I en blandskog växer två eller flera trädslag. Det är en större utmaning att sköta en blandskog som inte har något utpräglat huvudträdslag än ett bestånd där huvudträdslagets andel av trädbeståndet är stort och de andra trädslagen finns enbart i litet antal som blandträd. I praktiken är nästan alla skogar blandskogar av något slag, eftersom monokulturer med ett trädslag är ovanliga. Med undantag av tallbestånd på karga marker har vi bestånd med bara ett trädslag endast i undantagsfall.
I likåldriga skogar indelas blandskogar i enskiktade och tvåskiktade skogar. Med undantag av de kargaste ståndorterna skulle våra skogar naturligt utvecklas till blandskogar om vi inte skulle styra trädslagsförhållandena i samband med röjningen och gallringarna. Man kan gynna inslag av andra trädslag genom att spara olika trädslag i skogsvården och vid avverkningar. En blandskog uppkommer på naturlig väg när det bildas en granunderväxt under huvudskiktet. En tvåskiktad skog uppkommer också när man odlar gran under skärmträd.
Blandskog betyder mångfald
En blandskog ger större naturlig mångfald, ett värdefullare landskap och minskar risker för skador jämfört med en skog som består av bara ett trädslag. Också viltet drar nytta av blandskogen. Det är ändå inte möjligt att i någon större grad öka den totala tillväxten i trädbeståndet genom att ha en blandskog. En blandskog minskar marknadsriskerna då man får flera virkessortiment från samma bestånd. Ett annat sätt att sprida marknadsriskerna är att ha olika trädslag på olika beståndsfigurer.
Flera organismgrupper har en större artrikedom i lövskogar eller blandskogar än i barrskogar. Detta beror på ett större antal trädslag och på förekomsten av döda lövträd. Lövträden ökar mångfalden i bottenskiktet, fältskiktet och buskskiktet. Också antalet arter av svampar, tickor och mossor och lavar som växer på trädstammarna ökar.
Fördelar och utmaningar med blandskog.
Bevarande av lövträdsinslag i barrträdsskogar
I barrträdsdominerade skogar rekommenderas en trädslagsblandning med minst tio procent lövträd. Det ger ett livskraftigare trädbestånd, en rikare natur och är bra för skogsmarken. I barrträdsdominerade skogar ger ett litet inslag av lövträd ett ekonomiskt gott resultat speciellt när det är vårtbjörk.
En förutsättning för att björkarna ska hållas livskraftiga är att de har gott om utrymme att växa, vilket innebär att gallringarna bör vara något kraftigare än i rena barrträdsbestånd.
Hur mycket av lövinslaget som sparas under beståndets olika utvecklingsskeden beror på skogsägarens målsättningar. Om man värdesätter också annat än virkesproduktion, kan man ha ett mycket stort inslag av lövträd i ett barrträdsdominerat bestånd. Men man behöver ändå beakta att olika trädslag har olika behov av ljus och att de tål beskuggning i olika grad. Växtrytmen är också olika hos olika trädslag.
En tvåskiktad blandskog med vårtbjörk och gran ska skötas så att man gallrar det härskande björkskiktet och låter det växa vidare som överståndare ovanför granen. En blandskog med glasbjörk och gran på torvmark kan skötas enligt samma princip som ovan eller så kan man avverka glasbjörken och låta granen växa som en enskiktad skog.
För att lyckas med tvåskiktade björk-granblandskogar krävs det att man gör gallringarna i tid. Granarnas toppar får piskskador om de kommer i kontakt med björkarnas kronor. Björkarna ska gallras med stor omsorg för att granunderväxten inte ska blir förstörd. En alltför stark gallring av björkarna gör att deras kronor breder ut sig, vilket leder till att nästa avverkning orsakar större drivningsskador på granarna.
Granunderväxten får större konkurrens av vårtbjörk än av glasbjörk. Vårtbjörkens kronor är vanligen kraftigare än glasbjörkens. Av dessa orsaker är det lättare att i det övre skiktet ha glasbjörk. Å andra sidan kan man låta vårtbjörk växa ovanpå gran en längre tid och samtidigt få värdefulla stockträd av vårtbjörk. En del av björköverståndarna ska helst lämnas kvar av natur- och landskapsvårdsmässiga skäl.
