Det lönar sig bara att kvista bestånd som är av bra kvalitet.&nbsp;Krokiga eller grovkvistiga träd lönar det sig inte att stamkvista. Stammarna är lämpliga att stamkvista när medeldiametern är 7–13 cm. De träd som man väljer ut för stamkvistning ska vara raka och av hög kvalitet.&nbsp;Kvistarna som kapas bör inte vara grövre än 25 mm.&nbsp;Man måste vara noggrann så att man inte skadar trädets bark och kvistkudden.&nbsp;Kvistar på barrträd kan kapas med en kvistsåg eller en sekatör.&nbsp;På lövträd bör man använda sekatör. Man kvistar träden i ett, men änny hellre i två skeden, till 4–6 meters höjd. Stamkvistningen utförs på 300–500 stammar/ha av hög kvalitet. Kom ihåg gallringarna I stamkvistade bestånd ska man utföra gallringarna vid rätt tidpunkt och de ska vara tillräckligt kraftiga så att de stamkvistade träden får en god diametertillväxt och investeringen blir lönsam. Spara information om stamkvistningen Efter stamkvistningen lönar det sig att spara informationen om projektet och begära ett intyg av en skogsfackman.&nbsp;Information som åtminstone ska antecknas är beståndets geografiska läge samt dess medeldiameter och kvistningshöjd.

Det lönar sig bara att kvista bestånd som är av bra kvalitet. Krokiga eller grovkvistiga träd lönar det sig inte att stamkvista. Stammarna är lämpliga att stamkvista när medeldiametern är 7–13 cm.
De träd som man väljer ut för stamkvistning ska vara raka och av hög kvalitet. Kvistarna som kapas bör inte vara grövre än 25 mm. Man måste vara noggrann så att man inte skadar trädets bark och kvistkudden. Kvistar på barrträd kan kapas med en kvistsåg eller en sekatör. På lövträd bör man använda sekatör.
Man kvistar träden i ett, men änny hellre i två skeden, till 4–6 meters höjd. Stamkvistningen utförs på 300–500 stammar/ha av hög kvalitet.

# Utförande av stamkvistning

### Utförande av stamkvistning.

##  [Utförande av stamkvistning](/sv/node/818)

Table
| Trädslag | Tidpunkt för kvistning | Utförande |
| --- | --- | --- |
| Tall | + vårvintern och juni-juli  ---- inte på senhösten, i början av vintern eller under savningperioden | Kvistning i ett eller två skeden.  ---Främst kapas döda kvistar och kvistar som håller på att dö. efter stamkvistningen ska den levande kronans andel vara minst 40 procent av trädets höjd. |
| Gran | + vårvintern och juni-juli  ---- inte under savningsperioden | Främst kapas döda kvistar och kvistar som håller på att dö. Efter stamkvistningen ska den levande kronans andel vara minst 60 procent av trädets längd. |
| Vårtbjörk | + vårvintern eller från midsommar till slutet av juli  ---- inte under savningperioden, sensommaren eller hösten | Kvistning i ett eller två skeden.  ---Torra, men även levande kvistar vars diamater är under 20 mm beskärs. Efter stamkvistningen ska den levande kronans andel vara minst 50 procent av trädets längd. Undvik att skada kvistkudden. |
| Lärk | + vårvintern och juni-juli  ---- inte under savningsperioden | Kapa främst döda kvistar. Efter stamkvistningen ska den levande kronan utgöra minst hälften av trädets längd. |
Suositeltavat karsinta-ajat ja toteutus puulajeittain.

# Utförande av stamkvistning

## Kom ihåg gallringarna

I stamkvistade bestånd ska man utföra gallringarna vid rätt tidpunkt och de ska vara tillräckligt kraftiga så att de stamkvistade träden får en god diametertillväxt och investeringen blir lönsam.

# Utförande av stamkvistning

## Spara information om stamkvistningen

Efter stamkvistningen lönar det sig att spara informationen om projektet och begära ett intyg av en skogsfackman. Information som åtminstone ska antecknas är beståndets geografiska läge samt dess medeldiameter och kvistningshöjd.

Med hjälp av stamkvistning kan man förbättra kvaliteten framför allt i vårtbjörks- och tallbestånd som har en god eller nöjaktig teknisk kvalitet. Bestånd som har dålig kvalitet lönar det sig inte att stamkvista.

Stamkvistning

Med hjälp av stamkvistning kan man förbättra kvaliteten framför allt i vårtbjörks- och tallbestånd som har en god eller nöjaktig teknisk kvalitet. Bestånd som har dålig kvalitet lönar det sig inte att stamkvista.

Utförande av stamkvistning

Välväxande tallbestånd lämpar sig bäst för stamkvistning Tallbestånd och vårtbjörksbestånd är mest lämpade för stamkvistning.&nbsp;Men man kan också stamkvista gran, lärk och ädla lövträd såsom ek.&nbsp;Stamkvistning utförs i unga skogar som närmar sig första gallringen.&nbsp;Då hinner träden bilda tillräckligt med kvistfri ved före slutavverkningen. Välväxande tallbestånd i södra och mellersta Finland, som kan producera rotblock av hög kvalitet med hjälp av stamkvistning och gallringar med relativt kort omloppstid, är ekonomiskt sett bäst lämpade för stamkvistning. Nytta också för landskapet Stamkvistning kan ha positiva effekter på landskapet.&nbsp;Sikten blir bättre speciellt i unga skogar och skogen blir mera parklik.&nbsp;Ett stamkvistat bestånd ser mera välskött ut än ett som inte är stamkvistat och träden verkar också vara grövre. Stammarna är lämpliga att stamkvista när medeldiametern är 7–13 cm. Om stamkvistningen utförs senare hinner träden inte bilda tillräckligt mycket kvistfri ved före slutavverkningen. Bild: © Erkki Oksanen.

Nuoren metsän hoitotoimenpiteitä voivat olla taimikon ja nuoren metsän perkaus, harvennus ja laatupuiden pystykarsinta. Sopivilla nuoren metsän hoitokohteilla voidaan tehdä pienpuun korjuuta.

Det är möjligt att få stöd för vård av ungskog om stödvillkoren uppfylls. Mer information och stödmöjligheter kan bl.a. fås av Finlands skogscentral.

Pystykarsinta on kuolleiden ja elävien oksien karsintaa kasvatettavista puista. Tavoitteena on lisätä arvokkaiden oksattomien tyvitukkien määrää hyvälaatuisissa metsiköissä ja parantaa metsikön taloudellista tuottoa.

Vid stamkvistningen avlägsnas kvistar på den del av stammen som blir rotblock. Efter att såren av de kapade kvistarna vallats in, börjar trädet bilda kvistfri ved. Tallbestånd och vårtbjörksbestånd är mest lämpade för stamkvistning. Välväxande tallbestånd i södra och mellersta Finland, som kan producera rotblock av hög kvalitet med hjälp av stamkvistning och gallringar med relativt kort omloppstid, är ekonomiskt sett bäst lämpade för stamkvistning.

Harvennushakkuilla ohjataan puuston kehittymistä haluttuun suuntaan poistamalla osa puustosta ja tekemällä tilaa kasvatettaville puille. Harvennuksia voidaan tehdä joustavasti monin eri tavoin metsänomistajan tavoitteista ja metsän ominaisuuksista riippuen.
Harvennuksella edistetään kasvatettavan puuston järeytymistä ja elinvoimaisuutta. Harvennusten avulla metsänomistaja voi myös saada puunmyyntituloja.

