Förlängning av beståndets omloppstid (överhållning)
Planering av överhållning
Vilka möjligheterna är att förlänga ett bestånds omloppstid beror av beståndets kvalitet och livskraft. Bland annat tätheten i beståndet och stammarnas grovlek vittnar om beståndshistoriken.
Klarläggning av utgångsläget
Då man planerar att förlänga omloppstiden i ett moget bestånd är det viktigt att ta reda på hur lämpligt beståndet är för det här ändamålet ur olika synpunkter.
| Frågeställning | Bättre lämpad | Sämre lämpad |
|---|---|---|
| Visar kronornas utseende att beståndet är friskt och växtligt? | Livskraftiga kronor vittnar om att skogen är växtlig. Beståndet är gallrat i enlighet med rekommendationerna för skogsvård. | Om trädbeståndet växer dåligt till exempel på grund av att trädslaget är olämpligt för ståndorten eller på grund av en skogsskada, är det ingen större nytta med överhållning Om beståndet är tätt behöver en svag gallring utföras för att ge tillräckligt växtutrymme. Den ökade risken för skador behöver beaktas, särskilt i granbestånd. |
| Lämpar sig trädslaget på objektet för överhållning? | Tallen är långlivad. Omloppstiden för en frisk, talldominerad skog kan förlängas med flera decennier utan några betydande risker. Granen är mer långlivad än de flesta lövträd, men är känslig för skogsskador då den blir äldre. | Lövträden är mestadels kortlivade och får lätt röta redan som unga. I bestånd av odlad björk avtar tillväxten och rötskadorna blir vanligare redan då beståndet närmar sig 60 års ålder, och beståndets värde börjar därefter sjunka |
| Är ståndorten sådan att där finns akuta skaderisker, som till exempel grandominerade bestånd på ståndorter som är utsatta för torka? | Objektet lämpar sig för det tilltänkta trädslaget. Objektet gränsar inte mot en kalyta. | Rottickan är allmän i granbestånd, särskilt i södra Finland, och det lönar sig inte att överhålla bestånd som är drabbade av rotticka. Det är också klokt att göra en bedömning av vilka andra skogsskador beståndet kan utsättas för då det blir äldre. |
Då man fattat beslut om att förlänga omloppstiden är det viktigt att börja följa med hur beståndet utvecklas och hur det mår. Om det inträffar en mer omfattande skogsskada eller om en skogsskada håller på att sprida sig är det bäst att förnya beståndet.
Förberedelser för överhållning i samband med gallringsavverkning
Förlängning av omloppstid lämpar sig för skötta och friska bestånd av barrträd. Om avsikten är att förlänga omloppstiden, är det skäl att ta detta i beaktande redan börjande från första gallring. Härvid kan man använda sig av gallringsmallar för förlängd omloppstid, som utvecklats för det här ändamålet. Man kan också förlänga omloppstiden till exempel genom att göra en senare gallring i form av en höggallring.
En lägre gallringsstyrka flyttar fram förnyelseavverkningen eftersom beståndets diametertillväxt blir långsammare. En måttlig förlängning av omloppstiden med 5–15 år förutsätter inte ökning av antalet gallringar. Beståndstätheter som överskrider gallringsmallarnas rekommenderas inte på grund av försämring av konditionen i kronorna och ökad risk för skogsskador. Vid långa omloppstider som förlängts med mer än 20 år behövs i allmänhet fler gallringar än vanligt före förnyelseavverkning för att undvika överslutenhet och en tillbakagång av tillväxten.
Gallringar i grandominerade bestånd då omloppstiden förlängs
För grandominerade bestånd på mineraljordar, ståndorter på lundartad och frisk mo, kan man välja gallringsmallar för förlängd omloppstid. Då man gallrar enligt dem görs gallringarna med början från första gallring svagare och jämfört med andra gallringar något senare.
Gallringsmallarna för förlängd omloppstid innebär att virkesmängden är högre och att man samtidigt ökar kolbindningen och kolförrådet. På objekt i södra och mellersta Finland kan också de ekonomiska resultaten vara bättre på grund av högre virkesmängd och ökad stockandel. Emellertid ökar risken för skogsskador i granddominerade bestånd då trädbeståndet blir äldre och efter garllringar.
Gallringar i talldominerade bestånd då omloppstiden förlängs
För talldominerade bestånd på mineraljordar, ståndorter på torr och karg mo, kan man välja gallringsmallar för förlängd omloppstid. Då man gallrar enligt dem görs gallringarna med början från första gallring svagare och jämfört med andra gallringar något senare.
Gallringsmallarna för förlängd omloppstid innebär att virkesmängden är högre och att man samtidigt ökar kolbindningen och kolförrådet. Risken för rotröta ökar då beståndet blir äldre och risken för storm- och snöskador bör också beaktas på talldominerade ståndorter.
Skillnader mellan gallringsmallar för förlängd omloppstid och utgångsmallarna
I motsats till andra gallringsmallar har man i dem för förlängd omloppstid inte räknat ut den ekonomiska förväntningen på avkastning utan mallarna maximerar kolbindningen och virkesutfallet under omloppstiden. I mallarna görs gallringarna senare än i vanliga mallar, varvid virkeskapitalet hålls högt och förnyelsediametern uppnås senare än vanligt.
I mallarna för förlängd omloppstid är medeltalet för förnyelsediametern den högsta diametern i rekommendationerna, d.v.s. förnyelseavverkning görs då beståndet är 1,5–3 cm grövre.
Överhållning och klimatanpassningen
Med tanke på anpassningen till klimatförändringen är det viktigt att man beaktar eventuella skogsskador vid förlängning av omloppstiden. Det är skäl att följa med bestånd som skall överhållas mer aktivt med än andra bestånd, också genom terrängbesök, på grund av den ökade skaderisken. Det är skäl att förlänga omloppstiden endast i friska, välväxande bestånd, där skaderisken bedöms vara låg.