Många utmaningar På torvmark är drivningsförhållandena svårare än på fastmark vilket ökar drivningskostnaderna och risken för skador på mark och träd. Andra utmaningar är bl.a.: koordineringen av alla arbetsskeden som hör ihop med gödsling, iståndsättningsdikning, vattenvård och drivning anpassningen av körstråken till dikessystemet ojämna bestånd och stora kvalitetsskillnader. Den första trädgenerationen efter nydikningen är ofta mycket varierande med avseende på trädens ålder, storlek och kvalitet, vilket försvårar gallringsavverkningar och försämrar produktiviteten i drivningen.&nbsp;Dikena minskar den areal som är tillgänglig för träden att växa på, men å andra sidan är tillväxten som störst längs dikesrenarna.&nbsp;Ett ojämnt bestånd gör trädvalet mer komplicerat vid beståndsvårdande avverkning.&nbsp;Dessutom ligger trädens rotsystem nära markytan, vilket gör att risken för rotskador ökar. Sammandrag av principerna för virkesdrivning på mark med dålig bärighet För att lyckas med virkesdrivning i en torvmarksskog måste man fästa speciell uppmärksamhet vid markens bärighet, både vid drivningsplaneringen och under själva virkesdrivningen. Förhandsplanering Avgränsning och indelning av behandlingsytan i drivningsblock Bedömning av bärighetsklassen - välbestockade bestånd har större bärighet Separering av objekt som lämpar sig för sommar- respektive vinterdrivning Avgränsning av drivningsblocket, området ska kunna avverkas med samma maskinkedja Val av lämpliga maskiner Specialmaskiner eller allroundmaskin med tilläggsutrustning Maskinens storlek och räckvidd Hantering av basvägarnas belastning Utkörning av blandade sortiment samt minimering av antalet sortiment för att minska antalet körvändor Körstråksplanering (kurvor planeras in där bärigheten är bättre, undvik mjuka partier) Antal avlägg och placering av dem Användning av platsspecifika lösningar för att förbättra bärigheten, t.ex. genom körbroar Vintervägar och vägar på dikesrenar Virkesdrivning Körstråksnätet vid gallringsavverkning Tillräckligt tjock risbädd, korta stubbar Tillräcklig körstråksbredd, i medeltal 4,5–5 m på svårare objekt Raka körstråk Undvik mjuka terrängpartier Körteknik Utnyttja hela körstråksbredden för att undvika spårbildning Lasta inte fullt och fördela lasten optimalt Begränsa antalet körvändor enligt bärighet Avverkningstidpunkt i samprojekt för vård av torvmarksskogar I samprojekt för vård av torvmarksskogar är det ändamålsenligt att utföra både beståndsvårdande och förnyelseavverkningar. Med tanke på enskilda bestånd kan avverkningstidpunkten avvika från det optimala, eftersom det med tanke på helheten är klokt att utföra alla nödvändiga åtgärder på området inom ramen för projektet.&nbsp;För att åstadkomma en sådan åtgärdshelhet som lämpar sig för ett projekt är det ändamålsenligt att ta med också sådana bestånd där det inte annars brådskar med avverkningen.&nbsp;Det är skäl att överväga om det är klokare att tidigarelägga eller senarelägga beståndsvårdande och förnyelseavverkningar med tanke på att nästa behandlingsomgång troligen infaller först om 15–30 år. Det gäller att balansera nyttan mot riskerna då man väljer tidpunkt och metoder för avverkningen.&nbsp;Vid beståndsvårdande avverkningar splittras beståndsstrukturen av körstråk och diken och trädvalet försvåras.&nbsp;Dålig bärighet kan leda till markskador.&nbsp;Spårbildning orsakar skador på rötterna vilket kan minska tillväxten hos kantträden längs körstråken eller åtminstone bromsa upp den positiva gallringsreaktionen så mycket att den avsedda nyttan med gallringen inte uppnås. Förröjningen just före avverkningen Med tanke på drivningsförhållandena är det lika viktigt med förröjning på torvmark som på fastmark.&nbsp;Röjningen syftar till att avlägsna den underväxt som hindrar sikten och försvårar placeringen av fällhuvudet intill stambasen på de träd som ska fällas. På torvmark ska man ändå inte utföra förröjningen för tidigt, eftersom det kan leda till skottbildning från nedröjd björkunderväxt.&nbsp;Dessutom hjälper de nyligen röjda stammarna till att öka bärigheten. Sådan underväxt som inte försvårar drivningen ska man inte röja i och med att det gör röjningen dyrare och minskar mångfalden och livsbetingelserna för viltet. På torvmarker försvåras virkesdrivningen i första hand av den dåliga bärigheten och de glesa och ojämna bestånden. Det låga virkesuttaget per hektar, långa närtransportavstånd och diken som hindrar framkomligheten bidrar till de utmaningar som drivning på torvmarker innebär. En skördare med larvband av märket ProSilva. Bild: © Esa Pienkellomäki.

Laatu määrittää, kuinka hyvin tuote tai palvelu vastaa sille asetettuja odotuksia eli laatukriteereitä. Laadunhallinnalla tarkoitetaan toimenpidekohtaisia ohjeita ja toimintatapoja, joilla varmistetaan haluttu lopputulos. Metsänhoidon laadunhallinta tarkoittaa metsien hoidon suunnitelmallista toteuttamista valittujen tavoitteiden ja rajoitteiden mukaisesti. Laadunhallintaan on yleisiä laatuvaatimuksia ja työlajikohtaisia kriteeristöjä. Niiden taustalla ovat mm. lainsäädäntö, metsäsertifiointi ja metsänhoidon suositusten kuvaamat parhaat käytännöt. Myös metsänomistaja voi asettaa vaatimuksia laadukkaalle toteutukselle.

Leimikko on hakattavaksi suunniteltu alue. Sana tulee ajalta, jolloin kaadettavat puut merkittiin leimauskirveellä.

En stämplingspost är ett avgränsat område i skogen, där man tar ut virke vid en avverkning. Gränserna för området som skall avverkas förs in i ett geografiskt informationssystem (GIS). På avverkningsobjektet handlar maskinföraren enligt avverkningsinstruktionerna och väljer de träd som skall fällas, med beaktande av objekt som skall sparas och andra begränsningar.

Ojien kunnostamisella (aiemmin kunnostusojitus) tarkoitetaan etenkin metsätalouskäytössä olevien turvemaiden vanhojen ojien perkausta. Ojien kunnostamisen tavoitteena on ylläpitää tai lisätä puuston kasvua laskemalla alueen pohjavedenpinnan tasoa.

Harvennushakkuilla ohjataan puuston kehittymistä haluttuun suuntaan poistamalla osa puustosta ja tekemällä tilaa kasvatettaville puille. Harvennuksia voidaan tehdä joustavasti monin eri tavoin metsänomistajan tavoitteista ja metsän ominaisuuksista riippuen.
Harvennuksella edistetään kasvatettavan puuston järeytymistä ja elinvoimaisuutta. Harvennusten avulla metsänomistaja voi myös saada puunmyyntituloja.

Suometsät poikkeavat metsäkasvatuksessa kivennäismaista. Suometsien hoitoon liittyy erityispiirteitä niiden maaperän ja vesitalouden vuoksi. Soilla puiden kasvua rajoittaa yleisesti liiallinen veden määrä, mutta myös kivennäisravinteiden puutos on tavallista.
Suometsien hoidossa korostuvat myös turpeen hiilivarastoon ja eri kasvihuonekaasuihin sekä puunkorjuun toteutukseen liittyvät kysymykset.

# Virkesdrivning på torvmarker

## Många utmaningar

På torvmark är drivningsförhållandena svårare än på fastmark vilket ökar drivningskostnaderna och risken för skador på mark och träd.
Andra utmaningar är bl.a.:
- koordineringen av alla arbetsskeden som hör ihop med gödsling, iståndsättningsdikning, vattenvård och drivning
- anpassningen av körstråken till dikessystemet
- ojämna bestånd och stora kvalitetsskillnader.

Den första trädgenerationen efter nydikningen är ofta mycket varierande med avseende på trädens ålder, storlek och kvalitet, vilket försvårar gallringsavverkningar och försämrar produktiviteten i drivningen. Dikena minskar den areal som är tillgänglig för träden att växa på, men å andra sidan är tillväxten som störst längs dikesrenarna. Ett ojämnt bestånd gör trädvalet mer komplicerat vid beståndsvårdande avverkning. Dessutom ligger trädens rotsystem nära markytan, vilket gör att risken för rotskador ökar.

# Virkesdrivning på torvmarker

## Sammandrag av principerna för virkesdrivning på mark med dålig bärighet

**Förhandsplanering**

För att lyckas med virkesdrivning i en torvmarksskog måste man fästa speciell uppmärksamhet vid markens bärighet, både vid drivningsplaneringen och under själva virkesdrivningen.
- Avgränsning och indelning av behandlingsytan i drivningsblock
- Bedömning av bärighetsklassen - välbestockade bestånd har större bärighet
- Separering av objekt som lämpar sig för sommar- respektive vinterdrivning
- Avgränsning av drivningsblocket, området ska kunna avverkas med samma maskinkedja
- Val av lämpliga maskiner
- Specialmaskiner eller allroundmaskin med tilläggsutrustning
- Maskinens storlek och räckvidd
- Hantering av basvägarnas belastning
- Utkörning av blandade sortiment samt minimering av antalet sortiment för att minska antalet körvändor
- Körstråksplanering (kurvor planeras in där bärigheten är bättre, undvik mjuka partier)
- Antal avlägg och placering av dem
- Användning av platsspecifika lösningar för att förbättra bärigheten, t.ex. genom körbroar
- Vintervägar och vägar på dikesrenar

# Virkesdrivning på torvmarker

## Sammandrag av principerna för virkesdrivning på mark med dålig bärighet

**Virkesdrivning**

- Körstråksnätet vid gallringsavverkning
- Tillräckligt tjock risbädd, korta stubbar
- Tillräcklig körstråksbredd, i medeltal 4,5–5 m på svårare objekt
- Raka körstråk
- Undvik mjuka terrängpartier
- Körteknik
- Utnyttja hela körstråksbredden för att undvika spårbildning
- Lasta inte fullt och fördela lasten optimalt
- Begränsa antalet körvändor enligt bärighet

# Virkesdrivning på torvmarker

## Avverkningstidpunkt i samprojekt för vård av torvmarksskogar

I samprojekt för vård av torvmarksskogar är det ändamålsenligt att utföra både beståndsvårdande och förnyelseavverkningar. Med tanke på enskilda bestånd kan avverkningstidpunkten avvika från det optimala, eftersom det med tanke på helheten är klokt att utföra alla nödvändiga åtgärder på området inom ramen för projektet. För att åstadkomma en sådan åtgärdshelhet som lämpar sig för ett projekt är det ändamålsenligt att ta med också sådana bestånd där det inte annars brådskar med avverkningen. Det är skäl att överväga om det är klokare att tidigarelägga eller senarelägga beståndsvårdande och förnyelseavverkningar med tanke på att nästa behandlingsomgång troligen infaller först om 15–30 år.
Det gäller att balansera nyttan mot riskerna då man väljer tidpunkt och metoder för avverkningen. Vid beståndsvårdande avverkningar splittras beståndsstrukturen av körstråk och diken och trädvalet försvåras. Dålig bärighet kan leda till markskador. Spårbildning orsakar skador på rötterna vilket kan minska tillväxten hos kantträden längs körstråken eller åtminstone bromsa upp den positiva gallringsreaktionen så mycket att den avsedda nyttan med gallringen inte uppnås.

# Virkesdrivning på torvmarker

## Förröjningen just före avverkningen

Med tanke på drivningsförhållandena är det lika viktigt med förröjning på torvmark som på fastmark. Röjningen syftar till att avlägsna den underväxt som hindrar sikten och försvårar placeringen av fällhuvudet intill stambasen på de träd som ska fällas.
På torvmark ska man ändå inte utföra förröjningen för tidigt, eftersom det kan leda till skottbildning från nedröjd björkunderväxt. Dessutom hjälper de nyligen röjda stammarna till att öka bärigheten.
Sådan underväxt som inte försvårar drivningen ska man inte röja i och med att det gör röjningen dyrare och minskar mångfalden och livsbetingelserna för viltet.

På torvmarker försvåras virkesdrivningen i första hand av den dåliga bärigheten och de glesa och ojämna bestånden. Det låga virkesuttaget per hektar, långa närtransportavstånd och diken som hindrar framkomligheten bidrar till de utmaningar som drivning på torvmarker innebär.

# Virkesdrivning på torvmarker

## Kartlägg transportrutterna

I samprojekt för vård av torvmarksskog ingår i regel också virkesdrivning. I det första skedet av projektplaneringen bör man ta reda på vilka transportrutter som redan existerar och vilka som behöver byggas. Ett fungerande skogsbilvägsnät i kombination med vägar på dikesrenar fungerar som en stomme för virkesdrivningen och främjar nyttjandet av torvmarksområdet också i framtiden.

# Virkesdrivning på torvmarker

## Drivning också under barmarksperioden

Under regnfattiga år kan tiden från maj till september vara till och med bättre ur drivningssynpunkt än en dålig vinter. Avgränsningen av de områden som ska avverkas under barmarkstid förutsätter kunskap om hur man bedömer bärigheten men också om vilka slags maskiner och entreprenörer som är tillgängliga och lämpliga med tanke på drivningen.
Om bärigheten är dålig uppstår problem särskilt vid närtransporten eftersom det lättare uppstår drivningsskador då marken inte skyddas av snö och tjäle. Drivningskostnaderna är också högre vid drivning på barmark; körhastigheten är lägre, man kan inte köra med full last och det går åt tid till att korsa diken och förstärka körstråken. Den tilläggsutrustning som skogsmaskinerna behöver för att kunna röra sig på mjuka marker kräver extra investeringer.
Drivning på barmark jämnar ut säsongfluktuationerna i virkesutbudet. Även om enhetskostnaderna blir högre och det också finns andra utmaningar så kan drivningen bli lönsam för maskinentreprenören. Det finns visserligen flera fördelar med vinterdrivning på torvmarker, men om maskinparken kan vara i användning året runt gynnar det entreprenören och ger arbetstillfällen för maskinförarna.

Suometsien puunkorjuu ajoitetaan ensisijaisesti talvikaudelle, jolloin routa antaa kantavuutta ja lumikerros suojaa pintakerrosta metsäkuljetuksessa. Toisaalta talven lyhyenä huippusesonkina kalustoa ei välttämättä ole riittävästi saatavilla. Ongelmia on myös runsaslumisina talvina, jolloin paksu lumikerros vaikeuttaa liikkumista ja estää maan routaantumista. Leutojen talvien yleistyminen vähentää talvikorjuumahdollisuuksia entisestään.

# Virkesdrivning på torvmarker

## Trädbeståndet och väderförhållandena påverkar bärigheten

Skogscentralen har ett bra verktyg för drivningsplanering i form av [drivningsduglighetskartor (extern länk)](https://www.metsakeskus.fi/sv/skogs-och-naturinformation/skoglig-information/drivningsduglighet).
Beståndstätheten är den faktor som påverkar bärigheten på torvmarker allra mest. Det nätverk av ytliga rötter som träd, ris och annan vegetation skapat bildar en bärande matta ovanpå själva torven. Ett tätt bestånd håller också genom sin avdunstning grundvattenytan på en lägre nivå. Ett tätt trädbestånd ger upphov till mycket kvistar vid avverkningen, kvistar som kan användas för att skapa en risbädd på körstråket. Ett tätare bestånd innebär å andra sidan att körstråken belastas mer.
Bärigheten kan variera mycket beroende på vilka växter som förekommer och hur tät undervegetationen och trädbeståndet är. Om trädbeståndet är glest kan drivningen bli mycket besvärlig redan av den anledningen att det inte finns tillräckligt med material för att förstärka körstråket. Vid barmarksdrivning bör beståndets virkesvolym uppgå till minst 120 m³/ha.

Väderförhållandena avgör hur blöt torvmarken är och hur snabbt den fryser och båda faktorerna påverkar bärigheten. Torvmarkerna är i regel blöta hela året med undantag av torrperioder under sommaren. De bästa drivningsförhållandena under barmarkstid inträffar i allmänhet i juni-augusti då avdunstningen är som störst och grundvattenytans nivå som lägst. Under regniga somrar hålls grundvattenytan på en hög nivå och torvmarken blir alltmer sank. Mycket regn gör dikespassagerna svårare och skogsbilvägarna mjukare.
Faktorer som påverkar torvmarkernas bärighet:
- Mängden av träd och markvegetation, såsom ris
- Torvmarkstypen innan dikningen utfördes
- Topografi - laggen kring högmossar har dålig bärighet
- Förekomst av flarkar och trädlösa partier innan dikningen utfördes
- Torvtäckets tjocklek och struktur
- Grundvattenytans nivå
- Väderförhållandena: regnmängd, torrperiodens längd och tjälningsförhållandena (temperatur, snömängd).

# Virkesdrivning på torvmarker

## Metoder för att bedöma bärigheten

Bärigheten hos en torvmark kan bedömas antingen okulärt eller med hjälp av olika mätredskap. Användning av laserskannade data har också gett lovande resultat. Det kan förekomma stora skillnader i drivningsförhållandena från en torvmark till en annan. Vegetationen är en bra indikator för bärigheten. De största problemen förorsakas av små, vattensjuka partier.
Bärigheten har i allmänhet bedömts genom att undersöka marken och dess fuktighetsgrad okulärt. Den här typen av terrängundersökning kan vara till nytta särskilt då man gör en förhandsbedömning av bärigheten på sådana platser som kommer att belastas speciellt mycket i samband med drivningen.
Tecken på dålig bärighet är:

- gölar där det syns vatten också under vegetationsperioden
- tidigare mossytor som möjligen haft flarkar före torvmarken dikades ut
- ställen med gles skog
Med hjälp av en marksond kan man ta reda på hur djupt torvtäcket är.

