Gå direkt till innehållet
  • Suomeksi
  • På svenska
Alfabetiskt indexOrdlista för rekommendationer för skogsbrukSkogsvårdens åtgärderSkötsel av en skogsfastighet
Bläddra

Beskogning

  • Suomeksi
Spara som PDF
Be­skrivning
Stöd för beslut
Ut­förande
Tilläggs­uppgifter

Beskogning innebär etablering av en ny skog på ett trädlöst område vars tidigare användningsändamål inte har varit skogsbruk. Området bör lämpa sig för virkesproduktion. Exempel på sådana ställen är områden som frigjorts från torvproduktion eller jordbruk, eller andra områden där träd klarar av att växa. Om ett område har särskilda natur- eller kulturvärden rekommenderas inte beskogning. På en del sådana här områden kan det till och med vara förbjudet i lag att etablera skog.

Sorkarna trivs på beskogade områden med riklig gräsväxt. Man kan minska skadorna på planterade lövträd genom att använda plantskydd. Bild: © Pertti Harstela / Vastavalo.
Tillbaka till början

Beskogning omfattar hela förnyelsekedjan

Till beskogningen hör alla olika skeden i förnyelsekedjan, inkluderande gräs- och slyröjning. Det är i allmänhet anledning att fästa speciell uppmärksamhet vid bekämpning av markvegetationen så att plantornas tidiga utveckling inte störs. På många beskogningsobjekt behövs också gödsling för att återställa näringsbalansen. Markberedningen och planteringen utförs huvudsakligen på samma sätt som vid normal skogsodling.

 

Tips för beskogning:

• Välj trädslag utgående från ståndorten.
• Använd sådana inhemska härkomster av frö och plantor som är bäst anpassade för de lokala klimatförhållandena.  
• Utnyttja naturlig underväxt för att åstadkomma blandbestånd.
• Utnyttja möjligheterna att också odla trädslag som ädla lövträd, asp, klibbal och lärk. 
 
Tillbaka till början

Beskogningens ekonomi

En nyckel till lönsamhet i beskogningsprojekt är valet av rätt objekt för beskogningen. Det lönar sig att välja sådana objekt där det är möjligt att uppnå ett bra resultat med måttliga arbetsinsatser och kostnader. En skogsägare som har för avsikt att beskoga ett område får räkna med att satsa på regelbunden vård av plantskogen i minst 10 år innan plantskogen är fulltät. Det kan vara skäl att utreda också andra, lönsammare användningsändamål för området.

Tillbaka till början

Bra planering förbättrar lönsamheten

Beskogning av gamla åkrar kan vara krävande. Beskogningsprocessen underlättas om beskogningen görs genast efter att åkerbruket upphört. Igenvuxna åkrar som inte odlats på länge orsakar de största utmaningarna. Däremot är områden som nyligen frigjorts från torvproduktion vanligen mycket lättare att beskoga.

Ur privatekonomisk synvinkel är beskogning med målet att producera virke inte en särskilt lönsam satsning. Exempel på lönsamma beskogningsprojekt finns också, bland annat produktion av glasbjörk med kort rotationstid[Lähdeviite1]och odling av tall [Lähdeviite2] på tidigare torvtäkter. Det finns ännu få undersökningar om ekonomin i beskogning av gamla torvtäkter.

Om man väljer rätt objekt och förnyelsekedja ökar sannolikheten att lyckas. 

Beskogning - Naturen

Då beskogning planeras och utförs på rätt sätt kan man undvika negativa effekter på naturen och lägga grunden till en mångsidig skog. Det är klokt att reda ut vilka alternativa bruksformer för marken det finns med tanke på mångfald, vattendrag och klimat, innan man fattar beslut om beskogning. 

