Skyddszoner och strandskogar
Längs vattendrag och småvatten lämnas i regel skyddszoner, det vill säga relativt smala, trädbevuxna områden. Syftet med skyddszonerna är att minimera den negativa inverkan på vattenkvaliteten, mångfalden och landskapet som åtgärder inom skogsbruket kan orsaka. Skyddszonerna fångar upp fasta partiklar och näringsämnen, skyddar vattenfåran och strandzonen från erosion och upprätthåller mikroklimatet och fuktigheten i marken. Samtidigt mildrar de avverkningens effekter på landskapsbilden.
I rekommendationerna för skogsvård görs en uppdelning av sötvattenförekomster i vattendrag och småvatten. Till vattendragen hör bl.a. sjöar, åar och älvar, tjärnar och bäckar, medan bl.a. källor och rännilar räknas till småvattnen.
De viktigaste fördelarna med skyddszoner för mångfalden och landskapet
Skyddszoner kring sjöar och småvatten har inte betydelse bara med tanke på vattenvården, utan också för mångfalden i skogs- och vattenmiljön och för landskapet. Förhållandena och artsammansättningen i en strandskog avviker i allmänhet klart från den omgivande skogen, och genom att etablera skyddszoner kan man upprätthålla de här särdragen.[Lähdeviite1][Lähdeviite2][Lähdeviite3]
Växtligheten på en skyddszon utgör föda för många vattenlevande arter. En bred skyddszon gynnar mångfalden genom att bevara livsmiljön för både strand- och vattenlevande arter. Nyttan av en trädbevuxen skyddszon är allra störst om man undviker att söndra markytan, bevarar buskskiktet och skuggande träd och inte använder växtskyddsmedel.
Trädbevuxna skyddszoner är viktiga för att reglera vattentemperaturen [Lähdeviite4][Lähdeviite5] och för att producera den bladförna och döda ved som vattenlevande arter, [Lähdeviite6], såsom bottendjur och fiskar, är beroende av. Den biologiska mångfalden berikas också av träd som fallit i vattnet och lämnats där. Den beskuggning av vattnet som träden i en skyddszon ger gör att vattentemperaturen hålls låg, vilket ger bättre livsvillkor för fiskarter som trivs bäst i svalare vatten, t.ex. öring, harr och andra laxfiskar. En skyddszon fungerar också som en ekologisk korridor längs vilken olika arter kan förflytta sig från ett område till ett annat[Lähdeviite6] [Lähdeviite7].
Beståndsbehandling nära ett vattendrag påverkar ofta landskapet, men den här effekten kan mildras genom att avgränsa området enligt landskapets former och låta bredden på skyddszonerna variera.
Avgränsa skyddszonen enligt objektet
Hur bred en skyddszon behöver vara med tanke på vattenvården beror av typen av vattendrag eller småvatten, dess naturtillstånd, ytvattenflödet, markens lutning och jordarten.
Förnyelseytor som sluttar brant mot vattendrag och finkorniga marker (sand, mo, mjäla, lera och motsvarande moräner) kräver bredare skyddszon än om marken är mer plan eller jordarten mer grovkornig, särskilt på de platser där ytvatten flödar ut. Då bredden på en skyddszon mot ett vattendrag bestäms, måste översvämningsbenägenheten beaktas för att fasta partiklar och näringsämnen inte ska komma ut i vattendraget vid en översvämning. Den del av strandområdet som regelbundet översvämmas räknas inte med i skyddszonens bredd.
Man bör inte röra sig med skogsmaskiner på en skyddszon om det inte är nödvändigt. Det är också i övrigt en bra princip att hålla skogsmaskinerna så långt från strandkanten som möjligt. Om en skogsmaskin rör sig på en skyddszon kan spårbildningen leda till att kemikalier läcker ut i vattendraget och själva spåren fungerar som strömfåror, vilket avsevärt försämrar skyddszonens effekt.
