av torvmarksskogar. En lösning för att få virkesaffärerna att löpa bra är att samla in fullmakter från skogsägarna där den projektansvariga befullmäktigas att handha anbudsförfrågningar och avverkningar. Det är lättare att få in fullmakterna om den som planerar projektet redan på förhand kan informera skogsägarna om virkesköparnas intresse.
Det hör till den projektansvariga att informera skogsägarna om fördelarna med samförsäljning. Om virkesförsäljningen sköts som samförsäljning uppstår fördelar för alla parter:

- tiden som går åt för att arrangera virkeshandeln minskar
- det blir lättare att följa upp hur avverkningarna framskrider och risken att dikeslinjerna inte blir upphuggna minskar
- stämplingsposterna blir mer attraktiva för köparen
- planeringen och iordningsställandet av körvägar underlättas
- drivningskostnaderna minskar
Med tanke på projektet framskridande rekommenderas att slå fast en tidtabell för de skogsägare som är självverksamma och komma överens med dem om att den projektansvariga ser till att dikeslinjerna huggs upp ifall skogsägaren inte själv har gjort det inom utsatt tid.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Gödsling

Om det finns bestånd på området som behöver gödslas faller det sig naturligt att också inkludera gödsling i ett projekt för vård av torvmarksskogar. Planeringen och genomförandet av gödsling blir kostnadseffektiv om de utförs inom ramen för ett samprojekt. Nyttan av både gallringar och iståndsättningsdikning äventyras om beståndet lider av näringsbrist. Gödslingen blir effektivt utförd om den projektansvariga eller en underentreprenör anskaffar gödseln, anlitar transport- och spridningstjänster, kontrollerar hur avverkningarna framskridit och övervakar spridningen av gödseln.
Då ett bestånd utvecklas från plantskog till gallringsskog och sedan förnyelsemogen skog, ökar beståndets behov av näring betydligt. Särskilt på kväverika, dikade torvmarker med tjockt torvtäcke kan det redan på kort tid uppstå betydande bristsymptom, särskilt beträffande kalium och bor. Det här är viktigt att komma ihåg också vid planering av ett projekt för vård av torvmarksskogar.
För att gödslingen ska ha önskad effekt och för att spridningen ska fungera effektivt behöver man planera gödslingen omsorgsfullt. Dessutom måste man se till att samordna gödslingen med projektets övriga arbetsskeden. Då man utför gödsling i samband med vård av torvmarksskogar är det med tanke på vattenvården bäst att först utföra avverkningarna, sedan gödslingen och sist en eventuell iståndsättningsdikning.

# Samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Iståndsättningsdikning

Inför en iståndsättningsdikning kommer den projektansvariga överens med dikningsentreprenören om arbetsmängden, arbetsmetoderna, tidpunkten för inledning av grävningsarbetet och om priset på entreprenaden för iståndsättningsdikningen. Dessutom bör man komma överens om befogenheter, ansvar och tillvägagångssätt ifall det under arbetets gång skulle uppstå skador på småvatten, vattendrag eller grundvatten eller någon annan skada.
Avverkning och gödsling utförs innan dikena rensas. I annat fall finns det risk för att dikeskanterna rasar vid överfarter, dikena täpps till och det blir hyggesrester kvar i dikena. Då dikena rensas allra sist lyfts också gödselmedel eller aska som kan ha hamnat i diket upp på dikesrenen.
Det är en bra lösning att om möjligt ha samma entreprenör att utföra både drivningen och dikningen. Grävningsarbetet underlättas då entreprenören redan är bekant med objektet och det är mer sannolikt att man ägnat en tanke åt vad dikningen kräver redan i drivningsskedet.

Före grävningsarbetet inleds bör uppdragsgivaren säkerställa att de dikeslinjer som enligt dikningsplanen behöver öppnas är öppnade och att alla avtalade avverknings- och skogsvårdsarbeten har utförts på området. Till förberedelserna hör också att skaffa tillstånd för dikning och att redogöra för vilka villkoren i tillståndet är för den som utför arbetet.

