Tryggande av arter vid behandling av skog

Principen i verksamhetsmodellen är att myndigheter, skogsfackmän och skogsägare har tillgång till samstämmiga geodata gällande förekomsten av hotade arter. På det här sättet kan man på förhand utreda behovet av att trygga en artförekomst och avtala med skogsägaren om åtgärderna. De praktiska lösningarna som ingår i verksamhetsmodellen varierar beroende på art.

Bara sådana artgrupper och arter som drar direkt nytta av att beaktas, där det är möjligt att göra det i samband med skogsbruket och som miljömyndigheterna tillräcklig kännedom om är medtagna i modellen.  Cirka 2 600 arter från flera olika artgrupper är medtagna i verksamhetsmodellen. Förutom skogs- och torvmarksarter finns också arter hemmarhörande i bl.a. Bergbundna miljöer, vattendrag och vårdbiotoper medtagna.  

För flera av arterna som ingår finns en beskrivning där man kort presenterar artens kännetecken, status, miljökrav, hotfaktorer och behandlingsrekommendationer. Behandlingsrekommendationerna är allmänt formulerade och anpassas från fall till fall. 

Verksamhetsmodellen beskrivs noggrannare i handboken Lajiturvaopas(extern länk) (på finska). På miljömyndigheternas webbplats (extern länk) finns anvisningar och mer information om hotade arter (på finska).

Då en skogsvårdsåtgärd planeras tar planeraren med hjälp av geodata eller genom att kontakta skogsägaren först reda på ut om det på åtgärdsområdet eller i dess omedelbara närhet finns några artförekomster. En granskning av förekomsten av skyddade eller andra hotade arter på området görs också alltid av Skogscentralen efter att en anmälan om användning av skog har lämnats in. Om man på Skogscentralen noterar en artförekomst informerar man skogsägaren, innehavaren av avverkningsrätten och den regionala NTM-centralen om detta. Det är lättare att beakta en artförekomst vid planeringen om den noteras redan före anmälan om användning av skog lämnas in.

Om en förekomst konstateras, beror metoden för att bevara arten på till vilken kategori den hör:
 

• Art skyddad i lag: NTM-centralen bör alltid tillfrågas då det gäller metoder för att bevara en art som är skyddad i lag. NTM-centralen ger praktiska anvisningar för hur arten kan beaktas.
• Annan hotad art: Skogsfackmannen går tillsammans med skogsägaren igenom vilka möjligheter det finns att skydda artförekomsten och vilka metoderna och alternativen för beståndbehandling kunde vara, och avtalar sedan om hur man går vidare med åtgärderna.
• Nära hotad art: Skogsfackmannen diskuterar tillsammans med skogsägaren artförekomsten och vilka alternativ det finns för att bevara den. Vid behov ges skogsägaren råd som är i överensstämmelse med hans eller hennes målsättningar med skogsinnehavet.

Skogsfackmannen går tillsammans med skogsägaren igenom vilka möjligheter och metoder det finns till frivilligt skydd och vilka beståndsbehandlingsprinciper som är tillämpliga. Då man kommit överens om en lösning, inkluderas den i avverkningsavtalet och de som utför arbetet får anvisningar om hur de ska beakta artförekomsten.

Flygekorren är en hotad art som är skyddad med stöd av naturvårdslagen.  Enligt lagen åtnjuter såväl flygekorrarna själva som deras föröknings- och rastplatser skydd. Flygekorren har ett stort revir, men lagen kräver inte att hela reviret skyddas. Arten behöver ändå ett tillräckligt 4-6 hektar stort område med lämplig skog för att kunna hållas kvar på ett område[Lähdeviite6]. Ansvaret för att följa naturvårdslagen på ett objekt där det förekommer flygekorre ligger på markägaren, innehavaren av avverkningsrätten och den som utför avverkningen.
Enligt 70 § och 78 § i naturvårdslagen (9/2023)  är det förbjudet att

• förstöra eller försämra flygekorrens föröknings- och rastplatser
• avsiktligt döda eller fånga individer
• ta bon eller individer eller att flytta dem till en annan plats eller på annat sätt avsiktligt skada dem
• avsiktligt störa individer, i synnerhet under förökningstiden, på platser som annars är viktiga under deras livscykel.

I lagen avses med förstörande av flygekorrens föröknings- och rastplatser att man fäller boträd och träd som används som rastplatser. En liknande situation uppstår om samtliga rutter till föröknings- och boplatsen förstörs, eller om livsmiljön för arten blir alltför liten, vilket i praktiken leder till att föröknings- och rastplatsen blir obrukbar. 

Försämring av en föröknings- och rastplats innebär igen att man utför någon sådan åtgärd som försämrar platsens funktion. En försämring uppstår t.ex. om sådana träd som erbjuder skydd eller föda i närheten av boträdet fälls, om rutterna till födoplatserna bryts av eller träd som används som föda fälls.

