Vid kontinuerlig beståndsvård i blandskog är det viktigt att beakta ljusförhållandena i skogen och utföra avverkningarna så att också lövträden har möjlighet att förnyas. Lövträd behöver mycket ljus, vilket kan åstadkommas genom att ta upp luckor i tätare skog. Det kan var nödvändigt med röjning i luckorna om det uppstår täta snår i dem. I ett tvåskiktat bestånd av björk och gran är det möjligt att övergå till naturlig förnyelse. Vid den första gallringen fokuserar man på att avlägsna de största björkarna för att ge mera utrymme åt barrträden. I kommande höggallringar avlägsnar man också barrträd och försäkrar sig om att andelen lövträd inte sjunker under en tredjedel, vilket eftersträvas. Man eftersträvar en lövandel på en tredjedel av grundytan. Ett björkbestånd som uppkommit på en bördig ståndort utgör en bra utgångspunkt att bevara lövträdsinblandningen. Vid avverkning är det skäl att avlägsna granar och tallar som angripits av rotticka och deras grannträd för att kunna förnya lövträden naturligt. Björkar som producerar frö sparas vid avverkningar, i synnerhet i kantskogen.

# Kontinuerlig beståndsvård i blandskog

Vid kontinuerlig beståndsvård i blandskog är det viktigt att beakta ljusförhållandena i skogen och utföra avverkningarna så att också lövträden har möjlighet att förnyas. Lövträd behöver mycket ljus, vilket kan åstadkommas genom att ta upp luckor i tätare skog. Det kan var nödvändigt med röjning i luckorna om det uppstår täta snår i dem.
I ett tvåskiktat bestånd av björk och gran är det möjligt att övergå till naturlig förnyelse. Vid den första gallringen fokuserar man på att avlägsna de största björkarna för att ge mera utrymme åt barrträden. I kommande höggallringar avlägsnar man också barrträd och försäkrar sig om att andelen lövträd inte sjunker under en tredjedel, vilket eftersträvas.
Man eftersträvar en lövandel på en tredjedel av grundytan. Ett björkbestånd som uppkommit på en bördig ståndort utgör en bra utgångspunkt att bevara lövträdsinblandningen. Vid avverkning är det skäl att avlägsna granar och tallar som angripits av rotticka och deras grannträd för att kunna förnya lövträden naturligt. Björkar som producerar frö sparas vid avverkningar, i synnerhet i kantskogen.

Det finns inte ännu forskningsresultat om kontinuerlig beståndsvård i blandskog. De rekommendationer som presenteras här baserar sig på erfarenheter hos experter.

Blandskogsbruk

Kontinuerlig beståndsvård i blandskog

Fördelar med en mångsidig beståndsstruktur För granens del har man kunnat observera de bästa förutsättningarna för kontinuerlig beståndsvård finns på blåbärstorvmoar och örttorvmoar.&nbsp;Plantsättningen fungerar där särskilt bra.&nbsp;Trädbeståndet har en naturlig skiktning på torvmoar av typ II. På försumpade mineraljordar kan man också se att plantsättningen fungerar bra i små luckor eller under tallar eller björkar.&nbsp;I norra Finland uppstår det ofta ett rätt bra plantbestånd på naturlig väg i granbestånd där det förekommer luckor. Ståndorter med tjockt mårlager är ofta problematiska med tanke på kontinuerlig beståndsvård.&nbsp;Mårlagret består där av råhumus som till största del består av mossa och onedbrutna barr.&nbsp;Mårlagret är torrt och svalt och där finns ont om näringsämnen som skulle vara tillgängliga för trädplantor.&nbsp;I bestånd i norra Finland där det förekommer ett tjockt mårlager av det här slaget försvåras den naturliga plantsättningen märkbart. Kontinuerlig beståndsvård passar också bra på odikade torvmarker, särskilt på kärr.&nbsp;En förutsättning är då att grundvattennivån inte är så hög att det blir ett hinder för trädens tillväxt.&nbsp;Torvmarker utgör i allmänhet lämpliga objekt för kontinuerlig beståndsvård då man vill undvika kalhyggen av t.ex. landskaps- eller viltvårdsskäl eller minska riskerna för att virkesproduktionen påverkar vattenkvaliteten. Om man vill inleda kontinuerlig beståndsvård i tallbestånd på ris- eller lingontorvmoar får man räkna med att utvecklingen ofta är långsam efter den inledande luckhuggningen eller avverkningen i fröträdsställning. Ristorvmoar av typ I är den mest krävande torvmarkstypen.&nbsp;De har oftast ett enskiktat, jämnt trädbestånd och det tjocka mårtäcket och täta riset försämrar förutsättningarna för naturlig förnyelseValkonen, S. 2017. Metsän jatkuvasta kasvatuksesta. Metsäkustannus Oy ja Luonnonvarakeskus. 125 s. . Glasbjörk förnyar sig lätt på torvmark och bildar där täta bestånd utom på de allra kargaste ståndorterna. Under glasbjörk bildas ofta en utvecklingsduglig granunderväxt.&nbsp;Ett tvåskiktat bestånd av det här slaget kan skötas antingen trädskiktsvis eller genom kontinuerlig beståndsvård.&nbsp;I blandskog av gran och björk finns förutsättningar för kontinuerlig beståndsvård. Skogsbrukets lönsamhet är sämre på torvmark än på momark på grund av svårare drivningsförhållanden och lägre virkesuttag per arealenhet.&nbsp;Virket har också ofta sämre kvalitet än på momark.&nbsp;Kombinationen av dessa faktorer leder till att torvmarksobjekten inte är lika eftertraktade på virkesmarknaden som objekten på momark, vilket kan resultera i lägre anbud på virket.&nbsp;Iståndsättning av dikessystem med tillhörande vattenvårdsåtgärder är också en betydande kostnadspost.&nbsp;Framförallt på torvmarker med låg virkesproduktion är det svårt att få tillfredsställande avkastning på investeringar. Det här beståndet var tätt då det plockhöggs för två år sedan. Nu har den ökade tillgången på ljus gjort att det börjat dyka upp nya plantor. Nästa gallring utförs om cirka 15 år och då är det i första hand större träd som avverkas. Bild: © Kalle Vanhatalo.

# Kontinuerlig beståndsvård på ståndorter med torvjord

## Fördelar med en mångsidig beståndsstruktur

För **granens** del har man kunnat observera de bästa förutsättningarna för kontinuerlig beståndsvård finns på blåbärstorvmoar och örttorvmoar. Plantsättningen fungerar där särskilt bra. Trädbeståndet har en naturlig skiktning på torvmoar av typ II.
På försumpade mineraljordar kan man också se att plantsättningen fungerar bra i små luckor eller under tallar eller björkar. I norra Finland uppstår det ofta ett rätt bra plantbestånd på naturlig väg i granbestånd där det förekommer luckor.
Ståndorter med tjockt mårlager är ofta problematiska med tanke på kontinuerlig beståndsvård. Mårlagret består där av råhumus som till största del består av mossa och onedbrutna barr. Mårlagret är torrt och svalt och där finns ont om näringsämnen som skulle vara tillgängliga för trädplantor. I bestånd i norra Finland där det förekommer ett tjockt mårlager av det här slaget försvåras den naturliga plantsättningen märkbart.

Kontinuerlig beståndsvård passar också bra på odikade torvmarker, särskilt på kärr. En förutsättning är då att grundvattennivån inte är så hög att det blir ett hinder för trädens tillväxt. Torvmarker utgör i allmänhet lämpliga objekt för kontinuerlig beståndsvård då man vill undvika kalhyggen av t.ex. landskaps- eller viltvårdsskäl eller minska riskerna för att virkesproduktionen påverkar vattenkvaliteten.
Om man vill inleda kontinuerlig beståndsvård i **tallbestånd** på ris- eller lingontorvmoar får man räkna med att utvecklingen ofta är långsam efter den inledande luckhuggningen eller avverkningen i fröträdsställning. Ristorvmoar av typ I är den mest krävande torvmarkstypen. De har oftast ett enskiktat, jämnt trädbestånd och det tjocka mårtäcket och täta riset försämrar förutsättningarna för naturlig förnyelse.
**Glasbjörk** förnyar sig lätt på torvmark och bildar där täta bestånd utom på de allra kargaste ståndorterna. Under glasbjörk bildas ofta en utvecklingsduglig granunderväxt. Ett tvåskiktat bestånd av det här slaget kan skötas antingen trädskiktsvis eller genom kontinuerlig beståndsvård. I blandskog av gran och björk finns förutsättningar för kontinuerlig beståndsvård.

