Kärr och myr är båda trädbevuxna torvmarkstyper. Samtliga kärrtyper i naturtillstånd eller nära naturtillstånd är klassificerade som hotade. Sådana kärr och myrar som fortfarande används för virkesproduktion kan behandlas så att deras vattenhushållning, mikroklimat och växtlighet bevaras eller återställs. Rekommendationerna kan också tillämpas på skötseln av försumpade moar och dikade kärr och myrar där man inte vill utföra iståndsättningsdikning av vattenvårds- eller andra skäl. Rekommendationer för hur kärr och myrar ska beaktas och behandlas: Lämna kärr och myrar vars vattenhushållning är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd utanför aktivt skogsbruk.Vid avverkning i kärr eller på myrar vars vattenhushållning är i naturtillstånd, utför åtgärderna så att deras vattenhushållning och mikroklimat bevaras. Det här kan göras till exempel genom kontinuerlig beståndsvård och plockhuggning, kombinerat med naturlig förnyelse i form av luckhuggning.Förnya likåldrig skog genom avverkning i skärmställning eller genom att driva upp beståndet i två skikt. Friställ sedan underväxten efterhand. Upprätthåll ett rikligt lövinslag i skogsvårdens alla skeden, då förbättras avdunstningen i beståndet samtidigt som förutsättningarna för naturlig förnyelse blir bättre och underväxten hålls livskraftig. Kalavverka inte objekt som ska förnyas. Kalavverkning innebär en kraftig förändring av mikroklimatet och leder till en snabb höjning av grundvattenytan, vilket i sin tur ger upphov till ett dräneringsbehov. Utför inte dikning eller dikningshögläggning eftersom de leder till att objektet torkar ut permanent. Utför avverkningarna under tjälperioden. Gynna fågellivet genom att inte utföra avverkningar under häckningsperioden (medlet av april till slutet av juni).Övergångszoner mellan torvmark och fastmark är värdefulla objekt både med tanke på mångfalden, viltet och landskapet. De här värdena bevaras bäst på följande sätt. Lämna en trädbevuxen övergångszon mellan torvmarken och fastmarken obehandlad för att gynna bl.a. skogshönsfåglarna och deras kycklingar. Lämna övergångszonen helt utan åtgärder om den är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Det samma gäller för små fastmarksnäs som är inskjutna i torvmarken. Utför bara försiktig plockhuggning om trädbeståndet i övergångszonen inte längre är i naturtillstånd. Avlägsna inget av de trädslag som förekommer fullständigt. Lämna en trädremsa av varierande bredd också på fastmarkssidan i de fall övergångszonen annars är smal.&nbsp;Vid skötsel av övergångszonen är målsättningen är att träden blir mindre längre ut mot torvmarken.&nbsp;Bevara det skydd underväxten ger åt viltet så väl som möjligt i samband med eventuell förröjning. Det här gäller särskilt i den del som vetter ut mot torvmarken.&nbsp;Undvik att söndra markytan i övergångszonen. Bevara bärriset, i synnerhet blåbärsris, men också lingonris och kråkris. Återställ om möjligt den naturliga vattenhushållningen i torvmarken och laggen.Utför inte iståndsättningsdikning eller stubbrytning i övergångszonen så att risväxtligheten bevaras så bra som möjligt.Lämna laggdiket på fastmarkssidan orensat vid iståndsättningsdikning och fyll eller plugga det gärna så att vattenhushållningen i övergångszonen återställs och träden längs diket bevaras. Obehandlad skog i övergångszoner mot torvmark är utmärkta livsmiljöer för våra skogshönsfåglar. Bild: © Saara Lilja-Rothsten.

**Kärr** och **myr** är båda trädbevuxna torvmarkstyper. Samtliga kärrtyper i naturtillstånd eller nära naturtillstånd är klassificerade som hotade. Sådana kärr och myrar som fortfarande används för virkesproduktion kan behandlas så att deras vattenhushållning, mikroklimat och växtlighet bevaras eller återställs. Rekommendationerna kan också tillämpas på skötseln av försumpade moar och dikade kärr och myrar där man inte vill utföra iståndsättningsdikning av vattenvårds- eller andra skäl.
Rekommendationer för hur kärr och myrar ska beaktas och behandlas:
- Lämna kärr och myrar vars vattenhushållning är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd utanför aktivt skogsbruk.
- Vid avverkning i kärr eller på myrar vars vattenhushållning är i naturtillstånd, utför åtgärderna så att deras vattenhushållning och mikroklimat bevaras. Det här kan göras till exempel genom kontinuerlig beståndsvård och plockhuggning, kombinerat med naturlig förnyelse i form av luckhuggning.
- Förnya likåldrig skog genom avverkning i skärmställning eller genom att driva upp beståndet i två skikt. Friställ sedan underväxten efterhand.
- Upprätthåll ett rikligt lövinslag i skogsvårdens alla skeden, då förbättras avdunstningen i beståndet samtidigt som förutsättningarna för naturlig förnyelse blir bättre och underväxten hålls livskraftig.
- Kalavverka inte objekt som ska förnyas. Kalavverkning innebär en kraftig förändring av mikroklimatet och leder till en snabb höjning av grundvattenytan, vilket i sin tur ger upphov till ett dräneringsbehov. Utför inte dikning eller dikningshögläggning eftersom de leder till att objektet torkar ut permanent.
- Utför avverkningarna under tjälperioden.
- Gynna fågellivet genom att inte utföra avverkningar under häckningsperioden (medlet av april till slutet av juni).

**Övergångszoner mellan torvmark och fastmark** är värdefulla objekt både med tanke på mångfalden, viltet och landskapet. De här värdena bevaras bäst på följande sätt.
- Lämna en trädbevuxen övergångszon mellan torvmarken och fastmarken obehandlad för att gynna bl.a. skogshönsfåglarna och deras kycklingar.
- Lämna övergångszonen helt utan åtgärder om den är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Det samma gäller för små fastmarksnäs som är inskjutna i torvmarken.
- Utför bara försiktig plockhuggning om trädbeståndet i övergångszonen inte längre är i naturtillstånd. Avlägsna inget av de trädslag som förekommer fullständigt.
- Lämna en trädremsa av varierande bredd också på fastmarkssidan i de fall övergångszonen annars är smal.
- Vid skötsel av övergångszonen är målsättningen är att träden blir mindre längre ut mot torvmarken.
- Bevara det skydd underväxten ger åt viltet så väl som möjligt i samband med eventuell förröjning. Det här gäller särskilt i den del som vetter ut mot torvmarken.
- Undvik att söndra markytan i övergångszonen. Bevara bärriset, i synnerhet blåbärsris, men också lingonris och kråkris.
- Återställ om möjligt den naturliga vattenhushållningen i torvmarken och laggen.
- Utför inte iståndsättningsdikning eller stubbrytning i övergångszonen så att risväxtligheten bevaras så bra som möjligt.
- Lämna laggdiket på fastmarkssidan orensat vid iståndsättningsdikning och fyll eller plugga det gärna så att vattenhushållningen i övergångszonen återställs och träden längs diket bevaras.

Det idkas fortfarande skogsbruk på en del odikade torvmarker, vilket kan försämra deras kvalitet och naturtillstånd. Särskilt problematiskt är ofta att bevara små torvmarksobjekt i naturtillstånd i samband med skogsbruksåtgärder eftersom deras vattenhushållning eller mikroklimat kan påverkas även om åtgärder som avverkning och markberedning inte skulle vidtas på själva objekten.

