En fullmakt underlättar arbetet I sysslomannaavtalet avtalar man också om vilket slag av fullmakt som skogsägarna vill ge till den projektansvariga. Det går lättast att organisera projektet om områdets skogsägare har gett en fullmakt som ger ansvar för verkställandet av projektet till den projektansvariga. Fullmakten bör vara tillräckligt täckande för att den projektansvariga på skogsägarnas vägnar ska kunna ta hand om de uppgifter som är nödvändiga för att föra projektet framåt: konkurrensutsättning av stämplingsposter, dikningar, skogsvårdsarbeten mm. Det är klokt att sköta om att sysslomannaavtalen och fullmakterna är undertecknade redan i det skede då deltagarna engageras i projektet. Den projektansvariga bör i det skedet redan ha skaffat sig en bild av skogarnas tillstånd på projektområdet så att förslaget till arbeten som ska utföras motsvarar det verkliga behovet. Kittamaa, S., Kannisto, K. &amp; Uusitalo, J. 2012. Kustannustehokkuutta suometsien hoitoon - erilaiset toimintamallit ja kustannusanalyysi. Metlan työraportteja / Working Papers of the Finnish Forest Research Institute 232. 33 s. Exempel på innehåll i ett sysslomannaavtal för ett samprojekt för vård av torvmarksskogar avtalsparternas kontaktuppgifter fastighetsvis utritad karta över projektområdet åtgärdernas uppskattade maximikostnader för skogsägaren karta över hela projektområdet projektets tidtabell och informationsgång information om vilken inverkan skogsvårdsåtgärderna har på beståndets utveckling och framtida intäkter information om vilka stöd som går att få för projektet lista över samarbetsparter inom projektet Dessutom kan fullmakten innehålla de olika åtgärderna inkluderande dokumentation som skogsägaren befullmäktigar den projektansvariga att ta hand om, godkänna och underteckna. ansökningar om tillstånd och stöd och annan kontakt med myndigheterna konkurrensutsättning av entreprenadarbeten och uppgörande av avtal offertförfrågningar, uppgörande av avtal och godkännande av mätbesked i samband med virkeshandel förfallodatum för fullmakterna Organisering och ansvarsfördelning Verkställandet av projektet lyckas allra bäst då ansvaret för uppgifterna är klart fördelat och helhetsplanen är realistisk. Ansvaret för genomförandet av projektet kan ligga hos en aktör, men kan också delas upp om det underlättar genomförandet. Det viktigaste är att det för varje enskild uppgift alltid finns en ansvarsperson. Samordningen av avverkningar och skogsvårdsarbeten kräver att samarbetet mellan de olika parterna löper väl. Det här uppnås bara om projektplanen är väl uppgjord och används som utgångspunkt för en helhetsmässig ledning av projektet. Den projektansvariga följer upp hur planen förverkligas och gör nödvändiga justeringar och förtydliganden och ser till att alla berörda får den information de behöver. Kostnadseffektiviteten i terrängplaneringen hålls på en hög nivå om man ser till att i ett och samma terrängbesök inkludera både planering av avverkningar och skogsvård. Om planeringen av de olika arbetsslagen är uppdelad på flera personer måste den projektansvariga se till att samarbetet mellan planerarna löper väl och att de olika arbetsskedena faller in rätt på tidsaxeln. Kännetecken för en fungerande projektledning projektet har en utsedd ansvars- och kontaktperson. projektdeltagarna har gemensamt kommit överens om projektets mål projektdeltagarna känner till projektets mål och vet vad som händer i projektet. avtalade arbeten utförs med hög kvalitet. projektet hålls inom tids- och budgetramarna. Kommunikation Ett projekt kräver alltid god kommunikation både gentemot skogsägarna och mellan olika aktörer. Vilka kommunikationsmetoder som fungerar bäst har främst att göra med hur stort projektet är. Kommunikationen i små projekt kan ofta skötas via telefon, e-post och personliga kontakter, men i större projekt behöver man utnyttja också andra metoder. Ett bra alternativ när det gäller kommunikation är att sätta upp en webbtjänst där skogsägarna och aktörerna får aktuell information om hur projektet framskrider och där de kan ställa frågor. Den projektansvariga har en central roll när det gäller att upprätthålla kommunikationen mellan de olika aktörerna i projektet. Om till exempel informationen om i vilket skede en avverkning är inte löper mellan drivningsentreprenören, gödslingsentreprenören och dikningsentreprenören uppstår onödiga förseningar. Virkesaffärer Hur virkesaffärerna förverkligas i ett projekt för vård av torvmarksskogar varierar och är beroende dels av skogsägarna och dels av vilken roll den projektansvariga eller dennas arbetsgivare har. Den projektansvariga kan också vara virkesköpare och kan då själv avtala om virkesköp direkt med skogsägaren. Den projektansvariga kan också ha en mer serviceinriktad roll och erbjuda sig att göra offertförfrågningar för skogsägarens del. Det är skogsägaren som själv avgör hur virkesförsäljningen ska skötas. Virkesaffärerna kan orsaka avsevärda fördröjningar i projekt för vård av torvmarksskogar. En lösning för att få virkesaffärerna att löpa bra är att samla in fullmakter från skogsägarna där den projektansvariga befullmäktigas att handha anbudsförfrågningar och avverkningar. Det är lättare att få in fullmakterna om den som planerar projektet redan på förhand kan informera skogsägarna om virkesköparnas intresse. Det hör till den projektansvariga att informera skogsägarna om fördelarna med samförsäljning. Om virkesförsäljningen sköts som samförsäljning uppstår fördelar för alla parter: tiden som går åt för att arrangera virkeshandeln minskar det blir lättare att följa upp hur avverkningarna framskrider och risken att dikeslinjerna inte blir upphuggna minskar stämplingsposterna blir mer attraktiva för köparen planeringen och iordningsställandet av körvägar underlättas drivningskostnaderna minskar Med tanke på projektet framskridande rekommenderas att slå fast en tidtabell för de skogsägare som är självverksamma och komma överens med dem om att den projektansvariga ser till att dikeslinjerna huggs upp ifall skogsägaren inte själv har gjort det inom utsatt tid. Gödsling Om det finns bestånd på området som behöver gödslas faller det sig naturligt att också inkludera gödsling i ett projekt för vård av torvmarksskogar. Planeringen och genomförandet av gödsling blir kostnadseffektiv om de utförs inom ramen för ett samprojekt. Nyttan av både gallringar och iståndsättningsdikning äventyras om beståndet lider av näringsbrist. Gödslingen blir effektivt utförd om den projektansvariga eller en underentreprenör anskaffar gödseln, anlitar transport- och spridningstjänster, kontrollerar hur avverkningarna framskridit och övervakar spridningen av gödseln. Då ett bestånd utvecklas från plantskog till gallringsskog och sedan förnyelsemogen skog, ökar beståndets behov av näring betydligt. Särskilt på kväverika, dikade torvmarker med tjockt torvtäcke kan det redan på kort tid uppstå betydande bristsymptom, särskilt beträffande kalium och bor. Det här är viktigt att komma ihåg också vid planering av ett projekt för vård av torvmarksskogar. För att gödslingen ska ha önskad effekt och för att spridningen ska fungera effektivt behöver man planera gödslingen omsorgsfullt. Dessutom måste man se till att samordna gödslingen med projektets övriga arbetsskeden. Då man utför gödsling i samband med vård av torvmarksskogar är det med tanke på vattenvården bäst att först utföra avverkningarna, sedan gödslingen och sist en eventuell iståndsättningsdikning. Iståndsättningsdikning Inför en iståndsättningsdikning kommer den projektansvariga överens med dikningsentreprenören om arbetsmängden, arbetsmetoderna, tidpunkten för inledning av grävningsarbetet och om priset på entreprenaden för iståndsättningsdikningen. Dessutom bör man komma överens om befogenheter, ansvar och tillvägagångssätt ifall det under arbetets gång skulle uppstå skador på småvatten, vattendrag eller grundvatten eller någon annan skada. Avverkning och gödsling utförs innan dikena rensas. I annat fall finns det risk för att dikeskanterna rasar vid överfarter, dikena täpps till och det blir hyggesrester kvar i dikena. Då dikena rensas allra sist lyfts också gödselmedel eller aska som kan ha hamnat i diket upp på dikesrenen. Det är en bra lösning att om möjligt ha samma entreprenör att utföra både drivningen och dikningen. Grävningsarbetet underlättas då entreprenören redan är bekant med objektet och det är mer sannolikt att man ägnat en tanke åt vad dikningen kräver redan i drivningsskedet. Före grävningsarbetet inleds bör uppdragsgivaren säkerställa att de dikeslinjer som enligt dikningsplanen behöver öppnas är öppnade och att alla avtalade avverknings- och skogsvårdsarbeten har utförts på området. Till förberedelserna hör också att skaffa tillstånd för dikning och att redogöra för vilka villkoren i tillståndet är för den som utför arbetet. Virkesaffärerna utgör en viktig del av ett projekt för vård av torvmarksskogar. Bild: © Pentti Väisänen.

# Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

## En fullmakt underlättar arbetet

I sysslomannaavtalet avtalar man också om vilket slag av fullmakt som skogsägarna vill ge till den projektansvariga.
Det går lättast att organisera projektet om områdets skogsägare har gett en fullmakt som ger ansvar för verkställandet av projektet till den projektansvariga. Fullmakten bör vara tillräckligt täckande för att den projektansvariga på skogsägarnas vägnar ska kunna ta hand om de uppgifter som är nödvändiga för att föra projektet framåt: konkurrensutsättning av stämplingsposter, dikningar, skogsvårdsarbeten mm.
Det är klokt att sköta om att sysslomannaavtalen och fullmakterna är undertecknade redan i det skede då deltagarna engageras i projektet. Den projektansvariga bör i det skedet redan ha skaffat sig en bild av skogarnas tillstånd på projektområdet så att förslaget till arbeten som ska utföras motsvarar det verkliga behovet.

# Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Exempel på innehåll i ett sysslomannaavtal för ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

- avtalsparternas kontaktuppgifter
- fastighetsvis utritad karta över projektområdet
- åtgärdernas uppskattade maximikostnader för skogsägaren
- karta över hela projektområdet
- projektets tidtabell och informationsgång
- information om vilken inverkan skogsvårdsåtgärderna har på beståndets utveckling och framtida intäkter
- information om vilka stöd som går att få för projektet
- lista över samarbetsparter inom projektet
Dessutom kan fullmakten innehålla
- de olika åtgärderna inkluderande dokumentation som skogsägaren befullmäktigar den projektansvariga att ta hand om, godkänna och underteckna.
- ansökningar om tillstånd och stöd och annan kontakt med myndigheterna
- konkurrensutsättning av entreprenadarbeten och uppgörande av avtal
- offertförfrågningar, uppgörande av avtal och godkännande av mätbesked i samband med virkeshandel
- förfallodatum för fullmakterna

# Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Organisering och ansvarsfördelning

Verkställandet av projektet lyckas allra bäst då ansvaret för uppgifterna är klart fördelat och helhetsplanen är realistisk. Ansvaret för genomförandet av projektet kan ligga hos en aktör, men kan också delas upp om det underlättar genomförandet. Det viktigaste är att det för varje enskild uppgift alltid finns en ansvarsperson.
Samordningen av avverkningar och skogsvårdsarbeten kräver att samarbetet mellan de olika parterna löper väl. Det här uppnås bara om projektplanen är väl uppgjord och används som utgångspunkt för en helhetsmässig ledning av projektet. Den projektansvariga följer upp hur planen förverkligas och gör nödvändiga justeringar och förtydliganden och ser till att alla berörda får den information de behöver.
Kostnadseffektiviteten i terrängplaneringen hålls på en hög nivå om man ser till att i ett och samma terrängbesök inkludera både planering av avverkningar och skogsvård. Om planeringen av de olika arbetsslagen är uppdelad på flera personer måste den projektansvariga se till att samarbetet mellan planerarna löper väl och att de olika arbetsskedena faller in rätt på tidsaxeln.

# Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Kännetecken för en fungerande projektledning

- projektet har en utsedd ansvars- och kontaktperson.
- projektdeltagarna har gemensamt kommit överens om projektets mål
- projektdeltagarna känner till projektets mål och vet vad som händer i projektet.
- avtalade arbeten utförs med hög kvalitet.
- projektet hålls inom tids- och budgetramarna.

# Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Kommunikation

Ett projekt kräver alltid god kommunikation både gentemot skogsägarna och mellan olika aktörer. Vilka kommunikationsmetoder som fungerar bäst har främst att göra med hur stort projektet är. Kommunikationen i små projekt kan ofta skötas via telefon, e-post och personliga kontakter, men i större projekt behöver man utnyttja också andra metoder. Ett bra alternativ när det gäller kommunikation är att sätta upp en webbtjänst där skogsägarna och aktörerna får aktuell information om hur projektet framskrider och där de kan ställa frågor.
Den projektansvariga har en central roll när det gäller att upprätthålla kommunikationen mellan de olika aktörerna i projektet. Om till exempel informationen om i vilket skede en avverkning är inte löper mellan drivningsentreprenören, gödslingsentreprenören och dikningsentreprenören uppstår onödiga förseningar.

# Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Virkesaffärer

Hur virkesaffärerna förverkligas i ett projekt för vård av torvmarksskogar varierar och är beroende dels av skogsägarna och dels av vilken roll den projektansvariga eller dennas arbetsgivare har. Den projektansvariga kan också vara virkesköpare och kan då själv avtala om virkesköp direkt med skogsägaren. Den projektansvariga kan också ha en mer serviceinriktad roll och erbjuda sig att göra offertförfrågningar för skogsägarens del. Det är skogsägaren som själv avgör hur virkesförsäljningen ska skötas.
Virkesaffärerna kan orsaka avsevärda fördröjningar i projekt för vård av torvmarksskogar. En lösning för att få virkesaffärerna att löpa bra är att samla in fullmakter från skogsägarna där den projektansvariga befullmäktigas att handha anbudsförfrågningar och avverkningar. Det är lättare att få in fullmakterna om den som planerar projektet redan på förhand kan informera skogsägarna om virkesköparnas intresse.
Det hör till den projektansvariga att informera skogsägarna om fördelarna med samförsäljning. Om virkesförsäljningen sköts som samförsäljning uppstår fördelar för alla parter:

- tiden som går åt för att arrangera virkeshandeln minskar
- det blir lättare att följa upp hur avverkningarna framskrider och risken att dikeslinjerna inte blir upphuggna minskar
- stämplingsposterna blir mer attraktiva för köparen
- planeringen och iordningsställandet av körvägar underlättas
- drivningskostnaderna minskar
Med tanke på projektet framskridande rekommenderas att slå fast en tidtabell för de skogsägare som är självverksamma och komma överens med dem om att den projektansvariga ser till att dikeslinjerna huggs upp ifall skogsägaren inte själv har gjort det inom utsatt tid.

# Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Gödsling

Om det finns bestånd på området som behöver gödslas faller det sig naturligt att också inkludera gödsling i ett projekt för vård av torvmarksskogar. Planeringen och genomförandet av gödsling blir kostnadseffektiv om de utförs inom ramen för ett samprojekt. Nyttan av både gallringar och iståndsättningsdikning äventyras om beståndet lider av näringsbrist. Gödslingen blir effektivt utförd om den projektansvariga eller en underentreprenör anskaffar gödseln, anlitar transport- och spridningstjänster, kontrollerar hur avverkningarna framskridit och övervakar spridningen av gödseln.
Då ett bestånd utvecklas från plantskog till gallringsskog och sedan förnyelsemogen skog, ökar beståndets behov av näring betydligt. Särskilt på kväverika, dikade torvmarker med tjockt torvtäcke kan det redan på kort tid uppstå betydande bristsymptom, särskilt beträffande kalium och bor. Det här är viktigt att komma ihåg också vid planering av ett projekt för vård av torvmarksskogar.
För att gödslingen ska ha önskad effekt och för att spridningen ska fungera effektivt behöver man planera gödslingen omsorgsfullt. Dessutom måste man se till att samordna gödslingen med projektets övriga arbetsskeden. Då man utför gödsling i samband med vård av torvmarksskogar är det med tanke på vattenvården bäst att först utföra avverkningarna, sedan gödslingen och sist en eventuell iståndsättningsdikning.

# Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

## Iståndsättningsdikning

Inför en iståndsättningsdikning kommer den projektansvariga överens med dikningsentreprenören om arbetsmängden, arbetsmetoderna, tidpunkten för inledning av grävningsarbetet och om priset på entreprenaden för iståndsättningsdikningen. Dessutom bör man komma överens om befogenheter, ansvar och tillvägagångssätt ifall det under arbetets gång skulle uppstå skador på småvatten, vattendrag eller grundvatten eller någon annan skada.
Avverkning och gödsling utförs innan dikena rensas. I annat fall finns det risk för att dikeskanterna rasar vid överfarter, dikena täpps till och det blir hyggesrester kvar i dikena. Då dikena rensas allra sist lyfts också gödselmedel eller aska som kan ha hamnat i diket upp på dikesrenen.
Det är en bra lösning att om möjligt ha samma entreprenör att utföra både drivningen och dikningen. Grävningsarbetet underlättas då entreprenören redan är bekant med objektet och det är mer sannolikt att man ägnat en tanke åt vad dikningen kräver redan i drivningsskedet.

Före grävningsarbetet inleds bör uppdragsgivaren säkerställa att de dikeslinjer som enligt dikningsplanen behöver öppnas är öppnade och att alla avtalade avverknings- och skogsvårdsarbeten har utförts på området. Till förberedelserna hör också att skaffa tillstånd för dikning och att redogöra för vilka villkoren i tillståndet är för den som utför arbetet.

Den projektansvariga har ansvaret för administration och verkställande av projektet. Hur omfattande ansvaret är beror av hur uppdraget har formulerats av skogsägarna. I sysslomannaavtalet mellan den projektansvariga och skogsägarna kommer man överens om ansvarsfördelningen mellan olika arbeten och om eventuella villkor inom ramen för vilka den projektansvariga kan fungera som ombudsman för skogsägarna.

