Ståndortsklassificering i skogsbruket
Ståndortsklassificering har utvecklats för att beskriva skogsmarkens egenskaper. Med ståndort avses alla de miljöfaktorer som påverkar tillväxten hos träd och annan vegetation. De viktigaste ståndortsfaktorerna är mark och klimat.
Virkesproduktionsförmågan hos en ståndort påverkas av näringstillståndet, vattentillgången och värmeförhållandena i marken. Markens egenskaper, och särskilt bördigheten, påverkar bland annat trädslagsvalet.
Finlands klimat är kallt och fuktigt. Större delen av skogarna i Finland ligger i den norra barrskogsregionen. Bara kustområdet längst i sydväst hör till ekskogsregionen. Förutsättningarna för virkesproduktion varierar kraftigt i landets olika delar. Den effektiva värmesumman under vegetationsperioden är ett sätt att beskriva värmeförhållandena i en region.
För att bestämma ståndortsklassen, som avspeglar virkesproduktionsförmågan för ett skogs- eller torvmarksområde, används en indirekt metod som baseras på markvegetationen. Det har visat sig att den här metoden fungerar bra i praktiken.
Ståndortsklasserna på mineraljordar - momark - är lundartad mo, frisk mo, torr mo, karg mo och lavmo. Lundarna utgör en egen klass.
Ståndortsklassificeringen på dikade torvmarker baserar sig på torvmotyper som har en motsvarighet i de ståndortsklasser som används för momarkerna. Lundartad mo motsvaras av örttorvmo, frisk mo av blåbärstorvmo, torr mo av lingontorvmo, karg mo av ristorvmo och lavmo av lavtorvmo. Då man bedömer virkesproduktionsförmågan på dikade torvmarker bör man ta i beaktande att vatten- och näringshushållningen på sådana här marker kan förändras.
Ståndortsanpassning
Det är viktigt att beakta ståndorten i samband med nästan alla skogliga åtgärder. Särskilt viktigt är det att beakta ståndorten i samband med förnyelse och trädslagsval och då man slår fast avverkningstidpunkten.
Noggrannare anvisningar för hur man bestämmer ståndort finns på Naturresursinstitutets webbplats(extern länk).
Klassificering av skog utgående från marktyp
Utgående från markegenskaperna kan skogsbruksmark placeras i någon av följande klasser:
Mineraljord, eller momark, är mark där jordmånen består av podsol med ett mårskikt på ytan. Enligt skogslagens definition klassificeras sådana objekt som mineraljord där mineraljord förekommer närmare än 30 cm från markytan.
Preciseringar:
- Försumpad mineraljord är mineraljord där över 25 procent av växttäcket består av torvmarksväxter på grund av den höga fuktighetsgraden i marken.
Lundar är bördiga, ofta kalkhaltiga mulljordar (mullskikt 10-30 cm). Jordmånen är brunjord. Längst upp i markprofilen hittas grynig mull, där mineraljordspartiklar är blandade med organiskt material.
Torvmark, eller torvjord, är enligt den botaniska definitionen en ståndort där det förekommer ett växtsamhälle som bygger upp ett torvtäcke. Torvtäckets tjocklek kan variera från mycket tunt till flera meter tjockt. I skogslagen avser man med torvmarker sådana ståndorter där mineraljord hittas först på minst 30 centimeters djup. En torvmark kan vara dikad eller odikad.
Odikade torvmarker kan vidare klassificeras i olika torvmarkstyper och dikade torvmarker i torvmotyper. Om det inte längre förekommer några torvmarksväxter eller torv på ståndorten tillämpas skogstypsklassificering och den här typen av områden kallas dikad momark.
Odikad torvmark delas upp i tre huvudgrupper: kärr, myrar och mossar[Lähdeviite1].
- Kärren och myrarna delas sedan in i äkta kärr och äkta myrar och i kärr och myrar av blandtyp. Torvmarker av blandtyp är en kombination av äkta torvmarker och mossar. På tuvorna växer träd och kärr- eller myrväxter och mellan dem växtlighet som hör hemma på mossar (öppen torvmark).
- Mossarna delas ytterligare upp i fattigmossar och brunmossar.
Dikad torvmark delas in i torvmotyper utgående från deras näringsnivå.
- Klassificeringen följer samma princip som skogstypsklassificeringen.
- Efter att en ståndort har klassificerats som en viss torvmotyp enligt näringsnivån, sker en ytterligare indelning i två klasser, typ I och typ II. Torvmoar av typ I har uppstått ur äkta trädbevuxna torvmarker och typ II ur öppna mossar eller blandtyper. Trädbeståndet på torvmoar av typ II med tjockt torvtäcke (över 30 cm) lider ofta av brist på mineralnäringsämnen.