Suometsien puunkorjuu on perinteisesti tehty maan ollessa roudassa ja kantavuuden hyvä. Tälle on hyvät perusteet ja sitä tulee suosia. Osassa suometsistä voidaan kuitenkin toimia myös sulan maan aikaan. Edellytyksenä on, että turvemaan kantavuutta arvioidaan jo leimikoiden ennakkosuunnittelussa.

# Virkesdrivning på torvmarker

## Områden lämpade för sommardrivning

En preliminär avgränsning av de områden som lämpar sig för drivning på barmark kan göras redan på basis av en bärighetsklassificering och skogsdata. I samband med detta jämför man den genomsnittliga närtransportsträckan bestånd för bestånd med totalvirkesvolymen för respektive bestånd.
De bestånd som är bäst lämpade för sommardrivning är virkesrika myrskogar som ligger nära skogsbilväg eller som gränsar till fastmark. Kärr lönar det sig däremot i allmänhet att avverka vintertid för att undvika rotskador.
Drivning på torvmark lyckas också under barmarksperioden om man avgränsar de besvärligaste terrängpartierna utanför avverkningen. Om någon liten del av ett bestånd har ett glest trädbestånd kan den delen lämnas oavverkad om beståndet i övrigt lämpar sig för sommardrivning. En annan möjlighet är att förstärka körstråket på särskilt kritiska ställen.

Avgränsningen av en sommardrivning är starkt sammankopplad med planeringen av avlägg och fjärrtransport. Om det finns ett skogsbilvägsnät som sträcker sig kring stämplingsposten kan avlägg planeras in på flera platser så att basvägarna inte blir för hårt belastade. Om det däremot är svårt att hitta lämpliga platser för avlägg och körsträckan på torvmark överskrider 200 meter är det bäst att planera för en vinterdrivning. Närtransportsträckan kan förkortas om man anlägger vägar på dikesrenarna. Om virkesdrivningen utförs under förhösten kan man låta virket vänta på fjärrtransport på lagerplatsen ända till nästa vår utan att kvaliteten blir lidande.

Korjuulohkon soveltuvuus sulan maan aikaiseen puunkorjuuseen muodostuu eri tekijöiden kokonaisuudesta. Lohkon riittävä kokonaishakkuukertymä, lähikuljetuksen edellytykset, varastointipaikat ja kulkuyhteydet tulevat kaikki olla kunnossa korjuun onnistumiseksi. Hyvästä valmistautumisesta huolimatta hakkuuaika voi sääolosuhteiden vuoksi muuttua suunnitellusta.

# Virkesdrivning på torvmarker

## Områden lämpade för sommardrivning

### Bärighetsklassificering av torvjordar. Klassificeringen gäller bara för (bandförsedda) hjuldrivna skogsmaskiner i torvmarksskog. Klassificeringen kan också användas i tillämpad form för förnyelseavverkningar.

##  [Bärighetsklassificering av torvmarker](/sv/node/844)

Table
| Totalvirkesvolymen hos de bestånd som avverkas, m³/ha | Den bedömda belastningen på körstråksnätet baserat på objektets form, storlek och lagerarrangemang1 | Den bedömda belastningen på körstråksnätet baserat på objektets form, storlek och lagerarrangemang1 | Den bedömda belastningen på körstråksnätet baserat på objektets form, storlek och lagerarrangemang1 |
| Totalvirkesvolymen hos de bestånd som avverkas, m³/ha | Liten | Måttlig | Stor |
| Totalvirkesvolymen hos de bestånd som avverkas, m³/ha | Bärighetsklass2 | Bärighetsklass2 | Bärighetsklass2 |
| --- | --- | --- | --- |
| > 170 | 1 | 2 | 3 |
| 170–120 | 2 | 3 | 4 vinter |
| < 120 | 3 | 4 vinter | 5 vinter |
| Korrigering av bärighetsklasserna: | Korrigering av bärighetsklasserna: | Korrigering av bärighetsklasserna: | Korrigering av bärighetsklasserna: |
| Grundvattnets nivå  ---Om grundvattnet ligger på mindre än 25 centimeters djup från markytan, använd då en bärighetsklass som är en klass lägre.  ---Om det har rått en torrperiod under över 4 veckor före drivningen, använd då en bärighetsklass som är en klass högre. | Grundvattnets nivå  ---Om grundvattnet ligger på mindre än 25 centimeters djup från markytan, använd då en bärighetsklass som är en klass lägre.  ---Om det har rått en torrperiod under över 4 veckor före drivningen, använd då en bärighetsklass som är en klass högre. | Grundvattnets nivå  ---Om grundvattnet ligger på mindre än 25 centimeters djup från markytan, använd då en bärighetsklass som är en klass lägre.  ---Om det har rått en torrperiod under över 4 veckor före drivningen, använd då en bärighetsklass som är en klass högre. | Grundvattnets nivå  ---Om grundvattnet ligger på mindre än 25 centimeters djup från markytan, använd då en bärighetsklass som är en klass lägre.  ---Om det har rått en torrperiod under över 4 veckor före drivningen, använd då en bärighetsklass som är en klass högre. |
| Torvens tjocklek  ---Höj bärighetsklassen med ett steg på objekt med över 75 cm torv. | Torvens tjocklek  ---Höj bärighetsklassen med ett steg på objekt med över 75 cm torv. | Torvens tjocklek  ---Höj bärighetsklassen med ett steg på objekt med över 75 cm torv. | Torvens tjocklek  ---Höj bärighetsklassen med ett steg på objekt med över 75 cm torv. |
Solujen arvot: kantavuusluokat. Edellytetään, että hakkuutähteet hakataan ajouralle ja pienialaiset ja ajouraverkoston kriittiset kohdat vahvistetaan hakkuutähteillä tai muulla tavalla.
​Turvemaiden kantavuusluokitus. Luokitusta voidaan soveltaa vain (telavarusteisilla) pyöräalustaisilla metsäkoneilla korjattavien suometsien luokitteluun. Uudistushakkuissa luokitusta käytetään sovelletusti.

Virkesdrivning på torvmarker

Den dåliga bärigheten på torvmarker försvårar drivningen avsevärt. Till detta kommer ytterligare ett lågt virkesuttag per hektar, långa närtransportavstånd och diken som hindrar framkomligheten.

FSC-certifieringen En skogsägare som följer FSC:s certifieringskriterier bör lämna vissa värdefulla livsmiljöer och vissa för artskyddet särskilt viktiga objekt utanför skogsbruket. Det är möjligt att utföra åtgärder som stöder målet med naturskyddet på olika områden. Beträffande lagstadgade objekt förutsätts att skogsägaren också bevarar sådana naturtyper och naturskyddsobjekt som listas i naturskyddslagen för vilka miljömyndigheterna ännu inte fattat beslut om avgränsning. Andra objekt som alltid ska sparas är: Objekt som uppfyller kriterierna för särskilt viktiga livsmiljöer definierade i skogslagens 10 § oberoende av storlek och regional förekomst Moskogar och torvmoar med stort inslag av död ved som definierats skilt Berg i dagen, stup och blockfält där det växer gammal skog med inslag av död ved Grandominerade äldre friska lundar med mer än 15 m³/ha död ved (som uppkommit under minst 10 år) Äldre friska lundar med blandskog med mer än 10 m³/ha död ved (som uppkommit under minst 10 år, brösthöjdsdiameter &gt; 10 cm) Lövträdsdominerade (&gt;50 %) äldre friska lundar vilkas trädbestånd har en naturlig eller naturliknande struktur och där mängden död lövträdsved är mer än 5 m³/ha Fuktiga lundar med naturlig eller naturliknande vattenhushållning samt lundar med ädla lövträd som är gamla, stora eller har skador orsakade av nedbrytare Svämskogar Grandominerade dödisgropar Åar och bäckar med naturliga eller naturlika fåror samt de omgivande stränderna (en trädklädd zon som är minst 20 m bred ska bevaras) Skogar i anslutning till vattendrag och småvatten (en trädklädd zon som är minst 30 m bred ska bevaras) Flador och glosjöar i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd jämte deras stränder (en trädbeklädd zon som är minst 30 m bred ska bevaras) Successionsserier i skogar på landhöjningskuster i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd eller enstaka representativa delar av successionsserien Kärr, myrar, mossar och lövsumpskogar i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd Tvinmark och impediment i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd. Av FSC definierade områden med högt skyddsvärde (sk. high conservation value-områden) där det ingår Natura 2000 -nätverket, viktiga fågelområden (FINIBA, IBA), skyddsområden i markanvändningsplaner, ödemarksområden, grundvattenområden samt torvmarksområden av en viss storlek och koncentrationer av livsmiljöer som alltid ska bevaras. PEFC-certifieringen När man handlar enligt PEFC:s kriterier planeras och utförs skötselåtgärder på ett sådant sätt att lagens krav på att bevara särdragen hos viktiga livsmiljöer verkställs. Dessutom finns i PEFC:s certifieringskriterier uppräknat några andra objekt, vars viktigaste särdrag bör bevaras på merparten av objekten för att kraven i certifieringen ska fyllas. Livsmiljöerna är i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd vad gäller de viktigaste särdragen. De är också klart urskiljbara i terrängen och de är möjliga att identifiera. Nedan listas dessa objekt. Dödisgropar och naturligt trädlösa eller trädfattiga solexponerade sluttningar De dödisgropar som avses i kriteriet ska vara minst 10 meter djupa och nederst i dem ska det finnas ett tydligt källarlikt mikroklimat. Det viktigaste särdraget att bevara är växtligheten, som klart skiljer sig från omgivningen och som har uppstått på grund av mikroklimatet. Växtligheten bevaras genom att man begränsar avverkningen till den översta delen av dödisgropens kant. Åsarnas trädlösa eller trädfattiga solexponerade sluttningar från sydost till väst beskogas inte. Detta för att bevara deras viktigaste särdrag, solberoende arter. Odikade, virkesrika kärr Till de livsmiljöer som kriteriet avser hör odikade kärr, som inte hör till särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen. Beståndet är i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd och olikåldrigt eller det finns minst 20 m³/ha död ved. På objekt under en halv hektar ska det finnas minst 10 m³ död ved. De viktigaste särdragen som ska bevaras hos kärr är det gamla trädbeståndet, den döda veden och den höga grundvattennivån, som upprätthålls genom att lämna objekten odikade. Trädbestånd på kärr kan behandlas med beståndsvårdande avverkningar och genom att avlägsna enstaka träd med bevarande av de viktigaste särdragen. Odikade brunmossmyrar och örtrika starrmyrar Mosaiken av flarkar och tuvor samt den höga näringshalten i torven är de särdrag som ska bevaras på odikade brunmossar. Dessa särdrag bevaras genom att lämna brunmossmyrarna och de örtrika starrmyrarna odikade och utanför skogsbruksåtgärder. Lövträdsdominerade lundar Det viktigaste särdraget som ska bevaras i lundar som passerat plantskogsstadiet är det lövträdsdominerade trädbeståndet som består av flera trädslag. Vid gallringar ska lövträdsdominansen och det för mångfalden viktiga trädbeståndet bevaras. Gammelskogar, äldre skogar Med gammelskog eller äldre skog avses en skog, där det dominerande trädbeståndet är äldre än 160 år i södra Finland och äldre än 200 år i norra Finland. Beståndet består av träd av olika storlek eller är flerskiktat och består av olika trädslag. Det kan också vara en granskog i sent successionsstadium. Beståndet har inte behandlats med blädning, beståndsvårdande avverkning eller ljushuggning under de senaste 60 åren. Beståndet har inslag av gamla lövträd samt dessutom död ved, torrakor och lågor, i södra Finland minst 15 % och i norra Finland minst 20 % av trädbeståndets volym. Objektets särdrag bevaras genom att beståndet undantas från de normala skogsbruksåtgärderna. Svämskogar och lövsumpskogar i naturtillstånd Typiskt för de svämskogar och lövsumpskogar i naturtillstånd som kriteriet avser är de årligen återkommande översvämningarna. Det viktigaste särdraget hos svämskogar på momarker och lövsumpskogar på torvmarker är den naturliga variationen hos ytvattnet. Variationen är en följd av naturlig översvämning av hav, sjöar och bäckar och bevaras bäst genom att lämna området odikat. Trädbeståndet kan behandlas med beståndsvårdande avverkningar och avverkning i skärmställning eller genom att avlägsna enstaka träd så att inslaget av död ved bevaras.

# Certifieringskrav för tryggandet av värdefulla livsmiljöer

## FSC-certifieringen

En skogsägare som följer FSC:s certifieringskriterier bör lämna vissa värdefulla livsmiljöer och vissa för artskyddet särskilt viktiga objekt utanför skogsbruket. Det är möjligt att utföra åtgärder som stöder målet med naturskyddet på olika områden.
Beträffande lagstadgade objekt förutsätts att skogsägaren också bevarar sådana naturtyper och naturskyddsobjekt som listas i naturskyddslagen för vilka miljömyndigheterna ännu inte fattat beslut om avgränsning.
Andra objekt som alltid ska sparas är:

- Objekt som uppfyller kriterierna för särskilt viktiga livsmiljöer definierade i skogslagens 10 § oberoende av storlek och regional förekomst
- Moskogar och torvmoar med stort inslag av död ved som definierats skilt
- Berg i dagen, stup och blockfält där det växer gammal skog med inslag av död ved
- Grandominerade äldre friska lundar med mer än 15 m³/ha död ved (som uppkommit under minst 10 år)
- Äldre friska lundar med blandskog med mer än 10 m³/ha död ved (som uppkommit under minst 10 år, brösthöjdsdiameter > 10 cm)
- Lövträdsdominerade (>50 %) äldre friska lundar vilkas trädbestånd har en naturlig eller naturliknande struktur och där mängden död lövträdsved är mer än 5 m³/ha
- Fuktiga lundar med naturlig eller naturliknande vattenhushållning samt lundar med ädla lövträd som är gamla, stora eller har skador orsakade av nedbrytare
- Svämskogar
- Grandominerade dödisgropar
- Åar och bäckar med naturliga eller naturlika fåror samt de omgivande stränderna (en trädklädd zon som är minst 20 m bred ska bevaras)
- Skogar i anslutning till vattendrag och småvatten (en trädklädd zon som är minst 30 m bred ska bevaras)
- Flador och glosjöar i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd jämte deras stränder (en trädbeklädd zon som är minst 30 m bred ska bevaras)
- Successionsserier i skogar på landhöjningskuster i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd eller enstaka representativa delar av successionsserien
- Kärr, myrar, mossar och lövsumpskogar i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd
- Tvinmark och impediment i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd.
Av FSC definierade områden med högt skyddsvärde (sk. high conservation value-områden) där det ingår Natura 2000 -nätverket, viktiga fågelområden (FINIBA, IBA), skyddsområden i markanvändningsplaner, ödemarksområden, grundvattenområden samt torvmarksområden av en viss storlek och koncentrationer av livsmiljöer som alltid ska bevaras.

# Certifieringskrav för tryggandet av värdefulla livsmiljöer

## PEFC-certifieringen

**Dödisgropar och naturligt trädlösa eller trädfattiga solexponerade sluttningar**

När man handlar enligt PEFC:s kriterier planeras och utförs skötselåtgärder på ett sådant sätt att lagens krav på att bevara särdragen hos viktiga livsmiljöer verkställs. Dessutom finns i PEFC:s certifieringskriterier uppräknat några andra objekt, vars viktigaste särdrag bör bevaras på merparten av objekten för att kraven i certifieringen ska fyllas. Livsmiljöerna är i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd vad gäller de viktigaste särdragen. De är också klart urskiljbara i terrängen och de är möjliga att identifiera. Nedan listas dessa objekt.
De dödisgropar som avses i kriteriet ska vara minst 10 meter djupa och nederst i dem ska det finnas ett tydligt källarlikt mikroklimat. Det viktigaste särdraget att bevara är växtligheten, som klart skiljer sig från omgivningen och som har uppstått på grund av mikroklimatet. Växtligheten bevaras genom att man begränsar avverkningen till den översta delen av dödisgropens kant. Åsarnas trädlösa eller trädfattiga solexponerade sluttningar från sydost till väst beskogas inte. Detta för att bevara deras viktigaste särdrag, solberoende arter.

# Certifieringskrav för tryggandet av värdefulla livsmiljöer

## PEFC-certifieringen

**Odikade brunmossmyrar och örtrika starrmyrar**

Till de livsmiljöer som kriteriet avser hör odikade kärr, som inte hör till särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen. Beståndet är i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd och olikåldrigt eller det finns minst 20 m³/ha död ved. På objekt under en halv hektar ska det finnas minst 10 m³ död ved. De viktigaste särdragen som ska bevaras hos kärr är det gamla trädbeståndet, den döda veden och den höga grundvattennivån, som upprätthålls genom att lämna objekten odikade. Trädbestånd på kärr kan behandlas med beståndsvårdande avverkningar och genom att avlägsna enstaka träd med bevarande av de viktigaste särdragen.
Mosaiken av flarkar och tuvor samt den höga näringshalten i torven är de särdrag som ska bevaras på odikade brunmossar. Dessa särdrag bevaras genom att lämna brunmossmyrarna och de örtrika starrmyrarna odikade och utanför skogsbruksåtgärder.

# Certifieringskrav för tryggandet av värdefulla livsmiljöer

## PEFC-certifieringen

**Gammelskogar, äldre skogar**

Det viktigaste särdraget som ska bevaras i lundar som passerat plantskogsstadiet är det lövträdsdominerade trädbeståndet som består av flera trädslag. Vid gallringar ska lövträdsdominansen och det för mångfalden viktiga trädbeståndet bevaras.
Med gammelskog eller äldre skog avses en skog, där det dominerande trädbeståndet är äldre än 160 år i södra Finland och äldre än 200 år i norra Finland. Beståndet består av träd av olika storlek eller är flerskiktat och består av olika trädslag. Det kan också vara en granskog i sent successionsstadium. Beståndet har inte behandlats med blädning, beståndsvårdande avverkning eller ljushuggning under de senaste 60 åren. Beståndet har inslag av gamla lövträd samt dessutom död ved, torrakor och lågor, i södra Finland minst 15 % och i norra Finland minst 20 % av trädbeståndets volym. Objektets särdrag bevaras genom att beståndet undantas från de normala skogsbruksåtgärderna.

