Trädslagsfördelning och lövinslag vid skötsel av en skogsfastighet

I Finland förekommer naturligt fyra arter av barrträd och knappt 30 arter av lövträd och vedartade buskar. 

• Vanligaste trädslag för virkesproduktion i Finland är tall, gran, vårtbjörk och glasbjörk. De växer naturligt i Finland med undantag av nordligaste Lappland och de högst belägna fjällområdena.
• Ovanligare trädslag för virkesproduktion är sibirisk lärk, klibbal, ek, andra ädla lövträd och hybridasp
• Andra vanliga inhemska lövträd är asp, gråal, sälg, hägg, lind och lönn.
• På fjällområdena förekommer fjällbjörken, som är en underart till glasbjörken, allmänt. 

Urvalet av trädslag på en skogsfastighet kan utökas också med andra än för virkesproduktioin vanliga trädslag. Exempelvis kan man i södra Finland, på de bördigaste ståndorterna, överväga också ädla lövträd.[Lähdeviite1] 

Jordarten och näringsinnehållet på ståndorten bestämmer vilka trädslag som kan användas för virkesproduktion. På de bördigaste ståndorterna, som till exempel på lundartad mo, finns många alternativ. På de kargaste ståndorterna, såsom på karg mo, är tall det enda alternativet. 

Tilläggsuppgifter: 

• Trädslagens lämplighet som huvudträdslag(extern länk)
• Kotimaiset puulajit(extern länk) (Inhemska trädslag, på finska) 

Varför lönar det sig att ha oilka virkesproducerande trädslag på skogsfastigheten?

Ett mångsidigt urval av olika trädslag förstärker naturens anpassningsförmåga när det gäller klimatförändringen och upprätthåller mångfalden. Det är därför av betydelse att producera virke med olika trädslag och att främja trädslagsblandning och blandskogar på olika ståndorter. 

Orsaker till att producera virke med olika trädslag:

• Ett ökat antal trädslag på bestånds- och skogsfastighetsnivå ökar naturens mångfald eftersom varje trädslag har egen grupp av arter som specialiserat sig på det.
• Klimatförändringen och som en följd av denna ökningen av skogsskador påverkar olika trädslag på olika sätt. Förekomsten av olika trädslag sprider riskerna och risken för att alla bestånd i framtiden drabbas av skador minskar.
• Att producera virke med olika trädslag minskar marknadsrisken, då skogen kan producera många olika sortiment.

På en skogsfastighet kan en trädslagsblandning åstadkommas på två olika sätt, beroende på skogens egenskaper.

1. Sträva efter blandskog på en enskild beståndsfigur.
2. Sträva efter variation i trädslagssammansättningen på skogsfastighetsnivå så  att varje bestånd huvudsakligen består av ett huvudträdslag. Bestånden med olika huvudträdslag bildar då en blandskogsmosaik på fastighetsnivå. Vid en sådan lösning bör man med tanke på risken för skogsskador undvika att ha många hektar stora bestånd med bara ett trädslag.

Objekt som sparas, såsom naturobjekt, grupper av naturvårdsträd, skyddsbuskage och strandskogar leder för sin del också till en mångsidigare struktur i skogen.

Tilläggsuppgifter 

• Val av trädslag och förnyelsemetod(extern länk).
• Skötsel av blandskog.(extern länk)

Ett bestånd kan klassificeras som antingen ett trädslagsrent bestånd eller som ett blandbestånd på basis av huvudträdslaget. Grundyta eller stamantal används för att bestämma andelen av olika trädslag.

I barrträdsdominerade bestånd kan man med hjälp av lövträdsinslaget öka och upprätthålla beståndets mångfaldsvärden och förbättra tillståndet i vattendrag och småvatten. Också vid skogscertifieringen fäster man uppmärksamhet vid lövträdsandelen. 
 

Man kan efterstäva en lövinblandning i barrträdsbestånd i skötseln av skogsegendomen. Lövinblandningen kan bestå av flera olika lövträdslag, men ur ekonomisk synpunkt är det mest lönsamt att satsa på vårtbjörk. 

När det gäller lövandel i barrbestånd har man inte kunnat notera något tröskelvärde [Lähdeviite2], där fördelarna med lövinslag när det gäller till exempel skadetålighet och mångfald skulle öka tydligt om värdet överskrids.

• Lämplig andel lövträd varierar från fall till fall och på andelen inverkar också skogsägarens mål och objektets egenskaper.
• I praktiskt skogsbruk har många aktörer satt ett minimimål för lövandel vid 10 procent. En trädslagsblandning med låg andel lövträd leder sannolikt också till ett gott ekonomiskt resultat.
• Om målet är att betona vården av skogsmarken, naturens mångfald, anpassning till klimatförändringen eller ett landskap med större lövinslag, skall målet för lövandel vara högre, såsom 20–30 procent.
• Dessa fördelar förstärks sannolikt i grandominerade strandskogar[Lähdeviite3].  

Följande principer hjälper skogsägaren att förbättra skogarnas förmåga att anpassa sig till klimatförändringen, sprida de risker som drabbar skogen och skogsbruket samt stöda skogarnas mångfald.

Principer vid skogsförnyelse
Förnyelseskedet är det viktigaste skedet för att inverka på trädslagsförhållandena inom virkesproduktionen. 
Man kan sträva till en trädslagsblandning enligt följande principer 

• Man strävar till en blandskog genom skogsodling av ett trädslag och genom att utnyttja plantor som uppkommer naturligt vid sidan om detta.  
• På förnyelseytan skapas en blandskog genom att odla flera trädslag på samma gång.
• Olika delar av förnyelseytan förnyas genom skogsodling på olika sätt enligt variationen på ståndorten. Exempelvis odlar man gran i fuktiga sänkor och tall på krönen. Här är det fråga om precisionsskogsbruk. 

Principer vid plantskogsvård och beståndsvårdande avverkningar

• Man försäkrar sig om att det efter plantskogsvård eller beståndsvårdande avverkning förekommer lika många trädslag som före åtgärden.
• Man strävar till en lövandel på minst 10 procent på alla de beståndsfigurer där det finns naturliga förutsättningar för detta.
• Man strävar till ett så stort urval av olka trädslag på skogsfastighetsnivå som möjligt. Detta kan främjas till exempel genom odling av ovanligare trädslag och ädla lövträd på lämpliga ståndorter.

Nedanstående illustrationer och fotografier visar exempel på olika slags blandbestånd och åskådliggör deras inverkan på landskapsbilden.