Gå direkt till innehållet
  • Suomeksi
  • På svenska
Alfabetiskt indexSkogsvårdens åtgärderSkötsel av en skogsfastighet
Bläddra

Första gallring

  • Suomeksi
Be­skrivning
Stöd för beslut
Ut­förande
Tilläggs­uppgifter

Första gallringen är den första avverkningen i ett bestånd som ger gagnvirke för försäljning i form av massaved och energived. Den är i första hand en skogsvårdande åtgärd vars huvudsyfte är att förbättra kvaliteten på de kvarvarande träden och att trygga deras diametertillväxt.

Första gallring ger blygsamma inkomster, men är nödvändig för att beståndet ska utvecklas väl. Bild: © Pentti Väisänen.

Mål för första gallringen

Första gallringen är en skogsvårdande åtgärd som har stor betydelse för trädbeståndets utveckling och värdetillväxt. Träden växer bra när de har tillräckligt med utrymme, ljus, näring och vatten. När träden växer ökar konkurrensen om utrymme i beståndet. Följden blir att trädens levande krona blir mindre och att diametertillväxten avmattas. En första gallring är nästan alltid nödvändig om målet är att snabbt få grova stockträd.

Det skogliga tillståndet avgör

För att beståndet ska hållas livskraftigt är bäst att utföra första gallringen först och främst utgående från beståndets skogliga tillstånd. Virkesförsäljningsintäkterna vid första gallringen påverkas i hög grad av hur beståndet har blivit skött i förnyelseskedet och plantskogsstadiet.

Särskilt i första gallringar i tallbestånd och vårtbjörksbestånd ska man försöka förbättra trädbeståndets kvalitet genom att lämna kvar livskraftiga träd av hög kvalitet. Vid gallringen bör man ta bort träd av dålig kvalitet och träd som är i dåligt skick, och vid kvalitetsgallring också härskande träd så att tätheten följer gallringsmallarna. Träd av sämre kvalitet kan lämnas som utfyllnad och som naturvårdsträd. På barrträdsdominerade objekt kan man lämna kvar lövträd på lämpliga platser för att få flera trädslag i beståndet. 

Med tanke på beståndets utveckling är det viktigt att första gallringen utförs i tid. Man ska utföra första gallringen innan trädkronorna hinner bli alltför små. I klenare gallringsskog är den gröna kronans andel av trädlängden - kronförhållandet - ett bra mått på hur livskraftigt beståndet är, och samtidigt en indikator för gallringsbehovet. Långa, klena stammar med högt uppskjutna kronor växer dåligt, reagerar långsamt på gallring, är känsliga för snö- och vindskador och också utsatta för andra skador. Första gallringen ska man beroende på huvudträdslag, stamantal och ståndort utföra när beståndets övre höjd är 12–15 meter. 

Tidpunkt för första gallring

Tidpunkten för första gallringen är en kompromiss mellan avverkningsuttag, avverkningskostnader och kravet på att trädkronorna ska vara livskraftiga. Behovet av avverkningar i andra bestånd på skogsfastigheten kan också påverka gallringstidpunkten. För att kvaliteten inte ska försämras i det kvarstående beståndet, ska man utföra första gallringen innan kvistiga träd som hör till det härskande trädskiktet hinner börja förstöra trädkronorna på träd som hör till det medhärskande kronskiktet och är av högre kvalitet.

  • i första hand med hjälp av gallringsmallarna (övre höjd/stamantal)
  • i andra hand utgående från kronandelen hos de träd som ska bli kvar 

De åtgärder som har utförts i plantskogsstadiet inverkar på kronornas skick, på tidpunkten för första gallringen och på intäkterna från virkesförsäljningen. I oskötta bestånd måste första gallringen utföras tidigare än i skötta, vilket gör att virkesutfallet blir mindre och därmed också intäkterna från virkesförsäljningen. 

Kronförhållandet hos beståndet efter första gallringen

  • i tallbestånd minst 40 %
  • i björkbestånd minst 50 %
  • i granbestånd minst 60 % 

På torvmarker kan en gallring vara tillräcklig

På grund av de svåra drivningsförhållandena på torvmark kan det vara skäl att begränsa antalet gallringar. I talldominerade skogar är det vanligen tillräckligt med en gallring på kargare ståndorter och två på bördigare. I grandominerade skogar kan det vara skäl att begränsa antalet gallringar till 1-2 på grund av risken för drivningsskador. Vid skötsel av glasbjörk på bördiga torvmarker räcker det med en gallring, eller så kan man rikta in sig på produktion av massa- och energived och avstå från gallring helt och hållet. 

Tumregler för första gallring av torvmarksskogar

  • Glasbjörk avlägsnas vid gallringar, både på myrar och i kärr om de stör utvecklingen av ekonomiskt sett värdefullare trädslag.

  • På myrar ger normala och kraftiga gallringar större virkesutfall (uttaget 35-50 %).

  • Första gallringen på tallbevuxna myrar utförs som kvalitetsgallring, där de kvalitativt sett bästa stammarna lämnas kvar.

  • I unga bestånd på kärrmark görs första gallringen kraftigare, de följande med normal gallringsstyrka. I norra Finland bör gallringsstyrkan vara svagare.

  • Vid behov utförs en iståndsättningsdikning i samband med första gallringen, och före det en gödsling vid behov. 

Ekonomi och risker i samband med första gallring

Värdet av virket ett ungt gallringsbestånd är ännu lågt. Vid första gallringen blir avverkningsintäkterna små, eftersom avverkningsuttaget närmast består av massa- och energived. Huvudmålet för beståndsvårdande avverkningar är att öka värdetillväxten i beståndet.

Fokus på trädbeståndets kvalitet

Vid första gallringen avlägsnas i första hand träd av dålig kvalitet, sådana som inte i framtiden ger bra stock av bra kvalitet. Dessutom reglerar man tätheten i beståndet så att man redan vid följande gallring kan avverka stammar som uppnått stockdimension. 

Enhetskostnaden för virkesdrivningen vid första gallringen är starkt beroende av volymen på de stammar som avverkas. Om röjningen har gjorts vid rätt tidpunkt och varit tillräckligt kraftig, växer träden snabbt och bildar starka stammar och får välutvecklade kronor.

En skött skog ger högre inkomster

Virkesförsäljningsintäkterna vid första gallringen påverkas i hög grad av hur beståndet har blivit skött i förnyelseskedet och plantskogstadiet. I en skött skog hinner träden bli grova redan före första gallringen. Då får man ett bättre enhetspris för virket och avverkningsuttaget blir också större. Båda faktorerna inverkar på virkesförsäljningsintäkterna.

Avverkningen i ett oskött bestånd blir dyr och risken för drivningsskador är större än i ett skött bestånd.

I skötta skogar kan man senarelägga första gallringen för att få första gallringen lönsam. I stället för att gallra när övre höjden är 12 meter kan man flytta fram den ända tills övre höjden hunnit bli 15 meter, men då har man färre möjligheter att göra urvalet enligt kvalitet. 

[Lähdeviite1]Gallringen får ändå inte skjutas upp så länge att kronorna hinner bli alltför små, eftersom trädens förmåga att utnyttja det utrymme gallringen ger och växa till sig då blir sämre, och risken för snöskador i främst tall- och björkbestånd ökar.

Första gallring i samband med annan avverkning

För att åstadkomma ett tillräckligt stort avverkningsuttag kan man ibland behöva kombinera första gallringen av ett bestånd med avverkningar som görs i närheten. På det här sättet får man första gallringen utförd i tid och undviker de tilläggskostnader och möjliga virkesproduktionsförluster som en försenad gallring kan innebära.

Ekonomi och risker i samband med beståndsvårdande avverkningar

Gallringsavverkningar ger en ekonomisk avkastning av det värde som beståndet representerar, det kvarvarande beståndets värdetillväxt ökar och samtidigt reglerar man mängden kapital som är bundet till beståndet. Målet är att styra beståndens utveckling så att nettonuvärdet för virkesproduktionen är så högt som möjligt. Efter en gallring ökar i allmänhet risken för skador av olika naturfenomen.

Fokusera på virkeskapitalets avkastning

I yngre gallringsskogar kan man hålla kapitalets avkastningsgrad hög genom att styra tillväxten till träd av god kvalitet, med andra ord satsa på värdetillväxten. Ju äldre skogen blir, desto mer kapital är bundet i den, men värdetillväxten planar ut och börjar till slut gå ned då trädens tillväxt avtar. Därför sjunker kapitalets avkastningsprocent i en något äldre skog. Avkastningsprocenten för en äldre gallringsskog kan höjas genom gallringar, med andra ord genom att minska det kapital som är bundet i träden.  

Tidpunkten för gallringen samt gallringsmetoden och -styrkan påverkar både de avverkningsintäkter som gallringen ger och utvecklingen i det kvarvarande beståndet. För de vanligaste trädslagen och ståndorterna finns gallringsmallar som underlättar beslutsfattandet i samband med gallringsavverkningar. 

Gallringsmallarna är uppgjorda så att man har beaktat både nuvärdet för det framtida kassaflödet (kalkylränta 2-3 %) och olika riskfaktorer. Mallarna garanterar inte att ett ekonomiskt optimalt resultat uppnås i alla situationer, men de kan tryggt användas för olika slags bestånd. Mallarna baseras på generaliseringar av hur bestånden normalt utvecklar sig, både för naturligt uppkomna skogar och odlade bestånd. Utvecklingen i odlade bestånd är ofta kraftig och man kan hålla dem tätare än motsvarande bestånd som uppstått på naturlig väg.  

Om avkastningskravet är lågt, kan man binda mer kapital i trädbeståndet, vilket leder till tätare skogar. Om avkastningskravet höjs, blir kapitalet dyrare och då är det mer lönsamt att hålla beståndet glesare för att minska det kapital som är bundet i beståndet. Den optimala grundytan är som störst i mitten av omloppstiden, och det lönar sig ofta att minska på virkeskapitalet nära slutet av omloppstiden så att avkastningsprocenten inte sjunker så mycket på grund av det kapital som är bundet i beståndet[Lähdeviite2].

Intäkter från virkesförsäljning

Gallringens lönsamhet beror direkt av nivån på rotpriser eller leveranspriser och gallringens inverkan på intäkter från framtida virkesförsäljningar. Behandlingsytans storlek, avverkningsuttagets storlek, stockstammarnas medelstorlek och när på året ytan kan avverkas påverkar direkt vilket pris man kommer att få när man säljer virket. 

På skogsfastigheter där det går många år mellan avverkningarna och där avståndet till närmaste skogsbilväg kan vara långt, är det viktigt att göra en uppskattning av om det lönar sig utföra enstaka gallringar med litet virkesuttag. På näringsfattiga torvmarker och på lågproducerande marker i norra Finland lönar det sig att sätta flera enskilda gallringsobjekt och andra skogsvårdsobjekt i skick samtidigt så att de bildar en större helhet.

