Hyggesbränning

Hyggesbränning kräver grundliga förberedelser och en effektiv organisation, vilket gör att det sällan lönar sig att bränna små områden. Det är bäst att börja planera området som ska hyggesbrännas senast i samband med drivningsplaneringen. 

• Då avgränsar man området så att dess storlek, form och yttre gränser är ändamålsenliga med tanke på hyggesbränningen. Området som ska brännas behöver inte vara exakt det samma som själva avverkningsområdet.
• Om området som ska hyggesbrännas görs mindre än avverkningsområdet, kan man utnyttja den del som inte bränns som en brandgata mot den omkringliggande skogen.
• Det är viktigt att redan i planeringsskedet också beakta topografin, eftersom sluttningar gör att branden blir kraftigare. Därför är det allra säkrast att hyggesbränna kullar.  I planeringen ingår också att säkra tillgången till släckningsvatten.
• Vid planeringen är det viktigt att identifiera potentiella riskområden där elden kan komma att sprida sig okontrollerat. Vilka de områdena är påverkas av var antändningen sker och vilken riktning elden sannolikt tar.
• Vid valet av objekt är det värt att ta hänsyn till behovet av och placeringen av eventuella brandgator, tillgången på släckningsvatten och topografin i området, eftersom brandintensiteten ökar då elden sprider sig uppför en sluttning.

Att beakta vid avverkning inför hyggesbränning

• Figuren som ska brännas avverkas på hösten före bränningen så att hyggesresterna hinner torka.
• Vid avverkningen ska man sträva till att hyggesresterna sprids ut jämnt på området så att hela området brinner. Man bör också undvika att köra över hyggesrester med tunga maskiner.
• I närheten av kanterna ska man sträva till att fälla träden in på området som ska brännas, och att hyggesresterna placeras så långt från kanterna som möjligt; på det sättet blir buffertzonen bredare.   Det är bra att se till att det finns en 5-15-meter zon längs kanterna som är helt fri från hyggesrester.
• Stubbar, grenar och toppar lämnas kvar på området som ska brännas.
• Gruppen eller grupperna av naturvårdsträd lämnas i mitten av området eller på platser där de kan brännas på ett säkert sätt. Grupperna bör innehålla så grova träd som möjligt och, om möjligt, underväxt samt torrakor och lågor.
• Det är meningen att de träd som lämnas kvar ska få brandskador. Därför kan det löna sig att flytta hyggesrester till grupperna med naturvårdsträd, särskilt om det från början finns ont om brännbart material i grupperna. Man bör dock undvika en alltför kraftig brand som bränner bara en sida av stammen, och detta är också motiverat av säkerhetsskäl.

• Innan hyggesbränningen inleds bör behovet av brandgator bedömas. Med brandgata avses ett ca 1-3 meter brett spår som görs med grävmaskin längs områdets kanter, där mineraljorden blottats. Anläggning av brandgator rekommenderas, särskilt i områden där grävning är lätt att genomföra i praktiken.
• Hyggesbränning kan också utföras helt utan brandgator, men detta kräver erfarenhet och omsorgsfull bevattning och avlägsnande av hyggesrester från områdets kanter.
• Tillräcklig vattenförsörjning för släckning måste planeras i god tid före bränningen. För att säkerställa ett tillräckligt flöde och tryck bör man på förhand kontrollera pumparnas effekt. Detta är särskilt viktigt om vattentransportsträckan är lång (flera hundra meter) och/eller innebär en stor stigning (tiotals meter).
• Om en så kallad outtömlig vattenkälla inte är tillgänglig tillräckligt nära området, är det bäst att i stället gräva vattengropar. Vattengroparna grävs lämpligen i samband med grävningen av brandgator. Om släckningsvatten i första hand tas från vattengropar är det viktigt att kontrollera att vattenförsörjningen är tillräcklig, eftersom mängden vatten i vattengroparna är begränsad.
• Hyggesbränningen ska anmälas i förväg till räddningsverket (räddningslagen, 8 §). Anmälan görs 1-2 veckor innan hyggesbränningen med hjälp av räddningstjänsternas elektroniska anmälan om uppgörande av eld(extern länk). I anmälan skall anges vem som uppgör eld, vad som bränns, var elden tänds och under vilken tid elden förväntas brinna.
• Den som utför en hyggesbränning måste ha en ansvarsförsäkring, vilket också är en förutsättning för att få stöd för hyggesbränning inom ramen för metka-systemet.
• Tillräcklig arbetskraft och fungerande utrustning måste reserveras för bränningen. Bränningen måste ha en ansvarsperson som vanligtvis också fungerar som bränningsledare. Den här ansvarspersonen bör vara en yrkesman inom skogsbranschen som är förtrogen med hyggesbränning i praktiken (räddningslagen, 7 §).