Skogsbrukets lönsamhet är sämre på torvmark än på momark på grund av svårare drivningsförhållanden och lägre virkesuttag per arealenhet. Virket har också ofta sämre kvalitet än på momark. Kombinationen av dessa faktorer leder till att torvmarksobjekten inte är lika eftertraktade på virkesmarknaden som objekten på momark, vilket kan resultera i lägre anbud på virket. Iståndsättning av dikessystem med tillhörande vattenvårdsåtgärder är också en betydande kostnadspost. Framförallt på torvmarker med låg virkesproduktion är det svårt att få tillfredsställande avkastning på investeringar.

Fläckar med vitmossa på dikade torvmarker bildar fina groningsunderlag. En dikad torvmark förändras gradvis till en torvmo. Under förändringsprocessen drar sig vitmossan tillbaka och ersätts av väggmossa, kvastmossa och husmossa, som inte erbjuder lika fina groningsunderlag. Dessutom börjar mårtäcket växa i tjocklek. Ett tjockt mårtäcke blir lätt torrt, vilket hämmar frögroning, plantetablering och plantornas tillväxt.

Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

Fläckar med vitmossa på dikade torvmarker bildar fina groningsunderlag. En dikad torvmark förändras gradvis till en torvmo. Under förändringsprocessen drar sig vitmossan tillbaka och ersätts av väggmossa, kvastmossa och husmossa, som inte erbjuder lika fina groningsunderlag. Dessutom börjar mårtäcket växa i tjocklek. Ett tjockt mårtäcke blir lätt torrt, vilket hämmar frögroning, plantetablering och plantornas tillväxt. 

Kontinuerlig beståndsvård på ståndorter med torvjord

Plantorna behöver utrymme Unga granar i gott skick börjar i allmänhet växa bra efter en gallring då de fått mer växtutrymme.&nbsp;I täta granbestånd försämras återhämtningsförmågan hos granunderväxten efterhandValkonen, S., Lappalainen, S., Lähde, E., Laiho, O. &amp; Saksa, T. 2017. Tree and stand recovery after heavy diameter-limit cutting in Norway spruce stands. Forest Ecology and Management 389. p. 68–75.. Blandskog gynnsam Om det finns inslag av tall eller lövträd i en grandominerad skog underlättas plantsättningen och underväxten växer bättre och bibehåller sin återhämtningsförmåga.&nbsp;En blandskog gynnar också mångfalden och minskar skaderiskerna.&nbsp;Som blandträdslag rekommenderas särskilt vårtbjörk, och på frisk mo också tall.&nbsp;Ju fler blandträdslag, desto större blir också mångfalden i skogen. Granunderväxten bildar buskage som gynnar skogshöns och annat vilt.&nbsp;Ett mångsidigt trädbestånd påverkar dessutom rekreationsvärdet positivt. Plantsättningen på olika ståndorter I södra Finland lyckas plantsättningen vid kontinuerlig beståndsvård i allmänhet rätt bra på frisk och lundartad mo.&nbsp;På lundartad mo förekommer ändå ofta kraftig gräsväxt, vilket försämrar plantornas överlevnad. Det här problemet uppstår i synnerhet om man tar upp för stora luckor i samband med luckhuggning.&nbsp;Vid avverkning i olikåldrig skog ska man inte ta bort alla stora träd, eftersom större delen av de frön som behövs för en tillräcklig plantsättning produceras av träd som har en brösthöjdsdiameter på över 25 cm.&nbsp;Nygren, M., Rissanen, K., Eerikäinen, K., Saksa, T. &amp; Valkonen, S. 2017. Norway spruce cone crops in uneven-aged stands in southern Finland: A case study. Forest Ecology and Management 390. p. 68–72. Om en ståndort på mineraljord är fuktig eller något försumpad fungerar granens plantsättning bättre.&nbsp;På många torvmarksståndorter lyckas plantsättningen ofta också bra.&nbsp;Det samma gäller luckor i granbestånd på kärr i norra Finland. Särskilt väl fungerar plantsättningen av gran på dikade kärr (ört- och blåbärstorvmo) och på försumpade torvmarker, där man ofta ser rikligt med plantor i små luckor eller under tallar och björkar.&nbsp;I norra Finland uppstår det ofta ett rätt bra plantbestånd på naturlig väg i granbestånd där det förekommer luckor.Valkonen, S. &amp; Siitonen, J. 2015. Tree regeneration in patch cutting in Norway spruce stands in northern Finland. Scandinavian Journal of Forest Research. Volume 31, Issue 3 Ståndorter med tjockt mårlager är ofta problematiska med tanke på kontinuerlig beståndsvård.&nbsp;Mårlagret består där av råhumus som till största del består av mossa och onedbrutna barr.&nbsp;Mårlagret är torrt och svalt och där finns ont om näringsämnen som är tillgängliga för trädplantorna.&nbsp;I bestånd i norra Finland där det förekommer ett tjockt mårlager av det här slaget försvåras den naturliga plantsättningen märkbart. Ståndorten påverkar resultatet I talldominerade skogar uppstår ofta underväxt av gran.&nbsp;På friska och bördigare moar går det att använda underväxten för att bygga upp ett bestånd som sköts genom kontinuerlig beståndsvård.&nbsp;Underväxten kan också utnyttjas på talldominerade blåbärstorvmoar, med andra ord bördiga myrar som efter dikning utvecklats till blåbärstorvmo II. Också på torra moar och lingontorvmoar får man ofta ett uppslag av gran. Där tar det betydligt längre tid för granen att växa till grova stockträd.&nbsp;Man kan ändå ha gran som huvudträdslag på de karga ståndorterna, om det primära målet exempelvis är att bibehålla ett skogsklätt landskap.&nbsp;En god näringsbalans är en förutsättning för att gran ska klara sig bra på lingontorvmoar. Underväxten behöver utrymme för att trivas. Bild: © Erkki Oksanen.

# Kontinuerlig beståndsvård i grandominerade bestånd

## Plantorna behöver utrymme

Unga granar i gott skick börjar i allmänhet växa bra efter en gallring då de fått mer växtutrymme. I täta granbestånd försämras återhämtningsförmågan hos granunderväxten efterhand.

# Kontinuerlig beståndsvård i grandominerade bestånd

## Blandskog gynnsam

Om det finns inslag av tall eller lövträd i en grandominerad skog underlättas plantsättningen och underväxten växer bättre och bibehåller sin återhämtningsförmåga. En blandskog gynnar också mångfalden och minskar skaderiskerna. Som blandträdslag rekommenderas särskilt vårtbjörk, och på frisk mo också tall. Ju fler blandträdslag, desto större blir också mångfalden i skogen.
Granunderväxten bildar buskage som gynnar skogshöns och annat vilt. Ett mångsidigt trädbestånd påverkar dessutom rekreationsvärdet positivt.

# Kontinuerlig beståndsvård i grandominerade bestånd

## Plantsättningen på olika ståndorter

I södra Finland lyckas plantsättningen vid kontinuerlig beståndsvård i allmänhet rätt bra på frisk och lundartad mo. På lundartad mo förekommer ändå ofta kraftig gräsväxt, vilket försämrar plantornas överlevnad. Det här problemet uppstår i synnerhet om man tar upp för stora luckor i samband med luckhuggning. Vid avverkning i olikåldrig skog ska man inte ta bort alla stora träd, eftersom större delen av de frön som behövs för en tillräcklig plantsättning produceras av träd som har en brösthöjdsdiameter på över 25 cm.
Om en ståndort på mineraljord är fuktig eller något försumpad fungerar granens plantsättning bättre. På många torvmarksståndorter lyckas plantsättningen ofta också bra. Det samma gäller luckor i granbestånd på kärr i norra Finland.
Särskilt väl fungerar plantsättningen av gran på dikade kärr (ört- och blåbärstorvmo) och på försumpade torvmarker, där man ofta ser rikligt med plantor i små luckor eller under tallar och björkar. I norra Finland uppstår det ofta ett rätt bra plantbestånd på naturlig väg i granbestånd där det förekommer luckor.

Ståndorter med tjockt mårlager är ofta problematiska med tanke på kontinuerlig beståndsvård. Mårlagret består där av råhumus som till största del består av mossa och onedbrutna barr. Mårlagret är torrt och svalt och där finns ont om näringsämnen som är tillgängliga för trädplantorna. I bestånd i norra Finland där det förekommer ett tjockt mårlager av det här slaget försvåras den naturliga plantsättningen märkbart.