Kraftig gallring ökar skaderiskerna

Efter en gallring ökar i allmänhet risken för skador pga av olika naturfenomen. I unga gallringsskogar ökar speciellt risken för snöskador medan stormskadorna utgör det största hotet i äldre gallringsskogar. Risken för skador ökar ju tätare skogen varit före gallringen och ju kraftigare gallringen varit. Genom att skjuta upp en gallring kan man få större intäkter för virkesförsäljning längre fram, men samtidigt ökar skaderisken. 

Både yngre och äldre grandominerade bestånd är rätt flexibla när det gäller gallringsstyrkan. I grandominerade bestånd utför man normalt två gallringar under omloppstiden. En tredje gallring ökar skaderisken och ökar inte just nuvärdet av nettointäkterna. 

För gran är det möjligt att använda ett skötselprogram med endast en gallring. I sådana fall blir nuvärdet av nettointäkterna något lägre, men drivningsskadorna blir mindre och risken för spridning av rotticka minimeras. Om man riktar in sig på endast en gallring under omloppstiden så bör det beaktas redan i samband med röjningen. Efter röjningen ska plantskogen då vara glesare än normalt (1 200-1 400 stammar per hektar). 

I tallbestånd förorsakar kraftiga gallringar betydande tillväxtförluster, och nettointäkternas nuvärde minskar klart. Därför lämpar sig ett skötselprogram med bara en gallring dåligt för tallbestånd. I tallbestånd av bra kvalitet kan en tredje gallring vara befogad eftersom man därigenom kan trygga en hög värdetillväxt jämfört med det kapital som är bundet i beståndet. 

 

En frisk, livskraftig och tillräckligt stor krona garanterar tallarnas diametertillväxt och gör dem tåliga mot snö och vind. Bild: © Sami Karppinen.

Exempel: Skötselprogrammets inverkan på markvärdet i granbestånd

I exemplet jämförs markvärdet för olika skötselprogram som omfattar en, två eller tre gallringar i ett planterat granbestånd på lundartad mo i södra Finland. Exemplet är från Hattula (1235 d.d.).

Markvärdet är en uppskattning av nettonuvärdet av intäkter och kostnader för uppdrivningen av ett bestånd, då man tänker sig att man upprepar samma skötselprogram i oändlig framtid från det att beståndet etablerats. Det här betraktelsesättet lämpar sig väl för jämförelse mellan olika skötselprogram.

Skillnaderna i markvärde mellan olika skötselprogram är relativt små. Ett skötselprogram med bara en gallring ger ett markvärde som är 10 % lägre vid tre procents kalkylränta och 20 % lägre om räntan är fyra procent.

Rulla för att se alla kolumner.

Skötselprogrammets inverkan på markvärdet i granbestånd.
Kalkylränta 2 %3 %4 %
  1 gallr.2 gallr.3 gallr.1 gallr.2 gallr.3 gallr.1 gallr.2 gallr.3 gallr.
Markvärde, €/ha 74557968798430963362338793211581179
Omloppstid, år 868686667171666666
ÅtgärdÅrKassaflödeKassaflödeKassaflöde
Admin. kostnader, €/ha - 11/år
Förnyelse, €/ha0- 1 272
Gräs- och slyröjning, €/ha 4- 319
Röjning, €/ha9- 465  - 465  - 465  
 13 - 465- 465 - 465- 465 - 465- 465
Första gallring, €/ha36 32002975 32002975 32002975
 415545  5545  5545  
Andra gallring, €/ha46  3155  3155  3155
 51 5590  5590  5590 
Tredje gallring, €/ha56  4650  4650  4650
Slutavverkning, €/ha 411803752034010262052651523600262052277020055
Grundytans utveckling hos gran vid olika skötselprogram.

Exempel: Skötselprogrammets inverkan på markvärdet i tallbestånd

I exemplet jämförs virkesproduktionen och markvärdet i ett sått tallbestånd på karg mo i Kajanaland, Paltamo (992 d.d.), med skötselprogram som omfattar en, två respektive tre gallringar.
Markvärdet är en uppskattning av nettonuvärdet av intäkter och kostnader för uppdrivningen av ett bestånd, då man tänker sig att man upprepar samma skötselprogram i oändlig framtid från det att beståndet etablerats. Det här betraktelsesättet lämpar sig väl för jämförelse mellan olika skötselprogram.

I tallbestånd förorsakar mycket kraftiga gallringar betydande produktionsförluster. Med ett avkastningskrav på två procent är det skötselprogram som baserar sig på två gallringar det mest lönsamma. Alternativet med bara en gallring ger ett över 20 % lägre markvärde.

Med ett avkastningskrav på tre respektive fyra procent leder samtliga skötselprogram till ett negativt markvärde. På grund av ståndortens svaga produktionsförmåga räcker de framtida avverkningsintäkterna inte till för att täcka beståndets etableringskostnader, vilket innebär att skogsodling inte är ekonomiskt lönsamt.

Rulla för att se alla kolumner.

Skötselprogrammets inverkan på markvärdet i tallbestånd.
Kalkylränta 2 %3 %4 %
  1 gallr.2 gallr.3 gallr.1 gallr.2 gallr.3 gallr.1 gallr.2 gallr.3 gallr.
Markvärde, €/ha 659839727-188-97-176-496-455-493
Omloppstid, år 97102102879297778777
ÅtgärdÅrKassaflödeKassaflödeKassaflöde
Admin. kostnader, €/ha - 11/år
Förnyelse, €/ha0- 393

Röjning, €/ha

15- 465
Första gallring, €/ha47 520520 520520 520520
 52910  910  910  
Andra gallring, €/ha62 17101550 1710  17101550
Tredje gallring, €/ha77  2000  2000  -
Slutavverkning, €/ha 11090107258130885084807175642072604920
Grundytans utveckling hos tall vid olika skötselprogram.

Beakta naturens mångfald och viltet i samband med gallringsavverkning

Man kan främja natur- och viltvården i samband med avverkning genom att lämna inte bara naturvårdsträd utan också viltbuskage, genom att skapa högstubbar, vara varsam med risvegetationen och genom att upprätthålla en högre lövträdsandel än normalt.

Klena gallringsskogar är ur viltets synpunkt viktiga miljöer. Vuxna orrar och deras kycklingar rör sig under sommaren i både äldre plantskog och i klen gallringsskog. Också järpen trivs bra i klen gallringsskog. Gallringar främjar trivseln och överlevnaden för hönsfåglar eftersom avverkningen leder till att trädkronorna och riset blir livskraftigare, den övriga markvegetationen blir rikare och bärproduktionen blir bättre. Om gallringsavverkningarna utförs i tid, skapas ett luftigt bestånd där tjädern trivs och hönsfåglarna får de öppna flyglinjer de behöver. 

 

Mångsidiga trädbestånd gynnar natur- och viltvård

Naturvårdsträd, överståndare samt hålträd och lågor som lämnats kvar vid tidigare ingrepp sparas också i samband med gallringar. Döende barrträd och stormfällen kan lämnas kvar i skogen så länge de inte medför fara för den närliggande skogens hälsa. Man ska undvika att fälla döda, stående träd och att köra över lågor. 

I samband med gallring bör man sträva till en tillräcklig trädslagsvariation. Dessutom är det bra att ge mer utrymme åt enskilda trädindivider som är viktiga för naturvården och viltet såsom ädla lövträd, asp, sälg, björk, grupper med al och tjädertallar. Kantzoner och svackor är platser där det är speciellt lämpligt att spara lövträd. 

Man bör också undvika gallringar under den viktigaste häckningstiden i maj–juni på lövträdsdominerade friska och ännu bördigare moar, på kärr och i strandskogar.

Minimera överfarter över bäckar och rännilar och placera dem på de bäst bärande platserna. Trädbestånd i skyddszoner intill småvatten och vattendrag och i kantzoner kan gärna gallras svagare än normalt.  

Första gallring

En skogsägare som vill betona natur- och viltvård i sitt skogsbruk kan pruta på virkesproduktionen genom att skapa en mångsidig beståndsstruktur och befrämja mångfalden i samband med första gallringen. Gallringen görs då så att stamtätheten tillåts variera och trädslagsblandning gynnas. Resultatet blir ett strukturellt mer varierat bestånd med rikare markvegetation på grund av det ökade inflödet av ljus. 

I stället för att göra en regelbunden gallring kan man variera gallringsstyrkan så att det uppstår tätare, ogallrade partier och små luckor. Genom att avlägsna grupper av träd kan man friställa underväxt och undertryckta träd som är värdefulla med tanke på mångfalden.

Beståndsvårdande avverkningar

Målet vid gallringen är att bevara eller utveckla blandskogsstrukturen. Beroende på ståndorten bör inslaget av lövträd vara 20–30 procent. Också en inblandning av barrträd är viktiga för viltet, gran i tallskog och tall i granskog. Vid gallringen ges mer utrymme speciellt åt träd som är värdefulla för naturvården och viltet, såsom ädla lövträd, asp, sälg, björk, grupper med al och tjädertallar samt granunderväxt. Kantzoner och svackor är platser där det är speciellt lämpligt att spara lövträd. 

Naturvårdsträd, överståndare samt hålträd och lågor som lämnats kvar vid tidigare ingrepp sparas också i samband med gallringar. Döende barrträd och stormfällen kan lämnas kvar i skogen så länge de inte medför fara för den närliggande skogens hälsa. Man ska undvika att fälla döda, stående träd och att köra över lågor. Om det är ont om död ved i beståndet kan man öka mängden död ved genom att skapa högstubbar. 

Man bör också undvika gallringar under den viktigaste häckningstiden i maj-juni på lövträdsdominerade friska och ännu bördigare moar, på kärr och i strandskogar. 

Ur vattenvårdssynpunkt är de viktigt att minimera överfarter över bäckar och rännilar och placera dem på de bäst bärande platserna. Vi behov kan man använda tillfälliga broar. Trädbestånd i skyddszoner intill småvatten och vattendrag och i kantzoner kan gärna gallras svagare än normalt. 

Man kan använda samma principer vid de påföljande gallringarna och sedan göra en normal slutavverkning då beståndet är förnyelsemoget. Samma principer fungerar också om man vill skapa ett mer olikåldrigt bestånd. 

Beakta landskapet vid beståndsvårdande avverkningar

Om man vill betona landskapsaspekterna i samband med beståndsvårdande avverkningar så är det viktigt att identifiera de landskapsfaktorer som man vill lyfta fram i samband med åtgärden. Genom att gallra ett trädbestånd kan man öppna upp landskapet och påverka beståndets struktur, bland annat trädslagsfördelningen.

Gallringar kan ge variation i landskapet

Om man vill öppna landskapet ska man gallra kraftigare än normalt, men man bör också beakta risken för vind- och snöskador i beståndet. En gallring öppnar sikten framför allt i unga och täta skogar. Genom att ta ut grot blir det lättare att röra sig i skogen. Efter en gallring kommer det in mer ljus i beståndet och det förbättrar tillväxtförutsättningarna för växter i fältskiktet. 