Hankevetäjä vastaa hankkeen hallinnoinnista ja etenemisestä. Vastuu riippuu metsänomistajien antamista toimeksiannoista. Hankevetäjän ja metsänomistajien välisissä toimeksiantosopimuksissa sovitaan töiden vastuunjaosta ja mahdollisista ehdoista, joiden puitteissa hankevetäjä voi toimia metsänomistajan asiamiehenä.

Syftet med samprojekt för vård av torvmarksskogar är att få ett helhetsgrepp då man planerar och utför åtgärder på en dikad torvmark. I ett projekt ingår inte bara att planera själva avverkningen, utan också skogsvård och reglering av vattenhushållningen samt en bedömning av de ekologiska aspekterna och kolbalansen.

Samprojekt för vård av torvmarksskogar

Text Stegvis&nbsp;avveckling av överståndare Om man vill ställa om till kontinuerlig beståndsvård i ett tallbestånd kan man göra en avverkning i fröträdsställning och lämna 50–150 härskande träd av god kvalitet per hektar. Överståndarna ska inte avlägsnas på en gång, utan de gallras i kommande avverkningar. Vid gallring ska man också avlägsna skadade träd och träd av dålig kvalitet. Överståndarna kan avlägsnas då plantskogen är etablerad. Plantorna skadas lätt om överståndaravverkningen försenas. Bild: © Jari Salonen.

Avverkning i fröträdsställning är avverkning som syftar till naturlig förnyelse av tall och vårtbjörk. I tallbestånd ställer man 50–100 härskande träd av hög kvalitet per hektar som fröträd. För vårtbjörk räcker det med 10–20 stammar per hektar. Metoden fungerar bäst när man kan passa in avverkningen till år med god fröskörd. Fröträden ska avlägsnas så fort plantsättningen på förnyelseytan är tillräcklig.

# Avverkning i fröträdsställning

**Stegvis avveckling av överståndare**

Om man vill ställa om till kontinuerlig beståndsvård i ett tallbestånd kan man göra en avverkning i fröträdsställning och lämna 50–150 härskande träd av god kvalitet per hektar. Överståndarna ska inte avlägsnas på en gång, utan de gallras i kommande avverkningar. Vid gallring ska man också avlägsna skadade träd och träd av dålig kvalitet.

Avverkning i fröträdsställning

PEFC™-certifieringen PEFC-kriterierna förutsätter att vissa mångfaldsrelaterade särdrag som är kännetecknande för skyddsvärda livsmiljöer bevaras vid skogsbruksåtgärder. Den är typen av livsmiljöer förekommer i skogar där trädbeståndet är gammalt. Livsmiljöernas viktigaste särdrag bör vara i naturtillstånd eller nära naturtillstånd och klart synliga och identifierbara i terrängen. Med skogar med ett gammalt trädbestånd avses skog där det dominerande trädskiktet är över 160 år i södra Finland och över 200 år i norra Finland. Trädbeståndet ska dessutom vara olikåldrigt eller bestå av flera olika kronskikt och trädslag, eller bestå av gran i ett sent successionsskede. Trädbeståndet ska inte heller ha behandlats genom blädning, gallring eller ljushuggning under de senaste 60 åren. Tidigare utförd blädning, gallring eller ljushuggning ska inte ha ändrat skogens naturliga strukturdrag, och de finns högst 20 stubbar per hektar som uppkommit genom avverkning. I beståndet ska dessutom ingå gamla lövträd och död ved, torrakor och lågor i en mängd som i södra Finland uppgår till minst 15 % och i norra Finland till minst 20 % av virkesvolymen. Strukturdragen bevaras genom att lämna objektet utanför alla skogsbruksåtgärder. FSC®-certifieringen Vid FSC-certifieringen bör vissa värdefulla livsmiljöer och objekt som är särskilt viktiga för artskyddet identifieras och lämnas utan åtgärd. Endast sådana behandlingsåtgärder som främjar bevarandemålen utförs på de här objekten. Till de objekt som ska ställas utanför skogsbruket hör gamla skogsbrandsområden som har fått utvecklas utan behandling i minst 20 år efter branden och som har brända stubbar och/eller träd som skadats av branden. Också vissa objekt rika på död ved ska lämnas utanför skogsbruket. Till de här objekten hör skogar på alla ståndorter som är kargare än torr mo, och även bergbundna eller blockrika ståndorter på torr mo med minst 7 m3/ha död ved i södra Finland och 10 m3/ha i norra Finland och där huvudbeståndet uppnått kriterierna för grövre gallringsskog och vars beståndsstruktur är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. För moskog eller torvmo med minst 20 m3/ha död ved i södra Finland och där huvudbeståndet uppnått kriterierna för grövre gallringsskog, krävs det inte att objektet är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd, och i norra Finland inte att beståndet består av blandskog.

