Blandskogsbruk
Anläggning och skötsel av ett enskiktat blandbestånd av gran och björk
Man kan sträva till att upprätthålla lövinslaget i ett enskiktat blandbestånd under hela omloppstiden, men man behöver då beakta trädslagens olika växtrytm och utveckling. Ett tvåskiktat blandbestånd har ett inslag av flera trädslag bara under en del av omloppstiden.
Om man redan från början siktar på att åstadkomma en blandskog bör lövinslaget tas i beaktande redan i början av förnyelsekedjan. Planteringsförbandet för gran görs större än vad rekommendationerna anger, medan markberedningen görs med normal eller något tätare spårtäthet än vanligt för att gynna uppkomsten av naturplantor. Genom att minska planteringstätheten för gran skapas tillräckligt växtutrymme för lövträdsplantorna redan i förnyelseskedet. Om planteringstätheten är för stor kan man bli tvungen att röja bort planterade granar för att skapa ett tillräckligt stort växtutrymme för lövträden.
I ett enskiktat blandbestånd bör man beakta den snabbare växtrytmen hos björk jämfört med barrträd. Vid slyröjningen lönar det sig att lämna sådana naturplantor av björk som är kortare än barrträden. Vid röjning och förstagallring lämnas sedan den andel lövträd som eftersträvas i blandbeståndet.
Mer information på kommande: Nya rekommendationer för blandskogsvård kommer att publiceras under åren 2023-2024, och de kommer att innehålla noggrannare råd beträffande hurdan lövträdsandel det lönar sig att lämna i plantskogsstadiet och hur den kan bibehållas under hela omloppstiden.
Anläggning och skötsel av ett enskiktat blandbestånd av tall och gran
Man kan etablera blandbestånd av barrträd genom att plantera gran och så tall på olika ståndorter på samma förnyelseyta. Målet är då att den sådda tallen och den planterade granen utvecklas i samma takt. Det är också möjligt att plantera både gran och tall om man vill åstadkomma ett barrblandbestånd.
Nya råd för anläggning och skötsel av enskiktade blandbestånd av gran och tall kommer att publiceras i skogsvårdsrekommendationerna under åren 2023-2024.
Anläggning och skötsel av ett enskiktat blandbestånd av gran, björk och tall
Nya råd för anläggning och skötsel av enskiktade blandbestånd av gran, björk och tall kommer att publiceras i skogsvårdsrekommendationerna under åren 2023-2024.
Skötsel av ett tvåskiktat blandbestånd av björk och gran
En tvåskiktad blandskog består i allmänhet av granunderväxt under ett övre kronskikt av björk eller tall.
Huvudprincipen för skötsel av ett tvåskiktat blandbestånd av vårtbjörk och gran är att överbeståndet av björk glesas ut efterhand och bildar ett skikt av virkesproducerande överståndare. På torvmarker där glasbjörk bildar överbeståndet kan man göra på samma sätt, eller så avlägsna glasbjörken helt och hållet och driva upp granbeståndet som ett enskiktat, rent granbestånd.
En tvåskiktad blandskog med vårtbjörk och gran uppkommer vanligen på förnyelseytor där björk uppkommit på naturlig väg. Tack vare sin snabba tillväxt under de första åren har björkarna vuxit förbi granen som uppkommit genom odling eller på naturlig väg. Ett tvåskiktat bestånd kan också uppkomma exempelvis genom att gynna förväxta vårtbjörkar vid röjningen eller genom att plantera både gran och vårtbjörk på förnyelseytan. På bördiga marker uppkommer det granunderväxt på naturlig väg också i ett odlat vårtbjörksbestånd, och om inte granarna röjs bort blir skogen tvåskiktad när den blir äldre.
Virkesproduktionen i en blandskog med vårtbjörk och gran är en aning högre och den ekonomiska avkastningen kan vara högre jämfört med ett rent granbestånd. Skillnaden i lönsamhet beror på att man kan få intäkter från försäljning av björkstock tidigare än för granstock. Det ekonomiska resultatet är beroende av att man lyckas avverka fanérbjörkarna utan att skada granbeståndet i någon större omfattning.
Vid förstagallringen lämnar man kvar de bästa 200–300 vårtbjörkarna och 800–1 000 granar per hektar. Resten av björkarna kan sedan avverkas i samband med följande gallring när björkarna är 35–45 år. De bästa björkarna kan lämnas kvar som överståndare i ett glest förband för att utvecklas till björkar som ger rotblock av hög kvalitet.
Tvåskiktade blandskogar med glasbjörk och gran är vanliga särskilt på dikade torvmarker. Granunderväxt uppkommer också om man planterar gran under en björkskärm. På bördiga torvmarker kan man med fördel utnyttja granunderväxt under glasbjörk. På momarker är tvåskiktade blandskogar med glasbjörk och gran vanligen en följd av att plantskogsvården har försummats.
Behandlingen av trädbeståndet beror förutom av ståndorten också av granunderväxtens höjd och skick:
- En livskraftig granplantskog på mineraljord eller torvmark friställs på en gång med en överståndaravverkning då glasbjörkarna har nått massavedsdimension. På bördiga ståndorter i södra Finland kan man lämna kvar de bästa björkarna till nästa gallring, då de avverkas.