• Först görs en inventering där man söker efter bon och spillning av flygekorre, sedan avgränsar man föröknings- och rastplatserna utanför åtgärderna, identifierar födoområdena och planerar hur de ekologiska förbindelserna ska fungera.
• Observationerna av bon och spillning och skogens strukturdrag ger en indikation om var flygekorrens föröknings- och rastplatser ligger.
• Vid drivningsplaneringen utgår man från att boträden och det omgivande trädbeståndet tillsammans bildar en föröknings- och rastplats.
• Fynden av spillning kan också ge en vink om hur flygekorren rör sig och var den hittar föda. 

Naturvårdslagen tolkas så att även om en föröknings- och rastplats inte för tillfället verkar vara bebodd, gäller samma regler som om den vore bebodd såvida strukturdragen fortfarande är sådana att den kan fungera som föröknings- och boplats. 

• Vid planeringen av beståndsbehandling bör man först kontrollera om det finns några flygekorrsobservationer noterade på webbsidorna Lajit.fi eller Minskog.fi. Vid behov utreds potentiella livsmiljöer för flygekorre med hjälp av kartor och flygbilder och i terrängen. Man kan också utnyttja prognoskartan för flygekorrens livsmiljöer på Paikkatietoikkuna.
• Skogscentralen skickar automatiskt ett meddelande till NTM-centralen, innehavaren av avverkningsrätten och skogsägaren om en anmälan om användning av skog berör ett område där myndigheterna anser sig ha en pålitlig flygekorrobservation.
• Drivningsplaneraren ska helst göra en skriftlig avverkningsplan för ett flygekorrsobjekt. Planen lämnas sedan in till registraturen vid NTM-centralen. I avverkningsplanen ska ingå de avverkningar man planerar att utföra och med vilka metoder, och till planen ska bifogas resultaten av flygekorrsinventeringen och de åtgärder som planeraren av avverkningen föreslår att ska vidtas vid avverkningen för att säkra att flygekorren beaktas.
• Ibland upptäcks föröknings- och viloplatser för flygekorrar först då avverkningen redan har inletts. I sådana fall avbryts avverkningen omedelbart och en flygekorrsinventering utförs. Avverkningsdirektiven uppdateras sedan på basis av inventeringen.

• Målet för naturvården på ett flygekorrsobjekt är att upprätthålla och stärka de strukturdrag som flygekorren är beroende av, såsom inlsag av lövträd och gamla och grova aspar och granar i skogens alla utvecklingsklasser.
• Man bör också helst välja sådana avverkningsmetoder som bevarar ett trädtäcke i närheten av föröknings- och rastplatser.
• Nära föröknings- och rastplatser bör man undvika kalavverkning eftersom det oftast leder till att området överges av flygekorren.   
• Man kan förbättra födotillgången och de ekologiska förbindelserna med hjälp av olika naturvårdsmetoder, t.ex. att lämna grupper av naturvårdsträd och skyddszoner längs vattendrag.
• Flygekorren undviker däremot alltför smala trädkorridorer. Sådana här alléartade korridorer är dessutom utsatta för stormskador.  

PEFC
PEFC-certifieringen kräver att föröknings- och rastplatser för arter som omnämns i habitatdirektivet s IV (a) bilaga bevaras. Flygekorren hör till de här arterna.

FSC 
FSC-certifieringen kräver att vissa typer av objekt som är särskilt viktiga med tanke på artskyddet identifieras och lämnas utan åtgärder. Till dem hör sådana föröknings- och rastplatser för arter som nämns i habitatdirektivets IV (a) bilaga och som också omfattas av naturvårdslagen. Endast sådana behandlingsåtgärder som främjar bevarandemålen utförs på de här objekten. FSC-certifieringen förutsätter med andra ord att flygekorrens föröknings- och rastplatser lämnas helt utan åtgärder.

Metsälintujen huomioiminen leimikon suunnittelussa

• Då en skogsvårdsåtgärd planeras ska man först kontrollera om det finns några förekomster av hotade arter som skogs- eller miljömyndigheterna har registrerat i tjänsten Minskog.fi(extern länk).
• Om det finns en förekomst av en hotad art på avverkningsområdet ska man följa de anvisningar som gäller behandlingen av artens livsmiljö.
  • I närheten av en känd häckningsplats för berguv rekommenderas att avverkning och andra skogsbruksåtgärder inte utförs under tiden 1.3–30.6 inom ett avstånd på 300 meter från boet[Lähdeviite48].
  • Det finns skogsvårdsanvisningar för bland annat vitryggig hackspett(extern länk) och lavskrika(extern länk) (på finska) som är frivilliga att tillämpa. Eventuella certifieringskrav bör följas.

Avverkning bör undvikas under fåglarnas häckningstid 15.4–15.7. (i norra Finland 1.5-31.7) i bördig, lövträdsdominerad skog, kärr och strandskog samt i viktiga fågelskyddsområden och i närheten av (närmare än 50 meter från) fågelvatten[Lähdeviite48]. Under den här tiden kan man i stället rikta in avverkningarna på bestånd på torra och karga moar där det förekommer betydligt färre arter än i bördig skog.

Hakkuut voidaan suunnata tällöin mahdollisuuksien mukaan kuivahkoille ja kuiville kankaille, joissa lajien ja yksilöiden määrä on reheviä metsätyyppejä vähäisempi.