# Certifieringskrav för tryggandet av värdefulla livsmiljöer

## PEFC-certifieringen

**Svämskogar och lövsumpskogar i naturtillstånd**

Typiskt för de svämskogar och lövsumpskogar i naturtillstånd som kriteriet avser är de årligen återkommande översvämningarna. Det viktigaste särdraget hos svämskogar på momarker och lövsumpskogar på torvmarker är den naturliga variationen hos ytvattnet. Variationen är en följd av naturlig översvämning av hav, sjöar och bäckar och bevaras bäst genom att lämna området odikat. Trädbeståndet kan behandlas med beståndsvårdande avverkningar och avverkning i skärmställning eller genom att avlägsna enstaka träd så att inslaget av död ved bevaras.

Skogscertifieringen (FSC och PEFC) ställer krav på tryggandet av värdefulla livsmiljöer.

Värna om naturobjekt

Certifieringskrav för tryggandet av värdefulla livsmiljöer

Jakt, bär- och svampplockning och hälsofrämjande rekreation hör till de vanligaste mångbruksformerna. Bild: © Erkki Oksanen. Samordning av nyttjandeformer Skogsägaren beslutar om hur olika bruksformer - virkesproduktion, tryggandet av mångfalden och övriga bruksformer - ska betonas och jämkas samman på den egna skogsfastigheten&nbsp;Skogen kan skötas på många olika sätt inom ramen för hållbart skogsbruk, och olika mål kan betonas utgående från ägarens synpunkter och värderingar.&nbsp;Mångbruket förutsätter samordning mellan olika målsättningar. Mångbruksformer Om man främjar mångbruket av skogen ökar man samtidigt också acceptabiliteten för andra skogsbruksåtgärder bland allmänheten.&nbsp;Mångbruk kan också ingå som en del i ekonomiskogsbruket, man kan till exempel arrendera ut ett landskap genom ett avtal om köp av rekreationsvärde.Matila, A. &amp; Lindén, M. 2012. Talousmetsät sulautuvat maisemaan. Metsätalouden kehittämiskeskus Tapio. Skogarnas mångbruk består i Finland främst av friluftsliv och rekreation och av bär- och svampplockning med stöd av allemansrätten.&nbsp;Av finländarna sysslar 58 % med bär- och 40 % med svampplockning.Ulkoilutilastot 2010. Luonnonvarakeskuksen MetINFO -Metsätietopalvelut.&nbsp;Skogen är också ofta en miljö där man får vardagsmotion och bedriver motionsidrott.&nbsp;Finländaren utnyttjar naturen för rekreation i medeltal 170 gånger om året.&nbsp;Också jakten är en viktig del av skogarnas mångbruk, i Finland finns 212 000 aktiva jägare.&nbsp;Metsästystilastot 2013. Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitoksen tilastoja. Nationalparkerna ger den grundläggande infrastrukturen för naturturismen, men de privata skogarnas betydelse för turismen ökar hela tiden.&nbsp;Inom vårdsektorn kan skogen utnyttjas för rehabilitering.&nbsp;Då produktifieringen av skogens ekosystemtjänster fortsätter att utvecklas, kommer inkomsterna från mångbruket att få allt större betydelse.&nbsp;Nya produkter, t.ex. så kallade kompensationsskogar och tystnads- eller upplevelseturism, är beroende av att man i ekonomiskogsbruket beaktar de här nya produkternas krav på skogens struktur. Rekreations- och välfärdstjänster påverkar människans fysiska, mentala och sociala hälsa. Bild: © Airi Matila. Allemansrätten Finländarna är vana vid att röra sig i skogen och att utnyttja allemansrätten.&nbsp;Allemansrätten innebär att alla som bor eller vistas i Finland har rätt att nyttja naturen utan att be markägaren om tillstånd.&nbsp;Den som utnyttjar allemansrätten svarar själv för att ingen skada uppstår eller att inte markägarens nyttjande av sin mark försvåras.&nbsp;Om man håller sig inom ramen för allemansrätten kan man alltså nyttja naturen utan tillstånd av markägaren och utan att betala någon ersättning.&nbsp;Lagstiftningen ställer ändå vissa gränser för nyttjandet. Rekreation och friluftsliv Rekreationsbruket av skogen innebär all slags vistelse i skogen under fritiden.&nbsp;En skogsägare kan sköta sin skog så att den lämpar sig för både den egna rekreationen, men samtidigt också för andras rekreation. För många skogsägare erbjuder arbete i den egna skogen rekreation och omväxling till vardagen och arbetslivets stress.&nbsp;Då är inte produktiviteten i skogsarbetet det viktigaste, utan möjligheten till naturupplevelser och hälsofrämjande motion. Skogar som lämpar sig för friluftsliv är mångsidiga, det är tryggt att vistas i dem, de bjuder på upplevelser och är lätta att nå.&nbsp;Genom olika skogsvårdsåtgärder kan man förstärka de här egenskaperna, t.ex. genom att öppna upp landskapet, gynna olika slags trädslag och använda olika skogsvårdsmetoder.&nbsp;Skogar med varierande struktur är intressanta och rika på upplevelser för besökaren. Efterfrågan på friluftsliv och rekreation kan ge nya affärsmöjligheter för skogsägaren.&nbsp;Skogsägaren kan producera rekreations- och välfärdstjänster affärsmässigt i sin skog genom avtal med t.ex. naturföretagare.&nbsp;Det innebär att en naturföretagare eller någon annan som vill utnyttja ett skogsområde för en viss tid ingår ett skriftligt avtal med skogsägaren om hur området ska skötas och användas, till exempel i fråga om att bygga konstruktioner och att ta hand om avfallshanteringen. Skogen är en källa till välbefinnande som kan ge skogsägaren tilläggsinkomster till exempel i form av stuguthyrning. Bild: © Airi Matila. Bär, svamp och andra naturprodukter Bär- och svampplockning och insamling av lav och andra naturprodukter utgör en viktig del av skogarnas mångbruk.&nbsp;Produktionsförutsättningarna för dem är bäst i skogar som är mångsidiga till sin struktur och trädslagssammansättning.&nbsp;De inkomster som naturprodukterna inbringar kan vara betydande både privatekonomiskt och lokalt sett. Skogsägarens val av skogsvårdsmetoder påverkar vilka och hur mycket naturprodukter som finns att tillgå i skogen.&nbsp;Olika arter kräver olika slags miljö; en åtgärd som gynnar en art kan vara ogynnsam för en annan. Av skogsbären är det lingon och blåbär som står för de största volymerna. Båda gynnas av gallringar som ger mer ljus och värme i fältskiktet.&nbsp;Lingon drar nytta av förnyelseavverkningar då tillgången på ljus och värme tillfälligt ökar.&nbsp;Blåbär tar ofta skada av förnyelseavverkningar då solgasset blir för starkt och ståndorten för torr för blåbär.&nbsp;Skogsförnyelse och markberedning och den ökade konkurrensen från gräs och örter efter förnyelsen minskar vanligtvis blåbärs- och lingonskörden. Hallon gynnas av förnyelseavverkningar.&nbsp;Bördiga ståndorter får rikliga hallonsnår när tillgången på ljus och kväve ökar.&nbsp;Hallonsnåren på förnyelseytor och i plantskogar går snabbt tillbaka när plantskogen blir äldre. Hjortron kan i viss mån tåla dikning av torvmarker och kan ge bär ännu i torvmarkens dikningsfas och förändringsfas.&nbsp;Avverkningar minskar däremot hjortronskörden. När träden tas bort blir mikroklimatet mera extremt och frost, hårda regn och hård vind kan lättare orsaka skador under blomningen.&nbsp;Tranbär tål inte dikning utan försvinner snabbt när vattennivån sjunker.&nbsp;De bästa tranbärsställena är trädlösa mossar som lämnats odikade.&nbsp;Att återställa torvmarker med låg virkesproduktion kan vara motiverat med tanke på större bärskördar. I Finland finns många ätbara svampar.&nbsp;Matsvamparna har varierande krav på växtplatsen, och vilken inverkan skogsbruket har varierar mellan olika svamparter.&nbsp;I plantskogar finns lite matsvamp, men redan vid tidpunkten för första gallringen brukar det finnas matsvampar att plocka.&nbsp;På körstråk och stigar hittar man ofta kantareller.&nbsp;Av handelssvamparna har framförallt stensoppen (karljohansvamp) blivit en ekonomiskt sett viktig produkt från skogen. Att marknadsföra ätbara naturväxter som ekologiskt producerade förutsätter att såväl insamlingsområdet som den företagare som plockar produkterna och den som marknadsför dem är registrerade i kontrollsystemet för ekologisk produktion.&nbsp;På ekologiska områden får varken konstgödsel, växtskyddsmedel eller hjortdjursrepellenter användas och inte heller urea för bekämpning av rotticka.&nbsp;Tillåtna ämnen är bland annat träaska för markförbättring, polyedervirus för att bekämpa tallstekel och pergamentsvamp för att bekämpa rotticka.&nbsp;Luonnonmukaisen tuotannon ohjeet 5. Keruutuotanto. 2009. Eviran ohje 18221/1 Fönsterlav är det värdefullaste dekorationsmaterialet i våra skogar.&nbsp;Fönsterlav plockas framförallt i Ule älvdal, Kajanaland och längs Bottenvikens kust.&nbsp;Den trivs i sandiga, virkesrika skogar.&nbsp;Den plockas för hand och den vackraste fönsterlaven väljs ut som dekorationsmaterial.&nbsp;Omdrevet för plockning på ett område är cirka sju år.&nbsp;Den som plockar lav ska först avtala med markägaren om pris och mängder. Smultron, duntrav (mjölkört), hallon, älggräs och harsyra hör till de vilda örter som trivs i våra skogar.&nbsp;Deras blad, barr, blommor, frön, bär, rötter eller hela växten kan användas som mat, krydda, i drycker, medicin och i kosmetika. I Finland är vi vana att använda björksav som dryck. I andra delar av världen används saven också i hårvårdsprodukter och i kosmetika.&nbsp;Sav är en vätska som i början av växtsäsongen strömmar i lövträdens kärlvävnader. Saven innehåller olika sockerarter, proteiner, aminosyror, enzymer samt mineralämnen och spårämnen.&nbsp;Savningsperioden är mycket kort.&nbsp;När björkens löv spricker ut slutar saven stiga och savningsperioden är över. Kåda fås från barrträd och är en blandning av eteriska oljor och hartsämnen som skyddar trädet mot bakterier och andra skadegörare.&nbsp;Kåda har visat sig vara ett effektivt läkemedel vid vård av sår, brännskador och infektioner.&nbsp;Man kan också använda kåda som tuggummi för god munhygien. Sprängticka är svamp som bryter ner lövträdens ved, framförallt hos björk. Svampen förekommer allmänt i hela landet.&nbsp;Sprängtickan ger i levande träd upphov till en svart knöl med oregelbunden form.&nbsp;Användningen av sprängticka har ökat både i enskilda hushåll och som kommersiell produkt som en följd av de hälsoverkningar den förmodas ha.&nbsp;Sprängticka får endast plockas med tillstånd av markägaren. Bär, svamp och andra naturprodukter som tas tillvara används ofta i familjen eller den närmaste kretsen, men en del köps också upp av handeln. Under år 2020 var inkomsterna från bär- och svampplockning sammanlagt 20,7 miljoner euro, varav blåbär 10 miljoner euro och lingon 8 miljoner euro. Resten fördelades mellan övriga bär och svamp. Bild: © Erkki Oksanen/Luke. Beakta mångbruket: friluftsleder Friluftsleder, stigar och konstruktioner såsom informationsskyltar och rastplatser ökar rekreationsvärdet hos en skog.&nbsp;De avtal som eventuellt har ingåtts beträffande den här infrastrukturen bör beaktas i samband med förnyelseavverkning, markberedning och andra skogsbruksåtgärder.&nbsp;Också i övrigt är det att rekommendera att man ser till att inga stigar skadas eller blir svårframkomliga. Viltvård i skogsbruket Viltvården inom skogsbruket syftar till att ta hänsyn till skogshönsfåglarnas och det övriga viltets livsmiljöer. Viltvård och en kontrollerad justering av populationerna är en viktig del av ett övergripande hållbart skogsbruk. Läs mer: Skogsvårdens åtgärder | Viltvård i skogsbruket Vård av skogslandskapet Det är skäl att värna om landskapsvården på objekt som tydligt påverkar närmiljön eller landskapet.&nbsp;Sådana objekt finns på backkrön, fjäll, åsar, bergskullar, i strandskogar, på öar, vid vägkanter och i skogsbryn i odlingslandskapet.&nbsp;Det går att göra närmiljön vackrare genom att framhäva enskilda grova träd, stora flyttblock, berg och kulturarv.&nbsp;Enstaka naturvårdsträd som lämnas som landskapsträd är ståtliga och ger betraktarens öga en fixpunkt i landskapet.&nbsp;En landskapsmässigt lyckad lösning betjänar också mångfalden och vattenvården. Läs mer: Skogsvårdens åtgärder | Vård av skogslandskapet Behandling av skogar på renskötselområdet Renskötsel är en viktig näring i norra Finland både för den regionala ekonomin och för områdets livskraft och kultur.&nbsp;Fastän de krav som renskötseln och skogsbruket ställer på markanvändningen till en del avviker från varandra, kan både renskötsel och skogsbruk utövas på samma områden.&nbsp;Det centrala är att de som brukar skogarna känner till vilka behov olika näringar har. Beakta renskötseln i skogsbruket Rekommendationen är att man vid behandling av områden som är viktiga för renskötseln diskuterar med det lokala renbeteslaget och att man beaktar renskötseln i skogsbruket.&nbsp;I § 53 renskötsellagen (848/1990) är det stadgat att statens myndigheter på statens marker ska förhandla med företrädare för det berörda renbeteslaget vid planering av åtgärder som väsentligt inverkar på renskötseln.&nbsp;Från 2002 har det funnits ett avtal om hur renskötseln och Forststyrelsens verksamhet ska sammanjämkas på statens marker. Det nuvarande avtalet är från år 2013. Nästan alla skogsbruksåtgärder påverkar renskötseln, renarna och speciellt deras tillgång på föda.&nbsp;Exempelvis avverkningar minskar tillgången på renarnas viktigaste föda, hänglavar.&nbsp;Därför är rekommendationen att granbestånd med hänglavar ska avverkas på vårvintern. Då blir de hänglavar som växer på kvistarna föda åt renarna just under den period som är viktig med tanke på tillgången på föda. Speciellt på följande områden har skogsvårdsmetoderna stor betydelse för rennäringen: vinteruppehållsområden, speciellt områden med marklavar och hänglavar kalvningslanden, lugna fjäll- och åssluttningar där snön smälter tidigt på våren samt myrar renarnas flyttleder både mellan betesområden och till renskiljningsstängsel miljöer nära renstängsel och renskiljningsplatser. Skogscertifieringens krav beträffande mångbruket Skogscertifieringen (FSC och PEFC) främjar skogarnas mångbruk. Skogscertifieringen ställer bl.a. krav på framkomligheten längs friluftsleder, möjligheten till jakt och viltvård samt insamling av naturprodukter. FSC-certifieringen Enligt FSC-certifieringen bör skogsägaren skapa förutsättningar för mångbruk i sin skog genom att gynna sådana åtgärder som på lång sikt beaktar t.ex. svamp- och bärplockning och viltvård. Skogsägaren förutsätts beakta sådana leder och konstruktioner som är viktiga för naturturismen och rekreationsbruket: Genom att bevara friluftsleder, markerade stigar och konstruktioner på områden med rekreationsområdesbeteckning på markdispositionsplanerade områden.Genom att genomföra skogsförnyelser på ett småskaligt sätt då de görs i närheten av friluftsleder som är utmärkta i landskapsplanen. Skogsägaren kan inte heller begränsa användningen av skogsbilvägar utan giltiga grunder.&nbsp;Skogsägaren tar i beaktande följande viltvårdssynpunkter: I samband med skogsvårdsåtgärder bevarar skogsägaren sådana våtmarker och försumpade sänkor som är viktiga för viltet. I barrträdsdominerade skogar bevarar skogsägaren sådana arter som är viktiga för viltet (en, asp, al, rönn och sälg). Skogsägaren bevarar sådana torvmarker som viltmiljöer där dikning inte har lett till ökad virkesproduktion och som det inte är förnuftigt att iståndsättningsdika. Kända spelplatser för tjäder markeras i skogsbruksplanen och beaktas på följande sätt i samband med skogsvårdsåtgärder: I samband med skogsförnyelse görs högst 0,5 ha stora förnyelseytor eller, om de är smala, högst 1 hektar stora, för att upprätthålla ett tillräckligt skogstäcke och variation i skogslandskapet. Viltbuskagen och ristäcket bevaras i alla skeden av skogsvården.&nbsp;PEFC-certifieringen Enligt PEFC ska man säkerställa rättigheterna enligt allemansrätten och framkomligheten längs friluftsleder. Att röra sig och vistas i skogen samt att plocka naturprodukter i skogarna är möjligt med stöd av allemansrätten. Framkomligheten längs med friluftsleder upprätthålls för att främja skogarnas mångbruk. På friluftsleder utförs varken markberedning eller stubbrytning och inga kvistar och toppar lämnas kvar på dem.&nbsp;Fasta konstruktioner för friluftslivet får inte röras vid skogsvårdsåtgärder. Skogs- och jaktorganisationerna samarbetar för att förhindra viltskador. Viltets levnadsförutsättningar tryggas också genom att lämna snår och trädslagsblandning i alla åtgärder i skogen. PEFC främjar också spridning av information om insamling av ekologiska naturprodukter. Läs mer om ämnet: Skötsel av en skogsfastighet | Hållbar skötsel och användning av skog Vi har många möjligheter att utnyttja och använda skogen.&nbsp;För en skogsägare är det bra att känna till vilka andra nyttigheter den egna skogen kan producera förutom virke för försäljning.&nbsp;På vissa ställen kan det vara en bra lösning att pruta på virkesproduktionen och i stället satsa på att öka skogens rekreationsvärde.

