# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

Klimatsmart skogsvård handlar både om att använda skogen för att bromsa upp klimatförändringen och att anpassa skogsbruket till ett klimat i förändring.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Kolets kretslopp i ekosystem och träprodukter

**Kolet binds**

Valet av skogsvårdsmetod har stor betydelse för trädens tillväxt, kolets kretslopp i skogsekosystemet och för förändringarna i kollagren. Det är inte bara skogsvårdsmetoden som inverkar på kolets kretslopp utan också många olika miljöfaktorer, bl.a. temperatur, fuktighet och markens egenskaper. Då vi försöker bedöma hur olika skogsvårdsmetoder inverkar på kolets kretslopp är det viktigt att komma ihåg att resultatet är beroende av vilket tidsintervall vi använder i vår bedömning.
Skogsekosystemet utgör ett kolförråd. Kolet lagras både i trädbeståndet och i marken. Kol ingår dessutom i de produkter som tillverkas av trä. På mineraljord kan markens kolförråd vara nära dubbelt så stort och på torvmarker tiotals gånger så stort som trädbeståndets kolförråd.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Kolets kretslopp i ekosystem och träprodukter

**Kolet frigörs**

Skogsmarken och skogsväxtligheten binder kol effektivt. Skogen fungerar som kolsänka då den binder mer kol från atmosfären än vad den avger eller vad som förs bort från skogen. Det är via fotosyntesen som kolet, i form av koldioxid, tas upp och binds av träd och andra växter. Koldioxid binds också då skogsmarkens mineraler vittrar.
Kol överförs till marken då träd och annan vegetation, hyggesrester och mikrober bryts ned. På torvmarker förhindrar den höga grundvattennivån nedbrytning, vilket gör att det uppstår torv som innehåller kol. En del kol sköljs också ned i marken från trädens kronor och från hyggesrester.

Kol frigörs i samband med avverkning och drivning av energived då biomassa förs bort från skogen. Kol frigörs också då växterna och deras rötter andas och då biomassa som t.ex. ved bryts ned. På torvmarker frigörs inte bara koldioxid, utan också metan då torven sakta bryts ned. Dessutom kan en del kol försvinna ur marken genom erosion och utlakning.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Begrepp förknippade med kolets kretslopp som används i rekommendationerna för skogsvård

I rekommendationerna för skogsvård har de termer som är kopplade till klimatfrågor sammanställts från flera olika källor
- **Kolsänka**: Skogen fungerar som en kolsänka så länge den mängd kol som binds i trädbeståndet och marken överstiger den mängd som frigörs. Under sådana förhållanden ökar kollagret i skogen. Kol binds i skogen genom fotosyntesen samtidigt som kol frigörs i samband med nedbrytning av organiskt material och genom markandningen. Om mängden kol som frigörs är större än den som binds utgör skogen en kolkälla. Skogen och träprodukterna utgör tillsammans en kolsänka om deras sammanräknade kollager växer, och en kolkälla om kollagret minskar.
- **Kolförråd:** Kol som ingår i ett ekosystem eller en del av det. Kolförrådet i en skog består av det kol som finns bundet till död och levande biomassa ovanför och i marken. Träd, övrig växtlighet, markorganismer inkluderande mikrober, död ved och förna utgör alla en del av kolförrådet. Det förekommer också kol i kolhaltiga föreningar i skogsmarken. Inte bara skogen, utan också träprodukter betraktas som kolförråd. Den årliga förändringen i ett kolförråd kallas kolbalans.
- **Skogens kolbalans:** Den förändring i det totala kolförrådet i skogen, dvs. i träden, den övriga växtligheten och marken, medräknat det kol som förts bort i samband med avverkning. Vid beräkningar av kolbalansen i skogen beaktas för det mesta också utsläppen som förorsakas av virkesproduktionen och tillverkningen av träprodukter, träprodukternas substitutionseffekt samt produkternas livslängd. Positiv balans = förrådet ökar, negativ balans = förrådet minskar.
- **Kolets additionalitet:** En term som används i samband med kolkompensation där utsläppsminskningen eller kolsänkan/-lagret ökar jämfört med gängse tillvägagångssätt. I Finland kan man betrakta rekommendationerna för skogsvård som gängse tillvägagångssätt för skogsvård. Kolkrediter kan beviljas för åtgärder som ökar kolsänkan endast till den del ökningen är ett direkt resultat av åtgärden ifråga och inte skulle ha uppstått om skogen skulle ha skötts enligt gängse metoder.
- **Kolnegativ:** En situation där en verksamhet binder mer kol än vad den förorsakar utsläpp i atmosfären, dvs. utsläppen är negativa.
- **Växthusgaser:** De växthusgaser som har störst inverkan på uppvärmningen av klimatet är koldioxid (CO2), metan (CH4) och kväveoxidul (N2O). Övriga betydelsefulla växthusgaser är vattenånga (H2O), ozon (O3) och freoner. Växthusgaserna gör att klimatet värms upp genom att förhindra värmestrålning från markytan att stråla ut i rymden .
- **Växthusgasbalans, -utsläpp, -sänka:** Med växthusgasutsläpp avses den mängd växthusgaser som släpps ut i atmosfären, och på motsvarade sätt innebär en sänka den mängd gaser som binds. Utsläppen värmer upp klimatet och sänkorna kyler ned det. Växthusgasbalansen utgör differensen mellan växthusgasutsläpp och -sänkor. Då man räknar ut balansen använder man en omräkningsfaktor som omvandlar den effekt en växthusgas har till koldioxidekvivalenter (CO2e) med samma uppvärmningspotential som koldioxid. Uppvärmingspotentialen (GWP, The Global Warming Potential) beräknas i allmänhet för en 100 år lång tidsperiod. Omräkningsfaktorn (GWP (100)) för koldioxid är 1, för metan 25 och för kväveoxidul 298. Vid bedömningen av skogsbrukets växhusgasbalans beaktas vanligen förutom koldioxid (CO2), också metan (CH4) och kväveoxidul (N2O), då som CO2-ekvivalenter.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Scenarier för klimatförändringen

Klimatförändringen påverkas av många delfaktorer. I centrum står växthusgasernas och särskilt koldioxidens temperaturhöjande effekt och dess följdverkningar. Klimatförändringarna kan modelleras med hjälp av olika scenarier, dvs. prognoser baserade på vissa antaganden.
RCP (Representative Concentration Pathways) är scenarier som blev godkända av IPCC (Förenta nationernas klimatpanel) år 2014 och är avsedda för forskning och modellering av klimatet. RCP-värdet beräknas baserat på hur stor differensen är mellan den solstrålning som fångas in i klimatsystemet och den långvågiga strålning som strålar ut från jorden år 2100 jämfört med den förindustriella nivån (förändring: +2,6, +4,5, ja +8,5 W/m²)
- I RCP2.6-scenariet antas koldioxidutsläppen världen över minska snabbt på 2020-talet och upphöra ungefär år 2080. Detta verkar osannolikt i ljuset av den senaste utvecklingen.
- I RCP4.5-scenariet ökar utsläppen till en början ännu något, men börjar minska i mitten av seklet, och atmosfärens koldioxidhalt stabiliseras kring år 2100.
- RCP8.5-scenariet beskriver en situation där alla försök att minska utsläppen misslyckas. Om detta inträffar betyder det att utsläppen av koldioxid ökar snabbt och tredubblas till år 2100.

Rekommendationerna för skogsvård baseras huvudsakligen på scenarierna RCP4.5 och 8.5 då klimatets inverkan på skogen beskrivs.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Klimatförändringen i Finland

Enligt de färskaste klimatmodellerna ökar årsmedeltemperaturen i Finland med 2-6 grader och årsnederbörden med 6-18 procent fram till år 2100. Prognosen baserar sig på antagandet att koldioxidhalten i atmosfären ökar från 350 ppm (under perioden 1981-1990) till 430-940 ppm. Under den förindustriella perioden var koldioxidhalten i atmosfären ungefär 280 ppm.
Under åren 2040-2069 antas medeltemperaturen vara 2-3 grader högre och årsnederbörden 6-11 procent högre än idag. De här prognoserna baserar sig på Meteorologiska institutets beräkningar där man räknat ut medeltalet av 28 olika klimatmodeller.

Så här antas klimatet förändras i Finland:
- Temperaturen och nederbörden förväntas öka betydligt mer under vintern än under sommaren.
- Antalet heta dagar kan komma att öka, och torra perioder blir vanligare både på våren och sommaren.
- Det blir allt vanligare med kraftig nederbörd.
- Det blir allt ovanligare med kalla vintrar.
- Då klimatet blir varmare blir tjälperioden kortare och i södra Finland blir det vanligare med tjälfria perioder på vintern.
- Vindförhållandena förväntas inte förändras så mycket i Finland, men särskilt längs kusterna kan stormar bli vanligare.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Klimatförändringens inverkan på skogen och skogsbruket

Trädens tillväxt ökar som ett resultat av ett varmare klimat och den högre koldioxidhalten, men eftersom den ljusa tiden av dygnet eller året inte blir längre, minskar den nytta det varmare klimatet för med sig. Tillväxten börjar tidigare under året och avslutas senare, men detta ökar samtidigt risken för frostskador.
Snötäcket blir tunnare eller försvinner helt vilket förändrar markens värme- och fuktförhållanden. Det här påverkar trädens tillväxt. Sannolikheten för att marken fryser och tinar upp upprepade gånger ökar, vilket kan skada rötterna och störa plantornas övervintring. Trädens ämnesomsättning under vintern ökar vilket tär på deras energilager. Det här gör dem mer känsliga för köldskador.
Perioder av torka beräknas bli vanligare vilket kan drabba träd med ett ytligt rotsystem, till exempel gran, på torra ståndorter. Långvarig torka kan försvaga träden och sänka tillväxten samt göra dem känsliga för sekundära skador. Perioder av torka ökar brandrisken, men skogsbränderna har tillsvidare varit sällsynta och rätt små i de finländska skogarna.

Klimatförändringen ökar risken för att träden drabbas av insekts- och svampskador. De största riskerna för skogsbruket i Finland är förknippade med rotticka och granbarkborre samt den ökade sannolikheten för stormskador i och med att den tjälfria perioden förlängs.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Trädens tillväxt i ett föränderligt klimat

Klimatförändringen gör att växtsäsongen blir längre och tillväxtförhållandena för träden - bland annat värmeförhållandena - blir gynnsammare med tanke på deras förmåga att binda kol och därmed växa. Det här sker särskilt i norra Finland där den korta växtsäsongen och de relativt låga sommartemperaturerna jämfört med södra Finland har bromsat både skogarnas utbredning och tillväxt. Man väntar sig därför att den ökade tillväxten hos träden ska märkas tydligare i norra Finland än längre söderut.
Två tredjedelar av tillväxtökningen i de finländska skogarna under de senaste decennierna bedöms vara orsakad direkt av skogsvårdsrelaterade beslut. Hit hör bland annat dikningsverksamheten och det ökade virkeskapitalet. Också skogsgödslingen har bidragit till den ökade tillväxten. En tredjedel är orsakad av miljöförändringar, bl.a. högre temperaturer och koldioxidhalt i atmosfären. Kvävenedfall kan öka trädens tillväxt, men särskilt i norra Finland är nedfallet minimalt.
I södra Finland kan särskilt granens tillväxt bli lidande då klimatet blir varmare, i synnerhet på torrare ståndorter där det kan uppstå vattenbrist. En kraftig uppvärmning kan minska tillväxten också hos tall. Skogarnas struktur, tillväxt och kollager påverkas inte bara av klimatförändringen utan också av intensiteten i skogsvården och avverkningarna.