Samprojekt för vård av torvmarksskogar

Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

Många skadegörare Biotiska skadegörare, såsom svampar, insekter och däggdjur, orsakar årligen skador för miljonbelopp i skogsbruket.&nbsp;Av de abiotiska skadegörarna orsakar vind och snö de största skadorna.&nbsp;Skogsbränder är numera få och små till arealen.&nbsp;En lång torrperiod kan ibland döda träd, men oftare blir de försvagade träden utsatta för angrepp av sekundära skadegörare.Tuomenvirta H., Haavisto R., Hildén M., Lanki T., Luhtala S., Meriläinen P., Mäkinen K., Parjanne A., Peltonen-Sainio P., Pilli-Sihvola K., Pöyry J., Sorvali J., Veijalainen N. 2018. Sää- ja ilmastoriskit Suomessa - Kansallinen arvio. Valtioneuvoston selvitys- ja tutkimustoiminnan julkaisusarja 43/2018. 107 s. Skador på skogen förekommer i varierande omfattning på olika platser och vid olika tidpunkter.&nbsp;Bekämpning av skogsskador går i första hand ut på att motverka uppkomst och spridning av skador.Peltonen-Sainio, P., Sorvali, J., Müller, M., Huitu, O., Neuvonen, S., Nummelin, T., Rummukainen, A., Hynynen, J., Sievänen, R., Helle, P., Rask, M., Vehanen, T. ja Kumpula, J. 2017. Sopeutumisen tila 2017. Ilmastokestävyyden tarkastelut maa- ja metsä-talousministeriön hallinnonalalla. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 18/2017. Luonnonvarakeskus. Ibland kan skadorna ändå vara svåra att förutse.&nbsp;Det lönar sig att inrikta arbetet med att förebygga skogsskador på de mest allvarliga skaderiskerna, sådana som kan förorsaka omfattande skador om de realiseras. Skogsägaren kan själv bygga upp en viss beredskap för skogsskador och förebygga dem genom att se till att skogen hålls livskraftig.&nbsp;Risken för vind- och snöskador kan exempelvis minskas genom att vårda plantskogar och unga bestånd i tid så att de inte blir övertäta och genom att undvika kraftiga avverkningar på riskområden och i kanterna av grövre gallringsskog.&nbsp;Hynynen, J., Salminen, H., Ahtikoski, A., Huuskonen, S., Ojansuu, R., Siipilehto, J., Lehtonen, K. and Eerikainen, K., 2015. Long-term impacts of forest management on biomass supply and forest resource development: a scenario analysis for Finland. Eur. J. For. Res. 134, 415–431.Peltola, H., Kellomäki, S., Väisänen, H., Ikonen, V-P. 1999. A mechanistic model for assessing the risk of wind and snow damage to single trees and stands of Scots pine, Norway spruce and birch. Canadian Journal of Forest Research 29:647-661.Päätalo, M-L., Peltola, H., Kellomäki, S. 1999. Modelling the risk of snow damage to forests under short-term snow loading. Forest Ecology and Management 116:51-70. Zeng, H., Pukkala, T., Peltola, H. 2007. The use of heurestic optimization in risk management of wind damage in forest planning. Forest Ecology and Management 241:189-199. Zubizarreta-Gerendiain, A., Pukkala, T., Peltola, H. 2017. Effects of wind damage on the optimal management of boreal forests under current and changing climatic conditions. Canadian Journal of Forest Research 47(2): 246-256. Ett varmare klimat innebär större risker Ett varmare klimat ökar skaderisken i skogarna, speciellt beträffande sådana sjukdomar och skadegörare som tidigare hållits borta pga Finlands kalla klimat.&nbsp;Klimatförändringen kan öka skador förorsakade av torka Ruosteenoja, K., Markkanen, T., Venäläinen, A., Räisänen, P., and Peltola, H. 2017: Seasonal soil moisture and drought occurrence in Europe in CMIP5 projections for the 21st century. Climate Dyn., 50, 1177-1192. Jyske, T., Hölttä, T., Mäkinen, H., Nöjd, P., Lumme,I.and Spiecker, H., 2010. The effect of artificially induced drought on radial increment and wood properties of Norway spruce. Tree Physiol. 30, 103–115 Mäkinen, H., Nöjd, P., and Mielikäinen, K., 2001. Climatic signal in annual growth variation in damaged and healthy stands on Norway spruce [Picea abies (L.) Karst] in southern Finland. Trees. 15, 177–185. Henttonen, H. M., Mäkinen, H., Heiskanen, J., Peltoniemi, M., Lauren, A., Hordo, M., 2015. Response of radial increment variation of Scots pine to temperature, precipitation and soil water content along a latitudinal gradient across Finland and Estonia. Agri-cultural and Forest Meteorology 198-199, 294-308. och risken för vind- och snöskador Lehtonen, I., Kämäräinen, M., Gregow, H., Venäläinen, A., Peltola, H. 2016. Heavy snow loads in Finnish forests respond regionally asymmetrically to projected climate change. Nat. Hazards Earth Syst. Sci., 16(10): 2259-2271.Ikonen, V.-P., Kilpeläinen, A., Zubizarreta-Gerendiain, A., Strandman, H., Asikainen, A., Venäläinen, A., Kaurola, J., Kangas, J., Pelto-la, H. 2017. Regional risks of wind damage in boreal forests under changing management and climate projections. Canadian Journal of Forest Research 47(12): 1632-1645. samt sådana sekundära skador som de förorsakar, såsom granbarkborreangrepp.&nbsp;Klimatförändringen främjar utvecklingen av rotticka, vilket ytterligare ökar risken för vind- och snöskadorHonkaniemi, J., Lehtonen, M., Väisänen, H., Peltola, H. 2017. Effects of wood decay by Heterobasidion annosum on vulnerability of Norway spruce stands to wind damage: a mechanistic modelling approach. Canadian Journal of Forest Research 47(6):777–787. .&nbsp;Därför är det viktigt att undvika att förorsaka mark- och trädskador.&nbsp;Likaså är det befogat att utföra stubbehandling också i randområdena för rottickans utbredning. Tjälperioderna kommer troligen troligen att bli kortare vilket innebär att mer virke kommer att behöva drivas ut på dåligt bärande mark och under barmarksperioden.&nbsp;Problemen med bärigheten ökar särskilt på torvmark, men i södra och mellersta Finland också på momark.Ikonen, V.-P., Kilpeläinen, A., Zubizarreta-Gerendiain, A., Strandman, H., Asikainen, A., Venäläinen, A., Kaurola, J., Kangas, J., Pelto-la, H. 2017. Regional risks of wind damage in boreal forests under changing management and climate projections. Canadian Journal of Forest Research 47(12): 1632-1645. Till riskhanteringen hör också att kunna variera mellan olika skogsvårdsmetoder från objekt till objekt.&nbsp;Om man väljer kontinuerlig beståndsvård kan man till exempel i viss mån minska risken för älg- och sorkskador i förhållande till likåldrig skog.Nevalainen S. 2017. Comparison of damage risks in even- and uneven-aged forestry in Finland. Silva Fennica vol. 51 no. 3 article id 1741. 28 p. .&nbsp;Däremot är kontinuerlig beståndsvård inte att rekommendera om det redan förekommer rotticka på området. Noggrannare beskrivningar av olika skadegörare och om skogens hälsa hittas i Naturresursinstitutets guidebok (extern länk, på finska) Risken för snöskador ökar om man skjuter fram första gallringen så länge att det uppstår en övertät slanskog. Bild: © Sakari Pönniö.

# Var beredd på skogsskador

## Många skadegörare

Biotiska skadegörare, såsom svampar, insekter och däggdjur, orsakar årligen skador för miljonbelopp i skogsbruket. Av de abiotiska skadegörarna orsakar vind och snö de största skadorna. Skogsbränder är numera få och små till arealen. En lång torrperiod kan ibland döda träd, men oftare blir de försvagade träden utsatta för angrepp av sekundära skadegörare.
Skador på skogen förekommer i varierande omfattning på olika platser och vid olika tidpunkter. Bekämpning av skogsskador går i första hand ut på att motverka uppkomst och spridning av skador. Ibland kan skadorna ändå vara svåra att förutse. Det lönar sig att inrikta arbetet med att förebygga skogsskador på de mest allvarliga skaderiskerna, sådana som kan förorsaka omfattande skador om de realiseras.
Skogsägaren kan själv bygga upp en viss beredskap för skogsskador och förebygga dem genom att se till att skogen hålls livskraftig. Risken för vind- och snöskador kan exempelvis minskas genom att vårda plantskogar och unga bestånd i tid så att de inte blir övertäta och genom att undvika kraftiga avverkningar på riskområden och i kanterna av grövre gallringsskog.

# Var beredd på skogsskador

## Ett varmare klimat innebär större risker

Ett varmare klimat ökar skaderisken i skogarna, speciellt beträffande sådana sjukdomar och skadegörare som tidigare hållits borta pga Finlands kalla klimat. Klimatförändringen kan öka skador förorsakade av torka och risken för vind- och snöskador samt sådana sekundära skador som de förorsakar, såsom granbarkborreangrepp. Klimatförändringen främjar utvecklingen av rotticka, vilket ytterligare ökar risken för vind- och snöskador. Därför är det viktigt att undvika att förorsaka mark- och trädskador. Likaså är det befogat att utföra stubbehandling också i randområdena för rottickans utbredning.
Tjälperioderna kommer troligen troligen att bli kortare vilket innebär att mer virke kommer att behöva drivas ut på dåligt bärande mark och under barmarksperioden. Problemen med bärigheten ökar särskilt på torvmark, men i södra och mellersta Finland också på momark.
Till riskhanteringen hör också att kunna variera mellan olika skogsvårdsmetoder från objekt till objekt. Om man väljer kontinuerlig beståndsvård kan man till exempel i viss mån minska risken för älg- och sorkskador i förhållande till likåldrig skog.. Däremot är kontinuerlig beståndsvård inte att rekommendera om det redan förekommer rotticka på området.

Noggrannare beskrivningar av olika skadegörare och om skogens hälsa hittas i Naturresursinstitutets [guidebok (extern länk, på finska)](http://www.metla.fi/metinfo/metsienterveys/opas/tuhonaiheuttajaluettelo-se.htm)

En allmän bedömning är att klimatförändringen kommer att innebära en ökad risk för olika slags skador, varav en del kan komma att drabba skogsbruket hårt. Detta understryker behovet av att upprätthålla en beredskap mot skogsskador och att förebygga dem där det är möjligt.

Vårda skogens hälsa

En allmän bedömning är att klimatförändringen kommer att innebära en ökad risk för olika slags skador, varav en del kan komma att drabba skogsbruket hårt. Detta understryker behovet av att upprätthålla en beredskap mot skogsskador och att förebygga dem där det är möjligt.

Var beredd på skogsskador

Betydelsen av naturvårdsträd Naturvårdsträden erbjuder både som levande och som döda och medan de förmultnar, en livsmiljö för många arter. Därför är det en effektiv naturvårdsåtgärd att spara naturvårdsträd för att upprätt- hålla mångfalden i ekonomiskogarna. Grupper med naturvårdsträd bildar med tiden koncentrationer av död ved i ekonomiskogarna. Förmultningsprocessen för ett dött träd kan, beroende på växtplats och trädslag, ta flera årtionden i anspråk. Att spara naturvårdsträd är en naturvårdsåtgärd som kan göras i nästan alla bestånd som avverkas. De flesta av våra trädslag kan nå en biologisk ålder som är mycket högre än ekonomi- skogarnas omloppstid. När träden åldras får de nya egenskaper, till exempel grov och fårad bark. Gamla naturvårdsträd i ekonomiskogarna är viktiga för arter som kräver sådana egenskaper. Varje naturvårdsträd kommer i något skede att falla till marken. En del av träden dör innan de faller omkull. I dessa träd lever andra arter än i träd som dör efter att de fallit. Genom att spara grupper av naturvårdsträd bildas med tiden koncentrationer av död ved som upprätthåller naturens mångfald. Val av naturvårdsträd Genom att spara naturvårdsträd försöker man bevara de speciella arter som finns i träden redan vid tidpunkten för avverkningen. Å andra sidan kan man också välja att spara träd som har goda förut- sättningar att utvecklas till sådana gamla träd eller grov död ved som är viktig för mångfalden. För att trygga naturens mångfald är det särskilt viktigt att spara träd som är ovanliga i ekonomiskogarna. Exempel på sådana träd är långt förmultnade träd, gamla träd som representerar en äldre trädgene- ration, hålträd eller brandskadade träd. Nyckelarter som är särskilt viktiga med tanke på mångfalden är asp, sälg och ädla lövträd eftersom de erbjuder en livsmiljö för en stor mångfald av olika organis- mer. Den ekologiska effekten kan förstärkas genom att spara gamla och grova träd som naturvårds- träd. Kostnadseffektivitet uppnås genom att spara träd som har ett ringa ekonomiskt värde. Antalet naturvårdsträd Skogslagstiftningen förutsätter inte att du vid en avverkning lämnar naturvårdsträd, utan åtgärden är din frivilliga insats for naturvården. Om du har anslutit din skog till skogscertifieringen har du förbun- dit dig att lämna kvar ett minimiantal naturvårdsträd i enlighet med certifieringskriterierna. Antalet naturvårdsträd kommer att påverka hur mycket grov död ved det i framtiden finns i beståndet. Antalet naturvårdsträd avgör hur mycket grov död ved det bildas i skogen. Nyttan av naturvårdsträden för mångfalden ökar i proportion till antalet och variationen hos de träd som du sparar. Du får en väsentlig tilläggseffekt då mängden död ved ökar från ett fåtal träd till tiotals stammar per hektar. Redan en liten mängd grov död ved och ett fåtal naturvårdsträd som producerar död ved är viktiga för mång- falden. Om du prioriterar naturvård kan du ställa ett större antal naturvårdsträd. Sällsynta arter av nedbrytande svampar förekommer mycket sällan i skogar som har mindre än 20 kubikmeter död ved per hektar. Att spara naturvårdsträd är ett enkelt och fungerande sätt att öka naturvärdena i de fall skogsägaren har detta som mål. Utgående från mångfalden är det ändamålsenligt att ställa ett större antal naturvårdsträd än normalt på platser där det finns asp, ädla lövträd, sälg och på naturobjekt, vid stränder och på områden där du ska utföra hyggesbränning. Du kan ta hjälp av följande frågelista för att besluta om antalet naturvårdsträd vid en avverkning: Vilka är mina mål för att bevara och öka mångfalden, för landskapsvården och för skogens rekreationsvärden? Vilken mängd död ved eftersträvar jag i snitt på skogsfastigheten? Ingår skogen i ett certifieringssystem? Hur stor är avverkningsytan? Finns det naturobjekt i stämplingen eller gränsar stämplingen till ett naturobjekt eller ett fredat område? I vilken grad innehåller skogen strukturella särdrag som är viktiga för mångfalden? Finns det uppgifter om att det på avverkningsytan finns någon art som drar nytta av en grupp med naturvårdsträd eller död ved? Placeringen av naturvårdsträd Beroende på avverkningsytans storlek är det vid förnyelseavverkningar bäst att samla naturvårds- träden till en eller två grupper. Både för att trygga den naturliga mångfalden och ur ekonomisk synvinkel är det här den mest kostnadseffektiva lösningen. Också vid gallringar och avverkningar i skogar som sköts med kontinuerlig beståndsvård bör man spara naturvårdsträden på rätt typ av plats och i grupper. En grupp av naturvårdsträd utgör ett tydligt område som det är lätt att spara vid kommande skogsvårdsåtgärder och där omkullfallna träd med tiden får förmultna. Man kan också koncentrera naturvårdsträden när flera olika bestånd ingår i samma stämpling. Detta är särskilt motiverat om det inom stämplingen finns ett tydligt område med höga naturvärden. Antalet grupper av naturvårdsträd kan vara flera om en enskild förnyelseyta är flera hektar stor det på behandlingsytan finns flera naturobjekt som är viktiga för naturens mångfald placeringen av naturvårdsträden i första hand utgår från landskapet avsikten med grupper av naturvårdsträd är att trygga och bevara platser med rik risvegetation som är viktiga för skogshönsfåglarna. Om det på behandlingsytan finns ett naturobjekt, en hotad eller sällsynt art, ett rovfågelbo eller om behandlingsytan gränsar till vattendrag eller småvatten är det bäst att koncentrera naturvårdsträden kring dem. Man kan också lämna asp, ädla lövträd och sälg samt gamla träd från tidigare trädgenerationer som solitärer. Man ska inte ställa naturvårdsträd invid trafikleder och el- och telefonledningar där de kan förorsaka skada om de blåser omkull. Om det i närheten av en ledning eller en väg finns ett träd eller en torraka som är värdefull för mångfalden kan man kapa träden till en högstubbe eller fälla dem och lämna dem kvar på marken. Ett undantag utgör sådana grova trädindivider som har vant sig vid vind och som man kan anta att klarar sig i årtionden framöver. På förnyelseytor som är viktiga för landskapet kan man utnyttja grupper av naturvårdsträd för att mildra den landskapsmässiga effekten av avverkningen. Man ska sträva efter att lämna sådana träd som har förutsättningar att leva och stå kvar så länge som möjligt. Bild: Lauri Saaristo. Aspekter som bör beaktas när man sparar naturvårdsträd och död ved För att minska olägenheterna för annan verksamhet i skogen är det viktigt att ta i beaktande följande aspekter när man sparar och förstärker strukturella särdrag som är viktiga för mångfalden. El- och telefonledningar samt trafikleder Ställ inte naturvårdsträd invid viktiga konstruktioner som trafikleder och el- och telefonledningar. Träd som fallit över vägen försvårar framkomligheten och orsakar farosituatio- ner i trafiken. Den vanligaste orsaken till strömavbrott är träd som fallit på elledningar och träd som lutar mot ledningen eller lutande träds grenar som rör vid ledningen. Grupper av naturvårdsträd av våra vanligaste trädslag ska inte lämnas på sådana ställen. Om det i närheten av en ledning eller en väg finns ett träd eller en torraka som är värdefull för mångfalden kan man kapa trädet till en högstubbe eller fälla det och lämna det kvar på marken. Ett undantag utgör sådana grova trädindivider som har vant sig vid vind och som man kan anta att klarar sig i årtionden framöver. Säkerhet för dem som rör sig i skogen Torrakor faller lätt omkull. Om det finns tiotals torrakor på ett avverkningsområde ökar risken för att ett träd faller över en skogsmaskin eller en skogsarbetare. För att minska risken kan man göra högstubbar av torrakor och lämna toppen bredvid högstubben. Rottorra granar kan kapas med låg stubbe och träden lämnas att förmultna i en hög på marken. Landskapsvård Man kan i allmänhet använda naturvårdsträd för att mildra den förändring i landskapet som en förnyelseavverkning orsakar. Det är viktigt att komma ihåg att enskilda tallar eller ett fåtal tallar som lämnats i grupp som naturvårdsträd kan upplevas som störande om de sett på längre håll bryter en annars jämn horisont. Med tanke på landskapet är det oftast bättre att koncentrera naturvårdsträden till några stora träddungar än att lämna många små grupper av träd. När man sparar enstaka hög- stubbar eller grupper av högstubbar blir landskapet vackrare om man kan lämna dem i anslutning till en grupp naturvårdsträd eller så långt bort som det är möjligt från betraktaren och så att de har en bakgrund av skog bakom sig. I tätortsnära skogar bör man fästa extra vikt vid hur naturvårdsträd och död ved påverkar landskapsbilden. Det är viktigt att på förhand planera in var grupperna av naturvårdsträd ska lämnas. Insektsskador och svampskador När man sparar naturvårdsträd och död ved ska man tänka på att undvika insektsskador och svampskador. För tall och gran gäller detta rotticka, törskatesvamp och barkborre. I tallplantskogar medför aspar en risk för utbrott av svampsjukdomen knäckesjuka. Rottickan orsakar rotröta på både gran och tall. I granskogar med angrepp av rotticka sparas i första hand annan död ved än döda granar. Lövträd och tall lämpar sig bäst som naturvårdsträd i dessa skogar. Rotlumparna som uppstår vid avverkningen samlas antingen in och körs bort eller lämnas kvar på marken beroende på vad som avtalats med skogsägaren. Undvik att utnyttja den underväxt som kommit upp under rötskadade granar vid skogförnyelse eller för att bevara strukturell mångfald i skogen. En del av granarna i underväxten infekteras redan som unga. För att förhindra att törskatesvampen sprider sig räcker det med att avverka angripna tallar när skogen gallras. Aspsly kan vara skadligt på förnyelseytor med tall. Aspen fungerar som växelvärd för svampen asprost som orsakar knäckesjuka hos unga tallar. Det viktigaste för att förhindra angrepp är att förhindra uppslag av aspsly i tallungskogar. Aspen brukar inte skjuta lika mycket rotskott om den lämnas som naturvårdsträd som om den avverkas. För att eliminera uppslaget av aspsly kan asparna till exempel ringbarkas noggrant flera år före slutavverkningen. Man ska inte lämna enskilda träd eller grupper med naturvårdsträd i närheten av viktiga konstruktioner. Bild: © Lauri Saaristo. Naturvårdsträden ska lämnas att stå kvar permanent. Bild: © Sakari Pönniö.