Torvmarker

Beaktande och behandling av torvmarker

Snöskador förekommer i hela landet.&nbsp;Vanligast är de i östra och norra Finland, speciellt på områden som ligger högt över havet (minst 180 meter ö.h.) där det finns risk för upplega.&nbsp;Lehtonen, I., Kämäräinen, M., Gregow, H., Venäläinen, A., Peltola, H. 2016. Heavy snow loads in Finnish forests respond regionally asymmetrically to projected climate change. Nat. Hazards Earth Syst. Sci., 16(10): 2259-2271.Även i terräng som inte ligger lika högt över havet förekommer rätt ofta mindre omfattande snöskador.&nbsp;De är framför allt vanliga på vattendelarområden och i områden med kuperad terräng. Snöskador är vanligast i unga trädbestånd, där tung, våt snö och underkylt regn tynger ner trädtopparna så att de brister.&nbsp;I riskzonen finns speciellt tallbestånd och björkbestånd som länge har varit övertäta och nyss har gallrats Peltola, H., Kellomäki, S., Väisänen, H., Ikonen, V-P. 1999. A mechanistic model for assessing the risk of wind and snow damage to single trees and stands of Scots pine, Norway spruce and birch. Canadian Journal of Forest Research 29:647-661.Päätalo, M-L., Peltola, H., Kellomäki, S. 1999. Modelling the risk of snow damage to forests under short-term snow loading. Forest Ecology and Management 116:51-70. . Risken störst efter gallring I gallringsskogar är risken för snöskador störst strax efter gallringen och en eventuell gödsling Lehtonen, I., Kämäräinen, M., Gregow, H., Venäläinen, A., Peltola, H. 2016. Heavy snow loads in Finnish forests respond regionally asymmetrically to projected climate change. Nat. Hazards Earth Syst. Sci., 16(10): 2259-2271..&nbsp;Röjning och gallring vid rätt tidpunkt är det bästa sättet att motverka snöskador. Då blir träden inte långa och klena.&nbsp;Genom val av rätt trädslag på områden som är särskilt utsatta för snöskador kan man också minska snöskaderisken i viss mån Peltola, H., Kellomäki, S., Väisänen, H., Ikonen, V-P. 1999. A mechanistic model for assessing the risk of wind and snow damage to single trees and stands of Scots pine, Norway spruce and birch. Canadian Journal of Forest Research 29:647-661.. På områden med stor risk för snöskador i östra och norra Finland kan man överväga att satsa på kontinuerlig beståndsvård också på relativt karga ståndorter.&nbsp;På de här områdena är det också bra att se till att det finns ett lövinslag i bestånden.&nbsp;Vid plantering kan man plantera gran och tall turvis. Då klimatet blir varmare kommer risken för snöskador att öka ytterligare i östra och norra Finland, men minska i södra Finland&nbsp;Lehtonen, I., Kämäräinen, M., Gregow, H., Venäläinen, A., Peltola, H. 2016. Heavy snow loads in Finnish forests respond regionally asymmetrically to projected climate change. Nat. Hazards Earth Syst. Sci., 16(10): 2259-2271.(bild).&nbsp;Under de närmaste decennierna kan det fortfarande förekomma snöoväder med stora mängder tung blöt snö i södra Finland, vilket tillsammans med avsaknad av tjäle kan förvärra skadorna.&nbsp;Mest utsatta är bestånd som ligger på höga kullar.&nbsp;I riskzonen finns också tallbestånd och björkbestånd som länge har varit övertäta och nyss har gallrats. Den årliga snöbelastningen (kg/m²) under persioden 1981-2010 och prognosen (baserad på klimatförändringsscenariet RPC8.5) för perioden 2070-2090 enligt Meteorologiska institutets modeller. Siffervärdena till höger i kartorna visar medeltalet av den relativa förändringen. Bild: © Meteorologiska institutet

Snöskador förekommer i hela landet. Vanligast är de i östra och norra Finland, speciellt på områden som ligger högt över havet (minst 180 meter ö.h.) där det finns risk för upplega. Även i terräng som inte ligger lika högt över havet förekommer rätt ofta mindre omfattande snöskador. De är framför allt vanliga på vattendelarområden och i områden med kuperad terräng.
Snöskador är vanligast i unga trädbestånd, där tung, våt snö och underkylt regn tynger ner trädtopparna så att de brister. I riskzonen finns speciellt tallbestånd och björkbestånd som länge har varit övertäta och nyss har gallrats[ ](https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/toimenpiteet/metsien-terveydesta-huolehtiminen/yleistietoa%23reference-249).

# Förebygg snöskador

## Risken störst efter gallring

I gallringsskogar är risken för snöskador störst strax efter gallringen och en eventuell gödsling . Röjning och gallring vid rätt tidpunkt är det bästa sättet att motverka snöskador. Då blir träden inte långa och klena. Genom val av rätt trädslag på områden som är särskilt utsatta för snöskador kan man också minska snöskaderisken i viss mån .
På områden med stor risk för snöskador i östra och norra Finland kan man överväga att satsa på kontinuerlig beståndsvård också på relativt karga ståndorter. På de här områdena är det också bra att se till att det finns ett lövinslag i bestånden. Vid plantering kan man plantera gran och tall turvis.
Då klimatet blir varmare kommer risken för snöskador att öka ytterligare i östra och norra Finland, men minska i södra Finland (bild). Under de närmaste decennierna kan det fortfarande förekomma snöoväder med stora mängder tung blöt snö i södra Finland, vilket tillsammans med avsaknad av tjäle kan förvärra skadorna. Mest utsatta är bestånd som ligger på höga kullar. I riskzonen finns också tallbestånd och björkbestånd som länge har varit övertäta och nyss har gallrats.

Snöskador förekommer i hela landet, men de är vanligast i norra Finland. Snöskador är vanligast i övertäta, unga trädbestånd. Röjning och första gallring är det bästa sättet att motverka snöskador.

Vårda skogens hälsa

Snöskador förekommer i hela landet, men de är vanligast i norra Finland. Snöskador är vanligast i övertäta, unga trädbestånd. Röjning och första gallring är det bästa sättet att motverka snöskador. 

Förebygg snöskador

Behovet av förröjning är större om skogen är oskött Om plantskogsröjningen har utförts vid rätt tidpunkt och varit tillräckligt kraftig är det ofta onödigt med förröjning i första gallringar. Störst är behovet av förröjning i klenare gallringsskog där plantskogsvården utförts bristfälligt. Utförande av förröjning Behovet av förröjning bedöms utgående från objektet och drivningsmetoden. Vid uttag av slanor är förröjning nödvändig. Vid helträdsavverkning utförs röjning däremot sällan. Det är bra att på förhand komma överens med den som utför drivningen om och hur en förröjning ska utföras. Redan en siktröjning underlättar betydligt maskinell avverkning, minskar risken för stamskador och gör objektet mer attraktivt för virkesköpare. Förröjningen utgör en förutsättning för en lyckad drivning och kanske till och med för hela virkesförsäljningen.&nbsp;Innan förröjningen utförs bör man ta reda på om skogsägaren vill att det sparas underväxt med tanke på kontinuerlig beståndsvård eller av andra skäl, t.ex. med tanke på landskaps-, natur- eller viltvård. Förröjningen ska utföras i god tid, helst ett år före avverkningen. Då hinner den röjda underväxten falla omkull och snön pressa ner den mot marken. På torvmarker ska förröjningen inte utföras alltför tidigt på grund av risken för kraftigt slyuppslag från röjda björkar. Så länge den röjda underväxten är färsk förbättrar den dessutom markens bärighet, särskilt på torvjordar och andra marker med dålig bärighet och i synnerhet vid helträdsavverkning eftersom skördaren inte då lämnar toppar och kvistar på körstråket. En förröjd stämplingspost är intressantare för en köpare och för den som utför drivningen än en oröjd. Det här visar sig ofta för skogsägaren i form av ett högre rotpris. Om skördarföraren har bra sikt (som tumregel i medeltal 30 meter) hjälper det föraren att fatta rätt beslut beträffande vilka stammar som ska fällas, och samtidigt blir drivningskvaliteten bättre. Å andra sidan kan utvecklingsduglig underväxt också ha ett ekonomiskt värde om man vill driva upp beståndet i två skikt. Följande regel kan användas som en vägledande indikation på behovet av röjning: Förröjning utförs om antalet över 2 m höga stammar är över 2 000 st/ha för granunderväxt&nbsp;över 3 000 st/ha om underväxten består av olika trädslag&nbsp;över 4 000 st/ha om underväxten består av lövträd&nbsp;Förröjning görs bara på sådan ställen på stämplingsposten där det finns ett klart behov. Anpassad förröjning Vid anpassad förröjning fälls sådana stammar som inte duger till gagnvirke eller energived och i synnerhet sådan underväxt som hindrar sikten eller som gör det svårt för avverkningsaggregatet att nå stammen. Man ska inte röja underväxt som inte stör avverkningen eftersom det höjer kostnaderna, minskar mångfalden och försämrar levnadsförhållandena för viltet.&nbsp;Dessutom rekommenderas att man lämnar 4-5 viltbuskagen per hektar med tanke på djur och andra organismer. Röj kring gagnvirkes- och energivedsstammar.&nbsp;Röj också sådan granunderväxt som är över 2 meter hög och som stör sikten. Kapa den underväxt som växer nära en gagnvirkesstam så att stubbarna blir låga och så att stammarna faller utåt från gagnvirkesstammen sett.&nbsp;Om granunderväxten är livskraftig och den ska utnyttjas för framtida virkesproduktion, röj då bara kring de gagnvirkesstammar som ska avlägsnas.&nbsp;Det är bra att på lämpliga ställen lämna underväxt som viltbuskage.&nbsp;Objekt som ekonomiskt sett är lågproduktiva ska man helst lämna oröjda. Sådana är t.ex. fuktiga svackor, övergångszoner, bergbunden mark och andra områden där tillväxten är långsam. Vid anpassad förröjning röjs underväxten kring sådana stammar som ska fällas, stammar som inte duger till energived och annan underväxt som hindrar sikten i samband med virkesdrivningen. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Om plantskogsvården har blivit eftersatt eller röjningen inte varit tillräckligt kraftig är förröjning nödvändig för att maskinell drivning ska kunna utföras. Bild: © Kalle Kärhä.