• Bördig skog: lund, lundartad mo och frisk mo samt torvmoar av motsvarande bonitet.
• Lövträdsdominerad skog: lövträdsandel > 50 %.
• På kargare skogstyper bör man beakta eventuella förekomster av berguv och tjäder.
• På kända tjäderspelplatser rekommenderas att man inte utför avverkningar under tiden 15.3–20.5 (i norra Finland 1.4–20.5) [Lähdeviite48].
• Man ska sträva till att planera stämplingsposterna så att det efter avverkningen återstår också äldre skog på fastigheten.
• Fuktig skog kan gärna lämnas helt utanför all avverkning, eller så kan man bedriva kontinuerlig beståndsvård i dem.
   

Beakta skogsfåglarna vid skogsförnyelsen

Undvik markberedning under fåglarnas häckningstid 1.5–30.6. [Lähdeviite48].

• Lämna viltbuskage på förnyelseytor och gör ingen markberedning i dem.
• Kör runt fågelbon som du upptäcker på marken

Beakta skogsfåglarna vid plantskogsvården

• Undvik onödigt kraftig slyröjning.
• Lämna också andra lövträd förutom björk, t.ex. asp, sälg och alar.

Beakta skogsfåglarna vid gallringsavverkningen

• Beakta fåglarnas häckningstid vid valet av gallringstidpunkt.
• Lämna hålträd och andra boträd.
• Upprätthåll ett lövinslag på minst 10 % om ståndorte möjliggör detta.
• Lämna all död lövträdsved och en del av den döda barrträdsveden.
• Tillverka högstubbar.
• Ställ grupper av naturvårdsträd och gallra dem inte. Med tanke på fågellivet är det bra att placera grupperna av naturvårdsträd nära kanten av en figur som gränsar till något äldre skog.
• Lämna underväxten där den inte stör sikten.
• Överväg att förlänga omloppstiden.

Beakta skogsfåglarna vid förnyelseavverkningen

• Beakta fåglarnas häckningstid vid val av slutavverkningstidpunkt.
• Koncentrera hellre naturvårdsträden till några större grupper än till flera mindre.
• Ställ om möjligt grupperna av naturvårdsträd så att de ligger i närheten av något äldre skog.
• Välj över 25 cm grova träd som naturvårdsträd.
• Lämna hålträd och andra boträd.
• Lämna och undvik att förstöra stående och liggande död ved.
• Lämna enstaka, stora naturvårdsträd för fåglarna att använda som spaningsträd.
• Lämna 1–2 ar stora viltbuskage.
• Lämna om möjligt minst 30 m breda skyddszoner längs vattendrag[Lähdeviite49].

Beakta skogsfåglarna vid kontinuerlig beståndsvård

• Lämna hålträd och andra boträd.
• Upprätthåll ett lövinslag på minst 10 % om ståndorten möjliggör detta.
• Lämna all död lövträdsved och en del av den döda barrträdsveden.
• Tillverka högstubbar.
• Ställ grupper av naturvårdsträd och gallra dem inte.
• Kombinera luckhuggning med plockhuggning.

Beakta skogsfåglarna vid drivning av energived

Drivning av energived bör undvikas under fåglarnas häckningstid 1.5–15.6. [Lähdeviite48].

Metsätehos guide Metsänkäsittely ja linnusto(extern länk) innehåller tilläggsinformation om hur man kan beakta fågellivet i samband med skogsbruksåtgärder.

FSC
Samtliga boträd bör lämnas vid avverkning.

FSC-certifikatet förpliktigar skogsägaren och den som planerar och utför avverkningen att före en avverkning ta reda på om myndigheterna har information om förekomster av sällsynta eller hotade arter på såväl det certifierade området som inom en zon på 500 meter från området. Den här informationen bör införas i skogsbruksplanen eller dokumenteras på annat sätt.

Eventuella effekter av skogsbruksåtgärderna på förekomsten av hotade arter och bevarandet av deras livsmiljöer bör identifieras och beaktas.

På objekt som är viktiga med tanke på fågellivet bör man vid drivningsplaneringen beakta häckningen på följande sätt:

• I lövträdsdominerade (lövträdsandel > 50 %) bördiga skogar (lund, lundartad mo och frisk mo och motsvarande torvmoar), i kärr och i skyddszoner vid vattendrag.
  • Södra Finland: Ingen avverkning utförs under tiden 1.5–30.6 och avverkningar undviks under tiden 15.4–30.4 och 1.7–15.7.
  • Norra Finland: Ingen avverkning sker under 15.5–15.7 och avverkningar undviks under tiden 1.5–14.5 och 16.7–31.7.
  • OBS! För gallringssavverkningar gäller de ovanstående tiderna och ståndorterna endast kravet att undvika avverkning.
  • OBS! Begränsningen innebär inte att inte körstråk kan dras genom lövträdsdominerad skog.
• Avverkning utförs inte i Finlands internationellt viktiga fågelområden (IBA-områden) under tiden 15.4–31.7.
• Avverkning i närheten (mindre än 50 m) av fågelvatten (grunda sjöar, tjärnar, havsvikar, mader) som hör till internationellt, nationellt och regionalt viktiga fågelområden i Finland (IBA-, FINIBA- och MAALI-områden) utförs inte under tiden 15.4–31.7.
• På kända tjäderspelplatser utförs inte avverkning under följande tidsperioder:
  • I södra Finland 15.3–20.5
  • I norra Finland 1.4–20.5
• OBS! Detta gäller inte objekt på öar där drivning är tekniskt omöjlig vid andra tillfällen. I sådana fall undviks avverkning vid den mest kritiska häckningstiden (södra Finland 1.5–30.6, norra Finland 15.5–15.7) och i omedelbar närhet av boträd för rovfåglar.

