Skogsodling genom sådd
För att lyckas med sådd bör man hyggesrensa förnyelseytan, välja rätt markberedningsmetod och dessutom ska det finns tillräckligt med fukt i marken. Det är mest kostnadseffektivt att utföra sådden i samband med markberedningen. Då kommer fröna i ett färskt markberedningsspår. Sådd utförs i allmänhet maskinellt med hjälp av ett såddaggregat som är fäst på en skogsharv.
Ekonomi och risker vid val av förnyelsemetod
Skogsförnyelsen är i allmänhet den dyraste inventeringen man gör under hela omloppstiden i det likåldriga skogsbruket. Den har också långtgående inverkan på trädbeståndets utveckling under hela omloppstiden och på de intäkter som skogen ger. Skogsförnyelsen har som mål att skapa ett plantbestånd som utgör grunden till ett trädbestånd av god kvalitet som kan utnyttja de tillväxtförutsättningar som ståndorten ger. Man får bereda sig på att de första intäkterna från beståndet kommer först om 25-50 år.
Förberedelserna viktiga
Det är skäl att förbereda förnyelsen i god tid före själva förnyelseavverkningen eftersom valet av förnyelsemetod påverkar genomförandet av förnyelsen. Vid val av förnyelsekedja är det viktigt att ta i beaktande hela skötselprogrammet. Om man vid metodvalet följer rekommendationerna för skogsvård uppnår man i allmänhet den bästa lönsamheten.
Metod enligt ståndort
På karga ståndorter växer trädbeståndet långsamt. Eftersom de intäkter som fås från följande avverkning ligger långt i framtiden, lönar det sig inte att använda dyra metoder som plantering. I allmänhet lyckas naturlig förnyelse bra på karga ståndorter.
Skogsodling har visat sig vara en säker metod för skogsförnyelse som snabbt ger resultat i form av ett nytt trädbestånd. På bördiga ståndorter höjer skogsodlingen virkesproduktionen och förkortar förnyelseskedet så pass mycket att en större investering är befogad. Om man har tillgång till förädlat frö lönar det sig att använda det. En tallskog som uppkommit genom sådd med förädlat frö har snabbare tillväxt och högre kvalitet. Nettonuvärdet för en omloppstid blir minst 25 % högre än i ett bestånd som såtts med beståndsfrö vid ett räntekrav om tre procent.
Om metoden är billig men olämplig stiger kostnaderna i slutändan. På bördiga ståndorter förorsakar till exempel harvning som helhet högre kostnader än högläggning eftersom harvning märkbart ökar behovet av plantskogsvård. När man väljer förnyelsemetod bör man också beakta vilka riskerna är för att misslyckas på den ifrågavarande ståndorten.
Olika sätt att säkra lönsamheten vid skogsförnyelse
- Följ råden i god skogsvård och välj den bäst lämpade metoden för objektet ifråga.
- Utnyttja den existerande underväxten om den är tillräckligt tät och av god kvalitet.
- Sträva till att utföra förnyelseåtgärderna genast efter slutavverkningen så att det snabbt uppstår en ny, växtlig skog och så att markvegetationen inte hinner ta över.
- Följ med hur plantbeståndet utvecklar sig och utför gräs- och slybekämpning genast när det finns behov.
Lönsamheten hos olika förnyelsemetoder, ett exempel från Saarijärvi (1 065 d.d.)
Ett tallbestånd på torr mo förnyas genom sådd eller på naturlig väg, vilket leder till ett tätt plantbestånd med klena kvistar. Ett planterat bestånd får ofta sämre kvalitet och blir glesare även om det kompletteras av naturplantor. I räkneexemplet nedan har man inte beaktat kvalitetsskillnaderna mellan bestånden.
Vid naturlig förnyelse lämnas fröträden kvar att växa på förnyelseytan. Fröträden binder kapital, men å andra sidan producerar de också värdefullt stockvirke. I räkneexemplet har man antagit att 20 % av fröträden fälls av vinden och att de inte tas tillvara. Det nuvärde för nettointäkterna som uppstår genom skötselprogrammet har räknats ut så att man upprepar den åtgärdskedja som inleds med hyggesrensningen och som avslutas med en slutavverkning som utförs som en avverkning i fröträdsställning.
Exempelkalkylen utgår från ett tallbestånd på torr mo i Saarijärvi som skogsägaren har beslutat att förnya. Rotvärdet är 13 000 euro/ha vilket man skulle få som direkt avverkningsintäkt om området skulle kalavverkas. Vid avverkning i fröträdsställning blir avverkningsintäkterna mindre än vid kalavverkning. Värdet på de fröträd som lämnas uppskattas till 1 380 euro/ha, intäkten blir alltså 11 620 euro/ha.