# Kontinuerlig beståndsvård i grandominerade bestånd

## Ståndorten påverkar resultatet

I talldominerade skogar uppstår ofta underväxt av gran. På friska och bördigare moar går det att använda underväxten för att bygga upp ett bestånd som sköts genom kontinuerlig beståndsvård. Underväxten kan också utnyttjas på talldominerade blåbärstorvmoar, med andra ord bördiga myrar som efter dikning utvecklats till blåbärstorvmo II.
Också på torra moar och lingontorvmoar får man ofta ett uppslag av gran. Där tar det betydligt längre tid för granen att växa till grova stockträd. Man kan ändå ha gran som huvudträdslag på de karga ståndorterna, om det primära målet exempelvis är att bibehålla ett skogsklätt landskap. En god näringsbalans är en förutsättning för att gran ska klara sig bra på lingontorvmoar.

# Kontinuerlig beståndsvård i grandominerade bestånd

## Ståndorten påverkar resultatet

### Vid kontinuerlig beståndsvård beaktar man ståndorten och det existerande trädbeståndet, i det här fallet gran.

##  [Kuusen jatkuva kasvatus kasvupaikoittain](/fi/node/852)

Table
| Kasvupaikka | Käsittelymenetelmä | Erityistä |
| --- | --- | --- |
| Lehtomainen kangas1  ---Tuore kangas | Poiminta- ja pienaukkohakkuu | Puustoa käsitellään poimintahakkuin. Pienaukkoja tarvitaan lehtipuuston uudistumisedellytysten turvaamiseksi ja silloin, kun taimettumista ja olemassa olevien alikasvosten kehitystä halutaan nopeuttaa.  ---Pienaukkojen välialueiden voimakas harventaminen tai poimintahakkaaminen yhtä aikaa pienaukkohakkuun kanssa aiheuttaa suuren tuulituhoriskin.  ---Taimikon varhaisperkaus tai taimikonharvennus voivat olla tarpeen pienaukoissa.   ---Pienaukon koon kasvaessa heinittymisriski suurenee etenkin lehtomaisella kankaalla.  ---Puuston voimakas harventaminen pienaukkojen välialueilla lisää voimakkaasti tuulituhoriskiä. |
| Ruohoturvekangas  ---Mustikkaturvekangas  ---Ojittamattomat korvet2 | Poiminta- ja pienaukkohakkuu puuston mukaan | Vaihtelevan puustorakenteen aikaansaamiseksi tai ylläpitämiseksi:  ---1) Niukasti taimia sisältäviin, tasarakenteisiin kohtiin erikokoisia pienaukkoja ja niiden välistä puustoa harvennetaan. Tuulituhoriski otettava huomioon.  ---2) Taimiryhmien kohdalle pienaukkoja ja poimintahakkuuta sen mukaan, minkä kokoisia ja kuinka erirakenteisia taimiryhmät ovat.  ---3) Valmiiksi erirakenteisissa kohdissa poimintahakkuu  ---4) Pienaukkohakkuiden tekemiseksi ei tasarakenteista metsää tarvitse kasvattaa päätehakkuuvaiheeseen asti, puuston rakennemuutosta voidaan edistää jo eri harvennusvaiheissa.  ---Pienetkin aukot taimettuvat yleensä hyvin.  ---Korpijuotit käsitellään kaistalehakkuin.  ---Taimettuminen voi olla usein niin runsasta, että tarvitaan taimikonhoitoa.   ---Hieskoivu voi runsastua aukoissa tai harvassa metsässä, riittävän kuusentaimiaineksen muodostuessa samanaikaisesti voidaan hieskoivua hyödyntää verhopuustona.   ---Pintakasvillisuus voimistuu viljavissa korvissa ja turvekankailla pienaukkohakkuun jälkeen sitä todennäköisemmin, mitä suurempia aukot ovat. Pienaukon halkaisijan määritys valtapuustoon pituuden mukaan. |
Jatkuva kasvatus kasvupaikan ja käsittelyalan nykyisen puulajin (kuusi) mukaan.
1 Voidaan soveltaa myös kuusivaltaisiin lehtoihin tapauskohtaisesti. Huomioitava, että merkittävä osa lehdoista on eriasteisen suojelun piirissä.
2 Kohteet, joilla ei ole erityistä merkitystä luonnon monimuotoisuudelle.

Vid kontinuerlig beståndsvård i granbestånd behöver man hålla beståndet glest. På det sättet kan man säkra den naturliga förnyelsen och att det finns tillräckligt med utrymme för underväxten att utvecklas. Granen är det av våra trädslag som tål beskuggning bäst och granen klarar sig bra som underväxt , särskilt om det finns inslag av lövträd eller tall i beståndet.

Kontinuerlig beståndsvård som skogsvårdsmetod

Vid kontinuerlig beståndsvård i granbestånd behöver man hålla beståndet glest. På det sättet kan man säkra den naturliga förnyelsen och att det finns tillräckligt med utrymme för underväxten att utvecklas. Granen är det av våra trädslag som tål beskuggning bäst och granen klarar sig bra som underväxt , särskilt om det finns inslag av lövträd eller tall i beståndet.

Kontinuerlig beståndsvård i grandominerade bestånd

Fåglarna drar nytta av ett permanent skogstäcke Ett enhetligt skogstäcke eller att åtminstone en del av reviret är trädbeklätt har stor betydelse för många viltarter.&nbsp;I en olikåldrig skog upprätthålls en varierande beskuggningsgrad vilket innebär att bland annat blåbäret - en viktig födokälla för många viltarter - klarar sig bra vid kontinuerlig beståndsvård.&nbsp;Större delen av de vanligt förekommande, skogslevande fågelarterna gynnas av ett permanent skogstäcke&nbsp;Fraixedas, S., Linden, A. &amp; Lehikoinen, A. 2015. Population trends of common breeding forest birds in southern Finland are consistent with trends in forest management and climate change. Ornis Fennica vol. 92, pp 187-203.,Virkkala, R. 2016. Long-term decline of southern boreal forest birds: consequence of habitat alteration or climate change?. Biodiversity and Conservation. Vol.1, pp 151–167.,Helle, P. &amp; Mönkkönen, M. 1985. Measuring Turnover Rates in Secondary Succession in European Forest Bird Communities. Ornis Scandinavica (Scandinavian Journal of Ornithology) Vol. 16, No. 3, pp. 173-180.. Risvegetationen, som är viktig för många arter, klarar sig vanligen bra, i synnerhet vid plockhuggning där man inte utför markberedning.&nbsp;Skyddszoner mot vattendrag och övergångszoner mellan momark och torvmark har stor betydelse för viltet&nbsp;Svensberg, M. 2013. Kohti riistarikkaita reunoja - Vaihettumisvyöhykkeiden hoito. Opas . Ofta lämpar sig kontinuerlig beståndsvård bra som skötselmetod för de här zonerna. Tiheiköt tarjoavat eläimille suojaa ja pesäpaikkoja Metsäkanalinnuille tiheiköt ovat erityisen tärkeitä, joten niitä tulisi säilyttää mahdollisimman paljon painotettaessa riistanhoitoa. Granunderväxt i en olikåldrig skog. Bild: © Lauri Saaristo.

# Beaktande av viltet vid kontinuerlig beståndsvård

## Fåglarna drar nytta av ett permanent skogstäcke

Ett enhetligt skogstäcke eller att åtminstone en del av reviret är trädbeklätt har stor betydelse för många viltarter. I en olikåldrig skog upprätthålls en varierande beskuggningsgrad vilket innebär att bland annat blåbäret - en viktig födokälla för många viltarter - klarar sig bra vid kontinuerlig beståndsvård. Större delen av de vanligt förekommande, skogslevande fågelarterna gynnas av ett permanent skogstäcke ,,. Risvegetationen, som är viktig för många arter, klarar sig vanligen bra, i synnerhet vid plockhuggning där man inte utför markberedning. Skyddszoner mot vattendrag och övergångszoner mellan momark och torvmark har stor betydelse för viltet . Ofta lämpar sig kontinuerlig beståndsvård bra som skötselmetod för de här zonerna.

# Beaktande av viltet vid kontinuerlig beståndsvård

## Tiheiköt tarjoavat eläimille suojaa ja pesäpaikkoja

Metsäkanalinnuille tiheiköt ovat erityisen tärkeitä, joten niitä tulisi säilyttää mahdollisimman paljon painotettaessa riistanhoitoa.

