Förlängning av beståndets omloppstid (överhållning)
En förlängning av omloppstiden för ett bestånd, så kallad överhållning, innebär att förnyelsen skjuts upp till en senare tidpunkt än den ekonomiskt motiverade omloppstid för ifrågavarande bestånd som anges i rekommendationerna för skogsvård.
Beståndets omloppstid bestäms av skogsägarens mål
Med omloppstiden hos ett bestånd avser man vid beståndsvård trädskiktvis den tidsperiod som ett bestånd får växa före slutavverkning. Omloppstiden varierar baserat på skogsägarens mål. Förnyelse av ett bestånd blir aktuellt då skogsägaren har större nytta av att förnya det jämfört med att fortsätta sköta det. Central nytta som skogsbruket ger är inkomster från virkesförsäljning, rekreationsmöjligheter, upprätthållande av landskapsvärden och naturens mångfald samt bindning och lagring av kol.
I rekommendationerna bestäms ett bestånds förnyelsetidpunkt av medeldiametern. Förnyelse rekommenderas då skogen uppnått en viss medeldiameter. De rekommenderade förnyelsediametrarna baserar sig på ett avkastningskrav på 2-3 procent, d.v.s de baserar sig på ekonomiska målsättningar. Ett högre avkastningskrav leder till att skogen förnyas tidigare, varvid förnyelsediametern är lägre. Vid lägre avkastningskrav förnyas skogen senare, varvid diametern är högre. Rekommendationerna baserar sig på utvecklingsmodeller för tillväxten hos jämnåriga, skötta bestånd.
Man avviker från de rekommenderade förnyelsediametrarna också då andra mål styr skötseln av beståndet vid sidan av ekonomiska mål eller i stället för dessa. Också skador på beståndet eller risker för skador inverkar.
Risker och nytta med förlängning av omloppstid
Genom att förlänga omloppstiden kan man skapa klimatnytta[Lähdeviite1], bevara ett skogklätt landskap och stöda naturens mångfald[Lähdeviite2][Lähdeviite3] samt mångbruk av skogen. Då man förlänger omloppstiden flyttas de koldioxidutsläpp som åtgärderna i skogsbruket leder till fram till en senare tidpunkt och de upprepas mera sällan. Att låta skogen växa längre ökar kolbindningen i både mark och trädbestånd och kolförrådet växer. Att låta skogen växa längre ökar mängden grövre stock i förnyelseavverkningen, varvid en större andel av virket kan användas för mera långlivade träprodukter. Beståndets tillväxtförmåga och kolbindning avtar emellertid då beståndet blir äldre.
Speciellt på talldominerade objekt uppnår man klimatnytta genom att sköta skogen enligt gallringsmallarna och rekommendationerna för första gallring från år 2024. I dessa är beståndet tätare efter första gallring jämfört med tidigare modeller. Man kan också förlänga omloppstiden om man man vill betona andra mål än ekonomiska, såsom till exempel ökande av kolförrådet.
Då beståndet blir äldre och klimatet varmare ökar sannolikheten för skador i skogen.[Lähdeviite4][Lähdeviite5] På grund av den ökade skaderisken är det bra att följa noggrannare med bestånd som man sköter längre, också genom terrängbesök. Skador på trädbeståndet, som i värsta fall kan leda till att hela beståndet dör, leder till ekonomiska förluster och minskar kolbindningen i trädbeståndet. Bekanta dig närmare med skaderisker i avsnittet Skogsskador och skogens hälsa(extern länk).
Förlängning av omloppstiden leder till sämre lönsamhet i skogsbruket[Lähdeviite6] då förnyelseavverkningen framskjuts från den tidpunkt som leder till den största ekonomiska avkastningen.