# Ställ naturvårdsträd

## Betydelsen av naturvårdsträd

Naturvårdsträden erbjuder både som levande och som döda och medan de förmultnar, en livsmiljö för många arter. Därför är det en effektiv naturvårdsåtgärd att spara naturvårdsträd för att upprätt- hålla mångfalden i ekonomiskogarna. Grupper med naturvårdsträd bildar med tiden koncentrationer av död ved i ekonomiskogarna. Förmultningsprocessen för ett dött träd kan, beroende på växtplats och trädslag, ta flera årtionden i anspråk.
Att spara naturvårdsträd är en naturvårdsåtgärd som kan göras i nästan alla bestånd som avverkas. De flesta av våra trädslag kan nå en biologisk ålder som är mycket högre än ekonomi- skogarnas omloppstid. När träden åldras får de nya egenskaper, till exempel grov och fårad bark. Gamla naturvårdsträd i ekonomiskogarna är viktiga för arter som kräver sådana egenskaper. Varje naturvårdsträd kommer i något skede att falla till marken. En del av träden dör innan de faller omkull. I dessa träd lever andra arter än i träd som dör efter att de fallit.
Genom att spara grupper av naturvårdsträd bildas med tiden koncentrationer av död ved som upprätthåller naturens mångfald.

# Ställ naturvårdsträd

## Val av naturvårdsträd

Genom att spara naturvårdsträd försöker man bevara de speciella arter som finns i träden redan vid tidpunkten för avverkningen. Å andra sidan kan man också välja att spara träd som har goda förut- sättningar att utvecklas till sådana gamla träd eller grov död ved som är viktig för mångfalden. För att trygga naturens mångfald är det särskilt viktigt att spara träd som är ovanliga i ekonomiskogarna. Exempel på sådana träd är långt förmultnade träd, gamla träd som representerar en äldre trädgene- ration, hålträd eller brandskadade träd. Nyckelarter som är särskilt viktiga med tanke på mångfalden är asp, sälg och ädla lövträd eftersom de erbjuder en livsmiljö för en stor mångfald av olika organis- mer. Den ekologiska effekten kan förstärkas genom att spara gamla och grova träd som naturvårds- träd. Kostnadseffektivitet uppnås genom att spara träd som har ett ringa ekonomiskt värde.

# Ställ naturvårdsträd

## Antalet naturvårdsträd

Skogslagstiftningen förutsätter inte att du vid en avverkning lämnar naturvårdsträd, utan åtgärden är din frivilliga insats for naturvården. Om du har anslutit din skog till skogscertifieringen har du förbun- dit dig att lämna kvar ett minimiantal naturvårdsträd i enlighet med certifieringskriterierna. Antalet naturvårdsträd kommer att påverka hur mycket grov död ved det i framtiden finns i beståndet.
Antalet naturvårdsträd avgör hur mycket grov död ved det bildas i skogen. Nyttan av naturvårdsträden för mångfalden ökar i proportion till antalet och variationen hos de träd som du sparar. Du får en väsentlig tilläggseffekt då mängden död ved ökar från ett fåtal träd till tiotals stammar per hektar. Redan en liten mängd grov död ved och ett fåtal naturvårdsträd som producerar död ved är viktiga för mång- falden. Om du prioriterar naturvård kan du ställa ett större antal naturvårdsträd. Sällsynta arter av nedbrytande svampar förekommer mycket sällan i skogar som har mindre än 20 kubikmeter död ved per hektar.
Att spara naturvårdsträd är ett enkelt och fungerande sätt att öka naturvärdena i de fall skogsägaren har detta som mål. Utgående från mångfalden är det ändamålsenligt att ställa ett större antal naturvårdsträd än normalt på platser där det finns asp, ädla lövträd, sälg och på naturobjekt, vid stränder och på områden där du ska utföra hyggesbränning.

Du kan ta hjälp av följande frågelista för att besluta om antalet naturvårdsträd vid en avverkning:
- Vilka är mina mål för att bevara och öka mångfalden, för landskapsvården och för skogens rekreationsvärden?
- Vilken mängd död ved eftersträvar jag i snitt på skogsfastigheten?
- Ingår skogen i ett certifieringssystem?
- Hur stor är avverkningsytan?
- Finns det naturobjekt i stämplingen eller gränsar stämplingen till ett naturobjekt eller ett fredat område?
- I vilken grad innehåller skogen strukturella särdrag som är viktiga för mångfalden?
- Finns det uppgifter om att det på avverkningsytan finns någon art som drar nytta av en grupp med naturvårdsträd eller död ved?

# Ställ naturvårdsträd

## Placeringen av naturvårdsträd

Beroende på avverkningsytans storlek är det vid förnyelseavverkningar bäst att samla naturvårds- träden till en eller två grupper. Både för att trygga den naturliga mångfalden och ur ekonomisk synvinkel är det här den mest kostnadseffektiva lösningen. Också vid gallringar och avverkningar i skogar som sköts med kontinuerlig beståndsvård bör man spara naturvårdsträden på rätt typ av plats och i grupper. En grupp av naturvårdsträd utgör ett tydligt område som det är lätt att spara vid kommande skogsvårdsåtgärder och där omkullfallna träd med tiden får förmultna.
Man kan också koncentrera naturvårdsträden när flera olika bestånd ingår i samma stämpling. Detta är särskilt motiverat om det inom stämplingen finns ett tydligt område med höga naturvärden.
Antalet grupper av naturvårdsträd kan vara flera om

- en enskild förnyelseyta är flera hektar stor
- det på behandlingsytan finns flera naturobjekt som är viktiga för naturens mångfald
- placeringen av naturvårdsträden i första hand utgår från landskapet
- avsikten med grupper av naturvårdsträd är att trygga och bevara platser med rik risvegetation som är viktiga för skogshönsfåglarna.
Om det på behandlingsytan finns ett naturobjekt, en hotad eller sällsynt art, ett rovfågelbo eller om behandlingsytan gränsar till vattendrag eller småvatten är det bäst att koncentrera naturvårdsträden kring dem. Man kan också lämna asp, ädla lövträd och sälg samt gamla träd från tidigare trädgenerationer som solitärer.
Man ska inte ställa naturvårdsträd invid trafikleder och el- och telefonledningar där de kan förorsaka skada om de blåser omkull. Om det i närheten av en ledning eller en väg finns ett träd eller en torraka som är värdefull för mångfalden kan man kapa träden till en högstubbe eller fälla dem och lämna dem kvar på marken. Ett undantag utgör sådana grova trädindivider som har vant sig vid vind och som man kan anta att klarar sig i årtionden framöver.

# Ställ naturvårdsträd

## Aspekter som bör beaktas när man sparar naturvårdsträd och död ved

**El- och telefonledningar samt trafikleder**

För att minska olägenheterna för annan verksamhet i skogen är det viktigt att ta i beaktande följande aspekter när man sparar och förstärker strukturella särdrag som är viktiga för mångfalden.
Ställ inte naturvårdsträd invid viktiga konstruktioner som trafikleder och el- och telefonledningar. Träd som fallit över vägen försvårar framkomligheten och orsakar farosituatio- ner i trafiken. Den vanligaste orsaken till strömavbrott är träd som fallit på elledningar och träd som lutar mot ledningen eller lutande träds grenar som rör vid ledningen. Grupper av naturvårdsträd av våra vanligaste trädslag ska inte lämnas på sådana ställen. Om det i närheten av en ledning eller en väg finns ett träd eller en torraka som är värdefull för mångfalden kan man kapa trädet till en högstubbe eller fälla det och lämna det kvar på marken. Ett undantag utgör sådana grova trädindivider som har vant sig vid vind och som man kan anta att klarar sig i årtionden framöver.

# Ställ naturvårdsträd

## Aspekter som bör beaktas när man sparar naturvårdsträd och död ved

**Landskapsvård**

Torrakor faller lätt omkull. Om det finns tiotals torrakor på ett avverkningsområde ökar risken för att ett träd faller över en skogsmaskin eller en skogsarbetare. För att minska risken kan man göra högstubbar av torrakor och lämna toppen bredvid högstubben. Rottorra granar kan kapas med låg stubbe och träden lämnas att förmultna i en hög på marken.
Man kan i allmänhet använda naturvårdsträd för att mildra den förändring i landskapet som en förnyelseavverkning orsakar. Det är viktigt att komma ihåg att enskilda tallar eller ett fåtal tallar som lämnats i grupp som naturvårdsträd kan upplevas som störande om de sett på längre håll bryter en annars jämn horisont. Med tanke på landskapet är det oftast bättre att koncentrera naturvårdsträden till några stora träddungar än att lämna många små grupper av träd. När man sparar enstaka hög- stubbar eller grupper av högstubbar blir landskapet vackrare om man kan lämna dem i anslutning till en grupp naturvårdsträd eller så långt bort som det är möjligt från betraktaren och så att de har en bakgrund av skog bakom sig. I tätortsnära skogar bör man fästa extra vikt vid hur naturvårdsträd och död ved påverkar landskapsbilden. Det är viktigt att på förhand planera in var grupperna av naturvårdsträd ska lämnas.

# Ställ naturvårdsträd

## Aspekter som bör beaktas när man sparar naturvårdsträd och död ved

**Insektsskador och svampskador**

När man sparar naturvårdsträd och död ved ska man tänka på att undvika insektsskador och svampskador. För tall och gran gäller detta rotticka, törskatesvamp och barkborre. I tallplantskogar medför aspar en risk för utbrott av svampsjukdomen knäckesjuka. Rottickan orsakar rotröta på både gran och tall.
I granskogar med angrepp av rotticka sparas i första hand annan död ved än döda granar. Lövträd och tall lämpar sig bäst som naturvårdsträd i dessa skogar. Rotlumparna som uppstår vid avverkningen samlas antingen in och körs bort eller lämnas kvar på marken beroende på vad som avtalats med skogsägaren. Undvik att utnyttja den underväxt som kommit upp under rötskadade granar vid skogförnyelse eller för att bevara strukturell mångfald i skogen. En del av granarna i underväxten infekteras redan som unga.
För att förhindra att törskatesvampen sprider sig räcker det med att avverka angripna tallar när skogen gallras.

Aspsly kan vara skadligt på förnyelseytor med tall. Aspen fungerar som växelvärd för svampen asprost som orsakar knäckesjuka hos unga tallar. Det viktigaste för att förhindra angrepp är att förhindra uppslag av aspsly i tallungskogar. Aspen brukar inte skjuta lika mycket rotskott om den lämnas som naturvårdsträd som om den avverkas. För att eliminera uppslaget av aspsly kan asparna till exempel ringbarkas noggrant flera år före slutavverkningen.

Med naturvårdsträd avses levande träd, som markägaren sparar permanent och låter växa, dö och förmultna i skogen. Naturvårdsträden bidrar till att trygga skogens mångfald och de är också viktiga element i landskapet. Att ställa grupper av naturvårdsträd och att lämna enskilda träd och grova lågor rekommenderas i samband med all avverkning, oberoende om det är fråga om trädskiktsvis eller kontinuerlig beståndsvård.

Strukturella särdrag som är viktiga för mångfalden

Med naturvårdsträd avses levande träd, som markägaren sparar permanent och låter växa, dö och förmultna i skogen. Naturvårdsträden bidrar till att trygga skogens mångfald och de är också viktiga element i landskapet. Att ställa grupper av naturvårdsträd och att lämna enskilda träd och grova lågor rekommenderas i samband med all avverkning, oberoende om det är fråga om trädskiktsvis eller kontinuerlig beståndsvård.

 