Preciseringar:
- Förutom klassificeringen i torvmotyper kan dikade torvmarker också grupperas i tre grupper utgående från vilken inverkan dikningen tillsvidare har haft: nydikning, förändring och torvmo.
- Nydikningar liknar den ursprungliga torvmarken med undantag av dikena.
- På en förändring har trädbeståndet och övrig växtlighet som namnet säger redan genomgått en förändring, men växtligheten bibehåller ännu tydliga drag av torvmark.
- På torvmoar dominerar momarkernas arter klart i markvegetationen.
- En torvmark med tunt torvtäcke är en ståndort där torvtjockleken är under 30 cm. Skogslagen betraktar sådana här objekt som mineraljordar.
Ståndortstyper på mineraljord och lundmark
Ståndortstyperna på mineraljord är lundartad mo, frisk mo, torr mo, karg mo och lavmo. Lundarna utgör en egen ståndortstyp.
| Ståndort | Södra Finland | Österbotten-Kajanaland | Nordbotten | Skogs-Lapland |
|---|---|---|---|---|
Lundartad mo | OMT harsyra-blåbärstyp PyT pyrolatyp | GOMT skogsnäva-harsyra-blåbärstyp DMT ekbräken-blåbärstyp | GMT skogsnäva-blåbärstyp CoDMT hönsbär-ekbräken-blåbärstyp | GMT skogsnäva-blåbärstyp CoDMT hönsbär-ekbräken-blåbärstyp MaRht låggrästyp |
Frisk mo | MT blåbärstyp PIT väggmosstyp | VMT lingon-blåbärstyp DeMT kruståtel-blåbärstyp BaDeMT skogslummermossa-kruståtel-blåbärstyp p.MT nordlig blåbärstyp | HMT väggmossa-blåbärstyp LUT skvatram-odontyp p.MT nordlig blåbärstyp | LMT skvattram-blåbärstyp |
| Torr mo | VT lingontyp HyVT slåtterfibbla-lingontyp1 | EVT kråkbär-lingontyp | EMT kråkbär-blåbärstyp | UEMT odon-kråkbär-blåbärstyp |
| Karg mo | CT ljungtyp HyCT slåtterfibbla-ljungtyp2 | ECT kråkbär-ljungtyp | MCCIT blåbär-ljung-lavtyp | UVET mjölon-lingon-kråkbärstyp |
| Lavmo | CIT lavtyp | CIT lavtyp | CIT lavtyp | CIT lavtyp |
1Undertyp till VT.
2Undertyp till CT.
| Södra Finland | Österbotten-Kajanaland | Nordbotten och Skogs-Lappland | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Ekbältet | Sippbältet | Övriga områden | ||||
| Fuktiga lundar | Bördiga | MattT strutbräkentyp OFiT harsyra-älggrästyp | MattT strutbräkentyp OFiT harsyra-älggrästyp | MattT strutbräkentyp DpIT ryssbräkentyp OFiT harsyra-älggrästyp AT stormhattstyp | MattT strutbräkentyp DpIT ryssbräkentyp GOFiT skogsnäva- harsyra-älggrästyp | MattT strutbräkentyp DpIT ryssbräkentyp GFiT skogsnäva- harsyra-älggrästyp |
| Medelbördiga | AthOT majbräken-harsyratyp | AthOT majbräken-harsyratyp | AthOT majbräken-harsyratyp AthExpT majbräken-nordbräkentyp | AthExpT majbräken-nordbräkentyp CiT tortatyp | AthExpT majbräken-nordbräkentyp CiT tortatyp | |
| Friska lundar | Bördiga | HeOT blåsippa-harsyratyp PuVIT lungört-lundvioltyp AegT kirskåltyp CorAegT nunneört-kirskåltyp DentLaT tandrot-vårärttyp | HeOT blåsippa-harsyratyp PuVIT lungört-lundvioltyp AegT kirskåltyp | HeOT blåsippa-harsyratyp PuVIT lungört-lundvioltyp AegT kirskåltyp | GORT skogsnäva-harsyra-stenhallontyp | GT skogsnävatyp |
| Medelbördiga | OMaT harsyra-ekorrbärstyp SiT rödbläratyp | OMaT harsyra-ekorrbärstyp SiT rödbläratyp | OMaT harsyra-ekorrbärstyp SiT rödbläratyp | GOMaT skogsnäva-harsyra-ekorrbärstyp SiT rödbläratyp | GDT skogsnäva-ekbräkentyp | |
| Torra lundar | Bördiga | MeLaT bergslok-vårärttyp LasTrifT spenört-skogsklövertyp AgrOrigT småborre-kungsmyntatyp | MeLaT bergslok-vårärttyp | MeLaT bergslok-vårärttyp | GVT1 skogsnäva-lingontyp VRT1 lingon-stenhallontyp
| GVT1 skogsnäva-lingontyp
|
Medelbördiga | VRT lingon-stenhallontyp | VRT lingon-stenhallontyp | VRT lingon-stenhallontyp | |||
1De torra lundarna i Österbotten-Kajanaland, i Nordbotten och i Skogs-Lappland har inte beskrivits tillräckligt noggrant för att man ska kunna fastställa näringsförhållandet.