# Förröjning vid uttag av energived

## Behovet av förröjning är större om skogen är oskött

Om plantskogsröjningen har utförts vid rätt tidpunkt och varit tillräckligt kraftig är det ofta onödigt med förröjning i första gallringar. Störst är behovet av förröjning i klenare gallringsskog där plantskogsvården utförts bristfälligt.

# Förröjning vid uttag av energived

## Utförande av förröjning

Behovet av förröjning bedöms utgående från objektet och drivningsmetoden. Vid uttag av slanor är förröjning nödvändig. Vid helträdsavverkning utförs röjning däremot sällan. Det är bra att på förhand komma överens med den som utför drivningen om och hur en förröjning ska utföras.
Redan en siktröjning underlättar betydligt maskinell avverkning, minskar risken för stamskador och gör objektet mer attraktivt för virkesköpare. Förröjningen utgör en förutsättning för en lyckad drivning och kanske till och med för hela virkesförsäljningen. Innan förröjningen utförs bör man ta reda på om skogsägaren vill att det sparas underväxt med tanke på kontinuerlig beståndsvård eller av andra skäl, t.ex. med tanke på landskaps-, natur- eller viltvård.
Förröjningen ska utföras i god tid, helst ett år före avverkningen. Då hinner den röjda underväxten falla omkull och snön pressa ner den mot marken. På torvmarker ska förröjningen inte utföras alltför tidigt på grund av risken för kraftigt slyuppslag från röjda björkar. Så länge den röjda underväxten är färsk förbättrar den dessutom markens bärighet, särskilt på torvjordar och andra marker med dålig bärighet och i synnerhet vid helträdsavverkning eftersom skördaren inte då lämnar toppar och kvistar på körstråket.

En förröjd stämplingspost är intressantare för en köpare och för den som utför drivningen än en oröjd. Det här visar sig ofta för skogsägaren i form av ett högre rotpris. Om skördarföraren har bra sikt (som tumregel i medeltal 30 meter) hjälper det föraren att fatta rätt beslut beträffande vilka stammar som ska fällas, och samtidigt blir drivningskvaliteten bättre. Å andra sidan kan utvecklingsduglig underväxt också ha ett ekonomiskt värde om man vill driva upp beståndet i två skikt.
Följande regel kan användas som en vägledande indikation på behovet av röjning:
Förröjning utförs om antalet över 2 m höga stammar är

- över 2 000 st/ha för granunderväxt
- över 3 000 st/ha om underväxten består av olika trädslag
- över 4 000 st/ha om underväxten består av lövträd
Förröjning görs bara på sådan ställen på stämplingsposten där det finns ett klart behov.

# Förröjning vid uttag av energived

## Anpassad förröjning

Vid anpassad förröjning fälls sådana stammar som inte duger till gagnvirke eller energived och i synnerhet sådan underväxt som hindrar sikten eller som gör det svårt för avverkningsaggregatet att nå stammen. Man ska inte röja underväxt som inte stör avverkningen eftersom det höjer kostnaderna, minskar mångfalden och försämrar levnadsförhållandena för viltet. Dessutom rekommenderas att man lämnar 4-5 viltbuskagen per hektar med tanke på djur och andra organismer.
- Röj kring gagnvirkes- och energivedsstammar.
- Röj också sådan granunderväxt som är över 2 meter hög och som stör sikten.
- Kapa den underväxt som växer nära en gagnvirkesstam så att stubbarna blir låga och så att stammarna faller utåt från gagnvirkesstammen sett.
- Om granunderväxten är livskraftig och den ska utnyttjas för framtida virkesproduktion, röj då bara kring de gagnvirkesstammar som ska avlägsnas.
- Det är bra att på lämpliga ställen lämna underväxt som viltbuskage.
Objekt som ekonomiskt sett är lågproduktiva ska man helst lämna oröjda. Sådana är t.ex. fuktiga svackor, övergångszoner, bergbunden mark och andra områden där tillväxten är långsam.

Med förröjning avses den röjning av underväxt som utförs före virkesdrivningen för att underlätta drivningsarbetet. Syftet med förröjningen är att förbättra produktiviteten vid avverkningen och kvaliteten på virkesdrivningen, samt att minska drivningsskadorna.

Drivning av energived i skött och oskött gallringsskog

Förröjning

Första gallring

Med förröjning avses den röjning av underväxt som utförs före virkesdrivningen för att underlätta drivningsarbetet. Syftet med förröjningen är att förbättra produktiviteten vid avverkningen och kvaliteten på virkesdrivningen, samt att minska drivningsskadorna. 

Förröjning vid uttag av energived

Gallringar kan ge variation i landskapet Om man vill öppna landskapet ska man gallra kraftigare än normalt, men man bör också beakta risken för vind- och snöskador i beståndet. En gallring öppnar sikten framför allt i unga och täta skogar. Genom att ta ut grot blir det lättare att röra sig i skogen. Efter en gallring kommer det in mer ljus i beståndet och det förbättrar tillväxtförutsättningarna för växter i fältskiktet. Man kan skapa variation i ett bestånd genom att variera gallringsstyrkan och lämna små områden ogallrade. Genom att gynna en blandskogsstruktur och spara underväxt på lämpliga ställen kan man främja också de landskapsmässiga målen. Speciellt längs vägar och i kanterna av öppna ytor kan man kan lyfta fram enskilda trädindivider som är betydelsefulla för landskapet genom att gallra trädbeståndet runt dem. I tätortsnära skogar rekommenderas ändå att bibehålla möjligast täta insynsskydd mellan t.ex. friluftsleder, trafikleder och bostadsområden.

# Beakta landskapet vid beståndsvårdande avverkningar

## Gallringar kan ge variation i landskapet

Om man vill öppna landskapet ska man gallra kraftigare än normalt, men man bör också beakta risken för vind- och snöskador i beståndet. En gallring öppnar sikten framför allt i unga och täta skogar. Genom att ta ut grot blir det lättare att röra sig i skogen. Efter en gallring kommer det in mer ljus i beståndet och det förbättrar tillväxtförutsättningarna för växter i fältskiktet.
Man kan skapa variation i ett bestånd genom att variera gallringsstyrkan och lämna små områden ogallrade. Genom att gynna en blandskogsstruktur och spara underväxt på lämpliga ställen kan man främja också de landskapsmässiga målen. Speciellt längs vägar och i kanterna av öppna ytor kan man kan lyfta fram enskilda trädindivider som är betydelsefulla för landskapet genom att gallra trädbeståndet runt dem. I tätortsnära skogar rekommenderas ändå att bibehålla möjligast täta insynsskydd mellan t.ex. friluftsleder, trafikleder och bostadsområden.

Om man vill betona landskapsaspekterna i samband med beståndsvårdande avverkningar så är det viktigt att identifiera de landskapsfaktorer som man vill lyfta fram i samband med åtgärden. Genom att gallra ett trädbestånd kan man öppna upp landskapet och påverka beståndets struktur, bland annat trädslagsfördelningen.

Senare gallringar

Vård av skogslandskapet

Beakta landskapet vid beståndsvårdande avverkningar

Text VId beståndsvård trädskiktvis börjar omloppstiden från förnyandet av skogen, framskrider till plantskogsstadiet, vidare till klenare och grövre gallringsskog och avslutas med förnyelseavverkning. Den optimala omloppstiden beror på objektets särdrag och skogsägarens mål. Faser inom omloppstiden hos ett enskiktat grandominerat bestånd.

Den tid som en trädgeneration sköts kallas omloppstid. Omloppstiden är alltså den tid som förflyter mellan anläggandet av ett nytt bestånd och förnyelseavverkning.

VId beståndsvård trädskiktvis börjar omloppstiden från förnyandet av skogen, framskrider till plantskogsstadiet, vidare till klenare och grövre gallringsskog och avslutas med förnyelseavverkning. Den optimala omloppstiden beror på objektets särdrag och skogsägarens mål.

