Vattenåterföring till torvmark

Före terrängbesöket söks potentiella objekt fram på kartan med hjälp av geodata. Finlands skogscentral tillhandahåller en nätbaserad tjänst(extern länk) för detta, men också andra geodata kan utnyttjas. Då potentiella torvmarker hittats på kartan, är följande steg att söka fram de diken och vattenfåror där större delen av vattenflödet sker och från vilka vattnet kunde ledas mot torvmarken. Då avrinningsområdets gränser klarlagts, går det att beräkna hur mycket vatten som torvmarken kan komma att ta emot.

Fallet från ekonomiskogen ned mot torvmarken måste vara tillräckligt för att dräneringen i ekonomiskogen ska fungera. Det syresatta torvskiktet behöver vara minst 30-40 cm djupt i mitten av tegen i slutet av sommaren. En lägre vattennivå än det här får ingen större positiv inverkan på trädens tillväxt. För att undvika olägenheter för skogsbruket på grund av för hög vattennivå, är det bäst att vid planeringen utnyttja Lantmäteriverkets noggranna (2 meter) terrängmodell tillsammans med lämpliga GIS-verktyg. I samband med ett terrängbesök fastställs den preliminära dragningen av avledningsdikena och längden på dem.

Under terrängbesöket bedömer man hur väl planen som baserar sig på geodata kan komma att fungera i verkligheten. I samband med terrängbesöket är det också skäl att göra en noggrannare mätning av markytans nivå på tillräckligt många mätpunkter, eftersom terrängmodellens medelfel är 30 cm. Ett medelfel av den här storleksordningen kan annars orsaka fel i de GIS-baserade beräkningarna beträffande dräneringsdjupet. För mätningen kan användas t.ex. en planlaser eller en s.k. precisions-GPS, det vill säga en GNSS-mottagare med RTK-funktion.

Höjderna mäts sedan in med början från avledningsdikets startpunkt i ekonomiskogen och därifrån söker man en sträckning med tillräcklig lutning ned mot torvmarken. I allmänhet planeras avledningsdiket så att markytan vid startpunkten i ekonomiskogen är 40 cm högre än vid avledningsdikets ändpunkt. Vid terrängbesöket verifieras också de verkliga flödesförhållandena på området, eftersom det kan förekomma fel i den hydrologiska analys som gjorts enbart som en GIS-analys. Avledningsdikena ska helst märkas ut både i terrängen och i GIS-systemet så att grävningen säkert verkställs planenligt.

Då själva grävningsarbetet utförs är det viktigt att att markytan inte i onödan komprimeras eller söndras. Grävmassorna kan gärna placeras på sidan av diket med ytskiktet uppåt så att växttäcket lever vidare och åtgärden får så små konsekvenser för landskapsbilden som möjligt. Det är ofta nödvändigt att anlägga en sedimentationsbassäng i det dike som leder vidare till dikesnätet nedströms för att vattnet ska fås att rinna mot torvmarksområdet också under torrare perioder.
Läs mer här: Vattenåterföring till tvinmark och impediment(extern länk), Skogscentralen (på finska).

På Skogscentralens webbtjänst Geodatamaterial för vård av torvmarksskog(extern länk) (på finska) finns det en sammanställning av skyddade torvmarker som har torkat ut och som lämpar sig för vattenåterföring. För en del av dem framgår också information om lutningsförhållandena baserad på mätningar i terrängen. Den här informationen kan vara till hjälp vid inplaceringen av avledningsdiken och för att bestämma längden på dikena. Där noggrann information om terränghöjder saknas behöver de mätas upp i terrängen.

Vid planeringen av vattenåterföringen börjar man med att studera geodatamaterialet. Där framgår bland annat marklutning, avrinningsområdets areal, dikenas placering och det hydrologiska nätverket. Det kan också löna sig att utnyttja gamla flygbilder för att förstå hur vattnet har rört sig naturligt på området. Följande steg är att söka fram de diken och vattenfåror där större delen av vattenflödet ovanför torvmarksområdet sker och från vilka vattnet kunde ledas mot torvmarken. Då avrinningsområdets gränser klarlagts, går det att beräkna hur mycket vatten som torvmarken kan komma att ta emot.

Fallet från ekonomiskogen ned mot torvmarken måste vara tillräckligt för att dräneringen i ekonomiskogen ska fungera.  Det är viktigt att uppnå det målsatta dräneringsdjup som skogsägaren fastställt på det område som gränsar till torvmarken. Det syresatta torvskiktet behöver vara minst 30-40 cm djupt i mitten av tegen i slutet av sommaren. För att undvika olägenheter för skogsbruket på grund av för hög vattennivå, är det bäst att vid planeringen utnyttja Lantmäteriverkets noggranna (2 m) terrängmodell tillsammans med lämpliga GIS-verktyg. I samband med ett terrängbesök fastställs den preliminära dragningen av avledningsdikena och längden på dem.