I samband med beslutet tar man i beaktande alla de kostnader och intäkter som uppstått efter att beslutet fattats, inkluderande de intäkter som slutavverkningen ger, och söker sedan en lösning som ger det högsta möjliga nuvärdet för nettointäkterna. De omedelbara avverkningsintäkterna är mindre vid naturlig förnyelse och därför blir skogsodling ett mer lönsamt alternativ även om fröträdsställningen ger ett större markvärde med en kalkylränta på tre eller fyra procent.
Ekonomi och risker vid skogsodling
Det lönar sig att använda förädlat frö eller plantor när man utför skogsodling. Med hjälp av det förädlade odlingsmaterialet kan man åstadkomma ett snabbväxande bestånd av god kvalitet, vilket kompenserar den något högre förnyelsekostnaden. För att förnyelsen ska lyckas är det också viktigt att se till att ytan markbereds och att gräs- och slyröjning utförs vid rätt tidpunkt.
Kvalitet och tillväxt
Om man använder tallfrö från fröplantager av första generationen kan man uppnå en 10-15 % högre tillväxt, medan frö från fröplantager av generation 1,5 ger en tillväxtökning på 25-30 %.[Lähdeviite1] Dessutom är virkeskvaliteten bättre på grund av att kvistarna är tunnare. Den snabbare tillväxten förkortar omloppstiden med flera år.[Lähdeviite2]
Hos vårtbjörk har man i försök uppmätt en 20-26 % högre stamvolymtillväxt [Lähdeviite3] och en betydande kvalitetsförbättring då man använt förädlat frö. Granen har inte undersökts i samma omfattning som tall och vårtbjörk. Ett av resultaten ger ändå vid handen att höjdtillväxten i granbestånd i norra Finland som odlats från plantagefrö har varit 10 % högre än normalt. [Lähdeviite4]
Hela odlingskedjan påverkar slutresultatet
För att skogsodlingen ska lyckas behöver man välja rätt förnyelsemetod och följa upp skogsodlingen med plantskogsvård som är anpassad till förnyelsemetoden. Om markberedningsmetoden är fel vald kan det leda till att behovet av gräs- och slyröjning ökar kraftigt. Om gräs- och slyröjningen sedan blir eftersatt kan hela förnyelseresultatet äventyras.
Bromsa klimatförändringen - Förnyelseavverkning
Skogsförnyelse sker antingen på naturlig väg eller genom skogsodling. Efter en förnyelseavverkning är det viktigt att vi snabbt skapar ett nytt bestånd som börjar binda kol, då bidrar vi till att bromsa klimatförändringen. Förädlat skogsodlingsmaterial ger snabbväxande, skadetåliga träd. I många fall förbättrar markberedningen odlingsresultatet, men den kan också ha negativa konsekvenser för klimatet. Vid skogsförnyelse på torvmark måste man också ta hänsyn till vattenhushållningen för att kunna reglera utsläppen av växthusgaser.[Lähdeviite6]
Effekter på kolförrådet i bestånd och träprodukter
Naturlig förnyelse är en långsammare och mer osäker metod än förnyelse genom skogsodling. På bördig mark kan man åstadkomma ett välväxande bestånd snabbt och effektivt genom skogsodling. Naturlig förnyelse är igen särskilt lämplig på kargare marker där träden växer långsamt. Sammantaget ger förnyelse genom skogsodling en snabbare ökning av beståndets kolförråd än naturlig förnyelse.
I samband med skogsförnyelse utförs ofta också markberedning för att förbättra tillväxtförhållandena för planterade plantor och plantor som uppkommit på naturlig väg eller genom sådd[Lähdeviite7]. Markberedning kan till och med fördubbla plantskogens tillväxt[Lähdeviite8][Lähdeviite9][Lähdeviite10][Lähdeviite11]. På karg mark är tillväxten ändå långsam och skogsodling är där inte ekonomiskt lönsam.
Genom att använda förädlat frö eller plantor går det att uppnå en tillväxtökning på 10-35 procent jämfört med bestånd som uppkommit från beståndsfrö[Lähdeviite12][Lähdeviite13][Lähdeviite14].
Effekter på markens kolförråd
Markberedning kan tillfälligt minska kolförrådet i marken[Lähdeviite7]. På längre sikt kompenseras eventuella kolförluster från marken i och med den snabbare tillväxten tack vare markberedningen[Lähdeviite15][Lähdeviite16][Lähdeviite17][Lähdeviite18][Lähdeviite19].