# Stamkvistning

## Välväxande tallbestånd lämpar sig bäst för stamkvistning

Tallbestånd och vårtbjörksbestånd är mest lämpade för stamkvistning. Men man kan också stamkvista gran, lärk och ädla lövträd såsom ek. Stamkvistning utförs i unga skogar som närmar sig första gallringen. Då hinner träden bilda tillräckligt med kvistfri ved före slutavverkningen.
Välväxande tallbestånd i södra och mellersta Finland, som kan producera rotblock av hög kvalitet med hjälp av stamkvistning och gallringar med relativt kort omloppstid, är ekonomiskt sett bäst lämpade för stamkvistning.

# Stamkvistning

## Nytta också för landskapet

Stamkvistning kan ha positiva effekter på landskapet. Sikten blir bättre speciellt i unga skogar och skogen blir mera parklik. Ett stamkvistat bestånd ser mera välskött ut än ett som inte är stamkvistat och träden verkar också vara grövre.

# Stamkvistning

## Stora nackdelar med fel utförd stamkvistning

Stamkvistning kan orsaka färgfel, röta och lyror om arbetet inte blir utfört på rätt sätt eller om det utförs under fel årstid. Om till exempel tallstammar stamkvistas på senhösten och tidigt på vintern kan sporer av barrträdskräfta tränga in i stammarna via skador i barken och orsaka lyror.

# Stamkvistning

## Värdeökningen störst för grovt virke

Välväxande tallbestånd i södra och mellersta Finland, som kan producera rotblock av hög kvalitet med hjälp av stamkvistning och gallringar med relativt kort omloppstid, är ekonomiskt sett bäst lämpade för stamkvistning. På torr mo får stamkvistade tallar hög kvalitet, men lönsamheten är inte lika god som på frisk mo på grund av den längre omloppstiden och en sämre tillväxt.
Det lönar sig att förlänga omloppstiden något för stamkvistade bestånd eftersom den största värdetillväxten kommer först i slutet av omloppstiden. Stamkvistningens lönsamhet kan förbättras genom att gödsla 1–2 gånger före förnyelseavverkningen.

# Stamkvistning

## Exempelkalkyl: Stamkvistning av tallbestånd

Om vi utgår från att kostnaden för stamkvistning av ett tallbestånd är 500 €/ha, borde vi med en kalkylränta på 4 % få över 3 500 €/ha mer intäkter vid slutavverkningen av beståndet (50 år efter stamkvistningen) i dagens penningvärde för att arbetet ska kunna ses som lönsamt. Om mängden stock då är 250 m³/ha, betyder det här att vi borde få ett 14 €/m³ högre pris. Det här skulle förutsätta ett 25 procents pristillägg om vi utgår från stockpriset i början av år 2015 (56 €/m³).

# Stamkvistning

## Exempelkalkyl: Stamkvistning av vårtbjörk

Eftersom omloppstiden för björk är kortare än för tall, kommer investeringen i stamkvistningen att realiseras tidigare. Det är billigare att stamkvista ett björkbestånd än ett tallbestånd, men virkesutfallet blir också mindre. Om vi utgår från att kostnaden för stamkvistning är 300 €/ha, borde vi med en kalkylränta på 4 % få över 1 180 €/ha mer intäkter vid slutavverkningen av beståndet (35 år efter stamkvistningen) i dagens penningvärde för att arbetet ska kunna ses som lönsamt. Om mängden stock då är 180 m³/ha, betyder det här att vi borde få ett 6,50 €/m³ högre pris. Det här skulle förutsätta ett 15 procents pristillägg för björkstocken om vi utgår från stockpriset i början av år 2015 (43 €/m³).

Pystykarsinnan taloudellinen kannattavuus riippuu siitä, mikä on korkealaatuisen tukin kysyntä tulevaisuudessa ja maksetaanko karsitulle puulle laatulisää. Työlajin kannattavuutta heikentää tulojen pitkä odotusaika ja karsintaan liittyvät riskitekijät.

# Stamkvistning

## Exempelkalkyl: Stamkvistning av vårtbjörk

### Utförande av stamkvistning.

##  [Utförande av stamkvistning](/sv/node/818)

# Stamkvistning

## Kom ihåg gallringarna

# Stamkvistning

## Spara information om stamkvistningen

Pystykarsinnalla voidaan parantaa laatua lähinnä rauduskoivikoissa ja männiköissä, jotka ovat tekniseltä laadultaan hyviä tai kohtalaisia. Huonolaatuisen puuston karsinnasta ei ole hyötyä.

Stamkvistning innebär att man avlägsnar döda och levande kvistar på de bästa träden i beståndet. Målet är att öka mängden värdefulla kvistfria rotblock i bestånd av hög kvalitet och därmed förbättra den ekonomiska avkastningen. Vid stamkvistningen avlägsnas kvistar på den del av stammen som blir rotblock. Efter att såren av de kapade kvistarna vallats in, börjar trädet bilda kvistfri ved.

Stamkvistning innebär att man avlägsnar döda och levande kvistar på de bästa träden i beståndet. Målet är att öka mängden värdefulla kvistfria rotblock i bestånd av hög kvalitet och därmed förbättra den ekonomiska avkastningen. Vid stamkvistningen avlägsnas kvistar på den del av stammen som blir rotblock. Efter att såren av de kapade kvistarna vallats in, börjar trädet bilda kvistfri ved.