Kända spelplatser för tjäder förs in i skogsbruksplanen. Vid skogsvårdsåtgärder beaktas spelplatserna på följande sätt:

• Skogstäcket och storleksvariationen hos träden bibehålls: hälften av den totala ytan på spelplatsen ska utgöras av skog som lämpar sig för tjäder.
• Viltbuskagen och risvegetation bevaras i alla skeden av skogsvården.

Vid skogsförnyelse får luckorna vid luckhuggning vara högst 0,5 hektar stora medan smala förnyelseavverkningar i form av teghuggning får ha en genomsnittlig bredd på högst 50 m och vara högst en hektar stora.
 

PEFC
Vid skogsbruksåtgärder lämnas levande naturvårdsträd, viltbuskage och död ved och trädslagsblandning gynnas. För att trygga levnadsförhållandena för en mångfald av arter, inkluderande viltet, bör man vid alla skeden i beståndsbehandlingen lämna viltbuskage och upprätthålla en trädslagsblandning då en sådan förekommer naturligt på figuren och om inslaget av andra trädslag inte äventyrar utvecklingen hos huvudträdslagen.

Boträd för rovfåglar, hålträd och tjädertallar lämnas som naturvårdsträd.

Kända livsmiljöer för hotade arter bevaras. Vid skogsbruksåtgärder bevaras: 

• kända livsmiljöer för arter som omfattas av särskilt skydd som den regionala NTM-centralen avgränsat och delgivit beslut om till markägaren och/eller markens förvaltare
• föröknings- och rastplatser för djurarter som finns upptagna i habitatdiretivets bilaga IV (a)
• kända livsmiljöer för andra hotade arter tryggas enligt verksamhetsmodellen för hotade arter som berörs av skogsbruk.

Naturvårdslagens krav

Samtliga rovfåglar åtnjuter skydd enligt naturvårdslagen. Också boträden för stora rovfåglar (fiskgjuse, kungsörn, havsörn, större skrikörn och mindre skrikörn) som har varit i användning upprepade gånger och som är klart synliga är skyddade enligt naturvårdslagen. Man får inte heller fälla boträd som är tillfälligt övergivna.

Beaktande av rovfåglar vid beståndsbehandling

Rovfåglar kan överge bo och ungar om det i närheten förekommer störningar orsakade av människan. Hur stark den här reaktionen är varierar från art till art. I de anvisningar som finns om hänsyn till rovfågelbon rekommenderas att man lämnar både en skyddszon närmast boträdet och en störningszon för att minska de störningar skogsbruket kan orsaka. Rekommendationen för skyddszonen är att helt undvika skogsbruksåtgärder inom zonen, medan man inom störningszonen ska undvika att utföra åtgärder under rovfåglarnas häckningstid. 

• Försiktighetsavstånd
  • 50 meter bred skyddszon runt boträd för alla stora rovfågelarter
  • 500 meter bred störningszon runt boträd för havsörn och fiskgjuse
  • 1000 meter bred störningszon runt boträd för kungsörn
• Häckningstider
  • Häckningstiden för kungsörn är i södra Finland 1.2–31.7 och i norra Finland (Kajanaland, Nordbotten och Lappland) 15.2–31.7.
  • Häckningstiden för fiskgjuse är i södra och mellersta Finland 1.4–15.9 och i norra Finland (Kajanaland, Koillismaa och Lappland) 15.4–15.9.
  • Häckningstiden för havsörn är i södra Finland 1.2–31.7 och i norra Finland (Kajanaland, Koillismaa och Lappland) 15.2–15.8.
• Om ett känt bo för en stor rovfågel finns inom ett avverkningsområde för vilket det lämnats in en anmälan om användning av skog, och avverkningsområdet är inom ett störningsområde, skickar Skogscentralen anvisningar till markägaren, den som lämnat in anmälan och till innehavaren av avverkningsrätten. Då en anmälan om användning av skog har gjorts för ett område som ligger inom skyddszon för ett bo, skickar Skogscentralen information om boet och om anmälan till den regionala NTM-centralen som vid behov ger noggrannare anvisningar.
• Tilläggsinformation om beaktande av bona
  • Anvisningar för skogsbruk nära kungsörnsbon(extern länk)
  • Anvisningar för skogsbruk nära havsörnsbon(extern länk)
  • Anvisningar för skogsbruk nära fiskgjusebon(extern länk)
  • UPM:s fiskgjusebroschyr(extern länk)(på finska)