Vårtbjörk som överståndare i granbestånd
En tvåskiktad blandskog med vårtbjörk och gran uppkommer vanligen på förnyelseytor där björk uppkommit på naturlig väg. Tack vare sin snabba tillväxt de första åren har björkarna vuxit förbi granen som uppkommit genom odling eller på naturlig väg. Ett tvåskiktat bestånd uppkommer också exempelvis om man gynnar förväxta vårtbjörkar vid röjningen eller genom att plantera både gran och vårtbjörk på förnyelseytan. På bördiga marker uppkommer det på naturlig väg en granunderväxt också i ett odlat vårtbjörksbestånd och om inte granarna röjs bort blir skogen tvåskiktad när den blir äldre.
Virkesproduktionen i en blandskog med vårtbjörk och gran är en aning högre och den ekonomiska avkastningen kan vara högre jämfört med ett rent granbestånd. Skillnaden i lönsamhet beror på att man tidigare kan få intäkter från försäljning av björktimmer. Det ekonomiska resultatet är beroende av att man lyckas avverka fanerbjörkarna utan att skada granbeståndet i någon större omfattning.
Vid första gallringen lämnar man kvar de bästa 200–300 vårtbjörkarna och 800–1 000 granar per hektar. Resten av björkarna kan sedan avverkas i samband med följande gallring när björkarna är 35–45 år. De bästa björkarna kan lämnas kvar som överståndare i ett glest förband för att utvecklas till björkar som ger rotblock av hög kvalitet.
Glasbjörk som överståndare i granbestånd
Tvåskiktade blandskogar med glasbjörk och gran är vanliga särskilt på dikade torvmarker. Granunderväxt uppkommer också om man planterar gran under björkskärmen. På bördiga torvmarker kan man med fördel utnyttja granunderväxt under glasbjörk. På momarker är tvåskiktade blandskogar med glasbjörk och gran vanligen en följd av att plantskogsvården har försummats.
Behandlingen av trädbeståndet beror förutom av ståndorten på granunderväxtens höjd och skick:
En livskraftig granplantskog på mineraljord eller torvmark friställs på en gång med en överståndaravverkning då glasbjörkarna har nått massavedsdimension. På bördiga ståndorter i södra Finland kan man lämna kvar de bästa björkarna till nästa gallring, då de avverkas.
På torvmarker kan granplantorna vara små när glasbjörken gallras eller så har de uppkommit först efter gallringen. Granarna ska friställas omkring 15 år efter att glasbjörken gallrats första gången. Om björkbeståndet är av hög kvalitet, kan man på bördiga ståndorter ännu hålla 300–400 glasbjörkar per hektar av god kvalitet ovanför granarna. Björkarna ska i alla fall tas bort innan de börjar blir i dåligt skick eller granarnas kronor börjar lida av överståndarna.
Granunderväxt i tallbestånd
I talldominerade bestånd kan granunderväxt uppkomma via naturlig plantsättning. På ståndorter som lämpar sig för gran kan det vara ekonomiskt lönsamt att utnyttja granunderväxten. För att granunderväxten ska få en bra utveckling krävs att man gallrar tallbeståndet kraftigare än normalt vilket minskar tallbeståndets virkesproduktion. Genom att utnyttja granunderväxten slipper man utgifter för skogsförnyelsen.
Beslutet om vad man ska göra med granunderväxten och om den ska sparas behöver vanligtvis fattas när tallbeståndet ska gallras första gången. Granunderväxten försvårar gallringen och försämrar därmed drivningsresultatet, men å andra sidan kan det vara möjligt att småningom få ett fint granbestånd genom att spara underväxten. Ur förnyelsesynvinkel är ljushuggningsstadiet den bästa tidpunkten att få underväxt. Att utnyttja granunderväxt som finns i ett tallbestånd redan vid tidpunkten för första gallring för att förnya skogen och sköta den som en tvåskiktad skog kommer att försvåra avverkningarna.
Granunderväxten ska vara livskraftig, frisk och jämnt fördelad, för att man ska kunna bygga vidare på den. Ståndorten bör vara minst frisk mo. När man bedömer om det lönar sig att bygga vidare på granunderväxten ska man vara medveten om att en stor del av granunderväxten förstörs när överståndarna avverkas.
På torvmarker kan granunderväxt uppkomma på naturlig väg i tallbestånd på blåbärstorvmoar av typ II. Eftersom ståndorten är tillräckligt bördig för gran, går det här att utnyttja underväxten vid skogsförnyelsen.
