Småvatten och vattendrag
Närhet till vattendrag och småvatten har en stor betydelse för mångfalden hos trädbestånd, växtlighet och andra organismer. Skogen som omger vattnen kan ses som en del av vattennaturen. Den påverkar bland annat vattnets kvalitet och temperatur och mångfalden hos vattenorganismerna.
Identifiering av småvattenmiljöer
Småvatten har unika egenskaper som skapar förutsättningar för ett mångsidigt organismsamhälle och växtlighet. Till småvattnen räknas bäckar, rännilar, små tjärnar och källor samt flador och glon. Småvattenmiljöerna har egenskaper som gör att de avviker från omgivningen. De här särdagen, som ett fuktigt och svalt mikroklimat, är ett resultat av en samverkan mellan vattnet och närmiljön.
Bäckar och rännilar
Bäckar och rännilar är viktiga livsmiljöer som tillsammans med den närliggande skogen bildar unika helheter. I vattenlagen avser en bäck ett vattendrag med ett avrinningsområde som är mindre än 100 km², där det rinner vatten året om och som i princip kan användas som fiskvandringsled. Rännilar torkar däremot ut under en del av året.
Inom skogsbruket finns det i allmänhet inte behov att skilja åt rännilar och bäckar. Viktigt är ändå att beakta såväl sådana bäckar och rännilar som är i naturtillstånd och nära naturtillstånd som de med försvagat naturtillstånd, eftersom de alla är viktiga med tanke på mångfalden. Hos bäckar och rännilar i naturtillstånd är det typiskt att fåran uppvisar en stor mångfald. Bäckar och rännilar beskuggas ofta av träd, buskar och ett fältskikt som tillsammans med själva vattnet bildar en fuktig livsmiljö runt vattenfåran. Också vattenfåran i sig är viktig.
Den omedelbara närmiljön kring bäckar och sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten hör till de särskilt viktiga livsmiljöer som listas i skogslagens 10 §. I vattenlagen stadgas att det är förbjudet att äventyra naturförhållandena i rännilar som ligger utanför landskapet Lappland.
Källor och källområden
En källa är en plats där grundvattnet flödar ut ur marken eller direkt ut i ett vattendrag. En källa utgör en upprinnelsepunkt för grundvattnet som är öppen och tydligt avgränsad. På en sippervattenyta sipprar vattnet ut ur marken och där syns inte någon tydlig upprinningspunkt. Sippervattenytor är ofta små och blöta och växtligheten avviker från den i omgivningen. Ett källområde är en helhet av sinsemellan förbundna källor och/eller sippervattenytor.
Det upprinnande grundvattnet är det viktigaste särdraget för källmiljöer[Lähdeviite1]. Källmiljöer är fuktiga och svala och håller en jämn temperatur tack vare beskuggning från träd, buskar och markvegetation. Inverkan av grundvatten yttrar sig i en mångsidig, frodig och krävande växtlighet där det förekommer ett stort antal hotade arter av insekter och mossor[Lähdeviite2]. Hur mångsidigt organismsamhället är på ett källområde beror av dess geografiska läge, hurdan livsmiljön är på källans botten och hur stabila miljöförhållandena är[Lähdeviite3].
Den omedelbara närmiljön kring källor ingår i de särskilt viktiga livsmiljöer som är medtagna i skogslagens 10 §. I vattenlagen stadgas att det är förbjudet att äventyra naturförhållandena i källor
Tjärnar
Tjärnar är vattendrag som är mindre än sjöar. Tjärnen, dess strandskog och torvmarken som ofta omger den bildar en helhet som ökar variationen i skogsmiljön. Små tjärnar har strandzoner som i förhållande till vattenarealen är stor, vilket gör dem till mångsidiga livsmiljöer för många arter. Vattenfåglar häckar gärna i de lugna skogstjärnarna. Om smålommen häckar i en tjärn är det ett bra tecken på att den är i naturtillstånd.
