Avverkning för naturlig förnyelse som riktar in sig på likåldriga bestånd
Ekonomi och risker vid val av förnyelsemetod
Skogsförnyelsen är i allmänhet den dyraste inventeringen man gör under hela omloppstiden i det likåldriga skogsbruket. Den har också långtgående inverkan på trädbeståndets utveckling under hela omloppstiden och på de intäkter som skogen ger. Skogsförnyelsen har som mål att skapa ett plantbestånd som utgör grunden till ett trädbestånd av god kvalitet som kan utnyttja de tillväxtförutsättningar som ståndorten ger. Man får bereda sig på att de första intäkterna från beståndet kommer först om 25-50 år.
Förberedelserna viktiga
Det är skäl att förbereda förnyelsen i god tid före själva förnyelseavverkningen eftersom valet av förnyelsemetod påverkar genomförandet av förnyelsen. Vid val av förnyelsekedja är det viktigt att ta i beaktande hela skötselprogrammet. Om man vid metodvalet följer rekommendationerna för skogsvård uppnår man i allmänhet den bästa lönsamheten.
Metod enligt ståndort
På karga ståndorter växer trädbeståndet långsamt. Eftersom de intäkter som fås från följande avverkning ligger långt i framtiden, lönar det sig inte att använda dyra metoder som plantering. I allmänhet lyckas naturlig förnyelse bra på karga ståndorter.
Skogsodling har visat sig vara en säker metod för skogsförnyelse som snabbt ger resultat i form av ett nytt trädbestånd. På bördiga ståndorter höjer skogsodlingen virkesproduktionen och förkortar förnyelseskedet så pass mycket att en större investering är befogad. Om man har tillgång till förädlat frö lönar det sig att använda det. En tallskog som uppkommit genom sådd med förädlat frö har snabbare tillväxt och högre kvalitet. Nettonuvärdet för en omloppstid blir minst 25 % högre än i ett bestånd som såtts med beståndsfrö vid ett räntekrav om tre procent.
Om metoden är billig men olämplig stiger kostnaderna i slutändan. På bördiga ståndorter förorsakar till exempel harvning som helhet högre kostnader än högläggning eftersom harvning märkbart ökar behovet av plantskogsvård. När man väljer förnyelsemetod bör man också beakta vilka riskerna är för att misslyckas på den ifrågavarande ståndorten.
Olika sätt att säkra lönsamheten vid skogsförnyelse
- Följ råden i god skogsvård och välj den bäst lämpade metoden för objektet ifråga.
- Utnyttja den existerande underväxten om den är tillräckligt tät och av god kvalitet.
- Sträva till att utföra förnyelseåtgärderna genast efter slutavverkningen så att det snabbt uppstår en ny, växtlig skog och så att markvegetationen inte hinner ta över.
- Följ med hur plantbeståndet utvecklar sig och utför gräs- och slybekämpning genast när det finns behov.
Lönsamheten hos olika förnyelsemetoder, ett exempel från Saarijärvi (1 065 d.d.)
Ett tallbestånd på torr mo förnyas genom sådd eller på naturlig väg, vilket leder till ett tätt plantbestånd med klena kvistar. Ett planterat bestånd får ofta sämre kvalitet och blir glesare även om det kompletteras av naturplantor. I räkneexemplet nedan har man inte beaktat kvalitetsskillnaderna mellan bestånden.
Vid naturlig förnyelse lämnas fröträden kvar att växa på förnyelseytan. Fröträden binder kapital, men å andra sidan producerar de också värdefullt stockvirke. I räkneexemplet har man antagit att 20 % av fröträden fälls av vinden och att de inte tas tillvara. Det nuvärde för nettointäkterna som uppstår genom skötselprogrammet har räknats ut så att man upprepar den åtgärdskedja som inleds med hyggesrensningen och som avslutas med en slutavverkning som utförs som en avverkning i fröträdsställning.
Exempelkalkylen utgår från ett tallbestånd på torr mo i Saarijärvi som skogsägaren har beslutat att förnya. Rotvärdet är 13 000 euro/ha vilket man skulle få som direkt avverkningsintäkt om området skulle kalavverkas. Vid avverkning i fröträdsställning blir avverkningsintäkterna mindre än vid kalavverkning. Värdet på de fröträd som lämnas uppskattas till 1 380 euro/ha, intäkten blir alltså 11 620 euro/ha.
I samband med beslutet tar man i beaktande alla de kostnader och intäkter som uppstått efter att beslutet fattats, inkluderande de intäkter som slutavverkningen ger, och söker sedan en lösning som ger det högsta möjliga nuvärdet för nettointäkterna. De omedelbara avverkningsintäkterna är mindre vid naturlig förnyelse och därför blir skogsodling ett mer lönsamt alternativ även om fröträdsställningen ger ett större markvärde med en kalkylränta på tre eller fyra procent.