Klimatförändringen leder sannolikt till att tallen ökar sin tillväxt, särskilt i norra Finland, och lövträden i hela landet. Ju längre klimatförändringen framskrider, desto mer kommer granens tillväxt att minska, särskilt i södra Finland. Förändringen kan också höja redan existerande risker och skapa nya riskfaktorer. Risken för vindskador ökar på grund av de kortare tjälperioderna, snöskadorna ökar i norra Finland och perioder av torka påverkar särskilt granens tillväxt i södra Finland.
Klimatförändringen förutspås också öka risken för skogsbränder eftersom temperaturen stiger och perioderna av torka blir vanligare under sommaren. I takt med att klimatet blir varmare förbättras också levnadsvillkoren för skadeinsekter och sannolikheten för biotiska (orsakade av sjukdomar och skadegörare) skogsskador ökar, särskilt i södra och mellersta Finland.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Risken för skogsskador ökar på grund av klimatförändringen

Skadegörarna i skogen utgör tillsammans med rötsvamparna en del av naturens kretslopp och mångfald. Man bedömer emellertid att klimatförändringen kan medföra att skaderiskerna ökar, vilket kan leda till stora problem för skogsbruket. Därför är det viktigt att satsa på att anpassa skogen och skogsbruket till klimatförändringen och att bekämpa skogsskador.
Det allt varmare klimatet gör att vi kan komma att ha att göra med sådana sjukdomar och skadegörare som inte tidigare funnits i Finland på grund av det kalla klimatet. Skadegörarna kan komma till Finland bland annat via luftströmmar, men också med plantor, trävaror eller förpackningsmaterial av trä som kommer från utlandet.
Klimatförändringen kan öka risken för skador förorsakade av torka, vind eller snö samt sekundära skador orsakade av t.ex. barkborre. Det allt varmare klimatet gynnar också rottickan, vilket i sin tur ytterligare ökar risken för vind- och snöskador.

De ökade skaderiskerna orsakade av klimatförändringen varierar beroende på trädslag och ståndort, men också regionalt. Det är viktigt att beakta de ökade riskerna i samband med skogsvård och avverkningar. Det är också skäl att vara allt mer uppmärksam på trädens livskraft.
Kartorna här nedan (Bild 11 och 12) visar vilken inverkan klimatförändringen sannolikt kommer att ha på skogen. Värdena är riktgivande och de baserar sig huvudsakligen på forskning kring effekterna av scenarierna RCP4.5 och RCP8.5. Värdena visar situationen i medeltal i olika delar av landet (södra, mellersta och norra Finland).

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Klimatförändringens inverkan på mångfalden

Klimatförändringen har en både direkt och indirekt inverkan på mångfalden i naturen. Utbredningen av enstaka arter och hela vegetationszoner kan förskjutas norrut som en följd av klimatförändringen. De indirekta följderna kan emellertid bli ännu mer omfattande. Skogsvården styr, tillsammans med klimatförändringen, skogens ålders- och trädslagsförhållanden.
Det är viktigt att också beakta effekterna på mångfalden då man överväger åtgärder för att bromsa eller anpassa skogen till klimatförändringen. Risken finns att man genom att endast fokusera på att bromsa eller anpassa skogen till klimatförändringen försämrar mångfalden och därigenom ekosystemets förmåga att anpassa sig på lång sikt.
Om vi t.ex. ökar tillvaratagandet av gagnvirke och skogsbiomassa för att bromsa klimatförändringen måste vi samtidigt se till att inte mängden död ved minskar. Det här skulle få allvarliga konsekvenser för mångfalden i skogen eftersom många arter är beroende av just grov död ved.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Bromsa klimatförändringen - betydelsen för skogsbruket

Skogsvården kan påverka riktningen för hur kolsänkorna och kolförråden i skogen utvecklas och hur snabb den här utvecklingen är. Med tanke på skogens totala kolbalans kan virkesproduktionen, avverkningsintensiteten, nedbrytningen av biomassa, olika slags störningar och substitueringseffekten för fossilråvaror ha en större effekt än valet av beståndsbehandlingsmetod.
Förnan från växterna bygger upp kolförrådet i marken tills det har uppstått en balans mellan kolbindning och kolutsläpp. Ett trädbestånd kan binda kol bara upp till en viss gräns. Ju äldre skogen blir, desto större är risken för skador. Skogsskadorna har en betydande inverkan på skogens kolbindningskapacitet, och den här inverkan förutspås öka ytterligare då klimatet blir varmare.
Den finländska skogen fungerar som en kolsänka, det lagras alltså mer kol i träden och marken än vad som som frigörs i atmosfären. Avverkningar påverkar kolförrådet och de kan medföra stora variationer i skogens årliga kolbalans. Beroende på vilken i skala vi väljer att betrakta kolbalansen (nationell, enskild skogsfastighet, bestånd) så kan den här variationen se olika ut.

En målinriktad skogsvård hjälper till att upprätthålla trädbeståndens tillväxt och kolbindningsförmåga. Det är viktigt att inte glömma kollagret i marken och behovet att minimera utsläppen av växhusgaser, särskilt på torvmarker där kollagret är stort. Förutom koldioxiden bör vi beakta också de andra, kraftigare växthusgaserna som metan och kväveoxidul (dikväveoxid) som kan bildas i skogekosystemet. Vi kan bromsa klimatförändringen bland annat genom gödsling, beskogning och genom att undvika en alltför kraftig dränering av torvmarksskogarna.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Kolförrådet i träprodukter och träprodukternas substitutionseffekter

Skogarna i Finland och de träprodukter som tillverkas av virke från de här skogarna binder årligen koldioxid som uppgår till närmare hälften av landets utsläpp av växthusgaser. Även om en del kol transporteras bort ur skogen i form av virke eller hyggesrester, så kommer en del av det här kolet att lagras i olika träprodukter. Andelen kol som lagras i träprodukter har under de senaste åren utgjort ca 13 % av den kolbindning som trädbestånden, skogsmarken och träprodukterna tillsammans står för.Hur länge kolet lagras i träprodukterna är beroende av hur lång användningstiden är för produkterna och hur lätt de går att återanvända. Enligt den metod som används vid den s.k. inventeringen av växthusgaser, halveras den mängd kol som är bundet vid sågvaror på 35 år, träskivor 25 år och cellulosa två år.
Substitutionseffekten uppstår då förnybara, träbaserade produkter ersätter produkter som baserar sig på icke förnybara råvaror eller produkter vars framställning kräver mycket energi. Användning av energived räknas till exempel som substitution eftersom den ersätter icke förnybara bränslen som stenkol, olja eller naturgas. Även om kolet i energiveden frigörs genast då den bränns, skapar den ändå klimatnytta eftersom den ersätter fossil energi och minskar användningen av den.
I Finland är substitutionseffekten klart större än den mängd kol som årligen binds i träprodukter.

Den totala effekten av skogarna och virkesanvändningen på halterna av växthusgaser är beroende av hur skogarna sköts och brukas och hur råvaran som kommer från dem används.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Avverkningsstopp kan leda till kolläckage

Ett avverkningsstopp är det effektivaste sättet att öka kollagret i skogen på kort (under 25 års) sikt under förutsättningen att skaderisken är liten. Effekten av ett avverkningsstopp på bromsandet av klimatförändringen försämras emellertid av det så kallade kolläckaget.
Den fria marknaden innebär att utbud och efterfrågan på trävaror hela tiden söker en balans. Det här leder till att ett minskat utbud av trävaror på ett ställe kan öka efterfrågan på ett annat ställe. I praktiken kan det här alltså få den effekten att minskad avverkning i ett land leder till ökad avverkning i ett annat land. Om utbudet av virke sjunker kan det också leda till att tillverkarna av vissa produkter övergår från att använda trä till något annat material.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## De viktigaste metoderna att bromsa klimatförändringen på en skogslägenhet

Skogsägarens beslut påverkar i vilken mån den egna skogen hjälper till att bromsa klimatförändringen. Ett skogsbruk som strävar till en balans mellan olika huvudmål ser till att kolbalansen hålls positiv på både kortare och längre sikt. Härvid beaktas då både trädbeståndet, marken och produkterna.
En skogsägare som vill bidra till att bromsa klimatförändringen kan vidta åtminstone följande åtgärder:
Endast på kort sikt (25 år):

- Senarelägg förnyelse- och gallringsavverkningar. Detta förutsätter bl.a. att trädbeståndet är friskt och inte utsatt för några betydande hot. Om det inträffar en skogsskada kan skogen till och med övergå till att bli en utsläppskälla för kol.
- Senarelägg eller undvik iståndsättningsdikning av dikad torvmarksskog.
På kortare eller längre sikt:
- Använd omloppstider och gallringsmallar som maximerar virkesproduktionen. En tätare skog bromsar emellertid upp diameterutvecklingen vilket försämrar virkesproduktionens lönsamhet.
- Förnya skogen genast efter en slutavverkning. Det här förkortar den tid under vilken förnyelseytan fungerar som en utsläppskälla, och ökar kolbindningen i beståndet.
- Använd förädlat skogsodlingsmaterial. På så vis är det möjligt att öka virkesproduktionen och kolbindningen med upp till 30 % jämfört med icke förädlat skogsodlingsmaterial.
- Undvik onödigt effektiv dränering i torvmarksskogar och tillämpa kontinuerlig beståndsvård där den metoden har förutsättningar att fungera.
- Stärk skogens motståndskraft mot skador genom rätt skogsvård. Skogsskador minskar ett bestånds kolbindningsförmåga och kan göra att området övergår till en utsläppskälla.
- Se till att lämna död ved i skogen. Det leder till att det binds mer kol i marken.
- Öka trädbeståndens tillväxt och kolbindning genom att gödsla.
- Beskoga trädlösa eller trädfattiga områden som inte utnyttjas för annat. Beskogning leder på längre sikt till att den kolbindande skogsarealen ökar.

På lång sikt ger också restaurering av torvmarker klimatnytta. Restaurering av torvmarker gör att torvens kolförråd bevaras, men under de första decennierna kan torvmarken ändå utgöra en utsläppskälla på grund av metanutsläpp och döende träd.
Det går också att satsa på att lagra kol i trädbeståndet och marken som tillägg till eller i stället för att fokusera på effektivare virkesproduktion och kolbindning. I sådana fall handlar det om att sköta skogen så att kolförrådet ökar. Bland annat följande metoder kan användas:
- Förläng omloppstiden i beståndet, skjut alltså upp slutavverkningen (överhållning)
- Driv upp skogen med ett tätare förband
- Undvik på kort sikt markberedning
- Undvik eller skjut upp iståndsättningsdikning
- Gödsla för att öka trädens tillväxt och därmed kolbindning
- Skydda skogen och utför bara sådana avverkningar som upprätthåller skogens hälsa
- Beskoga outnyttjad mark

Noggrannare beskrivningar av hur man kan gå tillväga för att bromsa klimatförändringen ges i metodbeskrivningarna för skogsvård.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Anpassning till klimatförändringen i skötseln av skogsfastigheten på olika tidshorisonter

Skogens förmåga att anpassa sig till klimatförändringen kan förbättras genom god skogsvård och skogsbruksplanering. Det här är viktigt eftersom en skog som är anpassad till klimatförändringen klarar av att producera nyttigheter också i framtiden. Ju längre klimatförändringen framskrider, desto oftare blir skogarna utsatta för olika slags skogsskador. Därför är det viktigt att skogsvården beaktar de risker som vi vet att finns och kan komma att finnas när det gäller skogens hälsa och tillväxt.
Vilka skador en skog kan bli utsatt för är knutet till tid och plats. Under rådande förhållanden kan risken för torkskador till exempel vara obefintlig. I framtiden växer emellertid risken, och frågan är då hur motståndskraftig skogen är. Om vi ser till att skogarna hålls friska och mångsidiga höjer vi deras motståndskraft mot eventuella skador.
För en skogsägare är det bästa sättet att bereda sig för klimatförändringen att göra de rätta avvägningarna vid skötseln av den egna skogen. Ett klokt beslutsfattande minskar de negativa effekterna av klimatförändringen och ger flexibilitet när det gäller den framtida skogsvården på både kortare och längre sikt.