Tillbaka till början

Fäst särskild vikt vid vårdbiotoperna

Det planerade beskogningsobjektet kan vara en värdefull vårdbiotop. Vårdbiotoper som hagmarker och ängar bör inte beskogas utan skötas så de hålls öppna eftersom de är värdefulla med tanke på mångfalden. NTM-centralen ger mer information om vårdbiotoper.

Ett vårdat kulturlandskap lockar också viltet. Bild: © Saara Lilja.
Tillbaka till början

Nedlagda åkrar kan vara rika på mångfald

På en åker som inte odlats på länge kan det ha utvecklats ett ljuskrävande, mångsidigt växtsamhälle. På sådana platser kan det förekomma sällsynta och till och med hotade arter. Artförekomster av det här slaget ska helst bevaras och området eller närliggande områden hållas öppna, istället för att beskoga det. NTM-centralen ger mer information om jordbruksområden med betydande naturvärden.

Tillbaka till början

Restaurering eller etablering av en våtmark som alternativ

Om man restaurerar eller etablerar en våtmark på en nedlagd torvtäkt kan klimatnyttan eller betydelsen för mångfalden ofta bli större än nyttan av beskogning som skulle kräva att dikena hålls funktionsdugliga. Torrläggningen gör att torven bryts ned och det bildas koldioxid. Restaurering genom återvätning av nedlagda torvtäkter är viktigt speciellt i södra Finland där i synnerhet bördiga torvmarker i naturtillstånd är ovanliga.

Tillbaka till början

Kombinera beskogning med mångfalds- eller viltåkrar

I stället för att beskoga en nedlagd åker i sin helhet, kan man också etablera mångfalds- eller viltåkrar, särskilt på åkeravsnitt som är svåra att skogsodla, där djuren trivs eller i närheten av en våtmark eller en vårdbiotop. Åkern kan sedan besås med olika växter som gynnar viltet, pollinerarna, landskapet och fåglarna. Livsmedelsverket ger mer information om mångfaldsåkrar. 

Tillbaka till början

Blandskog och avgränsning av specialobjekt ökar den biologiska mångfalden

Områden som har beskogats med ett enda trädslag är ensidiga ur både landskaps- och mångfaldssynvinkel. En blandning av olika trädslag gör att skogen får en mer varierad struktur. Blandskog påverkar också landskapsupplevelsen positivt.

Det kan förekomma objekt på området som gynnar mångfalden om de bevaras eller framhävs, till exempel fuktiga sänkor och små ängspartier. Enstaka stora stenar eller stenrösen gör landskapet mer mångsidigt och kan ge skydd för bland annat kräldjur.

Beskogning - Friluftslivet

Ett beskogat område blir snart trädbevuxet vilket påverkar landskapsbilden. Ju äldre träden blir, desto mer slutet blir landskapet. Den kommande förändringen av landskapet ska gärna beaktas på förhand så att det beskogade området smälter väl in i både när- och fjärrlandskapet. Beskogningen kan innebära en förbättring av landskapsbilden.

Tillbaka till början

Bedöm konsekvenserna för landskapsbilden

I närheten av bosättning, vägar och vattendrag är det viktigt att beakta de effekter som beskogningen kan ha för landskapsbilden. Vid beskogning kan man påverka landskapsbilden genom en lämplig avgränsning av det beskogade området och genom val av skogsodlingsmetod och trädslag. 

Öppna områden utgör ofta en del av ett kulturlandskap. Det finns en risk att beskogning kan ha negativa konsekvenser för det öppna kultur- och jordbrukslandskapet. Den skarpa gränsen mellan en åker och en planterad skog kan mjukas upp genom att plantera in lövträd i kantzonen. Skogsbryn där man lämnat buskar ger både skydd och föda åt olika vilt- och fågelarter som trivs i övergångszoner.

Trädens placering har betydelse för både landskapet och naturen. Plantering i raka rader underlättar visserligen gräsröjningen eftersom plantorna hittas lättare, men raka trädrader ger inte en äkta naturupplevelse. 