Ställ naturvårdsträd

Lövträdsinslag gynnar mångfalden Det lever ett stort antal arter på våra lövträd, varav större delen inte kan leva på barrträd. De här arterna saknar levnadsförutsättningar i ett bestånd om där inte finns lövträd.&nbsp;Avsaknaden av grova, gamla lövträd i våra skogar är en av de viktigaste hotfaktorerna för skogslevande arter och kvaliteten på livsmiljöerna i skogsekosystemetHyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. &amp;amp; Liukko, U.-M. (toim.) 2019. Suomen lajien uhan-alaisuus – Punainen kirja 2019. Ympäristöministeriö &amp;amp; Suomen ympäristökeskus. Helsinki. 704 s.,Kouki J. ym. 2018. Metsät. Julkaisussa: Kontula T., Raunio A. (toim.). Suomen luontotyyppien uhanalaisuus 2018. Luontotyyppien punainen kirja – Osa 1: Tulokset ja arvioinnin perusteet. Suomen ympäristökeskus &amp;amp; ympäristöministeriö, Helsinki. Suomen ympäristö 5/2018. s. 171–201.. De skogslevande arter som gått tillbaka och blivit mer hotade är just sådana arter som är beroende av gamla, levande lövträd och grov död lövträdsvedHyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. &amp;amp; Liukko, U.-M. (toim.) 2019. Suomen lajien uhan-alaisuus – Punainen kirja 2019. Ympäristöministeriö &amp;amp; Suomen ympäristökeskus. Helsinki. 704 s.,Huuskonen, S et al. 2020. What is the potential for replacing monocultures with mixed-species stands to enhance ecosystem services in boreal forests in Fennoscandia? Forest Ecology and Management 479.. Mångfalden i ekonomiskogarna upprätthålls bättre om bestånden har inslag av lövträd eller består av blandskog. Ett av de mest effektiva sätten att förbättra levnadsförhållanden för många arter är att gynna lövinslag och blandbestånd i våra barrträdsdominerade ekonomiskogar.&nbsp;Blandskog innehåller många fler arter än vad monokulturer gör, eftersom de kan erbjuda mer föda och livsmiljöer för demCavard, X., Macdonald, S.E., Bergeron, Y. &amp;amp; Chen, H.Y.H. 2011: Importance of mixedwoods for biodiversity conservation: evidence for understory plants, songbirds, soil fauna, and ectomycorrhizae in northern forests. Environ. Rev. 19: 142-161.. Alla våra inhemska trädslag har minst tiotals olika arter som är knutna till just det trädslaget, vilket förklarar varför blandskog ökar mångfalden i våra skogarKeto-Tokoi, P. &amp;amp; Siitonen, J. 2021. Puiden asukkaat. Suomen puiden seuralaislajit. Gaudeamus. 495 s.. Lövträden är viktiga för svampar, växter och djur, men också för skogsekosystemets funktion. Lövträden ökar mångfalden i bottenskiktet, fältskiktet och buskskiktet. Även antalet arter av svampar, tickor och mossor och lavar som växer på trädstammarna ökar. Arter från flera olika organismgrupper är vanligare i lövskog eller i skog med lövträdsinslag är i barrskog. Detta beror på ett större antal trädslag och på förekomsten av döda lövträd. Hackspettarna gör bohålor i lövträdens stammar, bohålor som andra fåglar men också däggdjur senare kan utnyttja. Lövträdshängen utgör viktig vinterföda för et antal olika fågelarter, bland annat järpe och orre. Många insekter, bland annat fjärilslarver, livnär sig igen på lövträdens blad Inslag av lövträd har också en positiv inverkan på skogens hälsa och markegenskaper. Lövträdsförna minskar markförsurningen, förbättrar näringsämnenas kretslopp och ökar markens produktionsförmåga och mångfalden bland markorganismerna. Det är i allmänhet en god idé att bibehålla ett inslag av lövträd i beståndet, både med tanke på den ekonomiska avkastningen och på naturvården. Det uppkommer ofta ett mångsidigt lövträdsbestånd på förnyelseytor av gran, som kan utnyttjas för att göra beståndet mer mångsidigt och för att fylla upp luckorna i den odlade plantskogen. Upprätthåll lövinslaget i barrträdsdominerade bestånd Även om man använder endast ett enda trädslag vid själva skogsodlingen, ska man gärna sträva till att beståndet får ett inslag av andra trädslag Det uppkommer lätt plantor av andra trädslag på en förnyelseyta och ett lämpligt antal av dem ska helst lämnas för att beståndet ska få bättre tillväxt. Redan ett tillskott av ett enda trädslag berikar skogsnaturen eftersom det följs åt av en rad andra arter. Inslaget av lövträd i ekonomiskogarna kan ökas genom att gynna lövträd i olika skeden av skogsvården samt genom att lämna sådan lövträd som naturvårdsträd som har ett marginellt ekonomiskt värde men stort naturvärde. Det mest effektiva och samtidigt billigaste sättet att åstadkomma en mer mångsidig struktur och ett större lövinslag är att i mån av möjlighet lämna ekonomiskt mindre värdefulla lövträd som rönn, al, asp och sälg. Blandskog kan gynnas under alla skeden av omloppstiden. Att gynna lövinslag och blandskog hör till de åtgärder som rekommenderas för att förbättra skogarnas anpassning till klimatförändringen, förbättra den ekonomiska avkastningen på bördiga ståndorter, minska risken för insekts- och svampskador jämfört med monokulturer samt minska marknadsrisken eftersom en blandskog kan producera virkessortimentFelton, A., Nilsson, U., Sonesson, J., ym. 2016. Replacing monocultures with mixed-species stands: ecosystem service implications of two production forest alternatives in Sweden. Ambio 45: 124–139.,Huuskonen, S. ym. 2020. What is the potential for replacing monocultures with mixed-species stands to enhance ecosystem services in boreal forests in Fennoscandia? Forest Ecology and Management 479.. Det går bra att styra utvecklingen av en blandskog i den riktning skogsägaren önskar. Ett mångsidigt trädbestånd är också mer motståndskraftigt mot skador. Bild: © Pentti Väisänen. Lövträd kräver utrymme För att lövträd ska hållas livskraftiga behöver de gott om utrymme, vilket betyder att gallringarna måste vara något kraftigare än i ren barrskog. Den som vill satsa mera på andra värden än virkesproduktion, kan i ett barrträdsdominerat bestånd ha ett mycket stort inslag av lövträd. Men det är viktigt att beakta att olika trädslag har olika behov av ljus och att de tål beskuggning i olika grad. Tillväxtrytmen är också olika hos olika trädslag. Träd av värde för mångfalden Vårtbjörk och glasbjörk är våra vanligaste lövträdslag. De utgör också värdefull råvara för skogsindustrin. Något mindre vanliga lövträdslag som asp, rönn, gråal, klibbal, sälg och ädla lövträd har inte samma industriella användning och ekonomiska värde som björkarna, men de är viktiga för mångfalden. Många skogslevande arter har specialiserat sig på att leva i anslutning till ett visst trädslag.&nbsp;Får många hotade arter är just asp och sälg de viktigaste trädslagen, men också andra trädslag är viktigaKuusinen, M. 1994. Epiphytic lichen diversity on Salix caprea in old-growth southern and middle boreal forests of Finland. Ann. Bot. Fenn. 31: 77–92.,Kuusinen, M. 1994. Pihlajan epifyyttijäkälät ja -sammalet. Sorbifolia 25: 137–160.,Kuusinen, M. 1996. Epiphyte flora and diversity on basal trunks of six old-growth forest tree species in southern and middle boreal Finland. Lichenologist 28: 443–463.,Kuusinen, M. 1996. Haavan epifyyttiset jäkälät. Sorbifolia 27: 159–163.. I skog som har ett rikligt inslag av asp lever fler arter av skalbaggar, tickor och lavar som har specialiserat sig på asp än i medeltalSahlin, E. &amp;amp; Ranius, T. 2009. Habitat availability in forests and clearcuts for saproxylic beetles associated with aspen. Biodivers. Conserv. 18: 621-638.,Ruokolainen, A., Shorohova, E., Penttilä, R., Kotkova, V. &amp;amp; Kushnevskaya, H. 2018: A continuum of dead wood with various habitat elements maintains the diversity of wood-inhabiting fungi in an old-growth boreal forest. Eur. J. For. Res. 137: 707-718.,Hedenås, H. &amp;amp; Ericson, L. 2003. Response of epiphytic lichens on Populus tremula in a selective cutting experiment. Ecol. Appl. 13: 1124-1134.. Därför rekommenderas att man vid olika skogsvårdsåtgärder lämnar fler lövträd med värde för mångfalden än normalt, och då särskilt asp, där det från början finns rikligt av dem. Lundar med ädla lövträd har liknande naturvärden och bör beaktas på samma sätt. Med tanke på naturvården är det viktigt att också låta lövträden åldras och bli grövre och småningom bilda död ved.&nbsp;Om vi ser till att lämna en tillräckligt stor mängd lövträd i våra ekonomiskogar kan vi trygga levnadsförutsättningarna för sådana hotade arter som kräver grov, död lövträdsvedRoberge, J.-M., Lämås, T., Lundmark, T., ym. 2015. Relative contributions of set-asides and tree retention to the long-term availability of key forest biodiversity structures at the landscape scale. Journal of Environmental Management 154: 284–292.. Även om en del hotade arter kan utnyttja tillverkade högstubbar av lövträd är det bättre att lämna levande, grova lövträd på en förnyelseyta eftersom de gör beståndet mer mångsidigt och då de dör, bidrar de till dödvedskontinuiteten. Riskhantering med hjälp av blandskog Många av våra skadegörare förekommer bara på vissa trädslag, granbarkborren angriper till exempel bara gran. Ett inslag av lövträd i barrträdsbestånd ökar därför beståndets motståndskraft mot skador. Av samma anledning utgör blandskogar en anpassning till klimatförändringen. Om en blandskog drabbas av en skada finns där färre träd som är utsatta för svamp- eller insektsskador än i en monokultur. Dessutom fungerar de olika trädslagen som hinder för spridning av vissa skadegörare, t.ex. granens rotticka. I en blandskog går inte hela skogen förlorad även om ett trädslag drabbas av skador. Det är ändå viktigt att också beakta de risker som är förknippade med blandskog och lövträdsinslag eftersom inte heller blandskogen är helt skyddad mot skogsskador. Tallens rotticka och röta orsakad av honungsskivling förekommer till exempel både hos löv- och barrträd. Knäckesjukan kan orsaka skador i tallplantskog där det förekommer asp. Plantskog där det förekommer lövträd som faller hjortdjuren i smaken, såsom asp, rönn och björk, kan bli utsatta för betningsskador. Förnyelse med lövträd En förnyelseyta som förnyas med enbart lövträd gör hela skogen mer mångsidig. Vårtbjörken växer bra på lundmark och på lundartad mo, men också på friska moränjordar om vattenhushållningen är i skick. Glasbjörken tål mer syrefattiga markförhållanden och klarar sig därför på försumpad mineraljord och torvjordar. Också lövträdslag som asp, klibbal, ek, vresalm, skogsalm, skogslind, ask och lönn kan ge ekonomisk avkastning. Det skulle finnas möjligheter att&nbsp;odla mer lövträd, speciellt på bördiga ståndorter. För närvarande är risken för hjortdjursskador så stor att många undviker att odla av vårtbjörk på sådana här områden. Hjortdjuren kan utnyttja de flesta lövträdslag som föda. De föredrar vårtbjörk, vilket gynnar glasbjörken som inte ger samma ekonomiska avkastning.&nbsp;Odling av trädslag som ur mångfaldssynvinkel är ännu viktigare än björk, som asp, rönn och ek, är ännu mer problematisk än björkodlingKunttu, P., Mussaari, M. &amp;amp; Ryttäri, T. 2021. Kauriiden vaikutus luonnonkasveihin. Mitä tiedetään? Lutukka 37: 92–112.,Matala, J., Nikula, A., Pellikka, J., ym. 2021. Hirvieläinten vaikutuksia yhteiskuntaan, elinkeinoihin ja ekosysteemiin. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 38/2021. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 142 s. Ett effektivt sätt att hantera risken för hjortdjursskador är att hålla stammarna på en sådan nivå att skadorna på tallplantskog hålls rimliga och att skogsförnyelse med lövträd har en möjlighet att lyckas. Lövinslag ger färg och variation i landskapet. Bild: © Erkki Oksanen/Luke.

Elinvoimaisessa metsässä puusto kasvaa hyvin ja muita metsän tuotteita on runsaasti.

Metsässä on elinympäristöjä metsän luontaiselle lajistolle, mahdollisuuksia virkistyskäyttöön ja sillä on maisemallista ja kulttuurista arvoa.

Juurikäävän aiheuttama kuusen tyvilaho ja männyn tyvitervastauti ovat havupuiden sienitaudeista haitallisimmat. Juurikäävän torjunnan tarkoituksena on estää sienen leviäminen terveisiin metsiin sulan maan aikana tehtävissä hakkuissa. Metsätuholaki velvoittaa huolehtimaan torjunnasta.

Rotröta hos gran orsakas i första hand av granens rotticka. Värst drabbade är områdena längs sydkusten. Sjukdomen förekommer också allmänt i södra och mellersta Finland och mer sällsynt i norra Finland. Välväxande granbestånd på mineraljordar kan ofta vara kraftigt angripna av rotticka, men också bestånd på torvmark kan drabbas.
I tallbestånd orsakas rotröta av tallens rotticka. Sjukdomen är nuförtiden allmän i södra och mellersta Finland. De värst drabbade områdena ligger i trakten av Saimen. Tallbestånd som planterats på gamla åkrar är speciellt utsatta för tallens rotticka.
Bekämpningen av rotticka är i många fall obligatorisk och baserar sig på skogsskadelagen. Förpliktelserna i skogsskadelagen gäller gallrings- och förnyelseavverkningar på mineraljordar och torvmarker från början av maj till slutet av november på riskområdena för rotticka.

Förpliktelsen gäller avverkaren. Godtagbara metoder för bekämpning av rotticka är stubbehandling med godkänt växtskyddsmedel, byte av trädslag till lövträd efter förnyelseavverkning eller någon annan åtgärd med motsvarande effekt. Stubbrytning och hyggesbränning är inte godtagbara bekämpningsmetoder.

Lahopuujatkumolla tarkoitetaan tilannetta, jossa alueella on samanaikaisesti eri lahoasteen lahopuita. Metsään syntyy myös uutta tuoretta lahopuuta. Hyvässä lahopuujatkumossa kohteella olevasta lahopuusta noin kolmasosa on pitkälle lahonneita, kolmasosa keskilahoja ja kolmasosa vastikään kuollutta puuta.
Lahopuujatkumo voi esiintyä kohteella luontaisesti. Sitä voidaan myös ylläpitää jättämällä eläviä säästöpuita ja tekemällä tekopökkelöitä.

Metsänterveyttä voidaan tarkastella sekä taloudellisesta että ekologisesta näkökulmasta. Terveen metsän talouskäyttöä eivät uhkaa puuston välittömät tuhot tai kasvuhäiriöt. Ekologisessa tarkastelussa huomioidaan ekologinen prosessi, metsien rakenne, monimuotoisuus ja tuottavuus.

Metsän monimuotoisuudelle tärkeitä rakennepiirteitä ovat vanhat ja kookkaat puut, järeät lahopuut sekä kasvatettavaan puustoon liittyvät ominaisuudet, kuten lehtipuusekoitus ja paikoittainen tiheä alikasvos.

Skogsägaren kan främja mångfalden genom att bevara och förstärka sådana strukturdrag som är viktiga för mångfalden. Levnadsvillkoren för skogshönsfåglar kan till exempel förbättras genom att lämna grupper av lövträd i plantskog och genom att lämna vissa partier ogallrade i gallringsskog.

Sekametsän perustaminen kuusi-koivu-, mänty-kuusi- ja kuusi-koivu-mäntysekoituksesta. Sekametsässä kasvaa kahta tai useampaa puulajia. Puusto voi koostua pelkästään havu- tai lehtipuustosta tai niiden sekoituksesta. Sekametsässä metsikön pääpuulajin osuus on korkeintaan 75 prosenttia.

Taimikonharvennuksessa kasvatettavan puuston tiheys ja puulajisuhteet harvennetaan tavoitteen mukaiseksi. Taimikonharvennuksen tavoitteena on, että ensiharvennuksessa korjattavat puut ovat järeydeltään myyntiin kelpaavia. Pääsääntöisesti työ tehdään varttuneessa taimikossa.

Röjning utförs i äldre plantskog där det finns ett behov att reglera plantskogens täthet och trädslagsförhållanden. Röjningsbehovet påverkas av både ståndorten och den tidigare skötseln av beståndet, såsom förnyelsemetod och eventuell slyröjning.
Vid röjning av plantskog gynnas de plantor som växer bäst och är av hög kvalitet, oberoende om de är odlade eller har uppkommit på naturlig väg. Vid röjningen avlägsnas i första hand träd som har felaktigheter eller är av dålig kvalitet. Efter röjningen ska plantskogen vara jämn och lagom tät. Röjningen skapar utrymme för plantorna att växa, vilket främjar diameterutvecklingen, plantornas livskraft och minskar risken för att enskilda träd drabbas av växtsjukdomar.

# Lövinslag

## Lövträdsinslag gynnar mångfalden

Det lever ett stort antal arter på våra lövträd, varav större delen inte kan leva på barrträd. De här arterna saknar levnadsförutsättningar i ett bestånd om där inte finns lövträd. Avsaknaden av grova, gamla lövträd i våra skogar är en av de viktigaste hotfaktorerna för skogslevande arter och kvaliteten på livsmiljöerna i skogsekosystemet,. De skogslevande arter som gått tillbaka och blivit mer hotade är just sådana arter som är beroende av gamla, levande lövträd och grov död lövträdsved,.
Mångfalden i ekonomiskogarna upprätthålls bättre om bestånden har inslag av lövträd eller består av blandskog. Ett av de mest effektiva sätten att förbättra levnadsförhållanden för många arter är att gynna lövinslag och blandbestånd i våra barrträdsdominerade ekonomiskogar. Blandskog innehåller många fler arter än vad monokulturer gör, eftersom de kan erbjuda mer föda och livsmiljöer för dem. Alla våra inhemska trädslag har minst tiotals olika arter som är knutna till just det trädslaget, vilket förklarar varför blandskog ökar mångfalden i våra skogar. Lövträden är viktiga för svampar, växter och djur, men också för skogsekosystemets funktion.
Lövträden ökar mångfalden i bottenskiktet, fältskiktet och buskskiktet. Även antalet arter av svampar, tickor och mossor och lavar som växer på trädstammarna ökar. Arter från flera olika organismgrupper är vanligare i lövskog eller i skog med lövträdsinslag är i barrskog. Detta beror på ett större antal trädslag och på förekomsten av döda lövträd. Hackspettarna gör bohålor i lövträdens stammar, bohålor som andra fåglar men också däggdjur senare kan utnyttja. Lövträdshängen utgör viktig vinterföda för et antal olika fågelarter, bland annat järpe och orre. Många insekter, bland annat fjärilslarver, livnär sig igen på lövträdens blad

Inslag av lövträd har också en positiv inverkan på skogens hälsa och markegenskaper. Lövträdsförna minskar markförsurningen, förbättrar näringsämnenas kretslopp och ökar markens produktionsförmåga och mångfalden bland markorganismerna. Det är i allmänhet en god idé att bibehålla ett inslag av lövträd i beståndet, både med tanke på den ekonomiska avkastningen och på naturvården. Det uppkommer ofta ett mångsidigt lövträdsbestånd på förnyelseytor av gran, som kan utnyttjas för att göra beståndet mer mångsidigt och för att fylla upp luckorna i den odlade plantskogen.

# Lövinslag

## Upprätthåll lövinslaget i barrträdsdominerade bestånd

Även om man använder endast ett enda trädslag vid själva skogsodlingen, ska man gärna sträva till att beståndet får ett inslag av andra trädslag Det uppkommer lätt plantor av andra trädslag på en förnyelseyta och ett lämpligt antal av dem ska helst lämnas för att beståndet ska få bättre tillväxt. Redan ett tillskott av ett enda trädslag berikar skogsnaturen eftersom det följs åt av en rad andra arter.
Inslaget av lövträd i ekonomiskogarna kan ökas genom att gynna lövträd i olika skeden av skogsvården samt genom att lämna sådan lövträd som naturvårdsträd som har ett marginellt ekonomiskt värde men stort naturvärde. Det mest effektiva och samtidigt billigaste sättet att åstadkomma en mer mångsidig struktur och ett större lövinslag är att i mån av möjlighet lämna ekonomiskt mindre värdefulla lövträd som rönn, al, asp och sälg. Blandskog kan gynnas under alla skeden av omloppstiden.
Att gynna lövinslag och blandskog hör till de åtgärder som rekommenderas för att förbättra skogarnas anpassning till klimatförändringen, förbättra den ekonomiska avkastningen på bördiga ståndorter, minska risken för insekts- och svampskador jämfört med monokulturer samt minska marknadsrisken eftersom en blandskog kan producera virkessortiment,.

# Lövinslag

## Lövträd kräver utrymme

För att lövträd ska hållas livskraftiga behöver de gott om utrymme, vilket betyder att gallringarna måste vara något kraftigare än i ren barrskog. Den som vill satsa mera på andra värden än virkesproduktion, kan i ett barrträdsdominerat bestånd ha ett mycket stort inslag av lövträd. Men det är viktigt att beakta att olika trädslag har olika behov av ljus och att de tål beskuggning i olika grad. Tillväxtrytmen är också olika hos olika trädslag.

# Lövinslag

## Träd av värde för mångfalden

Vårtbjörk och glasbjörk är våra vanligaste lövträdslag. De utgör också värdefull råvara för skogsindustrin. Något mindre vanliga lövträdslag som asp, rönn, gråal, klibbal, sälg och ädla lövträd har inte samma industriella användning och ekonomiska värde som björkarna, men de är viktiga för mångfalden.
Många skogslevande arter har specialiserat sig på att leva i anslutning till ett visst trädslag. Får många hotade arter är just asp och sälg de viktigaste trädslagen, men också andra trädslag är viktiga,,,. I skog som har ett rikligt inslag av asp lever fler arter av skalbaggar, tickor och lavar som har specialiserat sig på asp än i medeltal,,. Därför rekommenderas att man vid olika skogsvårdsåtgärder lämnar fler lövträd med värde för mångfalden än normalt, och då särskilt asp, där det från början finns rikligt av dem. Lundar med ädla lövträd har liknande naturvärden och bör beaktas på samma sätt.
Med tanke på naturvården är det viktigt att också låta lövträden åldras och bli grövre och småningom bilda död ved. Om vi ser till att lämna en tillräckligt stor mängd lövträd i våra ekonomiskogar kan vi trygga levnadsförutsättningarna för sådana hotade arter som kräver grov, död lövträdsved. Även om en del hotade arter kan utnyttja tillverkade högstubbar av lövträd är det bättre att lämna levande, grova lövträd på en förnyelseyta eftersom de gör beståndet mer mångsidigt och då de dör, bidrar de till dödvedskontinuiteten.