Skogens struktur förändras långsamt. Därför är det viktigt att vid behov kunna växla tidsperspektiv vid planeringen av skogsvården. I norra Finland är tidsskalan ännu mera uttänjd än längre söderut.
1 \. **Korttidsperspektiv** (under 25 år). De nuvarande skogarnas motståndskraft (resistens) mot till exempel insekts-, vind- och snöskador kan stärkas med hjälp av skogsvårdsåtgärder.
2 \. **Medellångt perspektiv** (25-50 år). Målet är här att stärka skogarnas livskraft i ett föränderligt klimat samt att minimera sådana faktorer som gör dem sårbara, t.ex. monokulturer.
3 \. **Långtidsperspektiv** (över 50 år). På lång sikt eftersträvas skogar som är anpassade för nya förhållanden (transition), någonting som vi kan påverka till exempel genom att använda förädlat frö och plantor vid beståndsförnyelse. Skogar som har genomgått en anpassningsprocess kan skilja sig från dagens skogar, bl.a. med avseende på trädslagsfördelning, omloppstid och behandlingsmetoder.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Skogsvårdsmetoder för klimatanpassning

Det är helt möjligt att stärka motståndskraften mot olika slags klimatrisker i de skogar som vi nu har.
För skogsägaren innebär detta att han eller hon:
- Utnyttjar information om ståndortens egenskaper och effekterna av klimatförändringen vid valet av trädslag.
- Etablerar blandbestånd som består av en blandning av gran och björk eller tall och gran. Utnyttjar naturligt plantuppslag för att gynna uppkomsten av blandbestånd.
- Planterar gran på sådana ståndorter där risken för torka är liten och undviker att skapa stora, enhetliga granskogar, särskilt i södra Finland.
- Ser till att markberedning och skogsodling görs ordentligt och att odlingsmaterialet är av god kvalitet. Då etablerar sig plantskogen snabbare vilket gör att risken för att små plantor drabbas av torka eller svampskador minskar.

För att vi ska kunna minska sårbarheten för olika risker behöver vi agera på medellång och lång sikt. För skogsägaren innebär detta att han eller hon:
- Undviker en alltför ensidig skogsstruktur på fastighetsnivå. Använder skogsvårdsmetoder och trädslag på ett mångsidigt sätt.
- Använder det bästa tillgängliga skogsodlingsmaterialet för området i fråga.
- Följer de färskaste rekommendationerna gällande vilket odlingsmaterial det lönar sig att använda. Odlingsmaterial med sydligt ursprung lönar sig inte att använda alltför långt norrut eftersom plantorna då kan ha svårt att anpassa sig, särskilt då klimatet förändras.
Det långsiktiga målet, det vill säga skogar som är anpassade för förändrade förhållanden, uppnås bäst genom att vidta de åtgärder som rekommenderas på kort och medellång sikt..

Hur anpassningsåtgärderna kan genomföras finns närmare beskrivet i metodbeskrivningarna för skogsvårdsåtgärder.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Naturlig förnyelse i ett föränderligt klimat

Man kan tänka sig att ett varmare klimat skulle förbättra trädens fröproduktion, men klimatförändringen behöver inte nödvändigtvis få den konsekvensen. I norra Finland där de låga sommartemperaturerna tidigare har begränsat frömognaden kan det dock bli bättre förutsättningar för naturlig förnyelse.
Det finns anledning att bereda sig på att vindskador blir mer allmänna i fröträds- och skärmställningar. Risken för vindskador kan minskas genom att fästa speciell uppmärksamhet vid vindförhållandena på förnyelseytan eller att lämna kvar fler fröträd än normalt. En annan metod är att utföra den sista gallringen i form av en ljushuggning i bestånd som ska förnyas på naturlig väg. På det sättet förbättras trädens hållfasthet mot vind samtidigt som kronan förbereds för fröproduktion. På samma sätt bör man se till att det finns ett tillräckligt antal livskraftiga, fröproducerande träd i skogar där man tillämpar kontinuerlig beståndsvård. Då kan förutsättningarna för naturlig förnyelse förbättras.
I södra Finland kommer den bästa groningsperioden för skogsfrö att bli kortare i och med att snötäcket minskar. Då perioder av torka och uppehållsväder blir vanligare och räcker längre stiger dödligheten för groddplantorna, även om plantor som grott redan tidigt på våren klarar av förvånansvärt långa perioder utan nederbörd. Den största plantavgången inträffar då en längre regnfri period inträffar genast efter att fröna grott. Ett minskat snötäcke ökar risken för angrepp av rostsvamp. En tät fröträdsställning minskar rostsvampsangreppen.

De allt oftare förekommande störtregnen ökar erosionsrisken, vilket skadar groende frön och groddplantor. Erosionsrisken kan minskas genom att utföra markberedningen på rätt sätt (tillräckligt lätt).

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Skogsodling i ett föränderligt klimat

Vid skogsodling är det viktigt att beakta frönas och plantornas klimat- och ståndortskrav. Om härkomsten är den rätta blir odlingsresultatet bättre. Om frö med sydlig härkomst flyttas alltför långt norrut, kommer trädet att fortsätta sin tillväxt senare under växtperioden än de lokala träden. Det här leder till att cellerna inte hinner invintra i tid och kan skadas när frosten kommer, vilket gör trädet mottagligt också för andra typer av skador. Med tanke på trädens hälsa är det med andra ord viktigt att undvika alltför långa flyttningar.
Med hjälp av skogsträdsförädling kan man försnabba trädens anpassning till ändrade förhållande och trygga skogarnas produktion också i framtiden. I förädlingsprogrammen ingår att testa olika härkomster i olika miljöer. För produktionen av skogsodlingsmaterial väljer man sedan ut de individer som är så väl anpassade som möjligt för det framtida klimatet och som är odlingssäkra och genetiskt stabila.
Ett minskat snötäcke ökar risken för angrepp av rostsvamp. Skadorna kan ha stor betydelse på områden där man utfört sådd i och med att rostvamp redan nu ofta är den viktigaste skadefaktorn med tanke på såddresultatet. Skador av rostsvamp kan förhindras genom att utföra en ytlig och lätt markberedning där humus lämnas kvar i markberedningsspåret. Ett minskat snötäcke leder till att det förekommer mindre eftergroning, dvs. att en del frön gror först i början av nästa växtsäsong. I södra Finland har eftergroningen nog också tidigare varit en marginell företeelse. Längre norrut kan den däremot ha en större betydelse eftersom fröåren kommer mer sällan och eftergroningen har kunnat vara så hög som 30 %.

I södra Finland kommer den bästa groningsperioden för skogsfrö att bli kortare i och med att snötäcket minskar. Då perioder av torka och uppehållsväder blir vanligare och räcker längre, stiger dödligheten för groddplantorna, även om plantor som grott redan tidigt på våren klarar av förvånansvärt långa perioder utan nederbörd. Den största plantavgången inträffar då en längre regnfri period inträffar genast efter att fröna grott. Om man ser till att fröna blir täckta efter sådden kan groddplantornas dödlighet fås ned. Vid maskinell sådd har man utvecklat olika metoder för att täcka fröna.
Forskningen visar att plantor som härstammar från förädlat frö som kommer från fröplantager växer bättre än de som härstammar från så kallat beståndsfrö. Hos tall har man beräknat att förädlingsvinsten utgör 10-25 procent av volymtillväxten. Genom skogsträdsförädling kan man dessutom samtidigt höja kvaliteten på virket. På motsvarande sätt har man för gran lyckats få en förädlingsvinst på 20 % med den första generationens plantagefrö och upp till 37 % med plantagefrö av generation 1,5.
Den tillväxtökning som förädlingen ger gör det möjligt att förkorta omloppstiden och samtidigt öka mängden grovt virke som fås ur ett bestånd. Detta möjliggör en effektivare kolbindning.

Klimatförändringen kräver nya verksamhetsmodeller inom hela skogsbruket, både på kortare och längre sikt. De varmare vintrarna och den besvärligare menförestiden utgör redan nu en utmaning med tanke på att virkesförsörjningen, och skogsindustrin förväntas fungera året runt.
Då klimatet blir varmare och perioderna med tjäle allt kortare, måste virket i framtiden oftare drivas ut på mark med dålig bärighet och under barmarksperioden. Belastningen på skogsbilvägarna blir också större i takt med att klimatförändringen framskrider.
Mark- och stamskador bör undvikas med tanke på risken för spridning av rotticka. Dessutom bör stubbehandling utföras ännu mer aktivt än tidigare också i gränszonen för rottickans utbredning.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Möjligheter att utnyttja utländska trädslag vid anpassning till klimatförändringen

Ett sätt att anpassa skogarna till klimatförändringen är att utnyttja utländska trädslag. Särskilt sådana trädslag som är anpassade till ett varmare klimat kan då bli intressanta.
Vilka trädslag som får odlas i Finland är fastställt i skogslagen, och skogscertifieringen begränsar också användningen av främmande trädslag. Det finns få undersökningar om användningen av utländska trädslag i Finland, vilket innebär att de risker och möjligheter användningen av dem skulle medföra är dåligt kända jämfört med de inhemska trädslagen.
Rekommendationerna för skogsvård stöder inte storskalig användning av utländska trädslag eller handel med utländska trädplantor på grund av de risker detta innebär, bland annat i form av sjukdomsspridning.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## \[H2\]

**Läs mer om ämnet:** Skötsel av en skogsfastighet | [**Hållbar skötsel och användning av skog**](/sv/kategorier/hallbar-skotsel-och-anvandning-av-skog)

Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

Naturobjekten spelar en central roll när det gäller att bevara och öka skogarnas biologiska mångfald. Naturobjekten kan också vara värdefulla för viltet, landskapet och friluftslivet. De kan vara små eller stora till arealen och de skiljer sig i allmänhet på olika sätt från den övriga skogsnaturen. Vid åtgärder nära eller på ett naturobjekt ska markägarens synpunkter beaktas, men också de begränsningar som lagstiftningen och skogscertifieringen ställer.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Vad är ett naturobjekt?

**Inom skogsbruket bör man alltid sträva till att identifiera alla naturobjekt och beakta dem i samband med beståndsbehandling. En del av naturobjekten är skyddade i lag, en del genom skogscertifieringen**

Ett naturobjekt är ett ställe eller större område i terrängen som är lätt att urskilja från den omkringliggande naturen på basis av dess speciella naturvärden eller strukturdrag. Naturobjektet kan till exempel ha ett trädbestånd, markvegetation, markegenskaper eller terrängformationer som gör att det skiljer sig från omgivningen.
Naturobjekten har ofta avvikande egenskaper, de kan till exempel vara mycket karga, bördiga, fuktiga eller torra ståndorter. Objektet kan skilja sig från sin omgivning också vad beträffar egenskaperna hos trädbeståndet och övrig vegetation. Då vi bevarar naturobjekt bevarar vi hotade naturtyper och livsvillkoren för sådana arter vars krav på livsmiljö inte uppfylls i ekonomiskogen.