Bevarande av boträd för andra rovfågelarter vid skogsbruk

• Försiktighetsavstånd
  • Skyddszonen för ett duvhöksbo är 50 m bred
  • För duvhök, bivråk och ormvråk är störningszonens bredd 300 meter
• Häckningstider
  • Duvhök och ormvråk häckar under tiden 15.3–31.7
  • Bivråk häckar under tiden 1.5–31.8
• Tilläggsinformation om bevarande av bona
  • Anvisningar för skogsfackmän : Beaktande av boplatser för hökar(extern länk) (på finska)
  • Anvisningar: Beaktande av boplatser för hökar(extern länk) 

Allmänna rekommendationer för beaktande av samtliga rovfågelarter vid beståndsbehandling

• Naturvårdsträd
  • Också andra rovfågelbon än de stora rovfåglarnas bon lämnas. Stora tallar med kraftiga grenar och flack krona och granar med kraftiga grenar lämpar sig särskilt väl som boträd [Lähdeviite10][Lähdeviite39][Lähdeviite38][Lähdeviite50]. En del rovfåglar kan också bygga bon i lövträd.
  • Lämna alltid den lagstadgade skyddszonen kring rovfåglarnas boträd.
  • Lämna enstaka, stora spaningsträd på kalavverkade områden[Lähdeviite20].
  • Lämna lövinslag i barrträdsbestånd.
  • Lämna träd som kan utvecklas till boträd.
• Skogen runt boträden
  • Äldre skog i närheten av boet lämnas att stå eller rotationstiden förlängs. Särskilt duvhöken behöver äldre granskog för att häckningen ska lyckas.
• Konstgjorda bon
  • Den mest begränsande faktorn för många fågelarter med tanke på häckningen är avsaknaden av lämpliga boträd. Skogsägaren kan ge lov att uppföra ett konstgjort bo till en fågelförening eller motsvarande. 

Metsätehos guide Metsänkäsittely ja linnusto(extern länk) innehåller tilläggsinformation om hur man kan beakta fågellivet i samband med skogsbruksåtgärder.

Skogscertifieringens krav 

FSC 

Samtliga hålträd och boträd för stora rovfåglar bör lämnas vid avverkning.

FSC-certifikatet förpliktigar skogsägaren eller den som planerar och utför en avverkning att före en avverkning ta reda på om myndigheterna har information om förekomster av sällsynta eller hotade arter. Utredningen bör göras före avverkningen och för såväl det certifierade området som inom en zon på 500 meter från området. Den här informationen bör föras in i skogsbruksplanen eller dokumenteras på annat sätt.

Eventuella effekter av skogsbruksåtgärderna på förekomsten av hotade arter och bevarandet av deras livsmiljöer bör identifieras och beaktas.

På objekt som är viktiga med tanke på fågellivet bör man vid avverkningsplaneringen beakta häckningen på följande sätt:
 

• Avverkning i närheten (1000 m) av kungsörnens bebodda bon utförs inte i Lapplands län under tiden 15.3–31.7 och på andra håll i Finland under tiden 15.2–31.7.
• Avverkningar i närheten (500 m) av havsörnens bebodda bon utförs inte i Lapplands län under tiden 15.3–31.7 och på andra håll i Finland under tiden 15.2–31.7.
• Avverkningar närheten (500 m) av bebodda fiskgjusebon, på platser där boet syns, utförs inte under tiden 15.4–31.7.
• Avverkning i närheten (300 m) av kända duvhöks- och ormvråksbon utförs inte under tiden 15.3–31.7.
• Avverkning i närheten (300 m) av kända bivråksbon utförs inte under tiden 1.5–31.8.
• OBS! Detta gäller inte objekt på öar där drivning är tekniskt omöjlig vid andra tillfällen. I sådana fall undviks avverkning vid den mest kritiska häckningstiden (södra Finland 1.5–30.6, norra Finland 15.5–15.7) och i omedelbar närhet av boträd för rovfåglar.

PEFC 

Vid skogsbruksåtgärder lämnas levande naturvårdsträd, viltbuskage och död ved och trädslagsblandning gynnas. För att trygga levnadsförhållandena för en mångfald av arter, inkluderande viltet, bör man vid alla skeden i beståndsbehandlingen lämna viltbuskage och upprätthålla en trädslagsblandning då en sådan förekommer naturligt på figuren och om inslaget av andra trädslag inte äventyrar utvecklingen hos huvudträdslagen.
Boträd för rovfåglar, hålträd och tjädertallar lämnas som naturvårdsträd.
Kända livsmiljöer för hotade arter bevaras. Vid skogsbruksåtgärder bevaras: 

• kända livsmiljöer för arter som omfattas av särskilt skydd som den regionala NTM-centralen avgränsat och delgivit beslut om till markägaren och/eller markens förvaltare
• föröknings- och rastplatser för djurarter som finns upptagna i habitatdirektivets bilaga IV (a)
• kända livsmiljöer för andra hotade arter tryggas enligt verksamhetsmodellen för hotade arter som berörs av skogsbruk.
   

