Förlängning av beståndets omloppstid (överhållning)

Vid beståndsvård trädskiktsvis är beståndets omloppstid den samma som slutavverkningsåldern för den aktuella trädgenerationen. Omloppstiden kan variera beroende på vilka mål skogsägaren har. Då skogsägaren har större nytta av att förnya ett skogsbestånd än att låta det växa vidare är det dags att förnya beståndet. Skogen ger nytta av flera olika slag, bland annat avverkningsintäkter och rekreationsmöjligheter, samtidigt som den upprätthåller landskapets värde och den biologiska mångfalden och tar hand om bindning och lagring av kol.

Överhållning kan motiveras med bland annat målet att bromsa klimatförändringen[Lähdeviite1]. Fokus ligger då på lagringen av kol i trädbeståndet och i marken. Om förnyelseavverkningen skjuts upp fortsätter beståndet att lagra kol så länge dess tillväxt fortsätter. En förlängning av omloppstiden skjuter kolutsläpp orsakade av skogsbruksåtgärder framåt i tiden och de inträffar mer sällan. Då beståndet blir äldre minskar dess tillväxt och dess förmåga att binda kol. Med tiden ökar risken för att kolförrådet åtminstone delvis förloras i samband med någon större skogsskada. Mindre störningar är en del av skogens naturliga utveckling. Det är ont om forskningsrön beträffande hur känsliga olika slags bestånd är för skogsskador.

En längre omloppstid betyder att landskapet bibehålls skogklätt längre än vanligt samtidigt som den biologiska mångfalden stärks och mångbruket i skogen kan fortsätta som förut.

En förlängning av omloppstiden leder till att virkesproduktionens lönsamhet minskar då den ekonomiskt sett optimala förnyelsetidpunkten skjuts framåt. Vilken den rätta tidpunkten för slutavverkning är beror av skogsägarens minimiavkastningskrav, som till exempel kan vara avkastningen av avverkningsintäkterna och markvärdet jämfört med ett alternativt placeringsobjekt, eller en viss låneränta[Lähdeviite2] 

Om priset man kan få för grov stock är högre än det normala stockpriset, lönar det sig bättre att förlänga omloppstiden.

Längre omloppstider i norra Finland

Omloppstiden är längre i norra än i södra Finland. På karga ståndorter i norra Finland kan till exempel omloppstiden för tall vara rejält över 100 år. Eftersom riskerna för skador av rotticka eller granbarkborre är mindre i norra än i södra Finland[Lähdeviite3], är förutsättningarna att förlänga omloppstiden i norra Finland bättre, särskilt i tallbestånd. Det är ändå viktigt att komma ihåg att riskområdet för granbarkborre och rotticka utvidgas allt längre norrut.

Det är bra att ta en planerad överhållning i beaktande redan vid gallringsavverkningarna. På sådana här objekt kan gallringsavverkningarna kan göras svagare än normalt så att virkeskapitalet hålls på en hög nivå och slutavverkningsdimensionerna uppnås senare än normalt. Om man börjar överväga överhållning först då beståndet redan börjar närma sig normal slutavverkningsålder, kan träden med tiden växa sig så grova att stockarna inte lämpar sig för normal uppsågning. Maximidiametern för stock är vanligtvis 55 cm. Risken att stockarna blir övergrova påverkas av både trädslaget och ståndortsfaktorerna.