Nedlagda torvtäkter, torvbottnar, har i sig sällan något landskapsvärde. Här kan beskogning förbättra trivseln i området. Vid planeringen av nedlagda torvtäkter kan landskapet beaktas bland annat genom att kombinera olika framtida bruksformer.

Tillbaka till början

Öka rekreationsvärdet genom beskogning

Då man omvandlar en torvbotten till skog ökar möjligheterna till bär- och svampplockning och andra sätt att utnyttja området med stöd av allemansrätten. Produktionen av svamp och bär på torvbottnar är emellertid ofta låg.

Om man vill öka rekreationspotentialen på ett beskogat område är det bra att reda ut behovet och placeringen av leder och andra konstruktioner redan vid planeringen av området. 

Bromsa klimatförändringen - Beskogning

Beskogning av outnyttjad mark skapar nya trädbestånd där träden börjar binda kol och därmed bidra till att bromsa klimatförändringarna. Kolet binds inte bara i träden och virket, utan ökar också markens kolförråd. Beskogning ska inte vara ett förstahandsalternativ för all outnyttjad mark, eftersom området kan ha ett större värde som kulturlandskap eller som naturobjekt, såsom en våtmark.

Dikade torvjordar, framför allt nedlagda åkrar på torvjord och gamla torvbottnar, står för betydande utsläpp av koldioxid om de inte beskogas. Vid beskogningen måste man ta speciell hänsyn till vattenhushållningen för att det inte ska uppstå negativa klimateffekter.

Tillbaka till början

Effekter på kolförrådet i bestånd och träprodukter

Den klimatnytta som beskogning ger härrör sig främst till begränsning av utsläppen av växthusgaser och till upptagningen av koldioxid[Lähdeviite3][Lähdeviite4][Lähdeviite5][Lähdeviite6]. Klimatnytta uppstår redan på kort sikt, dvs inom mindre än 25 år, när det nya beståndet börjar binda kol från atmosfären[Lähdeviite7]. Ju äldre beståndet blir, desto större blir nyttan. På lång sikt kan kolet också överföras till träprodukter.

Tillbaka till början

Effekter på markens kolförråd

Obeskogade torvtäkter som är tagna ur bruk - torvbottnar - utgör utsläppskällor för koldioxid då det organiska material som ännu finns kvar bryts ned. Torvåkrar är speciellt stora utsläppskällor, särskilt om odlingen har upphört, eftersom markvegetation som bara består av gräs, örter eller ris inte räcker till för att uppväga de utsläpp som kommer från marken.


Det är möjligt att kraftigt begränsa utsläppen ur marken genom beskogning, men särskilt på gamla torvåkrar bibehålls trots detta en hög utsläppsnivå.

[Lähdeviite7] Regleringen av vattennivån bör planeras noggrant. Om vattennivån är för hög, producerar torven metan och beståndets utveckling äventyras av de alltför fuktiga förhållandena. Vattennivån får inte heller sänkas för mycket för att förhindra att nedbrytningen av torven leder till större utsläpp av koldioxid än vad träden binder.

Tillbaka till början

Markberedning för beskogning

Det är nödvändigt med markberedning på nästan alla beskogningsobjekt för att plantorna ska få goda tillväxtförutsättningar. Ett undantag utgörs av objekt där man kan utnyttja det plantuppslag som redan finns och som är utvecklingsdugligt. Om torvtäcket på en nedlagd torvtäkt är mycket tunt kan beskogning lyckas också utan markberedning . Då markberedningsmetoden har anpassats till ståndorten begränsas utsköljningen av markpartiklar och urlakning av näringsämnen från det markberedda området.

Tillbaka till början

Högläggning fungerar i allmänhet bra

På många objekt kan någon form av högläggning ge ett bra resultat. Markytan störs då inte onödigt mycket, vilket minskar risken att markvegetationen tar över och att det uppstår kolutsläpp från marken. En hög fungerar också som en utmärkt planteringspunkt. Sådana markberedningsmetoder som skapar en planteringspunkt som är högre än den omgivande marken förbättrar plantans konkurrensförmåga mot markvegetationen.