Det är typiskt för tjärnar i naturtillstånd att de har en rätt sparsam och gles växtlighet som ofta följer strandlinjen. Vanliga växter är bland annat sjöfräken, vass, starr, näckrosor och gäddnate. Om växtligheten är riklig kan det bero på att tjärnen är övergödd. För att en tjärn ska vara i naturtillstånd ska strandskogen vara nära naturtillstånd och sakna tecken på att där utförts dikning eller avverkning, åtminstone under de senaste åren. I en tjärn i naturtillstånd finns det ofta strandträd har fallit i strandvattnet, och under vattnet kan man hitta mycket gamla trädstammar[Lähdeviite1]. Ur ekologisk synvinkel är också andra tjärnar än de som är i naturtillstånd är viktiga.
Den omedelbara närmiljön kring högst 0,5 ha stora tjärnar ingår i de särskilt viktiga livsmiljöer som är medtagna i skogslagens 10 §. Enligt vattenlagen är det förbjudet att äventyra naturtillståndet i tjärnar som är högst en hektar stora, förutom i landskapet Lappland.
Flador och glosjöar
Flador är havsvikar eller sund som håller på att snöras av från havet på grund av landhöjningen. Glosjöar är sjöar som redan snörts av från havet och förlorat kontakten med havsvattnet. Fladorna står ännu i kontakt med havet via ett smalt sund eller en låg tröskel. Glosjöarna får bara kontakt med havsvattnet när vattenståndet är särskilt högt eller i samband med stormar.
Flador och glosjöar avviker från andra havsområden genom att de värms upp snabbt under våren, deras salthalt är låg, de är grunda och att vattenväxlingen är dålig. Det grunda, varma vattnet och den rika växtligheten gör dem till viktiga livsmiljöer och förökningsplatser för bland annat vattenfåglar, insekter och fiskar. Enligt vattenlagen är det förbjudet att äventyra naturtillståndet i en högst tio hektar stor flada i naturtillstånd.
Strandskog vid sjöar, älvar och hav
Med strandskog avses i allmänhet skog som växer längs vattendrag och småvatten. Strandskogarna har betydelse både för naturens mångfald, för att trygga vattenkvaliteten och för landskapet och friluftslivet.
Stränderna utgör övergångszoner mellan land och vatten och där lever arter som är anpassade till just de här förhållanden. Levnads- och tillväxtförhållandena i den här vattennära miljön där fuktighetsförhållandena kan variera kraftigt skiljer sig från många andra skogsmiljöer. Nära stranden är inverkan av vattnet på ståndorten som störst medan den avtar längre upp mot land.
I strandskogarna ingår ofta flera olika trädslag, i synnerhet lövträdslag. I anslutning till strandskog kan det också ofta finnas andra värdefulla naturobjekt, som mader, svämskogar, lundar och lövskogar rika på död ved.
Enligt vattenlagen är det förbjudet att äventyra naturtillståndet i sjöar i naturtillstånd som är högst en hektar stora, förutom i landskapet Lappland.
Vattendragens och småvattnens betydelse för mångfalden
Småvattnen är viktiga för naturens mångfald och de har en stor artrikedom. I 2018 års hotbedömning för naturtyperna bedömdes småvattnens tillstånd vara dåligt. Eftersom strandlinjen hos småvattnen är lång i förhållande till vattenytans areal, är de också känsliga för miljöförändringar. Orsaker till att småvattnens tillstånd försämrats är bl.a. dikningar i närheten, skogsavverkning, vattenbyggande och övergödning. Småvattnen hotas dessutom av klimatförändringen och invasiva arter[Lähdeviite4].
Småvatten och vattendrag och deras närmiljöer påverkar varandra vilket leder till att det uppstår värdefulla livsmiljöer i både land- och vattenekosystemet[Lähdeviite5],[Lähdeviite6],[Lähdeviite7],[Lähdeviite8]. Skyddszonerna kring vattendragen tryggar mångfalden i närmiljön, organismernas spridningsvägar och rutter till födokällor. Småvattnen är också värdefulla för friluftslivet, landskapet och fisket[Lähdeviite9].
Vattendragen står i förbindelse med varandra, vilket innebär att tillståndet i småvattnen också påverkar älvar, sjöar och hav nedströms och de organismer som lever där. Det här återspeglas på landlevande arter, i synnerhet via näringsväven. Småvattnen fungerar också som spridningsvägar till vattendragen nedströms[Lähdeviite10]. Vattendrag där det förekommer laxfiskar som förökar sig naturligt är särskilt betydelsefulla.
