Trädslagsfördelning och lövinslag vid skötsel av en skogsfastighet
I Finland förekommer naturligt fyra arter av barrträd och knappt 30 arter av lövträd och vedartade buskar. I första hand är det tall och gran samt vårtbjörk och glasbjörk som används för virkesproduktion. De förekommer allmänt i hela Finland förutom nordligaste Lappland och högst uppe i fjällen. I fjällregionen är fjällbjörk, en underart till glasbjörk, vanlig. Övriga inhemska trädslag som förekommer allmänt i Finland är asp, grå- och klibbal, sälg, hägg, rönn, lind och lönn.
Ett trädbestånd där det ingår flera olika trädslag gör att det anpassar sig bättre till klimatförändringen. En allmän uppfattning är därför att det ur riskhanteringssynpunkt är ett viktigt mål att gynna blandbestånd på ståndorter där det finns förutsättningar för detta. Det går bra att utnyttja också andra trädslag än de allra vanligaste på en skogsfastighet. På de bördigaste markerna i södra Finland kan man till exempel överväga att odla ädla lövträd.
Principer för att gynna blandskog vid skötsel av en skogsfastighet
På en skogsfastighet kan en trädslagsblandning åstadkommas på två olika sätt, beroende på skogens egenskaper.
- En möjlighet är att eftersträva en trädslagsblandning på alla de figurer där det bara är biologiskt möjligt med tanke på ståndortens egenskaper.
- En annan möjlighet är att varje bestånd huvudsakligen består av ett trädslag, eventuellt med ett litet inslag av andra trädslag. Bestånden med olika huvudträdslag bildar då en blandskogsmosaik på fastighetsnivå. Vid en sådan lösning bör man med tanke på risken för skogsskador undvika att ha många hektar stora bestånd med bara ett trädslag.
Synpunkterna i den här artikeln syftar till att lyfta fram de möjligheter som trädslagsblandning på fastighetsnivå ger med tanke på mångbruk, virkesproduktion, klimatförändring och mångfald.
På de bördigaste ståndorterna i södra Finland kan man till exempel använda ädla lövträd för att få en större variation av trädslag på fastighetsnivå
Läs mer här: Val av trädslag och förnyelsemetod(extern länk).
Läs mer här: Skötsel av blandskog.(extern länk)
Klassificeringen av blandbestånd baserar sig på andelen av olika trädslag
Ett bestånd kan klassificeras som antingen ett trädslagsrent bestånd eller som ett blandbestånd på basis av huvudträdslaget. Grundyta eller stamantal används för att bestämma andelen av olika trädslag.
Blandbestånd är inte särkilt vanliga i Finland Arealen av egentliga blandbestånd som består av både barrträd och lövträd utgör ungefär 14 % av den totala skogsmarksarealen i Finland. I den här siffran ingår bestånd där huvudträdslaget utgör högst 75 % av antingen grundytan eller av antalet utvecklingsdugliga plantor om det gäller plantskog..[Lähdeviite2][Lähdeviite3]Ungefär en tredjedel av Finlands skogar utgörs av barrblandskog. De talldominerade blandbeståndens andel är störst, ca 38 procent, medan de grandominerade bestånden utgör 34 procent av skogsarealen. Lägst är andelen lövträdsdominerad blandskog med inslag av barrträd, 28 procent.[Lähdeviite2][Lähdeviite3]
Lövinslaget i gran- och tallbestånd
Skogsägaren kan styra utvecklingen i sin skog så att barrträdsbestånden får ett visst inslag av lövträd. Det går inte att säga exakt hur stort lövinslaget borde vara för att beståndet ska bli mer motståndskraftigt mot skogsskador eller för att mångfalden ska vara tillräckligt stor. Hur stort lövinslag som är lämpligt varierar, och beror också på vilka mål skogsägaren har och på beståndets övriga egenskaper.
I det praktiska skogsbruket brukar många aktörer inom skogsbruket hålla 10 procent som en minimigräns för lövinslaget. Där ingår då alla lövträdsarter.
Om man eftersträvar en klar effekt av lövträd i barrskogen behöver andelen vara högre än 10 procent. Detta är lätt att motivera genom den inverkan ett större lövinslag har på skogens livskraft, markegenskaperna och den biologiska mångfalden. Inslag av i synnerhet vårtbjörk i nästan trädslagsrena barrträdsbestånd leder sannolikt också till ett gott ekonomiskt resultat.
Principer för att gynna blandskog vid skötsel av en skogsfastighet
En skogsägare som följer nedanstående principer kan förvänta sig en skog som är anpassad till klimatförändringen och får en större biologisk mångfald samtidigt som de risker som är förknippade med skogsbruket och skogsvården sprids.
- Utnyttja naturplantor för komplettering av sådda eller planterade förnyelseytor. Använd om möjligt flera olika skogsodlingsmetoder, till exempel granplantering och tallsådd.
- Se till att det efter en plantskogsröjning eller gallring finns lika många trädslag kvar i beståndet som det fanns före åtgärden.
- Eftersträva ett lövinslag på minst 10 procent på alla beståndsfigurer där det finns naturliga förutsättningar för detta. På de allra kargaste ståndorterna saknas ofta de här förutsättningarna. Lövinslaget kan bestå av olika trädslag, men vårtbjörk ger den största ekonomiska lönsamheten.
- Sträva efter så många olika trädslag som möjligt på fastighetsnivå.
Blandskogens betydelse i skogslandskapet
Nedanstående illustrationer och fotografier visar exempel på olika slags blandbestånd och åskådliggör deras inverkan på landskapsbilden.
Litteratur
- Ruotsalainen, S. ym. 2022. Puulajivalikoiman monipuolistaminen metsänviljelyssä: Synteesiraportti. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 24/2022. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 135 s.
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-380-394-7(extern länk) - Luonnonvarakeskus, Tilastotietokanta, Puulajien vallitsevuus. Viitattu 9.6.2022.
http://statdb.luke.fi/PXWeb/pxweb/fi/LUKE/LUKE__04%20Metsa__06%20Metsavarat/1.12_Puulajien_vallitsevuus_ja_metsikoiden.px/table/tableViewLayout2/(extern länk) - Korhonen, K.T. ym. 2017. Suomen metsät 2009–2013 ja niiden kehitys 1921–2013. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 59/2017. Luonnonvarakeskus, Helsinki.