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

Vi har många möjligheter att utnyttja och använda skogen. För en skogsägare är det bra att känna till vilka andra nyttigheter den egna skogen kan producera förutom virke för försäljning. På vissa ställen kan det vara en bra lösning att pruta på virkesproduktionen och i stället satsa på att öka skogens rekreationsvärde.

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## Samordning av nyttjandeformer

Skogsägaren beslutar om hur olika bruksformer - virkesproduktion, tryggandet av mångfalden och övriga bruksformer - ska betonas och jämkas samman på den egna skogsfastigheten Skogen kan skötas på många olika sätt inom ramen för hållbart skogsbruk, och olika mål kan betonas utgående från ägarens synpunkter och värderingar. Mångbruket förutsätter samordning mellan olika målsättningar.

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## Mångbruksformer

Om man främjar mångbruket av skogen ökar man samtidigt också acceptabiliteten för andra skogsbruksåtgärder bland allmänheten. Mångbruk kan också ingå som en del i ekonomiskogsbruket, man kan till exempel arrendera ut ett landskap genom ett avtal om köp av rekreationsvärde.
Skogarnas mångbruk består i Finland främst av friluftsliv och rekreation och av bär- och svampplockning med stöd av allemansrätten. Av finländarna sysslar 58 % med bär- och 40 % med svampplockning. Skogen är också ofta en miljö där man får vardagsmotion och bedriver motionsidrott. Finländaren utnyttjar naturen för rekreation i medeltal 170 gånger om året. Också jakten är en viktig del av skogarnas mångbruk, i Finland finns 212 000 aktiva jägare.
Nationalparkerna ger den grundläggande infrastrukturen för naturturismen, men de privata skogarnas betydelse för turismen ökar hela tiden. Inom vårdsektorn kan skogen utnyttjas för rehabilitering. Då produktifieringen av skogens ekosystemtjänster fortsätter att utvecklas, kommer inkomsterna från mångbruket att få allt större betydelse. Nya produkter, t.ex. så kallade kompensationsskogar och tystnads- eller upplevelseturism, är beroende av att man i ekonomiskogsbruket beaktar de här nya produkternas krav på skogens struktur.

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## Allemansrätten

Finländarna är vana vid att röra sig i skogen och att utnyttja allemansrätten. Allemansrätten innebär att alla som bor eller vistas i Finland har rätt att nyttja naturen utan att be markägaren om tillstånd. Den som utnyttjar allemansrätten svarar själv för att ingen skada uppstår eller att inte markägarens nyttjande av sin mark försvåras. Om man håller sig inom ramen för allemansrätten kan man alltså nyttja naturen utan tillstånd av markägaren och utan att betala någon ersättning. Lagstiftningen ställer ändå vissa gränser för nyttjandet.

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## Rekreation och friluftsliv

Rekreationsbruket av skogen innebär all slags vistelse i skogen under fritiden. En skogsägare kan sköta sin skog så att den lämpar sig för både den egna rekreationen, men samtidigt också för andras rekreation.
För många skogsägare erbjuder arbete i den egna skogen rekreation och omväxling till vardagen och arbetslivets stress. Då är inte produktiviteten i skogsarbetet det viktigaste, utan möjligheten till naturupplevelser och hälsofrämjande motion.
Skogar som lämpar sig för friluftsliv är mångsidiga, det är tryggt att vistas i dem, de bjuder på upplevelser och är lätta att nå. Genom olika skogsvårdsåtgärder kan man förstärka de här egenskaperna, t.ex. genom att öppna upp landskapet, gynna olika slags trädslag och använda olika skogsvårdsmetoder. Skogar med varierande struktur är intressanta och rika på upplevelser för besökaren.

Efterfrågan på friluftsliv och rekreation kan ge nya affärsmöjligheter för skogsägaren. Skogsägaren kan producera rekreations- och välfärdstjänster affärsmässigt i sin skog genom avtal med t.ex. naturföretagare. Det innebär att en naturföretagare eller någon annan som vill utnyttja ett skogsområde för en viss tid ingår ett skriftligt avtal med skogsägaren om hur området ska skötas och användas, till exempel i fråga om att bygga konstruktioner och att ta hand om avfallshanteringen.

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## Bär, svamp och andra naturprodukter

Bär- och svampplockning och insamling av lav och andra naturprodukter utgör en viktig del av skogarnas mångbruk. Produktionsförutsättningarna för dem är bäst i skogar som är mångsidiga till sin struktur och trädslagssammansättning. De inkomster som naturprodukterna inbringar kan vara betydande både privatekonomiskt och lokalt sett.
Skogsägarens val av skogsvårdsmetoder påverkar vilka och hur mycket naturprodukter som finns att tillgå i skogen. Olika arter kräver olika slags miljö; en åtgärd som gynnar en art kan vara ogynnsam för en annan.
Av skogsbären är det lingon och blåbär som står för de största volymerna. Båda gynnas av gallringar som ger mer ljus och värme i fältskiktet. Lingon drar nytta av förnyelseavverkningar då tillgången på ljus och värme tillfälligt ökar. Blåbär tar ofta skada av förnyelseavverkningar då solgasset blir för starkt och ståndorten för torr för blåbär. Skogsförnyelse och markberedning och den ökade konkurrensen från gräs och örter efter förnyelsen minskar vanligtvis blåbärs- och lingonskörden.

Hallon gynnas av förnyelseavverkningar. Bördiga ståndorter får rikliga hallonsnår när tillgången på ljus och kväve ökar. Hallonsnåren på förnyelseytor och i plantskogar går snabbt tillbaka när plantskogen blir äldre.
Hjortron kan i viss mån tåla dikning av torvmarker och kan ge bär ännu i torvmarkens dikningsfas och förändringsfas. Avverkningar minskar däremot hjortronskörden. När träden tas bort blir mikroklimatet mera extremt och frost, hårda regn och hård vind kan lättare orsaka skador under blomningen. Tranbär tål inte dikning utan försvinner snabbt när vattennivån sjunker. De bästa tranbärsställena är trädlösa mossar som lämnats odikade. Att återställa torvmarker med låg virkesproduktion kan vara motiverat med tanke på större bärskördar.
I Finland finns många ätbara svampar. Matsvamparna har varierande krav på växtplatsen, och vilken inverkan skogsbruket har varierar mellan olika svamparter. I plantskogar finns lite matsvamp, men redan vid tidpunkten för första gallringen brukar det finnas matsvampar att plocka. På körstråk och stigar hittar man ofta kantareller. Av handelssvamparna har framförallt stensoppen (karljohansvamp) blivit en ekonomiskt sett viktig produkt från skogen.

Att marknadsföra ätbara naturväxter som ekologiskt producerade förutsätter att såväl insamlingsområdet som den företagare som plockar produkterna och den som marknadsför dem är registrerade i kontrollsystemet för ekologisk produktion. På ekologiska områden får varken konstgödsel, växtskyddsmedel eller hjortdjursrepellenter användas och inte heller urea för bekämpning av rotticka. Tillåtna ämnen är bland annat träaska för markförbättring, polyedervirus för att bekämpa tallstekel och pergamentsvamp för att bekämpa rotticka.
Fönsterlav är det värdefullaste dekorationsmaterialet i våra skogar. Fönsterlav plockas framförallt i Ule älvdal, Kajanaland och längs Bottenvikens kust. Den trivs i sandiga, virkesrika skogar. Den plockas för hand och den vackraste fönsterlaven väljs ut som dekorationsmaterial. Omdrevet för plockning på ett område är cirka sju år. Den som plockar lav ska först avtala med markägaren om pris och mängder.
Smultron, duntrav (mjölkört), hallon, älggräs och harsyra hör till de vilda örter som trivs i våra skogar. Deras blad, barr, blommor, frön, bär, rötter eller hela växten kan användas som mat, krydda, i drycker, medicin och i kosmetika.

I Finland är vi vana att använda björksav som dryck. I andra delar av världen används saven också i hårvårdsprodukter och i kosmetika. Sav är en vätska som i början av växtsäsongen strömmar i lövträdens kärlvävnader. Saven innehåller olika sockerarter, proteiner, aminosyror, enzymer samt mineralämnen och spårämnen. Savningsperioden är mycket kort. När björkens löv spricker ut slutar saven stiga och savningsperioden är över.
Kåda fås från barrträd och är en blandning av eteriska oljor och hartsämnen som skyddar trädet mot bakterier och andra skadegörare. Kåda har visat sig vara ett effektivt läkemedel vid vård av sår, brännskador och infektioner. Man kan också använda kåda som tuggummi för god munhygien.
Sprängticka är svamp som bryter ner lövträdens ved, framförallt hos björk. Svampen förekommer allmänt i hela landet. Sprängtickan ger i levande träd upphov till en svart knöl med oregelbunden form. Användningen av sprängticka har ökat både i enskilda hushåll och som kommersiell produkt som en följd av de hälsoverkningar den förmodas ha. Sprängticka får endast plockas med tillstånd av markägaren.

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## Beakta mångbruket: friluftsleder

Friluftsleder, stigar och konstruktioner såsom informationsskyltar och rastplatser ökar rekreationsvärdet hos en skog. De avtal som eventuellt har ingåtts beträffande den här infrastrukturen bör beaktas i samband med förnyelseavverkning, markberedning och andra skogsbruksåtgärder. Också i övrigt är det att rekommendera att man ser till att inga stigar skadas eller blir svårframkomliga.

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## Viltvård i skogsbruket

Viltvården inom skogsbruket syftar till att ta hänsyn till skogshönsfåglarnas och det övriga viltets livsmiljöer. Viltvård och en kontrollerad justering av populationerna är en viktig del av ett övergripande hållbart skogsbruk.
Läs mer: Skogsvårdens åtgärder | [Viltvård i skogsbruket](/sv/kategorier/viltvard-i-skogsbruket)

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## Vård av skogslandskapet

Det är skäl att värna om landskapsvården på objekt som tydligt påverkar närmiljön eller landskapet. Sådana objekt finns på backkrön, fjäll, åsar, bergskullar, i strandskogar, på öar, vid vägkanter och i skogsbryn i odlingslandskapet. Det går att göra närmiljön vackrare genom att framhäva enskilda grova träd, stora flyttblock, berg och kulturarv. Enstaka naturvårdsträd som lämnas som landskapsträd är ståtliga och ger betraktarens öga en fixpunkt i landskapet. En landskapsmässigt lyckad lösning betjänar också mångfalden och vattenvården.
Läs mer: Skogsvårdens åtgärder | [Vård av skogslandskapet](/sv/atgarder/vard-av-skogslandskapet)

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## Behandling av skogar på renskötselområdet

**Beakta renskötseln i skogsbruket**

Renskötsel är en viktig näring i norra Finland både för den regionala ekonomin och för områdets livskraft och kultur. Fastän de krav som renskötseln och skogsbruket ställer på markanvändningen till en del avviker från varandra, kan både renskötsel och skogsbruk utövas på samma områden. Det centrala är att de som brukar skogarna känner till vilka behov olika näringar har.
Rekommendationen är att man vid behandling av områden som är viktiga för renskötseln diskuterar med det lokala renbeteslaget och att man beaktar renskötseln i skogsbruket. I § 53 renskötsellagen (848/1990) är det stadgat att statens myndigheter på statens marker ska förhandla med företrädare för det berörda renbeteslaget vid planering av åtgärder som väsentligt inverkar på renskötseln. Från 2002 har det funnits ett avtal om hur renskötseln och Forststyrelsens verksamhet ska sammanjämkas på statens marker. Det nuvarande avtalet är från år 2013.

Nästan alla skogsbruksåtgärder påverkar renskötseln, renarna och speciellt deras tillgång på föda. Exempelvis avverkningar minskar tillgången på renarnas viktigaste föda, hänglavar. Därför är rekommendationen att granbestånd med hänglavar ska avverkas på vårvintern. Då blir de hänglavar som växer på kvistarna föda åt renarna just under den period som är viktig med tanke på tillgången på föda.
Speciellt på följande områden har skogsvårdsmetoderna stor betydelse för rennäringen:
- vinteruppehållsområden, speciellt områden med marklavar och hänglavar
- kalvningslanden, lugna fjäll- och åssluttningar där snön smälter tidigt på våren samt myrar
- renarnas flyttleder både mellan betesområden och till renskiljningsstängsel
- miljöer nära renstängsel och renskiljningsplatser.

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## Skogscertifieringens krav beträffande mångbruket

**FSC-certifieringen**

Skogscertifieringen (FSC och PEFC) främjar skogarnas mångbruk. Skogscertifieringen ställer bl.a. krav på framkomligheten längs friluftsleder, möjligheten till jakt och viltvård samt insamling av naturprodukter.
Enligt FSC-certifieringen bör skogsägaren skapa förutsättningar för mångbruk i sin skog genom att gynna sådana åtgärder som på lång sikt beaktar t.ex. svamp- och bärplockning och viltvård.

Skogsägaren förutsätts beakta sådana leder och konstruktioner som är viktiga för naturturismen och rekreationsbruket:
- Genom att bevara friluftsleder, markerade stigar och konstruktioner på områden med rekreationsområdesbeteckning på markdispositionsplanerade områden.
- Genom att genomföra skogsförnyelser på ett småskaligt sätt då de görs i närheten av friluftsleder som är utmärkta i landskapsplanen.
- Skogsägaren kan inte heller begränsa användningen av skogsbilvägar utan giltiga grunder.
Skogsägaren tar i beaktande följande viltvårdssynpunkter:

- I samband med skogsvårdsåtgärder bevarar skogsägaren sådana våtmarker och försumpade sänkor som är viktiga för viltet.
- I barrträdsdominerade skogar bevarar skogsägaren sådana arter som är viktiga för viltet (en, asp, al, rönn och sälg).
- Skogsägaren bevarar sådana torvmarker som viltmiljöer där dikning inte har lett till ökad virkesproduktion och som det inte är förnuftigt att iståndsättningsdika.
Kända spelplatser för tjäder markeras i skogsbruksplanen och beaktas på följande sätt i samband med skogsvårdsåtgärder:
- I samband med skogsförnyelse görs högst 0,5 ha stora förnyelseytor eller, om de är smala, högst 1 hektar stora, för att upprätthålla ett tillräckligt skogstäcke och variation i skogslandskapet.
- Viltbuskagen och ristäcket bevaras i alla skeden av skogsvården.

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## Skogscertifieringens krav beträffande mångbruket

**PEFC-certifieringen**

Enligt PEFC ska man säkerställa rättigheterna enligt allemansrätten och framkomligheten längs friluftsleder.
Att röra sig och vistas i skogen samt att plocka naturprodukter i skogarna är möjligt med stöd av allemansrätten.
Framkomligheten längs med friluftsleder upprätthålls för att främja skogarnas mångbruk. På friluftsleder utförs varken markberedning eller stubbrytning och inga kvistar och toppar lämnas kvar på dem. Fasta konstruktioner för friluftslivet får inte röras vid skogsvårdsåtgärder.

Skogs- och jaktorganisationerna samarbetar för att förhindra viltskador. Viltets levnadsförutsättningar tryggas också genom att lämna snår och trädslagsblandning i alla åtgärder i skogen.
PEFC främjar också spridning av information om insamling av ekologiska naturprodukter.

# Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

## \[H2\]

**Läs mer om ämnet:** Skötsel av en skogsfastighet | [**Hållbar skötsel och användning av skog**](/sv/kategorier/hallbar-skotsel-och-anvandning-av-skog)

Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

Vi har många möjligheter att utnyttja och använda skogen. För en skogsägare är det bra att känna till vilka andra nyttigheter den egna skogen kan producera förutom virke för försäljning. På vissa ställen kan det vara en bra lösning att pruta på virkesproduktionen och i stället satsa på att öka skogens rekreationsvärde.