Man kan skapa variation i ett bestånd genom att variera gallringsstyrkan och lämna små områden ogallrade. Genom att gynna en blandskogsstruktur och spara underväxt på lämpliga ställen kan man främja också de landskapsmässiga målen. Speciellt längs vägar och i kanterna av öppna ytor kan man kan lyfta fram enskilda trädindivider som är betydelsefulla för landskapet genom att gallra trädbeståndet runt dem. I tätortsnära skogar rekommenderas ändå att bibehålla möjligast täta insynsskydd mellan t.ex. friluftsleder, trafikleder och bostadsområden.

Bromsa klimatförändringen - Gallringsavverkning

Gallring är en åtgärd som syftar till produktion av virke i likåldriga skogar. Genom att gallra skapar vi bättre förutsättningar att utnyttja virket i träprodukter och styr samtidigt kolbindningen till de träd som lämnas kvar..

Gallringen gör beståndet glesare vilket leder till att de återstående träden får mer växtutrymme och diametertillväxten ökar. Träden växer bra när de har tillräckligt med utrymme, ljus, näring och vatten. När träden växer ökar konkurrensen om utrymme i beståndet. I unga bestånd blir trädens levande krona snabbt blir mindre och att diametertillväxten avmattas. I äldre bestånd är förändringen inte lika snabb. I synnerhet den första gallringen bidrar till trädets framtida utveckling och värdetillväxt och då den utförs vid rätt tidpunkt har det en positiv inverkan på ekonomin i skogsbruket.

Genom gallring kan man också påverka trädslagsfördelningen. Ett mångsidigt trädbestånd är viktigt både med tanke på trädens vitalitet, markvården och mångfalden. Kolbindningen kan säkerställas genom gallring. Genom höggallring kan man producera en större andel grovt virke och förlänga beståndets omloppstid. Syftet med låggallring är att åstadkomma en snabbare diametertillväxt och att generera intäkter snabbare.

Effekter på kolförrådet i bestånd och träprodukter

Både virkesförrådet och kolförrådet kommer att minska tillfälligt på grund av avverkningen.[Lähdeviite3] [Lähdeviite4]De kvarvarande trädens ökade tillväxt och livskraft innebär ändå att man med hjälp av gallring kan kan säkra kolbindningen på litet längre sikt, vilket medverkar till att bromsa klimatförändringen. I unga skogar blir trädkronorna snabbt mindre i takt med att beståndet blir tätare. Den här processen sker långsammare i äldre bestånd och på kargare växtplatser.

Genom gallring kan man höja kvaliteten på det kvarvarande beståndet och samtidigt gynna diametertillväxten. Detta ökar de framtida avverkningsinkomsterna, och sannolikheten att virket kommer att användas för mer beständiga produkter ökar också, jämfört med om man lämnar gallringen ogjord. 

Om gallringsstyrkan är lägre än vad gallringsmallarna rekommenderar och/eller om höggallring används där metoden har goda förutsättningar att fungera, kan omloppstiden förlängas och beståndets kolförråd därmed ökas. [Lähdeviite5]

Effekter på markens kolförråd

Forskningsresultaten om effekterna av gallring på skogsmarkens kolförråd är inte samstämmiga. Gallring kan tillfälligt öka markens kolförråd genom att det vid gallring uppstår hyggesavfall. I allmänhet har gallringsavverkning emellertid inte visat sig ha en betydande inverkan på utvecklingen av mineraljordarnas kolförråd. Effekten av gallring är i vilket fall som helst mindre och kortare än den för kalavverkning, även om effekterna är dåligt kända. [Lähdeviite6][Lähdeviite7][Lähdeviite8]  

På dikad torvmark är gallringarnas inverkan på markens kolförråd och på utsläppen av växhusgaser sannolikt små jämfört med kalavverkning ([Lähdeviite9][Lähdeviite10]) eftersom gallring i allmänhet har en liten effekt på grundvattenytans nivå [Lähdeviite11] och störningen av växtsamhället är betydligt mindre än vid kalavverkning.

Första gallring i skötta, grandominerade bestånd

I grandominerade skogar ska den levande kronan utgöra minst 60 procent av trädens höjd hos de träd som lämnas kvar. Både yngre och äldre grandominerade bestånd är rätt flexibla när det gäller gallringsstyrkan. I grandominerade bestånd utförs i regel två gallringar under omloppstiden.

 

Granbestånd på kärr är ofta något ojämna, träden står i grupper och variationen i trädhöjd kan vara rätt stor. Granbestånd anpassar sig till olika gallringsstyrkor och reagerar snabbt på det ökade växtutrymmet. Bild: © Pentti Väisänen.

Utförande av första gallring

I grandominerade skogar i södra Finland rekommenderas första gallring när övre höjden är 13–16 meter och då lämnar man kvar 900–1 100 stammar per hektar. Då har man vid andra gallringen tillräckligt med träd som ger två stockar. Vid andra gallringen rekommenderas höggallring. 

Den bästa tiden att gallra granbestånd är vintertid då marken är frusen. Också torra perioder på sommaren fungerar bra. Jämfört med tall är gran känsligare för skador och den infekteras lättare av svampsjukdomar. För att undvika drivningsskador ska man gallra granbestånd så få gånger som möjligt.

En gallring kan vara tillräcklig i granbestånd

I grandominerade skogar som före första gallringen är glesare än normalt, 1 200–1 400 stammar per hektar,
kan det vara ekonomiskt motiverat att utföra endast en gallring under omloppstiden. Ett skötselprogram med endast en gallring lämpar sig speciellt i bestånd på bördig mark när man vill minimera risken för rötangrepp via drivningsskador. Första gallringen flyttas då fram tills övre höjden är 16–17 meter och görs som en låggallring. Beståndstätheten ska efter gallringen vara 700–800 stammar per hektar.

Metoden med en gallring är att föredra när risken för angrepp av rotröta är uppenbar. Den snabba diametertillväxten, den korta omloppstiden och den låga andelen kärnved i träden minskar risken för angrepp.

I diagrammet jämförs virkesproduktionen i en planterad granskog på lundartad mo i södra Finland, Hattula (1 235 d.d.), som sköts med antingen en eller två gallringar. 

Plantskogen har lämnats rätt gles. Efter röjningen finns det 1 200 granar per hektar och som blandträd 100 vårtbjörkar per hektar. När granbeståndet i exemplet är 32 år ska det fattas beslut om huruvida beståndet ska skötas enligt ett skötselprogram för en eller två gallringar. Med programmet för två gallringar gallras beståndet när det är 32 år och 45 år och slutavverkas när det är 60 år. Med programmet för en gallring gallras beståndet när det är 35 år och slutavverkas när det är 55 år. 

Programmet med två gallringar ger mycket stock, gör det möjligt att använda höggallring vid den andra gallringen och ger större virkesförsäljningsintäkter. Det är också mindre risker förknippade med beståndstätheten och avverkningstidpunkten. 

Programmet med en gallring och med kortare omloppstid är ett bra alternativ i synnerhet om det är stor risk för rotröta i området. Virkesproduktionen är hög och nettonuvärdet är också rätt högt. Ett sådant här skötselprogram kan vara ett alternativ om det med tanke på skogsägarens totala ekonomi är befogat att tidigarelägga slutavverkningen i stället för att utföra en andra gallring. 

När beståndet är 32 år är nettonuvärdet med 4 % kalkylränta 10 203 euro för programmet med två gallringar och 9 830 euro för programmet med en gallring. Vid beräkning av nettonuvärdet har kassaflödet i de följande omloppstiderna beaktats genom att markvärdet har lagts till intäkterna från slutavverkningen.

Skötselprogram med en och två gallringar i grandominerade bestånd.

Första gallring i skötta, talldominerade bestånd

I talldominerade skogar ska man utföra första gallringen medan den levande kronan utgör minst 40 procent av trädens höjd. En försummad första gallring är mera ödesdiger för tall än för gran. Tallar som har en liten krona återhämtar sig långsamt.

Diametertillväxten i ett tallbestånd tilltar efter första gallringen. Däremot inverkar gallringen knappast alls på höjdtillväxten. Bild: © Hannu Niemelä.

Två gallringsmetoder

Man bör undvika att gallra tallbestånd hårdare än vad skogsvårdsrekommendationerna anger. När ett tallbestånd blir för glest leder det till tillväxtförluster som senare innebär lägre virkesförsäljningsintäkter. 

Man kan utföra första gallringen i tallbestånd på två sätt. Det är bäst att göra valet utgående från beståndets täthet eller kvistighet.

Första gallring som låggallring

Låggallring ger en snabb diametertillväxt och ett större avverkningsuttag. I tallbestånd utförs första gallringen som låggallring både i tallbestånd av hög kvalitet och i bestånd med grova kvistar.

I södra Finland utförs första gallringar i regel när övre höjden är 13–15 meter och beståndet gallras till en täthet om 900–1 000 träd per hektar.

Första gallringen som kvalitetsgallring

Kvalitetsgallring har som syfte att ge stockträd av hög kvalitet. I kvistiga tallbestånd eller i bestånd som varit övertäta sedan plantskogsstadiet utförs första gallringen som en kvalitetsgallring, i södra Finland till exempel när övre höjden är 10–12 meter. Beståndet gallras till en täthet om 1 100–1 300 träd per hektar.

Det lönar sig att satsa på en kvalitetsgallring också i tallbestånd där en del av de härskande träden är grovkvistiga. Vid gallringen tar man då bort grovkvistiga härskande träd för att ge utrymme åt medhärskande träd av hög kvalitet och med livskraftig trädkrona. Det här alternativet lämpar sig inte i tallbestånd av mycket dålig kvalitet och bestånd som är mycket kvistiga. I tallbestånd som genomgående är av hög kvalitet behövs ingen kvalitetsgallring.

Tallbestånd av dålig kvalitet på bördig mark

I tallbestånd på lundmark och på lundartade moar, där trädens tekniska kvalitet är dålig, lönar det sig att gynna gran och vårtbjörk vid gallringen. Granarna får vara kortare än tallarna, men höjden ska ändå vara minst två tredjedelar av tallarnas höjd. Höjdskillnaderna utjämnas med åren. 

Första gallring i tallbestånd som kvalitetsgallring

Kvalitetsgallring är en gallringsform som rekommenderas i sådana fall där tallbeståndet har medelmåttig kvalitet eller det har fått bristfällig skötsel under plantskogsstadiet. Om tallbeståndet är synnerligen grovkvistigt eller om det är av genomgående god kvalitet, ger kvalitetsgallring inget större tilläggsvärde.