Under terrängbesöket bedömer man hur väl planen som baserar sig på geodata kan komma att fungera i verkligheten. I samband med terrängbesöket är det också skäl att göra en noggrannare mätning av markytans nivå på tillräckligt många mätpunkter, eftersom terrängmodellens medelfel är 30 cm. Ett medelfel av den här storleksordningen kan annars orsaka fel i de GIS-baserade beräkningarna beträffande dräneringsdjupet. För mätningen kan användas t.ex. en planlaser eller en s.k. precisions-GPS, det vill säga en GNSS-mottagare med RTK-funktion. Höjderna mäts sedan in med början från avledningsdikets startpunkt i ekonomiskogen och därifrån söker man en sträckning med tillräcklig lutning ned mot torvmarken. I allmänhet planeras avledningsdiket så att markytan vid startpunkten i ekonomiskogen är 40 cm högre än vid avledningsdiket ändpunkt. Vid terrängbesöket verifieras också de verkliga flödesförhållandena på området, eftersom det kan förekomma fel i den hydrologiska analys som gjorts enbart som en GIS-analys. Då man rör sig i terrängen kan det också vara möjligt att hitta naturliga strömfåror.

På basis av den insamlade informationen görs sedan en plan över var vattnet leds in på området och hur avledningsdiket eller -dikena ska dras, och hur vattenåterföringen ska verkställas.

Vattenåterföring kan förverkligas i samband med projekt för iståndsättningsdikning. I ett sådant fall görs planen upp i samarbetet med Forststyrelsens Naturtjänster. En expert från Forststyrelsen bedömer vilken inverkan vattenåterföringen skulle ha på de naturvärden som ligger till grund för skyddet av torvmarken. Åtgärden får inte medföra en betydande försämring av naturvärdena.
I den dikningsanmälan som görs upp i samband med iståndsättningsdikningen ska också ingå en beskrivning av vattenåterföringen, och informationen om detta går då vidare till den regionala NTM-centralen. Dikningsplaneraren konkurrensutsätter utförandet av dikningen och försäkrar sig om att entreprenören har den specialutrustning som behövs för arbetet och att arbetsledningen har förutsättningar att fungera. Under arbetets gång behöver man granska att avledningsdikena fungerar som planerat.

Ett terrängbesök behöver också göras på ort och ställe under växtsäsongen året efter det att arbetet blivit utfört. Under besöket kontrolleras att att de valda lösningarna faktiskt fungerar. I besöket behöver dikesplaneraren, experten från Forststyrelsens Naturtjänster och skogsägaren delta.

Läs mer här: Iståndsättning av diken nära skyddade torvmarker(extern länk) (på finska).

Forststyrelsens Naturtjänster genomför vattenåterföring till skyddade torvmarker i samband med övriga restaureringsarbeten. Vattenöverföringen ingår som en del i restaureringsplanen för torvmarken.
Vattenåterföring kan göras på privata naturskyddsområden, varvid Forststyrelsen gör ett avtal med markägaren om naturvårdsarrangemangen på området.
Då vattenåterföring planeras från ett område som förvaltas av Forststyrelsen Skogsbruk Ab så att vattnet rinner in på ett naturskyddsområde, sker planeringen i samarbete mellan Forststyrelsen Skogsbruk Ab och Forststyrelsens Naturtjänster.
Vattenåterföring kan också utföras så att vattnet leds från privat mark till ett naturskyddsområde. I sådana fall tar Forststyrelsen kontakt med markägaren.
Ett år efter förverkligandet av vattenåterföringen görs ett uppföljningsbesök där man konstaterar om åtgärderna lyckats eller om det behövs kompletterande åtgärder. Vattenföring som utförs i samband med restaurering ger sannolikt inte några skadeverkningar på grund av hög grundvattennivå utanför skyddsområdet.

Ett naturvårdsprojekt kan initieras av markägaren eller någon annan genom att kontakta någon naturvårdsrådgivare eller expert på Finlands skogscentral. Skogscentralen gör upp regionala planer för naturvårdsprojekt i enlighet med lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (Kemera). Olika aktörer inom skogsbruket kan sedan ge anbud på förverkligandet av planerna. Det finns två olika sätt på vilka vattenåterföring kan ingå i naturvårdsprojekt:

1. Skogscentralen kopplar vattenåterföringen till ett annat regionalt naturvårdsprojekt.
2. Skogscentralen kombinerar olika vattenåterföringsinitiativ inom ett avrinningsområde, och det görs en gemensam plan för hela området. Vattenåterföringen genomförs i form av ett naturvårdsprojekt.

Skogscentralen planerar vattenåterföringen i samarbete med Forststyrelsens Naturtjänster. Vattenåterföringen förverkligas av den aktör som valts för naturvårdsprojektet. Ett år efter förverkligandet av vattenåterföringen görs ett uppföljningsbesök där representanter för Skogscentralen, Forststyrelsen, aktören och markägaren medverkar. Under fältbesöket kontrolleras att de utförda åtgärderna fungerar som planerat. Om det behövs kompletterande arbeten, utförs de året efter att verkställningsåret.

Läs mer här: Naturvårdsprojekt, Skogscentralen(extern länk).