Gå direkt till innehållet
  • Suomeksi
  • På svenska
Alfabetiskt indexSkogsvårdens åtgärderSkötsel av en skogsfastighet
Bläddra

Förlängning av beståndets omloppstid (överhållning)

  • Suomeksi
Be­skrivning
Stöd för beslut
Ut­förande
Tilläggs­uppgifter

En förlängning av omloppstiden för ett bestånd, så kallad överhållning, innebär att förnyelsen skjuts upp till en senare tidpunkt än den ekonomiskt motiverade omloppstid för ifrågavarande bestånd som anges i rekommendationerna för skogsvård.

Äldre tallbestånd är utsatta för en mindre skaderisk än granbestånd och överhållning är därför tryggare än för granbestånd. Bild: Tommi Tenhola.

Skogsägaren beslutar om omloppstiden

Vid beståndsvård trädskiktsvis är beståndets omloppstid den samma som slutavverkningsåldern för den aktuella trädgenerationen. Omloppstiden kan variera beroende på vilka mål skogsägaren har. Då skogsägaren har större nytta av att förnya ett skogsbestånd än att låta det växa vidare är det dags att förnya beståndet. Skogen ger nytta av flera olika slag, bland annat avverkningsintäkter och rekreationsmöjligheter, samtidigt som den upprätthåller landskapets värde och den biologiska mångfalden och tar hand om bindning och lagring av kol.

Förlängning av omloppstiden har många följdverkningar

Överhållning kan motiveras med bland annat målet att bromsa klimatförändringen[Lähdeviite1]. Fokus ligger då på lagringen av kol i trädbeståndet och i marken. Om förnyelseavverkningen skjuts upp fortsätter beståndet att lagra kol så länge dess tillväxt fortsätter. En förlängning av omloppstiden skjuter kolutsläpp orsakade av skogsbruksåtgärder framåt i tiden och de inträffar mer sällan. Då beståndet blir äldre minskar dess tillväxt och dess förmåga att binda kol. Med tiden ökar risken för att kolförrådet åtminstone delvis förloras i samband med någon större skogsskada. Mindre störningar är en del av skogens naturliga utveckling. Det är ont om forskningsrön beträffande hur känsliga olika slags bestånd är för skogsskador.

En längre omloppstid betyder att landskapet bibehålls skogklätt längre än vanligt samtidigt som den biologiska mångfalden stärks och mångbruket i skogen kan fortsätta som förut.

En förlängning av omloppstiden leder till att virkesproduktionens lönsamhet minskar då den ekonomiskt sett optimala förnyelsetidpunkten skjuts framåt. Vilken den rätta tidpunkten för slutavverkning är beror av skogsägarens minimiavkastningskrav, som till exempel kan vara avkastningen av avverkningsintäkterna och markvärdet jämfört med ett alternativt placeringsobjekt, eller en viss låneränta[Lähdeviite2] 

Om priset man kan få för grov stock är högre än det normala stockpriset, lönar det sig bättre att förlänga omloppstiden.

Längre omloppstider i norra Finland

Omloppstiden är längre i norra än i södra Finland. På karga ståndorter i norra Finland kan till exempel omloppstiden för tall vara rejält över 100 år. Eftersom riskerna för skador av rotticka eller granbarkborre är mindre i norra än i södra Finland[Lähdeviite3], är förutsättningarna att förlänga omloppstiden i norra Finland bättre, särskilt i tallbestånd. Det är ändå viktigt att komma ihåg att riskområdet för granbarkborre och rotticka utvidgas allt längre norrut.

Beakta förlängningen av omloppstiden redan i gallringsskedet

Det är bra att ta en planerad överhållning i beaktande redan vid gallringsavverkningarna. På sådana här objekt kan gallringsavverkningarna kan göras svagare än normalt så att virkeskapitalet hålls på en hög nivå och slutavverkningsdimensionerna uppnås senare än normalt. Om man börjar överväga överhållning först då beståndet redan börjar närma sig normal slutavverkningsålder, kan träden med tiden växa sig så grova att stockarna inte lämpar sig för normal uppsågning. Maximidiametern för stock är vanligtvis 55 cm. Risken att stockarna blir övergrova påverkas av både trädslaget och ståndortsfaktorerna.