Tillbaka till början

Plöjning som markberedningsmetod på åkrar

Om åkerbruket nyligen avslutats kan man utföra plöjning med normala lantbruksredskap som markberedning. Särskilt på sådana torvåkrar där man använt mineraljord som jordförbättring ska plöjningen inte göras för djup. En djup plöjning lyfter upp näringsfattig torv till ytan. 

Tillbaka till början

På nedlagda torvtäkter med tunt torvtäcke ersätts gödslingen av markberedning

På nedlagda torvtäkter med tunt torvtäcke är dikningshögläggning ett alternativ till askgödsling. Vid dikningshögläggning får plantorna tillgång till mineraljord från det underliggande markskiktet. Om ett objekt med tunt torvtäcke redan har ett gräsuppslag är högläggning det alternativ som rekommenderas. Syftet med markberedningen är att blanda in mineraljord i rotzonen. Högläggningen ska göras så att högarna blir rätt låga. [Lähdeviite8]

Iståndsättningsdikning på områden som ska beskogas

Åkrar som inte har odlats på länge har ofta igenvuxna diken som kan behöva rensas. Det samma kan vara fallet med nedlagda torvtäkter. Då man reglerar vattenhushållningen är det viktigt att använda sådana vattenskyddsmetoder som är effektiva och som lämpar sig för objektet så att de negativa miljökonsekvenserna kan minimeras.

 

Det är bäst att utföra dikesrensningen i samband med markberedningen. Gamla diken ska inte rensas ända fram till vattendraget. En obehandlad skyddszon lämnas längs stranden där dikena lämnas orensade. Det är också viktigt att se till att anlägga nödvändiga vattenskyddskonstruktioner som t.ex. sedimenteringsbassänger. 

Tillbaka till början

Iståndsättning av dikessystem på nedlagda torvtäkter

Dikessystemet på en torvtäkt upprätthålls ofta ända tills torvtäkten upphör. I sådana fall räcker det med en dikesrensning. Lämplig tegbredd är 40 m. Om den underliggande mineraljorden är finkornig kan kompletteringsdikning bli nödvändig även om området i övrigt är beskogningsdugligt. Vid behov kan man gräva kompletteringsdikena tvärs över tegarna. Med hjälp av ett avvägningsinstrument kan man avgöra om dikeslinjerna behöver dras om. Vattenskyddet kräver speciell uppmärksamhet på nedlagda torvtäkter. Särskilt på sura sulfatjordar kan onödigt djupa diken förorsaka betydande skador på vattendragen. Det är bra att följa upp dikenas skick också efter beskogningen. 

Bekämpning av sorkskador

Sorkar kan i värsta fall innebära ett problem som medför extra arbete och kostnader för skogsägaren. De arter som orsakar mest skada är åkersork och skogssork. Den förstnämnda gnager bort barken runt stambasen hos trädplantor medan den sistnämnda livnär sig på terminalknopparna på barrträd - också stora sådana - och toppskottens bark. Sorkår, då sorkstammen är mycket stor, inträffar med 3-4 års mellanrum. Under ett sorkår uppstår omfattande skador, särskilt i björk- och tallplantskog men ibland också i granplantskog. Sorken är särskilt förtjust i aspplantor.

Ju bördigare och mer gräsbevuxen ståndorten är, desto större är risken att en nyligen etablerad plantskog drabbas av sorkskador. På planterade åkrar är risken så stor att gräsbekämpning och applicering av plantskydd är nödvändig, särskilt om det är fråga om lövträd.