Kalkylränta | 2 % | 3 % | 4 % | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Plantering | Sådd | Naturlig | Plantering | Sådd | Naturlig | Plantering | Sådd | Naturlig | ||
Markvärde, €/ha | 1998 | 2168 | 1573 | 204 | 449 | 714 | -645 | -320 | 381 | |
Intäkt från virkesförsäljning | 13000 | 13000 | 11620 | 13000 | 13000 | 11620 | 13000 | 13000 | 11620 | |
Summa | 14998 | 15168 | 13193 | 13204 | 13449 | 12334 | 12355 | 12680 | 12001 | |
Omloppstid, år | 78 | 94 | 115 | 73 | 84 | 100 | 68 | 79 | 95 | |
Åtgärd | År | Kassaflöde | Kassaflöde | Kassaflöde | ||||||
Admin. kostnader, €/ha | -11/år | -11/år | -11/år | |||||||
Förnyelse, €/ha | 0 | -1112 | -567 | -369 | -1112 | -567 | -369 | -1112 | -567 | -369 |
Gräs- och slyröjning, €/ha | 4 | -319 | -319 | -319 | ||||||
5 | -319 | -319 | -319 | -319 | -319 | -319 | ||||
Överståndaravverkning | 5 | 1379 | 1379 | 1379 | ||||||
Röjning, €/ha | 14 | -465 | -465 | -465 | ||||||
15 | -465 | -465 | -465 | |||||||
20 | -465 | -465 | -465 | |||||||
Första gallring, €/ha | 33 | 555 | 555 | 555 | ||||||
39 | 785 | 785 | 785 | |||||||
50 | 745 | 745 | 745 | |||||||
Andra gallring, €/ha | 48 | 2445 | 2445 | 2445 | ||||||
54 | 2470 | 2470 | 2470 | |||||||
80 | 3040 | 3040 | 3040 | |||||||
Tredje gallring, €/ha | 69 | 2830 | 2830 | 2830 | ||||||
Slutavverkning, €/ha | 14345 | 12790 | 9225 | 12680 | 10700 | 6520 | 10850 | 8575 | 5440 |
Ekonomi och risker vid avverkning i fröträdsställning, teghuggning och avverkning i skärmställning.
Vid avverkning i fröträdsställning, teghuggning och avverkning i skärmställning sker förnyelsen på naturlig väg. Därför är förnyelsekostnaderna rätt små. Å andra sidan tar naturlig förnyelse längre tid och är förknippad med osäkerhetsfaktorer.
Avverkning i fröträdsställning
När den lyckas är avverkning i fröträdsställning en förmånlig metod att förnya skogen. Å andra sidan blir avverkningskostnaderna något högre än vid kalavverkning eftersom man är tvungen att utföra avverkningen i två skeden för att få bort fröträden. Kapitalet är också bundet i trädbeståndet en längre tid än vid kalavverkning. En långsam och ojämn plantsättning kan sänka virkesproduktionen i det nya trädbeståndet som uppstår efter avverkning i fröträdsställning. Det finns också risk för vindskador.
Teghuggning
I rätta förhållanden är naturlig förnyelse genom teghuggning en förmånlig metod att förnya skogen. Riskerna är de samma som vid annan förnyelse på naturlig väg. Plantsättningen kan till exempel dra ut på tiden och det uppstår en ojämn plantskog. Även vindskador i kantskogen kan försämra lönsamheten.
Avverkning i skärmställning
Avverkning i skärmställning är en förmånlig metod att förnya skogen på naturlig väg på rätt typ av objekt och när förnyelsen blir rätt utförd. Förnyelsekostnaderna blir lägre när man kan bygga vidare på det plantuppslag som redan finns i skogen. Riskerna är de samma som vid annan förnyelse på naturlig väg. Plantsättningen kan till exempel dra ut på tiden och det uppstår en ojämn plantskog. Det finns också en märkbar risk för vindskador.
Avverkningsuttaget blir klart mindre vid de enskilda avverkningarna, dvs. vid avverkning i skärmställning och senare när man avvecklar skärmen, jämfört med kalavverkning och det gör avverkningen dyrare. Om skärmträden tas bort i flera skeden stiger avverkningskostnaderna ytterligare. Sannolikt skadas eller förstörs en del av plantorna när skärmträden tas bort.
Landskapsvården vid avverkning i fröträdsställning, teghuggning och avverkning i skärmställning
Avverkning i fröträdsställning, teghuggning och avverkning i skärmställning bevarar i viss mån skogstäcket. Förändringen i landskapsbilden är därför mindre än vid kalavverkning.
Avverkning i fröträdsställning
Avverkning i fröträdsställning förändrar landskapet mindre än kalavverkning. Den här positiva landskapseffekten blir dock kortvarig om man tar bort fröträden genast efter att det uppstått ett plantuppslag. Om skogsägaren har landskapsmässiga mål för skogsbruket kan det vara motiverat att hålla kvar fröträden längre eller lämna kvar en del av dem.