Vid skogsförnyelse på torvmark är det viktigt att ta hänsyn till vattenhushållningen för att kunna bromsa klimatförändringen. Metanutsläppen från torvmarker ökar om markvattennivån stiger för högt efter att de träd som stått för en stor del av vattenavdunstningen har tagits bort. Vid förnyelse av dikade bestånd är det är viktigt att noga överväga hur nödvändig det är att utföra iståndsättningsdikning och vilken nyttan en sådan eventuellt kan ge. Åtgärden försämrar vattenkvaliteten och då torven dräneras ökar koldioxidutsläppen från den intensivare nedbrytningen av torven. På bördiga ståndorter är torven rik på kväve, och dränering av dem kan också öka utsläppen av dikväveoxid[Lähdeviite20].
Sådd - utförande
Sådd används vid skogsodling av tall och björk. Det är viktigt att utföra sådden vid rätt tidpunkt så att förutsättningarna för att fröna ska gro och groddplantorna utvecklas bra ska vara så gynnsamma som möjligt.
Sådd - utförande
Den bästa tidpunkten för sådd av tallfrön är genast efter snösmältningen när marken ännu är fuktig. Sådden kan utsträckas ända till midsommar. I norra Finland har också tallsådd på senhösten just innan snön kommer gett goda resultat. I södra Finland gror tallfrön som sås på hösten sämre. Sådden utförs oftast maskinellt i samband med markberedningen.
Frön av vårtbjörk ska sås i april–maj eller så sent i september–oktober att fröna inte hinner gro under hösten. Vid björksådd är det under 2-3 år efter sådden rätt svårt att upptäcka plantorna, men efter det tar tillväxten fart. Året efter sådden är plantorna 5–10 centimeter höga. Vid 4 års ålder är de längsta redan över en meter.
På torvmarker ska fröna sås antingen på ytan av den hög som uppkommit vid inversmarkberedning eller i den fläck som tagits upp vid fläckupptagning. Båda metoderna har sina risker. Vid sådd på torvmarker kan groddplantorna en torr sommar torka i högarna och en regnig sommar kan de drunkna i vatten som samlas i de upptagna fläckarna.
Manuell sådd
Vid manuell sådd väljer man som såddpunkt en jämn fläck som inte får vara djup, där mineraljorden är blottad. Fläcken får inte vara så djup att vatten blir kvar i den. Om man sår fröna i de små fördjupningar som uppkommer när jorden sätter sig, lyckas sådden bättre. När det är torrt är fördjupningarna fuktigare än jorden runtomkring och störtregn spolar inte heller bort fröna. För att manuell sådd ska lyckas, ska man så fröna inom en vecka från markberedningen medan markberedningsspåret ännu är färskt.
På en yta som är höglagd är såddpunkten mitt på högen. Om högen inte har satt sig tillräckligt, är det bra att jämna ut den och packa samman såddpunkten med foten innan man sår fröna.
Vid radsådd drar man upp ett litet spår eller en fåra med en träkäpp eller såddstav i den markberedda jorden, där man sedan sår fröna. Fröna bör täckas lätt med några millimeter jord eller torvjord. När fröna är täckta blir värme- och fuktförhållandena jämnare i marken och dessutom får fröna vara i fred för bl.a. fåglar och andra djur som äter frön.
Frömängd
Såddaggregatet ställs in så att det matar ut frön enligt den målsatta mängden (kg/ha) och med beaktande av grobarhetsprocenten. Föraren bör hela tiden följa med sådden så att såddaggregatet ger rätt mängd frö. Det går också att utföra sådd manuellt. Sådd används i allmänhet endast vid sådd av tall och björk.
Sådd av björk
Vid sådd av björk är den rekommenderade frömängden 150–300 gram per hektar. Fröna blandas i fin sand eller i fuktigt, men inte vått, sågspån. Lämpligt blandningsförhållande är 1/5 frö och 4/5 fyllmedel. Blandningen med björkfrö doseras så att det kommer 30–40 frö/såddpunkt. Blandningen görs enbart för en dags sådd, annars börjar fröna gro i det fuktiga fyllmedlet.
Användningsområden för plantmaterial
För att skogsodlingen ska ha förutsättningar att lyckas måste man använda sådant frö- och plantmaterial som är lämpat för det geografiska område där skogsodlingen sker. Då frö- och plantmaterial förs från ett område till ett annat är det skäl att följa nedanstående anvisningar.
Kategorier av skogsodlingsmaterial
Frökälla
Med frökälla avses det område från vilket materialet samlats in. Typ av frökälla kan vara frötäktsområde, frötäktsbestånd, fröplantage, föräldraträd till en familj, klon eller klonblandning.