Genomförande av kvalitetsgallring

Kvalitetsgallring utförs redan vid en övre höjd av 10-12 meter. I det skedet har de härskande träd som är kvistiga eller annars av dålig kvalitet ännu inte hunnit börja konkurrera med de medhärskande träden så att deras kronor skulle ha krympt eller deras livskraft minskat. Vid gallringen avlägsnas kvistiga, härskande träd och de medhärskande träden med klenare kvistar ges mer utrymme. Gallringsstyrkan är den samma som rekommenderas i gallringsmallarna.

Inverkan av kvalitetsgallring

Kvalitetsgallring kan leda till ett skötselprogram med tre gallringar i stället för två och förlänga omloppstiden, men å andra sidan ökar produktionen av stock av hög kvalitet. Det att en större del av virkesutfallet kommer i form av stock gör den här gallringsformen till ett konkurrenskraftigt alternativ. Genom att tidigarelägga första gallringen för kvalitetens skull blir avverkningsuttaget mindre, men avverkningskostnaderna hålls på en acceptabel nivå eftersom man tar ut stora, härskande träd.

Första gallring i skötta, vårtbjörksdominerade bestånd

I vårtbjörksbestånd är ett program med två kraftiga gallringar lönsammast. För björk strävar man till att den levande kronan ska utgöra minst 50 % av trädets höjd.

Det är viktigt att välja rätt gallringstidpunkt första gallring i vårtbjörksbestånd, lämpligt tidpunkt är då beståndet är 13-15 meter högt. Då har kvistrensningen redan skett för rotstockens del, och kronan är ännu livskraftig. Om vårtbjörkarnas kronor på grund av konkurrensen har krympt alltför mycket, till mindre än 50 % av trädhöjden, återhämtar sig inte trädens diametertillväxt tillräckligt efter gallringen. Bild: © Pentti Väisänen.

Första gallringen måste göras i tid

Om ett björkbestånd tillåts bli alltför tätt före första gallringen stannar diametertillväxten upp och risken för snöskador ökar. När det är tid för första gallringen så har kvistarna på rotstocken dött och en del av dem har redan fallit av.

Utförande av första gallring

I vårtbjörksbestånd ska man utföra första gallringen när övre höjden är 13–15 meter och lämna kvar 700–800 träd per hektar. Ett björkbestånd som har vuxit för tätt i plantskogsstadiet måste gallras betydligt tidigare även om avverkningsuttaget blir litet. I odlade vårtbjörksbestånd och i vårtbjörksbestånd som är jämnhöga är det viktigt att första gallringen blir utförd vid rätt tidpunkt då björkarna hinner bli långa och klena inom loppet av några år som följd av att gallringen blir försenad.

Första gallring i skötta, glasbjörksdominerade bestånd

I glasbjörksbestånd som uppkommit naturligt är det ståndortens bördighet som avgör vilket program som ekonomiskt sett är mest lönande. Ofta kan en första gallring vara allt som behövs.

Utförande av första gallring

Efter en svagare röjning räcker det vanligen med en gallring när övre höjden är 13–15 meter och då är målet inställt på att producera massaved och energived i stället för stock. Då lämnas 900–1 000 livskraftiga träd per hektar kvar som skärmträd. I täta glasbjörksbestånd på torvmarker är det ekonomiskt mest lönande att producera energived, eller jämsides också massaved med 40–50 års omloppstid utan röjning och gallring. 

Det behövs två gallringar när det som blandträd finns barrträd av hög kvalitet eller när man vill att glasbjörken också ska producera stock. Då ska ståndorten i södra och mellersta Finland vara minst frisk mo eller motsvarande torvmark. Virkesproduktionen i ett glasbjörksbestånd är ändå mindre än i tall-, gran- och vårtbjörksbestånd. 

 

Klimatanpassning vid gallringsavverkning

Ett bestånd som är livskraftigt är samtidigt motståndskraftigt mot skadegörare. Efter en gallring ökar emellertid risken för snö- och vindskador temporärt, med betoning på vindskador. På längre sikt minskar gallring också den här typen av skador.

Blandbestånd som gallras så att trädslagsblandningen upprätthålls klarar också bättre av de risker som är förknippade med klimatförändringen[Lähdeviite12]. Om man ser till att upprätthålla en trädslagsblandning i samband med gallringsavverkningar, ökar beståndets förmåga att klara av klimatförändringar. Försenad och/eller kraftig gallring och samtidig gödsling av beståndet ökar risken för vindskador. Man bör försöka att undvika onödig gallring i äldre skog på grund av den ökande risken för vindskador. Gallring ökar motståndskraften mot torka hos de kvarlämnade träden[Lähdeviite13]. 

Genom att skjuta upp en gallring kan man för större avverkningsintäkter på en gång då gallringen väl utförs, men samtidigt ökar skaderisken. Ju tätare skogen blivit före gallringen och ju kraftigare gallringen är, desto större är risken för skador. I yngre bestånd är det främst snöskadorna som ökar, medan äldre bestånd i första hand drabbas av vindskador.
I granbestånd bör man undvika att gallra för ofta med tanke på risken för rotröta.

Gallringsstyrkan vid första gallring i skötta bestånd

Under omloppstiden är det vanligt med 1–3 gallringar utgående från ståndort och trädslag. Gallringsstyrkan vid första gallringen avgör när man ska utföra nästa gallring i beståndet. 

Gallringsstyrkan inverkar på diametertillväxten

Om första gallringen görs till det lägre stamantalet i gallringsmallen, blir diametertillväxten snabb. Om man utför en svagare gallring, till det högre stamantalet i gallringsmallen, blir man tvungen att gallra upp till tre gånger. Då blir omloppstiden 10–15 år längre jämfört med att man gallrar två gånger. 

 

Rulla för att se alla kolumner.

Tidpunkten första gallringen i en ung, skött skog och stamantalet efter avverkningen i norra Finland.
HuvudträdslagStåndortÖvre höjd (m)Stamantal1 (st/ha)
TallFrisk mo, blåbärstorvmo

10–12

12–14

1 100–1 400

900–1 100

Torr mo, lingontorvmo

10–12

12–14

900–1 100

700–900

Karg mo, ristorvmo

10–12

12–14

800–1 000

600–800

GranLundartad eller frisk mo, ört- eller blåbärstorvmo

10–12

12–14

1 100–1 400

900–1 100

Glasbjörk

Blåbärstorvmo och bördigare torvmarker

Gallring nödvändig enbart om man vill främja utveckling av granunderväxten

10–12

12–14

1 000–1 200

800–1 000

1Ju längre trädbeståndet är, desto högre är det stamantal som rekomenderas efter första gallringen.

Första gallring i oskötta skogar

I oskötta unga skogar växer träden tätare och både virkesmängden och kvaliteten i beståndet är mera varierande än i skötta skogar. För att trygga en hög tillväxt hos de bästa träden bör man utföra första gallringen tidigare än normalt.

Om röjningen blir eftersatt på bördiga marker utvecklas beståndet till en ogenomtränglig snårskog. Bild: © Mikko Riikilä.

Knappt med gagnvirke

I en oskött skog ger första gallringen knappt med gagnvirke eller inget gagnvirke alls. Däremot kan man få mycket energived från objektet. Första gallringen medför ökade intäkter från senare gallringar och är därmed ekonomiskt motiverad. Detta kräver ändå att det finns minst 400–500 livskraftiga barrträd eller björkar per hektar som är relativt jämnt fördelade i beståndet och vars kvalitet räcker för att bli stockträd. I annat fall bör man överväga att låta beståndet fortsätta växa utan gallringar och utföra förnyelseavverkningen när den löpande tillväxten börjar avta i beståndet, i praktiken när det är 40–50 år gammalt. 

I oskötta bestånd är förröjning nästan alltid nödvändig inför maskinell avverkning. Om trädbeståndet är klent och tätt och avverkningsuttaget är litet, kan gallringen utföras manuellt med motorsåg.

Rulla för att se alla kolumner.

Typiska drag för oskötta unga trädbestånd och hur de ska skötas.
Utgångsläge

Ytor som förnyats med barrträd, men där glasbjörk eller andra lövträd har fått övertaget

-Ytor som förnyats med gran, där de härskande träden är lövträd och granarna har blivit efter i utvecklingen.

-Ytor som förnyats med tall, där tallarna har blivit efter i ett utvecklingen eller nästan helt försvunnit.

-Ytor som utvecklats till blandskogar, där andelen ekonomiskt sett mindre värda lövträd är stor och där trädbeståndet är tätare än rekomenderat.

Övertäta skogar med långa och klena träd (sk. störskogar)

-Granbestånd som har blivit alltför täta.

-Tallbestånd och vårtbjörksbestånd, där kronandelen har krympt.

-Alltför täta glasbjörksbestånd som har förnyats på naturlig väg.

Planering

-Som skogsägare besluter du vilka mål du ställer för objektet.

-Uppskatta om det finn tillräckligt med träd som kan bli stockträd och som är jämnt fördelade på objektet (400-500 st/ha) eller om det finns utvecklingsduglig granunderväxt under de härskande träden.

-Beroende på ståndort ska du satsa på gran eller vårtbjörk.

-Utnyttja utvecklingsduglig granunderväxt.

-Som skogsägare besluter du vilka mål du ställer för objektet.

-Lämna kvar de kvalitetsmässigt bästa träden med livskraftiga kronor.

-Använd låg gallringsstyrka för att minska risken för vind- och snöskador och gallra helst i två omgångar.

-Ett tätt glasbjörksbestånd sköts utan gallringar och med kort omloppstid eller gallras så att du får en skärmställning för granplantor. Utnyttja granunderväxt som eventuellt kommit upp under björkarna och komplettera vid behov med att plantera igen.

Åtgärdsalternativ

När beståndets övre höjd är högre än 12 meter eller om beståndet utvecklats till störskog, dvs. en skog med långa och klena träd.

-utför genast en förröjning och en svag gallring 1-5 år efter förröjningen. Den andra gallringen gör du enligt gallringsmallarna.

När beståndet övre höjd är lägre än 12 meter

-de stammar som inte duger till gagnvirke röjs och en svag gallring utförs sedan. Andra gallringen enligt gallringsmallarna.

-alternativt röjs beståndet till rekommenderad täthet för plantskogar. Den första gallringen görs normalt utgående från övre höjd och stamantal enligt gallringsmallarna.

När trädbeståndet är lövträdsdominerat och det finns färre än 400-500 träd per hektar som kan bli stockträd eller när det saknas utvecklingsduglig granunderväxt på objektet

-överväg att sköta trädbeståndet utan gallringar.

Rulla för att se alla kolumner.

Rekommenderat stamantal efter avverkning i ett oskött, ungt bestånd. Stamantalet gäller hela ytan, körstråken ingår alltså också.

Huvudträdslag

 

Stamantal (st/ha), övre höjd 10–11 mStamantal (st/ha), övre höjd 11–13 m
Tall, frisk mo eller motsvarande torvmark1 200–1 40011 100–1 3001
Tall, torr mo eller motsvarande torvmark1 100–1 30021 000–1 2002
Tall, karg mo eller motsvarande torvmark1 000–1 200900–1 100
Gran, lundartad eller frisk mo eller motsvarande torvmark1 200–1 40031 000–1 2003
Vårtbjörk, lundartad eller frisk mo

Gallras till tätheten 900-1 100 st/ha och ytterligare två gallringar före slutavverkningen.