Omloppstid

Text En oskött plantskog och en försenad första gallring leder till att träden växer för tätt och tävlar om ljus och näringsämnen. Detta leder till att beståndet utvecklas till en störskog: stammarnas diameter blir liten, kronorna förminskas, risken för snö- och stormskador ökar och produktionen av stock blir sämre. Ett bestånd som har utvecklats till en störskog är en utmaning i kommande beståndsvård.

När ett bestånd utvecklas till en störskog är det fråga om en situation där träden står för tätt. Stammarna växer i höjden, men grovleksutvecklingen är svag.

En oskött plantskog och en försenad första gallring leder till att träden växer för tätt och tävlar om ljus och näringsämnen. Detta leder till att beståndet utvecklas till en störskog: stammarnas diameter blir liten, kronorna förminskas, risken för snö- och stormskador ökar och produktionen av stock blir sämre. Ett bestånd som har utvecklats till en störskog är en utmaning i kommande beståndsvård.

Störskog

När ett bestånd utvecklas till en störskog är det fråga om en situation där träden står för tätt. Stammarna växer i höjden, men grovleksutvecklingen är svag. 

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Att ställa mål för sitt skogsbruk

**Frågor som hjälper till att ställa mål för skogsinnehavet**

Skogsägaren fastställer själv målen för sitt skogsinnehav. Skogsfunktionärens uppgift är att erbjuda olika alternativa lösningar som bidrar till att uppnå målen. Det är viktigt att göra en så objektiv bedömning som möjligt av fördelarna och nackdelarna med olika metoder och vilka möjligheter och risker de medför.
Det är viktigt att känna till skogsägarens mål för att kunna prioritera olika alternativ i skogsvården. Besluten kan omfatta hela skogsinnehavet, skogsfastigheten, ett bestånd eller ett visst objekt i skogen. Skogsägarens mål gällande ekonomin, naturen, rekreationen och bromsandet av klimatförändringen kan variera en hel del beroende på vilken av de här nivåerna besluten gäller.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Att ställa mål för sitt skogsbruk

**Skogsägarens målprioriteringar**

Med hjälp av följande frågor kan skogsägaren själv bedöma skogens betydelse och sätta mål för sitt skogsinnehav.
**Allmänna målsättningar och värderingar**Varför vill jag vara skogsägare? Vad betyder den här skogen för mej? Vilken nytta förväntar jag mej att skogen ska ge? Hurdan skog vill jag lämna efter mej till följande ägare? Hur skulle jag vilja att min skog utvecklas? Ser jag några konflikter mellan mina olika mål? **Ekonomiska värden**Hur viktiga är inkomsterna från skogen för mej, nu och i framtiden? Vilka är mina förväntningar beträffande värdestegringen för skogsfastigheten? Vilka slags arbeten är jag själv villig att utföra när det gäller administrationen av skogsinnehavet och den praktiska skogsvården, och vilka tjänster vill jag köpa in? **Naturvärden**Hur viktigt är det för mej att värna om den biologiska mångfalden i min ekonomiskog, till exempel genom att lämna grov, död ved kvar i skogen? Hur stor andel av skogen vill jag skydda? Hur viktigt är det för mej att värna om vattendragen och miljön i samband med skogsvårdsåtgärder? **Rekreationsvärden**Hur viktigt är det för mej att min skog lämpar sig för rekreation? Vilket slags skogslandskap uppskattar jag? Vilket slags skogslandskap uppskattar jag inte? **Bromsande av klimatförändringen**Hur viktigt är det för mej att bromsa klimatförändringen med hjälp av min egen skog?

Rekommendationerna för skogsvård ger flera alternativa verksamhetsmodeller för skötseln av en skogsfastighet. De här modellerna kan tillämpas som sådana eller så kan de kombineras enligt skogsägarens önskemål. En av verksamhetsmodellerna som beskrivs här nedan betonar en balans mellan olika mål.
Vid sidan av de egna målen bör skogsägaren beakta lagstiftningen och de krav som den frivilliga skogscertifieringen (PEFC™ ja FSC®) ställer.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Bromsning av klimatförändringen som prioritet vid skötseln en skogsfastighet

Skogen kan bromsa klimatförändringen på två sätt, dels genom att fungera som en förnybar energi- och råvaruresurs, dels genom att fungera som kolsänka och kolförråd. En betydande del av kolet i skogen finns lagrad i marken, särskilt på torvmark. Skogens kolbalans kan användas som mätare av skogsbrukets inverkan på klimatet. I kolbalansen ingår också det kol som förts bort med avverkat virke.
Vid prioritering av skogsbrukets klimatpåverkan kan man särskilja mellan två olika tillvägagångssätt: Man kan sträva till att binda så mycket kol som möjligt i själva trädbeståndet och på det sättet producera så mycket råvara som möjligt för produktion av träbaserade produkter. Samtidigt ser man då till att upprätthålla markens kolförråd. Man kan sträva till att lagra så mycket kol som möjligt i trädbeståndet och marken och försöka hålla växthusgasbalansen så gynnsam som möjligt.
Tanken bakom det första alternativet är att träbaserade produkter utgör ett kolförråd i sig, och att de här produkterna dessutom kan ersätta produkter som är mer skadliga för klimatet. Det andra alternativet betonar möjligheten att binda så mycket kol som möjligt i skogen och undvika utsläpp av växthusgaser.

De verksamhetsmodeller som här presenteras är avsedda att fungera som stöd för planeringen av ett skogsbruk som prioriterar en bromsning av klimatförändringen.
**Verksamhetsmodellen Produktbaserad kollagring**Den här verksamhetsmodellen baserar sig på att förbättra tillväxten och kolbindningen och en effektiv produktion av träråvara för vidareförädling. Samtidigt ser man till att upprätthålla markens kolförråd på både kort och lång sikt. En skogsägare kan inte bestämma hur det sålda virket ska användas, men nog påverka vilket slag av virke som produceras i den egna skogen. Ett av grundantagandena i den här modellen är att virket som avverkas görs till produkter där kolet lagras och/eller produkterna ersätter fossila råvaror. Hur länge kolet lagras i produkterna varierar mycket beroende på hur träprodukterna används och på deras livscykel. Byggnadsmaterial hör till de träprodukter som bevaras allra längst. I den här verksamhetsmodellen maximeras virkesproduktionen (m3/ha/a) och kolbindningen på skogsfastigheten, samtidigt som man utnyttjar den värdetillväxt som produktion av grövre virke innebär och beaktar skaderiskerna. Investeringarna i skogsvård och avverkningar syftar till att: 1) gynna beståndens livskraft och diameterutveckling 2) styra trädens utveckling och kolbindning till de träd som producerar industriduglig råvara 3) förnya skogen då volym- och värdetillväxten underskrider det mål som skogsägaren satt. De investeringar som görs enligt den här modellen syftar till att öka tillväxten och därmed avverkningsmängderna och kassaflödet. Om de investeringar som gjorts för att öka tillväxten, kolbindningen och diametertillväxten inte leder till motsvarande ökning av avverkningsintäkterna, sjunker avkastningen av det kapital som är bundet i skogen och därmed också skogsbrukets lönsamhet. **Frågor att ställa innan verksamhetsmodellen tas i bruk**De här frågorna hjälper till vid bedömningen av om planerna för skogsfastighetens skötsel är i enlighet med målen. 1) Satsas det tillräckligt på att främja skogens tillväxt med tanke på skogens tillstånd och ståndorternas egenskaper? Åtgärderna kan utgöras av t.ex. gödsling, användning av förädlat odlingsmaterial och snabb förnyelse efter slutavverkning, antingen genom odling eller på naturlig väg. 2) Maximerar skogsvården virkesproduktion och kolbindning samtidigt som värdetillväxten beaktas? 3) Är kolbalansen, dvs. balansen mellan trädbeståndets kolbindning och -utsläpp, neutral på lång sikt (över 50 år)? 4) Förnyas eller beskogas sådana områden som är i virkesproduktionsmässig underproduktion, t.ex. trädfattiga eller skadedrabbade objekt?
**Verksamhetsmodellen Skogsbaserad kollagring**Den här verksamhetsmodellen baserar sig på att öka kolförrådet i trädbestånd och mark, särskilt på kort sikt (under 25 år). En ökning av kolförrådet gynnas här på bekostnad av avverkningsintäkterna. På längre sikt sköts skogen så att skogsvård och avverkningar utförs med det primära målet att upprätthålla kolförrådet i trädbestånd och mark. Den här verksamhetsmodellen förutsätter att man är medveten om och kan hantera de risker som är förknippade med äldre skogar. På mycket lång sikt, kanske hundratals år, leder den här modellen till att kolförrådet i skogen fylls och inte mera ökar nämnvärt. Hur länge det här tar varierar mycket beroende på objektet. **Effekter på kort sikt (<25 år)**Det mest effektiva sättet att ackumulera kol i skogens kolförråd är att inte utföra några andra avverkningar än sådana som upprätthåller skogens hälsa. På kort sikt ökar också kolbindningen. **Effekter på lång sikt (>50 år)**Om inga avverkningar utförs leder det på längre sikt till att kolbindningen minskar och att virkesproduktionspotentialen sjunker. Detta beror på att den årliga tillväxten minskar då skogen blir äldre. Samtidigt minskar också ackumulationen av kol. Kolförrådet i träd och mark bibehålls däremot också om skogen åldras. Då skogen blir äldre ökar risken för skogsskador, men risknivån och dess ekonomiska betydelse varierar mycket från ett objekt till ett annat Om skogsägaren inte får någon ersättning för den ökade inlagringen av kol, kommer avkastningen av skogskapitalet på sikt att sjunka, och därmed också skogsbrukets lönsamhet. **Frågor att ställa innan verksamhetsmodellen tas i bruk**1) Utgör trädbeståndet och marken en kolsänka, dvs. binder de mer kol än de avger? 2) Går det att undvika andra avverkningar än sådana som förhindrar att skogen blir översluten eller drabbas av skogsskador? 3) Kan trädens tillväxt ökas genom gödsling? 4) Har man för avsikt att beskoga områden som är i underproduktion men som lämpar sig för virkesproduktion? 5) Lämnas död ved kvar i skogen för att öka markens kolförråd? 6) Kan utsläppen av kraftiga växthusgaser från torvmarker förhindras? 7) Om något bestånd måste förnyas, lämnas stubbarna då kvar? 8) Har man för avsikt att skydda sådana objekt som samtidigt kan bidra till den biologiska mångfalden och till lagringen av kol?

