Torvmarker
Torvmarker vars vattenhushållning är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd är värdefulla som livsmiljöer. I livsmiljöerna på torvmark ingår skogbevuxna torvmarker och deras randskogar såväl som öppna torvmarker. Kärr, myrar, mossar, brunmossar och lövsumpskogar vars vattenhushållning är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd klassificeras som värdefulla livsmiljöer. Myrar och kärr är särskilt värdefulla om trädbeståndet är nära naturtillstånd och om där förekommer gamla och döda träd.
Identifiering av livsmiljöer på torvmark
Det organiska skikt som täcker mineraljorden består av torv, eller så består över 75 % av markväxtligheten av torvmarksväxter. Kärr och myr är båda skogbevuxna torvmarkstyper. Mossar och brunmossar saknar däremot träd. De öppna och skogbevuxna torvmarkstyperna kan tillsammans bilda mångsidiga torvmarkskomplex. Skogbevuxna torvmarkstyper kan påträffas både i form av små områden i svackor på momark och stora, sammankopplade bestånd i anslutning till öppna torvmarker.
Kärr
Kärren har i allmänhet ett fuktigt och svalt mikroklimat som orsakas av trädens beskuggning och områdets vattenhushållning. Kärren kan också vara grund- eller svämvattenpåverkade. Torvtäckets tjocklek kan variera från några decimeter till över två meter. Kärren finns ofta i övergångszonen mellan torvmark och momark, i utkanten av grundvattenförekomster och i övergångszonen mellan vattendrag och torvmark.
Till kärrens särdrag hör en frodig och krävande växtlighet, ett varierande och olikåldrigt träd- och buskskikt samt en vattenhushållning som är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Kärren domineras ofta av gran, men ibland också av lövträd. I kärr i naturtillstånd uppkommer nya plantor ofta längs stammarna av stora lågor och runt trädens socklar.
Vid den senaste bedömningen av hotgraden för våra naturtyper konstaterades samtliga kärrtyper vara hotade i hela landet (Kaakinen m.fl. 2018). Alla kärrtyper som är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd är värdefulla som naturobjekt.
Lund- och örtkärr som kännetecknas av frodig och krävande vegetation, varierande trädbestånd och buskvegetation samt sammanhängande skogsfräken- och hjortrongrankärr som kännetecknas av varierande trädbestånd och förhärskande enhetlig skogsfräken- eller hjortronvegetation är medtagna i skogslagens 10 § som särskilt viktiga livsmiljöer.
Myrar
Myrarna är talldominerade torvmarker som ofta kännetecknas av ett tjockt torvtäcke och ett högvuxet risskikt. Vitmossa förekommer vanligen allmänt och likaså risbevuxna tuvor.
Naturvärdet på myrarna är delvis beroende av hur mycket gammal och död ved där förekommer. Torrfuror på en myr kan uppvisa en anmärkningsvärt stor artrikedom. Förutom tall kan det också växa björk och gran på myrar. Vattenhushållningen på värdefulla myrobjekt kännetecknas av att den är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Myrar i naturtillstånd är betydelsefulla, i synnerhet för fjärilsfaunan.
Mossar
Mossar är blöta, trädlösa, öppna torvmarker med mellan- eller flarkytor och vanligen ett tjockt torvtäcke. På mossar växer i allmänhet många olika arter av starr och örtartade växter, men inte mycket risväxtlighet. Vitmossorna härskar i bottenskiktet. Den höga grundvattennivån gör att träd och buskar saknas nästan helt, eller så blir de bara någon meter höga. Mossarna har en rik fågelfauna och fungerar bland annat som spelplatser för orre.
Trädfattiga torvmarker som har en vattenhushållning som är i eller nära naturtillstånd utgör särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen.