Gallras till tätheten 700-800 st/ha och ytterligare en gallring före slutavverkningen. Om det under vårtbjörbeståndet finns utvecklingsduglig granunderväxt, görs första gallringen ännu kraftigare.

Glasbjörk, örttorvmo eller blåbärstorvmo

Kan skötas med kort omloppstid och utan gallringar. 

Gallras till tätheten 1 500-2 500 st/ha och därefter inga gallringar.

Bestånd i södra och mellersta Finland som kan producera fanerbjörk, gallras först till tätheten 1 200-1 300 st/ha och senare ytterligare en gång.

Om det under glasbjörkbeståndet finns utvecklingsdugliga granar, gallras beståndet till tätheten 800-1 000 st/ha. Glasbjörkarna kan tas bort när granarna är 3-4 meter höga. 

1Som blandträdslag ca 10% björk av hög kvalitet och utvecklingsdugliga granar.

2Som blandträdslag enstaka björkar av hög kvalitet och gran.

3Som blandträdslag ca 10 % björk av hög kvalitet.

Uttag av energived i unga, skötta skogar

Målen med uttag av energived i samband med gallring är att förbättra kvaliteten på det kvarvarande beståndet, snabba upp diametertillväxten och att ge avverkningsintäkter. Det kvarvarande beståndet ska vara produktivt och av så hög kvalitet som möjligt. Sådana träd av dålig kvalitet som man inte tänker lämna som naturvårdsträd, avlägsnas.

Bunthantering av stammar gör det möjligt att kvista och kapa stammarna i ett moment, vilket förbättrar effektiviteten vid drivningen. Bild: © Ponsse Oyj.

Att beakta vid avverkningen

Första gallringen ska man, beroende på huvudträdslag, stamantal och ståndort, utföra när beståndets övre höjd är 12–15 meter. För att kvaliteten inte ska försämras i tall- och vårtbjörksbestånd, bör man utföra första gallringen innan kvistiga träd som hör till det härskande trädskiktet hinner börja förstöra trädkronorna på träd som hör till det medhärskande trädskiktet och är av högre kvalitet.  

På barrträdsdominerade objekt kan man lämna kvar lövträd på lämpliga platser för att få flera trädslag i beståndet. Av samma anledning är det bra att lämna kvar en del tallar i granbestånd och granar i tallbestånd. 

Första gallringen utförs som en låg- och kvalitetsgallring. Gallringsstyrkan är avgörande för när beståndet bör gallras nästa gång. Om man utför en hård första gallring till det lägre stamantalet i gallringsmallen, blir diametertillväxten snabb. I sådana fall gör man vanligen två gallringar under omloppstiden Om gallringen är svagare så att beståndets täthet ligger nära gallringsmallens övre gräns, kan det bli fråga om tre gallringar under omloppstiden, och omloppstiden förlängs med 10-15 år jämfört med ett skötselprogram med två gallringar.  

Vid första gallring som utförs som låggallring avlägsnas:

  • skadade och sjuka träd
  • träd som är mindre än de härskande och medhärskande träden
  • träd med tvära krökar och långkrökar, träd med grova kvistar och träd som har förgreningar på stockdelen så att det i beståndet blir kvar välväxande träd av möjligast hög kvalitet och beståndstätheten följer gallringsmallarna. Som utfyllnad kan man spara mindre träd av sämre kvalitet eller träd som har lägre ekonomiskt värde.

Första gallring som kvalitetsgallring i tallbestånd

Kvalitetsgallring är en gallringsform som kan rekommenderas vid första gallringen i tallbestånd när kvaliteten är medelmåttig eller när beståndet i plantskogsskedet blivit bristfälligt skött. Om tallbeståndet är synnerligen grovkvistigt eller om det är av genomgående god kvalitet ger kvalitetsgallring inget större tilläggsvärde. 

Kvalitetsgallring utförs redan vid en övre höjd av 10-12 meter. Då har kvistiga träd och träd med sämre kvalitet som hör till det härskande trädskiktet inte ännu hunnit förstöra trädkronorna på träd som hör till det medhärskande trädskiktet och som har klenare kvistar. Vid gallringen avlägsnas kvistiga, härskande träd och de medhärskande träden med klenare kvistar ges mer utrymme. Gallringsstyrkan är den samma som rekommenderas i gallringsmallarna. 

Kvalitetsgallring kan leda till ett skötselprogram med tre gallringar i stället för två och förlänga omloppstiden, men å andra sidan ökar produktionen av stock av hög kvalitet. Det att en större del av virkesutfallet kommer i form av stock gör den här gallringsformen till ett konkurrenskraftigt alternativ. En kvalitetsgallring som utförs tidigt minskar virkesutfallet, men kostnaderna för avverkningen blir ändå måttliga i och med att det är större, härskande träd som avverkas vid kvalitetsgallring.

Uttag av energived i oskötta, unga skogar

Mängden gagnvirke som kan tas ut i oskötta ungskogar är mycket liten jämfört med skötta, ibland blir det inget gagnvirke alls. Däremot kan man få mycket energived från objektet. Drivningskostnaderna kan ändå på de besvärligaste objekten vara t.o.m. större än de intäkter som avverkningen ger.

 

På oskötta objekt är trädbeståndet klent, vilket gör att utfallet av gagnvirke blir blygsamt. Bild: © Kalle Kärhä.

Tidigareläggning av första gallringen

För att säkerställa tillväxten hos de bästa träden bör den första gallringen i oskötta bestånd utföras tidigare än normalt. I allmänhet är det möjligt att utföra arbetet maskinellt, men förröjning är ändå nästan alltid nödvändig. Om trädbeståndet är klent och tätt och avverkningsuttaget är litet, kan gallringen utföras manuellt med motorsåg.  

Det är oftast ekonomiskt motiverat för en skogsägare att sätta en oskött skog i skick, hellre än att låta den växa vidare utan skötsel. Detta kräver ändå att det finns minst 400–500 livskraftiga barrträd eller björkar per hektar som är relativt jämnt fördelade i beståndet och vars kvalitet räcker för att bli stockträd. I norra Finland räcker det med ett något lägre antal. I annat fall bör man överväga att låta beståndet fortsätta växa utan gallringar och utföra förnyelseavverkningen när den löpande tillväxten börjar avta i beståndet, i praktiken när det är 40–50 år gammalt.

Rulla för att se alla kolumner.

Typiska drag för oskötta unga trädbestånd och hur de ska skötas.
Utgångsläge

Ytor som förnyats med barrträd, men där glasbjörk eller andra lövträd har fått övertaget

-Ytor som förnyats med gran, där de härskande träden är lövträd och granarna har blivit efter i utvecklingen.

-Ytor som förnyats med tall, där tallarna har blivit efter i ett utvecklingen eller nästan helt försvunnit.

-Ytor som utvecklats till blandskogar, där andelen ekonomiskt sett mindre värda lövträd är stor och där trädbeståndet är tätare än rekomenderat.

Övertäta skogar med långa och klena träd (sk. störskogar)

-Granbestånd som har blivit alltför täta.

-Tallbestånd och vårtbjörksbestånd, där kronandelen har krympt.

-Alltför täta glasbjörksbestånd som har förnyats på naturlig väg.

Planering

-Som skogsägare besluter du vilka mål du ställer för objektet.

-Uppskatta om det finn tillräckligt med träd som kan bli stockträd och som är jämnt fördelade på objektet (400-500 st/ha) eller om det finns utvecklingsduglig granunderväxt under de härskande träden.

-Beroende på ståndort ska du satsa på gran eller vårtbjörk.

-Utnyttja utvecklingsduglig granunderväxt.

-Som skogsägare besluter du vilka mål du ställer för objektet.

-Lämna kvar de kvalitetsmässigt bästa träden med livskraftiga kronor.

-Använd låg gallringsstyrka för att minska risken för vind- och snöskador och gallra helst i två omgångar.

-Ett tätt glasbjörksbestånd sköts utan gallringar och med kort omloppstid eller gallras så att du får en skärmställning för granplantor. Utnyttja granunderväxt som eventuellt kommit upp under björkarna och komplettera vid behov med att plantera igen.

Åtgärdsalternativ

När beståndets övre höjd är högre än 12 meter eller om beståndet utvecklats till störskog, dvs. en skog med långa och klena träd.

-utför genast en förröjning och en svag gallring 1-5 år efter förröjningen. Den andra gallringen gör du enligt gallringsmallarna.

När beståndet övre höjd är lägre än 12 meter

-de stammar som inte duger till gagnvirke röjs och en svag gallring utförs sedan. Andra gallringen enligt gallringsmallarna.

-alternativt röjs beståndet till rekommenderad täthet för plantskogar. Den första gallringen görs normalt utgående från övre höjd och stamantal enligt gallringsmallarna.

När trädbeståndet är lövträdsdominerat och det finns färre än 400-500 träd per hektar som kan bli stockträd eller när det saknas utvecklingsduglig granunderväxt på objektet

-överväg att sköta trädbeståndet utan gallringar.

Förröjning för gallringsavverkning

Vid förröjningen fälls träd som inte duger till gagn- eller energivirke och särskilt sådan granunderväxt som hindrar sikten. På objekt där man tar ut energived kan förröjningen göras i form av en lättare siktröjning.

 

Om underväxten är tät är en förröjning mer eller mindre nödvändig om man vill uppnå ett gott drivningsresultat. Bild: © Mikko Riikilä

Tidpunkt och metoder för förröjning

Förröjningen ska utföras i god tid, helst 1–3 år före avverkningen. Då hinner den röjda underväxten falla omkull och snön pressa ner den mot marken.
Om plantskogsröjningen har utförts vid rätt tidpunkt och tillräckligt kraftigt, är det ofta onödigt med förröjning i första gallringar.
På torvmarker ska förröjningen inte utföras alltför tidigt på grund av risken för kraftigt slyuppslag från röjda björkar. Så länge den röjda underväxten är färsk förbättrar den dessutom markens bärighet.

  • Röj underväxt som finns inom en radie på en meter runt gagnvirkesstammarna. 
  • Röj dessutom all granunderväxt som är över två meter hög och som försämrar sikten vid avverkningen. 
  • Håll stubbarna låga och fäll de röjda stammarna i riktning bort från gagnvirkesstammarna. 
  • Om granunderväxten är livskraftig och man har för avsikt att bygga vidare på den, ska man enbart röja runt de stammar som ska avverkas.

Förröjning vid uttag av energived

Med förröjning avses den röjning av underväxt som utförs före virkesdrivningen för att underlätta drivningsarbetet. Syftet med förröjningen är att förbättra produktiviteten vid avverkningen och kvaliteten på virkesdrivningen, samt att minska drivningsskadorna. 