# Lövinslag

## Riskhantering med hjälp av blandskog

Många av våra skadegörare förekommer bara på vissa trädslag, granbarkborren angriper till exempel bara gran. Ett inslag av lövträd i barrträdsbestånd ökar därför beståndets motståndskraft mot skador. Av samma anledning utgör blandskogar en anpassning till klimatförändringen. Om en blandskog drabbas av en skada finns där färre träd som är utsatta för svamp- eller insektsskador än i en monokultur. Dessutom fungerar de olika trädslagen som hinder för spridning av vissa skadegörare, t.ex. granens rotticka. I en blandskog går inte hela skogen förlorad även om ett trädslag drabbas av skador.
Det är ändå viktigt att också beakta de risker som är förknippade med blandskog och lövträdsinslag eftersom inte heller blandskogen är helt skyddad mot skogsskador. Tallens rotticka och röta orsakad av honungsskivling förekommer till exempel både hos löv- och barrträd. Knäckesjukan kan orsaka skador i tallplantskog där det förekommer asp. Plantskog där det förekommer lövträd som faller hjortdjuren i smaken, såsom asp, rönn och björk, kan bli utsatta för betningsskador.

# Lövinslag

## Förnyelse med lövträd

En förnyelseyta som förnyas med enbart lövträd gör hela skogen mer mångsidig. Vårtbjörken växer bra på lundmark och på lundartad mo, men också på friska moränjordar om vattenhushållningen är i skick. Glasbjörken tål mer syrefattiga markförhållanden och klarar sig därför på försumpad mineraljord och torvjordar. Också lövträdslag som asp, klibbal, ek, vresalm, skogsalm, skogslind, ask och lönn kan ge ekonomisk avkastning.
Det skulle finnas möjligheter att odla mer lövträd, speciellt på bördiga ståndorter. För närvarande är risken för hjortdjursskador så stor att många undviker att odla av vårtbjörk på sådana här områden. Hjortdjuren kan utnyttja de flesta lövträdslag som föda. De föredrar vårtbjörk, vilket gynnar glasbjörken som inte ger samma ekonomiska avkastning. Odling av trädslag som ur mångfaldssynvinkel är ännu viktigare än björk, som asp, rönn och ek, är ännu mer problematisk än björkodling,.
Ett effektivt sätt att hantera risken för hjortdjursskador är att hålla stammarna på en sådan nivå att skadorna på tallplantskog hålls rimliga och att skogsförnyelse med lövträd har en möjlighet att lyckas.

# Lövinslag

## Vetskap om kostnaderna stöder beslutsfattandet

Det finns en lång rad naturvårdsmetoder som kan utnyttjas i samband med olika skogsbruksåtgärder och i skogens olika utvecklingsskeden utan att det uppstår nämnvärda kostnader. Men om säljbart virke lämnas kvar i skogen eller om produktiv skogsmark lämnas utanför virkesproduktion uppkommer onekligen kostnader. I sådana fall är det viktigt för skogsägaren att kunna väga kostnaderna mot nyttan med åtgärden så att besluten är i linje med den egna målsättningen för skogsbruket.
Tryggandet av mångfalden utgör en del av ett hållbart skogsbruk och förbättrar de framtida verksamhetsförutsättningarna för skogsbruket. Man kan också se kostnaderna för naturvården som en investering som ger avkastning i framtiden. Naturvården kan till exempel bidra till att bevara skogarnas virkesproduktionsförmåga genom att förbättra deras hälsa och motståndskraft, vilket är viktigt vid anpassningen till klimatförändringen.

# Lövinslag

## Kostnadseffekter av olika metoder att trygga viktiga strukturdrag

Förlusten av avverkningsintäkter på grund av att man lämnar **naturvårdsträd** är direkt beroende av trädens antal och volym. Till detta kommer ytterligare den långsiktiga markreservering som grupper av naturvårdsträd representerar och som lämnas utanför virkesproduktionen. Större grupper av naturvårdsträd fungerar bäst ekologiskt sett, men kan innebära en stor kostnadspost för en liten skogslägenhet.
Det ekonomiska värdet av **död ved** är marginell. Det kan emellertid uppstå kostnader vid markberedningen då maskinföraren behöver köra runt lågorna och undvika att söndra dem. Kostnadseffekten av det här är i allmänhet ändå liten. Om man driver ut energived från avverkningsytan blir utfallet mindre om man lämnar kvar den döda veden i skogen, vilket minskar intäkterna. Långt nedbruten död ved saknar emellertid värde som energived.
Det inkomstbortfall som hänför sig till **högstubbar** är beroende av trädslaget, storleken och kvaliteten på högstubben. Kostnaden för att lämna en typisk högstubbe vid förstagallring är under en euro och vid senare gallringar i allmänhet 1–3 euro per högstubbe. Om trädets krona tas tillvara är kostnadseffekten något mindre.

Då man lämnar **viltbuskage** vid röjning uppstår en kostnadsinbesparing som motsvarar den oröjda arealen. Viltbuskagen påverkar inte virkesproduktionen eftersom ett enskilt buskage står kvar bara under en begränsad tid. Ett viltbuskage som lämnats vid en gallring kan mycket väl avverkas i samband med en slutavverkning. Viltbuskagen utgör heller inget hinder med tanke på villkoren i skogsbrukets stödsystem (Metka) så länge de inte utgör över 10 % av arealen.
**Lövinslag** och blandskogsbruk är kostnadseffektiva sätt att öka mängden livsmiljöer i skogen. Så länge lövinslaget är måttligt uppstår normalt inga ekonomiska förluster, och det samma gäller blandbestånd. Lövinslag förbättrar markens egenskaper i barrskogar, det kan alltså löna sig att upprätthålla ett inslag av lövträd också med tanke på ekonomin, särskilt om trädslaget som gynnas är vårtbjörk. Avverkningsintäkterna från ett blandbestånd är inte helt beroende av virkespriset för ett enda trädslag eller virkessortiment, man kan alltså se blandbestånd som ett sätt att sprida den ekonomiska risken. Det ekonomiska resultatet är däremot inte nödvändigtvis bättre i en blandskog än i en monokultur. Om inslaget av sådana trädslag som inte har ett ekonomiskt värde är rikligt, minskar avverkningsintäkterna som kan fås från beståndet i viss mån.

# Lövinslag

## Möjligheter att påverka naturvårdens kostnadseffektivitet

De kostnader som naturvården orsakar är i allmänhet små och de kan ytterligare minskas om åtgärderna planeras väl. Det är då viktigt att välja sådana åtgärder som lämpar sig bäst för beståndet i fråga och att utnyttja befintliga strukturdrag så klokt som möjligt.
En del av kostnaderna för naturvården är direkta, till exempel då säljbart virke lämnas kvar i skogen i samband med en skogsvårdsåtgärd. Kostnadseffektiviteten kan förbättras genom att lämna träd som är värdefulla med tanke på mångfalden, men som har ett marginellt ekonomiskt värde, till exempel asp. Det här gäller också träd med dåliga virkestekniska egenskaper, till exempel träd med förgrenade stammar eller krökar. Då man tillverkar högstubbar kan igen toppen tas tillvara för att minska kostnaderna för naturvården.
Det finns också andra metoder att minimera kostnaderna, bland annat genom att rikta in åtgärderna på rätt sätt och att koncentrera dem till vissa platser. Grupper av naturvårdsträd kan gärna placeras på ställen som är besvärliga ur virkesdrivningssynvinkel, såsom stenbunden mark, försumpade svackor och små, särskilt bördiga beståndspartier. Då naturvårdsträden lämnas i grupp, uppstår en lokal miljö där träd som faller omkull inte försvårar skogsvården och där de får ligga ostörda medan de sakta bryts ned.

I vissa fall kan naturvården innebära att inget onödigt arbete utförs, vilket har direkta, positiva kostnadseffekter. Överdrivet röjande kan göra att värdefulla strukturdrag förstörs. Om röjningen är mer selektiv så att en del av granunderväxten lämnas som viltbuskage innebär det också en kostnadsinbesparing. Ett annat exempel på kostnadseffektivitet i naturvården är att lämna lövträd i luckor eller att lämna lövträd stället för barrträd av dålig kvalitet. I samband med förnyelser kan man också göra en viss kostnadsinbesparing genom att lämna befintlig underväxt och utnyttja naturplantor.

Taloudellisten näkökulmien pohdinta on osa talousmetsien luonnonhoitoa samoin kuin ekologisten näkökulmien miettiminen on osa metsänhoitoa. Luonnon monimuotoisuuden kannalta tärkeitä rakennepiirteitä voidaan ylläpitää ja vahvistaa talousmetsissä usein melko pienillä kustannuksilla. Toisaalta joskus ekologisesti kestävät valinnat edellyttävät suurempia taloudellisia panostuksia. Luonnon kannalta parhaat voivat olla myös taloudellisesti ja teknisesti järkeviä.
Talousmetsien luonnonhoidosta metsänomistajalle aiheutuvat kustannukset tai tulonmenetykset jäävät tavallisesti omistajan itsensä kannettavaksi. Kustannuksista merkittävän osan aiheuttaa välitön puuston arvoon perustuva tulonmenetys.
Luonnonhoito voi toisaalta myös säästää metsänomistajalta kustannuksia tai työaikaa, kun esimerkiksi suojatiheikköjä jätetään raivaamatta. Osa luonnonhoidon toimenpiteistä ei välttämättä vaikuta lainkaan tai hyvin vähän hakkuutuloon kuten lahopuiden tai taloudellisesti vähämerkityksisten lehtipuiden säästäminen.

# Lövinslag

## Naturvårdsträden blir gamla och grova

I naturskog förekommer gamla och grova träd i skogens alla utvecklingsskeden. Då man lämnar levande naturvårdsträd kommer en del av dem att stå kvar också då skogen förnyats och ungskogen vuxit upp. På längre sikt kan naturvårdsträden förbättra levnadsförhållandena för arter som är beroende av äldre trädindivider. De kan fungera som ett slags ”livbojar” för en del av de arter som annars kunde ha svårt att överleva under förnyelseskedet.
Levande naturvårdsträd gör också skogens struktur mer mångsidig eftersom de inte är knutna till beståndets omloppstid, utan lever och dör i egen takt. Alla träd dör förr eller senare, också naturvårdsträden. Då de dör eller faller omkull bildar de död ved som gynnar de arter som är beroende av just död ved. Ju mer naturvårdsträd som lämnas och ju grövre de är, desto bättre upprätthåller de populationerna hos de arter som är knutna till grova, levande eller döda träd.

# Lövinslag

## Lövträd gynnar såväl arterna som trädbeståndet

Ett av de mest effektiva sätten att förbättra levnadsförhållanden för många arter är att gynna lövinslag och blandbestånd i våra barrträdsdominerade ekonomiskogar. Lövträden är viktiga för svampar, växter och djur, men också för skogsekosystemets funktion. Lövträdsförnan har till exempel en positiv inverkan på näringscirkulationen i marken och på skogens hälsa och höjer markens produktionsförmåga.
Det rekommenderas därför i de flesta fall att ha ett lövinslag i ekonomiskogarna, såväl med tanke på naturvården som med tanke på den ekonomiska avkastningen. Det uppkommer vanligen ett mångsidigt uppslag av lövträd vid förnyelse av granbestånd. En del av de här naturplantorna kan utnyttjas för att komplettera luckor som uppstått i plantskogen och för att göra skogen mer mångsidig. Redan en blandskog av tall och gran skapar en mer varierat skogsekosystem jämfört med en monokultur av enbart tall eller gran.

Lehtipuut, lahoavat puut ja vanhat elävät puut ovat elinehto tuhansille eliölajeille ja vallitseva osa havumetsän elämää, ja turvaavat metsäekosysteemin toiminnan vaikuttamalla hajotukseen, eliökantojen säätelyyn ja ravinteiden kiertoon. Monimuotoiset metsät turvaavat myös vesistöjen monimuotoisuutta sekä ovat vähemmän alttiita ilmastonmuutoksen riskeille. Siksi metsien hoito- ja hakkuutöissä ylläpidetään lehtipuita, lahoavia puita, vanhoja eläviä puita ja paikoittain alikasvosta. Talousmetsien luonnonhoidossa tätä kutsutaan monimuotoisuudelle tärkeiden rakennepiirteiden edistämiseksi. Rakennepiirteiden lisäämiseen ja ylläpitämiseen löytyy keinoja kaikkien kehitysvaiheiden metsiköihin alkaen taimikonhoidosta päätehakkuuseen asti.

# Lövinslag

## Naturvård kan bidra till att mildra skogsbrukets effekter på landskapet

Traditionellt har mångbruket av skogen kopplats till friluftsliv och bär- och svampplockning med stöd av allemansrätten. De bästa rekreationsskogarna är mångsidiga och ger möjlighet till olika slags upplevelser. Ofta kan både lättillgängliga och svårtillgängliga skogar uppskattas som goda rekreationsmiljöer.
Skogsägaren kan utnyttja naturvården för att göra skogen mer intressant och rik på upplevelser med tanke på rekreationsbruket. Grupper av naturvårdsträd och enstaka grova, solitära träd på en förnyelseyta mjukar upp landskapsbilden efter en slutavverkning. Landskapets värde ökar också om trädbeståndet har varierande struktur, innehåller olika trädslag och om där ingår lövträd och viltbuskage.

# Lövinslag

## Naturvård gynnar viltet

Eftersom en stor del av de jaktbara arterna lever i ekonomiskog, påverkas deras livsmiljö av hur vi sköter skogen. Naturvården i ekonomiskogarna stärker alltså inte bara mångfalden i naturen i allmänhet, utan också viltets levnadsvillkor. Viltet, i synnerhet hjortdjuren, påverkar i sin tur trädslagsfördelningen och trädbeståndens struktur.
Skogsägaren kan själv avgöra hur mycket han eller hon vill prioritera viltet vid olika åtgärder. Om viltvården är speciellt betydelsefull för skogsägaren kan det här beaktas redan vid planeringen av skogsbruket. Skogshönsfåglarna kan exempelvis gynnas genom att man lämnar viltbuskage där de kan söka skydd mot rovdjur. Viltet drar också nytta av lövinslag.

Metsien monikäyttömahdollisuudet, kuten luonnontuotteiden keruu, retkeily ja metsästys, tarvitsevat tuekseen niitä huomioivaa talousmetsien luonnonhoitoa. Monikäyttömahdollisuuksien edistäminen lisää merkittävästi metsätalouden toimenpiteiden yleistä hyväksyttävyyttä. Monikäyttö saattaa olla myös osa metsänomistajan metsätaloutta.

# Lövinslag

## Effekter på kolhalten i trä och träprodukter

Naturvårdsåtgärder påverkar mångfalden – biodiversiteten – i ett bestånd. Då ett trädbestånd är livskraftigt bibehåller det sin förmåga att binda och lagra kol samtidigt som dess förmåga att motstå olika skador upprätthålls. Ett trädbestånd binder kol också utan några särskilda naturvårdsåtgärder, men på längre sikt stöder naturvården målet att bromsa klimatförändringen.
Det kol som binds i skogen lagras i marken, i träden och i övrig vegetation
. Av de olika naturvårdsåtgärderna är det i synnerhet då vi bevarar träden i skyddszoner och naturobjekt samt lämnar naturvårdsträd och död ved som vi bidrar till att öka kolförrådet i träden och marken. Vilken effekt åtgärderna har är närmast beroende av mängden och typen av den döda ved som lämnas kvar i skogen.Död ved har en stor betydelse för både naturvården och för att upprätthålla skogens kolförråd.

Barrträd och torrakor bryts ned långsammare än lövträd och lågor och bevaras därför en längre tid . Särskilt gamla torrfuror kan fungera som kolförråd i decennier, i norra Finland ännu längre än i södra delen av landet. Om den döda veden i stället skulle användas som energived skulle kolet den innehåller frigöras omedelbart.
Plantsättningen och plantornas tillväxt i närheten av naturvårdsträd är relativt långsam. Å andra sidan ger naturvårdsträden i regel upphov till nya plantor på förnyelseytan på samma sätt som vanliga fröträd, även om effekten är ojämn. Tillväxten i plantbeståndet kan tillfälligt försvagas av naturvårdsträden, men effekten är som minst när träden lämnas i grupper. Å andra sidan har naturvårdsträd visat sig ha en positiv inverkan på mångfalden av mykorrhiza i det avverkade området och på mykorrhizabildningen hos de nya plantorna. Detta förbättrar plantorna förmåga att ta upp vatten och näringsämnen från marken, och stärker på så sätt plantornas tillväxt och kolbindning.

# Lövinslag

## Effekter på markens kolförråd

De naturvårdsåtgärder som vidtas i ekonomiskogarna ökar i allmänhet kolförrådet i skogsmarken. Då död ved bryts ner frigörs en del av kolet i atmosfären medan en del binds i marken för en längre tid.

Talousmetsien luonnonhoidolla turvataan metsien ekosysteemin toimintaa. Kohdistamalla luonnonhoidon toimenpiteet oikein parannetaan niiden positiivisia vaikutuksia myös metsien hiilensidontaan ja varastointiin.

Havupuuvaltaisissa metsissä on suositeltavaa säilyttää vähintään kymmenen prosentin lehtipuusekoitus puuston elinvoimaisuuden, metsämaan hoidon ja luonnon monimuotoisuuden vuoksi. Lehtipuuston ja sekapuustoisuuden lisääminen voidaan toteuttaa jättämällä taimikonhoidossa aukkopaikkoihin lehtipuita, jotka eivät vaaranna havupuiden taimien kehitystä sekä ylläpitämällä sekapuustoista metsärakennetta kasvatushakkuissa. Suositeltavaa on myös, että käsittelyn jälkeen metsikköön jää kasvamaan yhtä monta puulajia kuin siellä oli ennen taimikonhoidon tai kasvatushakkuun aloitusta.

- Mer omfattande odling av lövträd rekommenderas, speciellt på bördiga ståndorter.
- På ståndorter som är lämpliga för inhemska lövträdslag som asp, klibbal och ädla lövträd kan också de här trädslagen odlas för att öka mångfalden.
- I plantskog kan naturligt uppkomna lövträdsplantor utnyttjas för att åstadkomma ett inslag av lövträd.
- Inslaget av andra trädslag kan ökas genom att göra sådd- eller planteringsförbandet glesare och/eller genom att lämna en del av förnyelseytan att förnyas på naturlig väg.