Fördelar och risker med överhållning

De viktigaste fördelarna med överhållning

  • Trädbeståndet fortsätter att växa vilket betyder att också kolförrådet växer[Lähdeviite4].
  • Trädens tillväxt minskar när de blir äldre och kolförrådet växer därför långsammare. Effekten på kolförrådet i marken är ännu inte tillräckligt undersökt.
  • Naturen kan utvecklas längre på sina egna villkor utan de förändringar förnyelseavverkning orsakar. De arter som kräver ett skogstäcke gynnas, bland annat blåbär, tjäder, lavskrika och flygekorre.
  • Mängden död ved ökar, vilket är viktigt med tanke på mångfalden.[Lähdeviite5][Lähdeviite6].
  • Skogslandskapet hålls trädbevuxet under en längre tid.
  • Förutsättningarna för friluftsliv, till exempel bär- och svampplockning och utflykter i naturen bibehålls bättre.
  • Risken för skogsbrand minskar då det inte uppstår hyggesrester[Lähdeviite7].
  • Skogsägaren får tilläggsinkomster om det i framtiden betalas mer för grovt virke.
  • Skogsägaren får tilläggsinkomster om överhållningen ersätts på något annat sätt.

De viktigaste riskerna med överhållning

  • Avkastningen av det kapital som är bundet i skogen kan sjunka då omloppstiden förlängs[Lähdeviite8].
  • Beståndets tillväxt avtar efterhand och avverkningar som slutavverkning och plockhuggning som ger mest intäkter inträffar mer sällan.
  • Sannolikheten för bland annat svamp- och insektsskador ökar då träden blir äldre[Lähdeviite9].
  • Risken för vind- och torkskador ökar[Lähdeviite7].

 

Förlängning av omloppstiden - Naturen

Överhållning gynnar mångfalden eftersom skogstäcket bibehålls och det hinner uppstår mer död ved. En äldre skog erbjuder livsmiljöer för arter som inte trivs i yngre skog.

Den förändring en förnyelse innebär inträffar mer sällan

Förlängning av omloppstiden ökar mängden död ved vilket gynnar mångfalden[Lähdeviite5][Lähdeviite6]. förutsatt att den döda veden inte transporteras bort.  Skogsnaturen kan utvecklas på sina egna villkor under en längre tid utan de förändringar slutavverkning och skogsodling innebär. Arter som kräver ett trädklätt landskap såsom tjäder, lavskrika och flygekorre gynnas. Arter som behöver ett öppnare landskap kan missgynnas, men de är sällan hotade, förutom vissa arter på solexponerade åsar.

Förlängning av omloppstiden - Ekonomin

Förlängning av omloppstiden försämrar för det mesta det ekonomiska resultatet eftersom tillväxten avtar då skogen blir äldre samtidigt som realiseringen av det kapital som trädbeståndet representerar skjuts framåt. Det kan emellertid vara möjligt att få tilläggsinkomster från försäljning av grov kvalitetsstock eller genom de positiva effekter som överhållningen har på klimatet, naturen och landskapet.

Hanteringen av skaderisker blir viktigare

Avkastningen av det kapital som är bundet i skogen kan sjunka då omloppstiden förlängs[Lähdeviite8]. Beståndets tillväxt avtar efterhand och avverkningar som slutavverkning och plockhuggning som ger mest intäkter inträffar mer sällan. Ekonomiska förluster kan också uppstå eftersom sannolikheten för bland annat svamp- och insektsskador ökar då träden blir äldre[Lähdeviite9]. Också risken för vind- och torkskador kan öka[Lähdeviite7].

Om beståndet är i gott skick kan förnyelseavverkningen skjutas upp med flera tiotals år utan att man riskerar trädens hälsa.

Förlängning av omloppstiden - Friluftslivet

Friluftslivet gynnas i allmänhet av att skogsbruksåtgärder utförs mer sällan, vilket betyder att en förlängning av omloppstiden stöder rekreationsbruket av skogen.

Skogskänslan bibehålls

Överhållning resulterar i att skogslandskapet hålls trädklätt. Förutsättningarna för rekreationsbruk av skogen, såsom bär- och svampplockning och utflykter, bibehålls bättre om skogen inte behandlas.