En del av naturobjekten har så stor betydelse för mångfalden att de åtnjuter lagskydd, antingen via skogslagen eller naturvårdslagen. Skogsägaren bör försäkra sig om att alla sådana objekt beaktas på det sätt lagen kräver. Också de objekt som omfattas av skogscertifieringen bör tryggas, i enlighet med kraven i det aktuella certifieringssystemet.
Det kan också finnas andra naturobjekt i våra skogar som det kan vara skäl att beakta, även om de inte omfattas av lagstiftning eller skogscertifiering. Hur dessa ska beaktas är det skogsägarens sak att besluta om. Åtgärder som kan rekommenderas är att:
- avgränsa objektet utanför aktivt skogsbruk eller ansöka om formellt skydd för objektet
- behandla det med större försiktighet än resten av skogen
- vidta naturvårdsåtgärder för att förstärka viktiga strukturdrag eller restaurera det genom naturvårdsåtgärder.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Vad är ett naturobjekt?

**Naturobjekt som är i naturtillstånd, nära naturtillstånd eller försvagade**

Egenskaperna hos ett naturobjekt kan göra att objektet anses vara i naturtillstånd, nära naturtillstånd eller försvagat.
Då man upptäcker ett naturobjekt som skiljer sig från den omgivande skogen är det med tanke på beståndsbehandlingen viktigt att först ta reda på om det är frågan om en livsmiljö som är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd, eller om dess egenskaper har försvagats.
Också försvagade objekt ska gärna beaktas vid beståndsbehandlingen eftersom naturvärdena småningom förbättras och utvecklas mot naturtillstånd. Ett objekt kan också restaureras för att snabbare återgå till naturtillstånd.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjektens betydelse för mångfalden

Naturobjekt är sällsynta livsmiljöer som om de bevaras tryggar fortlevnaden för många olika slags arter, också sådana som är sällsynta och hotade. Samtidigt skyddas själva naturtypen.
Ofta skiljer sig miljöförhållandena eller trädbeståndets struktur på ett naturobjekt tydligt från den i vanlig ekonomiskog. På naturobjekt som lämnas utan åtgärder en längre tid utvecklas småningom ett gammalt, grovt trädbestånd och senare också grov, död ved som båda är viktiga för de arter som är beroende av det här slaget av naturelement. Efter hand utvecklas särdrag som är typiska för naturskogar.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Klassificering av naturobjekt

**Klassificering av naturobjekt i rekommendationerna för skogsvård**

Naturobjekt kan klassificeras på flera olika sätt. Klassificeringen kan baseras på en ekologisk klassificering av livsmiljöerna eller på en mer administrativ indelning, såsom i lagstiftningen. Vid hotbedömningen av naturtyperna har man klassificerat de värdefulla naturtyper på ett sätt som fungerar bäst ur naturvetenskaplig synvinkel.
- [Småvatten och vattendrag](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/smavatten-och-vattendrag)
- [Skogbevuxna bergområden](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/skogbevuxna-bergomraden)
- [Lundar](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/lundar)
- [Torvmarker](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/torvmarker)
- [Solexponerade miljöer](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/solexponerade-miljoer)
- [Moskogar med stor betydelse för mångfalden](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/moskogar-med-stor-betydelse-mangfalden)
- [Trädbevuxna vårdbiotoper](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/tradbevuxna-vardbiotoper)

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Klassificering av naturobjekt

**Klassificering av naturobjekt på administrativa och andra grunder**

Naturobjekt kan klassificeras på administrativa och andra grunder enligt följande:
- [Särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagens 10 §](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p1863)
- [Skyddad naturtyp enligt naturvårdslagens 64 § och 65 §](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p1907)
- Boträd för stora rovfåglar enligt naturvårdslagens 73 § och bon av skyddade arter som använts upprepade gånger enligt naturvårdslagens 70 §.
- [Föröknings- och rastplatser för arter som omfattas av habitatdirektivets bilaga IV(a) och förekomst av arter som omfattas av bilaga IV(b)](https://www.ymparisto.fi/sv/naturen-vatten-och-hav/naturens-mangfald/mangfalden-av-naturtyper/naturtyperna-i-habitatdirektivet)
- [Avgränsning som gjorts för att trygga art som kräver särskilt skydd](https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2023/20230009?search%5Btype%5D=pika&search%5Bpika%5D=naturvårdslag#L8P77)
- [Skydd av vattennaturtyper som omfattas av 2 kap., 11 § i vattenlagen](https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2011/20110587)
- [Natura 2000 -område](https://www.ymparisto.fi/sv/naturen-vatten-och-hav/naturens-mangfald/skydd-restaurering-och-naturhansyn/natura-2000-omraden)
- [Privat naturskyddsområde](https://ym.fi/sv/naturskydd-pa-privat-mark)
- [Livsmiljö som ingår i METSO-programmet](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p3393)
- [Objekt som bör bevaras på basis av FSC- eller PEFC-certifieringen](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p1917)
- Objekt som skyddats av skogsägaren själv.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Klassificering av naturobjekt

### Luontokohteiden lakiperustaiset käytönrajoitukset.

##  [Luontokohteiden lakiperustaiset käytönrajoitukset](/fi/node/2164)

Table
| Luontokohteen pääluokka | Lakiperustainen käytönrajoitus |
| Luonnonsuojelulain suojellut luontotyypit | Kyllä (luonnonsuojelulaki 64 §, 65 §). |
| Metsälain erityisen tärkeät elinympäristöt | Kyllä (metsälaki 10 §). |
| Vesilain suojelemat vesiluontotyypit | Kyllä (vesilaki 2:11 §) |
| Pohjavesialueet (1, 2, 1E, 2E, E) | Kyllä pohjavesialueella, pohjaveden muuttaminen (vesilaki 3:2 §), pohjaveden pilaamiskielto (ympäristönsuojelulaki 17 §) |
| Maankäyttö- ja rakennuslain mukaisen kaavan suojelualue | Kyllä (maankäyttö- ja rakennuslaki 30 § 3 mom, 41 § 3 mom, 57 § 3 mom) |
| METSO-ohjelman elinympäristöt | Vain tilanteissa, joissa metsänomistaja on vapaaehtoisesti sopinut ympäristöviranomaisen kanssa kohteen pysyvästä tai määräaikaisesta suojelusta tai metsäviranomaisen kanssa kohteen turvaamisesta määräajaksi. |
| Helmi-ohjelman elinympäristöt | Vain tilanteissa, joissa metsänomistaja on vapaaehtoisesti sopinut ympäristöviranomaisen kanssa kohteen suojelusta tai metsäviranomaisen kanssa kohteen turvaamisesta määräajaksi. |
| Uhanalaiseksi luokiteltu luontotyyppi | Ei, elleivät ne ole myös lainsäädännön turvaamia kohteita. |
| Metsäsertifiointijärjestelmien mukaiset luontokohteet | Ei, elleivät ne ole myös lainsäädännön turvaamia kohteita. |
| Muut luontokohteet sekä kohteet, jotka eivät luonnontilaltaan tai ominaisuuksiltaan täytä yllä olevien luokkien edellytyksiä | Vain seuraavissa tilanteissa:Ympäristöviranomainen on tehnyt luonnonsuojelulain 77 § perustuvan rajauspäätöksen.Kyseessä on luonnonsuojelulain 78 §:ssä tarkoitetun luontodirektiivilajin lisääntymis- ja levähdyspaikka (esim. liito-orava).Kyseessä on luonnonsuojelulain 73 §:ssä tarkoitetun suuren petolinnun pesä tai 70 §:ssä tarkoitetun rauhoitetun eläinlajin toistuvasti käytetty pesä. Natura-alueen (luonnonsuojelulaki 34 §) säädökset rajoittavat metsänkäsittelyä kohteella eli Naturan olevia luontotyyppejä ja lajiesiintymiä ei saa merkittävästi heikentää. |

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Alla naturobjekt som berörs av lagen har ännu inte kartlagts**

Såväl myndigheter som offentliga och privata aktörer producerar geodata om naturobjekt som skogsägare och aktörer inom skogsbruket kan utnyttja. Tillgängligheten till geodata varierar beroende på vilka slag av data det är fråga om och hur spridningen av dem är reglerad. Det finns ett antal geodatatjänster på nätet som upprätthålls av offentliga inrättningar och som innehåller öppna data som skogsorganisationerna kan integrera med sina egna informationssystem.
Det finns också olika verktyg tillgängliga via nätet som kan användas för skoglig planering med stöd av geodata. De här verktygen kan rekommenderas för dem som vill utreda vilka naturvärden som kan finnas på planeringsområdet. Samma verktyg är tillgängliga också för skogsägare som vill bekanta sig med naturvårdsplanering.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Minskog.fi**

Det kan ännu finnas naturobjekt i skogarna som inte förts in i geodatabaserna, men som det oaktat omfattas av lagens begränsningar. Både skogsägaren och skogsbrukets aktörer bör därför beakta att endast de naturobjekt som myndigheterna har avgränsat och meddelat om är till alla delar införda i geodatabaserna. De objekt som tryggas i lag är livsmiljöer enligt skogslagens 10 §, skyddade naturtyper enligt 64 § och 65 § i naturvårdslagen, fridlysta djur och växter enligt 70 § och 74 § i naturvårdslagen, boträd för stora rovfåglar enligt naturvårdslagens 73 § och bon för skyddade arter som använts upprepade gånger enligt naturvårdslagens 70 §, samt föröknings-och rastplatser för en art som finns listad i habitatdirektivet och omfattas av naturvårdslagens 78 § (t.ex. flygekorre).
[Tjänsten Minskog.fi](https://www.metsakeskus.fi/sv/arenden/minskogfi) tillhandahåller avgiftsfria skogsdata om den egna skogen för alla skogsägare. Om skogsägaren tillåter, kan skogsbrukets aktörer se alla de uppgifter som skogsägaren själv har tillgång till. En del öppna skogsdata visas i nättjänsten Kartfönstret (Paikkatietoikkuna), men för privatskogarnas del innehåller Minskog.fi dessutom följande information om naturobjekt:

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Laji.fi**

- sådana livsmiljöer enligt skogslagens 10 § som har hittats i samband med den riksomfattande inventering som slutfördes i början av 2000-talet eller i samband med skogsbruksplanering
- övriga värdefulla naturobjekt som har hittats i samband med den riksomfattande inventering som slutfördes i början av 2000-talet, materialet är därför ofullständigt
- objekt som eventuellt kan lämpa sig för METSO-programmet.
I Minskog.fi saknas fortfarande en del av de naturobjekt som omfattas av skogslagens 10 §, övriga värdefulla naturobjekt och objekt som kan lämpa sig för METSO-programmet. Finlands skogscentral kompletterar efterhand informationen om naturobjekt. Dessutom publicerar och upprätthåller Skogscentralen [öppna data om kända, särskilt vktiga livsmiljöer enligt skogslagens 10 §](https://www.metsakeskus.fi/sv/skogs-och-naturinformation/naturinformation/sarskilt-viktiga-livsmiljoer).

