Bekämpning av hjortdjursskador

Hjortdjuren har både en direkt och indirekt inverkan på skogsekosystemets struktur och funktion, bland annat genom att de äter och trampar ner växtligheten. Hjortdjuren föredrar lövträd som föda, vilket leder till att andelen lövträd minskar, och om hjortdjursstammen är för stor leder det till att mångfalden i skogen minskar.

Hjortdjuren utgör också de största skadegörarna i plantskogar, särskilt i tall- och björkdominerade bestånd. Skadorna leder till att trädens tillväxt minskar, en del träd dör och trädslagsfördelningen blir ogynnsam. Dessutom leder skadorna till att virkeskvaliteten försämras[Lähdeviite1].

Älg

Den skada älgen orsakar uppstår i första hand då den betar plantor, gnager barken av stammar eller fejar hornen mot dem samt då den bryter av toppen av plantor. Betningen orsakar de största skadorna i 1-3 meter höga plantbestånd av tall och björk [Lähdeviite2], men skador kan uppkomma också i yngre plantskog. Skadorna uppstår främst under midvintern och vårvintern[Lähdeviite1], men i synnerhet lövträdsplantor betas också under sommar och höst.

Helst äter älgen rönn, vide, asp och en under vintern, men eftersom också vårtbjörk och tall duger bra som föda, innebär älgbetningen en förlust för skogsbruket. De flesta ädla lövträd blir utsatta för betning, liksom också lärken. Däremot äter älgen sällan al och gran.

Älgskadorna orsakar förluster i både tillväxt och kvalitet. I värsta fall kan betningen resultera i att plantbeståndet inte längre är utvecklingsdugligt[Lähdeviite1].

Mindre hjortdjur

Rådjuret är det minsta av våra hjortdjur. Rådjuret trivs både i jordbruks- och skogsmiljö. Vitsvanshjorten är större än rådjuret. Den vistas gärna i bördig skog i närheten av odlingsmark. Under sommaren livnär sig båda arterna på örter, gräs, odlingsväxter och blad och skott av lövträd. Under vintern utgörs födan främst av risväxter, men om snötäcket är djupt duger också kvistar och skott av löv- och barrträd. Vinterutfodringen har en stor betydelse för hur de mindre hjortdjuren klarar av snörika och kalla vintrar.

Skador av mindre hjortdjur uppstår i yngre plantskog där de betar små plantor. Skador kan förekomma inte bara i tall- och lövträdsplanteringar, utan också i granplaneringar under de första åren efter skogsodlingen.

Hjortdjuren har en stor spridning i Finland, men endast älg förekommer i hela landet, medan de mindre hjortdjurens utbredningsområde huvudsakligen begränsar sig till  södra och sydvästra Finland. Hjortdjursstammen regleras i första hand genom jakt. Både rådjurs[Lähdeviite3]och hjortstammen förväntas bli starkare och sprida sig norrut då klimatet förändras, vilket kan medföra mer hjortdjursskador, i synnerhet på plantbestånd. De mindre hjortdjuren drar nytta av de varmare vintrarna och av att snötäcket blir tunnare och mer kortvarigt[Lähdeviite4]vilket gör det lättare för dem att överleva vintern och sprida sig till nya områden.

Det finns tecken på att skogsägare hellre planterar gran än tall på grund av risken för hjortdjursskador.[Lähdeviite5] Att förnya typiska tallståndorter med gran medför emellertid tillväxtförluster. Det leder också till att granen riskerar att bli utsatt för torka, vilket i sin tur ökar risken för insektsskador. En alltför kraftig satsning på gran begränsar tillgången till föda för hjortdjuren och leder till att skadorna blir större i de allt färre tall- och björkdominerade plantskogarna.

Älg

Älgen förekommer i hela landet, men stammen glesnar längre norrut. Älgstammen i Finland var som störst i vid millennieskiftet, men har nu stabiliserat sig på en lägre nivå.

Det förekommer en relativt stor regional variation i älgstammens täthet, 0,5-6 individer/1000 ha beroende på område. I en stor del av landet eftersträvas en stamtäthet på 3,0 individer/1000 ha, något lägre i norr.

En del av älgarna vandrar under vår och höst mellan sina sommar- och vinterbeten. Älgstammen har uppvisat fluktuationer på grund av reglering av stammen, och i början av 1900-talet också på grund av människors behov av mat.[Lähdeviite1]

Mindre hjortdjur

Rådjuret förekommer nuförtiden i större delen av Finland. Dess huvudsakliga utbredningsområde är emellertid södra och västra Finland, där snötäcket vanligen håller sig under 50 cm. Rådjursstammen har vuxit, men det finns inga tillförlitliga uppgifter om hur mycket.

Vitsvanshjorten härstammar från Nordamerika. Den utplanterades i Finland under 1930-talet. Dess huvudsakliga utbredningsområde är södra och sydvästra Finland. Stammen är nu större än någonsin och den har vuxit kraftigt sedan 2010-talet.

För de mindre hjortdjuren görs en uppskattning av stammarnas storlek för hela Finland, eftersom tillförlitliga, regionala data saknas. Under de senaste åren har man ändå lyckats samla in mer tillförlitliga uppgifter om vitsvanshjortens stamstorlek.[Lähdeviite1]

Det förekommer också små populationer av dovhjort och kronhjort i Finland, båda inplanterade. I Lappland finns dessutom finns en stor mängd renar.

 Naturresursinstitutet(extern länk) tillhandahåller aktuella data om hjortdjuren.