Vattenvård
Med vattenvård avser man åtgärder som minimerar skogsvårdsåtgärdernas inverkan på belastningen på vattendragen och förändringar i naturtillståndet hos ytvatten och grundvatten. Vattenvård används här som synonym till begreppet vattenskydd (vesiensuojelu på finska).
Målet med vattenvården är att det ekologiska tillståndet och användningsmöjligheterna hos vattendrag, småvatten och grundvatten hålls på en god nivå. Hänsyn till våra vattendrag ger oss och andra arter ett gott liv och främjar en övergripande hållbarhet.
Vattenvården vid beståndsbehandling
Vattenvård minskar de olägenheter som beståndsbehandling kan orsaka i vattendragen. Olägenheterna uppstår då fasta partiklar, näringsämnen och humus sköljs ut eller urlakas, vilket leder till belastning på vattendragen. Syftet med vattenvård är att upprätthålla och förbättra den ekologiska kvaliteten i vattendrag, småvatten och grundvatten. Lyckad vattenvård leder till god vattenkvalitet, och vattnen kan utnyttjas mångsidigt. Med hjälp av väl valda vattenvårdsåtgärder är det möjligt att avsevärt minska belastningen på vattendragen.
Vattenvårdskonstruktioner och -lösningar
Skogsbruksåtgärder borde alltid utföras så att det inte uppstår någon belastning på vattendrag nedströms. Det här är ändå inte alltid möjligt, och därför har man utvecklat olika slags vattenvårdsåtgärder med målet att minska den belastning som skogsbruksåtgärderna orsakar. En bristfällig vattenvårdskonstruktion kan i värsta fall medföra ökad belastning, och det är därför viktigt att såväl planering och byggande görs rätt.
Skyddszoner och strandskogar
Längs vattendrag och småvatten lämnas i regel skyddszoner, det vill säga relativt smala, trädbevuxna områden. Syftet med skyddszonerna är att minimera den negativa inverkan på vattenkvaliteten, mångfalden och landskapet som åtgärder inom skogsbruket kan orsaka. Skyddszonerna fångar upp fasta partiklar och näringsämnen, skyddar vattenfåran och strandzonen från erosion och upprätthåller mikroklimatet och fuktigheten i marken. Samtidigt mildrar de avverkningens effekter på landskapsbilden.
I rekommendationerna för skogsvård görs en uppdelning av sötvattenförekomster i vattendrag och småvatten. Till vattendragen hör bl.a. sjöar, åar och älvar, tjärnar och bäckar, medan bl.a. källor och rännilar räknas till småvattnen.Vattenåterföring till torvmark
Med vattenåterföring avses en åtgärd där vatten leds in på en torvmark från angränsande skogsmark med hjälp av avledningsdiken. Nydikning av skogsbruksmark har tidigare ofta lett till att inte bara det dikade området dränerats, grundvattennivån på närliggande, odikade torvmarker kan också ha sjunkit. Tillståndet hos de här upptorkade torvmarkerna förbättras om vi leder in vatten till dem. Samtidigt kan de bidra till vattenvården tack vare torvmarkens naturliga vattenreningsförmåga.
Det finns olika möjligheter att förverkliga vattenåterföringen, det kan göras antingen i samband med iståndsättningsdikning, som ett skilt naturvårdsprojekt, i samband med markberedning eller som en del av restaureringen av en torvmark.Anläggning av en byggd våtmark
Våtmarker kan användas som vattenvårdskonstruktioner inom skogsbruket. Med en byggd våtmark avses en våtmark som anlagts genom uppdämning eller grävning. En byggd våtmark har en vattenspegel som täcker en del av våtmarken. Våtmarker är alltid vattenfyllda vid höga vattenflöden och är blöta eller fuktiga under andra delar av året.