# Skogscertifieringssystemens krav beträffande beaktande av moskogar med stor betydelse för mångfalden

## PEFC™-certifieringen

PEFC-kriterierna förutsätter att vissa mångfaldsrelaterade särdrag som är kännetecknande för skyddsvärda livsmiljöer bevaras vid skogsbruksåtgärder. Den är typen av livsmiljöer förekommer i skogar där trädbeståndet är gammalt. Livsmiljöernas viktigaste särdrag bör vara i naturtillstånd eller nära naturtillstånd och klart synliga och identifierbara i terrängen.
Med skogar med ett gammalt trädbestånd avses skog där det dominerande trädskiktet är över 160 år i södra Finland och över 200 år i norra Finland. Trädbeståndet ska dessutom vara olikåldrigt eller bestå av flera olika kronskikt och trädslag, eller bestå av gran i ett sent successionsskede. Trädbeståndet ska inte heller ha behandlats genom blädning, gallring eller ljushuggning under de senaste 60 åren. Tidigare utförd blädning, gallring eller ljushuggning ska inte ha ändrat skogens naturliga strukturdrag, och de finns högst 20 stubbar per hektar som uppkommit genom avverkning. I beståndet ska dessutom ingå gamla lövträd och död ved, torrakor och lågor i en mängd som i södra Finland uppgår till minst 15 % och i norra Finland till minst 20 % av virkesvolymen. Strukturdragen bevaras genom att lämna objektet utanför alla skogsbruksåtgärder.

# Skogscertifieringssystemens krav beträffande beaktande av moskogar med stor betydelse för mångfalden

## FSC®-certifieringen

Vid FSC-certifieringen bör vissa värdefulla livsmiljöer och objekt som är särskilt viktiga för artskyddet identifieras och lämnas utan åtgärd. Endast sådana behandlingsåtgärder som främjar bevarandemålen utförs på de här objekten. Till de objekt som ska ställas utanför skogsbruket hör gamla skogsbrandsområden som har fått utvecklas utan behandling i minst 20 år efter branden och som har brända stubbar och/eller träd som skadats av branden.
Också vissa objekt rika på död ved ska lämnas utanför skogsbruket. Till de här objekten hör skogar på alla ståndorter som är kargare än torr mo, och även bergbundna eller blockrika ståndorter på torr mo med minst 7 m3/ha död ved i södra Finland och 10 m3/ha i norra Finland och där huvudbeståndet uppnått kriterierna för grövre gallringsskog och vars beståndsstruktur är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. För moskog eller torvmo med minst 20 m3/ha död ved i södra Finland och där huvudbeståndet uppnått kriterierna för grövre gallringsskog, krävs det inte att objektet är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd, och i norra Finland inte att beståndet består av blandskog.