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Målavvägd verksamhetsmodell

Den här verksamhetsmodellen baserar sig på en samtidig avvägning av mål som berör ekonomisk lönsamhet, tryggande av mångfalden, främjande av rekreationsbruk och bromsning av klimatförändringen.

**Målavvägd verksamhetsmodell***De här frågorna hjälper till att bedöma om planerna för skogsfastighetens skötsel är i enlighet med målen.***Ekonomi**Allmän beskrivning: Skogen ger ett ekonomiskt resultat vilket innebär att skogsägandet är lönsamt. Den ekonomiska verksamheten är långsiktig och sträcker sig över eventuella ägarbyten. Skogens olika ekosystemtjänster kan bidra till skogsbrukets intäkter. Frågor att ställa: 1) Ger skogen mer intäkter än de kostnader skötseln orsakar? 2) Är de risker som klimatförändringen medför beaktade? **Natur**Allmän beskrivning: Skogsekosystemets mångfald är tryggad. Vattendragens tillstånd försämras inte på grund av skogsbruksåtgärder. Frågor att ställa: 1) Har lagobjekten avgränsats så att inga åtgärder vidtas på dem? 2) Har naturvårdsträd och grov, död ved lämnats kvar i skogen? 3) Har man lämnat skyddszoner längs vattendrag och småvatten och beaktat vattenvården i samband med markberedning och iståndsättningsdikning? 4) Är skogens åldersstruktur och trädslagsfördelning sådan att de stöder mångfalden? **Rekreation**Allmän beskrivning: Skogen ger möjligheter till olika slags rekreation. Frågor att ställa 1) Finns det i skogen svamp, bär eller andra naturprodukter som kan tas tillvara? 2) Har man beaktat landskapet och friluftslivet i samband med skogsvården? 3) Finns det några avtal beträffande jakt på fastigheten? **Bromsning av klimatförändringen**Allmän beskrivning: Trädbeståndet är friskt och livskraftigt, tillväxten är bra och kolbindningen fungerar. Skogens kolbalans (på lång sikt) är positiv då man beaktar både trädbeståndet, marken och träprodukterna. Frågor att ställa: 1) Växer det totala kolförrådet i trädbeståndet, marken och träbaserade produkter? 2) Avverkas sådan virkesråvara som ersätter icke förnybara råvaror? 3) Kan utsläppen av kraftiga växthusgaser från torvmarker förhindras?

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Exempel på målavvägning mellan ekonomisk virkesproduktion och bromsning av klimatförändringen

Exemplet utgår från en skött, 58 hektar stor skogsfastighet i södra Finland, med följande karaktäristika:
- utvecklingsklassfördelning: plantskog 15 %, klenare gallringsskog 16 %, grövre gallringsskog 47 % och förnyelsemogen skog 22 %.
- virkesförrådet på skogsmarken är 177 m3/ha och medeltillväxten 6,8 m3/ha/år.

- kolförrådet som är bundet i trädbeståndet och marken är ca 64 000 tC eller i medeltal 1 100 tC/ha. Trädbeståndets kolförråd är 13 700 tC medan markens kolförråd på basis av ståndortsklassen bedöms utgöra 50 300 tC.
För skogsfastigheten har tre olika scenarier för skogsvården har gjorts upp, för en tid på 20 år.
1. **Prioritering på ekonomisk virkesproduktion**
- Beräkningen baserar sig på ett maximerat nettonuvärde utan begränsningar.
2. **Bevarande av kolförrådet i skogen**
- Beräkningen baserar sig på ett maximerat nettonuvärde så att virkesförrådet inte tillåts minska under simuleringsperioden.
3. **Ökning av kolförrådet i skogen**
- Beräkningen baserar sig på ett maximerat nettonuvärde så att det årliga avverkningsuttaget tillåts vara högst hälften av den nuvarande tillväxten på fastigheten.
- Nästan all torvmarksskog (17 ha) har avgränsats utanför skogsbrukets åtgärder.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Exempel på målavvägning mellan ekonomisk virkesproduktion och bromsning av klimatförändringen

##  [Sammandrag av olika skogsvårdsscenarier i exemplet.](/sv/node/1327)

Table
| Scenario | Genomsnittliga avverknings-intäkter under nästa 20 år | Genomsnittliga kostnader under nästa 20 år | Nettointäkternas nuvärde med 3 % diskontoränta | Trädbeståndets medelvolym om 20 år | Skogens1 kolförråd om 20 år, totalt | Trädbeståndets värde om 20 år |
| --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- |
| A. | 23 400 €/år | - 2 800 €/år | 530 000 € | 101 m3 | 59 500 tC | 187 000 € |
| B. | 16 600 €/år | - 1 700 €/år | 460 000 € | 177 m3 | 65 700 tC | 400 000 € |
| C. | 8 600 €/år | - 900 €/år | 270 000 € | 231 m3 | 70 100 tC | 590 000 € |
1 Skogens kolförråd innefattar både kol som är bundet i trädbeståndet och i marken. Förändringarna i kolförrådet beror huvudsakligen på förändringarna i virkesförrådet. I kolförrådet i marken är förändringarna måttliga.
**Utgångspunkter för kalkylen:** Trädbeståndets årstillväxt har modellerats med hjälp av programmet IPTIM Assets som använder Naturresursinstitutets Motti-simuleringsgenerator/tillväxtmodeller för tillväxtprognosen. På figurnivå baserar sig åtgärdsalternativen på skogsvårdsrekommendationerna. Rotpriset för olika virkessortiment baserar sig på regionalt statistikförda priser under åren 2017-2021, som sedan konverterats till realpriser med hjälp av konsumentprisindexet. Som enhetspriser för skogsvårdsarbetena har använts regionalt statistikförda priser för år 2020. Vid beräkning av kolsänkan modelleras den årliga produktionen av förna, den naturliga avgången och hyggesresterna. Dessa används som ingångsvärden i Yasso-modellen som sedan ger en prognos för kolets omsättning i marken. Virkessortimenten som avverkas delas upp i fyra klasser, baserat på virkesanvändningsstatistik. (i) byggnadsmaterial, (ii) möbler och utbytbart byggnadsmaterial, (iii) böcker och kontorsprodukter, (iv) förpackningsmaterial, tidningar och byggnadsmaterial för engångsbruk. Kolförrådet i respektive klass har en egen halveringstid som varierar mellan 1 och 50 år.

