Vård av skogslandskapet
Planering av landskapsvården
Det är skäl att värna om landskapsvården på objekt som tydligt påverkar närmiljön eller landskapet. Sådana objekt finns på backkrön, fjäll, åsar, bergskullar, i strandskogar, på öar, vid vägkanter och i skogsbryn i odlingslandskapet. Det går att göra närmiljön vackrare genom att framhäva enskilda grova träd, stora flyttblock, berg och kulturarv. Enstaka naturvårdsträd som lämnas som landskapsträd är ståtliga och ger betraktarens öga en fixpunkt i landskapet. En landskapsmässigt lyckad lösning betjänar också mångfalden och vattenvården.
Specialobjekt vid planering av landskapsvården
De metoder som rekommenderas för landskapsvård i skogsbruket baseras på forskning kring hur människor förhåller sig till förändringar i skogsmiljön. Människor uppskattar ett variationsrikt landskap. Å ena sidan vill man kunna se långt, å andra sidan uppskattar man också känslan av att skogen fungerar som ett skydd där man vid behov kan gömma sig.
Finländare uppskattar i allmänhet ljusa skogar med grova träd och relativt god sikt, men där det ändå finns en del mark- och undervegetation. Träd och trädgrupper som är vackra ur landskapssynvinkel ska gärna lämnas som naturvårdsträd.
En bra utgångspunkt är att försöka besvara följande frågor vid planering av landskapsvården för att åstadkomma ett vackert skogslandskap:
- Vilket är landskapets värde?
- Hurdan landskapsvy ska vi eftersträva?
- Vilka är skogsägarens målsättningar?
- Med vilka lösningar förverkligas skogsägarens mål för skogsvården och för landskapsvården bäst?
| Arbetsskede/faktor som påverkar landskapet | Metoder för att vårda när- och fjärrlandskapet |
|---|---|
| Avgränsning av avverkningsytan | Avgränsa avverkningsytorna så att de följer landskapets naturliga former och utnyttja sluttningar, kullar, dalgångar och åkrar. I back- och fjälllandskap bör du avgränsa avverkningsytorna så att deras gränser följer landskapets former och höjdkurvorna. Med en lyckad avgränsning smälter också stora förnyelseytor naturligt in i det omgivande landskapet. |
| Avverkning | Utför avverkningarna så att endast få raka linjer skapade av människan syns från den huvudsakliga betraktelseriktningen. Spara underväxt och buskvegetation som skapar intressanta blickfång i närmiljön när du gallrar. Buskagen är också till nytta för naturen som buskage för viltet. Variera eventuellt gallringsstyrkan. Spara lövträd i barrträdsdominerade bestånd, granar i talldominerade bestånd och tallar i grandominerade bestånd. Gallra i tid så att trädkronorna hålls täta och välmående och beståndet ser friskt och livskraftigt ut. |
| Naturvårdsträd | Naturvårdsträden tillför variation i landskapet. Naturvårdsträden berikar landskapet i flera årtionden och bidrar samtidigt till att den biologiska mångfalden ökar. Kanten av förnyelseytan är landskapsmässigt en bra plats för naturvårdsträd. Landskapet gynnas av att naturvårdsträden lämnas i en eller flera större grupper. Ställ gärna naturvårdsträd på delar av förnyelseytan som har mindre betydelse för virkesproduktionen. Dessa platser är ofta intressanta i landskapet. Exempel på sådana platser är fuktiga dälder och bergsbundna och steniga områden. |
| Stränder och kantzoner mot öppna myrar | Spara gärna en skogbevuxen zon som varierar i bredd längs stränder och i kantzonen mot öppna myrar eller längs åkerkanter. Den gör landskapet vackert och har också ekologisk betydelse. För att öppna utsikten mot ett insjölandskap kan avverkningsytan eller en del av den sträcka sig ända till stranden. På områden som är ömtåliga ur vattensvårdens synvinkel och på torvmarker rekommenderas detta inte. Lämna gärnä små öar, smala näs och strändhällar som är värdefulla för landskapet utanför avverkningen. |
| Vägkanter | En förnyelseyta intill en väg kan du avgränsa så att den följer vägen och terrängen. På det här sättet öppnas landskapet och grupper med naturvårdsträd och landskapsträd framträder bättre för personer som rör sig längs vägen. Dra markberedningsspåren parallellt med vägen. Då smälter spåren av förnyelsearbetet bättre in i landskapet. Plantera grupper med lövträd lägs vägkanten för att skapa variation i lanskapet. I regel finns inget behov av att lämna någon smal skogbevuxen zon mellan en väg och en avverkningsyta. Du får ett bättre slutresultat om du avgränsar avverkningsytan ända ut till vägen och sparar naturvårdsträd på lämpliga platser. |
| Val av skogsvårdsprincip | I ett skogsbruk med likåldriga bestånd växlar skogens utvecklingsskeden och ger på så sätt variation i landskapsbilden. I ett kalhyggesfritt skogbsruk hålls marken i huvudsak skogsbevuxen och avverkningarna påverkar landskapet mindre. |
Skogsvård på områden med markanvändningsplan
I Finland görs allmän markanvändningsplanering (områdesplanering) i enlighet med markanvändnings- och bygglagen (132/1999) på nationell, regional och kommunal nivå. Markanvändningsplanerna används som grund för vidare planering och markanvändning. I en markanvändningsplan kan också ingå begränsningar för skogsbruket.
Planer som uppgörs på kommunnivå
En generalplan kan omfatta en hel kommun eller en del av den (delgeneralplan) och innehåller generella utvecklingsmål och allmänna markanvändningsprinciper för området.