Moskogar med stor betydelse för mångfalden

Skogscertifieringssystemens krav beträffande beaktande av moskogar med stor betydelse för mångfalden

Fokus på värdetillväxten I samband med de senare gallringarna kan man ännu påverka värdetillväxten hos beståndet. Man undviker då att avverka träd av god kvalitet som är nära den tröskel där värdet börjar öka snabbare. Värdetillväxten hos ett enskilt träd är som högst när stammen övergår från att klassas som massaved till att klassas som stock. En annan värdetröskel är vid övergången från ett enstocksträd till ett tvåstocksträd. Genom höggallring kan man i skötta skogar utnyttja värdestegringen hos de stammar som överskridit en värdetröskel. Det här ökar de direkta avverkningsintäkterna jämfört med låggallring och minskar avsevärt det kapital som är bundet i trädbeståndet. En förutsättning för en lyckad höggallring är att de träd som lämnas har en god kvalitet och kan utnyttja det ökade växtutrymme som avverkningen resulterar i. Efter en gallringsavverkning ökar avkastningsprocenten i beståndet. Ju äldre beståndet är, desto mindre effekt har gallringen. Det lönar sig inte att gallra ett gammalt bestånd när avkastningsprocenten i beståndet har sjunkit så att det närmar sig skogsägarens avkastningskrav. I bestånd av god kvalitet lönar det sig att utföra senare gallring i form av höggallring. Bild: © Ponsse Oyj. Lönsammare med större arbetsområde Det är särskilt viktigt att koncentrera stämplingsposterna i samband med gallringar, eftersom de inte ger ett så stort virkesutfall. Särskilt för mindre skogsfastigheter är det klokt att sköta virkesförsäljningen tillsammans med grannfastigheterna. Det väcker större intresse hos virkesköpare. Drivningskostnaderna (€/m³) minskar då virkesmängden ökar, vilket gör att skogsägaren kan få ett högre pris för sitt virke. Flyttningen av skogsmaskiner innebär kostnader och minskar den tid som kan användas för produktivt arbete och är därför en betydande kostnadsfaktor vid virkesdrivning. Mängden virke som som ska drivas ut på en gång bör vara så stor att flyttningen av maskinerna och den arbetstid som går förlorad hålls rimliga.

# Ekonomi och risker förknippade med senare gallringar

## Fokus på värdetillväxten

I samband med de senare gallringarna kan man ännu påverka värdetillväxten hos beståndet. Man undviker då att avverka träd av god kvalitet som är nära den tröskel där värdet börjar öka snabbare. Värdetillväxten hos ett enskilt träd är som högst när stammen övergår från att klassas som massaved till att klassas som stock. En annan värdetröskel är vid övergången från ett enstocksträd till ett tvåstocksträd.
Genom höggallring kan man i skötta skogar utnyttja värdestegringen hos de stammar som överskridit en värdetröskel. Det här ökar de direkta avverkningsintäkterna jämfört med låggallring och minskar avsevärt det kapital som är bundet i trädbeståndet. En förutsättning för en lyckad höggallring är att de träd som lämnas har en god kvalitet och kan utnyttja det ökade växtutrymme som avverkningen resulterar i.
Efter en gallringsavverkning ökar avkastningsprocenten i beståndet. Ju äldre beståndet är, desto mindre effekt har gallringen. Det lönar sig inte att gallra ett gammalt bestånd när avkastningsprocenten i beståndet har sjunkit så att det närmar sig skogsägarens avkastningskrav.

# Ekonomi och risker förknippade med senare gallringar

## Lönsammare med större arbetsområde

Det är särskilt viktigt att koncentrera stämplingsposterna i samband med gallringar, eftersom de inte ger ett så stort virkesutfall. Särskilt för mindre skogsfastigheter är det klokt att sköta virkesförsäljningen tillsammans med grannfastigheterna. Det väcker större intresse hos virkesköpare. Drivningskostnaderna (€/m³) minskar då virkesmängden ökar, vilket gör att skogsägaren kan få ett högre pris för sitt virke.
Flyttningen av skogsmaskiner innebär kostnader och minskar den tid som kan användas för produktivt arbete och är därför en betydande kostnadsfaktor vid virkesdrivning.
Mängden virke som som ska drivas ut på en gång bör vara så stor att flyttningen av maskinerna och den arbetstid som går förlorad hålls rimliga.