• Den bästa tiden att genomföra bränningen är i början eller slutet av sommaren när terrängen är torr. Man bör däremot undvika att utföra hyggesbränning mot slutet av en längre period av torka.
• Under den dag då hyggesbränningen utförs bör det vara uppehållsväder, vindriktningen stabil och vindstyrkan inte mer än 5 meter per sekund. För att förhindra att elden flammar upp på nytt borde vinden också under de närmast följande dagarna inte vara för kraftig.
• Den vanligaste hyggesbränningstekniken i Finland är hästskobränning. Vid hästskobränning inleds antändningen vid den kanten från vilken bränningen kan framskrida mot vinden eller nedför en sluttning. Kantantändningen vidgas stegvis tills cirkeln stängs.
• Hästskobränningsmetoden kan ses som en grundläggande bränningsmetod som fortfarande kan rekommenderas, särskilt om området är stort och man vill främja skogsförnyelsen vid sidan av den biologiska mångfalden.
• Vid bränning av grupper av naturvårdsträd görs hästskobränningen så att man antänder kanten av gruppen runtom så att hela gruppen brinner mer eller mindre på en gång. En snabbare bränning möjliggör bränning av flera grupper av naturvårdsträd samtidigt eller i rask följd, vilket är målet då man bränner grupper som står på samma förnyelseyta eller annars nära varandra.
• På karg skogsmark kan så kallad utarmningsbränning utföras. En sådan bränning ger ingen skogsbruksmässig nytta, det primära målet är att trygga den biologiska mångfalden.  Igenväxning av karga ståndorter är ett hot mot flera hotade arter. Före en utarmningsbränning utförs kan en del av träden tas till vara. Torrakor och lågor lämnas kvar på bränningsområdet. 

För att minska effekterna på vattendragen bör man lämna en minst fem meter bred skyddszon längs vattendrag och småvatten där man varken utför röjning, markberedning eller hyggesbränning. Skyddszonen minskar mängden näringsämnen som har frigjorts vid hyggesbränningen, närmast fosfor och kväve, från att nå vattendraget. 

Brandgatan runt området som ska brännas och de brandbrunnar som ställs i ordning för att få släckningsvatten placeras så att de inte står i direkt förbindelse med vattendrag eller småvatten.

• I grundvattenområden rekommenderas inte hyggesbränning som en del av beståndsförnyelsekedjan.
• Naturvårdsbränning kan i undantagsfall komma ifråga, till exempel bränning av solexponerade sluttningar, men man bör då försäkra sig om att det inte finns någon risk att grundvattnet ska ta skada (det aktuella grundvattenområdet bör granskas). I sådana fall är det bäst att kontakta en sakkunnig på NTM-centralen.

PEFC förutsätter att det utförs naturvårdsbränningar och hyggesbränningar för att bevara livsmiljöer för arter som är beroende av skogsbränder och brandskadat virke. Detta kriterium tillämpas inte om arealen för den certifierade skogsmarken är mindre än 200 000 ha. Det årliga minimiantalet årliga hyggesbränningar är 1 per 200 000 ha. Till antalet bränningar räknas bland annat restaureringsbränning i skyddsområden, bränning av solexponerade sluttningar och grupper av naturvårdsträd, bränning av förnyelseytor samt svedjebränning och över två hektar stora skogsbränder.

FSC kräver att den som äger över 10 000 hektar skog ska upprätthålla livsmiljöer för brandberoende arter genom hyggesbränning och naturvårdsbränning. Arealen för de här bränningarna bör under en 5-årsperiod vara minst 3 % av arealen av lämpliga förnyelseobjekt på MT och kargare skogstyper. I den brända arealen medtas brända förnyelseytor, grupper av naturvårdsträd och solexponerade sluttningar som faller inom det certifierade området. Vid bränning av mer än 0,1 hektar stora bestånd där också trädbeståndet bränns, kan arealen multipliceras med fem då man beräknar hur områdesmålet uppnåtts.