Tillbaka till början

Förebyggande av sorkskador

Varje år ges prognoser för sorkstammens utveckling i olika delar av landet. Genom att följa med dem kan man dra slutsatser om när det lönar sig att förnya ett bestånd med tanke på risken för sorkskador. Man kan begränsa gräsuppslaget på en förnyelseyta genom att hålla beståndet slutet fram till förnyelseavverkningen. Rätt val av markberedningsmetod är ett annat sätt att minska risken för sorkskador.

Klimatförändringen kan inverka på hur ofta vi får sorkår i framtiden. Mer information hittar du på Naturresursinstitutets webbsida Metsäinfo(extern länk).

Natur- och landskapsvården vid beskogning

Efter att beskogningsdugligheten har bedömts är det viktigt att bedöma också hur natur- och landskapsvården ska skötas i samband med beskogningen. På objektet kan finnas avvikande terrängformationer, till exempel fuktiga svackor, som kan utnyttjas för att öka variationen i skogslandskpet. 

Åtgärder för att främja natur- och landskapsvården på beskogningsobjekt:

• Lämna död ved. Öka om möjligt mängden död ved genom att skapa högstubbar.
• Lämna existerande träd och buskar i den mån de inte äventyrar beskogningsresultatet. Viden och blommande växter är viktiga, särskilt för pollinerare. 
• Eftersträva blandskog. Det här kan åstadkommas genom att plantera grupper av barr- eller lövträd av något annat än huvudträdslaget, samtidigt som markegenskaperna förstås bör beaktas. Utnyttja också naturplantor. Mångfalden ökar mest då man gynnar lövträd. 
• Avgränsa små områden som inte alls planteras.
• Utred om det finns ett verkligt behov av vattenreglering. 
• Naturvården beaktas även i senare skogsvårdsåtgärder och avverkningar.
 

Användning av växtskyddsmedel på grundvattenområden

Vid skogsbruksåtgärder skall man följa rekommendationerna, som tryggar grundvattnets mängd och kvalitet. Härvid undviker man att bryta mot förbudet mot grundvattensändring i vattenlagen (587/2011)och förbudet mot förorening av grundvattnet i miljöskyddslagen (527/2014).

Rulla för att se alla kolumner.

Användning av växtskyddsmedel på grundvattenområden
Verksamhet på grundvattenområdeLagstadgade skyldigheter som gäller grundvattenområdenRekommenderade förfaringssätt på grundvattenområden  Tilläggsuppgifter
Gäller all behandling av skog

I samband med åtgärder i skogen skall man inte bryta mot

- förbudet mot grundvattensändring enligt vattenlagen (587/2011) eller

- förbudet mot förorening av grundvatten enligt miljöskyddslagen (527/2014).

Centralt är att vid planering och utförande av åtgärder förebygga 

• försämring av kvaliteten 

• sänkning av nivån  

• skadlig frambrytning

hos grundvattnet. 

Kontrollera alltid avgränsningen och klassificeringen av grundvattenområdet, till exempel med hjälp av  

• miljöförvaltningens geodatatjänst

• tjänsten MinSkog.fi (skogsägarna)

Speciell försiktighet förutsätts

• i närheten av vattentag

• på riskområden för sura sulfatjordar och på områden där det förekommer sediment som härrör från svartskiffer.

• på områden där grundvattennivån är nära markytan

• på områden där det förekommer ytvatten- eller markekosystem som är direkt beroende av grundvatten (grundvattenområden av klass 1E, 2E och E)

Vid behov begär man om närmare instruktioner av miljömyndigheten (tillstånds- och tillsynsverket).

Skogsbruk på grundvattenområden förutsätter en grundligare planering av åtgärderna än vanligt för att förebygga skador på miljön.   

På certifierade områden handlar man enligt certifieringskraven för verksamhet på grundvattenområden. 

Användning av växtskyddsmedelPreparatet skall vara godkänt av Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) och lämpligt för grundvattenområden

• Kontrollera att preparatet för bekämpning av rotröta är lämpligt. 