En betydande mängd kapital finns bundet i grövre gallringsskog. Man kan minska mängden kapital då man utför en gallringsavverkning, samtidigt som en del av det värde beståndet har producerat kan fås ut i form av avverkningsintäkter.

Senare gallringar

En betydande mängd kapital finns bundet i grövre gallringsskog. Man kan minska mängden kapital då man utför en gallringsavverkning, samtidigt som en del av det värde beståndet har producerat kan fås ut i form av avverkningsintäkter.  

 

Ekonomi och risker förknippade med senare gallringar

Text En stämplingspost är ett avgränsat område i skogen, där man tar ut virke vid en avverkning. Gränserna för området som skall avverkas förs in i ett geografiskt informationssystem (GIS). På avverkningsobjektet handlar maskinföraren enligt avverkningsinstruktionerna och väljer de träd som skall fällas, med beaktande av objekt som skall sparas och andra begränsningar. En stämplingspost består av ett eller flera avverkningsblock som planeras att avverka. Ett exempel på ett avverkningsblock där man planerar avverkning under barkmarkstid inom en stämplingspost med gallring på torvmark. Bild: © Tornator Oyj.

En stämplingspost är ett område där man planerar en avverkning. Ordet kommer från den tid då de träd som skulle fällas markerades med en stämpelyxa.

En stämplingspost är ett avgränsat område i skogen, där man tar ut virke vid en avverkning. Gränserna för området som skall avverkas förs in i ett geografiskt informationssystem (GIS). På avverkningsobjektet handlar maskinföraren enligt avverkningsinstruktionerna och väljer de träd som skall fällas, med beaktande av objekt som skall sparas och andra begränsningar.

Stämplingspost

En stämplingspost är ett område där man planerar en avverkning. Ordet kommer från den tid då de träd som skulle fällas markerades med en stämpelyxa. 

Utred behovet av iståndsättning och skogsvård Särskilt om projektet är stort kan det vara en god idé att dela upp det i mindre delar som åtgärdas efterhand. Man bör sträva till att små projekt och delar av större projekt färdigställs inom 1-3 år efter att arbetena har påbörjats. Det är viktigt att reda ut var på området det finns behov av avverkning och skogsvård och vid behov också var det finns lämpliga områden för annan typ av markanvändning, t.ex. naturskydd. Vid bedömning av vårdbehovet fokuserar man på områden där iståndsättningsdikning är ekonomiskt lönsam och vattenvården går att ordna. Gallring i grövre gallringsskog kan också inkluderas även om man inte där utför någon iståndsättningsdikning. Livsmiljöer som kan restaureras kan också ingå i planen. Drivningens lönsamhet kan bedömas med hjälp av en tumregel som säger att om det totala avverkningsuttaget från hela området är 500 m³, uttaget per hektar är minst 40 m³ och medelstorleken på de stammar som avlägsnas är minst 60 liter, så kan drivningen betraktas som lönsam. Förhandsinformation om trädbestånden går att få fram med hjälp av flygbilder och öppna skogsdata. Från områden som ska återställas till naturtillstånd kan avverkningsuttaget (m³/ha) vara lägre. Man ska sträva till att avgränsa projektområdet så att det blir möjligt att leda ut vattnet genom nedre delen av området. Det här möjliggör effektiva vattenvårdsåtgärder. Det finns nuförtiden tillgång till kartmaterial baserat på laserskanning som underlättar en förhandsutredning om var dikena kan behöva rensas, var det finns erosionskänsliga marker och var det lönar sig att placera vattenvårdskonstruktioner. Dokumentationen från tidigare dikningar kan ge en uppfattning om förhållandena som rådde före nydikningen och om hur tidigare dikningsprojekt har genomförts. Följande indikatorer används för att bedöma behovet av iståndsättning och skogsvård 1. Huvuddelen av bestånden på området är i behov av plantskogsvård eller gallring. Det är skäl att gallra ett bestånd när dess grundyta överskrider gallringsmallens stämplingsgräns. Det kan också föreligga ett gallringsbehov om det förekommer mycket björk som hindrar barrträdens utveckling. 2. Vattenhushållningen på området är i så dåligt skick att den höga grundvattennivån klart begränsar trädens tillväxt. Problemen kan bero på igenväxta diken, misstag vid tidigare dikning, skogsskador, eller uppdämning som förorsakats av att skogsmaskiner kört över dikena eller att torven har sjunkit ihop. 3. Näringsobalansen på ståndorten är så uppenbar att den klart begränsar trädens tillväxt. Planeringen av ett projekt för vård av torvmarksskogar kräver också terrängbesök. Goda hjälpmedel och kartmaterial underlättar planeringen. Bild: © Kalle Vanhatalo.