Skogarnas ståndortstyper, dikade torvmarker
Turvekangastyypin tunnistaminen
Ojitettujen soiden kasvupaikkaluokittelu perustuu kivennäismaiden metsätyyppiluokitukseen rinnastettaviin turvekangastyyppeihin. Kasvupaikkaluokittelussa käytetään termiä turvekangas suon kuivatusvaiheesta riippumatta.
Turvekangastyyppien luokittelu
Ojitusalueiden turvekankaat luokitellaan eri turvekangastyypeiksi, jotka voidaan rinnastaa ravinteisuustasoltaan vastaaviin kivennäismaiden metsätyyppeihin. Ojitettu suo luokitellaan tavallisesti jo ennen turvekangasvaihetta siihen turvekangastyyppiin, joksi se todennäköisesti kehittyy.
Turvekangastyypit jaetaan kahteen alaryhmään sen perusteella, millaisesta suotyypistä ne ovat kehittyneet. I-tyypin kohteet ovat syntyneet aidoista puustoisista soista ja II-tyypin kohteet avo- ja sekatyypin soista.
Alkuperäisen suon piirteet selittävät turvekankaan ominaisuuksia, etenkin ojituksen jälkeisen ensimmäisen puusukupolven rakennetta ja maan ravinnetilaa. Ne vaikuttavat muun muassa metsän kasvatustavan valintoihin ja lannoituksen kannattavuuteen. Siksi suometsien hoidossa on tärkeää tunnistaa esimerkiksi I- ja II-tyypin turvekankaat, jotta niillä voidaan tehdä puuntuotannollisesti oikeita ja taloudellisia ratkaisuja.
Tarkemmat kuvaukset soiden kasvupaikkatyypeistä on esitetty seuraavassa taulukossa.
Torvmotypernas undergrupper
- Torvmoar av typ I har uppkommit ur äkta, trädbevuxna torvmarker och torvmoar av typ II ur öppna mossar och blandtyper. Med blandtyper avses olika kombinationer av öppna mossar och trädbevuxna torvmarker.
- På objekt av typ II kan man ofta urskilja den typiska ytstrukturen hos den ursprungliga torvmarken: träden har uppstått på tuvor och mellan tuvorna finns en lägre, jämn yta. Andelen glasbjörk är i allmänhet klart större på torvmoar av typ II än på typ I.
| Ståndortstyp2 | Torvmo1 | Ursprunglig torvmarkstyp | Typiska drag |
|---|---|---|---|
| Lundartad mo | Ötm I
| LK lundkärr
| Trädbestånd: huvudträdslag vanligen välväxande gran, som blandträd allmänt glasbjörk och andra lövträd. På de bördigaste ståndorterna i södra Finland ädla lövträd. Markvegetation: buskar (hallon, brakved), stora ormbunkar (majbräken, nordbräken, strutbräken, skogsbräken, hultbräken), den lundartade mons örter (älggräs, pyrola, i södra Finland harsyra), bottenskiktet luckigt (lundmossor). |
Ötm II
| EgBrK egentligt brunmosskärr
| Trädbestånd: huvudträdslag glasbjörk eller gran som växer på tuvor, som blandträd tall och olika lövträd. Trädbeståndet vanligen glest eller luckigt och träden samlade i grupper. Markvegetation: som på objekt av typ I, men p.g.a. att ståndorten är ljus är ört- och gräsvegetationen kraftigare. | |
| Frisk mo | Bltm I
| BIK blåbärskärr
| Trädbestånd: grandominerat, glasbjörk som blandträd, gran i det härskande trädskiktet, enstaka tallar. Markvegetation: blåbärs- och lingonris nästan heltäckande, den friska mons växter (skogsstjärna, ekorrbär, björkpyrola, linnea samt skogsfräken och skogsbräken), i bottenskiktet en nästan heltäckande blandning av vitmosa (bl.a. granvitmossa) och skogsmossor (husmossa). |
Bltm II
| ÖSMy örtrik starrmyr
| Trädbestånd: tall-glasbjörk-granblandskog, granen har ofta startat från underväxt, glasbjörk kan också vara huvudträdslag. Markvegetation: på unga dikningsområden myrris (dvärgbjörk, getpors, odon), senare ökar blåbärsrisets och lingonrisets andel, samma ledväxter som för Bltm I (skogsstjärna, ekorrbär, björkpyrola, linnea samt skogsfräken och skogsbräken), bottenskiktet luckigt (bl.a. stor björnmossa, husmossa). | |