Skogsägarens prioriteringar gällande ekonomin respektive kolbindningen har en stor betydelse för hur skogen ser ut efter 20 år. I alternativ A har man utnyttjat avverkningsmöjligheterna till fullo och intäkterna under de kommande decennierna blir inte lika stora. Å andra sidan bibehålls tillväxten på en hög nivå eftersom åldersstrukturen förändrats så att det nu finns mer ungskog. Alternativ C ger igen stora avverkningsmöjligheter. Om avverkningarna skjuts upp ytterligare kommer skogen att åldras och tillväxten avta. Dessutom ökar den naturliga avgången. I alternativ B upprätthålls både avverkningsmöjligheterna, kolförrådet och åldersstrukturen medan tillväxten bibehålls på samma nivå som tidigare.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Prioritering av naturvården vid skötsel av en skogslägenhet

Prioritering av naturvården innebär att naturvärdena betonas i samband med skötseln och användningen av skogen. Det här innebär i praktiken att naturvården i ekonomiskogen genomförs så att de överträffar de minimikrav som lagen ställer och att åtgärderna också är mer ambitiösa än skogscertifieringens (PEFC och FSC) krav.
För den som vill trygga och stärka naturens mångfald är det viktigt att känna till vilka naturvärden som finns på lägenheten och vilken potentialen är att utveckla dem. En skogsägare som vill prioritera naturvården bör vara väl bekant med sitt skogsinnehav och ge akt på vilka naturvärden där förekommer. Viktigast är att känna till vilka slags skogar, torvmarker, vattendrag och andra naturtyper och arter det finns på skogslägenheten och i närheten av den. Det här kan göras både ute i fält och genom att utnyttja befintliga datakällor, som [Minskog.fi](https://minskog.fi/) och [Laji.fi](https://laji.fi/) .
Om naturvärdena har identifierats och målen för naturvården fastställts blir det mycket lättare att välja rätt åtgärder och att rikta in dem på de bestånd och terrängavsnitt där effekten är störst med tanke på insatsen. I en naturvårdsinriktad skogsvård används de metoder och åtgärder som är i linje skogsägarens önskemål.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Naturvårdsinriktad skogsvård vid skötseln av en skogslägenhet

**Val av skogsvårdsprinciper och -metoder**

Huvudmålet för en naturvårdsinriktad skogsvård är att trygga mångfalden i naturen och att genomföra sådana naturvårdsåtgärder som stärker mångfalden. Naturvårdsinriktad skogsvård kan innebära att man behöver göra avkall på virkesproduktionen.
Centrala beslut och riktlinjer som behöver göras på lägenhetsnivå för att uppnå naturvårdsmålen:

Valet av skogsvårdsprincip avspeglas på vilka arter som trivs i skogen. En kombination av beståndsvård trädskiktsvis och kontinuerlig beståndsvård - och deras mellanformer - skapar fler livsmiljöer för de flesta arter jämfört med att bara använda en och samma skogsvårdsprincip. Genom att välja sådana skogsvårdsmetoder som stöder naturvården kan mångfalden bevaras bäst, de egentliga naturvårdsåtgärderna inte att förglömma.
Kompletterande frågor till stöd för beslutsfattandet:
- På vilka objekt är det motiverat att tillämpa kontinuerlig beståndsvård vilket innebär att området ständigt har ett skogstäcke?
- Hurdan åldersfördelning eftersträvas?

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Naturvårdsinriktad skogsvård vid skötseln av en skogslägenhet

**Stärkande av strukturdrag som är viktiga för mångfalden**

Identifieringen och tryggandet av naturobjekt utgör själva basen för tryggandet av mångfalden i naturen. En del av naturobjekten är skyddade genom lagstiftning eller beaktade i de krav som ingår i den frivilliga skogscertifieringen. En skogsägare kan ta beslutet att trygga och skydda flera objekt eller göra mer omfattande avgränsningar kring objekt som ska bevaras än vad lagen och certifikaten förutsätter. Kompletterande frågor till stöd för beslutfattandet:
- Finns det något mål för den skyddade skogsarealen?
- Vilka objekt vill man trygga utöver de lagstadgade naturobjekten genom eget beslut?
- Är det möjligt att få finansiering för skyddade objekt på lägenheten?

Strukturdrag som är viktiga för mångfalden har naturligtvis en stor betydelse för skogens mångfald. Mängden gamla och grova träd, död ved och lövträd förbättrar livsvillkoren för de arter som är beroende av dem. Det lönar sig att i första hand stärka sådana strukturdrag som förekommer naturligt, som t.ex. dödvedskontinuitet och aspkontinuitet.
Kompletterande frågor till stöd för beslutfattandet:
- Vilken är målnivån för mängden och kvaliteten av naturvårdsträd, död ved, högstubbar och viltbuskage?
- Förekommer det några sådana strukturdrag på lägenheten som kunde stärkas?
- Hur stort lövinslag och andel blandskog eftersträvas?
- Hur kan befintliga strukturdrag tryggas också vid framtida beståndsbehandling?

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Naturvårdsinriktad skogsvård vid skötseln av en skogslägenhet

**Upprätthållandet av ekologiska förbindelser i skogsnaturen**

Planeringen av naturvårdsåtgärder på landskaps- och regionnivå lägenhetsvis främjar naturvårdsåtgärdernas genomslagskraft och kostnadseffektiviteten i genomförandet av dem. Planmässighet gör det möjligt att bättre trygga de värdefullaste naturobjekten och upprätthålla en ekologisk växelverkan mellan dem. Kompletterande frågor till stöd för beslutfattandet:
- Finns det några sådana objekt på lägenheten där naturvården kan vara till nytta för så många arter som möjligt?
- Finns det några sådana objekt på lägenheten som är av mindre betydelse eller olönsamma med tanke på virkesproduktion, men som skulle gynna naturvården om man lämnar dem obehandlade och lämnar naturvårdsträd, död ved och viltbuskage i närheten av dem?
- Vilka naturvårdsåtgärder har verkställts annanstans på lägenheten?

Särskilt på områdesnivå är det viktigt att värdefulla livsmiljöer är länkade till varandra. Med detta avses att om en viss arts livsmiljö försvinner till följd av skogsvård eller naturens utveckling, kan arten hitta en motsvarande livsmiljö på lämpligt avstånd. Det är särskilt viktigt att fästa uppmärksamhet vid hur väl den äldre skogen är sammanlänkad på landskapsnivå.
Kompletterande frågor till stöd för beslutfattandet:
- Hur stor andel utgör äldre skog av lägenhetens skogsareal?
- Finns det ekologiska förbindelser mellan naturobjekten, skyddsområdena, skyddszonerna, grupperna av naturvårdsträd och bestånden där man bedriver kontinuerlig beståndsvård?
- Finns det observationer på eller i närheten av lägenheten av sådana arter som kräver stora, enhetliga skogsområden (t.ex. tjäder, lavskrika, pärluggla, skogsren)?

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Planering av naturvården på lägenhetsnivå

Om skogsägaren vill satsa på naturvården på sin lägenhet är det skäl att göra en plan för lägenheten över hur naturvården ska dimensioneras och verkställas. Det här gör det möjligt att hitta helhetsmässiga och kostnadseffektiva lösningar för naturvården som gynnar mångfalden så väl som möjligt. Här är det viktigt att hitta objekt som garanterar att de naturvårdsåtgärder som väljs får en god effekt. Nyttan med planering på lägenhetsnivå blir särskilt stor på skogslägenheter där det finns värdefulla naturobjekt.I tillägg till den lägenhetsvisa naturvårdsplanen kan enskilda naturvårdsåtgärder också genomföras på figurnivå, bl.a. kan antalet naturvårdsträd variera från en avverkningsfigur till en annan. Det är klokt att utnyttja hela sortimentet av naturvårdsmetoder vid alla skogsvårdsåtgärder och avverkning. En enskild naturvårdsåtgärd kan ofta stöda uppnåendet av flera olika mål.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Indikatorer för mångfalden på lägenhetsnivå

Nivån på mångfalden i skogen kan på lägenhetsnivå följas upp med hjälp av olika indikatorer eller karaktäristika, bl.a. sådana som beskriver trädbeståndet och dess struktur eller värdefulla naturobjekt.
Man kan sätta upp indikatorer för naturvården och mångfalden för en lägenhet i form av mål som ägaren vill uppnå på längre sikt.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Indikatorer för mångfalden på lägenhetsnivå

##  [Tilatason metsäluonnon monimuotoisuuden tunnukset](/sv/node/3651)

Table
| Indikatorer  | Exempel på mål |
| --- | --- |
| Trädbeståndets struktur | •    Antalet gamla och grova träd ökar •    Åldersfördelningen mellan träden blir mer mångsidig på beståndsnivå•   Äldre bestånd ligger i anslutning till varandra |
| Trädslagsförhållanden | •    Antalet trädslag och andelen blandskog ökar•    Antalet lövträd med betydelse för mångfalden ökar |
| Död ved | •    Befintlig död ved bevaras•    Högstubbar tillverkas för att skapa ny, död ved•    Naturvårdsträd lämnas för att upprätthålla en kontinuitet av död ved |
| Naturobjekt | •    Värdefulla naturobjekt identifieras och bevaras•    De värdefullaste objekten skyddas formellt•    Kvaliteten på naturobjekten bevaras eller höjs genom naturvårds- eller restaureringsåtgärder |
| Belastning på vattendrag | •    En tillräckligt bred skyddszon med tanke på mångfalden lämnas invid vattendrag och småvatten•    Vattenvården beaktas vid markberedning•    Belastningen på vattendragen minskar och vattendragens status förbättras |