Välj gallringsmetod enligt situation Täta grupper lönar det sig att låggallra, medan grövre träd också kan avlägsnas genom höggallring. Med tanke på planeringen och utförandet av gallringen är det lättast att sträva till jämna bestånd, men ett bestånd där tätheten varierar kan i en del fall bättre uppfylla landskapsmässiga och naturvårdsmässiga mål. Sådana träd av dålig kvalitet som man inte tänker lämna som naturvårdsträd, avlägsnas. Exempel på träd som ska tas bort och lämnas kvar i en låggallring av ett granbestånd. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Exempel på vilka träd som tas bort och vilka som lämnas kvar vid höggallring i ett granbestånd. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Låggallring Låggallring är en gallringsform som lämpar sig i bestånd av alla åldrar och i bestånd med olika trädslag som till sin struktur är jämna. I första hand sparar man de bästa härskande och medhärskande träden som beträffande stamkvaliteten har möjlighet att utvecklas till stockträd. Målet med låggallring är att få en snabb diameterutveckling i beståndet och att få beståndet att snabbare ge intäkter från följande avverkningar. Vid en låggallring tar man bort skadade och sjuka träd träd som är mindre än de härskande och medhärskande träden träd med tvära krökar och långkrökar, träd med grova kvistar och träd som har förgreningar på stockdelen så att det i beståndet blir kvar välväxande träd av möjligast hög kvalitet och beståndstätheten följer gallringsmallarna. Som utfyllnad kan man spara mindre träd av sämre kvalitet eller träd som har lägre ekonomiskt värde. Höggallring Höggallring är en gallringsform som lämpar sig i äldre gallringsbestånd med jämn beståndsstruktur där man förutom mindre träd också avverkar större träd med ekonomiskt högre värde. Avverkningen utförs så att man särskilt gynnar medhärskande träd av hög kvalitet och så att avverkningen jämnar ut längd- och diameterspridningen i beståndet. Höggallring ökar produktionen av värdefull stock och förlänger beståndets omloppstid. Vid höggallring tar man bort träd med skador och sjuka träd, träd som är av dålig kvalitet, träd med synnerligen grova kvistar och träd med dåliga kronor oberoende av storleken på trädet, om man inte sparar dem som naturvårdsträd 50–100 härskande träd per hektar. Om valet faller mellan två träd med förstklassiga kronor tar man bort det grövre trädet. Vid planeringen av en höggallring ska man kontrollera att objektet lämpar sig för höggallring. Vid gallringen lämnar man kvar medhärskande träd som är av hög kvalitet, har bra kronor och har förmåga att reagera på gallringen. Träden ska vara jämnt fördelade i beståndet. Att gallra bland de härskande träden kräver yrkesskicklighet och noggrannhet för att tätheten i beståndet ska hållas inom gallringsmallarnas ramar. Höggallring har den fördelen att de direkta virkesförsäljningsintäkterna från gallringen blir större medan också den totala mängden stock som produceras i beståndet ökar. Höggallring är mest lönsam i det skede av skogens utveckling när man vid höggallringen kan ta bort träd som just nått stockdimension. Träd som ger minst två stockar eller en stor stock är mest lämpade att ta bort vid höggallring. Ett sådant träd har då en brösthöjdsdiameter om minst 23 centimeter och är minst 19 meter högt. Ju högre avkastningskravet är, desto större nytta har skogsägaren av höggallring på den typ av objekt där gallringsformen är lämplig. Exempel: Jämförelse mellan låggallring och höggallring i grandominerad skog I det här exemplet jämförs skötselprogram med två låggallringar med ett annat som består av en låggallring och en höggallring. Då exempelbeståndet är 50 år gammalt fattar man ett beslut om vilken gallringsmetod som ska användas, låggallring eller höggallring. Beståndet ifråga finns i Lapinlahti (1 083 d.d.) och är ett planterat granbestånd på lundartad mo. Omloppstiderna i exemplet är 67 respektive 75 år. Diagrammet visar virkesuttagen från andra gallringen i programmen. När andra gallringen görs som höggallring blir virkesuttaget större, framförallt uttaget av stock. Ett större uttag av stock ger större intäkter från virkesförsäljningen. Det krävs en skicklig maskinförare för att höggallringen ska utföras på rätt sätt. I exemplet förlänger höggallringen omloppstiden med omkring åtta år, om kravet på diameter för förnyelse hålls oförändrat. Diagrammet visar den årliga produktionen av stock och massaved per hektar i en granskog som gallras enligt principerna för låggallring och höggallring. I jämförelse höjer en höggallring den årliga produktionen av stock med drygt 15 %, totalproduktionen med cirka 4 % och sänker produktionen av massaved med cirka 20 %. För en skogsägare som vill ha en hög virkesproduktion, stor andel stock och ett starkt kassaflöde, är höggallring ett bra alternativ. När beståndet är 50 år är nettonuvärdet med 3 % kalkylränta 16 294 €/ha för programmet med höggallring och 15 324 €/ha för programmet med låggallring. Vid beräkning av nettonuvärdet har kassaflödet i de följande omloppstiderna beaktats genom att markvärdet lagts till intäkterna från slutavverkningen. Exempel: Jämförelse av låggallring och höggallring i ett grandominerat bestånd. Jämförelse av låggallring och höggallring i ett talldominerat bestånd I det här exemplet jämförs skötselprogram med två låggallringar med ett annat som består av en låggallring och en höggallring. I diagrammet jämförs ett planterat tallbestånd på frisk mo i Kajanaland, Paltamo (992 d.d.). Trädbeståndet sköts som blandbestånd för att kvaliteten och virkesproduktionen ska bli högre. Då exempelbeståndet är 60 år gammalt fattar man ett beslut om vilken gallringsmetod som ska användas, låggallring eller höggallring. Omloppstiderna i exemplet är 82 respektive 95 år. När andra gallringen i ett tallbestånd görs som höggallring blir i synnerhet stockuttaget större. Totalt ökar virkesuttaget med drygt en femtedel. Jämfört med en låggallring blir intäkterna från virkesförsäljningen 80 % större. Medelvolymen på det virke som avverkas blir större vilket sänker avverkningskostnaderna, men risken för drivningsskador ökar när de härskande träden avverkas. Det krävs en skicklig maskinförare för att höggallringen ska bli utförd på rätt sätt i en talldominerad blandskog. I exemplet förlänger höggallring omloppstiden med 13 år, om kravet på diameter för förnyelse hålls oförändrat.&nbsp;Diagrammet visar den årliga produktionen av stock och massaved per hektar i en talldominerad blandskog som gallras enligt principerna för låggallring och höggallring.&nbsp;I jämförelse höjer en höggallring den årliga produktionen av stock med drygt 20 % och sänker produktionen av massaved med drygt 10 %. För en skogsägare som vill ha en hög virkesproduktion och en stor andel stock i avverkningsuttaget är höggallring ett bra alternativ. När beståndet är 60 år är nettonuvärdet med 2 % kalkylränta 9 627 euro/ha för programmet med höggallring och 8 305 euro/ha för programmet med låggallring. Vid beräkning av nettonuvärdet har kassaflödet i de följande omloppstiderna beaktats genom att markvärdet lagts till intäkterna från slutavverkningen. Exempel: Jämförelse av låggallring och höggallring i ett talldominerat bestånd. Vid höggallring blir det ett högre stockuttag än vid låggallring om beståndet är väl skött. Bild: © Maria Lindén.

# Låg- och höggallring

## Välj gallringsmetod enligt situation

Täta grupper lönar det sig att låggallra, medan grövre träd också kan avlägsnas genom höggallring. Med tanke på planeringen och utförandet av gallringen är det lättast att sträva till jämna bestånd, men ett bestånd där tätheten varierar kan i en del fall bättre uppfylla landskapsmässiga och naturvårdsmässiga mål. Sådana träd av dålig kvalitet som man inte tänker lämna som naturvårdsträd, avlägsnas.

# Låg- och höggallring

## Låggallring

Låggallring är en gallringsform som lämpar sig i bestånd av alla åldrar och i bestånd med olika trädslag som till sin struktur är jämna. I första hand sparar man de bästa härskande och medhärskande träden som beträffande stamkvaliteten har möjlighet att utvecklas till stockträd. Målet med låggallring är att få en snabb diameterutveckling i beståndet och att få beståndet att snabbare ge intäkter från följande avverkningar.
Vid en låggallring tar man bort
- skadade och sjuka träd
- träd som är mindre än de härskande och medhärskande träden
- träd med tvära krökar och långkrökar, träd med grova kvistar och träd som har förgreningar på stockdelen så att det i beståndet blir kvar välväxande träd av möjligast hög kvalitet och beståndstätheten följer gallringsmallarna.

Som utfyllnad kan man spara mindre träd av sämre kvalitet eller träd som har lägre ekonomiskt värde.

# Låg- och höggallring

## Höggallring

Höggallring är en gallringsform som lämpar sig i äldre gallringsbestånd med jämn beståndsstruktur där man förutom mindre träd också avverkar större träd med ekonomiskt högre värde. Avverkningen utförs så att man särskilt gynnar medhärskande träd av hög kvalitet och så att avverkningen jämnar ut längd- och diameterspridningen i beståndet. Höggallring ökar produktionen av värdefull stock och förlänger beståndets omloppstid.
Vid höggallring tar man bort
- träd med skador och sjuka träd, träd som är av dålig kvalitet, träd med synnerligen grova kvistar och träd med dåliga kronor oberoende av storleken på trädet, om man inte sparar dem som naturvårdsträd
- 50–100 härskande träd per hektar. Om valet faller mellan två träd med förstklassiga kronor tar man bort det grövre trädet.

Vid planeringen av en höggallring ska man kontrollera att objektet lämpar sig för höggallring. Vid gallringen lämnar man kvar medhärskande träd som är av hög kvalitet, har bra kronor och har förmåga att reagera på gallringen. Träden ska vara jämnt fördelade i beståndet. Att gallra bland de härskande träden kräver yrkesskicklighet och noggrannhet för att tätheten i beståndet ska hållas inom gallringsmallarnas ramar.
Höggallring har den fördelen att de direkta virkesförsäljningsintäkterna från gallringen blir större medan också den totala mängden stock som produceras i beståndet ökar. Höggallring är mest lönsam i det skede av skogens utveckling när man vid höggallringen kan ta bort träd som just nått stockdimension. Träd som ger minst två stockar eller en stor stock är mest lämpade att ta bort vid höggallring. Ett sådant träd har då en brösthöjdsdiameter om minst 23 centimeter och är minst 19 meter högt. Ju högre avkastningskravet är, desto större nytta har skogsägaren av höggallring på den typ av objekt där gallringsformen är lämplig.