• Det rekommenderas att avstå från kemiska växtskyddsmedel vid gräsbekämpning.

Både pergamentsvamp och ureapreparat kan användas vid stubbehandling mot rotticka inom grundvattenområden.

 

På grundvattenområden kan man använda plantor som behandlats på plantskolan med ämnen som lämpar sig för skydd mot snytbagge. 

Tillbaka till början

Ordlista

  • Sura sulfatjordar

    Sura sulfatjordar innehåller sulfidhaltiga jordlager och förekommer i låglänta kustområden, särskilt längs den österbottniska kusten. Om grundvattennivån sjunker, till exempel på grund av landhöjning eller dikning, oxideras svavelföreningarna i marken och bildar sulfater, samtidigt som det uppstår svavelsyra.  Det låga pH-värdet gör att aluminium, järn och tungmetaller löses ut och de här ämnena kan sedan föras vidare med regnvattnet och bland annat orsaka försurning av grundvattnet.

  • Försurning

    Försurning innebär att förmågan hos en sjö, skogsmark eller någon annan livsmiljö att neutralisera syror minskar. En följd av försurning är att pH-värdet i sjö-, dikes- eller markvattnet sjunker, vattnet blir alltså surare. Den här förändringen kan leda till att en del arter slås ut.

  • Gräsbekämpning

    Syftet med gräsbekämpning är att hindra gräs och örter att konkurrera för mycket med trädplantorna. Gräsbekämpningen utförs vid behov i 1-2 år efter förnyelsen, antingen mekaniskt eller kemiskt.

  • Kolsänka

    Skogen fungerar som en kolsänka så länge den mängd kol som binds i trädbeståndet och marken överstiger den mängd som frigörs. Under sådana förhållanden ökar kolförrådet i skogen. Kol binds i skogen genom fotosyntesen, samtidigt som kol frigörs i samband med nedbrytning av organiskt material och genom markandningen. Om mängden kol som frigörs är större än den som binds utgör skogen en kolkälla. Skogen och träprodukterna utgör tillsammans en kolsänka om deras sammanräknade kolförråd växer, och en kolkälla om kolförrådet minskar.  

  • Kolförråd

    Kol som ingår i ett ekosystem eller en del av det. Kolförrådet i en skog består av det kol som finns bundet till död och levande biomassa ovanför och i marken. Träd, övrig växtlighet, markorganismer inkluderande mikrober, död ved och förna utgör alla kolförråd. Det förekommer också kol i kolhaltiga föreningar i skogsmarken. Inte bara skog, utan också träprodukter betraktas som kolförråd. Den årliga förändringen i ett kolförråd kallas kolbalans.

  • Humus

    Humus uppstår då döda växtdelar på markytan bryts ned ofullständigt. Humusämnen som innehåller bland annat järn och organiskt kol kan i vatten förekomma i upplöst form eller i form av små, mikroskopiska partiklar. Dikning, kalavverkning och markberedning ökar utflödet av humus i vattendragen. Humus förekommer i synnerhet i närheten av torvmarker och färgar många sjöar bruna i Insjöfinland. Det bruna, humushaltiga vattnet har en negativ inverkan på bland annat vattnets temperatur, surhetsgrad och syrehalt.

  • Plantering

    Plantering är en av skogsodlingsmetoderna. Vid plantering används nästan bara täckrotsplantor. Täckrotsplantor är lätta att plantera och börjar genast växa. Man kan plantera täckrotsplantor av gran och björk under så gott som hela växtsäsongen.

  • Fasta partiklar

    Med fasta partiklar avses små partiklar såsom ler, silt eller torv som är uppblandade i vatten. Partiklar av organiskt kol kan också räknas som fasta partiklar. De fasta partiklarna orsakar grumlighet i vattnet. Grumlighetsgraden kan mätas. Skogsbruksåtgärder kan leda till att fasta partiklar sköljs ut i vattendragen, bland annat från diken, vid markberedning då markytan söndras och vid spårbildning nära vattendrag.