# Avgränsning av projektområdet vid vård av torvmarksskogar

## Utred behovet av iståndsättning och skogsvård

# Avgränsning av projektområdet vid vård av torvmarksskogar

## Utred behovet av iståndsättning och skogsvård

**Följande indikatorer används för att bedöma behovet av iståndsättning och skogsvård**

Projektområdet avgränsas så att det ur teknisk synpunkt blir en enhetlig och klar helhet både med tanke på skogen och terrängen. På det sättet uppnår man skalfördelar vid avverkning, iståndsättningsdikning och gödsling, och regleringen av vattenhushållningen och vattenvården kan skötas effektivt. Vid avgränsningen ska man beakta möjliga begränsningar som till exempel värdefulla livsmiljöer eller andra områden som behöver beaktas på något vis.

Avgränsning av projektområdet vid vård av torvmarksskogar

Knappt med gagnvirke I en oskött skog ger första gallringen knappt med gagnvirke eller inget gagnvirke alls. Däremot kan man få mycket energived från objektet. Första gallringen medför ökade intäkter från senare gallringar och är därmed ekonomiskt motiverad. Detta kräver ändå att det finns minst 400–500 livskraftiga barrträd eller björkar per hektar som är relativt jämnt fördelade i beståndet och vars kvalitet räcker för att bli stockträd. I annat fall bör man överväga att låta beståndet fortsätta växa utan gallringar och utföra förnyelseavverkningen när den löpande tillväxten börjar avta i beståndet, i praktiken när det är 40–50 år gammalt. I oskötta bestånd är förröjning nästan alltid nödvändig inför maskinell avverkning. Om trädbeståndet är klent och tätt och avverkningsuttaget är litet, kan gallringen utföras manuellt med motorsåg. Om röjningen blir eftersatt på bördiga marker utvecklas beståndet till en ogenomtränglig snårskog. Bild: © Mikko Riikilä.

# Första gallring i oskötta skogar

## Knappt med gagnvirke

I en oskött skog ger första gallringen knappt med gagnvirke eller inget gagnvirke alls. Däremot kan man få mycket energived från objektet. Första gallringen medför ökade intäkter från senare gallringar och är därmed ekonomiskt motiverad. Detta kräver ändå att det finns minst 400–500 livskraftiga barrträd eller björkar per hektar som är relativt jämnt fördelade i beståndet och vars kvalitet räcker för att bli stockträd. I annat fall bör man överväga att låta beståndet fortsätta växa utan gallringar och utföra förnyelseavverkningen när den löpande tillväxten börjar avta i beståndet, i praktiken när det är 40–50 år gammalt.
I oskötta bestånd är förröjning nästan alltid nödvändig inför maskinell avverkning. Om trädbeståndet är klent och tätt och avverkningsuttaget är litet, kan gallringen utföras manuellt med motorsåg.