# Låg- och höggallring

## Höggallring

### Jämförelse mellan låggallring och höggallring.

##  [Jämförelse mellan låggallring och höggallring](/sv/node/863)

Table
|   | Låggallring | Höggallring |
| --- | --- | --- |
| Mål | Att få virkesförsäljningsintäkter och snabbare diameterutveckling i det kvarstående beståndet. Att koncentrera tillväxten till de bästa härskande och medhärskande träden. | Att få virkesförsäljningsintäkter och högre värdetillväxtprocent i det kvarstående beståndet. Att senarelägga förnyelseavverkningen med 5–20 år. Att koncentrera tillväxten till de bästa härskande och medhärskande träden. |
| Utförande | Lätt at utföra. | Kräver yrkesskicklighet och noggrannhet. |
| Lämpliga objekt | Lämplig i alla gallringsobjekt. | Lämplig vid andra eller tredje gallringen i skötta grövre barrträdsdominerade bestånd och i vårtbjörksbestånd. Inte lämplig i glasbjörksbestånd och inte heller i övertäta oskötta likåldriga bestånd. |
| Ekonomi | Ingen betydande skillnad i avverkad volym jämfört med höggallring. Uttaget av stock är dock mindre än virkesförsäljningsintäkterna. | Uttaget av stock och de direkta virkesförsäljningsintäkterna är större än vid låggallring. |
| Risker | En alltför hård gallring ökar risken för vind- och snöskador. | Gallringsstyrkan kan lätt bli för hård, vilket sänker virkesproduktionen i beståndet. Risken för skador på trädbeståndet och vindskador kan öka något jämfört med låggallring. |

# Låg- och höggallring

## Exempel: Jämförelse mellan låggallring och höggallring i grandominerad skog

I det här exemplet jämförs skötselprogram med två låggallringar med ett annat som består av en låggallring och en höggallring. Då exempelbeståndet är 50 år gammalt fattar man ett beslut om vilken gallringsmetod som ska användas, låggallring eller höggallring. Beståndet ifråga finns i Lapinlahti (1 083 d.d.) och är ett planterat granbestånd på lundartad mo. Omloppstiderna i exemplet är 67 respektive 75 år.
Diagrammet visar virkesuttagen från andra gallringen i programmen. När andra gallringen görs som höggallring blir virkesuttaget större, framförallt uttaget av stock. Ett större uttag av stock ger större intäkter från virkesförsäljningen. Det krävs en skicklig maskinförare för att höggallringen ska utföras på rätt sätt.
I exemplet förlänger höggallringen omloppstiden med omkring åtta år, om kravet på diameter för förnyelse hålls oförändrat. Diagrammet visar den årliga produktionen av stock och massaved per hektar i en granskog som gallras enligt principerna för låggallring och höggallring. I jämförelse höjer en höggallring den årliga produktionen av stock med drygt 15 %, totalproduktionen med cirka 4 % och sänker produktionen av massaved med cirka 20 %. För en skogsägare som vill ha en hög virkesproduktion, stor andel stock och ett starkt kassaflöde, är höggallring ett bra alternativ.

När beståndet är 50 år är nettonuvärdet med 3 % kalkylränta 16 294 €/ha för programmet med höggallring och 15 324 €/ha för programmet med låggallring. Vid beräkning av nettonuvärdet har kassaflödet i de följande omloppstiderna beaktats genom att markvärdet lagts till intäkterna från slutavverkningen.

# Låg- och höggallring

## Exempel: Jämförelse mellan låggallring och höggallring i grandominerad skog

### Jämförelse av låggallring och höggallring i ett grandominerat bestånd.

##  [Nettonuvärde för låg- och höggallring, gran, tabell](/sv/node/855)

Table
|   |   | Höggallring | Låggallring |
| Nettonuvärde vid 50 år, euro/ha, 3 % ränta |   | 16 294 | 15 324 |
| Omloppstid, år |   | 75 år | 67 år |
| Ätgård | År | Kassaflöde | Kassaflöde |
| --- | --- | --- | --- |
| Administrativa utgifter, €/ha |   | - 11/år | - 11/år |
| Förnyelsearbeten, €/ha |  | - 1 265 | - 1 265 |
| Slyröjning, €/ha | 5 | - 300 | - 300 |
| Röjning, €/ha | 12 | - 460 | - 460 |
| Första gallring, €/ha | 32 | + 956 | + 956 |
| Andra gallring, €/ha | 50 | + 4 093 | + 2 437 |
| Slutavverkning, €/ha |   | + 23 827 | + 19 831 |
| Markvärde |   | + 1 720 | + 1 469 |
Ylä- ja alaharvennuksen vertailu kuusivaltaisessa metsässä.

# Låg- och höggallring

## Jämförelse av låggallring och höggallring i ett talldominerat bestånd

I det här exemplet jämförs skötselprogram med två låggallringar med ett annat som består av en låggallring och en höggallring. I diagrammet jämförs ett planterat tallbestånd på frisk mo i Kajanaland, Paltamo (992 d.d.). Trädbeståndet sköts som blandbestånd för att kvaliteten och virkesproduktionen ska bli högre. Då exempelbeståndet är 60 år gammalt fattar man ett beslut om vilken gallringsmetod som ska användas, låggallring eller höggallring. Omloppstiderna i exemplet är 82 respektive 95 år.
När andra gallringen i ett tallbestånd görs som höggallring blir i synnerhet stockuttaget större. Totalt ökar virkesuttaget med drygt en femtedel. Jämfört med en låggallring blir intäkterna från virkesförsäljningen 80 % större. Medelvolymen på det virke som avverkas blir större vilket sänker avverkningskostnaderna, men risken för drivningsskador ökar när de härskande träden avverkas. Det krävs en skicklig maskinförare för att höggallringen ska bli utförd på rätt sätt i en talldominerad blandskog.
I exemplet förlänger höggallring omloppstiden med 13 år, om kravet på diameter för förnyelse hålls oförändrat. Diagrammet visar den årliga produktionen av stock och massaved per hektar i en talldominerad blandskog som gallras enligt principerna för låggallring och höggallring. I jämförelse höjer en höggallring den årliga produktionen av stock med drygt 20 % och sänker produktionen av massaved med drygt 10 %. För en skogsägare som vill ha en hög virkesproduktion och en stor andel stock i avverkningsuttaget är höggallring ett bra alternativ.

När beståndet är 60 år är nettonuvärdet med 2 % kalkylränta 9 627 euro/ha för programmet med höggallring och 8 305 euro/ha för programmet med låggallring. Vid beräkning av nettonuvärdet har kassaflödet i de följande omloppstiderna beaktats genom att markvärdet lagts till intäkterna från slutavverkningen.