I en olikåldrig skog upprätthåller man aktivt en blandning av träd i alla utvecklingsskeden: små plantor, unga, medelålders och äldre träd. Man strävar till att skapa trädgrupper och sparar också naturvårdsträd, enskilt eller i grupper. Variationen i olikåldriga skogar gynnar viltet, men den garanterar inte i sig att sådana strukturella särdrag som är viktiga mångfalden tryggas eller skapas. Ur skogshönsens synvinkel är det mest betydelsefulla med kontinuerlig beståndsvård att man i allmänhet inte utför markberedning, vilket innebär att risvegetationen bibehålls mer eller mindre intakt. Om trädbestånden huggs alltför glesa finns emellertid en risk att gräsvegetationen börjar konkurrera ut risvegetationen.

I en olikåldrig skog upprätthåller man aktivt en blandning av träd i alla utvecklingsskeden: små plantor, unga, medelålders och äldre träd. Man strävar till att skapa trädgrupper och sparar också naturvårdsträd, enskilt eller i grupper. Variationen i olikåldriga skogar gynnar viltet, men den garanterar inte i sig att sådana strukturella särdrag som är viktiga mångfalden tryggas eller skapas. Ur skogshönsens synvinkel är det mest betydelsefulla med kontinuerlig beståndsvård att man i allmänhet inte utför markberedning, vilket innebär att risvegetationen bibehålls mer eller mindre intakt. Om trädbestånden huggs alltför glesa finns emellertid en risk att gräsvegetationen börjar konkurrera ut risvegetationen.

 

 

Beaktande av viltet vid kontinuerlig beståndsvård

Vårtbjörk Vårtbjörk ger ett naturligt plantuppslag på bördiga momarker, men beskuggning hämmar plantsättningen och försvagar plantornas tillväxt.&nbsp;Vårtbjörksbestånd förändras naturligt med tiden så att granen tar överhand. Glasbjörk Glasbjörk förnyar sig bra på torvmarker och försumpade momarker och bildar täta bestånd.&nbsp;Också under glasbjörk bildas ofta granunderväxt.&nbsp;Ett sådant tvåskiktat bestånd kan man sköta med sikte på att utveckla antingen ett likåldrigt eller ett olikåldrigt bestånd.&nbsp;I blandbestånd av björk och gran finns naturliga förutsättningar för kontinuerlig beståndsvård.

# Kontinuerlig beståndsvård i björkdominerade bestånd

## Vårtbjörk

Vårtbjörk ger ett naturligt plantuppslag på bördiga momarker, men beskuggning hämmar plantsättningen och försvagar plantornas tillväxt. Vårtbjörksbestånd förändras naturligt med tiden så att granen tar överhand.

# Kontinuerlig beståndsvård i björkdominerade bestånd

## Glasbjörk

Glasbjörk förnyar sig bra på torvmarker och försumpade momarker och bildar täta bestånd. Också under glasbjörk bildas ofta granunderväxt. Ett sådant tvåskiktat bestånd kan man sköta med sikte på att utveckla antingen ett likåldrigt eller ett olikåldrigt bestånd. I blandbestånd av björk och gran finns naturliga förutsättningar för kontinuerlig beståndsvård.

Vårtbjörksbestånd förändras naturligt med tiden så att granen tar överhand. Björk ska gärna gynnas som blandträdslag vid kontinuerlig beståndsvård.

Vårtbjörksbestånd förändras naturligt med tiden så att granen tar överhand. Björk ska gärna gynnas som blandträdslag vid kontinuerlig beståndsvård. 

Kontinuerlig beståndsvård i björkdominerade bestånd

Större virkesuttag ger bättre lönsamhet Tidpunkten för avverkningen beror i första hand av möjligheterna att ta ut tillräckligt mycket virke på en gång.&nbsp;Det blir dyrt att driva ut små mängder virke.&nbsp;Avverkningsstyrkan utgår huvudsakligen från behovet att främja den naturliga förnyelsen i beståndet.&nbsp;Virkesuttaget har varit över 100 m³/ha i bestånd där man utfört mätningar.&nbsp;Om man vill ha ett så pass stort virkesuttag också i framtiden, betyder det att omdrevet i medeltal måste vara över 20 år. Det är särskilt plockhuggningarna som kräver speciell omsorg och yrkesskicklighet av maskinföraren för att drivningsskadorna inte ska bli för stora.&nbsp;Det är i första hand träd som är under 10 m höga som drabbas av drivningsskador. Trädvalet vid avverkningen påverkar beståndets fortsatta utveckling och virkesproduktionens lönsamhet.&nbsp;Det här gäller särskilt plockhuggning, där man i första hand avverkar dels de träd som passerat den viktiga värdetröskeln mellan massaved och stock, samt träd av sämre kvalitet som inte kan utvecklas till värdefulla stockträd.&nbsp;Vid avverkning är det viktigt att lämna sådana träd kvar att växa som kommer att passera den här värdetröskeln före nästa avverkning.&nbsp;På det här sättet kan man få en bra avkastning på det bundna kapitalet. Vid plockhuggningen har man avlägsnat både stockträd och sämre stammar. Det framtida virkesuttaget bestäms av kvaliteten på de kvarlämnade träden och hur förnyelsen lyckas. Bild: © Johnny Sved. Virkets pris och kvalitet kan avvika från det normala Det pris som skogsägaren får för sitt virke påverkas av virkets kvalitet, även om någon egentlig kvalitetsprissättning sällan används.&nbsp;Det förekommer olika uppfattningar om kvaliteten på det virke som produceras vid kontinuerlig beståndsvård.&nbsp;Höggallring och plockhuggning ses ofta som metoder som förbättrar kvaliteten på virket.&nbsp;De här metoderna baseras på att man lämnar en stor del av de medhärskande träden medan de härskande träden avverkas. De medhärskande träden har klenare kvistar än de härskande träden, och det här kan ses om en kvalitetsförbättring. Det har också framkommit att virket i olikåldriga bestånd kan bli sämre än i likåldriga bestånd.&nbsp;I olikåldriga granbestånd växer granplantorna vanligen långsamt vilket medför att den centrala delen av rotstocken delvis kan vara mycket rik på kvistar, vilket försämrar kvaliteten på virketHuuskonen, S., Hynynen, J, &amp; Valkonen, S. (toim.) 2014, Metsänkasvatus – menetelmät ja kannattavuus. Metsäkustannus Oy ja Metsäntutkimuslaitos..&nbsp;Utöver det här varierar också årsringsbredden och virkets densitet mer än i bestånd med en jämnare struktur.&nbsp;Stegvis avveckling av överståndare möjliggör å andra sidan produktion av grov stock av hög kvalitet. För närvarande har de flesta bestånd där man tillämpar plock- och luckhuggning en tidigare historia som likåldriga bestånd, vilket innebär att virkeskvaliteten i dem kan vara annorlunda än om beståndet från början drivits upp enligt principerna för kontinuerlig beståndsvård.&nbsp;Utgående från den information som nu finns tillgänglig kan man anta att skötselprincipen inte påverkar tallens kvalitet i någon större utsträckning på sådana ståndorter som lämpar sig för tall. Det finns ännu inte sammanställningar om de realiserade virkespriserna för avverkningar som utförts inom ramen för kontinuerlig beståndsvård på samma sätt som för konventionella gallrings- och slutavverkningar. Små möjligheter att ta ut energived Vid beståndsvård trädskiktsvis är det möjligt att ta tillvara hyggesrester och stubbar på förnyelseytor som energived, men detta rekommenderas inte vid kontinuerlig beståndsvård.&nbsp;Vid kontinuerlig beståndsvård är det snarast stamvirket som kan utnyttjas som energived om det inte är lönsamt eller möjligt att använda det som gagnvirke.  Drivningsskador En omsorgsfull drivningsplanering, ett väl utfört arbete och rätt vald avverkningstidpunkt utgående från förhållandena på avverkningsobjektet är det bästa sättet att minska drivningsskador i avverkningar. Drivningsskador sänker trädbeståndets kvalitet och gör det lättare för rötsvampar att sprida sig. Risken för drivningsskador är särskilt stor vid plockhuggning i olikåldriga skogar eftersom stora träd plockas bort bland de mindre träd som blir kvar.&nbsp;Det blir inga stockträd av skadade träd i de lägre kronskikten.&nbsp;Av de träd som har en diameter på 5–20 cm har man observerat att 10–20 % skadas vid maskinell plockhuggningSirén, M., Hyvönen, J. &amp; Surakka, H. 2015. Tree damage in mechanized uneven-aged selection cuttings. Croatian Journal of Forest Engineering 36(1): 33-42..