Lagens krav

Naturvårdslagen

Flodpärlmusslan är en direktivart (bilaga II och IV) som enligt naturvårdslagen är fridlyst i hela landet och en art som omfattas av särskilt skydd. Det är förbjudet att samla in flodpärlmusslor eller deras tomma skal. NTM-centralen kan skydda förekomstplatser som är viktiga för bevarandet av flodpärlmusslan. Skyddsbeslutet ges för kännedom till ägarna och innehavarna av området, och samtidigt träder ett förbud att försvaga eller förstöra förekomstplatsen i kraft. I skyddsbeslutet definieras gränserna för förekomstområdet. 

Vattenlagen och skogslagen 

Bäckar i naturtillstånd eller nära naturtillstånd är skyddade i vattenlagen och skogslagen, och det samma gäller strandskogen längs dem. Vattenlagens 2 § stadgar att ett vattenhushållningsprojekt måste ha tillstånd av tillståndsmyndigheten om den förändring som orsakas av projektet kan utgöra ett hot för naturtillståndet i vattenfåran. Iståndsättning av en bäck som återgått till naturtillstånd kräver tillstånd (Broschyr om flodpärlmussla(extern länk)(på finska), vattenlagen, Miljöministeriet 2012(extern länk)).
En del åtgärder som kategoriseras som vattenhushållningsprojekt kan potentiellt försämra vattenfårans naturtillstånd och levnadsförhållandena för flodpärlmusslan. I myndigheternas direktiv(extern länk) tolkas bland annat dikning, dikningshögläggning och annan markberedning, byggande av vattenvårdskonstruktioner, avverkning inom 45 meter från bäcken samt körning med skogsmaskin i närheten av bäcken som vattenhushållningprojekt.

Dikning och underhåll av diken kräver tillstånd om de kan orsaka sådan skada på naturen och dess funktion som avses i miljöskyddslagen  (VL 3.1.2 § och NVL 5.1.2.b §). Också mindre dikningar bör anmälas på förhand till NTM-centralen, för områden där det förekommer flodpärlmusslor såväl som andra känsliga avrinningsområden, till skillnad från det normala förfarandet där anmälan bara behöver göras för mer omfattande dikningar.

Den omedelbara närmiljön för bäckar i naturtillstånd eller nära naturtillstånd hör till skogslagens särskilt viktiga livsmiljöer vars särdrag bör bevaras (SL 10 §). I de här livsmiljöerna får man inte utföra förnyelseavverkning, bygga skogsbilvägar, behandla marken på ett sådant sätt att den för ståndorten typiska vegetationen skadas, dika, rensa bäckar eller rännilar och inte använda kemiska bekämpningsmedel.

Planering av beståndsbehandling i ett område där det förekommer flodpärlmusslor  

Det är alltid viktigt att beakta vattenvården, men det är särskilt viktigt på objekt där det förekommer känsliga arter, såsom flodpärlmussla. Det är en god idé att ta kontakt med NTM-centralen redan i samband med planeringen av åtgärder i ett område där det förekommer flodpärlmussla. Läs mer i Raakkuopas(extern länk), Skogscentralens anvisningar(extern länk) och broschyren om flodpärlmussla(extern länk).

Om en anmälan om användning av skog görs för ett område i närheten (inom 50 m) av en flodpärlmussleförekomst eller i närheten av ett sådant vattendrag där arten förekommer, skickar Skogscentralen ett meddelande om detta till markägaren, den som lämnat in anmälan om användning av skog, innehavaren av avverkningsrätten samt NTM-centralen i regionen. Meddelandet innehåller en länk till noggrannare anvisningar som är uppgjorda av sakkunniga inom NTM-centralen, Forststyrelsen och Skogscentralen. Anvisningarna är inte direkt förpliktande men om man följer dem kan man undvika att en förekomst av flodpärlmusslor förstörs.

Följande metoder kan användas för att minska effekterna av beståndsbehandling på vattendrag dör det förekommer flodpärlmussla: 

Avverkningar

• Bevara markvegetationen så intakt som möjligt.
• Utför drivningen då marken är frusen.
• Bryt inte stubbar i närheten av större vattenfåror eller i känsliga områden.
• Lagra inte grot i skyddszoner invid småvatten eller i närheten av diken.
•  Avlägsna hyggesrester som fallit i vattnet.

Iståndsättningsdikning och markberedning

• Undvik iståndsättningsdikning på känslig och lågproducerande mark
• Använd lätt fläckupptagning, harvning eller högläggning om markberedning är nödvändig

Grävmaskinsarbete

• Rensa inte vattenfåror i skogen utan låta dem återfå sin ringlande karaktär och återgå till naturtillstånd.
• Rensa inte vattenfåror där det förekommer laxfiskar.

Vattenvårdskonstruktioner(extern länk)

Skyddszoner

• Lämna en tillräckligt bred skyddszon.
• Följ de frivilliga anvisningar som myndigheterna ger. Enligt myndighetsanvisningarna är till exempel en 45 meter bred skyddszon tillräckligt bred.

Skogsbilvägar och överfarter över bäckar med flodpärlmussla

• Undvik att köra med maskiner över bäckar där det förekommer flodpärlmussla eller där det kan förekomma öring.
• Om det inte går att undvika att korsa en bäck, bygg en tillfällig bro eller annan konstruktion, men inte på en lekplats för fisk eller där det förekommer flodpärlmusslor. Se också till att det inte uppstår ett vandringshinder på platsen.
• Om man gör en bro eller annan överfart över en bäck bör man göra en anmälan om användning av skog. NTM-centralen kan ge information och eventuella begränsningar som vattenlagen ställer.