Högstubbar gynnar mångfalden Antalet arter är högre i högstubbar som brutits av på naturlig väg än i konstgjorda högstubbar, och det finns också skillnader i artsammansättningenJonsell, M., Nitterus, K. &amp;amp; Stighäll, K. 2004: Saproxylic beetles in natural and manmade deciduous high stumps retained for conservation. Biol. Conserv. 118: 163-173.. Många arter, bland dem också flera hotade arter, trivs emellertid bra också i konstgjorda högstubbar. Både svampar, insekter och hålbyggare drar nytta av högstubbar. Många pollinerande insekter utnyttjar till exempel de larvgångar som olika skalbaggsarter har grävt i stående, döda lövträdsstammar. Tillverkning av högstubbar är en fungerande och nyttig naturvårdsmetod, särskilt för de skalbaggsarter som lever i död ved. Vilka arter som förekommer i högstubbar är beroende av trädslaget, diametern, åldern samt miljöförhålladena&nbsp;Lindhe, A. &amp;amp; Lindelöw, Å. 2004: Cut high stumps of spruce, birch, aspen and oak as breeding substrates for saproxylic beetles. For. Ecol. Manage. 203: 1-20.. Högstubbar av lövträd gynnar flest arterLindhe, A. &amp;amp; Lindelöw, Å. 2004: Cut high stumps of spruce, birch, aspen and oak as breeding substrates for saproxylic beetles. For. Ecol. Manage. 203: 1-20.,Jonsell, M., Nitterus, K. &amp;amp; Stighäll, K. 2004: Saproxylic beetles in natural and manmade deciduous high stumps retained for conservation. Biol. Conserv. 118: 163-173.. Miljöfaktorerna i närheten av högstubben har störrre betydelse för antalet arter än stubbens diameterLindhe, A., Lindelöw, Å. &amp;amp; Åsenblad, N. 2005: Saproxylic beetles in standing dead wood density in relation to substrate sun-exposure and diameter. Biodivers. Conserv. 14: 3033-3053.. Tillverkning av högstubbar Högstubbar ska helst tillverkas vid både gallrings- och förnyelseavverkningar. Högstubbar som lämnas i gallringsbestånd gynnar andra arter än de som lämnas på en förnyelseytaLindbladh, M. &amp;amp; Abrahamsson, M. 2008: Beetle diversity in high-stumps from Norway spruce thinnings. Scand. J. For. Res. 23: 339-347.. Betydelsen av högstubbar är särskilt stor då det är ont om naturlig död ved i ett bestånd. Då toppen av den avkapade stammen lämnas att ligga invid högstubben blir effekten av åtgärden mångdubbel, eftersom också de arter som är beroende av lågor gynnas. Nyttan kan göras ännu större genom att välja rätt trädslag och strategiska ställen att ställa högstubbarna på. Högstubbar som ställs invid grupper av naturvårdsträd upprätthåller dödvedskontinuiteten bättre tillsammans med naturvårdsträden. Om högstubbarna ställs i en skogskant gynnas fåglarna och steklar som trivs i halvöppna miljöer. Många arter av skalbaggar och bin kan dra nytta av högstubbar som står i solgasset på en förnyelseyta. Flest arter kan dra nytta av högstubbarna om de ställs nära naturobjekt och skyddsområdenHallinger, M., Kärvemo, S. &amp;amp; Ranius, T. 2018: Does it pay to concentrate conservation efforts for dead-wood dependent insects close to existing reserves: a test on conservation planning in Sweden. Insect Conservation and Diversity 11: 317-329.. En grov högstubbe är både yt- och volymmässigt större än en klen, vilket gör att den erbjuder mer näringssubstrat för olika organismer och ger mer utrymme för fåglar och steklar att bygga bon. Både fåglar och steklar trivs bättre i höga högstubbar än i låga eftersom lägre högstubbar lätt blir fuktigaBjörklund, H., Purhonen, J., Paukkunen, J., Pitkänen, S., Stigell, E. &amp;amp; Sutinen, S. 2023: Tekopökkelöiden tekeminen talousmetsissä: Opas metsänomistajille ja metsäammattilaisille. Luonnontieteellinen keskusmuseo LUOMUS, Helsingin yliopisto.. Olika arter föredrar högstubbar av olika trädslag. Därför är det bra att kapa högstubbar av både barr- och lövträd, och gärna så att de är så grova och höga som möjligt. Lövträdslag som är sällsynta i trakten ska ändå inte kapas till högstubbar, de gör bäst nytta som levande naturvårdsträd. Högstubbar kan gärna placeras både i närheten av grupper av naturvårdsträd och viltbuskage och i de mer öppna delarna av förnyelseytan. Bild: © Teemu Huikuri Högstubbar som markörer Det är vanligen lätt att skilja mellan en kapad högstubbe och en naturlig. Det här kan utnyttjas för att använda högstubbar som markörer för värdefulla objekt så att de är lättare att upptäcka. Man kan till exempel använda högstubbar för att markera fornlämningar, friluftsleder eller grupper av naturvårdsträd i en gallringsskog. Träd som är värdefulla för mångfalden men som står i närheten av fasta strukturer eller trafikleder kan också kapas till högstubbar. Risker med högstubbar Färska högstubbar lockar skalbaggarToivanen, T. &amp;amp; Kotiaho, J.S. 2010: The preferences of saproxylic beetle species for different dead wood types created in forest restoration treatments. Can. J. For. Res. 40: 445-464.&nbsp;som äter ved och bast och samtidigt de parasiter och rovdjur som utnyttjar demHedgren, P. O. 2007. Early arriving saproxylic beetles (Coleoptera) and parasitoids (Hymenoptera) in low and high stumps of Norway spruce. Forest Ecology and Management, 241, 155-161.. Mängden högstubbar per avverkning är ändå relativt liten och deras volym likaså, vilket gör att det är osannolikt att de märkbart ökar risken för barkborreskador. Högstubbar som håller på att torka och där barken redan lossnat eller håller på att flagna av innebär ingen risk för insektskador. Död ved av det här slaget kan tvärtom utgöra boplatser för rovdjur och parasiter som utgör naturliga fiender till granbarkborren och kan bromsa dess spridningMelin, M., Laakso, T., Kärkkäinen, L., Packalen, T. &amp;amp; Viiri, H. 2021. Kirjanpainajatuhot, suojelualueet ja aluevaraukset – lainsäädäntö ja mahdolliset ongelmakohdat tuhojen levitessä. Metsätieteen aikakauskirja 2021-10522. Tieteen tori. 9 s.. Konstgjorda högstubbar ger snabbt död ved, vilket gynnar många arter som kräver död ved som livsmiljö. Bild: © Erkki Oksanen/Luke.

Lahopuujatkumolla tarkoitetaan tilannetta, jossa alueella on samanaikaisesti eri lahoasteen lahopuita. Metsään syntyy myös uutta tuoretta lahopuuta. Hyvässä lahopuujatkumossa kohteella olevasta lahopuusta noin kolmasosa on pitkälle lahonneita, kolmasosa keskilahoja ja kolmasosa vastikään kuollutta puuta.
Lahopuujatkumo voi esiintyä kohteella luontaisesti. Sitä voidaan myös ylläpitää jättämällä eläviä säästöpuita ja tekemällä tekopökkelöitä.

Metsän monimuotoisuudelle tärkeitä rakennepiirteitä ovat vanhat ja kookkaat puut, järeät lahopuut sekä kasvatettavaan puustoon liittyvät ominaisuudet, kuten lehtipuusekoitus ja paikoittainen tiheä alikasvos.

Skogsägaren kan främja mångfalden genom att bevara och förstärka sådana strukturdrag som är viktiga för mångfalden. Levnadsvillkoren för skogshönsfåglar kan till exempel förbättras genom att lämna grupper av lövträd i plantskog och genom att lämna vissa partier ogallrade i gallringsskog.

# Konstgjorda högstubbar

## Högstubbar gynnar mångfalden

Antalet arter är högre i högstubbar som brutits av på naturlig väg än i konstgjorda högstubbar, och det finns också skillnader i artsammansättningen. Många arter, bland dem också flera hotade arter, trivs emellertid bra också i konstgjorda högstubbar. Både svampar, insekter och hålbyggare drar nytta av högstubbar. Många pollinerande insekter utnyttjar till exempel de larvgångar som olika skalbaggsarter har grävt i stående, döda lövträdsstammar. Tillverkning av högstubbar är en fungerande och nyttig naturvårdsmetod, särskilt för de skalbaggsarter som lever i död ved. Vilka arter som förekommer i högstubbar är beroende av trädslaget, diametern, åldern samt miljöförhålladena . Högstubbar av lövträd gynnar flest arter,. Miljöfaktorerna i närheten av högstubben har störrre betydelse för antalet arter än stubbens diameter.

# Konstgjorda högstubbar

## Tillverkning av högstubbar

Högstubbar ska helst tillverkas vid både gallrings- och förnyelseavverkningar. Högstubbar som lämnas i gallringsbestånd gynnar andra arter än de som lämnas på en förnyelseyta. Betydelsen av högstubbar är särskilt stor då det är ont om naturlig död ved i ett bestånd. Då toppen av den avkapade stammen lämnas att ligga invid högstubben blir effekten av åtgärden mångdubbel, eftersom också de arter som är beroende av lågor gynnas.
Nyttan kan göras ännu större genom att välja rätt trädslag och strategiska ställen att ställa högstubbarna på. Högstubbar som ställs invid grupper av naturvårdsträd upprätthåller dödvedskontinuiteten bättre tillsammans med naturvårdsträden. Om högstubbarna ställs i en skogskant gynnas fåglarna och steklar som trivs i halvöppna miljöer. Många arter av skalbaggar och bin kan dra nytta av högstubbar som står i solgasset på en förnyelseyta. Flest arter kan dra nytta av högstubbarna om de ställs nära naturobjekt och skyddsområden.
En grov högstubbe är både yt- och volymmässigt större än en klen, vilket gör att den erbjuder mer näringssubstrat för olika organismer och ger mer utrymme för fåglar och steklar att bygga bon. Både fåglar och steklar trivs bättre i höga högstubbar än i låga eftersom lägre högstubbar lätt blir fuktiga. Olika arter föredrar högstubbar av olika trädslag. Därför är det bra att kapa högstubbar av både barr- och lövträd, och gärna så att de är så grova och höga som möjligt. Lövträdslag som är sällsynta i trakten ska ändå inte kapas till högstubbar, de gör bäst nytta som levande naturvårdsträd.

# Konstgjorda högstubbar

## Högstubbar som markörer

Det är vanligen lätt att skilja mellan en kapad högstubbe och en naturlig. Det här kan utnyttjas för att använda högstubbar som markörer för värdefulla objekt så att de är lättare att upptäcka. Man kan till exempel använda högstubbar för att markera fornlämningar, friluftsleder eller grupper av naturvårdsträd i en gallringsskog. Träd som är värdefulla för mångfalden men som står i närheten av fasta strukturer eller trafikleder kan också kapas till högstubbar.

# Konstgjorda högstubbar

## Risker med högstubbar

Färska högstubbar lockar skalbaggar som äter ved och bast och samtidigt de parasiter och rovdjur som utnyttjar dem. Mängden högstubbar per avverkning är ändå relativt liten och deras volym likaså, vilket gör att det är osannolikt att de märkbart ökar risken för barkborreskador. Högstubbar som håller på att torka och där barken redan lossnat eller håller på att flagna av innebär ingen risk för insektskador. Död ved av det här slaget kan tvärtom utgöra boplatser för rovdjur och parasiter som utgör naturliga fiender till granbarkborren och kan bromsa dess spridning.

# Konstgjorda högstubbar

## Vetskap om kostnaderna stöder beslutsfattandet

Det finns en lång rad naturvårdsmetoder som kan utnyttjas i samband med olika skogsbruksåtgärder och i skogens olika utvecklingsskeden utan att det uppstår nämnvärda kostnader. Men om säljbart virke lämnas kvar i skogen eller om produktiv skogsmark lämnas utanför virkesproduktion uppkommer onekligen kostnader. I sådana fall är det viktigt för skogsägaren att kunna väga kostnaderna mot nyttan med åtgärden så att besluten är i linje med den egna målsättningen för skogsbruket.
Tryggandet av mångfalden utgör en del av ett hållbart skogsbruk och förbättrar de framtida verksamhetsförutsättningarna för skogsbruket. Man kan också se kostnaderna för naturvården som en investering som ger avkastning i framtiden. Naturvården kan till exempel bidra till att bevara skogarnas virkesproduktionsförmåga genom att förbättra deras hälsa och motståndskraft, vilket är viktigt vid anpassningen till klimatförändringen.

# Konstgjorda högstubbar

## Kostnadseffekter av olika metoder att trygga viktiga strukturdrag

Förlusten av avverkningsintäkter på grund av att man lämnar **naturvårdsträd** är direkt beroende av trädens antal och volym. Till detta kommer ytterligare den långsiktiga markreservering som grupper av naturvårdsträd representerar och som lämnas utanför virkesproduktionen. Större grupper av naturvårdsträd fungerar bäst ekologiskt sett, men kan innebära en stor kostnadspost för en liten skogslägenhet.
Det ekonomiska värdet av **död ved** är marginell. Det kan emellertid uppstå kostnader vid markberedningen då maskinföraren behöver köra runt lågorna och undvika att söndra dem. Kostnadseffekten av det här är i allmänhet ändå liten. Om man driver ut energived från avverkningsytan blir utfallet mindre om man lämnar kvar den döda veden i skogen, vilket minskar intäkterna. Långt nedbruten död ved saknar emellertid värde som energived.
Det inkomstbortfall som hänför sig till **högstubbar** är beroende av trädslaget, storleken och kvaliteten på högstubben. Kostnaden för att lämna en typisk högstubbe vid förstagallring är under en euro och vid senare gallringar i allmänhet 1–3 euro per högstubbe. Om trädets krona tas tillvara är kostnadseffekten något mindre.

Då man lämnar **viltbuskage** vid röjning uppstår en kostnadsinbesparing som motsvarar den oröjda arealen. Viltbuskagen påverkar inte virkesproduktionen eftersom ett enskilt buskage står kvar bara under en begränsad tid. Ett viltbuskage som lämnats vid en gallring kan mycket väl avverkas i samband med en slutavverkning. Viltbuskagen utgör heller inget hinder med tanke på villkoren i skogsbrukets stödsystem (Metka) så länge de inte utgör över 10 % av arealen.
**Lövinslag** och blandskogsbruk är kostnadseffektiva sätt att öka mängden livsmiljöer i skogen. Så länge lövinslaget är måttligt uppstår normalt inga ekonomiska förluster, och det samma gäller blandbestånd. Lövinslag förbättrar markens egenskaper i barrskogar, det kan alltså löna sig att upprätthålla ett inslag av lövträd också med tanke på ekonomin, särskilt om trädslaget som gynnas är vårtbjörk. Avverkningsintäkterna från ett blandbestånd är inte helt beroende av virkespriset för ett enda trädslag eller virkessortiment, man kan alltså se blandbestånd som ett sätt att sprida den ekonomiska risken. Det ekonomiska resultatet är däremot inte nödvändigtvis bättre i en blandskog än i en monokultur. Om inslaget av sådana trädslag som inte har ett ekonomiskt värde är rikligt, minskar avverkningsintäkterna som kan fås från beståndet i viss mån.

# Konstgjorda högstubbar

## Möjligheter att påverka naturvårdens kostnadseffektivitet

De kostnader som naturvården orsakar är i allmänhet små och de kan ytterligare minskas om åtgärderna planeras väl. Det är då viktigt att välja sådana åtgärder som lämpar sig bäst för beståndet i fråga och att utnyttja befintliga strukturdrag så klokt som möjligt.
En del av kostnaderna för naturvården är direkta, till exempel då säljbart virke lämnas kvar i skogen i samband med en skogsvårdsåtgärd. Kostnadseffektiviteten kan förbättras genom att lämna träd som är värdefulla med tanke på mångfalden, men som har ett marginellt ekonomiskt värde, till exempel asp. Det här gäller också träd med dåliga virkestekniska egenskaper, till exempel träd med förgrenade stammar eller krökar. Då man tillverkar högstubbar kan igen toppen tas tillvara för att minska kostnaderna för naturvården.
Det finns också andra metoder att minimera kostnaderna, bland annat genom att rikta in åtgärderna på rätt sätt och att koncentrera dem till vissa platser. Grupper av naturvårdsträd kan gärna placeras på ställen som är besvärliga ur virkesdrivningssynvinkel, såsom stenbunden mark, försumpade svackor och små, särskilt bördiga beståndspartier. Då naturvårdsträden lämnas i grupp, uppstår en lokal miljö där träd som faller omkull inte försvårar skogsvården och där de får ligga ostörda medan de sakta bryts ned.

I vissa fall kan naturvården innebära att inget onödigt arbete utförs, vilket har direkta, positiva kostnadseffekter. Överdrivet röjande kan göra att värdefulla strukturdrag förstörs. Om röjningen är mer selektiv så att en del av granunderväxten lämnas som viltbuskage innebär det också en kostnadsinbesparing. Ett annat exempel på kostnadseffektivitet i naturvården är att lämna lövträd i luckor eller att lämna lövträd stället för barrträd av dålig kvalitet. I samband med förnyelser kan man också göra en viss kostnadsinbesparing genom att lämna befintlig underväxt och utnyttja naturplantor.

Taloudellisten näkökulmien pohdinta on osa talousmetsien luonnonhoitoa samoin kuin ekologisten näkökulmien miettiminen on osa metsänhoitoa. Luonnon monimuotoisuuden kannalta tärkeitä rakennepiirteitä voidaan ylläpitää ja vahvistaa talousmetsissä usein melko pienillä kustannuksilla. Toisaalta joskus ekologisesti kestävät valinnat edellyttävät suurempia taloudellisia panostuksia. Luonnon kannalta parhaat voivat olla myös taloudellisesti ja teknisesti järkeviä.
Talousmetsien luonnonhoidosta metsänomistajalle aiheutuvat kustannukset tai tulonmenetykset jäävät tavallisesti omistajan itsensä kannettavaksi. Kustannuksista merkittävän osan aiheuttaa välitön puuston arvoon perustuva tulonmenetys.
Luonnonhoito voi toisaalta myös säästää metsänomistajalta kustannuksia tai työaikaa, kun esimerkiksi suojatiheikköjä jätetään raivaamatta. Osa luonnonhoidon toimenpiteistä ei välttämättä vaikuta lainkaan tai hyvin vähän hakkuutuloon kuten lahopuiden tai taloudellisesti vähämerkityksisten lehtipuiden säästäminen.

# Konstgjorda högstubbar

## Naturvårdsträden blir gamla och grova

I naturskog förekommer gamla och grova träd i skogens alla utvecklingsskeden. Då man lämnar levande naturvårdsträd kommer en del av dem att stå kvar också då skogen förnyats och ungskogen vuxit upp. På längre sikt kan naturvårdsträden förbättra levnadsförhållandena för arter som är beroende av äldre trädindivider. De kan fungera som ett slags ”livbojar” för en del av de arter som annars kunde ha svårt att överleva under förnyelseskedet.
Levande naturvårdsträd gör också skogens struktur mer mångsidig eftersom de inte är knutna till beståndets omloppstid, utan lever och dör i egen takt. Alla träd dör förr eller senare, också naturvårdsträden. Då de dör eller faller omkull bildar de död ved som gynnar de arter som är beroende av just död ved. Ju mer naturvårdsträd som lämnas och ju grövre de är, desto bättre upprätthåller de populationerna hos de arter som är knutna till grova, levande eller döda träd.