# Ekonomi och risker vid kontinuerlig beståndsvård

## Större virkesuttag ger bättre lönsamhet

Tidpunkten för avverkningen beror i första hand av möjligheterna att ta ut tillräckligt mycket virke på en gång. Det blir dyrt att driva ut små mängder virke. Avverkningsstyrkan utgår huvudsakligen från behovet att främja den naturliga förnyelsen i beståndet. Virkesuttaget har varit över 100 m³/ha i bestånd där man utfört mätningar. Om man vill ha ett så pass stort virkesuttag också i framtiden, betyder det att omdrevet i medeltal måste vara över 20 år.
Det är särskilt plockhuggningarna som kräver speciell omsorg och yrkesskicklighet av maskinföraren för att drivningsskadorna inte ska bli för stora. Det är i första hand träd som är under 10 m höga som drabbas av drivningsskador.
Trädvalet vid avverkningen påverkar beståndets fortsatta utveckling och virkesproduktionens lönsamhet. Det här gäller särskilt plockhuggning, där man i första hand avverkar dels de träd som passerat den viktiga värdetröskeln mellan massaved och stock, samt träd av sämre kvalitet som inte kan utvecklas till värdefulla stockträd. Vid avverkning är det viktigt att lämna sådana träd kvar att växa som kommer att passera den här värdetröskeln före nästa avverkning. På det här sättet kan man få en bra avkastning på det bundna kapitalet.

# Ekonomi och risker vid kontinuerlig beståndsvård

## Virkets pris och kvalitet kan avvika från det normala

Det pris som skogsägaren får för sitt virke påverkas av virkets kvalitet, även om någon egentlig kvalitetsprissättning sällan används. Det förekommer olika uppfattningar om kvaliteten på det virke som produceras vid kontinuerlig beståndsvård. Höggallring och plockhuggning ses ofta som metoder som förbättrar kvaliteten på virket. De här metoderna baseras på att man lämnar en stor del av de medhärskande träden medan de härskande träden avverkas. De medhärskande träden har klenare kvistar än de härskande träden, och det här kan ses om en kvalitetsförbättring.
Det har också framkommit att virket i olikåldriga bestånd kan bli sämre än i likåldriga bestånd. I olikåldriga granbestånd växer granplantorna vanligen långsamt vilket medför att den centrala delen av rotstocken delvis kan vara mycket rik på kvistar, vilket försämrar kvaliteten på virket. Utöver det här varierar också årsringsbredden och virkets densitet mer än i bestånd med en jämnare struktur. Stegvis avveckling av överståndare möjliggör å andra sidan produktion av grov stock av hög kvalitet.
För närvarande har de flesta bestånd där man tillämpar plock- och luckhuggning en tidigare historia som likåldriga bestånd, vilket innebär att virkeskvaliteten i dem kan vara annorlunda än om beståndet från början drivits upp enligt principerna för kontinuerlig beståndsvård. Utgående från den information som nu finns tillgänglig kan man anta att skötselprincipen inte påverkar tallens kvalitet i någon större utsträckning på sådana ståndorter som lämpar sig för tall.

Det finns ännu inte sammanställningar om de realiserade virkespriserna för avverkningar som utförts inom ramen för kontinuerlig beståndsvård på samma sätt som för konventionella gallrings- och slutavverkningar.

# Ekonomi och risker vid kontinuerlig beståndsvård

## Små möjligheter att ta ut energived

Vid beståndsvård trädskiktsvis är det möjligt att ta tillvara hyggesrester och stubbar på förnyelseytor som energived, men detta rekommenderas inte vid kontinuerlig beståndsvård. Vid kontinuerlig beståndsvård är det snarast stamvirket som kan utnyttjas som energived om det inte är lönsamt eller möjligt att använda det som gagnvirke.

# Ekonomi och risker vid kontinuerlig beståndsvård

## Drivningsskador

En omsorgsfull drivningsplanering, ett väl utfört arbete och rätt vald avverkningstidpunkt utgående från förhållandena på avverkningsobjektet är det bästa sättet att minska drivningsskador i avverkningar. Drivningsskador sänker trädbeståndets kvalitet och gör det lättare för rötsvampar att sprida sig.
Risken för drivningsskador är särskilt stor vid plockhuggning i olikåldriga skogar eftersom stora träd plockas bort bland de mindre träd som blir kvar. Det blir inga stockträd av skadade träd i de lägre kronskikten. Av de träd som har en diameter på 5–20 cm har man observerat att 10–20 % skadas vid maskinell plockhuggning.

Vid plock- och luckhuggning avverkas i första hand sådana träd som uppnått stockdimension. Virkets rotpris håller sig sannolikt på en högre nivå än vid en gallringsavverkning, men är ändå lägre än vid en vanlig slutavverkning. Den här bedömningen baserar sig på att själva drivningsarbetet är svårare i en olikåldrig skog än i en likåldrig, men i och med att stammarna är grövre blir också priset på virket högre.

Vid plock- och luckhuggning avverkas i första hand sådana träd som uppnått stockdimension. Virkets rotpris håller sig sannolikt på en högre nivå än vid en gallringsavverkning, men är ändå lägre än vid en vanlig slutavverkning. Den här bedömningen baserar sig på att själva drivningsarbetet är svårare i en olikåldrig skog än i en likåldrig, men i och med att stammarna är grövre blir också priset på virket högre.

Ekonomi och risker vid kontinuerlig beståndsvård

Skötselmetoden anpassas till ståndorten Stegvis avveckling av överståndare lämpar sig för de flesta typiska tallståndorter förutom de allra kargaste. Man kan också använda luckhuggning, men den metoden är mer komplicerad med tanke på både planering och utförande jämfört med stegvis avveckling av överståndare.&nbsp;Med tanke på mångfalden rekommenderas en trädslagsblandning på sådana ställen där det finns naturliga förutsättningar för detta. På karga ståndorter bildar tallen av naturen glesa, olikåldriga bestånd där träden står i grupper och man kan sköta skogen med plockhuggning. Man ska gärna lämna också mindre träd av god kvalitet som har god reaktionsförmåga och som kan växa upp till nya stockträd.&nbsp;På det här sättet uppstår ett bestånd med varierande struktur där man kan reglera överståndarnas täthet. Kontinuerlig beståndsvård är ett beaktansvärt alternativ framför allt på ståndorter med låg virkesproduktionsförmåga där kostnaderna för beståndsanläggning och plantskogsvård skulle bli höga i förhållande till virkesproduktionen och kommande virkesförsäljningsintäkter.&nbsp;Kontinuerlig beståndsvård med plockhuggning lämpar sig särskilt väl på talldominerade moar och torvmarker i norra Finland.&nbsp;Norokorpi, Y. &amp; Lähde, E. 2013. Jatkuvaa kasvatusta pohjoisen männiköihin. Teoksessa: Lähde, E. &amp; Pukkala, T. (toim.) Alikasvoksesta ylispuuksi. Joen Forest Program Consulting. På bördiga ståndorter är tallens plantsättning vanligen svag efter plockhuggning.&nbsp;I de fall det finns en bra granunderväxt kan man främja underväxtens utveckling med plockhuggning.&nbsp;Resultatet kommer då att bli en grandominerad skog. Tallbestånd med överståndare. Bild: © Kalle Vanhatalo.

# Kontinuerlig beståndsvård i talldominerade bestånd

## Skötselmetoden anpassas till ståndorten

Stegvis avveckling av överståndare lämpar sig för de flesta typiska tallståndorter förutom de allra kargaste.
Man kan också använda luckhuggning, men den metoden är mer komplicerad med tanke på både planering och utförande jämfört med stegvis avveckling av överståndare. Med tanke på mångfalden rekommenderas en trädslagsblandning på sådana ställen där det finns naturliga förutsättningar för detta. På karga ståndorter bildar tallen av naturen glesa, olikåldriga bestånd där träden står i grupper och man kan sköta skogen med plockhuggning. Man ska gärna lämna också mindre träd av god kvalitet som har god reaktionsförmåga och som kan växa upp till nya stockträd. På det här sättet uppstår ett bestånd med varierande struktur där man kan reglera överståndarnas täthet.
Kontinuerlig beståndsvård är ett beaktansvärt alternativ framför allt på ståndorter med låg virkesproduktionsförmåga där kostnaderna för beståndsanläggning och plantskogsvård skulle bli höga i förhållande till virkesproduktionen och kommande virkesförsäljningsintäkter. Kontinuerlig beståndsvård med plockhuggning lämpar sig särskilt väl på talldominerade moar och torvmarker i norra Finland.