Brunmossar
Brunmossarna är bördiga, trädfattiga eller trädlösa torvmarker med varierande fuktighetsförhållanden. De är relativt sällsynta. Om brunmossen har ett trädbestånd kan huvudträdslaget bestå av antingen gran, tall eller björk. Till brunmossarna särdrag hör att de har ett glest trädbestånd, marken är näringsrik och är täckt av krävande växtarter, samt att vattenhushållningen är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Om det förekommer en på en torvmark indikerar detta att det är frågan om en brunmosse. Andra indikatorarter är bl.a. vass och blodrot. Ytan på brunmossar bildar en mosaik av blöta mellanytor och torrare tuvor. Typiskt för brunmossarna är att de antingen är grundvatten- eller ytvattenpåverkade, vilket gör dem ännu mer värdefulla med tanke på mångfalden.
Brunmossar som kännetecknas av att de har näringsrik jordmån, är trädfattiga och har krävande vegetation och som har en vattenhushållning som är i eller nära naturtillstånd utgör särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen.
Madkärr
Madkärr är en träd- eller buskbevuxen blöt torvmarkstyp som förekommer vid stranden av vattendrag och påverkas av svämvatten. Till särdragen hör ett varierande lövträdsbestånd eller buskvegetation och av att ytvattnet där har bestående påverkan. I madkärr förekommer förutom typiska torvmarksväxter också vatten- och strandväxter.
I trädbeståndet kan ingå glasbjörk, klibb- och gråal, trädartade viden och ibland till och med ask eller vresalm. I buskbärande madkärr utgörs buskarna huvudsakligen av olika videarter. Madkärren är bördiga, men deras virkesproduktionsförmåga är ändå låg på grund av den höga grundvattennivån.
Madkärr som har ett varierande lövträdsbestånd eller buskvegetation och där ytvattnet har bestående påverkan och som har en vattenhushållning som är i eller nära naturtillstånd utgör särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen.
Små skogsholmar med fastmarksskog och deras randskogar
Små skogsholmar med fastmarksskog på odikade torvmarker är ofta oberörda av avverkningar på grund av att de har varit svårtillgängliga. De mer värdefulla objekten i den här kategorin kännetecknas av att vattenhushållningen i den omkringliggande torvmarken är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Skogsholmar på torvmark som länge varit orörda har ofta drag av gammal skog. Objektets värde ökar om trädbeståndet är i naturtillstånd och om det finns gott om död ved. Torvmarken som omger skogsholmen kan antingen vara en öppen mosse eller en skogbevuxen myr eller ett kärr. Övergångszonen mellan skogsholmen och torvmarken är viktig med tanke på mångfalden och artskyddet.
Fuktighetsgradienten gör att träden i övergångszonen är större ju närmare torvmarken de växer. Trädbevuxna övergångszoner är värdefulla både med tanke på naturens mångfald, viltet och landskapsbilden och fungerar ofta som häckningsmiljö för rovfåglar och livsmiljö för skogshönsfåglarna då de har ungar. Speciellt värdefull är det slags miljö som bildas då torvmarkerna och och skogsholmarna bildar ett mosaikartat ekosystem tillsammans med övergångszonerna mellan dem.
Små skogsholmar som ligger på odikad torvmark eller torvmark där vattenhushållningen i huvudsak är i naturtillstånd utgör särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen.
Torvmarksmiljöernas betydelse för mångfalden
Något över hälften av livsmiljöerna på torvmark är hotade och en femtedel nära hotade. Mest hotade är brunmossar, kärr, mosskärr och brunmosskärr[Lähdeviite1]. Åtgärder som utförs på torvmarken eller inom dess avrinningsområde kan ha en negativ påverkan på den naturliga vattenhushållningen. Skogsdikning är viktigaste anledningen till att många av torvmarkernas naturtyper och arter nu är hotade. Det finns nu färre torvmarker och kvaliteten på dem har blivit sämre, sett ur ett mångfaldsperspektiv. Vattenhushållningen och livsmiljöerna på en naturlig torvmark kan påverkas även då dikningen görs längre bort[Lähdeviite2],[Lähdeviite3].
Öppna torvmarker och randskogarna och övergångszonerna kring dem bildar tillsammans ekologiska och hydrologiska helheter. Trädbevuxna randområden, övergångszoner, är viktiga med tanke på mångfalden. Randskogen länkar ihop vattenhushållningen i den omkringliggande skogen med torvmarkens, och påverkar mängden och kvaliteten på det vatten som når torvmarken[Lähdeviite4].