  • Iståndsättningsdikning

    Med iståndsättningsdikning avses rensning av gamla torrläggningsdiken och eventuell kompletteringsdikning på torvmarker som tidigare dikats ut. Avsikten är att öka torrläggningseffekten hos dikesnätet på det dikade området så att vattennivån hålls tillräckligt låg med tanke på trädbeståndets tillväxt. Vid iståndsättningsdikning av torvmarker är målet att öka livskraften hos trädens rotsystem för att på det sättet förbättra trädens tillväxt. Till ett iståndsättningsdikningsprojekt hör också planering och byggande av vattenvårdskonstruktioner och vid behov vägar på dikesrenarna.

  • Inversmarkberedning

    Vid inversmarkberedning vänds jorden upp och ned på samma ställe därifrån den tagits. Ett enkelt humuslager hamnar då i botten av gropen. Jorden ska helst hållas innanför gropens ytterkant. På mineraljordar kan jorden också tas under humusskiktet och sedan placeras ovanpå humusen, på samma ställe därifrån den togs. Den rekommenderade storleken på högen är 50 cm x 60 cm.

  • Fläckhögläggning

    Högen görs av fläckens jord på omvänd torva. Under högen blir ett dubbelvikt humuslager och ovanpå humusen kommer ett 5–10 cm tjockt lager av mineraljord. På torvjord görs högen på motsvarande sätt. Under högen blir det ett dubbelt mårlager med torv ovanpå. Den rekommenderade storleken på högen är 50 cm x 60 cm. Plantan ska planteras så att rotklumpen når ned till humusen.

  • Fläckupptagning

    Fläckupptagning är en markberedningsmetod som blottar mineraljorden. Då fläckupptagning utförs för sådd eller naturlig förnyelse bör det finnas kvar en del humus i markberedningsfläcken för att fröna ska gro bättre. Om området ska planteras ska fläckarna inte innehålla humus.

  • Gödsling

    Syftet med skogsgödsling är att förbättra trädbeståndets tillväxt och livskraft genom att tillföra de näringsämnen som det finns ont om med tanke på trädens behov. Skogsgödsling kan göras enbart för att öka tillväxten eller för att åtgärda näringsobalans.

  • Markberedning

    Det finns två slags markberedningsmetoder: sådana som blottlägger mineraljorden och sådana som skapar upphöjningar. Markberedning förbättrar frögroningen och plantornas överlevnad och tillväxt de första åren. Markberedning underlättar också förnyelsearbetet och ger en bättre kvalitet på förnyelsen.  

    Den positiva effekten av markberedning sträcker sig långt in i framtiden och markberedning lägger grunden till en kostnadseffektiv skogsförnyelse. För att markberedningen ska ge den eftersträvade positiva effekten bör man välja markberedningsmetod utgående från ståndort och förnyelsemetod. Markberedning ger plantorna ett bättre konkurrensläge jämfört med annan vegetation och skyddar dem från bland annat angrepp av snytbagge.

  • Beskogning

    Beskogning innebär etablering av en ny skog på ett trädlöst område vars tidigare användningsändamål inte har varit skogsbruk. Området bör lämpa sig för virkesproduktion. Exempel på sådana ställen är områden som frigjorts från torvproduktion eller jordbruk, eller andra områden där träd klarar av att växa. Om ett område har speciella natur- eller kulturvärden rekommenderas inte beskogning. På en del sådana här områden kan det till och med vara förbjudet i lag att etablera skog.

  • Högläggning

    Högläggning är en av markberedningsmetoderna. Högläggning kan göras på olika sätt: genom inversmarkberedning, högläggning med fåror, fläckhögläggning eller dikningshögläggning.