Skyddszonens bredd och dess inverkan på miljön och ekonomi
Hur bred en skyddszon är och hur den behandlas påverkar avsevärt dess förmåga att producera ekosystemtjänster, såsom att upprätthålla en god vattenkvalitet. Bredden har också en inverkan på skyddszonens natur- och rekreationsvärde.
Skyddszoner som är minst 30 meter breda och orörda har visat sig kunna upprätthålla egenskaperna hos vattenmiljön också efter en avverkning:
-
mikroklimatet kring småvattnen förändras inte i någon större utsträckning [Lähdeviite8]
-
småvattnen bibehåller huvudsakligen sin temperatur [Lähdeviite9][Lähdeviite8]
-
det faller ned tillräckligt mycket förna och död ved i vattendragen och småvattnen med tanke på vattenlevande arter [Lähdeviite10][Lähdeviite11][Lähdeviite9]
-
moss-, svamp- och fågelarter bevaras [Lähdeviite12][Lähdeviite5][Lähdeviite7]
-
risken för att det uppstår vindfällen är mindre än om skyddszonen är smal [Lähdeviite13]
-
strandlandskapet bibehålls
-
strandens och strandzonens strukturella egenskaper bibehålls
-
utflödet av fasta partiklar och näringsämnen från avverkningsområden hålls på en låg nivå[Lähdeviite14][Lähdeviite15][Lähdeviite16]
-
artsammansättningen hos vattenorganismerna förändras inte [Lähdeviite9]
Obehandlade skyddszoner som är minst 30 meter breda är värdefulla både för den biologiska mångfalden och för att upprätthålla tillståndet i vattendragen. Det går att utföra plockhuggning på en skyddszon utan att det får några större konsekvenser för vattendragen[Lähdeviite17][Lähdeviite18]. Däremot kan plockhuggning ha negativa effekter på mångfalden i själva skyddszonen[Lähdeviite8][Lähdeviite9]. Grandominerade skyddszoner utgör här ett undantag eftersom en plockhuggning kan gynna uppkomsten av lövträd, som i sin tur påverkar vattendragens tillstånd i positiv riktning[Lähdeviite19][Lähdeviite10][Lähdeviite11]. Vid planering av plockhuggning i en strandzon är det viktigt att sträva till att undvika att det uppstår körspår i skyddszonen. Skogsmaskiner ska användas på skyddszoner bara om det är absolut nödvändigt.
I medeltal 15 meter breda, obehandlade skyddszoner kan i allmänhet förhindra att fasta partiklar och näringsämnen kommer ut i vattendragen vid en avverkning[Lähdeviite20][Lähdeviite7]. Dessutom klarar de av att upprätthålla strandens rekreationsvärden och livsmiljöerna för vissa mer krävande arter, samt producera lövförna och död ved för de vattenlevande organismerna[Lähdeviite9][Lähdeviite21]. Trädbeståndet på ett så här smalt område är emellertid känsligt för vind, vilket kan leda till vindfällen.
I medeltal minst 10 meter, men överallt minst 5 meter breda skyddszoner är ett minimikrav i PEFC-certifieringen (2022). Förmågan hos en skyddszon av det här slaget att fånga upp fasta partiklar och näringsämnen är beroende av jordarten, hur näringsrik marken är och hur mycket den lutar samt hur kraftigt vattenflödet är under flödestopparna[Lähdeviite22][Lähdeviite23][Lähdeviite24]. På bland annat torvmarker kan en 10 meter bred skyddszon vara otillräcklig för att fånga upp partiklar och näringsämnen[Lähdeviite20][Lähdeviite7][Lähdeviite25]. Den förmår att upprätthålla livsmiljöer för allmänt förekommande arter, men är i regel alltför smal för att göra det för mer krävande arter[Lähdeviite8] [Lähdeviite9]. En smal skyddszon är också mycket känslig för vindskador[Lähdeviite26] [Lähdeviite13].