| Torr mo | Litm I
| LiK lingonkärr
| Trädbestånd: talldominerat, gran ett vanligt blandträd som når upp till det härskande skiktet, glasbjörk som blandträd. Markvegetation: domineras av lingonris och blåbärsris, myrris (getpors, odon) i luckor, inga örter kännetecknar Bltm, bottenskiktet nästan fullslutet (väggmossa och kvatsmossa). |
Litm II
| EgSMy egentlig starrmyr
| Trädbestånd: tall-glasbjörksblandskog, glasbjörken kan också vara huvudträdslag. Markvegetation: myrris (dvärgbjörk, getpors, odon), dominerar på yngre dikningsområden, senare försvinner dvärgbjörken, i blåbärs- och lingonriset förekommer fläckvis andra myrris, inga örter som kännetecknar Bltm.
| |
| Karg mo | Rtm I
| RMy rismyr
| Trädbestånd: nästan rent tallbestånd, glasbjörken växer dåligt, enstaka tvinvuxna granar. Markvegetation: domineras av myrris (getpors, odon), ristäcket luckigt på objekt som uppstått ur mossartade torvmarker, ofta rikligt med tuvdun, väggmossa och kvastmossa i bottenskiktet. |
Rtm II
| TdMy tuvdunmyr
| Trädbestånd: talldominerat, fler glasbjörkar som växer dåligt än på Rtm I. Markvegetation: som på typ I, men ofta mosaikartad, med myrris, tuvull, mossor och lavar. | |
| Lavmo | Lavtm I och II
| FuMy fuscummyr
| Trädbestånd: tvinvuxen tallskog. Markvegetation: lågvuxet myrris (ljung, kråkris), tuvull, rostvitmossa och renlavar dominerar i bottenskiktet. |
1 Klass I: ursprungligen äkta kärr och myrar klass II: ursprungligen öppna mossar och torvmarker av blandtyp
2Motsvarande ståndort på mineraljord.
Klassificering av torvmarker på basis av naturtillstånd eller lönsamhet
Torvmarkerna kan klassificeras utgående från ett lönsamhetsperspektiv och på basis av om de är i eller nära naturtillstånd eller inte (se bild). Förutom ståndortens produktionsförmåga finns det flera andra faktorer som påverkar skogsbrukets lönsamhet. En torvmark kan till exempel utnyttjas för rekreation eller för att binda kol, båda bruksformer som potentiellt kan innebära intäkter för skogsägaren. På kostnadssidan i virkesproduktionsalternativet hamnar igen de utmaningar som torvmarksdrivningen innebär och investeringarna i vattenvården.
Det är viktigt att kunna klarlägga om en torvmark är i, eller nära naturtillstånd eller inte eftersom en del av de torvmarker som är i naturtillstånd eller är odikade omfattas av begränsningar och krav i lagstifningen eller certifieringen. Kravnivån när det gäller certifieringen beror på vilket certifieringssystem som är i kraft på det aktuella området.
Klassificeringen av torvmarker utgående från deras naturtillstånd baserar sig på en bedömning av i vilken grad vattenhushållningen är naturlig eller inte. Vid bedömningen granskar man dräneringsläget, grundvattenytans nivå och växtligheten. Följande frågor kan vara till hjälp vid bedömningen:
- Är området dikat? När? finns det flera diken eller syns bara enstaka dikesstumpar?
- Syns det en dikningsreaktion hos träden? Hur kraftigt har dikningen påverkat torvmarksväxtligheten?
- Har torvtäcket blivit tunnare och sjunkit ihop efter dikningen? Hur mycket?
- Har grundvattennivån återgått till den ursprungliga nivån före dikningen?
Läs mer om ämnet: Skötsel av en skogsfastighet | Begreppen och klassificeringarna inom skogsvården
Litteratur
- Laine, J., Vasander, H., Hotanen, J-P., Nousiainen, H, Saarinen, M. ja Penttilä, T. 2012. Suotyypit ja turvekankaat – opas kasvupaikkojen tunnistamiseen. Metsäkustannus.