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Paikkatietoikkuna.fi**

[I tjänsten Laji.fi](https://laji.fi/) kan man bekanta sig med olika arter och var de förekommer, bläddra bland observationer i olika inhemska artdatabaser och också registrera egna observationer. I Laji.fi finns detaljerad information om olika arter, såsom förekomst, artnamn på olika språk, taxonomi, ekologi, bilder och ljudinspelningar samt stöd för artbestämning.
[Karttjänsten Paikkatietoikkuna.fi](https://kartta.paikkatietoikkuna.fi/?lang=sv) (Kartfönstret) är en öppen nättjänst som bland annat innehåller mycket mångsidig geografisk information om skog, mark och fastigheter. Kartfönstret innehåller information om bland annat följande naturobjekt:

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Geodata för naturvård**

- privata naturskyddsområden
- beslut om naturtyper
- fredningsbeslut gällande förekomstplatser för arter som kräver särskilt skydd
- Naturaområden
- laxbeståndet i strömmande vatten
- värdefulla bergsområden
- värdefulla stenbundna marker
- serpentinberg
- värdefulla moränbildningar
- värdefulla vind- och strandavlagringar
[I tjänsten Luonnonhoidon paikkatietoaineistot ](https://storymaps.arcgis.com/stories/017240466fba495892f15c6e0b339849)(på finska) presenteras geodatamaterial som hänför sig till naturvård och som fungerar som ett hjälpmedel vid planering av skogsbruksåtgärder. Det här materialet kan användas i GIS-program, webbläsare och i mobiltelefoner ute i fält. Bland annat följande slag av geodata presenteras i tjänsten:

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Sykes öppna data**

- skogsområden som är viktiga för mångfalden (ZONATION)
- objekt som är föreslagna för komplettering av myrskyddet
- fuktighetsindex
- områden och objekt som bör beaktas vid naturvårdsplanering
Geodata som laddas ned från [Finlands miljöcentrals nättjänst](https://www.syke.fi/fi-FI/Avoin_tieto/Paikkatietoaineistot) är öppna data.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen

**Skogslagens § 10: Identifiering av särskilt viktiga livsmiljöer**

I skogslagens 10 § fastslås vilka slags livsmiljöer som ska betraktas som särskilt viktiga med tanke på mångfalden. Objekten bör vara i naturtillstånd eller nära naturtillstånd och de ska tydligt avvika från den omkringliggande skogsnaturen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen

**Särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen**

I skogslagens 10 § finns följande livsmiljöer uppräknade:
1 . omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten och tjärnar på högst 0,5 hektar, när de kännetecknas av särskilda vegetationsförhållanden och mikroklimat som beror på närheten till vatten och träd- och buskskiktet
2 . torvmarksmiljöer när de kännetecknas av en gemensam vattenhushållning i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om detta: a) lund- och örtkärr som kännetecknas av frodig och krävande vegetation, varierande trädbestånd och buskvegetation,b) sammanhängande skogsfräken- och hjortrongrankärr som kännetecknas av varierande trädbestånd och förhärskande enhetlig skogsfräken- eller hjortronvegetation,c) brunmossar som kännetecknas av att de har näringsrik jordmån, är trädfattiga och har krävande vegetation;d) trädfattiga myrar på impediment eller tvinmark, oche) madkärr som kännetecknas av varierande lövträdsbestånd eller buskvegetation och av att ytvattnet där har bestående påverkan
3 . bördiga mindre lundområden som kännetecknas av mull, krävande vegetation samt trädbestånd och buskvegetation i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om detta
4 . skogsholmar med fastmarksskog på odikade torvmarker eller torvmarker där den naturliga vattenhushållningen huvudsakligen finns bevarad i oförändrat skick
5 . sådana huvudsakligen minst tio meter djupa klyftor och raviner med branta väggar i berggrunden eller mineraljordar, när de kännetecknas av en från omgivningen avvikande vegetation
6 . huvudsakligen minst tio meter höga stup och skogsbestånd vid stupens nedre del
7 . sandfält, berg i dagen, stenbunden mark och blockfält som i virkesproduktionshänseende avkastar mindre än lavmoar, när de kännetecknas av ett tämligen glest trädbestånd.
I skogslagen fastställs vilka faktorer som är gemensamma för alla de livsmiljöer som omfattas av lagen. I lagen ingår också specifikationer för varje enskild livsmiljö. Nedan presenteras de faktorer som är gemensamma för alla de livsmiljöer som omfattas av lagen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen

**Särdrag**

Kravet att objektet ska avvika från den omgivande skogsnaturen är viktigt eftersom skogsägaren eller aktören ska kunna upptäcka ett objekt som omfattas av användningsbegränsningar. Kravet innebär att livsmiljön i sig själv ska vara klart urskiljbar. Gränserna för den omedelbara närmiljön behöver däremot inte nödvändigtvis vara lätta att urskilja.
De särskilt viktiga livsmiljöer som avses i 10 § i skogslagen anses befinna sig i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om detta när deras med tanke på den biologiska mångfalden väsentliga särdrag (se nedanstående avsnitt) har bevarats trots människans tidigare verksamhet eller när livsmiljön har behandlats i enlighet med den av statsrådet avgivna förordningen om hållbar skötsel och användning av skog.

De särskilt viktiga livsmiljöernas särdrag måste kunna beskrivas för att man ska kunna identifiera dem i terrängen. Om särdragen bibehållits kan man också dra slutsatser om objektets naturtillstånd, vilket i sin tur behövs för att kunna avgöra om det är fråga om en livsmiljö enligt skogslagens definition, eller någon annan värdefull livsmiljö som inte omfattas av skogslagens användningsbegränsningar.
Det finns stora skillnader i särdragen mellan olika livsmiljöer, i synnerhet när det gäller trädbeståndet. I skogslagen finns specifika beskrivningar av nästan alla livsmiljöer, vilket underlättar identifieringen av dem och lyfter fram de speciella naturvärden objekten har.
Drivningsplaneraren eller den som utför avverkningen har att bedöma om de strukturdrag som omnämns i lagen är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Den här bedömningen ligger sedan som grund för att avgöra om objektets särdrag är i ett tillstånd som åtminstone påminner om naturtillstånd, och därmed omfattas av 10 § i skogslagen. [Tolkningsrekommendationer för avgränsning och behandling av särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen](https://www.metsakeskus.fi/sites/default/files/document/metsalain-10-pykalan-kohteiden-tulkintasuositus-sv_0.pdf) kan vara till god hjälp vid den här bedömningen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen

**Liten areal eller mindre betydelse i skogsbrukshänseende**

Om det finns oklarheter beträffande identifieringen eller avgränsningen av en livsmiljö kan markägaren eller en befullmäktigad innehavare av avverkningsrätten i samband med anmälan om avverkning av skog ansöka om förhandsinformation av Finlands skogscentral om huruvida objektet uppfyller skogslagens livsmiljökriterier och om den föreslagna behandlingen är lagenlig.
För att omfattas av bestämmelserna om särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen måste en livsmiljö ha en liten areal eller ha mindre betydelse i skogsbrukshänseende. Huruvida objekten är små till arealen och av mindre betydelse i skogsbrukshänseende bedöms skilt för varje skogsfastighet och enligt livsmiljötyp.

Ett objekt kan anses vara av mindre betydelse i skogsbrukshänseende när värdet på det marknadsdugliga virket där är värt mindre än 3 000 euro. Om ett objekt av mindre betydelse i skogsbrukshänseende är över 5 hektar stort kan det som regel inte ses som en särskilt viktig livsmiljö som avviker tydligt från den omkringliggande skogsnaturen, även om de andra kriterierna som nämns i lagen för särskilt viktiga livsmiljöer skulle uppfyllas.
I regel kan objekt på högst 2 hektar betraktas som små. Även små objekt ska klart kunna urskiljas från den omgivande skogsnaturen för att objektet ska kunna anses vara en särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagen.
Större områdeshelheter kan inte i lagens mening betraktas som livsmiljöer som tydligt avviker från den omkringliggande skogsnaturen, även om de i skogsbrukshänseende är av mindre betydelse. Ett större område kan emellertid uppfylla lagens kriterier på ett mindre, högst två hektar stort delområde. Ur mångfaldssynvinkel är ändå större områden också viktiga och kan till exempel bevaras genom frivilligt skydd.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogslagens 10 §: Behandling av särskilt viktiga livsmiljöer

De särskilt viktiga livsmiljöer som nämns i skogslagen får skötas och användas genom försiktiga åtgärder där livsmiljöernas särdrag bevaras eller förstärks. Då tillåtna åtgärder utförs måste man känna till bestämmelserna mer i detalj. Allmänt taget finns det inte mycket utrymme för åtgärder. Det är vanligen enklast att avgränsa livsmiljöerna utanför all avverkning och skogsvårdsåtgärder.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogslagens 10 §: Behandling av särskilt viktiga livsmiljöer

**Tillåtna åtgärder i livsmiljöer som omfattas av skogslagens 10 §**

Det är i praktiken svårt att utföra avverkningar eller skogsvårdsarbeten i en särskilt viktig livsmiljö utan att samtidigt försämra objektets naturvärden. För den här typen av objekt rekommenderas att man i huvudsak lämnar dem utan behandling och avgränsar dem enligt deras naturliga gränser. Om skogsägaren vill prioritera naturvården är det möjligt att höja livsmiljöns naturvärde genom att begränsa beståndsbehandlingen också i närmiljön.
Om skogsbruksåtgärder utförs i livsmiljön måste man se till att bevara den för livsmiljön utmärkande särskilda vattenhushållningen, strukturen på trädbeståndet, gamla överståndare, döda och murkna träd och beakta vegetationen, variationen i terrängen samt jordmånen. Livsmiljöer på torvmark och i lundar kan i praktiken bara utföras när marken är frusen för att särdragen ska kunna bevaras. Träd får inte avverkas vid stup och i skogen omedelbart nedanför stupet.
Åtgärder för skötsel och användning som bevarar särdragen är försiktig avverkning genom plockhuggning. Beståndets struktur måste dock bevaras och träden som tas bort måste väljas ur alla åldersklasser och trädslag i förhållande till det ursprungliga beståndet. För att bevara buskskiktets livskraft i samband med plockhuggning får röjning av behandlingsområdet inte utföras.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogslagens 10 §: Behandling av särskilt viktiga livsmiljöer

**Förbjudna åtgärder i livsmiljöer som omfattas av skogslagens 10 §**

Upptagning av enskilda fläckar med hacka och plantering av plantor eller sådd av frön till träd som hör till Finlands naturliga flora betraktas som åtgärder som bevarar särdragen. Det är tillåtet att med iakttagande av särskild försiktighet transportera virke och korsa bäckfåror i särskilt viktiga livsmiljöer, men detta får inte äventyra särdragen.
Åtgärder som inte är tillåtna i särskilt viktiga livsmiljöer är förnyelseavverkning, byggande av skogsbilväg, markberedning som skadar den för växtplatsen utmärkande vegetationen, dikning, rensning av bäckar och rännilar och användning av kemiska bekämpningsmedel.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogslagens 10 §: Behandling av särskilt viktiga livsmiljöer

**Åtgärder med undantagslov**

I situationer där skyldigheter eller inskränkningar leder till minskad skogsavkastning eller annat ekonomiskt bortfall eller annan ekonomisk skada som inte är ringa för markägaren ska skogscentralen på ansökan av markägaren eller rättsinnehavaren bevilja undantagslov som innebär att skogen får skötas och användas på ett sådant sätt att bortfallet blir ringa för den berörda personen.
Bortfallet ska anses vara ringa när det ekonomiska bortfallet till följd av inskränkningar i användningen av områden enligt 10 § är mindre än fyra procent av värdet på det marknadsdugliga trädbeståndet på den skogsfastighet för den som söker om undantagslov där behandlingsområdet ligger eller mindre än 3 000 euro.
Undantagslov får dock inte beviljas, om det för åtgärden har beviljats eller beviljas miljöstöd eller ett tillräckligt stöd av statsmedel på andra grunder. Om det ekonomiska bortfallet är större än ringa och behovet av undantagslov inte kan undvikas med hjälp av miljöstöd, ska en särskilt viktig livsmiljö behandlas så att den mest värdefulla delen av livsmiljön bevaras.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Naturligt uppkomna ädellövskogar**

I naturvårdslagens (9/2023) 64 § listas sju trädbevuxna naturtyper: ädellövskogar, hasselskogar, klibbalsskogar, lövängar, trädbevuxna sanddyner vid kusten, svämskogar i inlandet, solexponerade sluttningar i åsskogar samt kalkhällar. De övriga skyddade naturtyperna på fastmark är sandstränder, havsstrandängar och torrängar. Alla de trädbevuxna, skyddade naturtyper som omfattas av naturvårdslagens bestämmelser är sällsynta och artrika.
I naturvårdslagens 65 § ingår också några strikt skyddade naturtyper. Av dem kan serpentinberg och block- och grusfält inom serpentinbergsområden vara trädbevuxna, och att försvaga eller försämra dem är automatiskt förbjudet , även då NTM-centralen inte skilt avgränsat dem.