Teghuggning
När man utför teghuggning på lämpliga ståndorter och tegarna blir rätt placerade i terrängen, innebär det en måttlig förändring av landskapsbilden. Om man följer terrängen och höjdkurvorna när tegarna huggs upp, smälter de in i terrängen och trädkronorna i kantskogen döljer den öppna tegen.
Avverkning i skärmställning
Den direkta förändringen av landskapet som en följd av avverkning i skärmställning är inte så stor, men landskapet förändras ytterligare när skärmen avvecklas. På ytor med skärmställning blir överståndarna längre kvar än på ytor med fröträdsställning. Om skogsägaren har landskapsmässiga mål för skogsbruket kan det vara motiverat att lämna kvar en del av skärmträden.
Naturvården vid avverkning i fröträdsställning, teghuggning och avverkning i skärmställning
Vid avverkning i fröträdsställning, teghuggning och avverkning i skärmställning kan man se till att upprätthålla naturens mångfald på olika sätt beroende på situationen, bl.a. genom att lämna naturvårdsträd och/eller viltbuskage.
Avverkning i fröträdsställning
Vid avverkning i fröträdsställning ska man förutom fröträd också lämna naturvårdsträd i stora grupper som klart framträder på ytan. Det är bra om man också lämnar några små områden med tätt buskage orörda. Viltet hittar då skydd och det ökar också mångfalden på förnyelseytan.
Teghuggning
Det bästa och fördelaktigaste sättet att förbättra de naturvårdsmässiga och viltvårdsmässiga förhållandena på en upphuggen teg är att utföra endast en lätt hyggesrensning efter avverkningen eller lämna den helt ogjord.
Avverkning i skärmställning
Om man vill betona natur- och viltvården kan man lämna kvar naturvårdsträd i stora grupper som tydligt framträder på ytan. Många viltarter trivs i skärmställningar med blandskog där det har uppkommit en tätare granunderväxt. Blåbärsriset klarar sig vanligen bra även efter en avverkning i skärmställning och speciellt skogshönsfåglarna gynnas av detta.
Bromsa klimatförändringen - Förnyelseavverkningar
Vid förnyelseavverkning avverkas ett förnyelsemoget bestånd med undantag av grupper av naturvårdsträd, grupper av naturplantor, viltbuskage och naturobjekt samt eventuellt fröträd. Samtidigt avlägsnas större delen av det kol som är bundet i träden och överförs antingen till träbaserade produkter eller frigörs i atmosfären. Efter en förnyelseavverkning frigörs också mer koldioxid från marken än före avverkningen.
Inverkan på kolmängden i trädbestånd och träprodukter
I samband med en förnyelseavverkning avlägsnas större delen av träden från avverkningsytan vilket leder till att bindningen av koldioxid minskar radikalt. Kolet i träprodukterna bevaras i dem under produkternas livstid. Med tanke på målet att bromsa klimatförändringen är det viktigt att så stor del av virket som möjligt kan utnyttjas i produkter med lång livstid. Produkter med kort livstid hjälper också till att bromsa klimatförändringen i den mån de ersätter sådana produkter som tillverkas av icke förnybara råvaror.
De naturvårdsträd och den döda ved som lämnas kvar i skogen för att trygga mångfalden utgör samtidigt långvariga kollager. En del av kolet i hyggesrester och stubbar blir också kvar i skogen och bygger på kollagret i marken[Lähdeviite1].
Inverkan på utvecklingen av markens kollager
Efter en förnyelseavverkning utgör marken en utsläppskälla för växthusgaser i och med att hyggesresterna bryts ned och det inte uppstår någon ny förna. Marken blir utsatt för höga temperaturer och inverkan av markberedning, vilket kan öka kolförlusten på momarker.[Lähdeviite2][Lähdeviite3]
Efter en förnyelseavverkning utgör marken en utsläppskälla i 15-20 år. Med dagens odlingsmetoder och odlingsmaterial är det emellertid möjligt att snabbare uppnå samma virkesvolym som den förra trädgenerationen hade.[Lähdeviite4]
På torvjordar leder en förnyelseavverkning till att grundvattennivån stiger, eftersom de träd som stod för en stor del av avdunstningen tas bort. Under de närmaste åren efter en kalavverkning kan utsläppen av både dikväveoxid och koldioxid öka[Lähdeviite5][Lähdeviite6][Lähdeviite7]. Man blir ofta tvungen att rensa dräneringsdikena i samband med förnyelseavverkning på torvjordar för att hålla grundvattenytan på en gynnsam nivå med tanke på trädens tillväxt. Den här åtgärden leder lätt till belastning på vattendragen.