# Låg- och höggallring

## Jämförelse av låggallring och höggallring i ett talldominerat bestånd

### Jämförelse av låggallring och höggallring i ett talldominerat bestånd.

##  [Nettonuvärde för låg- och höggallring, tall, tabell](/sv/node/854)

Table
|   |   | Höggallring | Låggallring |
| Nettonuvärde 60 år, euro/ha, 2 % ränta |   | 9 627 | 8 305 |
| Omloppstid, år |   | 95 år | 82 år |
| Ätgård | År | Kassaflöde | Kassaflöde |
| --- | --- | --- | --- |
| Administrativa utgifter, €/ha |   | - 11/år | - 11/år |
| Förnyelsearbeten, €/ha |  | - 1 100 | - 1 100 |
| Slyröjning, €/ha | 5 | - 300 | - 300 |
| Röjning, €/ha | 12 | - 460 | - 460 |
| Första gallring, €/ha | 40 | + 682 | + 682 |
| Andra gallring, €/ha | 60 | + 2 368 | + 1 273 |
| Slutavverkning, €/ha |   | + 13 203 | +10 390 |
| Markvärde |   | + 1 314 | + 482 |
Ylä- ja alaharvennuksen vertailu mäntyvaltaisessa metsässä.
solujen otsikko kaksi viimeistä: kassavirta

Gallringsmetoden är den princip som man utgår från då man väljer de träd som ska avlägsnas. Gemensamt för alla gallringsmetoder är att de syftar till att förbättra kvaliteten på det växande beståndet, försnabba diametertillväxten och att ge avverkningsintäkter. Det kvarvarande beståndet ska vara produktivt och av så hög kvalitet som möjligt. För likåldriga bestånd används två gallringsmetoder: låggallring och höggallring. Man kan vid behov växla mellan de här metoderna också inne i ett och samma bestånd.

Senare gallringar

Gallringsmetoden är den princip som man utgår från då man väljer de träd som ska avlägsnas. Gemensamt för alla gallringsmetoder är att de syftar till att förbättra kvaliteten på det växande beståndet, försnabba diametertillväxten och att ge avverkningsintäkter. Det kvarvarande beståndet ska vara produktivt och av så hög kvalitet som möjligt. För likåldriga bestånd används två gallringsmetoder: låggallring och höggallring. Man kan vid behov växla mellan de här metoderna också inne i ett och samma bestånd.

Låg- och höggallring

Plantering av ask Som ung tål ask beskuggning och man kan plantera den under en lågskärm av al eller björk.&nbsp;Planteringstätheten är 500–700 plantor per hektar förutsatt att andra plantor kompletterar plantbeståndet så att det blir tillräckligt tätt.&nbsp;I öppen terräng planteras 400–700 askar och dessutom klibbal.&nbsp;Det räcker med 2 500–3 000 plantor per hektar i plantskogsskedet.&nbsp;De bästa alarna och askarna får bli stockträd. Skötsel av ask En äldre ask behöver mycket ljus och den levande kronans andel av trädets höjd får inte sjunka under 50 procent. Om kronandelen blir mindre bildar asken mörk kärnved, vilket sänker virkets värde. Askens stam förgrenar sig sällan, och man kan göra hårda gallringar i ett askbestånd. När träden nått en övre höjd på cirka tio meter, märker man ut de bästa träden som sedan gynnas vid gallringarna. I odlingens slutskede finns det 150–200 träd kvar per hektar. Asken torde vara avverkningsmogen vid 60–80 års ålder. Asken kan drabbas av askskottsjukan, som på kort tid brett ut sig till de flesta askskogarna i Europa, också Finland. Av olika skadegörare är askskottsjukan för tillfället den största risken i askbestånd. Bild: © Kaj Lindh.

# Plantering av ask

## Plantering av ask

Som ung tål ask beskuggning och man kan plantera den under en lågskärm av al eller björk. Planteringstätheten är 500–700 plantor per hektar förutsatt att andra plantor kompletterar plantbeståndet så att det blir tillräckligt tätt. I öppen terräng planteras 400–700 askar och dessutom klibbal. Det räcker med 2 500–3 000 plantor per hektar i plantskogsskedet. De bästa alarna och askarna får bli stockträd.

En äldre ask behöver mycket ljus och den levande kronans andel av trädets höjd får inte sjunka under 50 procent. Om kronandelen blir mindre bildar asken mörk kärnved, vilket sänker virkets värde. Askens stam förgrenar sig sällan, och man kan göra hårda gallringar i ett askbestånd. När träden nått en övre höjd på cirka tio meter, märker man ut de bästa träden som sedan gynnas vid gallringarna. I odlingens slutskede finns det 150–200 träd kvar per hektar. Asken torde vara avverkningsmogen vid 60–80 års ålder. Asken kan drabbas av askskottsjukan, som på kort tid brett ut sig till de flesta askskogarna i Europa, också Finland. Av olika skadegörare är askskottsjukan för tillfället den största risken i askbestånd.

Ask växer enbart på de bästa, kalkhaltiga lundmarkerna i södra Finland. Ståndorten måste ständigt vara fuktig och det måste finnas rörligt markvatten inom räckhåll för rötterna. När man väljer växtplats bör man beakta att asken är frostkänslig. För att asken ska producera stock av hög kvalitet behöver den inte odlas lika tätt som ek, alm eller lind.

Val av trädslag och förnyelsemetod

Ask växer enbart på de bästa, kalkhaltiga lundmarkerna i södra Finland. Ståndorten måste ständigt vara fuktig och det måste finnas rörligt markvatten inom räckhåll för rötterna. När man väljer växtplats bör man beakta att asken är frostkänslig. För att asken ska producera stock av hög kvalitet behöver den inte odlas lika tätt som ek, alm eller lind.

Plantering av ask

Täthet Y-axeln i gallringsmallarna beskriver beståndets täthet. Tätheten kan beskrivas på två olika sätt, som beståndets grundyta eller som stamtal. Då man använder grundytan för gallringsmallarna visas både stämplingsgränsen och gränsen för det kvarstående, målsatta beståndet (nedre kurvan). Om man i stället har valt stamtal så visar gallringsmallen bara gränsen för det kvarstående beståndet efter gallringen. Gallringsmallarna baserade på stamantal rekommenderas vid förstagallring, det vill säga vid de första avverkningen som producerar gagnvirke, samt vid drivning av energived. Vid senare gallringar i likåldriga bestånd som gallrats tidigare, rekommenderas att man i första hand använder gallringsmallar som baserar sig på grundytan. Höjd X-axeln på gallringsmallarna beskriver trädbeståndets höjd. Höjden kan beskrivas antingen som övre höjd eller medelhöjd. Du kan alltid välja det lämpligaste av de två alternativen. Övre höjd rekommenderas för likåldriga, skötta bestånd med jämn beståndsstruktur, det vill säga sådana som gallringsmallarna även i övrigt lämpar sig bäst för. Den övre höjden är lättare att bestämma i fält än medelhöjden. En exakt beräkning av medelhöjden på provytan kräver att höjden på samtliga träd mäts. Ju större höjdvariationen är i beståndet, desto sannolikare är det att gallringsmallarna som baserar sig på medelhöjden lämpar sig bättre än gallringsmallarna som baserar sig på den övre höjden.

# Presentationsform för gallringsmallarna

## Täthet

Y-axeln i gallringsmallarna beskriver beståndets täthet. Tätheten kan beskrivas på två olika sätt, som beståndets grundyta eller som stamtal. Då man använder grundytan för gallringsmallarna visas både stämplingsgränsen och gränsen för det kvarstående, målsatta beståndet (nedre kurvan). Om man i stället har valt stamtal så visar gallringsmallen bara gränsen för det kvarstående beståndet efter gallringen. Gallringsmallarna baserade på stamantal rekommenderas vid förstagallring, det vill säga vid de första avverkningen som producerar gagnvirke, samt vid drivning av energived. Vid senare gallringar i likåldriga bestånd som gallrats tidigare, rekommenderas att man i första hand använder gallringsmallar som baserar sig på grundytan.