# Konstgjorda högstubbar

## Lövträd gynnar såväl arterna som trädbeståndet

Ett av de mest effektiva sätten att förbättra levnadsförhållanden för många arter är att gynna lövinslag och blandbestånd i våra barrträdsdominerade ekonomiskogar. Lövträden är viktiga för svampar, växter och djur, men också för skogsekosystemets funktion. Lövträdsförnan har till exempel en positiv inverkan på näringscirkulationen i marken och på skogens hälsa och höjer markens produktionsförmåga.
Det rekommenderas därför i de flesta fall att ha ett lövinslag i ekonomiskogarna, såväl med tanke på naturvården som med tanke på den ekonomiska avkastningen. Det uppkommer vanligen ett mångsidigt uppslag av lövträd vid förnyelse av granbestånd. En del av de här naturplantorna kan utnyttjas för att komplettera luckor som uppstått i plantskogen och för att göra skogen mer mångsidig. Redan en blandskog av tall och gran skapar en mer varierat skogsekosystem jämfört med en monokultur av enbart tall eller gran.

Lehtipuut, lahoavat puut ja vanhat elävät puut ovat elinehto tuhansille eliölajeille ja vallitseva osa havumetsän elämää, ja turvaavat metsäekosysteemin toiminnan vaikuttamalla hajotukseen, eliökantojen säätelyyn ja ravinteiden kiertoon. Monimuotoiset metsät turvaavat myös vesistöjen monimuotoisuutta sekä ovat vähemmän alttiita ilmastonmuutoksen riskeille. Siksi metsien hoito- ja hakkuutöissä ylläpidetään lehtipuita, lahoavia puita, vanhoja eläviä puita ja paikoittain alikasvosta. Talousmetsien luonnonhoidossa tätä kutsutaan monimuotoisuudelle tärkeiden rakennepiirteiden edistämiseksi. Rakennepiirteiden lisäämiseen ja ylläpitämiseen löytyy keinoja kaikkien kehitysvaiheiden metsiköihin alkaen taimikonhoidosta päätehakkuuseen asti.

# Konstgjorda högstubbar

## Naturvård kan bidra till att mildra skogsbrukets effekter på landskapet

Traditionellt har mångbruket av skogen kopplats till friluftsliv och bär- och svampplockning med stöd av allemansrätten. De bästa rekreationsskogarna är mångsidiga och ger möjlighet till olika slags upplevelser. Ofta kan både lättillgängliga och svårtillgängliga skogar uppskattas som goda rekreationsmiljöer.
Skogsägaren kan utnyttja naturvården för att göra skogen mer intressant och rik på upplevelser med tanke på rekreationsbruket. Grupper av naturvårdsträd och enstaka grova, solitära träd på en förnyelseyta mjukar upp landskapsbilden efter en slutavverkning. Landskapets värde ökar också om trädbeståndet har varierande struktur, innehåller olika trädslag och om där ingår lövträd och viltbuskage.

# Konstgjorda högstubbar

## Naturvård gynnar viltet

Eftersom en stor del av de jaktbara arterna lever i ekonomiskog, påverkas deras livsmiljö av hur vi sköter skogen. Naturvården i ekonomiskogarna stärker alltså inte bara mångfalden i naturen i allmänhet, utan också viltets levnadsvillkor. Viltet, i synnerhet hjortdjuren, påverkar i sin tur trädslagsfördelningen och trädbeståndens struktur.
Skogsägaren kan själv avgöra hur mycket han eller hon vill prioritera viltet vid olika åtgärder. Om viltvården är speciellt betydelsefull för skogsägaren kan det här beaktas redan vid planeringen av skogsbruket. Skogshönsfåglarna kan exempelvis gynnas genom att man lämnar viltbuskage där de kan söka skydd mot rovdjur. Viltet drar också nytta av lövinslag.

Metsien monikäyttömahdollisuudet, kuten luonnontuotteiden keruu, retkeily ja metsästys, tarvitsevat tuekseen niitä huomioivaa talousmetsien luonnonhoitoa. Monikäyttömahdollisuuksien edistäminen lisää merkittävästi metsätalouden toimenpiteiden yleistä hyväksyttävyyttä. Monikäyttö saattaa olla myös osa metsänomistajan metsätaloutta.

# Konstgjorda högstubbar

## Effekter på kolhalten i trä och träprodukter

Naturvårdsåtgärder påverkar mångfalden – biodiversiteten – i ett bestånd. Då ett trädbestånd är livskraftigt bibehåller det sin förmåga att binda och lagra kol samtidigt som dess förmåga att motstå olika skador upprätthålls. Ett trädbestånd binder kol också utan några särskilda naturvårdsåtgärder, men på längre sikt stöder naturvården målet att bromsa klimatförändringen.
Det kol som binds i skogen lagras i marken, i träden och i övrig vegetation
. Av de olika naturvårdsåtgärderna är det i synnerhet då vi bevarar träden i skyddszoner och naturobjekt samt lämnar naturvårdsträd och död ved som vi bidrar till att öka kolförrådet i träden och marken. Vilken effekt åtgärderna har är närmast beroende av mängden och typen av den döda ved som lämnas kvar i skogen.Död ved har en stor betydelse för både naturvården och för att upprätthålla skogens kolförråd.

Barrträd och torrakor bryts ned långsammare än lövträd och lågor och bevaras därför en längre tid . Särskilt gamla torrfuror kan fungera som kolförråd i decennier, i norra Finland ännu längre än i södra delen av landet. Om den döda veden i stället skulle användas som energived skulle kolet den innehåller frigöras omedelbart.
Plantsättningen och plantornas tillväxt i närheten av naturvårdsträd är relativt långsam. Å andra sidan ger naturvårdsträden i regel upphov till nya plantor på förnyelseytan på samma sätt som vanliga fröträd, även om effekten är ojämn. Tillväxten i plantbeståndet kan tillfälligt försvagas av naturvårdsträden, men effekten är som minst när träden lämnas i grupper. Å andra sidan har naturvårdsträd visat sig ha en positiv inverkan på mångfalden av mykorrhiza i det avverkade området och på mykorrhizabildningen hos de nya plantorna. Detta förbättrar plantorna förmåga att ta upp vatten och näringsämnen från marken, och stärker på så sätt plantornas tillväxt och kolbindning.

# Konstgjorda högstubbar

## Effekter på markens kolförråd

De naturvårdsåtgärder som vidtas i ekonomiskogarna ökar i allmänhet kolförrådet i skogsmarken. Då död ved bryts ner frigörs en del av kolet i atmosfären medan en del binds i marken för en längre tid.

Talousmetsien luonnonhoidolla turvataan metsien ekosysteemin toimintaa. Kohdistamalla luonnonhoidon toimenpiteet oikein parannetaan niiden positiivisia vaikutuksia myös metsien hiilensidontaan ja varastointiin.

# Konstgjorda högstubbar

## Exempel på lämpliga tillfällen att ställa högstubbar

- En gallrings- eller slutavverkning utförs i ett bestånd där det förekommer mycket litet död ved.
- Man vill märka ut ett viktigt terrängparti, t.ex. en fast fornlämning i terrängen
- Ett träd som annars skulle lämnas som naturvårdsträd men som kunde falla över en väg, byggnad eller elledning görs i stället till en högstubbe.
- Ett träd som ska fällas står på en besvärlig plats i terrängen, t.ex. vid ett flyttblock.
- Det finns en önskan att förbättra levnadsförhållandena för hålhäckande fåglar och pollinatör.
- Man vill inte att glasbjörkar som lämnas kvar på en förnyelseyta ska fröa av sig.

Lahopuun määrää voidaan lisätä aktiivisesti tekemällä tekopökkelöitä katkaisemalla puun runko noin 2–5 metrin korkeudelta. Tekopökkelöitä on suositeltavaa tehdä pääasiassa kuusista ja koivuista sekä mäntyvaltaisissa metsissä koivuista ja männyistä. Harvinaisemmat lehtipuut on suositeltavaa jättää eläviksi säästöpuiksi. Monimuotoisuushyöty lisääntyy, mikäli tekopökkelön katkaistu latvaosa jätetään korjaamatta.

# Konstgjorda högstubbar

## Gallringsavverkning och kontinuerlig beståndsvård

- Vid valet av trädslag för högstubbarna väljs i första hand gran och björk, i talldominerad skog tall och björk.
- Lövträdslag som är sällsynta i trakten ska ändå inte kapas till högstubbar, de gör bäst nytta som levande naturvårdsträd.
- Träd som är döda eller i dåligt skick kapas inte utan lämnas för att bilda naturlig död ved.
- Om möjligt ska högstubbarna göras höga och tillverkas av grova stammar.
- Högstubbar kan användas för att markera var grupper av naturvårdsträd och viltbuskage är placerade i gallringsskogar.
- Toppen av ett avkapat träd kan lämnas kvar i skogen, gärna i en grupp av naturvårdsträd.

# Konstgjorda högstubbar

## Förnyelseavverkning

- Vid valet av trädslag för högstubbarna väljs i första hand gran och björk, i talldominerad skog tall och björk.
- Lövträdslag som är sällsynta i trakten ska ändå inte göras till högstubbar, de gör bäst nytta som levande naturvårdsträd.
- Träd som är döda eller i dåligt skick görs inte till högstubbar utan lämnas för att bilda naturlig död ved.
- Om möjligt ska högstubbarna göras höga och tillverkas av grova stammar. Träd av dålig virkesteknisk kvalitet kan gärna göras till högstubbar i samband med förnyelseavverkning.
- Det lönar sig att ställa högstubbar både i solgasset i mitten av förnyelseytan och i en mer skuggig skogskant eller en grupp av naturvårdsträd.
- Toppen av ett avkapat träd kan lämnas kvar i skogen, gärna i en grupp av naturvårdsträd.

Högstubbar är naturligt avbrutna eller avkapade, stående stammar. I det här avsnittet behandlas konstgjorda högstubbar som kapats av på 2-5 meters höjd i samband med avverkning. Då då stammen kapats av, rekommenderas att den övre delen av stammen placeras invid högstubben och lämnas som en låga (liggande trädstam) som småningom bryts ned. Högstubbar är ett bra sätt att snabbt skapa både stående och liggande död ved, vilket det är ont om, särskilt i yngre skog. Både högstubbarna och de avkapade, liggande stammarna fungerar som mångsidiga livsmiljöer för många svamp- och insektsarter som lever i död ved och erbjuder samtidigt boplatser för hålbyggande fåglar.

Konstgjorda högstubbar

Viltbuskage gynnar mångfalden I skogar med mångsidig struktur kan djuren lätt hitta skydd på marknivå samtidigt som både skogshönsfåglar och andra arter kan dra nytta av att skogen har både täta och glesa partier. Gallringsavverkningar leder ofta till att träd- och buskskiktet får en mer ensidig struktur, vilket innebär att de inte längre erbjuder samma skydd som tidigareLilja S. &amp;amp; Kuuluvainen T. 2005. Structure of old Pinus sylvestris dominated forest stands along a geographic and human impact gradient in mid-boreal Fennoscandia. Silva Fennica vol. 39 no. 3 article id 377.. Låggallring och förröjning som utförs alltför schematiskt leder till att det uppstår brist på skydd för de djur som behöver det. Det är ofta lätt att göra strukturen i en ekonomiskog mer mångsidig genom att lämna viltbuskage där det förekommer träd av olika storlek och ålder tillsammans med skyddande undervegetation. Den här typen av skyddande buskage kallas viltbuskage för att de är speciellt viktiga som skydd för bl.a. skogshönsfåglar, men andra arter som markhäckande fåglar och skogshare drar också nytta av demHiltunen, M., Kauhala, K. &amp;amp; Lindén, H. 2004. Habitat use of the mountain hare Lepus timidus in summer: the importance of different vegetation layers. Acta Theriologica 49: 479–490.. Skog med buskage och träd av varierande ålder gynnar många olika skogsarter och är viktiga för mångbruket och landskapetSilvennoinen, H. 2017: Metsämaiseman kauneus ja metsänhoidon vaikutus koettuun maisemaan metsikkötasolla. Dissertationes Forestales 242: 1-86.,Brodie, L.C., &amp;amp; Harrington, C.A. 2020. Guide to variable-density thinning using skips and gaps. Gen. Tech. Rep. PNW-GTR-989. Portland, OR: U.S. Department of Agriculture, Forest Service, Pacific Northwest Research Station. 37 s.. På kortare sikt tillför viltbuskagen först och främst variation i beståndsstrukturen och skydd för djuren. På längre sikt kan de utvecklas till grupper av naturvårdsträd och också producera död ved. Död ved uppstår naturligt i viltbuskage och ogallrade skogspartier genom trädens inbördes konkurrensTikkanen, O.-P., Matero, J., Mönkkönen, M., Juutinen, A. &amp;amp; Kouki, J. 2012. To thin or not to thin: bio-economic analysis of two alternative practices to increase amount of coarse woody debris in managed forests. European Journal of Forest Research 131: 1411–1422., även om den döda ved som då uppstår huvudsakligen har klena dimensioner. Kriterier för ett bra viltbuskage Viltbuskage etableras genom att lämna små träd och buskar och grupper av underväxt. Viltbuskage lämnas i samband med såväl plantskogsvård som vid förröjning inför gallrings- och slutavverkning. Syftet med att lämna viltbuskage är att upprätthålla en gynnsam livsmiljö för skogens djur och erbjuda dem skydd och föda. Små granar vars kvistar går ända ned till marken ger bäst skydd och bildar naturliga viltbuskage. Också lövträd och buskar ska gärna ingå i ett bra viltbuskage. Viltbuskage ska gärna lämnas där det förekommer naturliga buskage, som i fuktiga svackor eller vid kanten av torvmarker eller diken. Andra lämpliga platser att lämna viltbuskage är i skogsbryn och lövträdsgrupper, kring bergbunden mark och blockmark samt i kanten av plantskog. Om viltbuskagen är rätt placerade kan de fungera som korridorer längs vilka olika arter kan förflytta sig från en livsmiljö till en annan. Viltvårdsaspekter på viltbuskage Både järpe, orre och tjäder gynnas av att det finns ett buskskikt på 0–5 meters höjd över marken som ger skydd åt deras kycklingar. Tjädern och järpen vill dessutom ha ett trädskikt av högre träd där de rör sig med sina kycklingkullarMelin, M., Mehtätalo, L., Miettinen, J., Tossavainen, S. &amp;amp; Packalen, P. 2016. Forest structure as a determinant of grouse brood occurrence - an analysis linking LiDAR data with presence/absence field data. Forest Ecology and Management 380: 202–211.,Klein, J., Thor, G., Low, M., ym. 2020. What is good for birds is not always good for lichens: Interactions between forest structure and species richness in managed boreal forests. Forest Ecology and Management 473: 118327.. Skogshönsfåglar vistas ofta i kanten av buskage som gränsar mot öppen terräng dit de vid behov kan ta sin tillflyktHelle, P., Jokimäki, J. &amp;amp; Lindén, H. 1990. Metsokukkojen elinympäristövalinta Pohjois-Suomessa – radiotelemetrinen tutkimus. Suomen Riista 36: 72–81.,Gjerde, I. 1991. Cues in winter habitat selection by capercaillie. I. Habitat characteristics. Ornis Scandinavica 22: 197–204.. Om det finns ont om skydd vid marknivå misslyckas skogshönsfåglarnas häckning lättareLudwig, G.X. 2007. Mechanisms of population declines in boreal forest grouse. Väitöskirja, Jyväskylän yliopisto. 48 s.. Det är ännu okänt hur många viltbuskage som behövs för att upprätthålla livskraftiga stammar av skogshönsfåglar, hare och hjortdjur. Allra viktigast är ändå att buskagen erbjuder tillräckligt skydd för rovdjur och att avståndet mellan dem inte är för stort. Genom att lämna en större mängd små viltbuskagen kan man åstadkomma ett mer täckande nätverk av viltbuskage där avståndet mellan dem är litet, hellre än att avsätta samma areal för några större buskagen. Tillsvidare är det emellertid oklart om små viltbuskagen, eller sådana som finns på kargare ståndorter och inte innehåller så mycket gran, erbjuder ett tillräckligt gott skydd mot rovdjur. Viltbuskage består i huvudsak av granunderväxt vars kvistar sträcker sig ned till marken. Viltbuskage ska helt lämnas där de förekommer naturligt och gärna i anslutning till grupper av naturvårdsträd. Bild: © Teemu Huikuri

Alikasvos on nuorempaa ja matalampaa puustoa, joka kasvaa vallitsevan latvuskerroksen alla.

Underväxten består i allmänht av plantor och har oftast uppkommit naturligt. Vid beståndsvård trädskiktvis kan man utnyttja underväxten vid skötseln av tvåskiktade bestånd. Den kan också utnyttjas vid kontinuerlig beståndsvård. Det kan vara nödvändigt att avlägsna underväxt som stör avverkning med en förröjning.

Ensiharvennus on ensimmäinen kasvatushakkuu, ja se tuottaa myyntikelpoista kuitu- ja energiapuuta. Ensiharvennuksen tärkein tavoite on parantaa kasvatettavan puuston laatua ja turvata puuston järeytymistä.

Förstagallringen är en skogsvårdsåtgärd som har stor betydelse för hur beståndet utvecklas i framtiden och vilken dess värdetillväxt blir. Träden växer bra när de har tillräckligt med utrymme, ljus, näring och vatten. När träden växer ökar konkurrensen om utrymme i beståndet. Följden blir att trädens levande krona blir mindre och att diametertillväxten avmattas. Om man vill att beståndet ska producera grov stock så snabbt som möjligt är förstagallringen en nära nog nödvändig åtgärd.
Förstagallringen görs i allmänhet då beståndets övre höjd är 12-15 meter. Tidpunkten är beroende av huvudträdslaget, stammarnas storlek, tätheten i beståndet och ståndorten. Kvaliteten på beståndet förbättras om man ser till att lämna kvar livskraftiga träd av hög kvalitet vid förstagallringen. Träd i dåligt skick eller av dålig kvalitet gallras bort, bland dem också härskande träd av dålig kvalitet, samtidigt som man strävar till att uppnå målsatt täthet.