Med ädellövskog avses i lagen naturliga dungar som till en betydande del består av ek, skogslind, lönn, ask, vresalm och skogsalm. Ädla lövträd förekommer naturligt bara i södra Finland. Ståndorten består ofta av bördig lundmark, men ibland kan framför allt ek och lindbestånd också förekomma på kargare mark. I Finland finns det allt som allt cirka 1 000 hektar naturligt uppkommen ädellövskog. En stor del av objekten ingår redan i befintliga skyddsområden.
I bestånd av ädla lövträd som omfattas av naturvårdslagen förekommer minst 20 stycken pelarartade, ädla lövträd per hektar i ett avgränsbart, enhetligt område. Ett träd som är minst 7 cm grovt på brösthöjd anses vara pelarartat. För ek gäller emellertid en minimibrösthöjdsdiameter på 20 cm. Träden ska växa i en eller flera intill varandra stående trädgrupper. Dessutom ska plantor av träden tas med i det område som avgränsas för att säkerställa förnyelsen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Hasselskogar**

Hassellundar, eller som naturvårdslagen uttrycker det, hasselskogar, förekommer naturligt bara i södra Finland. Hasselbuskar trivs i bördig löv- och blandskog på kalkhaltig mark. Organismsamhället i en hassellund är mycket mångsidigt. Markvegetationen är typisk för lundar, dvs. frodig och artrik. Där förekommer också hotade arter. Döda stammar av hasselbuske utgör viktiga livsmiljöer för många svamp- och insektsarter.
I en hassellund som skyddas enligt naturvårdslagen bör det växa minst två meter höga eller breda hasselbuskar till ett antal av minst 20 per hektar i en eller flera närstående grupper.
På många ställen har granen tagit över ståndorter där det tidigare förekommit hasselbuskar. Hasselbusken behöver ljus och utrymmer för att producera nötter. Därför kan granar som skuggar hasselförekomster vid behov avlägsnas i enlighet med en skötselplan som uppgjorts av NTM-centralen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Klibbalsskogar**

Klibbalsskogar kan förekomma både på fastmark och torvmark. Klibbalar kan dominera i kärr och madkärr och skogen betraktas då som klibbalsskog. På fastmark kan klibbalsskog förekomma på lundmark. Några meter smala strandskogsremsor där det förekommer klibbal berörs inte av naturvårdslagens bestämmelser om klibbalsskogar.
Klibbalskärr är lund- eller örtkärr och där markvegetationen består av sådana örter och ormbunkar som trivs på fuktiga ståndorter. Klibbalsskog i madkärr är blöta och ständigt påverkade av ytvatten. Bland markvegetationen förekommer ofta ormbunksväxter, svärdslilja, skogssäv, sjöfräken, vass eller starr. Klibbalsskogar förekommer främst längs stränder och vid torvmarkskanter. Klibbalslundarna kan vara fuktiga eller friska och markvegetationen domineras ofta av ormbunkar eller högvuxna, örtartade växter.
Det finns bara cirka tusen hektar klibbalsskogar kvar, av vilka en tiondel redan är skyddade. Klibbalsskogarna har aldrig som naturtyp varit speciellt vanlig, men dikning och avverkning har gjort dem ännu ovanligare. För att upprätthålla naturtillståndet i de kvarvarande klibbalsskogarna är det mycket viktigt att se till att vattenhushållningen inte rubbas. Vattenhushållningen i omkringliggande områden påverkar också klibbalskärren och bör därför helst bevaras i naturtillstånd.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Svämskogar i inlandet**

Svämskogar i inlandet är områden på fastmark vid stränder av vattendrag som består av skog där inverkan av återkommande översvämningar syns i växtlighetens strukturella drag och artsammansättning. Till den här naturtypen hör svämskogar invid bäckar, älvar och älvmynningar samt vid stränderna till sjöar och tjärnar. Strukturdragen hos en svämskog påverkas av frekvensen, varaktigheten och tidpunkten för översvämningarna, sedimenteringsprocesser samt terrängens topografi.
De fasta partiklar som svämvattnet för med sig påverkar vegetationen och ger ett tillskott av näringsämnen. Arter som tål översvämningar dåligt, såsom barrträd, ris och mossor är sällsynta i svämskogar. Trädbeståndet är för det mesta lövträdsdominerat och i buskskiktet förekommer bland annat vide, brakved och hägg.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Solexponerade sluttningar i åsskogar**

Solexponerade sluttningar i åsskogar är områden som består av livsmiljöer på åsar och ändmoräner som har en lutning på minst 5 %. Karaktäristiskt för en representativ solexponerad sluttning är att mineraljorden delvis framträder i bottenskiktet och att humusskiktet är tunt. Tallen är i allmänhet det dominerande trädslaget i solexponerade sluttningar i åsskogar och trädbeståndet är mycket glest på de mest representativa platserna. Vegetationen består av växter som förekommer allmänt i torr och karg tallmoskog, men därutöver också arter som är typiska för just solexponerade åsskogar. Vid avgränsningen av den här naturtypen kan man också ta med områden som vuxit igen, men som kan restaureras genom naturvårdsavverkning för att trygga de karaktäristiska växt- och insektsarterna.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Avgränsning av naturtyper**

Enligt naturvårdslagen får en skyddad naturtyp inte förändras så att deras särdrag äventyras. Till särdragen hör både egenskaper i berggrunden och marken och en för naturtypen karaktäristisk vatten- och näringshushållning samt den flora och fauna som anpassat sig för naturtypen ifråga.
Förbudet att äventyra en skyddad naturtyps särdrag träder i kraft då NTM-centralen har fastställt gränserna för området och meddelat områdets ägare och innehavare om beslutet. Objektets gränser meddelas till fastighetsregistret och förs in i ett kartlager över fastställda naturtypsobjekt. Det finns all anledning att bevara det här slaget av sällsynta objekt med höga naturvärden även om gränserna för området inte ännu fastställts av NTM-centralen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Begränsningar vid behandling av naturtyper**

Det är skäl att notera att objektet kan omfattas av skogslagens 10 § även om det inte avgränsats officiellt, vilket innebär att det är automatiskt skyddat och bör behandlas därefter.
En naturtyp bevaras inte alltid bäst genom att lämnas helt orörd. En del av naturtyperna behöver skötas och användas kontinuerligt. Om skogsvård utförs på en trädbevuxen naturtyp behöver åtgärden emellertid godkännas av NTM-centralen. För vissa naturobjekt har NTM-centralen gjort upp särskilda skötselplaner.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt som ingår i skogscertifieringen

**FSC-certifieringen**

Skogscertifieringen (FSC och PEFC) ställer krav på tryggandet av värdefulla livsmiljöer.
En skogsägare som följer FSC:s certifieringskriterier bör lämna vissa värdefulla livsmiljöer och vissa för artskyddet särskilt viktiga objekt utanför skogsbruket. Det är möjligt att utföra åtgärder som stöder målet med naturskyddet på olika områden.

Beträffande lagstadgade objekt förutsätts att skogsägaren också bevarar sådana naturtyper och naturskyddsobjekt som listas i naturskyddslagen för vilka miljömyndigheterna ännu inte fattat beslut om avgränsning.
Andra objekt som alltid ska sparas är:
- Objekt som uppfyller kriterierna för särskilt viktiga livsmiljöer definierade i skogslagens 10 § oberoende av storlek och regional förekomst
- Moskogar och torvmoar med stort inslag av död ved som definierats skilt
- Berg i dagen, stup och blockfält där det växer gammal skog med inslag av död ved
- Grandominerade äldre friska lundar med mer än 15 m³/ha död ved (som uppkommit under minst 10 år)
- Äldre friska lundar med blandskog med mer än 10 m³/ha död ved (som uppkommit under minst 10 år, brösthöjdsdiameter > 10 cm)
- Lövträdsdominerade (>50 %) äldre friska lundar vilkas trädbestånd har en naturlig eller naturliknande struktur och där mängden död lövträdsved är mer än 5 m³/ha
- Fuktiga lundar med naturlig eller naturliknande vattenhushållning samt lundar med ädla lövträd som är gamla, stora eller har skador orsakade av nedbrytare
- Svämskogar
- Grandominerade dödisgropar
- Åar och bäckar med naturliga eller naturlika fåror samt de omgivande stränderna (en trädklädd zon som är minst 20 m bred ska bevaras)
- Skogar i anslutning till vattendrag och småvatten (en trädklädd zon som är minst 30 m bred ska bevaras)
- Flador och glosjöar i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd jämte deras stränder (en trädbeklädd zon som är minst 30 m bred ska bevaras)
- Successionsserier i skogar på landhöjningskuster i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd eller enstaka representativa delar av successionsserien
- Kärr, myrar, mossar och lövsumpskogar i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd
- Tvinmark och impediment i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt som ingår i skogscertifieringen

**PEFC-certifieringen**

Av FSC definierade områden med högt skyddsvärde (sk. high conservation value-områden) där det ingår Natura 2000 -nätverket, viktiga fågelområden (FINIBA, IBA), skyddsområden i markanvändningsplaner, ödemarksområden, grundvattenområden samt torvmarksområden av en viss storlek och koncentrationer av livsmiljöer som alltid ska bevaras.
När man handlar enligt PEFC:s kriterier planeras och utförs skötselåtgärder på ett sådant sätt att lagens krav på att bevara särdragen i viktiga livsmiljöer verkställs. Dessutom finns i PEFC:s certifieringskriterier uppräknat några andra objekt, vars viktigaste särdrag bör bevaras på merparten av objekten för att kraven i certifieringen ska fyllas. Nedan listas dessa objekt.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt som ingår i skogscertifieringen

**Odikade, virkesrika kärr**

De dödisgropar som avses i kriteriet ska vara minst 10 meter djupa och nederst i dem ska det finnas ett tydligt källarlikt mikroklimat. Det viktigaste särdraget är den växtlighet som uppstått på grund av mikroklimatet och som skiljer sig från omgivningen. Växtligheten bevaras genom att man begränsar avverkningen till den översta delen av dödisgropens kant. Åsarnas trädlösa eller trädfattiga solexponerade sluttningar från sydost till väst beskogas inte. Detta för att bevara deras viktigaste särdrag, solberoende arter.
Till de livsmiljöer som kriteriet avser hör odikade kärr, som inte hör till särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen, och på vilka det finns minst 20 m³/ha död ved. På objekt under en halv hektar ska det finnas minst 10 m³ död ved. Det viktigaste särdraget som ska bevaras hos kärr är det gamla trädbeståndet, den döda veden och den höga grundvattennivån, som upprätthålls genom att lämna objekten odikade. Trädbestånd på kärr kan behandlas med beståndsvårdande avverkningar och genom att avlägsna enstaka träd, så att de viktigaste särdagen bevaras.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt som ingår i skogscertifieringen