Kategorier av skogsodlingsmaterial
- Testat: Frökällor som utgör sådana frötäktsbestånd, fröplantager, föräldraträd till familjer, kloner eller klonblandningar vars överlägsna egenskaper påvisats genom jämförande tester eller en bedömning som grundar sig på en genetisk utvärdering av frökällans olika beståndsdelar.
- Individutvalt: Frökällor som utgör sådana fröplantager, föräldraträd till familjer, kloner eller klonblandningar vars komponenter valts ut efter fenotypiska kriterier på individnivå. Med fenotyp avses egenskaper hos individen som uppstått i samverkan mellan genetiska och miljöfaktorer.
- Beståndsutvalt: En frökälla som utgör ett frötäktsbestånd inom ett och samma härkomstområde och som valts ut efter fenotypiska kriterier. Frön från utvalda och registrerade bestånd och plantor uppdrivna från dessa frön hör till denna kategori.
- Känd härkomst: En frökälla som utgör ett frötäktsområde eller ett frötäktsbestånd inom ett och samma härkomstområde. I Finland har härkomstområdena bestämts trädslagsvis på basis av förädlingszonerna. Frön som samlats in i skogar och plantor uppdrivna från dessa frön hör till denna kategori.
Användningsområden för plantmaterial
Kategorierna individutvalt och testat
Skogsodlingsmaterial med fröplantagehärkomst som hör till dessa kategorier används inom områden enligt kartor över användningsområden som godkänts av Livsmedelssäkerhetsverket (Evira). Ytterligare information om skogsodlingsmaterialets härkomst och användningsområden fås från fröförsäljaren och Livsmedelsverket(extern länk)(extern länk).
Kategorierna känd härkomst och beståndsutvalt
Tall: Rekommendationer för förflyttning av beståndsfrö (se även nedanstående tabell):
- I södra och mellersta Finland upp till 65:te breddgraden rekommenderas odling med skogsodlingsmaterial av lokal härkomst. I det här området kan skogsodlingsmaterial flyttas 100-150 kilometer norrut eller söderut från härkomstområdet.
- I norra Finland mellan 65:te och 67:nde breddgraden rekommenderas odling med skogsodlingsmaterial av lokal eller något nordligare (0-50 km) härkomst. Maximalt kan man flytta material 50 km söderifrån och 250 km norrifrån.
- I Lappland, norr om 67:nde breddgraden rekommenderas odling med skogsodlingsmaterial av lokal eller nordligare härkomst. Rekommenderad förflyttningssträcka är 0-150 km norrifrån, maximalt 350 km.
Förnyelseytans höjdläge beaktas så att en förflyttning på 100 meter i höjdled motsvarar en 100 kilometers flyttning norrut och vice versa. I områden med särskilt strängt mikroklimat, som dödisgropar och nordsluttningar, kan det förekomma stor risk för knopp- och grentorka. Där rekommenderas en nordligare härkomst.
För förflyttningar i öst-västlig riktning finns inga begränsningar. Förflyttningar från syd- eller västkusten till inlandet rekommenderas ändå inte.
Gran: I södra Finland rekommenderas att man använder skogsodlingsmaterial med en härkomst från områden med 100–300 d.d. högre värmesumma än i odlingsområdet. Söder om Salpausselkä kan man odla plantor av estnisk härkomst.
I norra Finland rekommenderas skogsodlingsmaterial av lokal härkomst eller härkomst från områden med motsvarande värmesumma.
Vårt- och glasbjörk: I södra Finland rekommenderas odling med material av lokal härkomst. Den effektiva värmesumman är en bra måttstock vid härkomstförflyttningar. Skogsodlingsmaterial av vårt- och glasbjörk kan flyttas till ett 150 d.d.-enheter varmare eller kallare odlingsområde än härkomstområdet. I nord-sydlig riktning motsvarar detta en förflyttning som är under 100 km. Förnyelseytans höjdläge beaktas så att en förflyttning på 100 meter i höjdled motsvarar en 100 kilometers flyttning norrut och vice versa.
I öst-västlig riktning är förflyttningar möjliga under förutsättning att ovannämnda begränsningar i fråga om värmesumma iakttas.
Övriga trädslag: Förflyttningar på över 150 kilometer eller 150 d.d.-enheter i syd-nordlig riktning rekommenderas inte.