Harvennus (myöhempi harvennus) on ensiharvennuksen jälkeen varttuneeseen kasvatusmetsikköön tehtävä harvennus, jolla voidaan edistää erilaisia metsänhoidollisia ja taloudellisia tavoitteita.

Ett av de viktigaste målen är att få avverkningsintäkter och därigenom förbättra avkastningen på det kapital som virkesförrådet representerar. Gallringsmallarna används som utgångspunkt vid alla gallringsavverkningar. De baserar sig på grundyta och övre höjd. Oberoende av gallringsmetod lämnas friska träd med livskraftig krona och av god kvalitet att växa i den mängd gallringsmallarna rekommenderar.
Bestånd med en grundytevägd medeldiameter på brösthöjd över 16 cm och brösthöjdsålder på minst 25 år klassificeras som grövre gallringsbestånd. I det här skedet är förstagallringen vanligen redan utförd och tillväxten i beståndet är bra.

Uudistushakkuissa korjataan nykyisen puusukupolven tuottamaan puuta ja valmistellaan uuden puusukupolven syntyä uudistamalla metsä joko luontaisesti tai viljellen. Uudistushakkuulla tarkoitetaan puunkorjuuta, jossa käsittelyalue hakataan avoimeksi uuden puuston aikaansaamiseksi. Uudistusalalle voidaan jättää tarvittaessa säästö-, siemen- tai suojuspuita.

# Viltbuskage

## Viltbuskage gynnar mångfalden

I skogar med mångsidig struktur kan djuren lätt hitta skydd på marknivå samtidigt som både skogshönsfåglar och andra arter kan dra nytta av att skogen har både täta och glesa partier. Gallringsavverkningar leder ofta till att träd- och buskskiktet får en mer ensidig struktur, vilket innebär att de inte längre erbjuder samma skydd som tidigare. Låggallring och förröjning som utförs alltför schematiskt leder till att det uppstår brist på skydd för de djur som behöver det. Det är ofta lätt att göra strukturen i en ekonomiskog mer mångsidig genom att lämna viltbuskage där det förekommer träd av olika storlek och ålder tillsammans med skyddande undervegetation.
Den här typen av skyddande buskage kallas viltbuskage för att de är speciellt viktiga som skydd för bl.a. skogshönsfåglar, men andra arter som markhäckande fåglar och skogshare drar också nytta av dem. Skog med buskage och träd av varierande ålder gynnar många olika skogsarter och är viktiga för mångbruket och landskapet,.
På kortare sikt tillför viltbuskagen först och främst variation i beståndsstrukturen och skydd för djuren. På längre sikt kan de utvecklas till grupper av naturvårdsträd och också producera död ved. Död ved uppstår naturligt i viltbuskage och ogallrade skogspartier genom trädens inbördes konkurrens, även om den döda ved som då uppstår huvudsakligen har klena dimensioner.

# Viltbuskage

## Kriterier för ett bra viltbuskage

Viltbuskage etableras genom att lämna små träd och buskar och grupper av underväxt. Viltbuskage lämnas i samband med såväl plantskogsvård som vid förröjning inför gallrings- och slutavverkning. Syftet med att lämna viltbuskage är att upprätthålla en gynnsam livsmiljö för skogens djur och erbjuda dem skydd och föda. Små granar vars kvistar går ända ned till marken ger bäst skydd och bildar naturliga viltbuskage. Också lövträd och buskar ska gärna ingå i ett bra viltbuskage.
Viltbuskage ska gärna lämnas där det förekommer naturliga buskage, som i fuktiga svackor eller vid kanten av torvmarker eller diken. Andra lämpliga platser att lämna viltbuskage är i skogsbryn och lövträdsgrupper, kring bergbunden mark och blockmark samt i kanten av plantskog. Om viltbuskagen är rätt placerade kan de fungera som korridorer längs vilka olika arter kan förflytta sig från en livsmiljö till en annan.

# Viltbuskage

## Viltvårdsaspekter på viltbuskage

Både järpe, orre och tjäder gynnas av att det finns ett buskskikt på 0–5 meters höjd över marken som ger skydd åt deras kycklingar. Tjädern och järpen vill dessutom ha ett trädskikt av högre träd där de rör sig med sina kycklingkullar,. Skogshönsfåglar vistas ofta i kanten av buskage som gränsar mot öppen terräng dit de vid behov kan ta sin tillflykt,. Om det finns ont om skydd vid marknivå misslyckas skogshönsfåglarnas häckning lättare.
Det är ännu okänt hur många viltbuskage som behövs för att upprätthålla livskraftiga stammar av skogshönsfåglar, hare och hjortdjur. Allra viktigast är ändå att buskagen erbjuder tillräckligt skydd för rovdjur och att avståndet mellan dem inte är för stort. Genom att lämna en större mängd små viltbuskagen kan man åstadkomma ett mer täckande nätverk av viltbuskage där avståndet mellan dem är litet, hellre än att avsätta samma areal för några större buskagen. Tillsvidare är det emellertid oklart om små viltbuskagen, eller sådana som finns på kargare ståndorter och inte innehåller så mycket gran, erbjuder ett tillräckligt gott skydd mot rovdjur.

# Viltbuskage

## Vetskap om kostnaderna stöder beslutsfattandet

# Viltbuskage

## Kostnadseffekter av olika metoder att trygga viktiga strukturdrag

# Viltbuskage

## Möjligheter att påverka naturvårdens kostnadseffektivitet

# Viltbuskage

## Naturvårdsträden blir gamla och grova

# Viltbuskage

## Lövträd gynnar såväl arterna som trädbeståndet

# Viltbuskage

## Naturvård kan bidra till att mildra skogsbrukets effekter på landskapet

# Viltbuskage

## Naturvård gynnar viltet

# Viltbuskage

## Effekter på kolhalten i trä och träprodukter

# Viltbuskage

## Effekter på markens kolförråd

- Storken kan variera mellan allt från några få träd till grupper av små träd och underväxt på en dryg ar.
- Underväxt av gran ska helst ingå i ett viltbuskage eftersom grankvistarna når ända ned till marken. Dessutom ska gärna flera lövträds- och buskarter ingå.
- Träd och buskar som är värdefulla för mångfalden lämnas vid röjning och avverkning.
- Viltbuskagen lämnas med jämna mellanrum på platser där de naturligt förekommer, men de behöver inte vara permanenta.

# Viltbuskage

## Lämpliga platser för viltbuskage

- Skyddszoner och närmiljön vid småvatten och vattendrag
- Dikeskanter
- Fuktiga svackor och försumpningar och kanterna kring dem
- Övergångszonen mellan torvmark och fastmark
- Åkerbryn
- Grupper av naturvårdsträd
- Grupper av asp och al
- Platser där granarnas lägsta kvistar når ned till marken
- Bergsknallar, bergskanter, dödisgropar och bördiga sänkor
- Terrängpartier som är steniga eller annars svårtillgängliga vid röjning och avverkning

Raivauksissa ja hakkuissa on suositeltavaa jättää muutamia alikasvoskuusten ja muun puuston muodostamia suojatiheikköjä esimerkiksi säästöpuuryhmien yhteyteen. Tiheikköjen säästäminen hoidetuissa metsissä luo riistalle ja erityisesti kanalinnuille tarpeellista suojaa hyödyttäen samalla myös muita lajeja. Tiheiköt ovat hyödyllisiä myös maisemanhoidon kannalta.

# Viltbuskage

## Taimikon varhaisperkaus ja taimikon harvennus

- Suojatiheikköjen sopiva tavoitetiheys on 3-5 kappaletta hehtaaria kohden.
- Puustoltaan sopivia kohtia suojatiheikölle löytyy yleensä esimerkiksi kosteista painanteista ja läheltä kuvion reunaa.
- Suojatiheikköjä on suositeltavaa jättää puunkorjuun kannalta vaikeisiin kohtiin tai puustoa heikommin kasvaville paikoille, jolloin niistä aiheutuvat tuotonmenetykset jäävät vähäisiksi.
- Suojatiheiköt eivät vaikuta taimikonhoidon metka-tukikelpoisuuteen, jos niitä on alle 10 prosenttia kokonaisalasta.
- Metsälain 8 §:n mukaan uudistamisen yhteydessä on tarvittaessa raivattava taimikon kasvua haittaavat puut ja pensaat. Valtioneuvoston asetuksen mukaan taimikon perustamista haittaaviksi puiksi ei kuitenkaan katsota uudistettavalle alueelle jätettäviä, enintään viiden aarin kokoisia riistatiheikköjä.

- Suojatiheikköjen sopiva tavoitetiheys on 3-5 kappaletta hehtaaria kohden.
- Suojatiheikköjä ei ennakkoraivata tai harvenneta hakkuussa.
- Suojatiheiköissä kasvanut korjuukelpoinen puusto voidaan hyödyntää myöhemmissä hakkuissa normaaliin tapaan.
- Suojatiheikköjä on suositeltavaa jättää puunkorjuun kannalta vaikeisiin kohtiin tai puustoa heikommin kasvaville paikoille, jolloin niistä aiheutuvat tuotonmenetykset jäävät vähäisiksi.
- Suojatiheikön voi halutessaan jättää kehittymään tulevaisuuden säästöpuuryhmäksi.

- Suojatiheikköjen sopiva tavoitetiheys on 3-5 kappaletta hehtaaria kohden.
- Suojatiheikköjä ei ennakkoraivata.
- Hakkuussa tiheikköjen alueelta voidaan korjata järeä puusto, ellei kyseessä ole säästöpuuryhmä.
- Suojatiheikköjä on suositeltavaa jättää puunkorjuun kannalta vaikeisiin kohtiin tai puustoa heikommin kasvaville paikoille, jolloin niistä aiheutuvat tuotonmenetykset jäävät vähäisiksi.
- Säästöpuuryhmissä oleva alikasvos toimii myös suojatiheikkönä.

- Tiheiköt säilytetään ehjinä ja kierretään maanmuokkauksen yhteydessä.

- Suojatiheikköjen sopiva tavoitetiheys on 3-5 kappaletta hehtaaria kohden.
- Suojatiheikköjä ei ennakkoraivata tai harvenneta hakkuussa.

# Viltbuskage

## PEFC™-certifieringen (2022)

**Indikatorer**

Vid gallrings- och slutavverkning och vid drivning av energived lämnas både levande och döda naturvårdsträd permanent kvar på behandlingsytan för att trygga mångfalden i skogsekosystemet. Mångfalden och skogslevande arter ska också gynnas genom att bevara blandbestånd och viltbuskage.
Antalet permanent kvarlämnade naturvårdsträd ska efter en avverkning i medeltal uppgå till minst 10 st/ha och dessutom ska i medeltal minst 10 stycken döda träd lämnas per hektar. Träd som nyligen skadats i samband med en skogsskada kan räknas med i antalet träd så att det totala antalet skadade, levande och döda träd som lämnas uppgår till minst 20 st/ha. Naturvårdsträden kan koncentreras inom en stämplingspost som består av flera beståndsfigurer. Om det inte finns tillräckligt med död ved inom stämplingsposten skapas minst 2–5 högstubbar per hektar, särskilt av lövträd.

# Viltbuskage

## PEFC™-certifieringen (2022)

**Definitioner**

För att trygga levnadsförhållandena för en mångfald av arter, inkluderande viltet, bör man vid alla skeden i beståndsbehandlingen lämna viltbuskage och upprätthålla en trädslagsblandning då en sådan förekommer naturligt på figuren och om inslaget av andra trädslag inte äventyrar utvecklingen hos huvudträdslagen.
Naturvårdsträden ska bestå av levande träd som hör till landets naturliga flora. Som naturvårdsträd lämnas

- boträd för rovfåglar
- stora enar
- gamla träd med brandlyra
- grova träd från en tidigare trädgeneration
- träd som har ett avvikande utseende
- ädla lövträd
- stora aspar
- trädformade sälgar, häggar och rönnar
- klibbalar
- hålträd
- tallar som identifierats som tjädertallar.
Ifall ovanstående saknas ska i stället lämnas sådana naturvårdsträd som gynnar mångfalden och som är minst 15 cm grova på brösthöjd och som har goda förutsättningar att utvecklas till gamla träd.
Naturvårdsträden ställs i första hand i grupper och i omedelbar närhet av värdefulla livsmiljöer, nära skyddszoner intill öppen torvmark eller vattendrag och småvatten. Träd i skyddszoner kan räknas med i antalet naturvårdsträd om de fyller diameterkravet för naturvårdsträden.

I grupperna av naturvårdsträd som lämnats hålls marken intakt och underväxten röjs inte.
Av säkerhetsskäl bör naturvårdsträd inte lämnas i omedelbar närhet av viktiga strukturer som trafikleder eller el- och telefonledningar och inte heller på fornminnen.
Med död ved avses döda, stående eller liggande stammar och högstubbar med en brösthöjdsdiameter på minst 20 cm. Som död ved räknas inte avsiktligt tillverkade torrfuror och inte heller död ved av barrträd i sådana fall där det enligt skogsskadelagen (1087/2013) är lagstridigt att lämna stammarna kvar i skogen.

Med stämplingspost avses ett skogsområde som ägs av en och samma markägare och som avgränsats för virkesdrivning. En stämplingspost kan bestå av flera beståndsfigurer som kan avverkas vid olika tillfällen.
Högstubbar är stående trädstammar som kapats av 2-5 meter från marken. Vid slutavverkning tillverkas högstubbar av träd med en brösthöjdsdiameter på minst 15 cm.
Viltbuskage är små grupper av träd där olika arter kan söka skydd. Ett viltbuskage ska helst bestå av flera trädslag, innehålla granar och ha en areal på minst 10 m². Grupper av naturvårdsträd som lämnats oröjda fungerar som viltbuskage.

Trädslagsblandning innebär att det förekommer minst ett annat trädslag än huvudträdslaget i ett bestånd, och detta ska helst vara ett lövträdslag.

# Viltbuskage

## FSC®-certifieringen (2023)

Organisationen ska lämna naturvårdsträd i samband med skogsbruksåtgärder. Naturvårdsträden kan koncentreras till stämplingsposter som avverkas samtidigt inom en cirkel med 1 km diameter.
- Också träd av huvudträdslaget lämnas som naturvårdsträd. Utländska trädslag godtas inte som naturvårdsträd, förutom lärk.
- Levande naturvårdsträd som lämnats kvar vid tidigare avverkningar avlägsnas inte och räknas fortfarande som naturvårdsträd vid senare avverkningar, förutsatt att de fortfarande lever.
- Som naturvårdsträd räknas sådana levande träd som lämnats att stå kvar och som har betydelse med tanke på mångfalden, om deras diameter uppnår minimidiameterkraven för naturvårdsträd.
- En del av naturvårdsträden (högst 5 per hektar) kan användas att tillverka högstubbar av om de berörda träden inte är träd med särskilt värde för mångfalden. Den del av stammen som har kapats av lämnas på marken i det fall högstubben räknas med i antalet naturvårdsträd.
- I grupperna av naturvårdsträd som lämnats på en förnyelseyta hålls marken intakt och underväxten röjs inte.
Vid förnyelseavverkning lämnas minst 10 träd per hektar med en minsta brösthöjdsdiameter på 20 cm i södra Finland och 15 cm i norra Finland. Vid förnyelseavverkning lämnas dessutom minst 10 naturvårdsträd per hektar träd med en minsta brösthöjdsdiameter på 10 cm. Detta krav tillämpas inte om minst 5 naturvårdsträd per hektar har en brösthöjdsdiameter på minst 30 cm i södra Finland och minst 25 cm i norra Finland.

Vid annan avverkning i bestånd vars huvudbestånd motsvarar grövre gallringsskog lämnas naturvårdsträd som eventuellt lämnats vid tidigare avverkningar och säkerställs att objektet efter avverkningen kommer att ha minst 10 träd per hektar med en minsta brösthöjdsdiameter på 20 cm i södra Finland och 15 cm i norra Finland.
Följande levande träd av värde för den biologiska mångfalden bevaras vid alla skogsbruksåtgärder:
- fridlysta trädslag (enligt lag, oavsett trädets diameter)
- enskilda träd eller små grupper av träd vars brösthöjdsdiameter är minst:
- tall, gran och björk: 60 cm
- övriga inhemska trädslag: 40 cm.
- trädformade och pelarartade enar
- aspar med en brösthöjdsdiameter på minst 40 cm: i barrträdsdominerad skog lämnas minst 20 st/ha eller samtliga om antalet är mindre än detta
- hålträd
- kända boträd för rovfåglar
- tallar med brandlyra; i norra Finland på sådana områden där det är gott om brandskadade träd lämnas minst 10 brandskadade träd per hektar.

Följande slags levande träd av värde för mångfalden lämnas vid förnyelseavverkning och vid annan avverkning av bestånd där huvudbeståndet utgörs av ett grövre gallringsbestånd:
- ekar vars brösthöjdsdiameter är:
- minst 20 cm i den hemiboreala zonen
- minst 10 cm i övriga Finland.
- övriga ädla lövträd, sälgar och andra trädartade viden, häggar, rönnar och klibbalar med en brösthöjdsdiameter på 10 cm eller mer.
Vid avverkning i bestånd som domineras av ung skog och vid plantskogsvård ska av ovan nämnda träd lämnas minst 20 per hektar, eller alla träd som uppfyller ovanstående krav om det förekommer färre av dem än 20 per hektar. Vid valet av träd som ska lämnas bör de grövsta träden och olika trädslag prioriteras.