# Lövinslag

## Slyröjning och röjning

- Vid slyröjning avlägsnas alla sådana lövträd som uppkommit ur stubbskott, medan av de lövträdsplantor som uppkommit ur frö röjs bara sådana bort som är klart förvuxna. Konkurrerande växtlighet avlägsnas på en radie av en meter från de plantor som lämnas.
- Vid röjning ska man gärna eftersträva ett lövinslag på minst 10 procent, beroende på ståndorten.
- Där plantskogen är luckig kan man bra lämna också andra lövträdsplantor än björk, t.ex. asp, sälg, al, rönn och en.
- Om man vill åstadkomma en blandskog lämnar man vid plantskogsröjningen inte bara lövträd, utan också tallar i granplantskogar och granar i tallplantskogar.
- Inget trädslag röjs bort helt och hållet från beståndet. Målet är att bevara också sådana trädslag som inte kommer att utnyttjas ekonomiskt. Det här gäller också grupper av naturvårdsträd och viltbuskagen.
- Onödig röjning undviks. Röjning av träd som inte stör huvudbeståndet är onödigt arbete och medför bara extra kostnader.
- I områden som är utsatta för älgskador lämnas mer tallplantor än normalt. Däremot tas betade lövträdsgrupper och förvuxna lövträd bort om de står nära en tallplanta. Det lönar sig att i synnerhet hålla efter rönn och vide.

- Vid gallringsavverkning ska man sträva till att upprätthålla en trädslagsblandning eller att öka den ytterligare. Andelen lövträd ska uppgå till minst 10 procent, beroende på ståndort.
- För att skapa mer variation i det gallrade beståndet kan man gallra huvudträdslaget hårdare kring grupper av naturvårdsträd och lövträdsförekomster.
- Vid förröjning lämnas sådana träd och buskar som har betydelse för mångfalden, som asp, rönn, klibb- och gråal, sälg, ädla lövträd samt måbär, brakved, try mm.
- Inget av trädslagen gallras bort helt och hållet på behandlingsområdet.
- Växtutrymme ges också till sådana trädslag som är viktiga för natur- och viltvården, som ädla lövträd, asp, sälg, björk, algrupper och tjädertallar.

# Lövinslag

## Kontinuerlig beståndsvård

- Vid kontinuerlig beståndsvård är det viktigt att se till att också lövträden har möjlighet att förnyas genom att ta upp tillräckligt stora luckor eller vid behov genom plantering.
- Vid kontinuerlig beståndsvård ska man gärna eftersträva ett lövinslag på minst 10 procent, beroende på ståndorten.
- Alla de trädslag som förekommer på behandlingsområdet ska finnas representerade på området också efter en avverkning.
- Lövträd rekommenderas som naturvårdsträd.

# Lövinslag

## PEFC™-certifieringen (2022)

**Indikatorer**

Vid gallrings- och slutavverkning och vid drivning av energived lämnas både levande och döda naturvårdsträd permanent kvar på behandlingsytan för att trygga mångfalden i skogsekosystemet. Mångfalden och skogslevande arter ska också gynnas genom att bevara blandbestånd och viltbuskage.
Antalet permanent kvarlämnade naturvårdsträd ska efter en avverkning i medeltal uppgå till minst 10 st/ha och dessutom ska i medeltal minst 10 stycken döda träd lämnas per hektar. Träd som nyligen skadats i samband med en skogsskada kan räknas med i antalet träd så att det totala antalet skadade, levande och döda träd som lämnas uppgår till minst 20 st/ha. Naturvårdsträden kan koncentreras inom en stämplingspost som består av flera beståndsfigurer. Om det inte finns tillräckligt med död ved inom stämplingsposten skapas minst 2–5 högstubbar per hektar, särskilt av lövträd.

# Lövinslag

## PEFC™-certifieringen (2022)

**Definitioner**

För att trygga levnadsförhållandena för en mångfald av arter, inkluderande viltet, bör man vid alla skeden i beståndsbehandlingen lämna viltbuskage och upprätthålla en trädslagsblandning då en sådan förekommer naturligt på figuren och om inslaget av andra trädslag inte äventyrar utvecklingen hos huvudträdslagen.
Naturvårdsträden ska bestå av levande träd som hör till landets naturliga flora. Som naturvårdsträd lämnas

- boträd för rovfåglar
- stora enar
- gamla träd med brandlyra
- grova träd från en tidigare trädgeneration
- träd som har ett avvikande utseende
- ädla lövträd
- stora aspar
- trädformade sälgar, häggar och rönnar
- klibbalar
- hålträd
- tallar som identifierats som tjädertallar.
Ifall ovanstående saknas ska i stället lämnas sådana naturvårdsträd som gynnar mångfalden och som är minst 15 cm grova på brösthöjd och som har goda förutsättningar att utvecklas till gamla träd.
Naturvårdsträden ställs i första hand i grupper och i omedelbar närhet av värdefulla livsmiljöer, nära skyddszoner intill öppen torvmark eller vattendrag och småvatten. Träd i skyddszoner kan räknas med i antalet naturvårdsträd om de fyller diameterkravet för naturvårdsträden.

I grupperna av naturvårdsträd som lämnats hålls marken intakt och underväxten röjs inte.
Av säkerhetsskäl bör naturvårdsträd inte lämnas i omedelbar närhet av viktiga strukturer som trafikleder eller el- och telefonledningar och inte heller på fornminnen.
Med död ved avses döda, stående eller liggande stammar och högstubbar med en brösthöjdsdiameter på minst 20 cm. Som död ved räknas inte avsiktligt tillverkade torrfuror och inte heller död ved av barrträd i sådana fall där det enligt skogsskadelagen (1087/2013) är lagstridigt att lämna stammarna kvar i skogen.

Med stämplingspost avses ett skogsområde som ägs av en och samma markägare och som avgränsats för virkesdrivning. En stämplingspost kan bestå av flera beståndsfigurer som kan avverkas vid olika tillfällen.
Högstubbar är stående trädstammar som kapats av 2-5 meter från marken. Vid slutavverkning tillverkas högstubbar av träd med en brösthöjdsdiameter på minst 15 cm.
Viltbuskage är små grupper av träd där olika arter kan söka skydd. Ett viltbuskage ska helst bestå av flera trädslag, innehålla granar och ha en areal på minst 10 m². Grupper av naturvårdsträd som lämnats oröjda fungerar som viltbuskage.

Trädslagsblandning innebär att det förekommer minst ett annat trädslag än huvudträdslaget i ett bestånd, och detta ska helst vara ett lövträdslag.

# Lövinslag

## FSC®-certifieringen (2023)

Organisationen ska lämna naturvårdsträd i samband med skogsbruksåtgärder. Naturvårdsträden kan koncentreras till stämplingsposter som avverkas samtidigt inom en cirkel med 1 km diameter.
- Också träd av huvudträdslaget lämnas som naturvårdsträd. Utländska trädslag godtas inte som naturvårdsträd, förutom lärk.
- Levande naturvårdsträd som lämnats kvar vid tidigare avverkningar avlägsnas inte och räknas fortfarande som naturvårdsträd vid senare avverkningar, förutsatt att de fortfarande lever.
- Som naturvårdsträd räknas sådana levande träd som lämnats att stå kvar och som har betydelse med tanke på mångfalden, om deras diameter uppnår minimidiameterkraven för naturvårdsträd.
- En del av naturvårdsträden (högst 5 per hektar) kan användas att tillverka högstubbar av om de berörda träden inte är träd med särskilt värde för mångfalden. Den del av stammen som har kapats av lämnas på marken i det fall högstubben räknas med i antalet naturvårdsträd.
- I grupperna av naturvårdsträd som lämnats på en förnyelseyta hålls marken intakt och underväxten röjs inte.
Vid förnyelseavverkning lämnas minst 10 träd per hektar med en minsta brösthöjdsdiameter på 20 cm i södra Finland och 15 cm i norra Finland. Vid förnyelseavverkning lämnas dessutom minst 10 naturvårdsträd per hektar träd med en minsta brösthöjdsdiameter på 10 cm. Detta krav tillämpas inte om minst 5 naturvårdsträd per hektar har en brösthöjdsdiameter på minst 30 cm i södra Finland och minst 25 cm i norra Finland.

Vid annan avverkning i bestånd vars huvudbestånd motsvarar grövre gallringsskog lämnas naturvårdsträd som eventuellt lämnats vid tidigare avverkningar och säkerställs att objektet efter avverkningen kommer att ha minst 10 träd per hektar med en minsta brösthöjdsdiameter på 20 cm i södra Finland och 15 cm i norra Finland.
Följande levande träd av värde för den biologiska mångfalden bevaras vid alla skogsbruksåtgärder:
- fridlysta trädslag (enligt lag, oavsett trädets diameter)
- enskilda träd eller små grupper av träd vars brösthöjdsdiameter är minst:
- tall, gran och björk: 60 cm
- övriga inhemska trädslag: 40 cm.
- trädformade och pelarartade enar
- aspar med en brösthöjdsdiameter på minst 40 cm: i barrträdsdominerad skog lämnas minst 20 st/ha eller samtliga om antalet är mindre än detta
- hålträd
- kända boträd för rovfåglar
- tallar med brandlyra; i norra Finland på sådana områden där det är gott om brandskadade träd lämnas minst 10 brandskadade träd per hektar.

Följande slags levande träd av värde för mångfalden lämnas vid förnyelseavverkning och vid annan avverkning av bestånd där huvudbeståndet utgörs av ett grövre gallringsbestånd:
- ekar vars brösthöjdsdiameter är:
- minst 20 cm i den hemiboreala zonen
- minst 10 cm i övriga Finland.
- övriga ädla lövträd, sälgar och andra trädartade viden, häggar, rönnar och klibbalar med en brösthöjdsdiameter på 10 cm eller mer.
Vid avverkning i bestånd som domineras av ung skog och vid plantskogsvård ska av ovan nämnda träd lämnas minst 20 per hektar, eller alla träd som uppfyller ovanstående krav om det förekommer färre av dem än 20 per hektar. Vid valet av träd som ska lämnas bör de grövsta träden och olika trädslag prioriteras.

Organisationen lämnar döda träd med en brösthöjdsdiameter på mer än 10 cm alltid när de påträffas i området, såvida inte lagen om bekämpning av skogsskador kräver att de avlägsnas. Om det uppstår mer än 20 m³/ha av död ved på objektet, får den andel som överstiger detta avlägsnas (även om tröskeln enligt skogsskadelagen inte överskrids). I odlade lövträdsbestånd av utvecklingsklass 02 får den andel av nyligen död ved (rötklass 1) som överskrider 10 m3/ha avlägsnas.
Organisationen ser till att andelen lövträd inte minskar till mindre än 10 % av det totala stamantalet i samband med gallring eller plantskogsvård. Om andelen lövträd är mindre än 10 % av det totala stamantalet före åtgärden, lämnas alla lövträd, utom då det är klart skadligt för barrträdens utveckling. Vid plantskogsvården ska också lämnas sådana lövträdslag som har betydelse med tanke på mångfalden.
Vid plantskogsvård och gallringsavverkning lämnas buskage och lövträd som är viktiga för viltet.

Metsäsertifiointijärjestelmät (PEFC**™** ja FSC**®**) asettavat rakennepiirteiden turvaamiseen liittyviä vaatimuksia. Ne toimivat vähimmäistasona säästö- ja lahopuiden jättämiselle, tekopökkelöiden tekemiselle, tiheikköjen säästämiselle sekä lehtipuuosuuden ylläpitämiselle. Metsäsertifiointiin kuuluminen on metsänomistajalle vapaaehtoista. Sertifiointiin kuulumattomilla metsänomistajilla monimuotoisuudelle tärkeiden rakennepiirteiden turvaaminen perustuu vapaaehtoisuuteen.

I barrträdsdominerade skogar rekommenderas en trädslagsblandning med minst tio procent lövträd för att främja trädbeståndets livskraft, markegenskaperna och naturens mångfald. I barrträdsdominerade skogar ger ett inslag av lövträd ett ekonomiskt gott resultat, speciellt om inslaget består av vårtbjörk. Redan en blandskog av tall och gran skapar en mer varierat skogsekosystem jämfört med en monokultur av enbart tall eller gran. Lövskog och blandskog gör också landskapsbilden mer mångsidig.

Lövinslag

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

Klimatsmart skogsvård handlar både om att använda skogen för att bromsa upp klimatförändringen och att anpassa skogsbruket till ett klimat i förändring.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Kolets kretslopp i ekosystem och träprodukter

**Kolet binds**

Valet av skogsvårdsmetod har stor betydelse för trädens tillväxt, kolets kretslopp i skogsekosystemet och för förändringarna i kollagren. Det är inte bara skogsvårdsmetoden som inverkar på kolets kretslopp utan också många olika miljöfaktorer, bl.a. temperatur, fuktighet och markens egenskaper. Då vi försöker bedöma hur olika skogsvårdsmetoder inverkar på kolets kretslopp är det viktigt att komma ihåg att resultatet är beroende av vilket tidsintervall vi använder i vår bedömning.
Skogsekosystemet utgör ett kolförråd. Kolet lagras både i trädbeståndet och i marken. Kol ingår dessutom i de produkter som tillverkas av trä. På mineraljord kan markens kolförråd vara nära dubbelt så stort och på torvmarker tiotals gånger så stort som trädbeståndets kolförråd.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Kolets kretslopp i ekosystem och träprodukter

**Kolet frigörs**

Skogsmarken och skogsväxtligheten binder kol effektivt. Skogen fungerar som kolsänka då den binder mer kol från atmosfären än vad den avger eller vad som förs bort från skogen. Det är via fotosyntesen som kolet, i form av koldioxid, tas upp och binds av träd och andra växter. Koldioxid binds också då skogsmarkens mineraler vittrar.
Kol överförs till marken då träd och annan vegetation, hyggesrester och mikrober bryts ned. På torvmarker förhindrar den höga grundvattennivån nedbrytning, vilket gör att det uppstår torv som innehåller kol. En del kol sköljs också ned i marken från trädens kronor och från hyggesrester.

Kol frigörs i samband med avverkning och drivning av energived då biomassa förs bort från skogen. Kol frigörs också då växterna och deras rötter andas och då biomassa som t.ex. ved bryts ned. På torvmarker frigörs inte bara koldioxid, utan också metan då torven sakta bryts ned. Dessutom kan en del kol försvinna ur marken genom erosion och utlakning.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Begrepp förknippade med kolets kretslopp som används i rekommendationerna för skogsvård

I rekommendationerna för skogsvård har de termer som är kopplade till klimatfrågor sammanställts från flera olika källor
- **Kolsänka**: Skogen fungerar som en kolsänka så länge den mängd kol som binds i trädbeståndet och marken överstiger den mängd som frigörs. Under sådana förhållanden ökar kollagret i skogen. Kol binds i skogen genom fotosyntesen samtidigt som kol frigörs i samband med nedbrytning av organiskt material och genom markandningen. Om mängden kol som frigörs är större än den som binds utgör skogen en kolkälla. Skogen och träprodukterna utgör tillsammans en kolsänka om deras sammanräknade kollager växer, och en kolkälla om kollagret minskar.
- **Kolförråd:** Kol som ingår i ett ekosystem eller en del av det. Kolförrådet i en skog består av det kol som finns bundet till död och levande biomassa ovanför och i marken. Träd, övrig växtlighet, markorganismer inkluderande mikrober, död ved och förna utgör alla en del av kolförrådet. Det förekommer också kol i kolhaltiga föreningar i skogsmarken. Inte bara skogen, utan också träprodukter betraktas som kolförråd. Den årliga förändringen i ett kolförråd kallas kolbalans.
- **Skogens kolbalans:** Den förändring i det totala kolförrådet i skogen, dvs. i träden, den övriga växtligheten och marken, medräknat det kol som förts bort i samband med avverkning. Vid beräkningar av kolbalansen i skogen beaktas för det mesta också utsläppen som förorsakas av virkesproduktionen och tillverkningen av träprodukter, träprodukternas substitutionseffekt samt produkternas livslängd. Positiv balans = förrådet ökar, negativ balans = förrådet minskar.
- **Kolets additionalitet:** En term som används i samband med kolkompensation där utsläppsminskningen eller kolsänkan/-lagret ökar jämfört med gängse tillvägagångssätt. I Finland kan man betrakta rekommendationerna för skogsvård som gängse tillvägagångssätt för skogsvård. Kolkrediter kan beviljas för åtgärder som ökar kolsänkan endast till den del ökningen är ett direkt resultat av åtgärden ifråga och inte skulle ha uppstått om skogen skulle ha skötts enligt gängse metoder.
- **Kolnegativ:** En situation där en verksamhet binder mer kol än vad den förorsakar utsläpp i atmosfären, dvs. utsläppen är negativa.
- **Växthusgaser:** De växthusgaser som har störst inverkan på uppvärmningen av klimatet är koldioxid (CO2), metan (CH4) och kväveoxidul (N2O). Övriga betydelsefulla växthusgaser är vattenånga (H2O), ozon (O3) och freoner. Växthusgaserna gör att klimatet värms upp genom att förhindra värmestrålning från markytan att stråla ut i rymden .
- **Växthusgasbalans, -utsläpp, -sänka:** Med växthusgasutsläpp avses den mängd växthusgaser som släpps ut i atmosfären, och på motsvarade sätt innebär en sänka den mängd gaser som binds. Utsläppen värmer upp klimatet och sänkorna kyler ned det. Växthusgasbalansen utgör differensen mellan växthusgasutsläpp och -sänkor. Då man räknar ut balansen använder man en omräkningsfaktor som omvandlar den effekt en växthusgas har till koldioxidekvivalenter (CO2e) med samma uppvärmningspotential som koldioxid. Uppvärmingspotentialen (GWP, The Global Warming Potential) beräknas i allmänhet för en 100 år lång tidsperiod. Omräkningsfaktorn (GWP (100)) för koldioxid är 1, för metan 25 och för kväveoxidul 298. Vid bedömningen av skogsbrukets växhusgasbalans beaktas vanligen förutom koldioxid (CO2), också metan (CH4) och kväveoxidul (N2O), då som CO2-ekvivalenter.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Scenarier för klimatförändringen

Klimatförändringen påverkas av många delfaktorer. I centrum står växthusgasernas och särskilt koldioxidens temperaturhöjande effekt och dess följdverkningar. Klimatförändringarna kan modelleras med hjälp av olika scenarier, dvs. prognoser baserade på vissa antaganden.
RCP (Representative Concentration Pathways) är scenarier som blev godkända av IPCC (Förenta nationernas klimatpanel) år 2014 och är avsedda för forskning och modellering av klimatet. RCP-värdet beräknas baserat på hur stor differensen är mellan den solstrålning som fångas in i klimatsystemet och den långvågiga strålning som strålar ut från jorden år 2100 jämfört med den förindustriella nivån (förändring: +2,6, +4,5, ja +8,5 W/m²)
- I RCP2.6-scenariet antas koldioxidutsläppen världen över minska snabbt på 2020-talet och upphöra ungefär år 2080. Detta verkar osannolikt i ljuset av den senaste utvecklingen.
- I RCP4.5-scenariet ökar utsläppen till en början ännu något, men börjar minska i mitten av seklet, och atmosfärens koldioxidhalt stabiliseras kring år 2100.
- RCP8.5-scenariet beskriver en situation där alla försök att minska utsläppen misslyckas. Om detta inträffar betyder det att utsläppen av koldioxid ökar snabbt och tredubblas till år 2100.