Skogsgödsling och kemiska växtskyddsmedel 

• Undvik skogsgödsling i närheten av bäckar och åar där det förekommer flodpärlmussla. Askgödsling kan orsaka att tungmetaller kommer ut i vattendragen.
• Gör en behovsprövning vid planering av gödsling och använd skogsbrukets vattenvårdsmetoder(extern länk).
• Undvik att använda kemiska växtskyddsmedel.

Restaurering av livsmiljöer i rinnande vatten

Genom att avlägsna vandringshinder och restaurera livsmiljöer i vattendragen kan man säkra att laxfiskarna kan stiga upp i dem och att leken lyckas. Det här gynnar många andra vattenorganismer, bland annat flodpärlmusslan, som är beroende av att det förekommer laxfiskar i vattendraget. Bland annat lokalorganisationer, företag och NTM-centralen kan bevilja stöd för restaureringar av det här slaget. Mer information om restaurering av livsmiljöer kan du läsa om här:
Material från kursen Restaurering av livsmiljöer i rinnande vatten (extern länk)(på finska)
Bäckrestaureringsguide(extern länk) (på finska)

Avlägsnande av vandringshinder 

• Ett vandringshinder i form av en vägtrumma kan avlägsnas om man ersätter den med en bro, rörbro, större vägtrumma eller forströskel.
• Rivning av dammar kräver tillstånd. Dammen ersätts med en konstgjord fors. 

Levnadsvillkoren för både laxfiskar och andra vattenorganismer kan förbättras genom restaurering av strömmande vattendrag

• Varje projekt behöver ha en egen projektplan som görs upp av en sakkunnig person.
• En restaurering kräver alltid tillstånd från mark- och vattenägarna och ibland också tillstånd enligt vattenlagen (Pienvesiopas(extern länk), på finska)
• Strömmande vattendrag restaureras så att vattenflödet påminner om ett naturligt flöde.

Skogscertifieringens krav  

PEFC

• Invid vattendrag lämnas en skyddszon där skiktningen i vegetationen bevaras. En skyddszon bör vara minst 10 m bred i genomsnitt, men bredden får aldrig underskrida 5 meter. I en skyddszon får endast utföras plockhuggning, och på så sätt att träd av olika storlek lämnas kvar och lövträd gynnas. Inom skyddszonen får man inte utföra markberedning, gödsling, stubbtäkt, röjning av buskskiktet och inte heller kemisk bekämpning med växtskyddsmedel.
• Kraven gäller också dikesliknande, rensade vattenfåror om där  förekommer en stam av laxfiskar som hör till Finlands naturliga fauna.
• Överfarter ska göras så att vattenfåran inte märkbart förändras och att det inte uppstår sådana fördjupningar som kan börja leda vatten.
• Byggnad och grundförbättring av skogsbilvägar förverkligas så att det inte uppstår hinder för vandringsfisk och andra organismer att röra sig längs vattendraget och så att vattenvården beaktas.

FSC

• I samband med grundförbättring av skogsbilvägar ska man se till att brotrummorna inte skapar hinder för vandrande fisk och andra vattenlevande organismer i vattendrag och småvatten.
• Åar och bäckar i naturliga eller naturlika fåror där naturliga krökar och flödesvariationer kvarstår trots tidigare behandling lämnas utan åtgärder. På objekten lämnas en 20 meter bred skyddszon som lämnas utanför virkesproduktionen samt därtill en 10 meter bred skyddszon där ingen slutavverkning utförs.
• För andra typer av åar ska en 15 meter bred, obehandlad skyddszon lämnas och i den angränsande skogskanten lämnas träd som inte uppfyller gagnvirkesdimensioner och i mån av möjligheter också grövre lövträd.
• Invid bäckar som utsatts för en kraftig rensning lämnas en 10 meter bred skyddszon där ett trädtäcke bibehålls, buskskiktet och träd som inte uppfyller gagnvirkesdimensioner lämnas och ingen markberedning utförs.

Lagstiftningen styr bekämpningen av invasiva arter 

I lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015) stadgas om markägarens och aktörernas ansvar vid bekämpningen av invasiva främmande arter och om andra arter som också kan orsaka skada, särskilt i finländska förhållanden. 
Markägaren ska se till att skäliga åtgärder vidtas för att utrota eller innesluta en art som finns upptagen i EU:s eller den nationella förteckningen över invasiva arter, om förekomst av den invasiva främmande arten eller spridning av den kan orsaka betydande skada för den biologiska mångfalden.

Förhindra spridning  

Spridningen av invasiva arter kan förhindras på förhand och befintliga förekomster kan bekämpas. 

• Vid skogsförnyelse och markberedning bör man se till att inte frön av invasiva arter sprids via maskiner som använts i andra arbeten, t.ex. slåtter av vägrenar eller markbyggnad. Hjul eller band ska helst tvättas innan maskinen förs ut i skogen.
• Mindre förekomster av invasiva växtarter, t.ex. längs skogsbilvägar, kan utrotas genom slåtter eller att de dras upp med rötterna.