Hur bra förlängning av omloppstid lämpar sig, vilken dessa eventuella nytta och hur den inverkar på lönsamheten beror på objektet.
| Centrala fördelar | Nackdelar och risker |
|---|---|
| Trädbeståndets kolförråd ökar | Avkastningen på kapitalet som är bundet i skogen minskar |
| Arter som kräver ett skogstäcke har nytta av förlängd omloppstid | Inkomstbringande förnyelse- och garllringsavverkningar förekommer mera sällan |
| Mängden död ved och gamla träd, som är viktiga för mångfalden, ökar | Sannolikheten för svamp- och insektskador ökar då beståndet blir äldre |
| Landskapet bevaras skogklätt | Sannolikheten för stormskador och skador som beror på torka ökar |
| Rekreationsmöjligheterna bevaras (bärplockning, svamplockning, strövande i skogen) |
Objekt som är mest lämpade för förlängning av omloppstid
Mest lämpade för förlängning av omloppstid är gran- och talldominerade objekt på mineraljord: granbestånd på lundartad och frisk mo och tallbestånd på frisk, torr och karg mo.
Vid förlängning av omloppstid är det viktigt att ta i beaktande olika risker för skogsskador. Av dessa kan svampskador förekomma på alla typer av objekt, men speciellt i grova grandominerade bestånd i södra Finland.
En måttlig förlängning av omloppstiden med ca 10 år kan vara lönsam i granbestånd på frisk och lundartad ståndort, men den förväntade avkastningen blir lägre än med tradiotionella skötselmodeller. Då optimala förhållanden råder kan man med skötselmodeller för förlängning av omloppstid i granbestånd uppnå samma resultat som med gallringsmallarnas utgångsalternativ.
Man kan inte uppnå ekonomiskt lönsamhet i tallbestånd genom att förlänga omloppstiden. Med en avkastningsförväntning på en procent kunde man kalkymässigt konstatera ekonomisk nyttta jämfört med traditionella skötselprogram, och då enbart i norra Finland.
I de gallringsmallar som gäller förlängd omloppstid görs gallringarna något senare och virkesmängden är, uttyckt som grundyta, klart högre än i andra gallringsmallar. Beståndet som kan tas tillvara ökar i och med att virkeskapitalet ökar och beståndet blir grövre.
Längre omloppstider i norra Finland
Omloppstiden är längre i norra Finland jämfört med södra Finland. Omloppstiden kan till exempel på karga ståndorter i norra Finland vara klart över 100 år. Eftersom det i dagsläget är en betydligt mindre risk för skador av barkborre och rotticka i norra Finland[Lähdeviite7], är möjligheterna till förlängnng av omloppstiden klart bättre i norra Finland, speciellt i tallbestånd. Vid förlängning av omloppstiden skall man dock ta i beaktande att riskområdet för barkborre och rotticka sprider sig allt längre norrut.
Beslut om förlängningen av omloppstiden görs redan i gallringsskedet
Det är bra att ta en planerad överhållning i beaktande redan före beståndet är förnyelsemoget. Det finns olika avverkningsalternativ för att förlänga omloppstiden:
- genom att redan från första gallring tillämpa gallringsmallarna för förlängd omloppstid
- en senarelagd gallring, som utförs som en höggallring (den andra och/eller den tredje gallringen)
- en av de senare gallringarna görs senare än annars som en låggallring (den tredje gallringen)
- skjuta upp förnyelseavverkningen
Till skillnad från övriga gallringsmallar baserar sig mallarna inte på en ekonomisk förväntning på avkastning utan mallarna maximerar kolbindning och virkesutfall under omloppstiden. Detta innebär dock inte att mallarna leder till en skogsvård, som också ekonomiskt är lönsam. I mallarna görs gallringarna något senare och svagare än i andra mallar, varvid virkeskapitalet hålls högre och förnyelsediametern uppnås senare än annars. I mallarna för förlängd omloppstid har man som medeltal för förnyelsediametern använt den högsta förnyelsediametern i rekommendationerna då beståndet är 1,5–3 cm grövre. Omloppstiden är i medeltal 15 år längre än i utgångsalternativen i gallringsmallarna.