- På torvmarker kan granplantorna vara små när glasbjörken gallras eller så har de uppkommit först efter gallringen. Granarna ska friställas omkring 15 år efter att glasbjörken gallrats första gången. Om björkbeståndet är av hög kvalitet, kan man på bördiga ståndorter ännu hålla kvar 300–400 glasbjörkar per hektar av god kvalitet ovanför granarna. Björkarna bör ändå tas bort innan de börjar blir i dåligt skick eller granarnas kronor börjar ta skada av överståndarna.
Gallring av björköverståndare
För att lyckas med tvåskiktade björk-granblandskogar krävs det att man gör gallringarna i tid. Granarnas toppar får piskskador om de kommer i kontakt med björkarnas kronor. Björkarna ska gallras med stor försiktighet för att granunderväxten inte ska blir förstörd. En alltför kraftig gallring av björkarna gör att deras kronor breder ut sig, vilket leder till att nästa avverkning orsakar större drivningsskador på granarna.
Granunderväxten får större konkurrens av vårtbjörk än av glasbjörk. Vårtbjörkens kronor är vanligen kraftigare än glasbjörkens. Av dessa orsaker är det lättare att i det övre skiktet ha glasbjörk. Å andra sidan kan man låta vårtbjörken växa ovanför granen en längre tid och samtidigt få värdefulla stockträd av vårtbjörk. En del av björköverståndarna ska helst lämnas kvar av natur- och landskapsvårdsmässiga skäl.
Anläggning och skötsel av ett tvåskiktat blandbestånd av tall och gran
I talldominerade bestånd kan granunderväxt uppkomma via naturlig plantsättning. På ståndorter som lämpar sig för gran kan det vara ekonomiskt lönsamt att utnyttja granunderväxten. För att granunderväxten ska få en bra utveckling krävs att man gallrar tallbeståndet kraftigare än normalt vilket minskar tallbeståndets virkesproduktion. Genom att utnyttja granunderväxten slipper man utgifter för skogsförnyelsen.
Granunderväxt - möjlighet och utmaning
Beslutet om vad man ska göra med granunderväxten och om den ska sparas behöver vanligtvis fattas när tallbeståndet ska gallras första gången. Granunderväxten försvårar gallringen och försämrar därmed drivningsresultatet, men å andra sidan kan det vara möjligt att småningom få ett fint granbestånd genom att spara underväxten. Ur förnyelsesynvinkel är ljushuggningsstadiet den bästa tidpunkten att få underväxt. Att utnyttja granunderväxt som finns i ett tallbestånd redan vid tidpunkten för första gallring för att förnya skogen och sköta den som en tvåskiktad skog kommer att försvåra avverkningarna.
Granunderväxten ska vara livskraftig, frisk och jämnt fördelad, för att man ska kunna bygga vidare på den. Ståndorten bör vara minst frisk mo. När man bedömer om det lönar sig att bygga vidare på granunderväxten ska man vara medveten om att en stor del av granunderväxten förstörs när överståndarna avverkas.
På torvmarker kan granunderväxt uppkomma på naturlig väg i tallbestånd på blåbärstorvmoar av typ II. Eftersom ståndorten är tillräckligt bördig för gran, går det här att utnyttja underväxten vid skogsförnyelsen.
Blandskogsvård - anpassning till klimatförändringen
En större trädslagsblandning ökar beståndets motståndskraft mot skador jämfört med rena bestånd, särskilt när det gäller blandbestånd av barrträd och lövträd. En eventuell skogsskada drabbar sällan alla trädslag, utan en del av träden kan klara sig utan skador. Många skadegörare är knutna till ett och samma trädslag och trädslagens känslighet för olika skador varierar, vilket innebär att risken för svamp-, insekts- och stormskador minskar med större trädslagsblandning. Ett lövträdsbestånd som drabbats av stormskador orsakar till exempel ingen risk för insektsskador[Lähdeviite24]
. Rena granbestånd är särskilt utsatta för skador.
Inte heller blandskogar är helt skyddade mot skogsskador. Tallens rotticka och röta orsakad av honungsskivling förekommer i både lövträds- och barrträdsbestånd. Skador orsakade av knäckesjuka kan bli mer allmänna i tallplantskog där det förekommer asp, eftersom aspen fungerar som mellanvärd för den rostsvamp som orsakar sjukdomen. Barrträdsnunnans larver äter barr av både tall och gran.
Med ökat lövinslag ökar risken för däggdjursskador i plantskog, eftersom lövträd, speciellt asp, rönn och björk kan locka hjortdjur till beståndet. Älgarna skadar i allmänhet större plantor än vad rådjur och vitsvanshjort gör. Älgen är speciellt förtjust i toppskott av tall som vuxit i skuggan av lövsly. Risken för hjortdjursskador kan minskas om man anlägger blandbestånd bestående av både gran och tall. Älgen skadar sällan granplantor. Rådjur och vitsvanshjort kan däremot förstöra också granplantornas toppskott.