Rekommendationerna för skogsvård baseras huvudsakligen på scenarierna RCP4.5 och 8.5 då klimatets inverkan på skogen beskrivs.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Klimatförändringen i Finland

Enligt de färskaste klimatmodellerna ökar årsmedeltemperaturen i Finland med 2-6 grader och årsnederbörden med 6-18 procent fram till år 2100. Prognosen baserar sig på antagandet att koldioxidhalten i atmosfären ökar från 350 ppm (under perioden 1981-1990) till 430-940 ppm. Under den förindustriella perioden var koldioxidhalten i atmosfären ungefär 280 ppm.
Under åren 2040-2069 antas medeltemperaturen vara 2-3 grader högre och årsnederbörden 6-11 procent högre än idag. De här prognoserna baserar sig på Meteorologiska institutets beräkningar där man räknat ut medeltalet av 28 olika klimatmodeller.

Så här antas klimatet förändras i Finland:
- Temperaturen och nederbörden förväntas öka betydligt mer under vintern än under sommaren.
- Antalet heta dagar kan komma att öka, och torra perioder blir vanligare både på våren och sommaren.
- Det blir allt vanligare med kraftig nederbörd.
- Det blir allt ovanligare med kalla vintrar.
- Då klimatet blir varmare blir tjälperioden kortare och i södra Finland blir det vanligare med tjälfria perioder på vintern.
- Vindförhållandena förväntas inte förändras så mycket i Finland, men särskilt längs kusterna kan stormar bli vanligare.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Klimatförändringens inverkan på skogen och skogsbruket

Trädens tillväxt ökar som ett resultat av ett varmare klimat och den högre koldioxidhalten, men eftersom den ljusa tiden av dygnet eller året inte blir längre, minskar den nytta det varmare klimatet för med sig. Tillväxten börjar tidigare under året och avslutas senare, men detta ökar samtidigt risken för frostskador.
Snötäcket blir tunnare eller försvinner helt vilket förändrar markens värme- och fuktförhållanden. Det här påverkar trädens tillväxt. Sannolikheten för att marken fryser och tinar upp upprepade gånger ökar, vilket kan skada rötterna och störa plantornas övervintring. Trädens ämnesomsättning under vintern ökar vilket tär på deras energilager. Det här gör dem mer känsliga för köldskador.
Perioder av torka beräknas bli vanligare vilket kan drabba träd med ett ytligt rotsystem, till exempel gran, på torra ståndorter. Långvarig torka kan försvaga träden och sänka tillväxten samt göra dem känsliga för sekundära skador. Perioder av torka ökar brandrisken, men skogsbränderna har tillsvidare varit sällsynta och rätt små i de finländska skogarna.

Klimatförändringen ökar risken för att träden drabbas av insekts- och svampskador. De största riskerna för skogsbruket i Finland är förknippade med rotticka och granbarkborre samt den ökade sannolikheten för stormskador i och med att den tjälfria perioden förlängs.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Trädens tillväxt i ett föränderligt klimat

Klimatförändringen gör att växtsäsongen blir längre och tillväxtförhållandena för träden - bland annat värmeförhållandena - blir gynnsammare med tanke på deras förmåga att binda kol och därmed växa. Det här sker särskilt i norra Finland där den korta växtsäsongen och de relativt låga sommartemperaturerna jämfört med södra Finland har bromsat både skogarnas utbredning och tillväxt. Man väntar sig därför att den ökade tillväxten hos träden ska märkas tydligare i norra Finland än längre söderut.
Två tredjedelar av tillväxtökningen i de finländska skogarna under de senaste decennierna bedöms vara orsakad direkt av skogsvårdsrelaterade beslut. Hit hör bland annat dikningsverksamheten och det ökade virkeskapitalet. Också skogsgödslingen har bidragit till den ökade tillväxten. En tredjedel är orsakad av miljöförändringar, bl.a. högre temperaturer och koldioxidhalt i atmosfären. Kvävenedfall kan öka trädens tillväxt, men särskilt i norra Finland är nedfallet minimalt.
I södra Finland kan särskilt granens tillväxt bli lidande då klimatet blir varmare, i synnerhet på torrare ståndorter där det kan uppstå vattenbrist. En kraftig uppvärmning kan minska tillväxten också hos tall. Skogarnas struktur, tillväxt och kollager påverkas inte bara av klimatförändringen utan också av intensiteten i skogsvården och avverkningarna.

Klimatförändringen leder sannolikt till att tallen ökar sin tillväxt, särskilt i norra Finland, och lövträden i hela landet. Ju längre klimatförändringen framskrider, desto mer kommer granens tillväxt att minska, särskilt i södra Finland. Förändringen kan också höja redan existerande risker och skapa nya riskfaktorer. Risken för vindskador ökar på grund av de kortare tjälperioderna, snöskadorna ökar i norra Finland och perioder av torka påverkar särskilt granens tillväxt i södra Finland.
Klimatförändringen förutspås också öka risken för skogsbränder eftersom temperaturen stiger och perioderna av torka blir vanligare under sommaren. I takt med att klimatet blir varmare förbättras också levnadsvillkoren för skadeinsekter och sannolikheten för biotiska (orsakade av sjukdomar och skadegörare) skogsskador ökar, särskilt i södra och mellersta Finland.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Risken för skogsskador ökar på grund av klimatförändringen

Skadegörarna i skogen utgör tillsammans med rötsvamparna en del av naturens kretslopp och mångfald. Man bedömer emellertid att klimatförändringen kan medföra att skaderiskerna ökar, vilket kan leda till stora problem för skogsbruket. Därför är det viktigt att satsa på att anpassa skogen och skogsbruket till klimatförändringen och att bekämpa skogsskador.
Det allt varmare klimatet gör att vi kan komma att ha att göra med sådana sjukdomar och skadegörare som inte tidigare funnits i Finland på grund av det kalla klimatet. Skadegörarna kan komma till Finland bland annat via luftströmmar, men också med plantor, trävaror eller förpackningsmaterial av trä som kommer från utlandet.
Klimatförändringen kan öka risken för skador förorsakade av torka, vind eller snö samt sekundära skador orsakade av t.ex. barkborre. Det allt varmare klimatet gynnar också rottickan, vilket i sin tur ytterligare ökar risken för vind- och snöskador.

De ökade skaderiskerna orsakade av klimatförändringen varierar beroende på trädslag och ståndort, men också regionalt. Det är viktigt att beakta de ökade riskerna i samband med skogsvård och avverkningar. Det är också skäl att vara allt mer uppmärksam på trädens livskraft.
Kartorna här nedan (Bild 11 och 12) visar vilken inverkan klimatförändringen sannolikt kommer att ha på skogen. Värdena är riktgivande och de baserar sig huvudsakligen på forskning kring effekterna av scenarierna RCP4.5 och RCP8.5. Värdena visar situationen i medeltal i olika delar av landet (södra, mellersta och norra Finland).

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Klimatförändringens inverkan på mångfalden

Klimatförändringen har en både direkt och indirekt inverkan på mångfalden i naturen. Utbredningen av enstaka arter och hela vegetationszoner kan förskjutas norrut som en följd av klimatförändringen. De indirekta följderna kan emellertid bli ännu mer omfattande. Skogsvården styr, tillsammans med klimatförändringen, skogens ålders- och trädslagsförhållanden.
Det är viktigt att också beakta effekterna på mångfalden då man överväger åtgärder för att bromsa eller anpassa skogen till klimatförändringen. Risken finns att man genom att endast fokusera på att bromsa eller anpassa skogen till klimatförändringen försämrar mångfalden och därigenom ekosystemets förmåga att anpassa sig på lång sikt.
Om vi t.ex. ökar tillvaratagandet av gagnvirke och skogsbiomassa för att bromsa klimatförändringen måste vi samtidigt se till att inte mängden död ved minskar. Det här skulle få allvarliga konsekvenser för mångfalden i skogen eftersom många arter är beroende av just grov död ved.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Bromsa klimatförändringen - betydelsen för skogsbruket

Skogsvården kan påverka riktningen för hur kolsänkorna och kolförråden i skogen utvecklas och hur snabb den här utvecklingen är. Med tanke på skogens totala kolbalans kan virkesproduktionen, avverkningsintensiteten, nedbrytningen av biomassa, olika slags störningar och substitueringseffekten för fossilråvaror ha en större effekt än valet av beståndsbehandlingsmetod.
Förnan från växterna bygger upp kolförrådet i marken tills det har uppstått en balans mellan kolbindning och kolutsläpp. Ett trädbestånd kan binda kol bara upp till en viss gräns. Ju äldre skogen blir, desto större är risken för skador. Skogsskadorna har en betydande inverkan på skogens kolbindningskapacitet, och den här inverkan förutspås öka ytterligare då klimatet blir varmare.
Den finländska skogen fungerar som en kolsänka, det lagras alltså mer kol i träden och marken än vad som som frigörs i atmosfären. Avverkningar påverkar kolförrådet och de kan medföra stora variationer i skogens årliga kolbalans. Beroende på vilken i skala vi väljer att betrakta kolbalansen (nationell, enskild skogsfastighet, bestånd) så kan den här variationen se olika ut.

En målinriktad skogsvård hjälper till att upprätthålla trädbeståndens tillväxt och kolbindningsförmåga. Det är viktigt att inte glömma kollagret i marken och behovet att minimera utsläppen av växhusgaser, särskilt på torvmarker där kollagret är stort. Förutom koldioxiden bör vi beakta också de andra, kraftigare växthusgaserna som metan och kväveoxidul (dikväveoxid) som kan bildas i skogekosystemet. Vi kan bromsa klimatförändringen bland annat genom gödsling, beskogning och genom att undvika en alltför kraftig dränering av torvmarksskogarna.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Kolförrådet i träprodukter och träprodukternas substitutionseffekter

Skogarna i Finland och de träprodukter som tillverkas av virke från de här skogarna binder årligen koldioxid som uppgår till närmare hälften av landets utsläpp av växthusgaser. Även om en del kol transporteras bort ur skogen i form av virke eller hyggesrester, så kommer en del av det här kolet att lagras i olika träprodukter. Andelen kol som lagras i träprodukter har under de senaste åren utgjort ca 13 % av den kolbindning som trädbestånden, skogsmarken och träprodukterna tillsammans står för.Hur länge kolet lagras i träprodukterna är beroende av hur lång användningstiden är för produkterna och hur lätt de går att återanvända. Enligt den metod som används vid den s.k. inventeringen av växthusgaser, halveras den mängd kol som är bundet vid sågvaror på 35 år, träskivor 25 år och cellulosa två år.
Substitutionseffekten uppstår då förnybara, träbaserade produkter ersätter produkter som baserar sig på icke förnybara råvaror eller produkter vars framställning kräver mycket energi. Användning av energived räknas till exempel som substitution eftersom den ersätter icke förnybara bränslen som stenkol, olja eller naturgas. Även om kolet i energiveden frigörs genast då den bränns, skapar den ändå klimatnytta eftersom den ersätter fossil energi och minskar användningen av den.
I Finland är substitutionseffekten klart större än den mängd kol som årligen binds i träprodukter.

Den totala effekten av skogarna och virkesanvändningen på halterna av växthusgaser är beroende av hur skogarna sköts och brukas och hur råvaran som kommer från dem används.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Avverkningsstopp kan leda till kolläckage

Ett avverkningsstopp är det effektivaste sättet att öka kollagret i skogen på kort (under 25 års) sikt under förutsättningen att skaderisken är liten. Effekten av ett avverkningsstopp på bromsandet av klimatförändringen försämras emellertid av det så kallade kolläckaget.
Den fria marknaden innebär att utbud och efterfrågan på trävaror hela tiden söker en balans. Det här leder till att ett minskat utbud av trävaror på ett ställe kan öka efterfrågan på ett annat ställe. I praktiken kan det här alltså få den effekten att minskad avverkning i ett land leder till ökad avverkning i ett annat land. Om utbudet av virke sjunker kan det också leda till att tillverkarna av vissa produkter övergår från att använda trä till något annat material.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## De viktigaste metoderna att bromsa klimatförändringen på en skogslägenhet

Skogsägarens beslut påverkar i vilken mån den egna skogen hjälper till att bromsa klimatförändringen. Ett skogsbruk som strävar till en balans mellan olika huvudmål ser till att kolbalansen hålls positiv på både kortare och längre sikt. Härvid beaktas då både trädbeståndet, marken och produkterna.
En skogsägare som vill bidra till att bromsa klimatförändringen kan vidta åtminstone följande åtgärder:
Endast på kort sikt (25 år):

- Senarelägg förnyelse- och gallringsavverkningar. Detta förutsätter bl.a. att trädbeståndet är friskt och inte utsatt för några betydande hot. Om det inträffar en skogsskada kan skogen till och med övergå till att bli en utsläppskälla för kol.
- Senarelägg eller undvik iståndsättningsdikning av dikad torvmarksskog.
På kortare eller längre sikt:
- Använd omloppstider och gallringsmallar som maximerar virkesproduktionen. En tätare skog bromsar emellertid upp diameterutvecklingen vilket försämrar virkesproduktionens lönsamhet.
- Förnya skogen genast efter en slutavverkning. Det här förkortar den tid under vilken förnyelseytan fungerar som en utsläppskälla, och ökar kolbindningen i beståndet.
- Använd förädlat skogsodlingsmaterial. På så vis är det möjligt att öka virkesproduktionen och kolbindningen med upp till 30 % jämfört med icke förädlat skogsodlingsmaterial.
- Undvik onödigt effektiv dränering i torvmarksskogar och tillämpa kontinuerlig beståndsvård där den metoden har förutsättningar att fungera.
- Stärk skogens motståndskraft mot skador genom rätt skogsvård. Skogsskador minskar ett bestånds kolbindningsförmåga och kan göra att området övergår till en utsläppskälla.
- Se till att lämna död ved i skogen. Det leder till att det binds mer kol i marken.
- Öka trädbeståndens tillväxt och kolbindning genom att gödsla.
- Beskoga trädlösa eller trädfattiga områden som inte utnyttjas för annat. Beskogning leder på längre sikt till att den kolbindande skogsarealen ökar.

På lång sikt ger också restaurering av torvmarker klimatnytta. Restaurering av torvmarker gör att torvens kolförråd bevaras, men under de första decennierna kan torvmarken ändå utgöra en utsläppskälla på grund av metanutsläpp och döende träd.
Det går också att satsa på att lagra kol i trädbeståndet och marken som tillägg till eller i stället för att fokusera på effektivare virkesproduktion och kolbindning. I sådana fall handlar det om att sköta skogen så att kolförrådet ökar. Bland annat följande metoder kan användas:
- Förläng omloppstiden i beståndet, skjut alltså upp slutavverkningen (överhållning)
- Driv upp skogen med ett tätare förband
- Undvik på kort sikt markberedning
- Undvik eller skjut upp iståndsättningsdikning
- Gödsla för att öka trädens tillväxt och därmed kolbindning
- Skydda skogen och utför bara sådana avverkningar som upprätthåller skogens hälsa
- Beskoga outnyttjad mark

Noggrannare beskrivningar av hur man kan gå tillväga för att bromsa klimatförändringen ges i metodbeskrivningarna för skogsvård.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Anpassning till klimatförändringen i skötseln av skogsfastigheten på olika tidshorisonter

Skogens förmåga att anpassa sig till klimatförändringen kan förbättras genom god skogsvård och skogsbruksplanering. Det här är viktigt eftersom en skog som är anpassad till klimatförändringen klarar av att producera nyttigheter också i framtiden. Ju längre klimatförändringen framskrider, desto oftare blir skogarna utsatta för olika slags skogsskador. Därför är det viktigt att skogsvården beaktar de risker som vi vet att finns och kan komma att finnas när det gäller skogens hälsa och tillväxt.
Vilka skador en skog kan bli utsatt för är knutet till tid och plats. Under rådande förhållanden kan risken för torkskador till exempel vara obefintlig. I framtiden växer emellertid risken, och frågan är då hur motståndskraftig skogen är. Om vi ser till att skogarna hålls friska och mångsidiga höjer vi deras motståndskraft mot eventuella skador.
För en skogsägare är det bästa sättet att bereda sig för klimatförändringen att göra de rätta avvägningarna vid skötseln av den egna skogen. Ett klokt beslutsfattande minskar de negativa effekterna av klimatförändringen och ger flexibilitet när det gäller den framtida skogsvården på både kortare och längre sikt.