På bördiga ståndorter är tallens plantsättning vanligen svag efter plockhuggning. I de fall det finns en bra granunderväxt kan man främja underväxtens utveckling med plockhuggning. Resultatet kommer då att bli en grandominerad skog.

# Kontinuerlig beståndsvård i talldominerade bestånd

## Skötselmetoden anpassas till ståndorten

### Vid kontinuerlig beståndsvård beaktar man ståndorten och det existerande trädbeståndet, i det här fallet tall.

##  [Mäntyvaltaisen metsän jatkuva kasvatus](/fi/node/853)

Table
| Kasvupaikka | Käsittelymenetelmä | Erityistä |
| --- | --- | --- |
| Tuore kangas | Ylispuukasvatus | Siemenpuuhakkuussa jätetään isoja puita 50-150 kpl/ha. Maanmuokkaus lisää taimettumista. Kuusialikasvos hyödynnetään täysimääräisesti. Männiköt kuusettuvat yleensä luonnostaan kohtalaisen viljavilla kasvupaikoilla.   ---Isoja puita ei poisteta kerralla, vaan harvennetaan useamman kerran, osa säästetään kiertoajan loppuun asti, jolloin tehdään siemen- tai suojuspuuhakkuu. Vaihtoehdot:  ---1) Käsitellään taimikonhoidoin ja harvennuksin kuten tasaikäiskasvatuksessakin, jolloin nuori puusto kehittyy tasaisena. Ylispuustoa harvennetaan, mutta säilytetään koko ajan puustoisuuden säilyttämiseksi ja tuotetaan järeää laatupuuta.  ---2) Kuten edellisessä kohdassa, mutta tähdätään epätasaiseen rakenteeseen maiseman tai luonnon monimuotoisuuden vuoksi. Ylispuustoa säilytetään enemmän. Taimikkoon syntyy tällöin puiden kokoeroja ja ryhmittäisyyttä, jotka säilytetään taimikonhoidoissa. Voidaan tehdä poiminnan tyyppisiä hakkuita, kun rakenne on kehittynyt. |
| Kuivahko kangas | Ylispuukasvatus (poimintahakkuu) | Voidaan kasvattaa ylispuukasvatuksena kuten edellä tuoreen kankaan männikköä.  ---Pohjois-Suomen karuissa männiköissä on luontaisesti erirakenteisuutta, jolloin puuston käsittelyyn sopii poimintahakkuu.  ---Kuivuus ja ravinteiden puute rajoittavat kuusen kasvua tukkipuuksi. Kuusen kasvattamista harkitaan tapauskohtaisesti esimerkiksi maisemasyistä. |
| Kuiva kangas | Ylispuukasvatus (poimintahakkuu) | Voidaan kasvattaa ylispuukasvatuksena kuten edellä tuoreen kankaan männikköä.   ---Pohjois-Suomen karuissa männiköissä on luontaisesti erirakenteisuutta, jolloin puuston käsittelyyn sopii poimintahakkuu. |
| Mustikkaturvekangas  ---Ojittamattomat korvet1 | Poiminta- ja pienaukkohakkuu | Männiköt kuusettuvat yleensä luonnostaan mäntyvaltaisilla mustikkaturvekankailla.  ---Kuusialikasvoksesta lähdetään kehittämään eri-ikäiskuusikkoa jättämällä alkuvaiheessa päälle myös valtapuuston mäntyjä. Poiminta- ja pienaukkohakkuu luo tilaa kuusialikasvokselle.  ---Heinittyminen ei yleensä ole ongelma, jos pienaukon halkaisija on alle 30 m. Hieskoivuvesakko runsastuu pienimpiä aukkoja lukuun ottamatta.  ---Tuhkalannoitus voi olla tarpeen. Lisätietoa: Turvemaiden lannoitus. |
| Puolukkaturvekangas | Kohteen mukaan: poiminta- ja pienaukkohakkuu  ---Ylispuukasvatus | 1) Mäntyvaltapuuston alla ja seassa valmiiksi eri-ikäinen kuusikko: kuusialikasvos vapautetaan poiminta- ja pienaukkohakkuilla. Hakkuissa jätetään mahdollisimman paljon tuottavinta mänty-ylispuustoa ts. lisävaltapuita ja välipuita.  ---2) Kohteella on mäntyalikasvos: puustoa voidaan kasvattaa ylispuukasvatuksena kuten edellä tuoreen kankaan männikköä, jolloin vesitaloudesta tulee huolehtia tarvittaessa kunnostusojituksin tai toteuttamalla siemenpuuhakkuu kaistale- tai pienaukkohakkuuna.  ---3) Hieskoivusekoitteiset kohteet, joissa on ojituksen jälkeen syntynyt kuusialikasvos: kuusialikasvoksesta lähdetään kehittämään eri-ikäistä kuusikkoa jättämällä alkuvaiheessa päälle myös valtapuustoa. Poiminta- ja pienaukkohakkuu luo tilaa kuusialikasvokselle.  ---4) Tiheä hieskoivuvesakko voi haitata männyn luontaista taimettumista, ja saattaa vaatia kahta taimikonhoitokertaa vakiintuneen mäntytaimikon aikaan saamiseksi. Perkauksesta aiheutuva aukkoisuus ja männyn taimille syntyvät pituuserot mahdollistavat uusien taimien syntymisen myös myöhemmin.  ---Tuhkalannoitus voi olla tarpeen. Ks. tarkemmin: Metsänhoidon suositukset: Suometsien hoito-työopas. |
| Varputurvekangas | Ylispuukasvatus  ---Poiminta- ja pienaukkohakkuu | Mikäli hakkuukertymä mahdollistaa kannattavan korjuun, voidaan soveltaa kaistale- tai pienaukkohakkuuta tai niiden ja ylispuukasvatuksen yhdistelmää.  ---Kaistaleiden leveys ja pienaukkojen läpimitta tulee rajoittaa niin, ettei vedenpinnan taso nouse avoimilla pinnoilla liian korkealle (<20 m leveä kaistale).  ---Luontaisen taimettumisen mahdollisuudet voivat olla heikot aluskasvillisuuden ja paksun raakahumuskerroksen takia. Kevyt maanmuokkaus voi olla tarpeen. |
Jatkuva kasvatus kasvupaikan ja käsittelyalan nykyisen pääpuulajin (mänty) mukaan.
1 Kohteet, joilla ei ole erityistä merkitystä luonnon monimuotoisuudelle.

Tall behöver mycket ljus och växtutrymme för att klara sig bra och för att sätta plantor. Stegvis avveckling av överståndare och föregående avverkning i fröträdsställning eller plockhuggning skapar förutsättningar för plantsättning och för en bra tillväxt i plantskogen på de flesta ståndorter som lämpar sig för tall.

Tall behöver mycket ljus och växtutrymme för att klara sig bra och för att sätta plantor. Stegvis avveckling av överståndare och föregående avverkning i fröträdsställning eller plockhuggning skapar förutsättningar för plantsättning och för en bra tillväxt i plantskogen på de flesta ståndorter som lämpar sig för tall. 

Kontinuerlig beståndsvård i talldominerade bestånd

Gallringsavverkning. Bild: © Janne Skinnarla/Vastavalo Grafen nedan visar kategoriseringen av avverkningsmetoder samt beståndsstrukturer vid beståndsvård trädskiktsvis respektive kontinuerlig beståndsvård. I bestånd som vårdas trädskiktvis förekommer i allmänhet ett dominerande skikt som består av träd av ungefär samma ålder och storlek och som gynnas genom beståndsvård och gallringsavverkningar. Skogsvården kan delas in i två olika skeden, ett förnyelseskede och ett beståndsvårdande skede. Det beståndsvårdande skedet avslutas då man utför en förnyelseavverkning. Avverkningsmetoderna utgörs huvudsakligen av plock- och luckhuggning, ljushuggning, avverkning av överståndare samt avverkning i skärm- eller fröträdsställning. Särskilt på torvmarker kan också teghuggning komma i fråga. Avverkningsmetoder så som de definieras i skogslagen Avverkningsmetoder, så som de definieras i Skogslagen (1093/1996).Med förnyelseavverkning avses en avverkning där behandlingsområdet, med undantag av naturvårdsträd, fröträd och skärmträd, avverkas till ett kalhygge i syfte att åstadkomma ett nytt trädbestånd. En utförd förnyelseavverkning åtföljs automatiskt av en skyldighet att förnya skogen.Med beståndsvårdande&nbsp;avverkning avses en avverkning som utförs på ett sätt som främjar det bestånd som kvarstår på området eller utöver detta också uppkomsten av nytt plantmaterial. En beståndsvårdande avverkning medför en skyldighet att förnya skogen, om kvantiteten och kvaliteten på det kvarvarande trädbeståndet inte är tillräckliga för att vidareutveckla det beståndet. Minimikraven för beståndstätheten, de så kallade laggränserna, är definierade i statsrådets förordning 1308/2013. Laggränserna för beståndsvårdande avverkning i bestånd med jämn åldersstruktur avviker från dem med varierande åldersstruktur. Läs mer om ämnet: Skötsel av en skogsfastighet | Begreppen och klassificeringarna inom skogsvården Avverkningsmetoder vid beståndsvård trädskiktsvis och vid kontinuerlig beståndsvård.