Om plantskogsvården har blivit ogjord är förröjning nödvändig för att maskinell drivning ska kunna utföras. Bild: © Kalle Kärhä.

Behovet av förröjning är större om skogen är oskött

Om plantskogsröjningen har utförts vid rätt tidpunkt och varit tillräckligt kraftig är det ofta onödigt med förröjning i första gallringar. Störst är behovet av förröjning i klenare gallringsskog där plantskogsvården utförts bristfälligt.

Utförande av förröjning

Förröjningen underlättar betydligt maskinell avverkning, minskar risken för stamskador och gör objektet mer attraktivt för virkesköpare. Förröjningen utgör en förutsättning för en lyckad drivning och kanske till och med för hela virkesförsäljningen. Före förröjningen bör man ta reda på om skogsägaren vill att det sparas underväxt med tanke på kontinuerlig beståndsvård eller av andra skäl, t.ex. med tanke på landskaps-, natur- eller viltvård. 

Förröjningen ska utföras i god tid, helst 1–3 år före avverkningen. Då hinner den röjda underväxten falla omkull och snön pressa ner den mot marken. På torvmarker ska förröjningen inte utföras alltför tidigt på grund av risken för kraftigt slyuppslag från röjda björkar. Så länge den röjda underväxten är färsk förbättrar den dessutom markens bärighet. 

En förröjd stämplingspost är intressantare för en köpare och för den som utför drivningen än en oröjd. Det här visar sig ofta för skogsägaren i form av ett högre rotpris. Om skördarföraren har bra sikt (som tumregel i medeltal 30 meter) hjälper det föraren att fatta rätt beslut beträffande vilka stammar som ska fällas, och samtidigt blir drivningskvaliteten bättre. Å andra sidan kan utvecklingsduglig underväxt också ha ett ekonomiskt värde om man vill driva upp beståndet i två skikt.  

Följande regel kan användas som en vägledande indikation på behovet av röjning: 

Röjning utförs om antalet över 2 m höga stammar är

  • över 2 000 st/ha för granunderväxt 
  • över 3 000 st/ha om underväxten består av olika trädslag 
  • över 4 000 st/ha om underväxten består av lövträd 

Förröjning görs bara på sådan ställen på stämplingsposten där det finns ett klart behov.  

Anpassad förröjning

Vid anpassad förröjning fälls sådana stammar som inte duger till gagnvirke eller energived och i synnerhet sådan underväxt som hindrar sikten eller som gör det svårt för avverkningsaggregatet att nå stammen. Man ska inte röja underväxt som inte stör avverkningen eftersom det höjer kostnaderna, minskar mångfalden och försämrar levnadsförhållandena för viltet. Dessutom rekommenderas att man lämnar 4-5 viltbuskagen per hektar med tanke på viltet. 

  • Röj underväxt som finns inom en radie på en meter runt gagnvirkesstammarna. 
  • Röj dessutom all granunderväxt som är över två meter hög och som försämrar sikten vid avverkningen.  
  • Håll stubbarna låga och fäll de röjda stammarna i riktning bort från gagnvirkesstammarna. 
  • Om granunderväxten är livskraftig och man har för avsikt att bygga vidare på den, ska man enbart röja runt de stammar som ska avverkas.
  • Man kan gärna lämna underväxt som viltbuskagen på lämpliga platser. 

Objekt som ekonomiskt är sett lågproduktiva ska man helst lämna oröjda. Sådana är t.ex. fuktiga svackor, övergångszoner, bergsområden och andra områden där tillväxten är långsam.  

Vid anpassad förröjning röjs underväxten kring sådana stammar som ska fällas, stammar som inte duger till energived och annan underväxt som hindrar sikten i samband med virkesdrivningen. Bild: Juha Varhi, © Tapio.

Låg- och höggallring

Gallringsmetoden är den princip som man utgår från då man väljer de träd som ska avlägsnas. Gemensamt för alla gallringsmetoder är att de syftar till att förbättra kvaliteten på det växande beståndet, försnabba diametertillväxten och att ge avverkningsintäkter. Det kvarvarande beståndet ska vara produktivt och av så hög kvalitet som möjligt. För likåldriga bestånd används två gallringsmetoder: låggallring och höggallring. Man kan vid behov växla mellan de här metoderna också inne i ett och samma bestånd.

Vid höggallring blir det ett högre stockuttag än vid låggallring om beståndet är väl skött. Bild: © Maria Lindén.

Välj gallringsmetod enligt situation

Täta grupper lönar det sig att låggallra, medan grövre träd också kan avlägsnas genom höggallring. Med tanke på planeringen och utförandet av gallringen är det lättast att sträva till jämna bestånd, men ett bestånd där tätheten varierar kan i en del fall bättre uppfylla landskapsmässiga och naturvårdsmässiga mål. Sådana träd av dålig kvalitet som man inte tänker lämna som naturvårdsträd, avlägsnas.

Exempel på träd som ska tas bort och lämnas kvar i en låggallring av ett granbestånd. Bild: Juha Varhi, © Tapio.
Exempel på vilka träd som tas bort och vilka som lämnas kvar vid höggallring i ett granbestånd. Bild: Juha Varhi, © Tapio.

Låggallring

Låggallring är en gallringsform som lämpar sig i bestånd av alla åldrar och i bestånd med olika trädslag som till sin struktur är jämna. I första hand sparar man de bästa härskande och medhärskande träden som beträffande stamkvaliteten har möjlighet att utvecklas till stockträd. Målet med låggallring är att få en snabb diameterutveckling i beståndet och att få beståndet att snabbare ge intäkter från följande avverkningar. 

Vid en låggallring tar man bort 

  • skadade och sjuka träd 
  • träd som är mindre än de härskande och medhärskande träden 
  • träd med tvära krökar och långkrökar, träd med grova kvistar och träd som har förgreningar på stockdelen så att det i beståndet blir kvar välväxande träd av möjligast hög kvalitet och beståndstätheten följer gallringsmallarna.

Som utfyllnad kan man spara mindre träd av sämre kvalitet eller träd som har lägre ekonomiskt värde.

Höggallring

Höggallring är en gallringsform som lämpar sig i äldre gallringsbestånd med jämn beståndsstruktur där man förutom mindre träd också avverkar större träd med ekonomiskt högre värde. Avverkningen utförs så att man särskilt gynnar medhärskande träd av hög kvalitet och så att avverkningen jämnar ut längd- och diameterspridningen i beståndet. Höggallring ökar produktionen av värdefull stock och förlänger beståndets omloppstid. 

Vid höggallring tar man bort 

  • träd med skador och sjuka träd, träd som är av dålig kvalitet, träd med synnerligen grova kvistar och träd med dåliga kronor oberoende av storleken på trädet, om man inte sparar dem som naturvårdsträd 
  • 50–100 härskande träd per hektar. Om valet faller mellan två träd med förstklassiga kronor tar man bort det grövre trädet.

Vid planeringen av en höggallring ska man kontrollera att objektet lämpar sig för höggallring. Vid gallringen lämnar man kvar medhärskande träd som är av hög kvalitet, har bra kronor och har förmåga att reagera på gallringen. Träden ska vara jämnt fördelade i beståndet. Att gallra bland de härskande träden kräver yrkesskicklighet och noggrannhet för att tätheten i beståndet ska hållas inom gallringsmallarnas ramar. 

Höggallring har den fördelen att de direkta virkesförsäljningsintäkterna från gallringen blir större medan också den totala mängden stock som produceras i beståndet ökar. Höggallring är mest lönsam i det skede av skogens utveckling när man vid höggallringen kan ta bort träd som just nått stockdimension. Träd som ger minst två stockar eller en stor stock är mest lämpade att ta bort vid höggallring. Ett sådant träd har då en brösthöjdsdiameter om minst 23 centimeter och är minst 19 meter högt. Ju högre avkastningskravet är, desto större nytta har skogsägaren av höggallring på den typ av objekt där gallringsformen är lämplig.

 

Rulla för att se alla kolumner.

Jämförelse mellan låggallring och höggallring.
 LåggallringHöggallring
MålAtt få virkesförsäljningsintäkter och snabbare diameterutveckling i det kvarstående beståndet. Att koncentrera tillväxten till de bästa härskande och medhärskande träden.Att få virkesförsäljningsintäkter och högre värdetillväxtprocent i det kvarstående beståndet. Att senarelägga förnyelseavverkningen med 5–20 år. Att koncentrera tillväxten till de bästa härskande och medhärskande träden.
UtförandeLätt at utföra.Kräver yrkesskicklighet och noggrannhet.
Lämpliga objektLämplig i alla gallringsobjekt.Lämplig vid andra eller tredje gallringen i skötta grövre barrträdsdominerade bestånd och i vårtbjörksbestånd. Inte lämplig i glasbjörksbestånd och inte heller i övertäta oskötta likåldriga bestånd.
EkonomiIngen betydande skillnad i avverkad volym jämfört med höggallring. Uttaget av stock är dock mindre än virkesförsäljningsintäkterna.Uttaget av stock och de direkta virkesförsäljningsintäkterna är större än vid låggallring.
RiskerEn alltför hård gallring ökar risken för vind- och snöskador.Gallringsstyrkan kan lätt bli för hård, vilket sänker virkesproduktionen i beståndet. Risken för skador på trädbeståndet och vindskador kan öka något jämfört med låggallring.

Exempel: Jämförelse mellan låggallring och höggallring i grandominerad skog

I det här exemplet jämförs skötselprogram med två låggallringar med ett annat som består av en låggallring och en höggallring. Då exempelbeståndet är 50 år gammalt fattar man ett beslut om vilken gallringsmetod som ska användas, låggallring eller höggallring. Beståndet ifråga finns i Lapinlahti (1 083 d.d.) och är ett planterat granbestånd på lundartad mo. Omloppstiderna i exemplet är 67 respektive 75 år. 

Diagrammet visar virkesuttagen från andra gallringen i programmen. När andra gallringen görs som höggallring blir virkesuttaget större, framförallt uttaget av stock. Ett större uttag av stock ger större intäkter från virkesförsäljningen. Det krävs en skicklig maskinförare för att höggallringen ska utföras på rätt sätt. 

I exemplet förlänger höggallringen omloppstiden med omkring åtta år, om kravet på diameter för förnyelse hålls oförändrat. Diagrammet visar den årliga produktionen av stock och massaved per hektar i en granskog som gallras enligt principerna för låggallring och höggallring. I jämförelse höjer en höggallring den årliga produktionen av stock med drygt 15 %, totalproduktionen med cirka 4 % och sänker produktionen av massaved med cirka 20 %. För en skogsägare som vill ha en hög virkesproduktion, stor andel stock och ett starkt kassaflöde, är höggallring ett bra alternativ. 

När beståndet är 50 år är nettonuvärdet med 3 % kalkylränta 16 294 €/ha för programmet med höggallring och 15 324 €/ha för programmet med låggallring. Vid beräkning av nettonuvärdet har kassaflödet i de följande omloppstiderna beaktats genom att markvärdet lagts till intäkterna från slutavverkningen. 