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Referensnivåer för dimensioneringen av naturvården

Olika naturvårdsmetoder kan tillämpas på olika nivå, beroende på skogsägarens prioriteringar och naturobjektens egenskaper. Lagstiftningen fastställer en miniminivå för naturvården i ekonomiskogar, och därutöver ställer den frivilliga skogscertifieringen krav på ytterligare åtgärder.
Forskningen kan inte direkt ge entydiga rekommendationer om vilken nivå på åtgärderna som är tillräcklig, men de kan vara till hjälp för att fastställa referensnivåer för nivån för en enskild metod som har positiva effekter på områdets artrikedom och mångfald.
Tabellen nedan visar miniminivåerna för skogscertifieringens krav beträffande vissa av skogens strukturdrag, samt allmänna referensnivåer som härletts från forskning och som kan tillämpas på naturvårdsinriktad skötsel av skogslägenheter.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Referensnivåer för dimensioneringen av naturvården

##  [Referensnivåer för dimensionering av naturvård](/sv/node/3652)

Table
| Indikatorer för strukturdrag  | PEFC | FSC | Referensnivåer från forskning |
| --- | --- | --- | --- |
| Ställande av naturvårdsträd | 10 st/ha  | 10 + 10 st/ha | 10-50 m3/ha1) |
| Bevarande av död ved | 10 st/ha | Samtliga | 10-50 m3/ha2) |
| Tillverkning av högstubbar | 2-5 st/ha | - | 5-10 st/ha3) |
| Skyddszoner vid vatten | I medeltal 10 m, minst 5 m | 10-30 m beroende av objektet | 20-45 m4) |
| Lövträdsinslag | Lövinslaget upprätthålls | 10 % | 10-30 %5) |

Referenser till den viktigaste forskningen som tabellen baserar sig på:
1 . Ställande av naturvårdsträd
2 . Tryggande av död ved
3 . Tillverkning av högstubbar
4 . Skyddszoner vid vattendrag
5 . Lövträdsinslag
Att enbart stöda sig på olika referensnivåer kan ändå leda till ineffektiva naturvårdslösningar, eftersom det är mest ändamålsenligt att grunda naturvårdsåtgärderna inom ett behandlingsområdet på geodata och planering i terrängen. På det här sättet kan vi utföra sådan ”precisionsnaturvård” som ger störs nytta med tanke på naturens mångfald.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## \[H2\]