Förlängning av omloppstiden - Bromsning av klimatförändringen

Fördelarna och riskerna med tanke på bromsningen av klimatförändringen är beroende av objektet och hur mycket omloppstiden förlängs.

Inverkan på kolförrådet i träd och träprodukter

Kolförrådet fortsätter att öka om omloppstiden förlängs[Lähdeviite4]. Ju äldre skogen blir, desto långsammare sker emellertid bindningen av kol.

Då beståndet någon gång avverkas kommer virket att vara grovt och därigenom ge råvara för långvariga träprodukter som fortsätter att fungera som kolförråd.

Inverkan på utvecklingen av markens kolförråd

I granbestånd har man kunnat konstatera att kolförrådet i marken ökar om omloppstiden förlängs till 80-90 år, det vill säga med ca 20 år. I tallbestånd kan kolförrådet däremot minska[Lähdeviite10].

Helhetseffekter

I granbestånd har man kunnat konstatera att en måttlig överhållning, ca 10 år lång, har gjort att både kolförrådet i trädbeståndet och medelproduktionen av gagnvirke har ökat vilket i någon mån kan öka klimatnyttan. Då det är fråga om tall eller en längre överhållning i granbestånd ökar kolförrådets tillväxt tillfälligt, medan virkesproduktionen och virkets substitutionseffekt minskar permanent. Med substitutionseffekt avses att man ersätter huvudsakligen icke förnybara råvaror med träbaserade produkter[Lähdeviite4].

Planering av överhållning

Vilka möjligheterna är att förlänga ett bestånds omloppstid beror av beståndets kvalitet och livskraft. Bland annat tätheten i beståndet och stammarnas grovlek vittnar om beståndshistoriken.

Klarläggning av utgångsläget

Då man planerar att förlänga omloppstiden i ett moget bestånd är det viktigt att ta reda på hur lämpligt beståndet är för det här ändamålet (se tabell).

Rulla för att se alla kolumner.

Frågeställning

Bättre lämpadSämre lämpad

Visar kronornas utseende att beståndet är friskt och växtligt?

Livskraftiga kronor vittnar om att skogen är växtlig.

Beståndet är gallrat i enlighet med rekommendationerna för skogsvård.

Om trädbeståndet växer dåligt till exempel på grund av att trädslaget är olämpligt för ståndorten eller på grund av en skogsskada, är det ingen större nytta med överhållning

Om beståndet är tätt behöver en svag gallring utföras för att ge tillräckligt växtutrymme. Den ökade risken för skador behöver beaktas, särskilt i granbestånd.

Lämpar sig trädslaget på objektet för överhållning?

Tallen är långlivad. Omloppstiden för en frisk, talldominerad skog kan förlängas med flera decennier utan några betydande risker.

Granen är mer långlivad än de flesta lövträd, men är känslig för skogsskador då den blir äldre.

Lövträden är mestadels kortlivade och får lätt röta redan som unga.

I bestånd av odlad björk avtar tillväxten och rötskadorna blir vanligare redan då beståndet närmar sig 60 års ålder, och beståndets värde börjar därefter sjunka

Är ståndorten sådan att där finns akuta skaderisker, som till exempel grandominerade bestånd på ståndorter som är utsatta för torka?

Objektet lämpar sig för det tilltänkta trädslaget.

Objektet gränsar inte mot en kalyta.

Rottickan är allmän i granbestånd, särskilt i södra Finland, och det lönar sig inte att överhålla bestånd som är drabbade av rotticka.

Det är också klokt att göra en bedömning av vilka andra skogsskador beståndet kan utsättas för då det blir äldre.

Är stammarna redan så grova att de blir för grova för standardsågning om omloppstiden förlängs?

Bestånd som har gallrats i enlighet med rekommendationerna för skogsvård har en hög diametertillväxt, men det att beståndet blir övertätt innebär i allmänhet inte någon större risk. Därför är det sällan nödvändigt att gallra förnyelsemogna bestånd även om omloppstiden förlängs.

Trädbeståndet är relativt grovt och ståndorten är bördig. 