  • Dikningshögläggning

    Dikningshögläggning är en markberedningsmetod som lämpar sig för vattensjuka momarker och torvmarker som kräver torrläggning.  I samband med dikningshögläggning kan man rensa gamla diken, gräva nya diken om dikessystemet behöver kompletteras och komplettera med fläckupptagning, inversmarkberedning eller högläggning med fåror.

  • Näringsobalans i trädbeståndet

    Det kan förekomma näringsobalans i marken, en obalans som beror på att halten av olika näringsämnen inte motsvarar trädens behov. Det här kan leda till synliga symtom på blad, barr eller växtsätt. Symtomen kan visa sig i form av färgförändringar hos barr och blad eller olika tillväxtstörningar i trädkronan. Näringsobalans i marken kan rättas till genom gödsling.

  • Skogsodling

    Skogsodling innebär skogsförnyelse genom sådd eller plantering.

  • Harvning

    Vid harvning åstadkommer man en lätt blottläggning av mineraljorden. Harvning lämpar sig på genomsläppliga marker med grova och medelgrova jordarter. Harvning lämpar sig däremot inte som markberedningsmetod på torvmarker.

Tillbaka till början

Litteratur

  1. Jylhä, P., Hytönen, J. & Ahtikoski, A. 2015. Profitability of short-rotation biomass production on downy birch stands on cut-away peatlands in northern Finland. Biomass and Bioenergy 75: 272-281.
    https://doi.org/10.1016/j.biombioe.2015.02.027(extern länk)
  2. Aro, L., Ahtikoski, A. & Hytönen, J. 2020. Profitability of growing Scots pine on cutaway peatlands. Silva Fennica vol. 54 no. 3 article id 10273, 18 p.
    https://doi.org/10.14214/sf.10273(extern länk)
  3. Mäkiranta, P., Hytönen, J., Aro, L., Maljanen, M., Pihlatie, M., Potila, H., Shurpali, N., Laine,J., Lohila, A-L., Martikainen, P.J. & Minkkinen, K. 2007. Soil greenhouse gas emissions from afforested organic soil croplands and cutaway peatlands. Boreal Environmental Research 12: 159-175.
    http://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2016091323711(extern länk)
  4. Ernfors, M, Robert G. Björk, R.G., Nousratpour, A., Rayner, D., Weslien, P., Klemedtsson, L. 2020.Greenhouse gas dynamics of a well-drained afforested agricultural peatland. Boreal Environmental Research 25: 65-89.
    http://www.borenv.net/BER/archive/pdfs/ber25/ber25-065-089.pdf(extern länk)
  5. Hytönen, J., Aro, L. & Jylhä, P. 2018. Biomass production and carbon sequestration of dense downy birch stands on cutaway peatlands. Scandinavian Journal of Forest Research 33(8): 764-771.
    https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/02827581.2018.1500636(extern länk)
  6. Silvan, N. & Hytönen, J. 2016. Impact of ash-fertilization and soil preparation on soil respiration and vegetation colonization on cutaway peatlands. American Journal of Climate Change 5:178–192.
    http://dx.doi.org/10.4236/ajcc.2016.52017(extern länk)
  7. Lehtonen, A. et al. 2021. Maankäyttösektorin ilmastotoimenpiteet: Arvio päästövähennysmahdollisuuksista. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 65/2021. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 122 s.
  8. Aro, L. & Hytönen, J. 2019. Suonpohjasta metsäksi. Luonnonvarakeskus ja Suomen metsäkeskus.
    https://www.slideshare.net/Metsakeskus/suonpohjan-metsitysopas-188911137(extern länk)
Tillbaka till början
  • Föregående: Utförande

Sökning och meny

  • Suomeksi
  • På svenska

Alfabetiskt index

Ordlista för rekommendationer för skogsbruk

  • Rekommendationer för skogsvård
  • Tillgänglighetspolicy
  • Användarvillkor
  • Cookiepolicy
  • Integritetspolicy
  • Ta kontakt(extern länk)