**Lövträdsdominerade lundar**

Mosaiken av flarkar och tuvor samt den höga näringshalten i torven är de särdrag som ska bevaras på odikade brunmossar. Dessa särdrag bevaras genom att lämna brunmossmyrararna och de örtrika starrmyrarna odikade och utanför skogsbruksåtgärder. Brunmossmyrarna är också särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagens 10 §.
Det viktigaste särdraget som ska bevaras i lundar som passerat plantskogsstadiet är det lövträdsdominerade trädbeståndet som består av flera trädslag. Vid gallringar ska lövträdsdominansen och det för mångfalden viktiga trädbeståndet bevaras.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt som ingår i skogscertifieringen

**Svämskogar och lövsumpskogar i naturtillstånd**

Med gammelskog eller äldre skog avses en skog, där det dominerande trädbeståndet är äldre än 160 år i södra Finland och äldre än 200 år i norra Finland. Beståndet är flerskiktat eller består av olika trädslag. Det kan också vara en granskog i sent successionsstadium. Beståndet har inte under de senaste 60 åren behandlats med blädning, beståndsvårdande avverkning ellerr ljushuggning. Det finns högst 20 stubbar/hektar som vittnar om tidigare avverkningar. Beståndet har inslag av gamla lövträd samt innehåller dessutom död ved, torrakor och lågor, i södra Finland minst 15 % och i norra Finland minst 20 % av trädbeståndets volym. Objektets särdrag bevaras genom att beståndet undantas från de normala skogsbruksåtgärderna.
Typiskt för de svämskogar och lövsumpskogar i naturtillstånd som kriteriet avser är de årligen återkommande översvämningarna. Det viktigaste särdraget hos svämskogar på momarker och lövsumpskogar på torvmarker är den naturliga variationen hos ytvattnet. Variationen är en följd av naturlig översvämning av hav, sjöar och bäckar och bevaras bäst genom att lämna området odikat. Trädbeståndet kan behandlas med beståndsvårdande avverkningar och avverkning i skärmställning eller genom att avlägsna enstaka träd så att inslaget av död ved bevaras.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Livsmiljöer som ingår i METSO-programmet

**Livsmiljöer som ingår i METSO- programmet**

Genom METSO-programmet kan skogsägare frivilligt och mot ersättning från staten skydda skogen biologiska mångfald. Skogsägare kan bjuda ut sina objekt till METSO-programmet genom att kontakta den regionala NTM-centralen eller Finlands skogscentral.
METSO-programmet främjar skydd och naturvård i trädbevuxna livsmiljöer som är av betydelse för den biologiska mångfalden:

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Livsmiljöer som ingår i METSO-programmet

**METSO-programmets alternativ för skogsägaren**

- Lundar
- Moskogar rika på död ved
- Skog i anslutning till småvatten
- Trädbevuxna torvmarker och randskogar vid torvmarker
- Lövsumpskogar och svämskogar
- Solexponerade åsmiljöer
- Mångfaldsobjekt vid landhöjningskusten
- Trädbevuxna vårdbiotoper
- Livsmiljöer med skog på kalkhällar och ultrabasisk mark
- Övriga skogbevuxna berg, stup och blockfält som är viktiga för mångfalden
METSO-programmet erbjuder olika skyddsalternativ för skogsägaren: permanent skydd, tidsbundet skydd och skogsnaturvård. De olika alternativen gås igenom tillsammans med skogsägaren utgående från områdets naturvärden och skogsägarens mål. Urvalskriterierna för METSO-programmet har uppdaterats år 2016.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Livsmiljöer som ingår i METSO-programmet

**Tidsbundet skydd och miljöstödsavtal**

Då ett skogsområde skyddas permanent kan det inte längre användas i skogsbruket men skyddet inskränker sällan på allemansrätten. Det finns tre alternativ för permanent skydd av skog:
1 . Inrättande av privat skyddsområde.
2 . Försäljning av området till staten.
3 . Markbyte med staten.
Den ersättning som ges för permanent skydd baserar sig på de allmänna prissättningskriterierna inom skogsbruket och utgör skattefri inkomst för markägaren.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Livsmiljöer som ingår i METSO-programmet

**Skogsnaturvård**

Miljöstödsavtal baserade på lagen om lagen om ett temporärt incitamentsystem för skogsbruket uppgörs för tio år åt gången. Typiska miljöstödsprojekt är bland annat värdefulla livsmiljöer som är skyddade enligt skogslagen och som med hjälp av stödet kan utvidgas till större arealer. Också andra värdefulla livsmiljöer som ingår i METSO-programmet kan omfattas av miljöstöd.
Om grunderna för det tidsbundna skyddet baserar sig på naturvårdslagen, bestäms avtalets längd utgående från områdets naturvärden och markägarens önskemål. Avtalets maximilängd är då 20 år. Tidsbundet skydd lämpar sig för områden vars naturvärden förändras relativt snabbt.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Livsmiljöer som ingår i METSO-programmet

**Mer information om METSO-programmet:**

Naturvården kan bestå av upprätthållande eller utökande av ett områdes naturvärden eller återställande av skogen närmare naturtillstånd. Naturvårdsarbetena planeras tillsammans med markägaren, men de föranleder inga kostnader för markägaren.
[METSO-programmets webbplats](https://metsonpolku.fi/sv/framsida)

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Naturvården syftar till att bevara livsmiljöer som är viktiga för hotade arter**

Skogens organismer är till största delen mycket små och i ett bestånd med rik mångfald kan det mycket väl finnas tusentals olika arter. Tryggandet av mångfalden bland arterna bygger på att man kan känna igen de livsmiljöer som är viktiga för enskilda arter och för olika grupper av arter och på att man kan beakta de strukturella särdrag, till exempel ädla lövträd, som är viktiga för dem.
Även om förekomsten av en enskild art vanligen inte påverkar planeringen av beståndsbehandlingen i någon större utsträckning, kan framförallt information om förekomsten av en hotad art få olika följder i skogsbruket. Om man vet att en hotad art förekommer på behandlingsområdet bör man inrikta de naturvårdsåtgärder som hänför sig till avverkningen så att de stöder bevarandet av förekomsten.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**,**

Myndigheter och andra instanser har sammanställt anvisningar för att bevara förekomsterna av hotade arter och arter som blivit mer sällsynta. Myndigheternas anvisningar för fridlysta arter såsom flygekorre och flodpärlmussla bör följas. Det finns anvisningar som berättar hur man på frivillig väg kan beakta hotade växter, skalbaggar, mossor och lavar i skogsbruket. Särskilda anvisningar beträffande fågelarter har gjorts upp för vitryggad hackspett, rovfåglar, lavskrika och skogshöns.
Den mest täckande informationskällan beträffande hotade arter och hur de behöver beaktas finns på miljömyndigheternas [webbsidor](https://www.ymparisto.fi/sv-FI/Natur/Arter).

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Hotade arter i skogsbruket**

En hotbedömning av de arter som lever i Finland har gjorts fem gånger, den senaste publicerades 2019. Av de bedömda arterna som i huvudsak lever i skogsmiljö var 833 hotade och 754 nära hotade. Av de arter för vilka skogen är en sekundär livsmiljö var 226 hotade och 146 nära hotade. Av skogslevande arter i Finland bedöms 88 ha försvunnit. Förändringar i skogsmiljön, särskilt en minskande mängd död ved, bedöms vara den vanligaste orsaken till att arter i skogsmiljö är hotade.
Lundar, gamla moskogar, brandområden och hagar är de skogliga livsmiljöer där det finns flest hotade arter. Många av de hotade arterna är som de flesta skogslevande arterna väldigt små och svåra att identifiera. Utöver värdefulla livsmiljöer och för mångfalden viktiga strukturella särdrag kan också förekomster av enskilda arter beaktas i praktiskt skogsbruk ifall man kan ge tydliga arbetsdirektiv om hur artens livsmiljö ska bevaras.
Olika arters varierande krav på sin livsmiljö och brist på lägesdata gör det svårt att beakta förekomster av enskilda arter. Det enklaste sättet att bevara förekomsterna är att spara välplacerade grupper av naturvårdsträd. I alla frågor som berör förekomster av hotade arter kan man vända sig till den regionala NTM-centralen. En av NTM-centralernas uppgifter är att övervaka att naturvårdslagen efterlevs.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Skogens livsmiljöer kan bevaras genom naturvård**

Till ett ekologiskt hållbart skogsbruk hör att trygga artförekomster. Vi kan trygga bevarandet av såväl vanligt förekommande som hotade arter genom att beakta artförekomster och därigenom förhindra att naturen blir alltför ensidig.
På en och samma lägenhet kan det förekomma många olika slags arter och livsmiljöer. Olika arter har olika krav på sin livsmiljö, vilket styr vilka metoder som fungerar bäst för att trygga artens fortlevnad. Metoderna som används kan variera åtskilligt, både inom och mellan olika bestånd. Åtgärder som vidtas på lägenhetsnivå hjälper till att trygga befintliga förekomster av hotade arter och samtidigt öka antalet livsmiljöer som lämpar sig för olika arter genom att skapa en mångsidigare struktur i skogen.
Det är bäst att välja naturvårdsmetod från fall till fall för att få ett bra resultat. Metoderna kan t.ex. bestå av att lämna ett naturvårdsobjekt helt orört, att ställa grupper av naturvårdsträd, att bibehålla ett inslag av vissa trädslag eller att bevara och öka mängden död ved.

Vid naturvårdsplanering på lägenhetsnivå är följande faktorer centrala:
**Skapa dig en helhetsbild**Var förekommer det hänsynskrävande arter och naturobjekt på skogslägenheten? Finns det skyddsområden och förekomster av hänsynskrävande arter i närheten av lägenheten? Värdefulla objekt som angränsar till den egna lägenheten kan beaktas vid planeringen av angränsande skogsfigurer på den egna lägenheten.**Identifiera bestånden med störst naturvårdspotential** I vilka bestånd finns det störst potential att bevara och öka mångfalden? Var finns de största naturvärdena? Var lönar det sig bäst att satsa på naturvården med tanke på kostnaderna?**Trygga möjligheterna för arter att röra sig mellan olika skogspartier med hjälp av ekologiska korridorer** Möjligheterna för olika arter att röra sig i skogslandskapet mellan olika livsmiljöer kan tryggas både i samband med planeringen och då olika åtgärder utförs. Vissa skogbevuxna partier kan t.ex. lämnas, så att de förbinder större skogbevuxna partier med varandra.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Artförekomsterna kartläggs och det finns färdiga åtgärdsmodeller**

Artförekomster kan beaktas i skogsbruket om man känner till var de finns och det finns klara förhållningsregler för hur en arts livsmiljöerna ska tryggas. De naturvårdsåtgärder som vidtas i samband med avverkning, t.ex. ställandet av grupper av naturvårdsträd, ska helst inriktas så att de stöder bevarandet av artförekomster. Sådana här åtgärder ger samtidigt nytta för andra arter på området eftersom bl.a. mängden död ved och inslaget av lövträd ökar.
Skogsägare kan granska artförekomster i tjänsten [Minskog.fi](https://minskog.fi/) För närvarande (2024) finns endast information om observationer av flygekorrar tillgänglig. Skogsägaren kan här kontrollera vilka artobservationer som gjorts på den egna fastigheten och som har inspekterats av myndigheterna. Informationen om artförekomster kommer nuförtiden från Artdatacentret, som upprätthåller tjänsten Laji.fi.

