Tryggande av arter vid behandling av skog
Skogens organismer är till största delen mycket små och i ett bestånd med rik mångfald kan det mycket väl finnas tusentals olika arter. Tryggandet av mångfalden bland arterna bygger på att man kan känna igen de livsmiljöer som är viktiga för enskilda arter och för olika grupper av arter och på att man kan beakta de strukturella särdrag, till exempel ädla lövträd, som är viktiga för dem.
Naturvården syftar till att bevara livsmiljöer som är viktiga för hotade arter
Även om förekomsten av en enskild art vanligen inte påverkar planeringen av beståndsbehandlingen i någon större utsträckning, kan framförallt information om förekomsten av en hotad art få olika följder i skogsbruket. Om man vet att en hotad art förekommer på behandlingsområdet bör man inrikta de naturvårdsåtgärder som hänför sig till avverkningen så att de stöder bevarandet av förekomsten.
Myndigheter och andra instanser har sammanställt anvisningar för att bevara förekomsterna av hotade arter och arter som blivit mer sällsynta. Myndigheternas anvisningar för fridlysta arter såsom flygekorre och flodpärlmussla bör följas. Det finns anvisningar som berättar hur man på frivillig väg kan beakta hotade växter, skalbaggar, mossor och lavar i skogsbruket. Särskilda anvisningar beträffande fågelarter har gjorts upp för vitryggad hackspett, rovfåglar, lavskrika och skogshöns.
[Lähdeviite1], [Lähdeviite2][Lähdeviite3]
Den mest täckande informationskällan beträffande hotade arter och hur de behöver beaktas finns på miljömyndigheternas webbsidor webbsidor(extern länk)(extern länk).
Hotade arter i skogsbruket
En hotbedömning av de arter som lever i Finland har gjorts fem gånger, den senaste publicerades 2019. Av de bedömda arterna som i huvudsak lever i skogsmiljö var 833 hotade och 754 nära hotade. Av de arter för vilka skogen är en sekundär livsmiljö var 226 hotade och 146 nära hotade. Av skogslevande arter i Finland bedöms 88 ha försvunnit. Förändringar i skogsmiljön, särskilt en minskande mängd död ved, bedöms vara den vanligaste orsaken till att arter i skogsmiljö är hotade.
Lundar, gamla moskogar, brandområden och hagar är de skogliga livsmiljöer där det finns flest hotade arter. Många av de hotade arterna är som de flesta skogslevande arterna väldigt små och svåra att identifiera. Utöver värdefulla livsmiljöer och för mångfalden viktiga strukturella särdrag kan också förekomster av enskilda arter beaktas i praktiskt skogsbruk ifall man kan ge tydliga arbetsdirektiv om hur artens livsmiljö ska bevaras.
Olika arters varierande krav på sin livsmiljö och brist på lägesdata gör det svårt att beakta förekomster av enskilda arter. Det enklaste sättet att bevara förekomsterna är att spara välplacerade grupper av naturvårdsträd. I alla frågor som berör förekomster av hotade arter kan man vända sig till den regionala NTM-centralen. En av NTM-centralernas uppgifter är att övervaka att naturvårdslagen efterlevs.
Tryggande av hotade arter i samband med drivningsplanering
Tack vare en verksamhetsmodell som har beretts i ett brett samarbete mellan skogs- och miljösektorn finns det geodata att tillgå för platser där hotade arter förekommer för hela landet. I verksamhetsmodellen finns också anvisningar om hur man ska trygga förekomsterna. För skogsägaren är det i huvudsak frivilligt att trygga arternas förekomster.
Verksamhetsmodellens viktigaste principer
Grundprincipen för verksamhetsmodellen utgår från att fackmän inom skogsbranschen får tillgång till geodata för platser där det finns hotade arter. På så sätt kan skogsfackmannen på förhand utreda vilka åtgärder som behövs för att trygga artförekomsten på en behandlingsyta och avtala om åtgärder med skogsägaren.
Verksamhetsmodellen omfattar endast sådana artgrupper och arter som drar nytta av att beaktas och som det är möjligt att beakta inom skogsbruket och som miljöförvaltningen har täckande information om. På den artlista som gjorts upp för verksamhetsmodellen finns 501 olika arter av kärlväxter, mossor, tickor, lavar och skalbaggar. Utöver arter som lever i skogsmiljö och på torvmarker finns också arter som lever i skogsbryn och i vårdbiotoper med på listan.
För de arter som finns uppräknade på listan har man gjort beskrivningar för att kortfattat presentera artens kännetecken, status, krav på livsmiljö, hotfaktorer och rekommendationer för behandling. Avsikten med beskrivningarna är att ge allmän information om de hotade arterna för planering av skogsbruk och annan markanvändning och för artskyddsåtgärder. De ger tilläggsinformation om arterna vid planering och genomförande av olika åtgärder som berör de hotade arternas förekomstplatser. Skötselrekommendationerna är på allmän nivå och de kan tillämpas från fall till fall efter rådande förutsättningar.
Mer information
Material om hotade arter samt anvisningar finns på Miljömyndigheternas webbplats (extern länk)(extern länk).
Planering och genomförande av avverkningar och andra åtgärder
Den som planerar åtgärden utreder med hjälp av till buds stående informationssystem eller genom kontakt med skogsägaren om det finns information om hotade arter på behandlingsområdet eller i dess omedelbara närhet.
Planeraren kommer överens med markägaren om vilka åtgärder som ska vidtas för att trygga förekomsten och är vid behov i kontakt med NTM-centralen eller skogscentralen för att kontrollera uppgifterna och för att få tilläggsdirektiv. Om det är fråga om en art som åtnjuter lagskydd, står planeraren alltid i kontakt med NTM-centralen.
- På objektet utreds förekomstens avgränsning, vårdbehov och beståndsbehandling nära förekomsten
- Om skogsägaren är intresserad och objektet är lämpligt kan man dessutom utreda möjligheterna till frivilligt skydd, miljöstöd mm.
- För arter som omfattas av särskilt skydd börjar NTM-centralen vid behov bereda ett beslut om avgränsning
Planeraren antecknar i anmälan om användning av skog och eventuella andra dokument, till exempel avtal om skötselarbeten, vilka åtgärder som vidtas för att trygga förekomsten, på sätt som avtalats med skogsägaren
Planeraren ger instruktioner till den som ska utföra åtgärden om hur förekomsten ska tryggas och märker vid behov ut förekomsten i terrängen
Planeraren ger vid behov uppdaterad information om förekomsten till NTM-centralen
Ordlista
- Livsmiljö
En livsmiljö eller habitat är den omgivning där olika arter lever och förökar sig och som skapas av olika miljöfaktorer som klimat, terrängförhållanden och markegenskaper. En vattenmiljö kan till exempel bestå av en bäckfåra och dess omedelbara närmiljö och de arter som lever där. En naturtyp är en livsmiljö där de centrala miljöfaktorerna är likartade, och organismsamhället därför också likartat.
Litteratur
- Valkoselkätikka ja metsänkäsittely -ohje 2015. Metsähallitus, SYKE, UPM ja WWF.
- Kontkanen, H. & Nevalainen, T. 2002. Petolinnut ja metsätalous. Siipirikko 29(2): 1–80.
- Metsänkäsittely kuukkelialueella. 2011. Esite. Suomen luonnonsuojeluliitto.