Skogens struktur förändras långsamt. Därför är det viktigt att vid behov kunna växla tidsperspektiv vid planeringen av skogsvården. I norra Finland är tidsskalan ännu mera uttänjd än längre söderut.
1 \. **Korttidsperspektiv** (under 25 år). De nuvarande skogarnas motståndskraft (resistens) mot till exempel insekts-, vind- och snöskador kan stärkas med hjälp av skogsvårdsåtgärder.
2 \. **Medellångt perspektiv** (25-50 år). Målet är här att stärka skogarnas livskraft i ett föränderligt klimat samt att minimera sådana faktorer som gör dem sårbara, t.ex. monokulturer.
3 \. **Långtidsperspektiv** (över 50 år). På lång sikt eftersträvas skogar som är anpassade för nya förhållanden (transition), någonting som vi kan påverka till exempel genom att använda förädlat frö och plantor vid beståndsförnyelse. Skogar som har genomgått en anpassningsprocess kan skilja sig från dagens skogar, bl.a. med avseende på trädslagsfördelning, omloppstid och behandlingsmetoder.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Skogsvårdsmetoder för klimatanpassning

Det är helt möjligt att stärka motståndskraften mot olika slags klimatrisker i de skogar som vi nu har.
För skogsägaren innebär detta att han eller hon:
- Utnyttjar information om ståndortens egenskaper och effekterna av klimatförändringen vid valet av trädslag.
- Etablerar blandbestånd som består av en blandning av gran och björk eller tall och gran. Utnyttjar naturligt plantuppslag för att gynna uppkomsten av blandbestånd.
- Planterar gran på sådana ståndorter där risken för torka är liten och undviker att skapa stora, enhetliga granskogar, särskilt i södra Finland.
- Ser till att markberedning och skogsodling görs ordentligt och att odlingsmaterialet är av god kvalitet. Då etablerar sig plantskogen snabbare vilket gör att risken för att små plantor drabbas av torka eller svampskador minskar.

För att vi ska kunna minska sårbarheten för olika risker behöver vi agera på medellång och lång sikt. För skogsägaren innebär detta att han eller hon:
- Undviker en alltför ensidig skogsstruktur på fastighetsnivå. Använder skogsvårdsmetoder och trädslag på ett mångsidigt sätt.
- Använder det bästa tillgängliga skogsodlingsmaterialet för området i fråga.
- Följer de färskaste rekommendationerna gällande vilket odlingsmaterial det lönar sig att använda. Odlingsmaterial med sydligt ursprung lönar sig inte att använda alltför långt norrut eftersom plantorna då kan ha svårt att anpassa sig, särskilt då klimatet förändras.
Det långsiktiga målet, det vill säga skogar som är anpassade för förändrade förhållanden, uppnås bäst genom att vidta de åtgärder som rekommenderas på kort och medellång sikt..

Hur anpassningsåtgärderna kan genomföras finns närmare beskrivet i metodbeskrivningarna för skogsvårdsåtgärder.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Naturlig förnyelse i ett föränderligt klimat

Man kan tänka sig att ett varmare klimat skulle förbättra trädens fröproduktion, men klimatförändringen behöver inte nödvändigtvis få den konsekvensen. I norra Finland där de låga sommartemperaturerna tidigare har begränsat frömognaden kan det dock bli bättre förutsättningar för naturlig förnyelse.
Det finns anledning att bereda sig på att vindskador blir mer allmänna i fröträds- och skärmställningar. Risken för vindskador kan minskas genom att fästa speciell uppmärksamhet vid vindförhållandena på förnyelseytan eller att lämna kvar fler fröträd än normalt. En annan metod är att utföra den sista gallringen i form av en ljushuggning i bestånd som ska förnyas på naturlig väg. På det sättet förbättras trädens hållfasthet mot vind samtidigt som kronan förbereds för fröproduktion. På samma sätt bör man se till att det finns ett tillräckligt antal livskraftiga, fröproducerande träd i skogar där man tillämpar kontinuerlig beståndsvård. Då kan förutsättningarna för naturlig förnyelse förbättras.
I södra Finland kommer den bästa groningsperioden för skogsfrö att bli kortare i och med att snötäcket minskar. Då perioder av torka och uppehållsväder blir vanligare och räcker längre stiger dödligheten för groddplantorna, även om plantor som grott redan tidigt på våren klarar av förvånansvärt långa perioder utan nederbörd. Den största plantavgången inträffar då en längre regnfri period inträffar genast efter att fröna grott. Ett minskat snötäcke ökar risken för angrepp av rostsvamp. En tät fröträdsställning minskar rostsvampsangreppen.

De allt oftare förekommande störtregnen ökar erosionsrisken, vilket skadar groende frön och groddplantor. Erosionsrisken kan minskas genom att utföra markberedningen på rätt sätt (tillräckligt lätt).

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Skogsodling i ett föränderligt klimat

Vid skogsodling är det viktigt att beakta frönas och plantornas klimat- och ståndortskrav. Om härkomsten är den rätta blir odlingsresultatet bättre. Om frö med sydlig härkomst flyttas alltför långt norrut, kommer trädet att fortsätta sin tillväxt senare under växtperioden än de lokala träden. Det här leder till att cellerna inte hinner invintra i tid och kan skadas när frosten kommer, vilket gör trädet mottagligt också för andra typer av skador. Med tanke på trädens hälsa är det med andra ord viktigt att undvika alltför långa flyttningar.
Med hjälp av skogsträdsförädling kan man försnabba trädens anpassning till ändrade förhållande och trygga skogarnas produktion också i framtiden. I förädlingsprogrammen ingår att testa olika härkomster i olika miljöer. För produktionen av skogsodlingsmaterial väljer man sedan ut de individer som är så väl anpassade som möjligt för det framtida klimatet och som är odlingssäkra och genetiskt stabila.
Ett minskat snötäcke ökar risken för angrepp av rostsvamp. Skadorna kan ha stor betydelse på områden där man utfört sådd i och med att rostvamp redan nu ofta är den viktigaste skadefaktorn med tanke på såddresultatet. Skador av rostsvamp kan förhindras genom att utföra en ytlig och lätt markberedning där humus lämnas kvar i markberedningsspåret. Ett minskat snötäcke leder till att det förekommer mindre eftergroning, dvs. att en del frön gror först i början av nästa växtsäsong. I södra Finland har eftergroningen nog också tidigare varit en marginell företeelse. Längre norrut kan den däremot ha en större betydelse eftersom fröåren kommer mer sällan och eftergroningen har kunnat vara så hög som 30 %.

I södra Finland kommer den bästa groningsperioden för skogsfrö att bli kortare i och med att snötäcket minskar. Då perioder av torka och uppehållsväder blir vanligare och räcker längre, stiger dödligheten för groddplantorna, även om plantor som grott redan tidigt på våren klarar av förvånansvärt långa perioder utan nederbörd. Den största plantavgången inträffar då en längre regnfri period inträffar genast efter att fröna grott. Om man ser till att fröna blir täckta efter sådden kan groddplantornas dödlighet fås ned. Vid maskinell sådd har man utvecklat olika metoder för att täcka fröna.
Forskningen visar att plantor som härstammar från förädlat frö som kommer från fröplantager växer bättre än de som härstammar från så kallat beståndsfrö. Hos tall har man beräknat att förädlingsvinsten utgör 10-25 procent av volymtillväxten. Genom skogsträdsförädling kan man dessutom samtidigt höja kvaliteten på virket. På motsvarande sätt har man för gran lyckats få en förädlingsvinst på 20 % med den första generationens plantagefrö och upp till 37 % med plantagefrö av generation 1,5.
Den tillväxtökning som förädlingen ger gör det möjligt att förkorta omloppstiden och samtidigt öka mängden grovt virke som fås ur ett bestånd. Detta möjliggör en effektivare kolbindning.

Klimatförändringen kräver nya verksamhetsmodeller inom hela skogsbruket, både på kortare och längre sikt. De varmare vintrarna och den besvärligare menförestiden utgör redan nu en utmaning med tanke på att virkesförsörjningen, och skogsindustrin förväntas fungera året runt.
Då klimatet blir varmare och perioderna med tjäle allt kortare, måste virket i framtiden oftare drivas ut på mark med dålig bärighet och under barmarksperioden. Belastningen på skogsbilvägarna blir också större i takt med att klimatförändringen framskrider.
Mark- och stamskador bör undvikas med tanke på risken för spridning av rotticka. Dessutom bör stubbehandling utföras ännu mer aktivt än tidigare också i gränszonen för rottickans utbredning.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## Möjligheter att utnyttja utländska trädslag vid anpassning till klimatförändringen

Ett sätt att anpassa skogarna till klimatförändringen är att utnyttja utländska trädslag. Särskilt sådana trädslag som är anpassade till ett varmare klimat kan då bli intressanta.
Vilka trädslag som får odlas i Finland är fastställt i skogslagen, och skogscertifieringen begränsar också användningen av främmande trädslag. Det finns få undersökningar om användningen av utländska trädslag i Finland, vilket innebär att de risker och möjligheter användningen av dem skulle medföra är dåligt kända jämfört med de inhemska trädslagen.
Rekommendationerna för skogsvård stöder inte storskalig användning av utländska trädslag eller handel med utländska trädplantor på grund av de risker detta innebär, bland annat i form av sjukdomsspridning.

# Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

## \[H2\]

**Läs mer om ämnet:** Skötsel av en skogsfastighet | [**Hållbar skötsel och användning av skog**](/sv/kategorier/hallbar-skotsel-och-anvandning-av-skog)

Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

Naturobjekten spelar en central roll när det gäller att bevara och öka skogarnas biologiska mångfald. Naturobjekten kan också vara värdefulla för viltet, landskapet och friluftslivet. De kan vara små eller stora till arealen och de skiljer sig i allmänhet på olika sätt från den övriga skogsnaturen. Vid åtgärder nära eller på ett naturobjekt ska markägarens synpunkter beaktas, men också de begränsningar som lagstiftningen och skogscertifieringen ställer.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Vad är ett naturobjekt?

**Inom skogsbruket bör man alltid sträva till att identifiera alla naturobjekt och beakta dem i samband med beståndsbehandling. En del av naturobjekten är skyddade i lag, en del genom skogscertifieringen**

Ett naturobjekt är ett ställe eller större område i terrängen som är lätt att urskilja från den omkringliggande naturen på basis av dess speciella naturvärden eller strukturdrag. Naturobjektet kan till exempel ha ett trädbestånd, markvegetation, markegenskaper eller terrängformationer som gör att det skiljer sig från omgivningen.
Naturobjekten har ofta avvikande egenskaper, de kan till exempel vara mycket karga, bördiga, fuktiga eller torra ståndorter. Objektet kan skilja sig från sin omgivning också vad beträffar egenskaperna hos trädbeståndet och övrig vegetation. Då vi bevarar naturobjekt bevarar vi hotade naturtyper och livsvillkoren för sådana arter vars krav på livsmiljö inte uppfylls i ekonomiskogen.

En del av naturobjekten har så stor betydelse för mångfalden att de åtnjuter lagskydd, antingen via skogslagen eller naturvårdslagen. Skogsägaren bör försäkra sig om att alla sådana objekt beaktas på det sätt lagen kräver. Också de objekt som omfattas av skogscertifieringen bör tryggas, i enlighet med kraven i det aktuella certifieringssystemet.
Det kan också finnas andra naturobjekt i våra skogar som det kan vara skäl att beakta, även om de inte omfattas av lagstiftning eller skogscertifiering. Hur dessa ska beaktas är det skogsägarens sak att besluta om. Åtgärder som kan rekommenderas är att:
- avgränsa objektet utanför aktivt skogsbruk eller ansöka om formellt skydd för objektet
- behandla det med större försiktighet än resten av skogen
- vidta naturvårdsåtgärder för att förstärka viktiga strukturdrag eller restaurera det genom naturvårdsåtgärder.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Vad är ett naturobjekt?

**Naturobjekt som är i naturtillstånd, nära naturtillstånd eller försvagade**

Egenskaperna hos ett naturobjekt kan göra att objektet anses vara i naturtillstånd, nära naturtillstånd eller försvagat.
Då man upptäcker ett naturobjekt som skiljer sig från den omgivande skogen är det med tanke på beståndsbehandlingen viktigt att först ta reda på om det är frågan om en livsmiljö som är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd, eller om dess egenskaper har försvagats.
Också försvagade objekt ska gärna beaktas vid beståndsbehandlingen eftersom naturvärdena småningom förbättras och utvecklas mot naturtillstånd. Ett objekt kan också restaureras för att snabbare återgå till naturtillstånd.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjektens betydelse för mångfalden

Naturobjekt är sällsynta livsmiljöer som om de bevaras tryggar fortlevnaden för många olika slags arter, också sådana som är sällsynta och hotade. Samtidigt skyddas själva naturtypen.
Ofta skiljer sig miljöförhållandena eller trädbeståndets struktur på ett naturobjekt tydligt från den i vanlig ekonomiskog. På naturobjekt som lämnas utan åtgärder en längre tid utvecklas småningom ett gammalt, grovt trädbestånd och senare också grov, död ved som båda är viktiga för de arter som är beroende av det här slaget av naturelement. Efter hand utvecklas särdrag som är typiska för naturskogar.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Klassificering av naturobjekt

**Klassificering av naturobjekt i rekommendationerna för skogsvård**

Naturobjekt kan klassificeras på flera olika sätt. Klassificeringen kan baseras på en ekologisk klassificering av livsmiljöerna eller på en mer administrativ indelning, såsom i lagstiftningen. Vid hotbedömningen av naturtyperna har man klassificerat de värdefulla naturtyper på ett sätt som fungerar bäst ur naturvetenskaplig synvinkel.
- [Småvatten och vattendrag](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/smavatten-och-vattendrag)
- [Skogbevuxna bergområden](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/skogbevuxna-bergomraden)
- [Lundar](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/lundar)
- [Torvmarker](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/torvmarker)
- [Solexponerade miljöer](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/solexponerade-miljoer)
- [Moskogar med stor betydelse för mångfalden](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/moskogar-med-stor-betydelse-mangfalden)
- [Trädbevuxna vårdbiotoper](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/tradbevuxna-vardbiotoper)

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Klassificering av naturobjekt

**Klassificering av naturobjekt på administrativa och andra grunder**

Naturobjekt kan klassificeras på administrativa och andra grunder enligt följande:
- [Särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagens 10 §](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p1863)
- [Skyddad naturtyp enligt naturvårdslagens 64 § och 65 §](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p1907)
- Boträd för stora rovfåglar enligt naturvårdslagens 73 § och bon av skyddade arter som använts upprepade gånger enligt naturvårdslagens 70 §.
- [Föröknings- och rastplatser för arter som omfattas av habitatdirektivets bilaga IV(a) och förekomst av arter som omfattas av bilaga IV(b)](https://www.ymparisto.fi/sv/naturen-vatten-och-hav/naturens-mangfald/mangfalden-av-naturtyper/naturtyperna-i-habitatdirektivet)
- [Avgränsning som gjorts för att trygga art som kräver särskilt skydd](https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2023/20230009?search%5Btype%5D=pika&search%5Bpika%5D=naturvårdslag#L8P77)
- [Skydd av vattennaturtyper som omfattas av 2 kap., 11 § i vattenlagen](https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2011/20110587)
- [Natura 2000 -område](https://www.ymparisto.fi/sv/naturen-vatten-och-hav/naturens-mangfald/skydd-restaurering-och-naturhansyn/natura-2000-omraden)
- [Privat naturskyddsområde](https://ym.fi/sv/naturskydd-pa-privat-mark)
- [Livsmiljö som ingår i METSO-programmet](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p3393)
- [Objekt som bör bevaras på basis av FSC- eller PEFC-certifieringen](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p1917)
- Objekt som skyddats av skogsägaren själv.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Klassificering av naturobjekt

### Luontokohteiden lakiperustaiset käytönrajoitukset.

##  [Luontokohteiden lakiperustaiset käytönrajoitukset](/fi/node/2164)

Table
| Luontokohteen pääluokka | Lakiperustainen käytönrajoitus |
| Luonnonsuojelulain suojellut luontotyypit | Kyllä (luonnonsuojelulaki 64 §, 65 §). |
| Metsälain erityisen tärkeät elinympäristöt | Kyllä (metsälaki 10 §). |
| Vesilain suojelemat vesiluontotyypit | Kyllä (vesilaki 2:11 §) |
| Pohjavesialueet (1, 2, 1E, 2E, E) | Kyllä pohjavesialueella, pohjaveden muuttaminen (vesilaki 3:2 §), pohjaveden pilaamiskielto (ympäristönsuojelulaki 17 §) |
| Maankäyttö- ja rakennuslain mukaisen kaavan suojelualue | Kyllä (maankäyttö- ja rakennuslaki 30 § 3 mom, 41 § 3 mom, 57 § 3 mom) |
| METSO-ohjelman elinympäristöt | Vain tilanteissa, joissa metsänomistaja on vapaaehtoisesti sopinut ympäristöviranomaisen kanssa kohteen pysyvästä tai määräaikaisesta suojelusta tai metsäviranomaisen kanssa kohteen turvaamisesta määräajaksi. |
| Helmi-ohjelman elinympäristöt | Vain tilanteissa, joissa metsänomistaja on vapaaehtoisesti sopinut ympäristöviranomaisen kanssa kohteen suojelusta tai metsäviranomaisen kanssa kohteen turvaamisesta määräajaksi. |
| Uhanalaiseksi luokiteltu luontotyyppi | Ei, elleivät ne ole myös lainsäädännön turvaamia kohteita. |
| Metsäsertifiointijärjestelmien mukaiset luontokohteet | Ei, elleivät ne ole myös lainsäädännön turvaamia kohteita. |
| Muut luontokohteet sekä kohteet, jotka eivät luonnontilaltaan tai ominaisuuksiltaan täytä yllä olevien luokkien edellytyksiä | Vain seuraavissa tilanteissa:Ympäristöviranomainen on tehnyt luonnonsuojelulain 77 § perustuvan rajauspäätöksen.Kyseessä on luonnonsuojelulain 78 §:ssä tarkoitetun luontodirektiivilajin lisääntymis- ja levähdyspaikka (esim. liito-orava).Kyseessä on luonnonsuojelulain 73 §:ssä tarkoitetun suuren petolinnun pesä tai 70 §:ssä tarkoitetun rauhoitetun eläinlajin toistuvasti käytetty pesä. Natura-alueen (luonnonsuojelulaki 34 §) säädökset rajoittavat metsänkäsittelyä kohteella eli Naturan olevia luontotyyppejä ja lajiesiintymiä ei saa merkittävästi heikentää. |

Naturobjekten spelar en central roll när det gäller att bevara och öka skogarnas biologiska mångfald. Naturobjekten kan också vara värdefulla för viltet, landskapet och friluftslivet. De kan vara små eller stora till arealen och de skiljer sig i allmänhet på olika sätt från den övriga skogsnaturen. Vid åtgärder nära eller på ett naturobjekt ska markägarens synpunkter beaktas, men också de begränsningar som lagstiftningen och skogscertifieringen ställer. 

Sök med ämnesord

Sökresultat för “gallring”

Administration av ett samprojekt för vård av torvmarksskogar

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Var beredd på skogsskador

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Ställ naturvårdsträd

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Lövinslag

Att bromsa och anpassa till klimatförändringen

Naturobjekt och värnande av arter i skogen

Sökning och meny