Exempel: Jämförelse av låggallring och höggallring i ett grandominerat bestånd.

Rulla för att se alla kolumner.

Jämförelse av låggallring och höggallring i ett grandominerat bestånd.
  HöggallringLåggallring
Nettonuvärde vid 50 år, euro/ha, 3 % ränta 16 29415 324
Omloppstid, år 75 år67 år
ÄtgårdÅrKassaflödeKassaflöde
Administrativa utgifter, €/ha - 11/år
Förnyelsearbeten, €/ha0- 1 265
Slyröjning, €/ha5- 300
Röjning, €/ha12- 460
Första gallring, €/ha32+ 956
Andra gallring, €/ha50+ 4 093+ 2 437
Slutavverkning, €/ha + 23 827+ 19 831
Markvärde + 1 720+ 1 469

Jämförelse av låggallring och höggallring i ett talldominerat bestånd

I det här exemplet jämförs skötselprogram med två låggallringar med ett annat som består av en låggallring och en höggallring. I diagrammet jämförs ett planterat tallbestånd på frisk mo i Kajanaland, Paltamo (992 d.d.). Trädbeståndet sköts som blandbestånd för att kvaliteten och virkesproduktionen ska bli högre. Då exempelbeståndet är 60 år gammalt fattar man ett beslut om vilken gallringsmetod som ska användas, låggallring eller höggallring. Omloppstiderna i exemplet är 82 respektive 95 år. 

När andra gallringen i ett tallbestånd görs som höggallring blir i synnerhet stockuttaget större. Totalt ökar virkesuttaget med drygt en femtedel. Jämfört med en låggallring blir intäkterna från virkesförsäljningen 80 % större. Medelvolymen på det virke som avverkas blir större vilket sänker avverkningskostnaderna, men risken för drivningsskador ökar när de härskande träden avverkas. Det krävs en skicklig maskinförare för att höggallringen ska bli utförd på rätt sätt i en talldominerad blandskog. 

I exemplet förlänger höggallring omloppstiden med 13 år, om kravet på diameter för förnyelse hålls oförändrat. Diagrammet visar den årliga produktionen av stock och massaved per hektar i en talldominerad blandskog som gallras enligt principerna för låggallring och höggallring. I jämförelse höjer en höggallring den årliga produktionen av stock med drygt 20 % och sänker produktionen av massaved med drygt 10 %. För en skogsägare som vill ha en hög virkesproduktion och en stor andel stock i avverkningsuttaget är höggallring ett bra alternativ. 

När beståndet är 60 år är nettonuvärdet med 2 % kalkylränta 9 627 euro/ha för programmet med höggallring och 8 305 euro/ha för programmet med låggallring. Vid beräkning av nettonuvärdet har kassaflödet i de följande omloppstiderna beaktats genom att markvärdet lagts till intäkterna från slutavverkningen. 

Exempel: Jämförelse av låggallring och höggallring i ett talldominerat bestånd.

Rulla för att se alla kolumner.

Jämförelse av låggallring och höggallring i ett talldominerat bestånd.
  HöggallringLåggallring
Nettonuvärde 60 år, euro/ha, 2 % ränta 9 6278 305
Omloppstid, år 95 år82 år
ÄtgårdÅrKassaflödeKassaflöde
Administrativa utgifter, €/ha - 11/år
Förnyelsearbeten, €/ha0- 1 100
Slyröjning, €/ha5- 300
Röjning, €/ha12- 460
Första gallring, €/ha40+ 682
Andra gallring, €/ha60+ 2 368+ 1 273
Slutavverkning, €/ha + 13 203+10 390
Markvärde + 1 314+ 482

Bevarande av lövträdsinslag i barrträdsskogar

I barrträdsdominerade skogar rekommenderas en trädslagsblandning med minst tio procent lövträd. Det ger ett livskraftigare trädbestånd, en rikare natur och är bra för skogsmarken. I barrträdsdominerade skogar ger ett litet inslag av lövträd ett ekonomiskt gott resultat speciellt när det är vårtbjörk.

Ett inslag av lövträd ger färg och variation i landskapet. Bild: © Erkki Oksanen / Luke

Björken kräver utrymme

En förutsättning för att björkarna ska hållas livskraftiga är att de har gott om utrymme att växa, vilket innebär att gallringarna bör vara något kraftigare än i rena barrträdsbestånd. 

Hur mycket av lövinslaget som sparas under beståndets olika utvecklingsskeden beror på skogsägarens målsättningar. Om man värdesätter också annat än virkesproduktion, kan man ha ett mycket stort inslag av lövträd i ett barrträdsdominerat bestånd. Men man behöver ändå beakta att olika trädslag har olika behov av ljus och att de tål beskuggning i olika grad. Växtrytmen är också olika hos olika trädslag.

I en skött blandskog är det lätt att styra utvecklingen i den riktning skogsägaren önskar. En mångsidig skog är också mer motståndskraftig mot skador. Bild: © Pentti Väisänen.

Tidpunkt för gallringar på torvmarker

I torvmarksskogar avgör man vilken den mest lönsamma tidpunkten för gallring är baserat främst trädbeståndets täthet, struktur och skick. Om gallringstidpunkten är den rätta, ökar virkesproduktionen och den blir också mer lönsam. Förutsättningen för det här är att närings- och vattenhushållningen i marken är i god balans efter avverkningen.

I skötta torvmarksskogar är det vanligen inte lönsamt att gallra förrän gallringsmallens övre gräns är nådd. Helst borde mängden virke som tas ut vid en gallring vara minst 40 m³/ha. I oskötta skogar eller skogar med ett ojämnt trädbestånd eller där det ingår mycket glasbjörk kan man ändå vara tvungen att pruta på det här kravet.   

I torvmarksskogar med ett ojämnt trädbestånd kan det finnas ett behov av gallring bara längs dikena. Det här är typiskt på objekt där avståndet mellan tegdikena är 50 meter eller större. Alternativen med sina för- och nackdelar är då[Lähdeviite14]:

Uppskjutande av gallringen till nästa skötselingrepp  

+ större avverkningsuttag och bättre ekonomi om man ser till den enskilda figuren 

+ antalet gallringar minskar 

- om gallringen skjuts upp för mycket försämras utsikterna för en positiv beståndsutveckling

Gallring av hela figuren och vid behov öppning av dikeslinjerna  

+ avverkningsutfallet blir större 

+ nästa skötselinsats kan skjutas upp  

- onödigt körande på lågproduktiv mark, vilket ökar risken för markskador och ökar drivningskostnaderna.  

Gallring av endast kantbeståndet längs dikena och vid behov öppning av dikeslinjerna 

+ avverkningsutfallet blir större  

+ nästa skötselinsats kan skjutas upp 

+/- man kan undvika onödigt körande på tegarna, å andra sidan kan tätare partier på tegarna förbli ogallrade. 

 

Gallring som en del av ett skötselprojekt för torvmarksskogar

Det lönar sig att se gallringen av ett bestånd som en del av ett skötselprojekt för torvmarksskogar, även om beståndets grundyta inte ännu nått upp till gallringsmallarnas stämplingsgräns i sådana fall där:

  • variationerna i beståndets struktur gör att stammar av högre kvalitet inte annars kommer åt att utvecklas till stockdimension 
  • det förekommer sådana grovkvistiga träd som fanns redan före dikningen och som hindrar utvecklingen av mindre träd av högre kvalitet 
  • uppskjutandet av gallringen skulle leda till att de värdefullaste träden blir lidande, t.ex. om glasbjörken skulle hinna konkurrera ut potentiella stockträd av tall, eller om de skulle skada en lovande granunderväxt för mycket.

   

Exempel på ett typiskt första gallringsobjekt på lingontorvmo, typ II

Med tanke på trädbeståndets tillväxt är den bästa tidpunkten för gallring om 2-10 år, då beståndet uppnår stämplingsgränsen i gallringsmallen (grundytan är då 22-26 m²) Tidpunkten för gallringen påverkas också av konkurrensläget mellan de träd som man avser att lämna och eventuella överståndare eller glasbjörk. Förutom grundytan ska man ska också beakta kronornas skick, särskilt i bestånd med stora höjdvariationer. Om det är möjligt att skjuta upp gallringen blir avverkningsuttaget och avverkningsintäkterna större och risken för tillväxtförluster minskar.  

Om gallringen kan ingå som en del i ett skötselprojekt för torvmarksskogar så är det klokt att gallra genast då projektet genomförs.

Det totala stamantalet i utgångsbeståndet är 1 900 st/ha, grundytan 21 m²/ha och övre höjden 14 m. Överståndarna är då något högre (se bilden).

Gallringen utförs för att gynna de härskande och medhärskande tallarna. Gallringen görs till gallringsmallens nedre gräns (14-18 m²/ha). Avverkningsuttaget är ca 40 m³/ha varav större delen utgörs av björk.  

Om gallringen är kraftigare än vad gallringsmallen anger leder det till virkesproduktionsförluster. Det här händer lätt om man tar bort inte bara överståndarna, utan också all glasbjörk.

Exempel på en typisk struktur hos trädbeståndet på lingontorvmo, typ II, före och efter första gallring.

Lagens krav på beståndstäthet efter beståndsvårdande avverkningar

Minimitätheten i gallrade bestånd fastställs genom förordning. Om beståndet är för glest, följer en skyldighet att förnya skogen. De rekommendationer som finns i skogsvårdsrekommendationerna är satta så att de alltid ligger något högre än lagens krav.

Rulla för att se alla kolumner.

Laggränserna för beståndsvårdande avverkningar på mineraljordar.
OmrådeStåndortBeståndets övre höjd i meter
< 12 m12-14 m14-16 m16-20 m> 20 m
Träd/haGrundyta m²/ha
Södra FinlandFrisk mo eller bördigare8009111315
Torr mo8009111213
Karg mo eller lavmo700891010
Mellersta FinlandFrisk mo eller bördigare7009111314
Torr mo8008111213
Karg mo eller lavmo700891010
Norra FinlandFrisk mo eller bördigare7008101212
Torr mo7008101111
Karg mo eller lavmo6007899

Skyddskogsområdet samt Enare, Kittilä, Muonio,
Salla, Savukoski
och Sodankylä

Frisk mo eller bördigare600791111
Torr mo600791010
Karg mo eller lavmo5006788

Lagstadgad minsta grundyta efter beståndsvårdande avverkning i likåldriga bestånd.

Rulla för att se alla kolumner.

Ståndort Södra FinlandMellersta FinlandNorra Finland
Grundyta, m2/ha
Frisk mo eller bördigare1098(71)
Torr mo eller kargare986(51)

Lagstadgad minsta grundyta efter plock- eller luckhuggning.

1Skyddskogsområdet samt Enare, Kittilä, Muonio, Salla, Savukoski och Sodankylä.