# Presentationsform för gallringsmallarna

## Höjd

X-axeln på gallringsmallarna beskriver trädbeståndets höjd. Höjden kan beskrivas antingen som övre höjd eller medelhöjd. Du kan alltid välja det lämpligaste av de två alternativen.
Övre höjd rekommenderas för likåldriga, skötta bestånd med jämn beståndsstruktur, det vill säga sådana som gallringsmallarna även i övrigt lämpar sig bäst för. Den övre höjden är lättare att bestämma i fält än medelhöjden. En exakt beräkning av medelhöjden på provytan kräver att höjden på samtliga träd mäts. Ju större höjdvariationen är i beståndet, desto sannolikare är det att gallringsmallarna som baserar sig på medelhöjden lämpar sig bättre än gallringsmallarna som baserar sig på den övre höjden.

Presentationsform för gallringsmallarna

Mindre vindskador genom god skogsvård Genom att utföra röjningar och gallringar vid rätt tidpunkt, blir trädens rotsystem och stammar starka så att de står emot vindskador.&nbsp;När träden blir högre växer risken för vindskador.&nbsp;Man kan motverka vindskador genom att avgränsa förnyelseytorna rätt och att undvika att det uppstår stora höjdskillnader mellan intill varandra liggande beståndsfigurer Zeng, H., Pukkala, T., Peltola, H. 2007. The use of heurestic optimization in risk management of wind damage in forest planning. Forest Ecology and Management 241:189-199.Zubizarreta-Gerendiain, A., Pukkala, T., Peltola, H. 2017. Effects of wind damage on the optimal management of boreal forests under current and changing climatic conditions. Canadian Journal of Forest Research 47(2): 246-256..&nbsp;Om man undviker alltför kraftiga gallringar eller förkortar omloppstiden är risken också mindre att det uppstår skador förorsakade av vinden. Man kan få fram hur känsligt ett område är för vindskador till exempel genom att studera den karta över vindskaderisker(extern länk) som Naturresursinstitutet tagit fram. Skaderisken är störst i äldre gallringsskogar av gran på grund av granens ytliga rotsystem och stora krona.&nbsp;Också tall och lövträd kan drabbas av skador, men för lövträdens del gäller detta närmast under sommaren då löven utgör ett vindfång. I gallringsskogar är risken för vindskador störst strax efter gallringen och en eventuell gödsling Valinger, E. &amp; Lundqvist, L. 1992. Influence of thinning and nitrogen fertilization on the frequency of snow and wind induced stand damage in forests. Scottish Forestry 46: 311–320. Valinger, E., Lundqvist, L. &amp; Brandel, G. 1994. Wind and snow damage in a thinning and fertilisation experiment in Pinus sylvestris. Scandinavian Journal of Forest Research 9: 129–134..&nbsp;Om man vill gödsla en ungskog på mineraljord är det bäst att utföra gödslingen först 2–3 år efter första gallringen.&nbsp;Det lönar sig att lämna en 10-20 meter bred zon, som inte gallras lika hårt eller lämnas helt ogallrad, i kanten av gallringsbestånd som gränsar till en förnyelseyta eller är utsatt för hårda vindar. Klimatförändringen ökar risken för vindskador Med klimatförändringen följer ökad risk för vindskador då den tjälfria perioden blir längre och i sydligaste Finland kan marken vara tjälfri under perioderna med hårda vindar på våren och hösten Lehtonen, I., Kämäräinen, M., Gregow, H., Venäläinen, A., Peltola, H. 2016. Heavy snow loads in Finnish forests respond regionally asymmetrically to projected climate change. Nat. Hazards Earth Syst. Sci., 16(10): 2259-2271.. Blöt och tung snö som samlas i kronorna ökar ytterligare risken Peltola, H., Kellomäki, S., Väisänen, H., Ikonen, V-P. 1999. A mechanistic model for assessing the risk of wind and snow damage to single trees and stands of Scots pine, Norway spruce and birch. Canadian Journal of Forest Research 29:647-661.Päätalo, M-L., Peltola, H., Kellomäki, S. 1999. Modelling the risk of snow damage to forests under short-term snow loading. Forest Ecology and Management 116:51-70. Å andra sidas förväntas enligt nuvarande forskningsrön hårda vindar inte öka märkbart Pryor, S., Barthelmie, R., Clausen, N., Drews, M., MacKellar,N., and Kjellström, E. 2012. Analyses of possible changes in intense and extreme wind speeds over northern Europe underclimate change scenarios, Clim. Dynam., 38, 189–208.Gregow, H., Laaksonen, A., and Alper, M.E. 2017. Increasing large scale windstorm damage in Western, Central and Northern European forests, 1951–2010. Scientific Reports 7: 46397. . Det är skäl att beakta den ökade risken för vindskador i samband med beståndsförnyelse och avverkningar och välja trädslag som är lämpliga för ståndorten.&nbsp;Om man t.ex. ensidigt satsar på gran vid skogsodlingen leder det till en ökad vindskaderisk och dessutom till risk för torkskador och för angrepp av barkborre och rotticka.

# Förebygg vindskador

## Mindre vindskador genom god skogsvård

Genom att utföra röjningar och gallringar vid rätt tidpunkt, blir trädens rotsystem och stammar starka så att de står emot vindskador. När träden blir högre växer risken för vindskador. Man kan motverka vindskador genom att avgränsa förnyelseytorna rätt och att undvika att det uppstår stora höjdskillnader mellan intill varandra liggande beståndsfigurer . Om man undviker alltför kraftiga gallringar eller förkortar omloppstiden är risken också mindre att det uppstår skador förorsakade av vinden.
Man kan få fram hur känsligt ett område är för vindskador till exempel genom att studera den [karta över vindskaderisker(extern länk)](https://metsainfo.luke.fi/fi/tuulituhoriskikartta) som Naturresursinstitutet tagit fram.
Skaderisken är störst i äldre gallringsskogar av gran på grund av granens ytliga rotsystem och stora krona. Också tall och lövträd kan drabbas av skador, men för lövträdens del gäller detta närmast under sommaren då löven utgör ett vindfång.

I gallringsskogar är risken för vindskador störst strax efter gallringen och en eventuell gödsling[ ](https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/toimenpiteet/metsien-terveydesta-huolehtiminen/yleistietoa%23reference-268). Om man vill gödsla en ungskog på mineraljord är det bäst att utföra gödslingen först 2–3 år efter första gallringen. Det lönar sig att lämna en 10-20 meter bred zon, som inte gallras lika hårt eller lämnas helt ogallrad, i kanten av gallringsbestånd som gränsar till en förnyelseyta eller är utsatt för hårda vindar.

# Förebygg vindskador

## Klimatförändringen ökar risken för vindskador

Med klimatförändringen följer ökad risk för vindskador då den tjälfria perioden blir längre och i sydligaste Finland kan marken vara tjälfri under perioderna med hårda vindar på våren och hösten . Blöt och tung snö som samlas i kronorna ökar ytterligare risken Å andra sidas förväntas enligt nuvarande forskningsrön hårda vindar inte öka märkbart .
Det är skäl att beakta den ökade risken för vindskador i samband med beståndsförnyelse och avverkningar och välja trädslag som är lämpliga för ståndorten. Om man t.ex. ensidigt satsar på gran vid skogsodlingen leder det till en ökad vindskaderisk och dessutom till risk för torkskador och för angrepp av barkborre och rotticka.

Vindskador är vanliga i hela landet. Skador som orsakas av de kraftigaste stormarna kan vi inte minska med skogsvårdsinsatser. Däremot går det att motverka skador förorsakade av måttligare vindar genom god skogsvård och god planering av skogsbruket.

Vårda skogens hälsa

Vindskador är vanliga i hela landet. Skador som orsakas av de kraftigaste stormarna kan vi inte minska med skogsvårdsinsatser. Däremot går det att motverka skador förorsakade av måttligare vindar genom god skogsvård och god planering av skogsbruket.