Avverkningsmetoder vid beståndsvård trädskiktsvis och vid kontinuerlig beståndsvård.

Grafen nedan visar kategoriseringen av avverkningsmetoder samt beståndsstrukturer vid beståndsvård trädskiktsvis respektive kontinuerlig beståndsvård.

# Avverkningsmetoder

## Avverkningsmetoder så som de definieras i skogslagen

Avverkningsmetoder, så som de definieras i Skogslagen (1093/1996).Med **förnyelseavverkning** avses en avverkning där behandlingsområdet, med undantag av naturvårdsträd, fröträd och skärmträd, avverkas till ett kalhygge i syfte att åstadkomma ett nytt trädbestånd. En utförd förnyelseavverkning åtföljs automatiskt av en **skyldighet att förnya skogen**.Med **beståndsvårdande avverkning** avses en avverkning som utförs på ett sätt som främjar det bestånd som kvarstår på området eller utöver detta också uppkomsten av nytt plantmaterial**.** En beståndsvårdande avverkning medför en skyldighet att förnya skogen, om kvantiteten och kvaliteten på det kvarvarande trädbeståndet inte är tillräckliga för att vidareutveckla det beståndet. Minimikraven för beståndstätheten, de så kallade laggränserna, är definierade i statsrådets förordning 1308/2013. Laggränserna för beståndsvårdande avverkning i bestånd med **jämn åldersstruktur** avviker från dem med **varierande åldersstruktur**.

**Läs mer om ämnet:** Skötsel av en skogsfastighet | [**Begreppen och klassificeringarna inom skogsvården**](/sv/kategorier/begreppen-och-klassificeringarna-inom-skogsvarden)

Avverkningsmetoder

Beståndets minimitäthet på behandlingsområdet Behandlingsområdet är en helhet som består av en eller flera beståndsfigurer eller ett område som avgränsats på en karta, på vilket det utförs samma slags avverkningar eller andra skogsvårdsåtgärder på hela området.&nbsp;Behandlingsområdet består med andra ord av såväl luckorna som mellanområdena.&nbsp;Det är viktigt att lämna kvar tillräckligt många träd över hela behandlingsytan. I nedanstående tabell anges riktgivande grundytor före och efter plockhuggning vid kontinuerlig beståndsvård.&nbsp;Vid fröträdsställning som syftar till stegvis avveckling av överståndare används antal fröträd per hektar som täthetsmått och inte grundytan. I rekommendationerna för trädbeståndets grundyta ingår en säkerhetsmarginal på 1 m²/ha, rekommendationen är alltså att lämna en något högre grundyta än vad lagen kräver.&nbsp;Detta för att bestånd inte av misstag ska avverkas för hårt.&nbsp;För att främja plantsättning och en god tillväxt hos underväxten måste grundytan vara rätt låg. Luckornas storlek och antal och behandlingen av mellanområdena bör anpassas till förhållandena i skogen och till skogsägarens mål.&nbsp;Riskerna för rikligt gräsuppslag eller vindskador är här faktorer som behöver beaktas. Beakta värdetröskeln Lämna framför allt kvar välväxande träd som före nästa plockhuggning hinner överskrida värdetröskeln, dvs. träd som växer från massavedsdimension till stockdimension.&nbsp;Detta höjer den relativa avkastningen på det kapital som är bundet i de växande träden.&nbsp;Det är också viktigt att komma ihåg att lämna ett tillräckligt antal stora träd för att trygga fröproduktionen. Vid stegvis avveckling av överståndare är det inte ändamålsenligt att ha en viss grundyta som mål. Utgångspunkten kan i stället vara att i början lämna 50–150 fröträd per hektar.&nbsp;Om beståndets grundyta kommer under den lagstadgade miniminivå som anges i tabellen, ska man i anmälan om användning av skog ange att det handlar om en förnyelseavverkning. Lavmoar är sällsynta, hotade naturtyperTonteri T., Ahlroth P., Hokkanen M., Lehtelä M., Alanen A., Hakalisto S., Kuuluvainen T., Soininen T., Virkkala R. 2008. Metsät. In: Raunio, A., Schulman A., Kontula, T. (toim.) 2008. Suomen luontotyyppien uhanalaisuus - Osa 1: Tulokset ja arvioinnin perus-teet. Suomen ympäristökeskus, Suomen ympäristö 8/2008, Osa 1 p. 111-132. . Rekommendationen är här att de inte avverkas överhuvudtaget.&nbsp;Virkesutfallet blir väldigt litet på en lavmo.&nbsp;Man bör också ta i beaktande de begränsningar som gäller enligt skogscertifieringen.&nbsp;Lavmoar kan vara lämpliga objekt för frivilligt skydd inom METSO-handlingsprogrammet. Tänk på förnyelseskyldigheten Plockhuggning och luckhuggning anses i skogslagstiftningen vara beståndsvårdande avverkningar, men minimitätheten efter avverkning skiljer sig från övriga beståndsvårdande avverkningar. Förnyelseskyldighet uppstår om grundytan i trädbeståndet på behandlingsytan efter avverkningen underskrider den nivå som anges i skogslagstiftningen Valtioneuvoston asetus metsien kestävästä hoidosta ja käytöstä 1308/2013..&nbsp;Vid mätningen av grundytan ska man inte ta med sådana enhetliga områden där det redan finns en plantskog som fyller kraven i skogslagstiftningen. Förnyelseskyldigheten ska också beaktas om det vid en avverkning uppkommer luckor som är större än 0,3 hektar.&nbsp;Vid kontinuerlig beståndsvård kan det vara motiverat att öppna större luckor, särskilt i norra Finland.&nbsp;Att dessa luckor är större än vad laggränsen anger är vanligen inget större problem i praktiken, eftersom de oftast förnyas naturligt.&nbsp;Objekt med tjockt mårtäcke i norra Finland utgör ett undantag.&nbsp;När man gör anmälan om användning av skog ska avverkningar där man tar upp luckor större än 0,3 hektar anmälas som förnyelseavverkning. Skogslagstiftningen förutsätter att beståndsanläggningsåtgärder vidtas inom tre år efter att avverkningen avslutats.&nbsp;Skyldigheten är fullgjord när det inom utsatt tid finns ett tillräckligt antal utvecklingsdugliga plantor med en medelhöjd på minst 50 cm.

# Beståndstätheten vid kontinuerlig beståndsvård

## Beståndets minimitäthet på behandlingsområdet

Behandlingsområdet är en helhet som består av en eller flera beståndsfigurer eller ett område som avgränsats på en karta, på vilket det utförs samma slags avverkningar eller andra skogsvårdsåtgärder på hela området. Behandlingsområdet består med andra ord av såväl luckorna som mellanområdena. Det är viktigt att lämna kvar tillräckligt många träd över hela behandlingsytan.
I nedanstående tabell anges riktgivande grundytor före och efter plockhuggning vid kontinuerlig beståndsvård. Vid fröträdsställning som syftar till stegvis avveckling av överståndare används antal fröträd per hektar som täthetsmått och inte grundytan.
I rekommendationerna för trädbeståndets grundyta ingår en säkerhetsmarginal på 1 m²/ha, rekommendationen är alltså att lämna en något högre grundyta än vad lagen kräver. Detta för att bestånd inte av misstag ska avverkas för hårt. För att främja plantsättning och en god tillväxt hos underväxten måste grundytan vara rätt låg.

Luckornas storlek och antal och behandlingen av mellanområdena bör anpassas till förhållandena i skogen och till skogsägarens mål. Riskerna för rikligt gräsuppslag eller vindskador är här faktorer som behöver beaktas.