Bekämpning och förstöring av förekomster av invasiva arter 

Bekämpningen är som mest effektiv om den invasiva arten påträffas i ett tidigt skede och den inte ännu hunnit sprida sig så långt. Om växten redan har hunnit sprida sig över ett större område är bekämpningen mer arbetsdryg och kan kräva att åtgärden upprepas under flera år.

Det kan uppstå stora mängder växtavfall eller jord som innehåller växtdelar vid bekämpning av invasiva arter. Det är skäl att vara speciellt försiktig vid hantering av växtavfall som innehåller invasiva arter, eftersom de kan spridas i omgivningen och till nya platser tillsammans med växtavfallet eller jordmassorna.

Jättebalsamin

• Bekämpningen av jättebalsamin är effektivast då det görs innan fröna har mognat.
• Växterna dras upp med rötterna senast då de blommar. Nya plantor gror under sommarens lopp, vilket kräver att åtgärden upprepas under sommaren.
• En jättebalsamin som dragits upp kan slå rot igen om den inte samlas ihop och transporteras bort eller förstörs. Växterna kan t.ex. placeras i en sluten kompost eller brännas.
• Bekämpning av jättebalsamin rekommenderas inte om den redan har bildat frökapslar, eftersom frökapslarna sprider fröna mycket effektivt.
• Då förekomsten har utrotats, bör man följa med området i några år och vid behov upprepa bekämpningsåtgärderna.

Blomsterlupin

• Om det är fråga om ett litet bestånd av blomsterlupin kan man gräva upp plantorna med rötterna.
• På större områden försvagas bestånden av regelbunden slåtter och spridningen till andra områden blir mindre effektiv. Bestånden bör slås innan fröna mognar.
• Växtavfallet transporteras sedan bort så att frön inte faller på marken.
• Då förekomsten har utrotats, bör man följa med området i några år och vid behov upprepa bekämpningsåtgärderna.

Jätteloka

• Vid bekämpningen bör man använda skyddsutrustning, till exempel regnkläder. Det här är viktigt, eftersom den växtsaft som jättelokans blad och stjälk producerar orsakar brännskador på huden då den reagerar tillsammans med solljus.
• Bekämpningen av jätteloka är effektivast i plantskedet, innan växten hinner blomma och bilda frön.
• Båståndern kan rivas upp med rötterna eller så kan stjälkarna kapas under tillväxtpunkten som finns vid vid markytan.
• Då förekomsten har utrotats, bör man följa med området i några år och vid behov upprepa bekämpningsåtgärderna.

Tilläggsinformation och noggrannare anvisningar hittas här(extern länk).

Rekommendationer för beaktande av direktivarter

Finlands miljöcentral har producerat artbeskrivningar över direktivarterna för att det ska vara lättare att uppnå målen med direktivet. I artbeskrivningarna ingår artens viktiga kännetecken, livsmiljökrav, hotfaktorer och skötselrekommendationer. I skötselrekommendationerna ingår allmänna råd för hur artförekomster kan beaktas i samband med olika skogsbruksåtgärder. De kan sedan tillämpas från fall till fall i varje enskild situation.

Artbeskrivningarna hittas i miljömyndigheternas nättjänst(extern länk) (på finska).

Exempel på hur direktivarterna kan beaktas i skogsbruket:

Större vattensalamander

• Lövträd gynnas i tjärnarnas strandzoner, stränderna ska alltså inte göras alltför öppna.
• Man kan förbättra artens överlevnadschanser genom att fördjupa tjärnar och gölar som håller på att torka igen.
• De ekologiska förbindelserna mellan vattnen där arten förekommer kan förbättras bl.a. genom att förlänga beståndens omloppstider, gräva nya våtmarker och restaurera befintliga.

Norna

• Nornan klarar inte av kalavverkning eller kraftig gallring och inte heller markberedning.
• I äldre skog kan försiktig gallring vara möjlig, eftersom det här kan förbättra växtens pollinering och frönas groningsmöjligheter.
• En del av växtplatserna hör till de särskilt viktiga livsmiljöer som finns upptagna i skogslagen (lundar, lundkärr) och som bör behandlas så att deras strukturdrag bevaras.

Nipsippa

• Nipsippan lider om skogen blir alltför sluten, men detta kan åtgärdas genom att avlägsna enstaka träd, särskilt skuggande granar.
• Om markberedning utförs är det en stor risk att nipsippan utrotas lokalt.
• Täta plantbestånd röjs så att mossbildningen på markytan bromsas upp. Det här gynnar nipsippan.
• Arten kan dra nytta av hyggesbränning eller en försiktig uppbrytning av markytan.

Slät tallkapuschongbagge

• Slät tallkapuschongbagge drar nytta av kontrollerad hyggesbränning om det står kvar en tillräcklig mängd brandskadade träd på området.
• Slät tallkapuschongbagge förekommer på ett bränt område i bara ca 10 år, vilket innebär att man behöver utföra hyggesbränning regelbundet i samma trakter.