Rulla för att se alla kolumner.

Kasvatushakkuiden lakirajat turvemailla.
OmrådeStåndort (dikad)Beståndets övre höjd i meter
< 12 m12-14 m14-16 m16-20 m> 20 m
Träd/ha Grundyta m²/ha 
Södra FinlandÖrt- och blåbärstorvmo6407,59,010,512,0
Lingontorvmo6407,59,010,010,5
Ris- och lavtorvmo5606,57,58,08,0
Lövträdsdominerade torvmoar4806,06,07,58,0
Mellersta FinlandÖrt- och blåbärstorvmo5607,59,010,511,5
Lingontorvmo6406,59,010,010,5
Ris- och lavtorvmo5606,57,58,08,0
Lövträdsdominerade torvmoar4806,06,07,58,0
Norra FinlandÖrt- och blåbärstorvmo5606,58,010,010,0
Lingontorvmo5606,58,09,09,0
Ris- och lavtorvmo4806,06,57,57,5
Lövträdsdominerade torvmoar4806,06,07,58,0
Skyddskogsområdet samt Enare, Kittilä, Muonio,
Salla, Savukoski
och Sodankylä
Ört- och blåbärstorvmo4806,07,59,09,0
Lingontorvmo4806,07,58,08,0
Ris- och lavtorvmo4005,06,06,56,5
Lövträdsdominerade torvmoar4005,05,06,57,5

Lagstadgad minsta grundyta efter beståndsvårdande avverkning i likåldriga bestånd.

Den så kallade lagggränsen. I tabellen har beaktats att det utvecklingsdugliga beståndets täthet får vara högst 20 % lägre än på mineraljordar. Grundytan är avrundad uppåt till närmaste halva heltal.

Rulla för att se alla kolumner.

Ståndort (dikad)Södra FinlandMellersta FinlandNorra Finland
Grundyta m²/ha
Ört- och blåbärstorvmo8,07,56,5 (62)
Lingon- och ristorvmo7,56,55 (42)

Lagstadgad minsta grundyta efter plock- eller luckhuggning.

Den så kallade lagggränsen. I tabellen har beaktats att det utvecklingsdugliga beståndets täthet får vara högst 20 % lägre än på mineraljordar. Grundytan är avrundad uppåt till närmaste halva heltal.

1Skyddskogsområdet samt Enare, Kittilä, Muonio, Salla, Savukoski och Sodankylä.

Vattenvård vid gallrings- och förnyelseavverkningar

Genom att driva ut virket vid rätt tidpunkt går det att minska mark- och rotskador och att det uppstår djupa körspår som leder till erosion. Om drivningen utförs med rätt maskiner och när marken är bärig, utgör detta i sig redan en vattenvårdsåtgärd. Det här gäller speciellt på torvmarker. 

Skyddszoner vid virkesdrivning

I närheten av vattendrag (sjöar, tjärnar, åar och bäckar) och småvatten (rännilar och källor) rekommenderas att man lämnar en enhetlig, minst 5 meter bred skyddszon där man undviker att söndra markytan. Skyddszonens bredd får variera så att man kan utnyttja naturliga variationer i terrängen, trädbeståndet och den övriga vegetationen. Bredden på skyddszonen kan variera beroende på ytvattenflödet. Hyggesrester ska inte lämnas i skyddszonen. 

Det lönar sig att lämna buskar och ekonomiskt mindre värdefulla träd i skyddszonen, de fungerar då som också grupper av naturvårdsträd. Man kan fälla träd som växer i skyddszonen mot vattendrag och småvatten om avverkningen kan ske utan att ha sönder markytan och ytvegetationen. Om skyddszonen är så bred att maskinerna måste köra in i den vid avverkningen är rekommendationen att man utför avverkningen när marken har så god bärighet som möjligt för att undvika spårbildning i skyddszonen. Träd bör inte fällas ut i vattendrag.

Avverkningarnas inverkan på urlakningen av näringsämnen och fasta partiklar

Förnyelseavverkningar ökar utsköljningen av fasta partiklar och urlakningen av kväve och fosfor i vattendragen. Utsköljningen av fasta partiklar beror till största delen på att markytan söndras i samband med markberedningen och på de körspår som uppstår i närheten av vattendragen. Urlakningen och utsköljningen av fasta partiklar ökar under några år efter att förnyelseavverkningen utförts, eftersom det ännu inte har uppstått markvegetation som skulle binda den näring som frigörs från hyggesresterna. Om hyggesresterna - groten - tas tillvara som energived, minskar mängden frigjord näring och därmed också urlakningen i vattendragen. 

Förnyelseavverkningar på torvmarker ökar surhetsgraden i det utflödande vattnet, liksom också urlakningen av humus och kalium. Vattenlöslig fosfor urlakas från hyggesrester i vitmossdominerade torvmarksskogar. På bördiga torvmarker urlakas särskilt ammonium- och nitratkväve. Om avverkningen görs under tjälfria perioder, ökar mängden utsköljda fasta partiklar.  

Gallring har en rätt liten inverkan på utsköljningen av fasta partiklar och urlakningen av näringsämnen. Det här gäller både på torvmarker och mineraljordar.

Ytvattnet från avverkningsytan söker sig till sänkor i terrängen, därifrån det sedan rinner ut i vattendragen. Vattenvårdsåtgärderna vidtas i närheten av det ställe där ytvattnet rinner ut i vattendraget. Bild: Juha Varhi © Tapio.

Överfarter över diken och bäckar

Man bör undvika att köra över bäckar, rännilar och större diken i samband med virkesdrivning. Om det inte är möjligt att köra runt dem, bör överfarten göras på så bärande mark som möjligt. Vid behov skyddas överfarten med hjälp av toppar, virke eller temporära broar tills drivningen har slutförts. Efter drivningen avlägsnas skyddet.  

Den avgränsning av stämplingsposten som man gör i anslutning till värdefulla livsmiljöer fungerar i allmänhet också väl ur vattenvårdssynpunkt. Man bör särskilt undvika att köra med maskiner i närheten av fuktiga och sanka livsmiljöer för att livsmiljöns vattenhushållning ska bibehållas.

Bekämpning av rotticka

I Finland får man bara använda växtskyddsmedel som godkänts av Säkerhets- och kemikalieverket TUKES. Vid yrkesmässig användning av växtskyddsmedel bör både arbetare och företagare ha en växtskyddsexamen (Lag om växtskyddsmedel 1563/2011). Det här gäller också vid bekämpning av rotticka med urea eller pergamentsvamp.  

Vid användning av växtskyddsmedel bör man följa de bestämmelser om skyddsavstånd till vattendrag som finns i bruksanvisningen, för urea gäller t.ex. ett avstånd på tio meter. Dessutom bör man beakta skogscertifieringens krav om att man inte får använda växtskyddsmedel på skyddszoner för vattendrag och småvatten.

Litteratur

  1. Huuskonen, S. 2008. Nuorten männiköiden kehitys – taimikonhoito ja ensiharvennus. Helsingin yliopisto, Metsäekologian laitos. Dissertationes Forestales 62.
  2. Kuuluvainen, J. &amp; Valsta, L. 2009. Metsäekonomian perusteet. Gaudeamus Helsinki University Press.
  3. Mäkipää, R.,et al. 2011. How Forest Management and Climate Change Affect the Carbon Sequestration of a Norway Spruce Stand? Multipurpose Forest Management). Journal of Forest Planning 16: 107–120.
    https://doi.org/10.20659/jfp.16.Special_Issue_107.(extern länk)
  4. Lehtonen, A. et al. 2021. Maankäyttösektorin ilmastotoimenpiteet: Arvio päästövähennysmahdollisuuksista. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 65/2021. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 122 s.
  5. Saksa, T. (toim.) 2020. Ilmastonmuutos ja metsänhoito : Yhteenveto ilmastonmuutoksen vaikutuksista metsänhoitoon. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 98/2020. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 48 s.
    http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-380-115-8(extern länk)
  6. Jandl, R. et al. 2017. Byrne How strongly can forest management influence soil carbon sequestration? Geoderma, 137 (2007), pp. 253-268.
  7. Mayer, M. ym., 2020. Tamm Review: Influence of forest management activities on soil organic carbon stocks: A knowledge synthesis. Forest Ecology and Management 466, 118127.
  8. Saksa Timo toim. 2020. Ilmastonmuutos ja metsänhoito.
  9. Korkiakoski, M., Ojanen, P., Penttilä, T., Minkkinen, K., Sarkkola, S., Rainne, J., Laurila, T., Lohila, A. 2020. Impact of partial harvest on CH4 and N2O balances of a drained boreal peatland forest. Agricultural and Forest Meteorology, Vol. 295.
    https://doi.org/10.1016/j.agrformet.2020.108168(extern länk)
  10. Korkiakoski M., 2020. The short-term effect of partial harvesting and clearcutting on greenhouse gas fluxes and evapotranspiration in a nutrient-rich peatland forest. Ilmatieteen laitos Helsingin yliopisto, matemaattis-luonnontieteellinen tiedekunta, Ilmakehätieteiden tohtoriohjelma. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-336-130-0
    http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-336-130-0(extern länk)
  11. Leppä K., Korkiakosk M, Nieminen M., Laiho R., Hotanen J-P., Kieloaho A-J., Korpela K., Laurila T., Lohila A., Minkkinen K., Mäkipää R., Ojanen P., Pearson M., Penttilä T., Tuovinen J-P., Launiainen S., 2020. Vegetation controls of water and energy balance of a drained peatland forest: Responses to alternative harvesting practices. Agricultural and Forest Meteorology, 295. https://doi.org/10.1016/j.agrformet.2020.108198
    https://doi.org/10.1016/j.agrformet.2020.108198(extern länk)
  12. Huuskonen, S et al. 2020. What is the potential for replacing monocultures with mixed-species stands to enhance ecosystem services in boreal forests in Fennoscandia? Forest Ecology and Management 479.
    https://doi.org/10.1016/j.foreco.2020.118558(extern länk)
  13. Sohn, J et al. 2016. Potential of forest thinning to mitigate drought stress: A meta-analysis, Forest Ecology and Management, Volume 380, 2016, Pages 261-273.
    https://doi.org/10.1016/j.foreco.2016.07.046(extern länk)
  14. Kojola, S., Haavisto, M., Uusitalo, J. &amp; Penttilä, T. 2013. Vähäpuustoisten ojitusaluemetsiköiden harvennuspuunkorjuun ja jäävän puuston kasvatuksen kannattavuus kolmessa esimerkkileimikossa. Metsätieteen aikakauskirja 1/2013: 19–31.

Sökning och meny

  • Suomeksi
  • På svenska

Alfabetiskt index

Skogsvårdens åtgärder

Skötsel av en skogsfastighet

  • Rekommendationer för skogsvård
  • Tillgänglighetspolicy
  • Användarvillkor
  • Cookiepolicy
  • Integritetspolicy
  • För programutvecklare (på finska)