I oskötta unga skogar växer träden tätare och både virkesmängden och kvaliteten i beståndet är mera varierande än i skötta skogar. För att trygga en hög tillväxt hos de bästa träden bör man utföra första gallringen tidigare än normalt.

Första gallring

I oskötta unga skogar växer träden tätare och både virkesmängden och kvaliteten i beståndet är mera varierande än i skötta skogar. För att trygga en hög tillväxt hos de bästa träden bör man utföra första gallringen tidigare än normalt.

Första gallring i oskötta skogar

Plantskogsröjning i riskområden för hjortdjursskador I områden där det råder en klar risk för hjortdjursskador lönar det sig att skjuta upp röjningen av plantskog av tall eller lövträd tills plantskogen nått en höjd av fem meter.&nbsp;Därutöver kan man i granplantskog eller andra ställen där skaderisken är lägre gärna lämna sådant växtmaterial oröjt som lämpar sig som föda för hjortdjuren.&nbsp;I områden med hög skaderisk kan man använda avskräckningsmedel eller mekaniska skydd. På vintern äter älgarna gärna också talltoppar som lämnats kvar efter första gallring.&nbsp;Om det är möjligt att utföra den här typen av avverkningar i närheten av plantskog som är utsatt för betningsrisk, kan det minska risken för betning i plantskogen.

# Förebyggande av hjortdjursskador vid plantskogsvård

## Plantskogsröjning i riskområden för hjortdjursskador

I områden där det råder en klar risk för hjortdjursskador lönar det sig att skjuta upp röjningen av plantskog av tall eller lövträd tills plantskogen nått en höjd av fem meter. Därutöver kan man i granplantskog eller andra ställen där skaderisken är lägre gärna lämna sådant växtmaterial oröjt som lämpar sig som föda för hjortdjuren. I områden med hög skaderisk kan man använda avskräckningsmedel eller mekaniska skydd.
På vintern äter älgarna gärna också talltoppar som lämnats kvar efter första gallring. Om det är möjligt att utföra den här typen av avverkningar i närheten av plantskog som är utsatt för betningsrisk, kan det minska risken för betning i plantskogen.

Genom att utföra plantskogsvården på rätt sätt och vid rätt tidpunkt är det möjligt att göra plantskogen mindre intressant för hjortdjuren att söka sin föda i.
Röjning av lövsly i unga plantskogar gör plantskogarna mindre intressanta som betningsområde. Man kan också använda avskräckningsmedel eller mekaniska skydd i områden där skaderisken är hög. I områden där skaderisken inte är så hög, kan man minska skadorna genom att lämna sådana områden oröjda där hjortdjuren har lätt att hitta föda.

Bekämpning av hjortdjursskador

Genom att utföra plantskogsvården på rätt sätt och vid rätt tidpunkt är det möjligt att göra plantskogen mindre intressant för hjortdjuren att söka sin föda i.Röjning av lövsly i unga plantskogar gör plantskogarna mindre intressanta som betningsområde. Man kan också använda avskräckningsmedel eller mekaniska skydd i områden där skaderisken är hög. I områden där skaderisken inte är så hög, kan man minska skadorna genom att lämna sådana områden oröjda där hjortdjuren har lätt att hitta föda.

Sök med ämnesord

Sökresultat för “gallring”

Naturvårdsavverkningar i lundar i ekonomiskog

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Störskog

Samprojekt för vård av torvmarksskogar

Avverkning i fröträdsställning

Skogscertifieringssystemens krav beträffande beaktande av moskogar med stor betydelse för mångfalden

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Ekonomi och risker förknippade med senare gallringar

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Stämplingspost

Avgränsning av projektområdet vid vård av torvmarksskogar

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Första gallring i oskötta skogar

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Förebyggande av hjortdjursskador vid plantskogsvård

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Sökning och meny