Organisationen lämnar döda träd med en brösthöjdsdiameter på mer än 10 cm alltid när de påträffas i området, såvida inte lagen om bekämpning av skogsskador kräver att de avlägsnas. Om det uppstår mer än 20 m³/ha av död ved på objektet, får den andel som överstiger detta avlägsnas (även om tröskeln enligt skogsskadelagen inte överskrids). I odlade lövträdsbestånd av utvecklingsklass 02 får den andel av nyligen död ved (rötklass 1) som överskrider 10 m3/ha avlägsnas.
Organisationen ser till att andelen lövträd inte minskar till mindre än 10 % av det totala stamantalet i samband med gallring eller plantskogsvård. Om andelen lövträd är mindre än 10 % av det totala stamantalet före åtgärden, lämnas alla lövträd, utom då det är klart skadligt för barrträdens utveckling. Vid plantskogsvården ska också lämnas sådana lövträdslag som har betydelse med tanke på mångfalden.
Vid plantskogsvård och gallringsavverkning lämnas buskage och lövträd som är viktiga för viltet.

Metsäsertifiointijärjestelmät (PEFC**™** ja FSC**®**) asettavat rakennepiirteiden turvaamiseen liittyviä vaatimuksia. Ne toimivat vähimmäistasona säästö- ja lahopuiden jättämiselle, tekopökkelöiden tekemiselle, tiheikköjen säästämiselle sekä lehtipuuosuuden ylläpitämiselle. Metsäsertifiointiin kuuluminen on metsänomistajalle vapaaehtoista. Sertifiointiin kuulumattomilla metsänomistajilla monimuotoisuudelle tärkeiden rakennepiirteiden turvaaminen perustuu vapaaehtoisuuteen.

Viltbuskage är grupper av träd och underväxt som lämnas vid skogsbruksåtgärder. Storleken kan variera från en grupp på några träd till en dryg ar. I viltbuskage lämnas underväxt och träd av olika storlek och olika trädslag. Granen är det viktigaste trädslaget i viltbuskaget eftersom det erbjuder det bästa skyddet. Ett viltbuskage är värdefullt för viltet och den biologiska mångfalden när det består av flera olika trädslag. Till skillnad från naturvårdsträd är viltbuskagen inte permanenta, utan de kan etableras på olika ställen i beståndet under olika delar av omloppstiden.

Viltbuskage

Viltbuskage är grupper av träd och underväxt som  lämnas vid skogsbruksåtgärder. Storleken kan variera från en grupp på några träd till en dryg ar. I viltbuskage lämnas underväxt och träd av olika storlek och olika trädslag. Granen är det viktigaste trädslaget i viltbuskaget eftersom det erbjuder det bästa skyddet.  Ett viltbuskage är värdefullt för viltet och den biologiska mångfalden när det består av flera olika trädslag. Till skillnad från naturvårdsträd är viltbuskagen inte permanenta, utan de kan etableras på olika ställen i beståndet under olika delar av omloppstiden.

Det finns många slags blandskogar Blandskogsbruket baserar sig på principen att man skapar goda växtförhållanden för minst två olika trädslag. I ett egentligt blandbestånd är huvudträdslagets andel av grundytan eller stamantalet högst 75 procent och i ett bestånd med låg andel trädslagsblandning är andelen 75–95 procent. Blandskogen kan ha ett entydigt huvudträdslag. Virkesproduktionen kan i huvudsak rikta in sig på att sköta detta trädslag eller alla trädslag främjas lika mycket. I blandskogsbruk säkrar man också tillväxtmöjligheter för trädslag med en mindre andel på lång sikt. Då är möjligt att inom samma bestånd idka skogsbruk som baserar sig på de vanligaste trädslagen tall, gran, vårtbjörk och glasbjörk, men detta kräver planering. Det är också möjligt att producera virke i blandskogar med ovanligare trädslag, såsom lärkträd eller ek, men det finns tillsvidare bara lite information och kunskap om detta. Det kräver ofta mera planering och tidsplanering för olika åtgärder i skogen då man vill ta i beaktande tillväxtrytmen och ståndortskraven hos olika trädslag jämfört med virkesproduktion som baserar sig på bara ett trädslag. Blandskogsbruk förutsätter kunskap om trädslag och jordmån. De olika trädslagens krav på ljus, deras skuggtålighet och deras tillväxtrytm inverkar på konkurrensen mellan dem. Bilden visar ett exempel på trädens höjdtillväxt 1, 5 och 10 år efter plantering på frisk mo i södra Finland: planterad tall, planterad gran, naturligt uppkommen glasbjörk och planterad vårtbjörk. Ståndorten, trädens ursprung och variationen i väderleksförhållanden mellan olika år har stor inverkan på höjdtillväxten. Bild: © Juha Varhi. På fastighetsnivå kan man åstadkomma blandskog och utöka trädslagsurvalet genom att sköta bestånden som blandskogar eller genom att eftersträva rena bestånd, som på ett större område bildar en blandskogsmosaik. För att minska skaderiskerna är det emellertid skäl att undvika stora bestånd med bara ett trädslag. Speciellt med tanke på att undvika barkborreskador skall man undvika stora, mogna bestånd av gran. Tilläggusppgifter: Trädslagsfördelning och lövinslag vid skötsel av en skogsfastighet.Blandskogar möjliggör försök med ovanligare trädslag för virkesproduktionI blandskogsbruk kan man på mindre arealer prova skötsel av ovanligare trädslag, såsom ek, klibbal, och lärkträd på delar av figurer som lämpar sig för dem. Genom att dela in de olika arterna på delfigurer kan man se till att konkurrensen mellan arterna inte förkväver svagare arter. Läs mera om ståndortskrav hos övriga trädslag här Val av trädslag och förnyelsemetod. Trädslagsblandningen regleras med skogsvård och avverkningar De val man gör vid skogsförnyelse, plantskogsvård och gallringar avgör hur beståndets trädslagsurval utvecklas på lång sikt. Med undantag för de kargaste ståndorterna leder skogarnas naturliga utveckling mot ett blandbestånd ifall trädslagsförhållandena inte regleras med plantskogsvård. Det är lättare att sträva till blandskog i skogvård trädskiktvis än vid kontinuerlig beståndsvård Forskingsresultat visar att möjligheterna är bättre i blandskogsbruk jämfört med kontinuerlig beståndsvård. Naturlig förnyelse av tall och björk, som är ljuskrävande trädslag är bättre i luckor eller tillräckligt glesa bestånd med överståndareRouta, J. &amp;amp; Huuskonen, S. (toim.). 2022. Jatkuvapeitteinen metsänkasvatus: Synteesiraportti. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 40/2022. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 132 s. En typisk enskiktad blandskog En enskiktad blandskog består av olika trädslag som växer i samma kronskikt. I Finland består kronskiktet vanligen av en blandning av gran och björk, av tall och gran eller av gran, björk och tall. Björken kan antingen bestå av vårtbjörk eller glasbjörk eller båda beroende av skötselhistoriken och ståndorten. För att trygga naturens mångfald i dessa skogar lönar det sig att värna om också mindre talrika lövträd och lövträd som har ett lägre ekonomiskt värde såsom asp, al, sälg, hägg och rönn. I ett typiskt blandbestånd med ett kronskikt växer två eller tre trädslag. Bild: © Ari Kotiharju. Männyn ja kuusen muodostama sekametsä, jossa puulajit kasvavat samassa latvuskerroksessa. Kuva: © Markku Remes En typisk tvåskiktad blandskog En tvåskiktad blandskog består av olika trädslag som växer i två olika kronskikt. Båda skikten sköts så att de har tillräckliga förutsättningar att utvecklas. Ofta består det övre skiktet av ljuskrävande trädslag, vilket vanligen innebär tall eller lövträd. Det lägre skiktet består av skuggtålig gran&nbsp;Routa, J. &amp;amp; Huuskonen, S. (toim.). 2022. Jatkuvapeitteinen metsänkasvatus: Synteesiraportti. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 40/2022. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 132 s. En sådan här situation kan uppstå då det har kommit ett plantuppslag av gran på naturlig väg eller om man planterat gran under skärmträd. I Finland består blandskog av det här slaget vanligen av björk och gran eller tall och gran. Ett typiskt tvåskiktat blandbestånd av björk och gran. Bild: © Varpu Kuutti. En typisk blandskog vid kontinuerlig beståndsvård Det är svårare att upprätthålla en trädslagsblandning i skog där man tillämpar kontinuerlig beståndsvård jämfört med beståndsvård trädskiktsvisRouta, J. &amp;amp; Huuskonen, S. (toim.). 2022. Jatkuvapeitteinen metsänkasvatus: Synteesiraportti. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 40/2022. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 132 s.&nbsp;Granen klarar bra av att växa under björk eller tall, men varken tall eller björk i egenskap av ljuskrävande träd klarar av att växa som ett underbestånd under ett överbestånd av gran. I relativt glesa tall- och lövbestånd är det lättare att upprätthålla trädslagsblandningen. Trädslagsblandningen upprätthålls vid kontinuerlig beståndsvård särskilt genom luckhuggning, vilket förbättrar förnyelse- och tillväxtförutsättningarna för lövträd och tall. Det finns ännu luckor i forskningen kring upprätthållande av trädslagsblandningen vid kontinuerlig beståndsvård. Nytta och risker med blandskog Allmänt om fördelar hos blandskogsbruk: Trädslagsblandningen ökar skogs- och vattennaturens mångfald och landskapsvärden. Trädslagsblandningen förbättrar levnadsförutsättningar för en stor del av viltet och för Insekt- och svamparter som har specialiserat sig på olka trädslag. Trädslagsblandningen stärker skogens livskraft och minskar risken för skador jämfört med bestånd med ett trädslag. Man kan därför också anta att den indirekt tryggar beståndets kolbindning.I precisionsskogsbruk kan man med blandad odling utnyttja ståndortens virkesproduktionsförmåga optimalt, då man på varje del av figuren producerar virke med det trädslag som växer bäst. Figurer med blandskog kan anses vara mindre utsatta för förändringar i ekonomin och miljön på grund av deras mångsidigare trädslagsurvalGriess, V.C ja Knoke, T. 2011. Growth performance, windthrow, and insects: Metaanalyses of parameters influencing performance of mixed species stands in boreal and northern temperate biomes. Canadian Journal of Forest Research, Volume 41, 1141–1159.. Marknadsrisken minskar också då man kan skörda flera sortiment från figuren. Ett varierande och mångsidigt trädslagsurval minskar också marknadsrisken på fastighetens olika beståndsfigurer.Objekt med blandbestånd kan vara drivningstekniskt utmanande jämfört med objekt med bara ett trädslag. Det går att upprätthålla en blandskog om man vid avverkning ser till lämna kvar så många olika trädslag som möjligt. Bild: © Pentti Väisänen.

Merkittävimmät ilmaston lämpenemiseen vaikuttavat kasvihuonekaasut ovat hiilidioksidi (CO2), metaani (CH4) ja typpioksiduuli (N2O). Muita merkittäviä kasvihuonekaasuja ovat vesihöyry (H2O), otsoni (O3) sekä freonit. Kasvihuonekaasut aiheuttavat ilmaston lämpenemistä haittaamalla maan pinnalta lähtevän lämpösäteilyn siirtymistä avaruuteen.

Sekametsän perustaminen kuusi-koivu-, mänty-kuusi- ja kuusi-koivu-mäntysekoituksesta. Sekametsässä kasvaa kahta tai useampaa puulajia. Puusto voi koostua pelkästään havu- tai lehtipuustosta tai niiden sekoituksesta. Sekametsässä metsikön pääpuulajin osuus on korkeintaan 75 prosenttia.

Uudistushakkuu on tasaikäisenä kasvatettavan metsikön viimeinen toimenpide, jossa valtaosa puustosta hakataan ja tilalle perustetaan uusi puusukupolvi. Uudistushakkuu voidaan tehdä uudistuskypsälle metsikölle, jonka jatkokasvattaminen ei ole metsänomistajalle enää perusteltua.
Uudistushakkuun toteutukseen on erilaisia vaihtoehtoja. Uudistushakkuussa poistetaan alalta lähes kaikki puusto, mutta samalla huolehditaan myös maiseman- ja luonnonhoidon toteutuksesta.

# Blandskogsbruk

## Det finns många slags blandskogar

Blandskogsbruket baserar sig på principen att man skapar goda växtförhållanden för minst två olika trädslag. I ett egentligt blandbestånd är huvudträdslagets andel av grundytan eller stamantalet högst 75 procent och i ett bestånd med låg andel trädslagsblandning är andelen 75–95 procent.
Blandskogen kan ha ett entydigt huvudträdslag. Virkesproduktionen kan i huvudsak rikta in sig på att sköta detta trädslag eller alla trädslag främjas lika mycket. I blandskogsbruk säkrar man också tillväxtmöjligheter för trädslag med en mindre andel på lång sikt.
Då är möjligt att inom samma bestånd idka skogsbruk som baserar sig på de vanligaste trädslagen tall, gran, vårtbjörk och glasbjörk, men detta kräver planering. Det är också möjligt att producera virke i blandskogar med ovanligare trädslag, såsom lärkträd eller ek, men det finns tillsvidare bara lite information och kunskap om detta.

Det kräver ofta mera planering och tidsplanering för olika åtgärder i skogen då man vill ta i beaktande tillväxtrytmen och ståndortskraven hos olika trädslag jämfört med virkesproduktion som baserar sig på bara ett trädslag. Blandskogsbruk förutsätter kunskap om trädslag och jordmån. De olika trädslagens krav på ljus, deras skuggtålighet och deras tillväxtrytm inverkar på konkurrensen mellan dem.

På fastighetsnivå kan man åstadkomma blandskog och utöka trädslagsurvalet genom att sköta bestånden som blandskogar eller genom att eftersträva rena bestånd, som på ett större område bildar en blandskogsmosaik. För att minska skaderiskerna är det emellertid skäl att undvika stora bestånd med bara ett trädslag. Speciellt med tanke på att undvika barkborreskador skall man undvika stora, mogna bestånd av gran.
Tilläggusppgifter:
- [Trädslagsfördelning och lövinslag vid skötsel av en skogsfastighet](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/tradslagsfordelning-och-lovinslag-vid-skotsel-av-en-skogsfastighet).

**Blandskogar möjliggör försök med ovanligare trädslag för virkesproduktion**I blandskogsbruk kan man på mindre arealer prova skötsel av ovanligare trädslag, såsom ek, klibbal, och lärkträd på delar av figurer som lämpar sig för dem. Genom att dela in de olika arterna på delfigurer kan man se till att konkurrensen mellan arterna inte förkväver svagare arter.
Läs mera om ståndortskrav hos övriga trädslag här
- [Val av trädslag och förnyelsemetod.](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/val-av-tradslag-och-fornyelsemetod)

# Blandskogsbruk

## Trädslagsblandningen regleras med skogsvård och avverkningar

De val man gör vid skogsförnyelse, plantskogsvård och gallringar avgör hur beståndets trädslagsurval utvecklas på lång sikt. Med undantag för de kargaste ståndorterna leder skogarnas naturliga utveckling mot ett blandbestånd ifall trädslagsförhållandena inte regleras med plantskogsvård.

# Blandskogsbruk

## Trädslagsblandningen regleras med skogsvård och avverkningar

##  [Sekapuustoisuuden ohjaaminen jaksollisessa kasvatuksessa. ](/fi/node/3245)

Table
| Metsikön kasvatusvaihe | Sekapuustoisuuden tavoittelussa oleellista |
| --- | --- |
| Uudistamisvaihe | •    Metsän uudistamistavan valinta: istutus, kylvö, luontainen uudistaminen tai sekaviljely•    Viljeltävien puulajien ja viljelytiheyden valinta•    Kohteelle sopivan maanmuokkauksen valinta. Tällä on merkittävä vaikutus luontaisten siemensyntyisten taimien syntymiseen ja tehdyn viljelyn onnistumiseen.    |
| Taimikkovaihe | •    Kasvatettavan puuston kokonaistiheyden ja tavoitellun puulajisuhteen valinta. Puulajien määrä ja osuus ennen taimikonhoitoa riippuu metsänuudistamisen toteutuksesta. Jos varhaisperkauksessa ja taimikonharvennuksessa ei varmisteta sekapuustoisuutta, tuloksena on puhdas yhden puulajin metsikkö koko kiertoajan ajan. |
| Nuoren- ja varttuneen metsän vaihe | •    Kasvatettavan puuston valinta ja eri puulajien ylläpito. Nuoren ja varttuneen metsän vaiheissa voidaan jatkaa puulajisuhteiden ohjaamista taimikkovaiheen luomien puitteiden pohjalta.•    Harvennushakkuissa voidaan suosia sekapuustoisuutta, jättämällä kasvatettaviksi puiksi suhteessa suurempi osuus sekapuustoa |

# Blandskogsbruk

## Trädslagsblandningen regleras med skogsvård och avverkningar

##  [Sekapuustoisuuden ohjaaminen jaksollisessa kasvatuksessa. ](/fi/node/3245)

**Det är lättare att sträva till blandskog i skogvård trädskiktvis än vid kontinuerlig beståndsvård**

Forskingsresultat visar att möjligheterna är bättre i blandskogsbruk jämfört med kontinuerlig beståndsvård. Naturlig förnyelse av tall och björk, som är ljuskrävande trädslag är bättre i luckor eller tillräckligt glesa bestånd med överståndare.

I ett blandbestånd växer två eller flera trädslag. Beståndet kan bestå av enbart barr- eller lövträd eller av en blandning av dem. 

Sök med ämnesord

Sökresultat för “gallring”

Virkesdrivning på torvmarker

Certifieringskrav för tryggandet av värdefulla livsmiljöer

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Mångbruk av skogar och ökad tillgång till rekreationsmöjligheter

Konstgjorda högstubbar

Viltbuskage

Blandskogsbruk

Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Var beredd på skogsskador

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Ställ naturvårdsträd

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Lövinslag

Sökning och meny