Då man fattat beslut om att förlänga omloppstiden är det viktigt att börja följa med hur beståndet utvecklas och hur det mår. Om det inträffar en mer omfattande skogsskada eller om en skogsskada håller på att sprida sig är det bäst att förnya beståndet.

Mer information på kommande: Rekommendationerna för skogsvård kommer under åren 2023-2024 att kompletteras med mer information om metoder för överhållning.

Förberedelser för överhållning i samband med gallringsavverkning

Om man planerar att förlänga omloppstiden för ett bestånd ska man om möjligt beakta detta redan vid de föregående gallringarna.

Diametertillväxten i beståndet minskar om man minskar gallringsstyrkan, vilket automatiskt skjuter upp tidpunkten för slutavverkningen. Med minskad gallringsstyrka behövs fler gallringsingrepp än normalt för att beståndet inte ska bli övertätt. I gallringsskog rekommenderas att man håller sig till de stämplingsgränser som anges i gallringsmallarna så att kronorna utvecklas normalt och skaderisken inte ökar.

Överhållning och klimatanpassningen

Med tanke på anpassningen till klimatförändringen är det viktigt att man beaktar risken för skogsskador då man överväger att förlänga omloppstiden. Det är bara bestånd som är friska, växer bra och där skaderisken är liten som det lönar sig att förlänga omloppstiden för.

Litteratur

  1. Saksa, T. (toim.) 2020. Ilmastonmuutos ja metsänhoito : Yhteenveto ilmastonmuutoksen vaikutuksista metsänhoitoon. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 98/2020. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 48 s.
    http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-380-115-8(extern länk)
  2. Kuuluvainen, J. & Valsta, L. 2009. Metsäekonomian perusteet. Gaudeamus Helsinki University Press.
  3. Venäläinen A., ym. 2020a. Ilmastonmuutos lisää metsätuhojen riskejä Suomessa. Metsätieteen aikakauskirja 2020-10454. Tieteen tori. 9 s.
    https://doi.org/10.14214/ma.10454(extern länk)
  4. Lundmark, T. ym. 2018. Carbon balance in production forestry in relation to rotation length. Canadian Journal of Forestry Research 48: 672–678.
    https://doi.org/10.1139/cjfr-2017-0410(extern länk)
  5. Martikanen, P., Siitonen, J., Punttila, P., Kaila, L., & Rauh, J. 2000. Species richness of Coleoptera in mature managed and old-growth boreal forests in southern Finland. Biological Conservation, 94, 199-209.
    https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0006320799001755?via%3Dihub(extern länk)
  6. Siitonen, J., Martikainen, P., Punttila, P., & Rauh, J. 2000. Coarse woody debris and stand characteristics in mature managed and old-growth boreal mesic forests in southern Finland. Forest Ecology and Management, 128, 211-225.
    http://jukuri.luke.fi/handle/10024/508318(extern länk)
  7. Roberge, JM., Laudon, H., Björkman, C. ym. 2016. Socio-ecological implications of modifying rotation lengths in forestry. Ambio 45, 109–123.
    https://doi.org/10.1007/s13280-015-0747-4(extern länk)
  8. Routa, J. ym. 2019. Effects of intensified silviculture on timber production and its economic profitability in boreal Norway spruce and Scots pine stands under changing climatic conditions. Forestry 2019; 00, 1–11.
    https://doi.org/10.1093/forestry/cpz043(extern länk)
  9. Subramanian, N. ym. 2016. Adaptation of Forest Management Regimes in Southern Sweden to Increased Risks Associated with Climate Change. Forests 2016, 7, 8. 
    https://doi.org/10.3390/f7010008(extern länk)
  10. Kaipainen, T., Liski, J., Pussinen, A. & Karjalainen, T. 2004. Managing carbon sinks by changing rotation length in European forests. Environmental Science & Policy 7: 205–219.
    https://doi.org/10.1016/j.envsci.2004.03.001(extern länk)

Sökning och meny

  • Suomeksi
  • På svenska

Alfabetiskt index

Skogsvårdens åtgärder

Skötsel av en skogsfastighet

  • Rekommendationer för skogsvård
  • Tillgänglighetspolicy
  • Användarvillkor
  • Cookiepolicy
  • Integritetspolicy
  • För programutvecklare (på finska)