Vård av skogslandskapet

De metoder som rekommenderas för landskapsvård i skogsbruket baseras på forskning kring hur människor förhåller sig till förändringar i skogsmiljön. Människor uppskattar ett variationsrikt landskap. Å ena sidan vill man kunna se långt, å andra sidan uppskattar man också känslan av att skogen fungerar som ett skydd där man vid behov kan gömma sig.  

Finländare uppskattar i allmänhet ljusa skogar med grova träd och relativt god sikt, men där det ändå finns en del mark- och undervegetation. Träd och trädgrupper som är vackra ur landskapssynvinkel ska gärna lämnas som naturvårdsträd.

En bra utgångspunkt är att försöka besvara följande frågor vid planering av landskapsvården för att åstadkomma ett vackert skogslandskap: 

• Vilket är landskapets värde? 
• Hurdan landskapsvy ska vi eftersträva? 
• Vilka är skogsägarens målsättningar? 
• Med vilka lösningar förverkligas skogsägarens mål för skogsvården och för landskapsvården bäst?

En generalplan kan omfatta en hel kommun eller en del av den (delgeneralplan) och innehåller generella utvecklingsmål och allmänna markanvändningsprinciper för området. 

1. En detaljplan styr i detalj hur ett område får användas. En strandplan reglerar i huvudsak fritidsbebyggelsen på strandområden. 
2. I planerna definieras närmare hur olika områden är tänkta att användas. M-område betyder till exempel att det är ett område där det i huvudsak bedrivs jord- och skogsbruk, V-område att det är ett rekreationsområde och SL-område att det är ett naturskyddsområde. Skogslagen gäller på M-områden på detaljplanerade områden och på M- och V-områden på generalplanerade områden.

 På planerade områden är det allmänt att skogsbruket har begränsats i skogar som är viktiga för rekreation och friluftsliv eller som har viktiga miljövärden, så att markägaren måste söka om tillstånd för miljöåtgärder av kommunen när han eller hon vill avverka i sin skog. Tillstånd för miljöåtgärder krävs också på områden som besatts med tidsbegränsat byggförbud för att göra upp eller ändra en generalplan eller detaljplan. 

Tillstånd för miljöåtgärder beviljas, om inte åtgärden försvårar användningen av området för det ändamål som reserverats i planen eller förstör stads- eller landskapsbilden. Tillstånd för miljöåtgärder avgörs av kommunens byggnadstillsynsmyndighet, men frågan kan också överföras till en annan av kommunen förordnad myndighet för avgörande. 

Det behövs inget tillstånd för miljöåtgärder 

• för arbeten som är nödvändiga för att genomföra general- eller detaljplanen, som t.ex. trädfällning för att kunna utföra kommunaltekniska arbeten 
• för arbeten som överensstämmer med beviljat bygglov eller åtgärdstillstånd 
• för åtgärder med ringa verkningar. Vad som bedöms som ringa avgörs från fall till fall och bedömningen görs i sista hand av myndigheterna. 
• åtgärder som baserar sig på godkänd vägplan 
• tagande av marksubstanser som kräver tillstånd enligt marktäktslagen (555/1981). 

Behandlingen av tätortsnära skogar ska gärna vara småskalig och varsam. Dessutom kan tonvikten i skogsvårdsarbeten gärna sättas på landskapet och friluftslivet. Om planen innehåller bestämmelser för hur skogarna ska behandlas, ska dessa följas.

[Lähdeviite1]

I kantzoner kring gårdsplaner, åkrar och andra kulturmiljöer och längs stränder ska man helst använda lövträd vid skogsodlingen, åtminstone till den del skogen är synlig. 

Om man gör en blandplantering av olika trädslag får man en mångsidig skogsstruktur, vilket kan vara ett mål för en skogsägare som vill betona landskapsvården. 

• Lämna naturvårdsträd. De ger variation i landskapet och ökar den biologiska mångfalden i många år framöver. 
• Spara underväxt och buskage på lämpliga ställen. De ger variation i närlandskapet och är viktiga för många arter, de kan till exempel fungera som viltbuskage. 
• Lämna lövträd vid gallringar i barrträdsdominerade skogar, tall i grandominerade skogar och gran i talldominerade skogar.  
• Se till att friluftsleder och andra stigar i aktivt bruk hålls framkomliga. 
• Driv ut energiveden vid en sådan tidpunkt att marken är bärig och det inte uppstår markskador.  
• På särskilt känsliga objekt kan man använda hyggesrester för att skydda marken på körstråket. 
• Lämna både träd och buskar i skyddszonerna längs vattendrag.

Om man avgränsar avverkningsytan enligt terrängens former och undviker långa och raka figurgränser faller den naturligare in i landskapet. Kalytor i skogar som växer på sluttningar ska avgränsas så att de blir långsmala i horisontell riktning och följer terrängen, eller så att de skär höjdkurvorna diagonalt.

Om man bevarar brynen mot åkrar, torvmarker och sjöar blir en kalavverkning mindre synlig i landskapet samtidigt som viltet gynnas.

Grupper med naturvårdsträd mildrar landskapspåverkan och suddar ut förnyelseytans gränser. Vill man prioritera landskapsvård kan man lämna kvar ett större antal naturvårdsträd än vad som annars rekommenderas. Särskilt träd och trädgrupper som är vackra ur landskapssynvinkel ska gärna lämnas som naturvårdsträd. 

Förnyelser kan också göras etappvis, vilket minskar deras inverkan på landskapsbilden. Gallringar kan ha andra mål än att bara främja virkesproduktionen, t.ex. att åstadkomma ett öppnare och mångsidigare landskap. Både fjärr- och närlandskapet gynnas av en lövträdsinblandning, den skapar variation i likåldriga skogar.