Förebygg vindskador

Viktigt att beakta ståndorten Eken trivs i lundar och på lundartad mo.&nbsp;Mullrika, finkorniga moräner och lerjordar är de bästa ståndorterna för ek.&nbsp;Den trivs också på styva lermarker. Däremot trivs den inte på sanka marker och torvmarker.&nbsp;Eken är ett frostkänsligt trädslag och därför ska den inte planteras på frostlänta marker.&nbsp;Som ung ska eken växa mycket tätt så att den får en rak stam.&nbsp;Eken är ett ljuskrävande trädslag och därför tål ekplantornas kronor inte beskuggning. Plantering av ek Det förmånligaste sättet att få en tillräcklig odlingstäthet är att plantera ekarna gruppvis med cirka 10 meters mellanrum.&nbsp;I varje grupp planteras 5–6 ekplantor, totalt 500–600 per hektar.&nbsp;Planteringen kan också utföras genom att plantera några rader med ett annat trädslag mellan raderna av ekplantor.&nbsp;Vårtbjörk, klibbal och gran är bra alternativ som blandträdslag och de ger intäkter när de avverkas.&nbsp;En plantskog av ek ska röjas flera gånger. Skötsel av ek Ekens stam ska hållas i skugga och kronan i ljuset så att det bildas mindre vattenskott. För att få kvistfria rotblock måste man ta bort de nedre kvistarna på unga träd och stamkvista träden senare. Gallringarna ska vara svaga och upprepas ofta. Den levande kronans andel får inte understiga hälften av trädets höjd. Vid skötsel av ekbestånd är det viktigt att i tid välja ut de bästa stammarna, 50–100 träd per hektar. Alla skogsvårdsåtgärder inklusive gallringar görs till förmån för dessa stammar. Alla träd och buskar som inte hotar de bästa ekarnas kronor lämnas oröjda. Det tar omkring hundra år att producera grovt ekvirke, men redan i 50-åriga skötta ekbestånd är det möjligt att få stock av hög kvalitet. Bild: © Erkki Oksanen.

# Förnyelse och skötsel av ek

## Viktigt att beakta ståndorten

Eken trivs i lundar och på lundartad mo. Mullrika, finkorniga moräner och lerjordar är de bästa ståndorterna för ek. Den trivs också på styva lermarker. Däremot trivs den inte på sanka marker och torvmarker. Eken är ett frostkänsligt trädslag och därför ska den inte planteras på frostlänta marker. Som ung ska eken växa mycket tätt så att den får en rak stam. Eken är ett ljuskrävande trädslag och därför tål ekplantornas kronor inte beskuggning.

# Förnyelse och skötsel av ek

## Plantering av ek

Det förmånligaste sättet att få en tillräcklig odlingstäthet är att plantera ekarna gruppvis med cirka 10 meters mellanrum. I varje grupp planteras 5–6 ekplantor, totalt 500–600 per hektar. Planteringen kan också utföras genom att plantera några rader med ett annat trädslag mellan raderna av ekplantor. Vårtbjörk, klibbal och gran är bra alternativ som blandträdslag och de ger intäkter när de avverkas. En plantskog av ek ska röjas flera gånger.

# Förnyelse och skötsel av ek

## Skötsel av ek

Ekens stam ska hållas i skugga och kronan i ljuset så att det bildas mindre vattenskott. För att få kvistfria rotblock måste man ta bort de nedre kvistarna på unga träd och stamkvista träden senare.
Gallringarna ska vara svaga och upprepas ofta. Den levande kronans andel får inte understiga hälften av trädets höjd. Vid skötsel av ekbestånd är det viktigt att i tid välja ut de bästa stammarna, 50–100 träd per hektar. Alla skogsvårdsåtgärder inklusive gallringar görs till förmån för dessa stammar. Alla träd och buskar som inte hotar de bästa ekarnas kronor lämnas oröjda. Det tar omkring hundra år att producera grovt ekvirke, men redan i 50-åriga skötta ekbestånd är det möjligt att få stock av hög kvalitet.

För ek finns det relativt rikligt med lämpliga ståndorter i landets sydligaste delar. Ek förnyar sig och klarar sig även på mindre bördiga ståndorter, men på dem blir tillväxten och produktionen av gagnvirke svag. En bra tillväxt och hög kvalitet på virket kräver ett näringsrikt, minst en meter tjockt jordlager.

För ek finns det relativt rikligt med lämpliga ståndorter i landets sydligaste delar. Ek förnyar sig och klarar sig även på mindre bördiga ståndorter, men på dem blir tillväxten och produktionen av gagnvirke svag. En bra tillväxt och hög kvalitet på virket kräver ett näringsrikt, minst en meter tjockt jordlager.

Förnyelse och skötsel av ek

Text Gallringen ska göras så att den stöder beståndets framtida utveckling och i enlighet med skogsägarens mål för sitt skogsinnehav. Vid drivning av energived tas också klenvirke tillvara som inte fyller gagnvirkesdimensioner. Det är möjligt att få statsstöd för skötsel av ungskog om stödvillkoren är uppfyllda. Vid förstagallring av en ungskog kan energived tas ut. Bilden visar drivning av energived i en ung, oskött skog. Bild: © Pentti Väisänen.

Energivedsgallring görs i ungskog i form av en förstagallring där man tar ut stammarna som helträd eller energislanor och där virket används för energiproduktion.

Gallringen ska göras så att den stöder beståndets framtida utveckling och i enlighet med skogsägarens mål för sitt skogsinnehav. Vid drivning av energived tas också klenvirke tillvara som inte fyller gagnvirkesdimensioner. Det är möjligt att få statsstöd för skötsel av ungskog om stödvillkoren är uppfyllda.

Energivedsgallring

Skötsel av skogslind Ett ungt bestånd ska växa tätt om man vill ha stock av god kvalitet. Det förmånligaste sättet att få en tillräcklig odlingstäthet är att plantera skogslindarna gruppvis med cirka 10 meters mellanrum. I varje grupp planteras 5–6 lindplantor, totalt 500–600 per hektar. I fråga om tätheten följs samma rekommendationer som för eken. De senare gallringarna ska vara svage men upprepas ofta, eftersom lind har en benägenhet att bilda vattenskott. Skogslinden är avverkningsmogen vid 80–90 års ålder. Bild: © Kaj Lindh.

# Förnyelse och skötsel av skogslind

## Skötsel av skogslind

Ett ungt bestånd ska växa tätt om man vill ha stock av god kvalitet. Det förmånligaste sättet att få en tillräcklig odlingstäthet är att plantera skogslindarna gruppvis med cirka 10 meters mellanrum. I varje grupp planteras 5–6 lindplantor, totalt 500–600 per hektar.
I fråga om tätheten följs samma rekommendationer som för eken. De senare gallringarna ska vara svage men upprepas ofta, eftersom lind har en benägenhet att bilda vattenskott. Skogslinden är avverkningsmogen vid 80–90 års ålder.

Skogslind producerar kvalitetsvirke endast på god lundmark och på bördig åkermark, också sådana som är lerhaltiga. Däremot trivs den inte på styva lerjordar. Grova lindar tål förnyelseavverkningar som kraftigt ökar ljusmängden. Linden förökar sig främst genom rotskott, men linden går också att förnya genom plantering. Lind tål beskuggning. Den har samma krav på ståndort som ek och man kan odla lind som blandträdslag i en ekskog för att ekstammarna ska hållas i skugga.

Skogslind producerar kvalitetsvirke endast på god lundmark och på bördig åkermark, också sådana som är lerhaltiga. Däremot trivs den inte på styva lerjordar. Grova lindar tål förnyelseavverkningar som kraftigt ökar ljusmängden. Linden förökar sig främst genom rotskott, men linden går också att förnya genom plantering. Lind tål beskuggning. Den har samma krav på ståndort som ek och man kan odla lind som blandträdslag i en ekskog för att ekstammarna ska hållas i skugga.

