Slyröjning

När man utför en heltäckande slyröjning tar man som huvudregel bort allt lövsly med undantag av träd som sparas för att trygga mångfalden. Frösådda lövträdsplantor kan lämnas kvar som utfyllnad i plantskogen. Vid brunnsröjning röjs all konkurrerande växtlighet som finns inom en radie på en meter runt plantorna. Dessutom avlägsnas klart förväxta stammar som finns på de mellanliggande områdena.

Efter röjningen skjuter lövträden i allmänhet stam- och rotskott som bildar nytt sly. Hur mycket sly det bildas beror bland annat på ståndortens bördighet och fuktighet och tidpunkten när arbetet utförs. Röjning under högsommaren ger mindre skottbildning, men ännu viktigare än mängden nytt sly är att röjningen verkligen blir utförd. I plantskogar med kraftigt slyuppslag kan man vara tvungen att slyröja två gånger. 

Genom att rycka upp slyet med rötterna, kan man effektivt minska uppslaget av nytt sly efter slyröjningen. Det finns goda resultat av den här slyröjningsmetoden på mineraljordar. Huvudplantorna får ett tillräckligt försprång i förhållande till de träd som uppkommer efter röjningen. Metoden att rycka upp slyet med rötterna är ekonomiskt välgrundad om man inte mera behöver röja plantskogen utan nästa skogsvårdsåtgärd är första gallring. 

Plantskogsvården bör utföras i tid för att plantskogens livskraft ska upprätthållas. De unga träden får en bättre diametertillväxt när de får mer utrymme, vilket gör dem mindre känsliga för snö- och vindskador. Om man förhindrar att plantskogen blir övertät minskar man samtidigt risken för spridning av växtsjukdomar och skadeinsekter.  [Lähdeviite4][Lähdeviite5][Lähdeviite6] 

Särskilt tallen drar nytta av plantskogsvård eftersom man har kunnat konstatera att älgarna gärna äter undertryckta tallplantor.

Risken för torka och skogsbränder påverkas inte av skötseln av plantskogar. På ståndorter som som är känsliga för torka bör andra träslag än gran gynnas där det är möjligt. Gran kan ändå lämnas också på torrare ståndorter som kompletterande trädslag.

Buskage som sparas i skötta skogar bildar ett viktigt skydd för viltet och speciellt för skogshönsfåglar. Buskagen påverkar mikroklimatet genom att erbjuda skugga och bromsa upp vinden. Buskagen gör nytta också med tanke på landskapet.

Storleken på ett viltbuskage kan variera från en grupp med några undertryckta granar till fläckar på en dryg ar. Ett buskage kan utöver huvudträdslaget bestå av undertryckta granar, lövträd av olika arter och buskar. Träd och buskar som är viktiga med tanke på den biologiska mångfalden sparas vid röjningar och avverkningar. Naturliga platser för viltbuskage är i anslutning till små försumpade områden och berg i dagen, i övergångszonen mellan öppen mosse och fastmark, samt i skogsbryn.

Man kan också lämna buskage på förnyelseytor. Enligt § 8 i skogslagen ska man vid skogsförnyelse vid behov röja bort träd och buskar som hotar plantornas tillväxt. Enligt statsrådets förordning räknas ändå inte viltbuskage med en areal om högst fem ar som  träd som hotar förnyelsen. 

En talldominerad plantskog hålls till en början relativt tät för att begränsa tjocklekstillväxten hos kvistarna. Vid slyröjningen avlägsnar man konkurrerande lövträd och tallar av dålig kvalitet. 
Målet är att det efter slyröjning finns tallar och lövträd sammanlagt 2 000–4 000 plantor per hektar. Man kan också ha gran som blandträdslag. Det rekommenderas att avlägsna aspsly helt och hållet från plantskogen för att bekämpa knäckesjukan. 

Plantgrupper eller såddruggar av tall kan gallras i samband med slyröjningen. Plantorna blir lätt krokiga  i växten om inte såddruggen gallras i tid. Avståndet mellan de kvarlämnade plantorna bör vara åtminstone en halv meter. 

Då man strävar efter trädslagsblandning är det befogat att lämna frösådda lövträd redan vid slyröjningen. 
Tallar av förädlat ursprung växer så snabbt att naturligt uppkomna lövträd inte nödvändigtvis utvecklas i samma takt om allt löv avlägsnas vid slyröjningen. 
•    Avlägsna i ett planterat bestånd konkurrerande träd inom en radie på en meter från huvudplantorna. Avlägsna inte alla lövträd. 
•    Lämna inte förväxande lövträd i omedelbar närhet av tallarna. Då lövträden växer piskar de tallarnas toppar, vilket leder till kvalitets- och tillväxtförluster.
•    Spara frösådd björk, som är högst lika hög som tallarna. 
•    Sträva till att avlägsna lövträd, som uppkommit som stubb- och rotskott. 

Det uppstår lätt sly av glasbjörk på torvmarker. Särskilt på blåbärs- och lingontorvmoar måste man bereda sig på att slyröjningen kan behöva upprepas upp till två gånger, vilket ökar kostnaderna för skogsvården. 

I unga talldominerade plantbestånd kan slyröjningen minska risken för älgskador, eftersom den främjar tillväxten hos tallarna och hindrar lövträden från att bli förväxande. På riskområden för skador lönar det sig också att lämna plantskogen tillräckligt tät, över 4000 stammar per hektar under hela riskskedet.

På riskområden kan man ta hjälp av avskräckningsmedel. Man har inte forskat i skador som orsakas av mindre hjortdjur eller bekämpning av dem, så rekommendationer för att ta dessa i beaktande finns inte.

Då man eftersträvar trädslagsblandning är det befogat att lämna frösådda lövträd redan vid slyröjningen. Det är skäl att göra slyröjningen i tid, i allmänhet redan under den fjärde växtsäsongen.
Gran med förädlat ursprung har en så snabb tillväxt att naturligt uppkomna lövträd inte nödvändigtvis utvecklas i samma takt som granen om de avlägsnas i sin helhet vid slyröjningen. 
•    Lämna kvar de bästa planterade och naturligt uppkomna träden att växa.
•    Avlägsna konkurrerande träd kring de stammar som lämnas kvar med minst en meters radie. Ta inte bort alla lövträd. 
•    Lämna inte förväxande lövträd i omedelbar närhet av barrträd. Då lövträden växer upp piskar de barrträdens toppar, vilket leder till kvalitets- och produktionsförluster.
•    Lämna i första hand frösådd gran, som är högst lika hög som granen 
•    Sträva till att avlägnsna lövträd som uppkommit som stubb- och rotskott 

Det uppstår lätt sly av glasbjörk på torvmarker. Särskilt på blåbärs- och lingontorvmoar måste man bereda sig på att slyröjningen kan behöva upprepas upp till två gånger, vilket ökar kostnaderna för skogsvården. 

Mindre hjortdjur kan orsaka skador framför allt i yngre plantskogar. I grandominerade plantskogar hindrar älgarna blandskogsbruk, men samtidigt kan de minska på röjningsbehovet. 

På områden med lindrig skaderisk kan man i granplantskogar göra en brunnsröjning och i mellanområden lämna lämplig föda för hjortdjur, såsom rönn eller asp. Det är dock skäl att ta i beaktande att ett övertätt plantbestånd av det här slaget leder till sämre kvalitet hos lövträden, speciellt vad gäller vårtbjörken.