Hyggesbränning
Hyggesbränning innebär avsiktlig och kontrollerad bränning av skogsmark. Hyggesbränning är en traditionell skogsvårdsmetod som syftar till att förbättra förnyelseresultatet och trädens tillväxt. Metoden kan också användas av naturvårdsskäl, och kallas då naturvårdsbränning.
Vid hyggesbränning bränns hyggesresterna på det behandlade området och i grupperna av naturvårdsträd. Bränningen förbättrar värme- och näringsförhållandena i marken, vilket gynnar plantornas tillväxt och minskar behovet av markberedning vid skogsförnyelse och underlättar samtidigt skogsodlingen. Syftet med naturvårdsbränning är att skapa livsmiljöer för brandberoende arter som t.ex. tickor och skalbaggar.
Numera har man i allt högre grad inkluderat främjandet av mångfalden i målen för hyggesbränningen, eftersom man genom hyggesbränningen kan trygga brandbundna naturtyper och deras artrikedom. Vid sidan av hyggesbränningar som främjar mångfalden utförs också naturvårdsbränningar av vissa livsmiljöer, där det enda syftet med åtgärden är naturvård. Naturvårdsbränningar kan bestå av bränning av grupper av naturvårdsträd, restaureringsbränning eller bränning för att upprätthålla livsmiljöer såsom solexponerade miljöer.
Betydelsen av eld i skogen
Skogsbränder har tidigare varit en viktig faktor som ökat de boreala skogarnas strukturella mångfald och artdiversitet. Skogsbränderna har varierat vid olika tidpunkter beroende på det rådande klimatet, ståndorten och mänsklig påverkan, men jämfört med läget idag har skogsbränderna under de senaste århundradena varit betydligt större. Den areal som nuförtiden brinner årligen har uppskattats till endast cirka 5 % jämfört med till exempel 1920- och 30-talen [Lähdeviite1]. Särskilt på 1960-talet minskade skogsbrandsområdena snabbt på grund av förbättrat brandskydd, förändringar i skogsvården och ett tätt skogsbilvägsnät. I och med minskningen av skogsbränderna har den ekologiska betydelsen av brand minskat betydligt i den finländska skogen.
Det här har lett till att både brandberoende livsmiljöer - skogsbrandsmiljöer och karga livsmiljöer som karg mo och solexponerade åsmiljöer - och de arter som är beroende av dem blivit hotade[Lähdeviite2][Lähdeviite3]. Både hyggesbränning och naturvårdsbränning har därför lyfts fram som ett viktigt och effektivt sätt att upprätthålla brända livsmiljöer och skydda de arter som är beroende av dem[Lähdeviite4][Lähdeviite1][Lähdeviite5]. Kontrollerad bränning kan tillföra flera ekologiska strukturelement, såsom bränd jord och brandskadat trä, bark och bast. Dessutom kan användningen av eld sätta igång den naturliga successionsutvecklingen i skogen och göra torra skogstyper mer karga och solexponerade.
Fördelar med bränning
Hyggesbränning är till fördel både med tanke på skogsförnyelse och biologisk mångfald. Efter en lyckad hyggesbränning förändras värme- och näringsförhållandena i marken snabbt och blir gynnsamma för plantsättning och tillväxten hos en ny generation av träd. Näringsämnena i askan är i lättillgänglig form för träden och temperaturen på mineraljorden är högre än i ett obränt område. Askan minskar också markens surhetsgrad, vilket förbättrar kvävemineraliseringen och näringscirkulationen i allmänhet. Dessutom minskar den växtlighet som konkurrerar med plantorna.
Bränning är särskilt viktigt för sällsynta arter och arter som är utrotningshotade eller på tillbakagång och som har anpassat sig till ett liv i bränd jord och i förkolnat eller på annat sätt skadat trä och bast. Insekter som drar nytta av (brandgynnade) eller sådana som kräver en brand för att kunna föröka sig (pyrofila) kan genast nytta av en bränning[Lähdeviite6][Lähdeviite7][Lähdeviite8]. Bland fåglarna är det i synnerhet hackspettarna som drar nytta av bränning och en rik tillgång på naturvårdsträd[Lähdeviite9]. Sällsynta och utrotningshotade arter som är beroende av död ved behöver större mängder död ved i de brända områdena[Lähdeviite10].
Lämpliga objekt för hyggesbränning
Objektet bör vara lättillgängligt och angränsa till exempelvis till väg, vattendrag eller åker. De mest lämpliga objekten för hyggesbränning är torra och friska moskogar på moränjord, vars vattenhushållning är i skick. Hyggesbrända områden förnyas vanligtvis genom tallsådd.
För att humuslagret skall brännas av tillräckligt mycket krävs att det finns en stor mängd torra hyggesrester på ytan som ska brännas. Ur naturvårdssynvinkel är det till fördel om man kan välja ett objekt i närheten av ett tidigare skogsbrandsområde eller hyggesbränt område.
Olämpliga objekt:
- Platser nära brandbenägen terräng, byggnader, bosättning, kraftledningar, torvtäkter, värdefulla livsmiljöer eller förekomster av utrotningshotade, icke-pyrofila arter.
- Stenig, karg mark med ett tunt humuslager.
- Torvjordar. Hyggesbränning bör inte utföras på grund av den dåliga släckbarheten och risken för torvbrand.
- Hyggesbränning rekommenderas inte i grundvattenområden om målen är virkesproduktionsmässiga. Naturvårdsbränning kan undantagsvis komma ifråga.
Statligt stöd kan sökas för hyggesbränning
Det är möjligt att få stöd för hyggesbränning inom ramen för skogsbrukets incitamentsystem (metka). Bekanta dig med villkoren på Skogscentralens sidor om hyggesbränningsstöd(extern länk).