Tjänsten Laji.fi innehåller data från flera olika artdatabaser och utgör den mest täckande informationen om artförekomster i Finland. [Laji.fi-webbplatsen](https://laji.fi/), innehåller observationer gjorda av både professionella och lekmän, vilket innebär att också du kan registrera dina egna artobservationer. Skogscentralen och NTM-centralerna använder bara sådana observationer som bekräftats av professionella inventerare vid sin övervakning.
Anmälningar om användning av skog granskas maskinellt. Vid en maskinell granskning kopplas en förekomst av en art som är skyddad i lag eller annars hotad ihop med avverkningsanmälan, ifall förekomsten finns i eller i närheten av ett område där avverkning planeras. Uppgifterna om artförekomsten sänds sedan till både markägaren, den som gjort avverkningsanmälan, innehavaren av avverkningsrätten och den regionala NTM-centralen. NTM-centralen ger råd i frågor som rör arter och artskydd, och ger vid behov mer detaljerade instruktioner eller fattar beslut om hur arter som är skyddade i lag eller utrotningshotade ska tas i beaktande.
Den regionala NTM-centralen är den instans som har som uppgift att övervaka att naturvårdslagen följs.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Anvisningar för arthänsyn**

Både myndigheter och andra aktörer har publicerat olika slags anvisningar om hur arter som är hotade eller på tillbakagång bäst kan bevaras. För arter som är skyddade i lag, t.ex. flygekorre och flodpärlmussla, är myndigheternas direktiv förpliktande. NTM-centralen kan ge anvisningar också då det gäller arter som inte omfattas av samma, strikta skydd.
Det finns till exempel icke-förpliktigande anvisningar som berör många hotade växt-, svamp- och djurarter. För fågelarterna har till exempel artspecifika anvisningar gjorts upp för vitryggig hackspett, rovfåglar, lavskrika och skogshönsfåglar.
[Miljömyndigheternas nättjänst](https://www.ymparisto.fi/fi/luonto-vesistot-ja-meri/luonnon-monimuotoisuus/lajien-monimuotoisuus/lajien-huomioiminen-metsataloudessa) (på finska) innehåller beskrivningar av sådana hotade arter som man rekommenderar att beaktas i samband med skogsbrukdåtgärder. Beskrivningarna innehåller arternas centrala kännetecken, krav på livsmiljö, hotfaktorer och generella skötselrekommendationer.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Arterna skyddas av lagstiftning**

För en skogsägare är det huvudsakligen frivilligt att gynna arter och deras livsmiljöer. Ett undantag utgörs dock av arter som är skyddade i lag. En del av den nationella lagstiftningen baserar sig på EU:s habitat- och fågeldirektiv.
Vid tryggandet av andra hotade eller nära hotade arter som inte skyddas i lag rekommenderas att man följer [Åtgärdsmodellen för tryggandet av hotade arter i skogsbruket](https://tapio.fi/wp-content/uploads/2021/08/Lajiturva_opas_2021.pdf) (på finska).
Skogscertifieringssystemen (FSC och PEFC) kan ställa mer omfattande krav än vad lagstiftningen gör vad gäller tryggandet av hotade arter, och de kan också innefatta metoder för att trygga förekomsterna i samband med skogsbruksåtgärder.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Arter som kräver särskilt skydd**

Om en art som förekommer i Finland är utsatt för minst en hög risk för att försvinna från naturen, kan statsrådet genom förordning fastställa den som en hotad art. Förpliktelserna i lagen beträffande hotade arter berör i första hand myndigheter, och inte direkt enskilda skogsägare.
Om en art som förekommer i Finland är utsatt för minst en mycket hög risk för att försvinna från naturen kan statsrådet genom förordning fastställa den som en art som kräver särskilt skydd. Föröknings- eller rastplatser för individer av djurarter som kräver strikt skydd får inte förstöras eller försämras (Naturvårdslagen 77 §). Förbudet träder i kraft när NTM-centralen har fastställt gränserna för förekomstplatsen och beslutet har delgetts områdets ägare och innehavare.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Fridlysta arter**

På förekomstplatsen för arter som kräver särskilt skydd bör man operera i enlighet med de förpliktigande direktiv som ingår i NTM-centralens beslut.
Det är förbjudet att döda eller fånga fridlysta arter. Det är likaså förbjudet att ta bon samt ägg och individer i andra utvecklingsstadier eller att flytta dem till en annan plats eller på annat sätt avsiktligt skada dem, Det är förbjudet att avsiktligt störa fridlysta djur, i synnerhet under förökningstiden, på viktiga rastplatser under flyttningen eller på platser som annars är viktiga under deras livscykel. Utanför förökningstiden är det förbjudet att skada ett bo om det är fråga om ett av djuret byggt bo som djuret använder upprepade gånger.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Arter som ingår i habitat- och fågeldirektiven**

Fridlysta växter, delar av dem eller deras frön får inte plockas, samlas, klippas av, tas med roten eller förstöras.
Skogsbruk får emellertid bedrivas på ett område där det förekommer fridlysta djur- eller växtarter. I sådana fall bör man undvika att skada eller störa fridlysta djur eller växter om detta är möjligt utan betydande tilläggskostnader. Undantaget berör emellertid inte fågelarter eller sådana djurarter som omnämns i habitatdirektivets bilaga IV a eller växtarter som omnämns i bilaga IV b.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Boträd för stora rovfåglar**

Föröknings- eller rastplatser för individer av djurarter som kräver strikt skydd i enlighet med Europeiska unionens bestämmelser (arter som är upptagna i habitatdirektivets bilaga IV a) får inte förstöras eller försämras. Förbudet är i laga kraft utan särskilt myndighetsbeslut.
Närings-, trafik- och miljöcentralen kan besluta att skydda en förekomstplats som är av betydelse för uppnående eller bibehållande av en gynnsam bevarandestatus för en art som avses i artikel 4.2 i EU:s fågeldirektiv, en art som nämns i bilaga I till samma direktiv eller en art som nämns i bilaga II till habitatdirektivet. Förbudet träder i kraft när NTM-centralen har fastställt gränserna för förekomstplatsen och beslutet har delgetts områdets ägare och innehavare.

Alla rovfåglar är fridlysta under hela året. Enligt 73 § i naturvårdslagen är boträd för en stor rovfågel, där boet används upprepade gånger och är klart synligt, fridlysta. Till de stora rovfåglarna räknas kungsörn, havsörn, större skrikörn, mindre skrikörn och fiskgjuse.
Läs mer om hur de stora rovfåglarna kan beaktas i rekommendationerna för skogsvård.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av hotade arter

Skogscertifieringssystemen ställer vissa krav beträffande tryggandet av hotade arter för de skogsägare och aktörer som omfattas av certifieringen. Det finns skillnader i kravnivåerna mellan de olika skogscertifieringssystemen.
**PEFC** förutsätter att kända förekomstplatser för hotade arter tryggas. I praktiken innebär det här att förekomstplatser för arter som åtnjuter särskilt skydd och vars skydd fastställts i lag och vars förekomstplats avgränsats av NTM-centralen, samt föröknings- och rastplatser för arter som omfattas av habitatdirektivets bilaga IV a ska bevaras i samband med skogsbruksåtgärder. Kända livsmiljöer för andra hotade arter tryggas enligt verksamhetsmodellen för hotade arter som berörs av skogsbruk.
FSC förutsätter att aktören beaktar vilka effekter en skogsbruksåtgärd kan ha på bevarandet av livsmiljöerna för kända, nationellt och regionalt hotade skogsarter (klasserna CR, EN, VU, RT) samt för de nära hotade arter (klass NT) som listas i standarden och beakta detta i samband med åtgärden. Bevarandekravet berör inte artförekomster som uppkommit genom naturvårdsåtgärder då arten klassificeras som sårbar (VU) och åtgärden är dokumenterad.

FSC Finland har också utvecklat ett verktyg i form av en ”korgmodell” som kan användas för att trygga förekomster av hotade arter. Modellen tillämpas inte som en del av FSC-certifieringen, utan den kan utnyttjas fritt av vem som helst.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av hotade arter

**Hotbedömning och hotklassificering av arter**

Ungefär hälften av de kända arterna i Finland lever i skogsmiljö, och största delen av de hotade arterna lever i första hand i skogen. Dessutom behöver en rad andra hotade arter skog i något skede av sin livscykel.
Av de bedömda arterna som i huvudsak lever i skogsmiljö var 833 hotade och 754 nära hotade. Av de arter för vilka skogen är en sekundär livsmiljö, till exempel bergbunden mark eller torvmark, var 226 hotade och 146 nära hotade. Av skogslevande arter i Finland bedöms 88 ha försvunnit.
Lundar, gamla moskogar, brandområden och hagmarker är de skogliga livsmiljöer där det finns flest hotade arter. Många av de hotade arterna är som de flesta skogslevande arterna väldigt små och svåra att identifiera.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av hotade arter

**Hotbedömning av arter**

Skogsbruket och de förändringar det förorsakar i skogsmiljön bedöms vara den vanligaste orsaken till att arter i skogsmiljö är hotade. Minskningen av mängden gammal skog, stora träd och död ved samt förändringar i trädslagsfördelningen utgör de centrala hoten mot största delen av de här arterna. Skogar som har drag av naturskog är mer sällsynta och har blivit uppsplittrade.
En hotbedömning av de arter som lever i Finland har gjorts fem gånger, den senaste publicerades 2019. Arbetet utfördes i arbetsgrupper av ca 180 experter, baserat på den klassificering och de kriterier som ställts upp av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Resultatet av bedömningen har publicerats i den så kallade Röda boken, som innehåller en bedömning av sammanlagt 22 500 arters hotgrad och levnadsvillkor i framtiden.

I den finländska hotklassificeringen finns nio hotklasser. De hotade arterna finns i klasserna VU-CR, det vill säga sårbara, starkt hotade och akut hotade arter.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av hotade arter

##  [Uhanalaisuusluokat ](/fi/node/3570)

Table
|   | Uhanalaisuusluokka | Lyhenne | Lisätietoja |
| --- | --- | --- | --- |
| Uhanalaiset lajit | Äärimmäisen uhanalaiset | CR | Lajiin kohdistuu erittäin korkea häviämisriski. |
| Uhanalaiset lajit | Erittäin uhanalaiset | EN | Lajiin kohdistuu hyvin korkea häviämisriski. |
| Uhanalaiset lajit | Vaarantuneet | VU | Lajiin kohdistuu korkea häviämisriski. |
|   | Silmälläpidettävät | NT | Ei kuulu vielä vaarantuneisiin lajeihin, mutta sen ehtojen täyttyminen on lähellä tai on todennäköistä, että ne täyttyvät lähitulevaisuudessa. |
|   | Elinvoimaiset | LC | Riski hävitä on pienempi kuin muissa luokissa, esim. laajalle levinneet ja runsaslukuiset lajit. |
| Muut luokat | Puutteellisesti tunnetut | DD | Lajista ei ole riittävästi tietoja arvion tekemiseen. |
| Muut luokat | Hävinneet | RE | Laji on hävinnyt tarkasteltavalta alueelta, mutta esiintyy vielä muualla maailmassa. |

Finlands artdatacenter upprätthåller en sökbar [nättjänst för den Röda boken i Finland](https://punainenkirja.laji.fi/sv).

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## \[H2\]

Naturobjekt och värnande av arter i skogen

Naturobjekten spelar en central roll när det gäller att bevara och öka skogarnas biologiska mångfald. Naturobjekten kan också vara värdefulla för viltet, landskapet och friluftslivet. De kan vara små eller stora till arealen och de skiljer sig i allmänhet på olika sätt från den övriga skogsnaturen. Vid åtgärder nära eller på ett naturobjekt ska markägarens synpunkter beaktas, men också de begränsningar som lagstiftningen och skogscertifieringen ställer. 

Sök med ämnesord

Sökresultat för “gallring”

Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

Naturobjekt och värnande av arter i skogen

Sökning och meny