- En detaljplan styr i detalj hur ett område får användas. En strandplan reglerar i huvudsak fritidsbebyggelsen på strandområden.
- I planerna definieras närmare hur olika områden är tänkta att användas. M-område betyder till exempel att det är ett område där det i huvudsak bedrivs jord- och skogsbruk, V-område att det är ett rekreationsområde och SL-område att det är ett naturskyddsområde. Skogslagen gäller på M-områden på detaljplanerade områden och på M- och V-områden på generalplanerade områden.
Inverkan på skogsbruket
På planerade områden är det allmänt att skogsbruket har begränsats i skogar som är viktiga för rekreation och friluftsliv eller som har viktiga miljövärden, så att markägaren måste söka om tillstånd för miljöåtgärder av kommunen när han eller hon vill avverka i sin skog. Tillstånd för miljöåtgärder krävs också på områden som besatts med tidsbegränsat byggförbud för att göra upp eller ändra en generalplan eller detaljplan.
Tillstånd för miljöåtgärder beviljas, om inte åtgärden försvårar användningen av området för det ändamål som reserverats i planen eller förstör stads- eller landskapsbilden. Tillstånd för miljöåtgärder avgörs av kommunens byggnadstillsynsmyndighet, men frågan kan också överföras till en annan av kommunen förordnad myndighet för avgörande.
Det behövs inget tillstånd för miljöåtgärder
- för arbeten som är nödvändiga för att genomföra general- eller detaljplanen, som t.ex. trädfällning för att kunna utföra kommunaltekniska arbeten
- för arbeten som överensstämmer med beviljat bygglov eller åtgärdstillstånd
- för åtgärder med ringa verkningar. Vad som bedöms som ringa avgörs från fall till fall och bedömningen görs i sista hand av myndigheterna.
- åtgärder som baserar sig på godkänd vägplan
- tagande av marksubstanser som kräver tillstånd enligt marktäktslagen (555/1981).
Behandlingen av tätortsnära skogar ska gärna vara småskalig och varsam. Dessutom kan tonvikten i skogsvårdsarbeten gärna sättas på landskapet och friluftslivet. Om planen innehåller bestämmelser för hur skogarna ska behandlas, ska dessa följas.
Beakta landskapet vid valet av trädslag
Då man väljer trädslag är det bra att också beakta landskapsfaktorer.
Lövträd i kantzoner
I kantzoner kring gårdsplaner, åkrar och andra kulturmiljöer och längs stränder ska man helst använda lövträd vid skogsodlingen, åtminstone till den del skogen är synlig.
Om man gör en blandplantering av olika trädslag får man en mångsidig skogsstruktur, vilket kan vara ett mål för en skogsägare som vill betona landskapsvården.
Beaktande av landskapet vid tillvaratagande av energived
Landskapsvårdens betydelse är särskilt stor då man bedriver skogsbruk på general- eller detaljplanerat område. Då är det redan i planeringsskedet viktigt att reda ut vilka krav på beståndsbehandlingen som planbestämmelserna ställer ur landskapssynvinkel. På detaljplanerade områden och på många generalplanerade områden och områden där planläggning pågår, krävs ett tillstånd för miljöåtgärder.
Beaktande av landskapsvård och mångbruk vid tillvaratagande av energived
- Lämna naturvårdsträd. De ger variation i landskapet och ökar den biologiska mångfalden i många år framöver.
- Spara underväxt och buskage på lämpliga ställen. De ger variation i närlandskapet och är viktiga för många arter, de kan till exempel fungera som viltbuskage.
- Lämna lövträd vid gallringar i barrträdsdominerade skogar, tall i grandominerade skogar och gran i talldominerade skogar.
- Se till att friluftsleder och andra stigar i aktivt bruk hålls framkomliga.
- Driv ut energiveden vid en sådan tidpunkt att marken är bärig och det inte uppstår markskador.
- På särskilt känsliga objekt kan man använda hyggesrester för att skydda marken på körstråket.
- Lämna både träd och buskar i skyddszonerna längs vattendrag.
Beaktande landskapet vid kalavverkning
En kalavverkning leder alltid till en kraftig förändring av landskapsbilden. Förändringen kan ha både negativa och positiva effekter ur landskapssynvinkel. Avverkningen öppnar upp nya vyer som tidigare varit täckta av skog.
Landskapsvård vid kalavverkning
Om man avgränsar avverkningsytan enligt terrängens former och undviker långa och raka figurgränser faller den naturligare in i landskapet. Kalytor i skogar som växer på sluttningar ska avgränsas så att de blir långsmala i horisontell riktning och följer terrängen, eller så att de skär höjdkurvorna diagonalt.
Om man bevarar brynen mot åkrar, torvmarker och sjöar blir en kalavverkning mindre synlig i landskapet samtidigt som viltet gynnas.
Grupper med naturvårdsträd mildrar landskapspåverkan och suddar ut förnyelseytans gränser. Vill man prioritera landskapsvård kan man lämna kvar ett större antal naturvårdsträd än vad som annars rekommenderas. Särskilt träd och trädgrupper som är vackra ur landskapssynvinkel ska gärna lämnas som naturvårdsträd.
Förnyelser kan också göras etappvis, vilket minskar deras inverkan på landskapsbilden. Gallringar kan ha andra mål än att bara främja virkesproduktionen, t.ex. att åstadkomma ett öppnare och mångsidigare landskap. Både fjärr- och närlandskapet gynnas av en lövträdsinblandning, den skapar variation i likåldriga skogar.