# Beståndstätheten vid kontinuerlig beståndsvård

## Beståndets minimitäthet på behandlingsområdet

### Riktgivande grundyta (G) före och efter en avverkning som utförs inom ramen för kontinuerlig beståndsvård.

##  [Puuston pohjapinta-ala jatkuvassa kasvatuksessa](/fi/node/851)

Table
|   |   | PPA ennen hakkuuta, m²/ha | PPA hakkuun jälkeen eteläisessä Suomessa, m²/ha | PPA hakkuun jälkeen keskisessä Suomessa, m²/ha | PPA hakkuun jälkeen pohjoisessa Suomessa, m²/ha |
| --- | --- | --- | --- | --- | --- |
| Kuusivaltaiset metsät, suositus | Tuore kangas1 | ≥ 20 | n. 11 | n. 10 | n. 9 |
| Kuusivaltaiset metsät, suositus | Lehtomainen kangas1 | ≥ 22 | n. 12 | n. 11 | n. 10 |
| Säännösten mukainen vähimmäis-PPA eli ns. lakiraja | Tuoreet tai sitä ravinteikkaammat kankaat |   | 10 | 9 | 8 (72) |
| Säännösten mukainen vähimmäis-PPA eli ns. lakiraja | Mustikka- ja sitä ravinteikkaammat ojitetut turvekankaat  |   | 8 | 7,2 | 6,4(5,62) |
| Mäntyvaltaiset metsät, suositus | Kuiva kangas1 |   | *** | *** | *** |
| Mäntyvaltaiset metsät, suositus | Kuivahko kangas1 |   | *** | *** | *** |
| Säännösten mukainen vähimmäis-PPA eli ns. lakiraja | Kuivahkot tai sitä karummat kankaat |   | 9 | 8 | 6(52) |
| Säännösten mukainen vähimmäis-PPA eli ns. lakiraja | Puolukka- ja sitä karummat ojitetut turvekankaat |   | 7,2 | 6,4 | 4,8(42) |
solut: säännösten mukainen vähimmäis-PPA eli ns. lakiraja.
1 ja vastaavat turvemaat. Ojitetuilla turvemailla ojien osuus otetaan huomioon, jolloin PPA on alhaisempi. Ojitettujen turvekankaiden lakirajaan nähden suositellaan kuitenkin jätettäväksi noin 1 m²/ha korkeampi PPA.
2 Suojametsäalue sekä Inari, Kittilä ja Muonio, Salla, Savukoski, ja Sodankylä
\*\*\*Männikön siemenpuuhakkuussa jätetään 50*–*100 runkoa/ha. Puuston pohjapinta-alalle ei ole määritelty tavoitetta. Jos puuston määrä alittaa taulukossa esitetyn vähimmäis-PPA:n, metsälain mukaan kyse on uudistushakkuusta.

# Beståndstätheten vid kontinuerlig beståndsvård

## Beakta värdetröskeln

Lämna framför allt kvar välväxande träd som före nästa plockhuggning hinner överskrida värdetröskeln, dvs. träd som växer från massavedsdimension till stockdimension. Detta höjer den relativa avkastningen på det kapital som är bundet i de växande träden. Det är också viktigt att komma ihåg att lämna ett tillräckligt antal stora träd för att trygga fröproduktionen.
Vid stegvis avveckling av överståndare är det inte ändamålsenligt att ha en viss grundyta som mål. Utgångspunkten kan i stället vara att i början lämna 50–150 fröträd per hektar. Om beståndets grundyta kommer under den lagstadgade miniminivå som anges i tabellen, ska man i anmälan om användning av skog ange att det handlar om en förnyelseavverkning.
Lavmoar är sällsynta, hotade naturtyper. Rekommendationen är här att de inte avverkas överhuvudtaget. Virkesutfallet blir väldigt litet på en lavmo. Man bör också ta i beaktande de begränsningar som gäller enligt skogscertifieringen. Lavmoar kan vara lämpliga objekt för frivilligt skydd inom METSO-handlingsprogrammet.

# Beståndstätheten vid kontinuerlig beståndsvård

## Tänk på förnyelseskyldigheten

Plockhuggning och luckhuggning anses i skogslagstiftningen vara beståndsvårdande avverkningar, men minimitätheten efter avverkning skiljer sig från övriga beståndsvårdande avverkningar. Förnyelseskyldighet uppstår om grundytan i trädbeståndet på behandlingsytan efter avverkningen underskrider den nivå som anges i skogslagstiftningen . Vid mätningen av grundytan ska man inte ta med sådana enhetliga områden där det redan finns en plantskog som fyller kraven i skogslagstiftningen.
Förnyelseskyldigheten ska också beaktas om det vid en avverkning uppkommer luckor som är större än 0,3 hektar. Vid kontinuerlig beståndsvård kan det vara motiverat att öppna större luckor, särskilt i norra Finland. Att dessa luckor är större än vad laggränsen anger är vanligen inget större problem i praktiken, eftersom de oftast förnyas naturligt. Objekt med tjockt mårtäcke i norra Finland utgör ett undantag. När man gör anmälan om användning av skog ska avverkningar där man tar upp luckor större än 0,3 hektar anmälas som förnyelseavverkning.
Skogslagstiftningen förutsätter att beståndsanläggningsåtgärder vidtas inom tre år efter att avverkningen avslutats. Skyldigheten är fullgjord när det inom utsatt tid finns ett tillräckligt antal utvecklingsdugliga plantor med en medelhöjd på minst 50 cm.

# Beståndstätheten vid kontinuerlig beståndsvård

## Tänk på förnyelseskyldigheten

### Skyldighet att förnya skog, minimiantal plantor/hektar områdesvis.

##  [Uudistamisvelvoitteen täyttyminen ](/fi/node/891)

Table
|   | Aika hakkuun päättymisestä, enintään vuotta | Havupuuvaltaiset, taimia vähintään kpl/ha | Lehtipuuvaltaiset, taimia vähintään kpl/ha |
| --- | --- | --- | --- |
| Eteläinen Suomi | 10 | 1 500 | 1 100 |
| Keskinen Suomi | 15 | 1 500 | 1 100 |
| Pohjoinen Suomi | 20 | 1 200 | 1 100 |
| Suojametsäalue | 25 | 1 200 | 1 100 |
Uudistamisvelvoitteen edellyttämät taimimäärät alueittain.

När man väljer vilka träd som ska avverkas påverkar man beståndets fortsatta utveckling och lönsamheten i virkesproduktionen. Trädvalet är särskilt viktigt vid plockhuggning då man i första hand avverkar grova stockträd och träd av dålig kvalitet som inte kan bli stockträd.

När man väljer vilka träd som ska avverkas påverkar man beståndets fortsatta utveckling och lönsamheten i virkesproduktionen. Trädvalet är särskilt viktigt vid plockhuggning då man i första hand avverkar grova stockträd och träd av dålig kvalitet som inte kan bli stockträd.

Beståndstätheten vid kontinuerlig beståndsvård

Syftet med ljushuggning Vid en ljushuggning bibehåller man skogstäcket, men skogen öppnas upp så pass mycket att det blir möjligt för underväxten att utvecklas tack vare ljuset och det frigjorda växtutrymmet.&nbsp;Det kan vara utmanande och ta tid att övergå från skötsel av en likåldrig skog till kontinuerlig beståndsvård.&nbsp;De platser där kontinuerlig beståndsvård troligen lämpar sig bäst är de platser där den naturliga plantsättningen fungerar bra.

# Beaktande av viltet vid ljushuggning

## Syftet med ljushuggning

Vid en ljushuggning bibehåller man skogstäcket, men skogen öppnas upp så pass mycket att det blir möjligt för underväxten att utvecklas tack vare ljuset och det frigjorda växtutrymmet. Det kan vara utmanande och ta tid att övergå från skötsel av en likåldrig skog till kontinuerlig beståndsvård. De platser där kontinuerlig beståndsvård troligen lämpar sig bäst är de platser där den naturliga plantsättningen fungerar bra.

Omställningen till kontinuerlig beståndsvård inleds vanligen med en ljushuggning för att åstadkomma underväxt.

Sök med ämnesord

Sökresultat för “kontinuerlig beståndsvård”

Kontinuerlig beståndsvård i blandskog

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Kontinuerlig beståndsvård på ståndorter med torvjord

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Kontinuerlig beståndsvård i grandominerade bestånd

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Beaktande av viltet vid kontinuerlig beståndsvård

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Kontinuerlig beståndsvård i björkdominerade bestånd

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Ekonomi och risker vid kontinuerlig beståndsvård

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Kontinuerlig beståndsvård i talldominerade bestånd

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Avverkningsmetoder

Beståndstätheten vid kontinuerlig beståndsvård

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Beaktande av viltet vid ljushuggning

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Sökning och meny