Förnyelse och skötsel av skogslind

Rätt tidpunkt för röjningen Röjning utförs då övre höjden på plantskogen är 3-4 meter. I norra Finland utförs röjningen redan vid 2-3 meters höjd. I allmänhet sluter sig en granplantskog väl efter en röjning och beskuggningen hindrar uppväxande sly att ta över.&nbsp;Grandominerade plantskogar röjs till en täthet på 1 800-2 000 plantor per hektar. På bördiga ståndorter kan det bli nödvändigt med två röjningsomgångar också i de fall där slyröjningen är utförd. Strävan är ändå att genom effektiv skötsel minimera antalet ingrepp. Om slyröjningen har utförts t.ex. genom maskinell slyuppryckning har man märkt att slyuppslaget minskat så mycket att någon egentlig röjning inte har behövt utföras. På bördiga platser kan man vara tvungen att röja upp till två gånger, även om slyröjning har gjorts. Målet är ändå att hålla antalet skötselomgångar så lågt som möjligt genom effektiv skogsvård. Man har observerat att maskinell slyröjning minskar stubb- och rotskott så mykcet att man ofta inte behöver röjning. Lämna också vårtbjörk Man kan bra lämna vårtbjörkar av god kvalitet och som uppkommit som frö som utfyllnad i plantskogen, om de inte är högre än granarna. Inblandningen av vårtbjörk i granplantskog får enligt rekommendationerna vara högst 20 % . Ett sådant björkinslag sänker ännu inte tillväxten i beståndet, men tillför biologisk mångfald och ger omväxling i landskapet. Vårtbjörk kan drivas upp till fanérstock av hög kvalitet i ett granbestånd, eftersom skador förorsakade av björkbastflugan sällan är allvarliga i blandskog. Om den vårtbjörk som förekommer utgör överståndare, kan beståndet drivas upp i två skikt. Särskilt i glesa granplantskogar kan de bästa stammarna av vårtbjörk drivas upp till stock av hög kvalitet. Överståndarna gallras så att granunderväxten bibehåller sin livskraft. Röjning med sikte på blandskog i grandominerad plantskog I en gran-tallblandskog varierar andelen gran mellan 50 och 75 procent av det totala trädbeståndet. Röjning utförs vid 4-5 meters höjd. Beståndet gallras till en täthet på 1800 - 2200 stammar per hektar. I ett granbestånd rekommenderas den nedre gränsen för den eftersträvade tätheten. Antalet plantor inkluderar även lövträd i beståndet. I en äkta blandskog av gran och vårtbjörk är andelen vårtbjörk i beståndet minst 25 %. Gallringen av beståndet ska utföras vid en dominerande höjd av cirka 3 till 4 meter. Gallringen utförs med en täthet på 1600 - 1800 stammar per hektar. I ett granbestånd rekommenderas en högre gallringstäthet. Antalet plantor inkluderar även andra trädslag som finns i beståndet.

# Röjning i grandominerade skogar

## Rätt tidpunkt för röjningen

Röjning utförs då övre höjden på plantskogen är 3-4 meter. I norra Finland utförs röjningen redan vid 2-3 meters höjd. I allmänhet sluter sig en granplantskog väl efter en röjning och beskuggningen hindrar uppväxande sly att ta över. Grandominerade plantskogar röjs till en täthet på 1 800-2 000 plantor per hektar.
På bördiga ståndorter kan det bli nödvändigt med två röjningsomgångar också i de fall där slyröjningen är utförd. Strävan är ändå att genom effektiv skötsel minimera antalet ingrepp. Om slyröjningen har utförts t.ex. genom maskinell slyuppryckning har man märkt att slyuppslaget minskat så mycket att någon egentlig röjning inte har behövt utföras.

# Röjning i grandominerade skogar

## Rätt tidpunkt för röjningen

##  [Rekommenderard röjningstidpunkt och målsatt täthet i grandominderad plantskog och granblandplantskogSuositellut harvennuksen ajankohta ja tavoitetiheydet kuusivaltaisessa taimikossa ja kuusi-sekametsä taimikossa](/sv/node/3260)

Table
| Typ av plantskog | Övre höjd (m) | Målsatt täthet (st/ha) |
| --- | --- | --- |
| Grandominerad plantskog | 3 – 4  | 1 800 – 2 000 |
| Gran under 75 % | 4 – 5  | 1 600 – 2 200 |
Plantmängden innehåller också tallar och lövträd.

På bördiga platser kan man vara tvungen att röja upp till två gånger, även om slyröjning har gjorts. Målet är ändå att hålla antalet skötselomgångar så lågt som möjligt genom effektiv skogsvård. Man har observerat att maskinell slyröjning minskar stubb- och rotskott så mykcet att man ofta inte behöver röjning.

# Röjning i grandominerade skogar

## Lämna också vårtbjörk

Man kan bra lämna vårtbjörkar av god kvalitet och som uppkommit som frö som utfyllnad i plantskogen, om de inte är högre än granarna. Inblandningen av vårtbjörk i granplantskog får enligt rekommendationerna vara högst 20 % . Ett sådant björkinslag sänker ännu inte tillväxten i beståndet, men tillför biologisk mångfald och ger omväxling i landskapet. Vårtbjörk kan drivas upp till fanérstock av hög kvalitet i ett granbestånd, eftersom skador förorsakade av björkbastflugan sällan är allvarliga i blandskog.
Om den vårtbjörk som förekommer utgör överståndare, kan beståndet drivas upp i två skikt. Särskilt i glesa granplantskogar kan de bästa stammarna av vårtbjörk drivas upp till stock av hög kvalitet. Överståndarna gallras så att granunderväxten bibehåller sin livskraft.

# Röjning i grandominerade skogar

## Röjning med sikte på blandskog i grandominerad plantskog

I en gran-tallblandskog varierar andelen gran mellan 50 och 75 procent av det totala trädbeståndet. Röjning utförs vid 4-5 meters höjd. Beståndet gallras till en täthet på 1800 - 2200 stammar per hektar. I ett granbestånd rekommenderas den nedre gränsen för den eftersträvade tätheten. Antalet plantor inkluderar även lövträd i beståndet.
I en äkta blandskog av gran och vårtbjörk är andelen vårtbjörk i beståndet minst 25 %. Gallringen av beståndet ska utföras vid en dominerande höjd av cirka 3 till 4 meter. Gallringen utförs med en täthet på 1600 - 1800 stammar per hektar. I ett granbestånd rekommenderas en högre gallringstäthet. Antalet plantor inkluderar även andra trädslag som finns i beståndet.

Röjning skapar växtutrymme för de träd som lämnas kvar att växa. I grandominerade plantskogar utförs röjningen relativt tidigt. Ju större de stammar är som ska tas bort, desto arbetsdrygare är röjningsarbetet, och kostnaderna ökar snabbt.

Röjning

Röjning skapar växtutrymme för de träd som lämnas kvar att växa. I grandominerade plantskogar utförs röjningen relativt tidigt. Ju större de stammar är som ska tas bort, desto arbetsdrygare är röjningsarbetet, och kostnaderna ökar snabbt. 

Sök med ämnesord

Sökresultat för “gallring”

Utförande av stamkvistning

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Stamkvistning

Låg- och höggallring

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Plantering av ask

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Presentationsform för gallringsmallarna

Förebygg vindskador

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Förnyelse och skötsel av ek

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Energivedsgallring

Förnyelse och skötsel av skogslind

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Röjning i grandominerade skogar

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Sökning och meny