Litteratur
- Jansson, G., Hansen J. K , Haapanen, M., Kvaalen, H. & Steffenrem, A. 2016.The genetic and economic gains from forest tree breeding programmes in Scandinavia and Finland. Scandinavian Journal of Forest Research Volume 32, 2017 - Issue 4.
https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/02827581.2016.1242770?journalCode=sfor20(extern länk) - Haapanen, M., Hynynen, J., Ruotsalainen, S., Siipilehto, J., Kilpeläinen, M-L., 2016. Realised and projected gains in growth, quality and simulated yield of genetically improved Scots pine in southern Finland. Eur. J. For. Res. 135, 997.
https://doi.org/10.1007/s10342-016-0989-0(extern länk) - Hagqvist R, Hahl J. 1998. Rauduskoivun siemenviljelysten jalostushyöty Etelä- ja Keski-Suomessa. [Summary: Genetic gain provided by seed orchards of Silver birch in Southern and Central Finland.] Reports from the Foundationfor Forest Tree Breeding 13:1–32.
- Ruotsalainen S, Nikkanen T. 1998. Kuusen siemenviljelysaineiston menestyminen Pohjois-Suomessa. Metsäntutkimuslaitoksen tiedonantoja 709.
http://urn.fi/URN:ISBN:951-40-1653-X(extern länk) - Luonnonvarakeskus (Metinfo, jalostus)
http://www.metla.fi/metinfo/jalostus/jalostus-tulokset.htm(extern länk) - Saksa, T. (toim.) 2020. Ilmastonmuutos ja metsänhoito : Yhteenveto ilmastonmuutoksen vaikutuksista metsänhoitoon. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 98/2020. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 48 s.
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-380-115-8(extern länk) - Mayer, M. ym., 2020. Tamm Review: Influence of forest management activities on soil organic carbon stocks: A knowledge synthesis. Forest Ecology and Management 466, 118127.
- Luoranen, J., Saksa, T., Finér, L., Tamminen, P. 2007. Metsämaan muokkausopas. Gummerus Kirjapaino Oy. 75 s.
- Grossnickle, S. C. 2018. Seedling establishment on a forest restoration site – An ecophysiological perspective. Reforesta 6: 110–139.
- Egnell, G., Jurevics, A., Peichl, M. 2015. Negative effects of stem and stump harvest and deep soil cultivation on the soil carbon and nitrogen pools are mitigated by enhanced tree growth. Forest Ecology and Management 338: 57–67.
- Örlander, G., Gemmel, P., Hunt, J. 1990. Site preparation: a Swedish overview. FRDA Report 105. Forestry Canada and B. C. Ministry of Forests. ISSN 0835-0752.
- Jansson, G. ym. 2017. The genetic and economic gains from forest tree breeding programmes in Scandinavia and Finland, Scandinavian Journal of Forest Research, 32:4, 273-286.
- Haapanen, M. 2020. Performance of genetically improved Norway spruce in one-third rotation-aged progeny trials in southern Finland. Scand J For Res 35: 221-226.
- Haapanen, M. ym. 2016. Realized and projected gains in growth, quality and simulated yield of genetically improved Scots pine in southern Finland. Europ J For Res. 135(6):997–1009.
- Laine, T., Luoranen, J. & Ilvesniemi, H. (toim.) 2019. Metsämaan muokkaus: kirjallisuuskatsaus maanmuokkauksen vaikutuksista metsänuudistamiseen.
- Mjöfors,K. Et al. 2017. Indications that site preparation increases forest ecosystem carbon stocks in the long term Scand. J. For. Res., 32 (2017), pp. 717-725
- Jandl, R. et al. 2017. Byrne How strongly can forest management influence soil carbon sequestration? Geoderma, 137 (2007), pp. 253-268.
- W.L. Mason, B.C. Nicol, M.P. Perks Mitigation potential of sustainably managed forest. In Combating climate change – a role for UK forests D.J. Read, P.H. Freer-Smith, J.I.L. Morison, N. Hanley, C.C. West, P. Snowdon (Eds.), An assessment of the potential of the UK’s trees and woodlands to mitigate and adapt to climate change. The synthesis report. The, Stationery Office (2009).
- Trettin, C. et al. 2011. Recovery of carbon and nutrient pools in a northern forested wetland 11 years after harvesting and site preparation For. Ecol. Manage., 262 (2011), pp. 1826-1833.
- Heiskanen, M., Bergström, I., Kosenius, A-K., Laakso, T., Lindholm, T., Mattsson, T., Mäkipää, R., Nieminen, M., Ojanen, P., Rankinen, K., Tolvanen, A., Viitala, E-J., & Peltoniemi, M. (2020). Suometsien hoidon tuet ja niiden ilmasto-, vesistö- ja biodiversiteettivaikutukset. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 7/2020. Luonnonvarakeskus (Luke).
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-326-953-8(extern länk)