**Läs mer om ämnet:** Skötsel av en skogsfastighet | [**Mål för skogsägande**](/sv/kategorier/mal-skogsagande)

Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

Bild: © Tarja Ollas Ett bestånd kan antingen förnyas på naturlig väg via frön från fröträd, eller genom skogsodling, det vill säga genom plantering eller sådd. Vid skogsodling används i huvudsak förädlat frö- och plantmaterial även om det ibland kan uppstå brist på förädlat material. Hur skogen ska förnyas avgörs dels på basis av skogens egenskaper, dels utgående från skogsägarens mål med sitt skogsinnehav. En viktig frågeställning i det här sammanhanget är vilka slags frön eller plantor det lönar sig för skogsägaren att använda vid skogsodlingen och när det kan vara klokast att använda naturlig förnyelse med beståndsfrö från den egna skogen. Naturligt uppkomna bestånd har ett lokalt, genetiskt ursprung Plantor som uppkommit ur frö från lokala träd har egenskaper som i medeltal motsvarar föräldrarnas, det vill säga egenskaperna hos fröträden och de träd som pollinerat dem. Med tanke på naturlig förnyelse och kontinuerlig beståndsvård (som baserar sig på naturlig förnyelse) är det viktigt att fröträden har en så bra kvalitet och tillväxtpotential som möjligt för att virkesproduktionen ska bli lönsam. Det måste också finnas tillräckligt många fröträd på området. De direkta kostnaderna för naturlig förnyelse är låga, men hur förnyelsen lyckas är beroende av fröåren och hur bra förhållandena för plantsättning är. Karga, tallbevuxna ståndorter förnyar sig i allmänhet bra på naturlig väg, även om plantskogen till en början utvecklas långsamt. Objekt av det här slaget kan också förnyas genom skogssådd, men på de mest lågproducerande objekten är det lönsammare att använda naturlig förnyelse. På bördiga objekt är naturlig förnyelse ofta en osäker metod. På bördiga ståndorter är det ekonomiskt motiverat att utföra skogsodling eftersom plantskogen här utvecklas snabbt. Vid kontinuerlig beståndsvård förnyas skogen med hjälp av träd som fröar av sig och skapar underväxt. I det här fallet är det viktigt att se till att det finns ställen där plantsättning kan ske och tillräckligt utrymme för plantorna att utvecklas. Förnyelsen är ofta långsam och kan ta år eller årtionden beroende på förhållandena. Om man systematiskt avlägsnar de bästa träden genom plockhuggning, kan de ärftliga egenskaperna hos nästa generation äventyras. Det är därför viktigt att lämna också högklassiga fröträd vid avverkningarna. Förädlat frö och plantor i skogsodlingen Skogsodling har visat sig vara en pålitlig förnyelsemetod som inom några år kan resultera i en ny plantskog av önskat slag. Vid skogsodling av tall används både sådd och plantering, medan man i allmänhet använder plantering som odlingsmetod för gran och vårtbjörk. Ståndortsegenskaperna är avgörande vid valet av odlingsmetod. På bördiga ståndorter höjer skogsodlingen produktionen och förkortar tiden för etablering av plantbeståndet så pass mycket att en större investering är motiverad. Vid skogsodlingen är det oftast möjligt att använda förädlat frö eller plantor som producerats av förädlat frö. Om det inte går att få tag på förädlat frö, används istället oförädlat beståndsfrö. Beståndsfrö har samlats in från ett visst område eller ett utvalt bestånd. För fröpartier som härstammar från fröplantager har man fastställt ett klimatmässigt enhetligt område för vilket materialet är väl lämpat.&nbsp;Det här är en förutsättning för att förädlingsnyttan ska kunna realiseras. Ruotsalainen, S., Beuker, E. &amp;amp; Haapanen, M. 2016. Männyn siemenviljelysaineiston käyttöalueen määrittäminen. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 39/2016En skogsägare som vill utnyttja det ur virkesproduktionssynpunkt bästa förädlingsmaterialet för en viss lokal kan bekanta sig med&nbsp;Vilpas-tjänsten(extern länk). Läs mer här:&nbsp;Användningsområden för plantmaterial och Odlingsmaterialets ursprung. Plantetiketten visar det lämpliga användningsområdet för plantorna och plantornas förädlingsgrad. Skogsägaren ska helst bevara de uppgifter som anges på etiketten. De kan behövas om det senare visar sig att det uppstår problem med plantpartiet. Skogsförädlingens principer och målsättningar Med skogsträdsförädling strävar man till att förbättra egenskaperna hos det odlingsmaterial som används vid skogsodling: tillväxt och virkesproduktion, virkets kvalitet samt odlingssäkerheten vilket innebär motståndskraft mot skador och tolerans för förändringar i miljön. Förädlingen har långtgående följder för vilka slags träd vi har och vilket slags virke de producerar under de kommande decennierna eller till och med århundradena. Skogsträdsförädlingen har setts som ett sätt att producera mer virke av bättre kvalitet för att svara på efterfrågan på virke på en allt mångsidigare marknad. Naturresursinstitutet har ansvar för genomförandet av det förädlingsarbete som ingår i det nationella skogsträdsförädlingsprogrammet. Den långsiktiga förädlingen riktar in sig på våra ekonomiskt mest värdefulla huvudträdslag: tall, gran och vårtbjörk. Förädling i mindre skala görs också av lärk, klibbal och hybridasp. Skogsträdsförädlingsmetoder Vid skogsträdsförädling använder man sig av traditionella metoder för växtförädling, det vill säga urval, korsning och testning. Utgångspunkten för förädlingen är plusträd som har valts ut ur naturbestånd baserat på deras yttre egenskaper. Material från plusträden har ympats på grundstammar och används nu i klonsamlingar och fröplantager. Plusträdens förädlingsvärde utreds genom avkommeförsök. Bland annat strävar man efter att hitta träd som har en rak stam och klena kvistar och som växer snabbt och är resistent mot sjukdomar. Genom att korsa de bästa träden med varandra koncentreras de goda egenskaperna till avkomman, och sedan görs ytterligare ett urval ur den generationen. Produktion av förädlat skogsodlingsmaterial Förädlat skogsodlingsmaterial produceras antingen i fröplantager eller genom vegetativ förökning. Träden på en fröplantage kan fritt korsa sig med varandra, och fröet används sedan i plantskolor för att producera plantor för plantering, men också för skogssådd. Vegetativ förökning av träd innebär att de klonas. Man använder olika metoder för kloning beroende av trädslag och trädets ålder. Klonade plantor är genetiskt sett kopior av moderträdet och sinsemellan identiska. Om man köper en masurbjörksplanta är den vanligen klonad. Ympris från snabbväxande plusträd av god kvalitet har ympats på grundstammar och producerar tallfrö i en fröplantage. Bild: © Tapio/Kimmo Haimi. Fröplantager av generation 1 och 1,5 Fröplantager av första (1) generationen 1 och andra (1,5) generationenFröplantager av generation 1 och 1,5. Under 1950- och 60-talen valdes över 10 000 plusträd ut ur naturskogar. Plusträden hade bra tillväxt och var av god kvalitet. Från toppen av plusträden samlades sedan ympris in som ympades på en liten planta som sedan planterades ut i fröplantager av 1 generationen. Träden på en fröplantage kan fritt korsa sig med varandra och producerar förädlat frö. Från de här fröplantagerna av första generationen samlades sedan frön från vilka det odlades plantor som användes i avkommeförsök. Höjd- och/eller diametertillväxten mättes sedan och trädens kvalitet och mottaglighet för sjukdomar bedömdes. De träd som hade de bästa egenskaperna i försöket användes för att grunda nästa generation av fröplantager, generation 1,5. Dessa producerar nu frö av klassen ”testat” för både plantskogor och skogssådd. Nyttan av skogsträdsförädling Genom att odla träd som härstammar från beståndsfrö tillsammans med sådana som härstammar från fröplantager kan man få fram nyttan med skogsträdsförädling. Tills vidare härstammar resultaten huvudsakligen från rätt unga, 15–25 år gamla försöksodlingar. De resultat som de mest snabbväxande, sydliga härkomsterna uppvisar, stöder uppfattningen att den förädlingsvinst som har uppmätts i unga försöksodlingar bibehålls under hela omloppstiden. I försöksodlingarna mäts vanligen trädens höjd och diameter. Mätresultaten visar en klar förbättring av tillväxten: då fröet kommer från fröplantager av första generationen är trädens höjd och diameter 5–10 % större än hos de träd som härstammar från beståndsfrö.Jansson, G. ym. 2017. The genetic and economic gains from forest tree breeding programmes in Scandinavia and Finland, Scandinavian Journal of Forest Research, 32:4, 273-286.Haapanen, M. 2020. Performance of genetically improved Norway spruce in one-third rotation-aged progeny trials in southern Finland. Scand J For Res 35: 221-226. Då höjd- och diametertillväxten ökar, betyder det att volymtillväxten procentuellt är betydligt större.&nbsp;Tillväxten hos unga vårtbjörkar som uppkommit från förädlat frö har till exempel varit närmare 30 % större än hos dem som uppkommit ur beståndsfrö.Hagqvist R, Hahl J. 1998. Rauduskoivun siemenviljelysten jalostushyöty Etelä- ja Keski-Suomessa. [Summary: Genetic gain provided by seed orchards of Silver birch in Southern and Central Finland.] Reports from the Foundationfor Forest Tree Breeding 13:1–32. Förädlingen förbättrar också kvaliteten på träden.&nbsp;Hos tall har kvistarnas diameter i förhållande till stammens diameter minskat med knappt 10 % jämfört med träd som uppkommit ur beståndsfrö.Haapanen, M., Hynynen, J., Ruotsalainen, S., Siipilehto, J., Kilpeläinen, M-L., 2016. Realised and projected gains in growth, quality and simulated yield of genetically improved Scots pine in southern Finland. Eur. J. For. Res. 135, 997. Också för vårtbjörken har man kunnat konstatera en klar förbättring både vad gäller kvistgrovlek och stammens rakhet, båda centrala faktorer med tanke på fanérindustrins behov. Prognoserna för förädlingsnyttan på beståndsnivå under en normal omloppstid baserar sig på tillväxtmodeller och simuleringar som har kompletterats med data från unga försöksodlingar.&nbsp;Baserat på simuleringarna har man gjort bedömningen&nbsp;Jansson, G. ym. 2017. The genetic and economic gains from forest tree breeding programmes in Scandinavia and Finland, Scandinavian Journal of Forest Research, 32:4, 273-286.Haapanen, M., Hynynen, J., Ruotsalainen, S., Siipilehto, J., Kilpeläinen, M-L., 2016. Realised and projected gains in growth, quality and simulated yield of genetically improved Scots pine in southern Finland. Eur. J. For. Res. 135, 997.att ökningen av den årliga medeltillväxten för tall är 10 % för odlingsmaterial från första generationens fröplantager20 % för odlingsmaterial från 1,5-generationens fröplantager.Tillväxten hos förädlade träd är alltså snabbare, vilket gör att man kan tillämpa en kortare omloppstid. Man bedömer att ett planterat tallbestånd, där man använt det bästa tillgängliga odlingsmaterialet, uppnår sedvanliga förnyelsedimensioner till och med mer än tio år tidigare än ett bestånd som uppkommit ur beståndsfrö. En förutsättning för att få full nytta av den här förädlingseffekten är att skogsvården sköts väl, bland annat att plantskogsvården utförs i tid. Den snabbare tillväxten som uppnås med förädlat odlingsmaterial ökar trädens kolbindningAhtikoski, A., Ahtikoski, R., Haapanen, M., Hynynen, J., Kärkkäinen, K. 2020. Economic performance of genetically improved reforestation material in joint production of timber and carbon sequestration: A case study from Finland. Forests 11: 847. . Förädlingsvinsten får på så sätt betydelse också som ett sätt att bromsa klimatförändringen. Förädlingsvinst som uppnåtts i volumtillväxten hos gran i avkommeförsök angivet i procent jämfört med oförädlat material. Skogsträdsförädlingen kan bidra till anpassningen till klimatförändringen Träden i en skog anpassar sig långsamt till klimatförändringar om anpassningen enbart baserar sig på ett naturligt urval. Förädling av skogsträd gör att generationsväxlingen går snabbare än i naturen, och sådana genetiska egenskaper som är gynnsamma kan snabbare föras vidare ut i skogen med hjälp av skogsodling. I skogsträdsförädlingen tar man det föränderliga klimatet i beaktande genom att fästa speciell uppmärksamhet vid livskraften och odlingssäkerheten hos förädlingsmaterialet. Det här betyder att man strävar till att träden ska växa bra, vara livskraftiga och friska och att klara av miljöns olika påfrestningar. För att uppnå det här testar man materialet i olika klimat och på ståndorter med varierande bonitet. Man strävar också till att minimera de skaderisker klimatförändringen medför genom att gallra bort sådana exemplar som verkar vara känsliga för skador så att deras gener inte förs vidare i förädlingsprocessen. I praktiken kan man bara reagera på de skador som upptäcks i försöksodlingarna. Därutöver krävs forskning om vilka metoder som krävs för att till exempel granen ska klara av torra perioder bättre eller få större motståndskraft mot rotticka. Läs mer om ämnet: Skötsel av en skogsfastighet | Skogsbruksplanering Ett träds tillväxt och egenskaper styrs av en samverkan mellan genetiska faktorer, skogsvården och andra miljöfaktorer. Trädets ärftliga egenskaper sätter gränser för hur mycket vi kan påverka trädbeståndets tillväxt och kvaliteten på virket genom skogsvård. Genuppsättningen hos ett träd är en permanent egenskap som sträcker sig över trädets hela livsspann, medan effekten hos skogsvårdsåtgärderna varierar tidsmässigt. Eftersom de ärftliga egenskaperna påverkar trädens tillväxthastighet och virkets kvalitet, är fröets härkomst en viktig faktor i virkesproduktionen.

# Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

Ett träds tillväxt och egenskaper styrs av en samverkan mellan genetiska faktorer, skogsvården och andra miljöfaktorer. Trädets ärftliga egenskaper sätter gränser för hur mycket vi kan påverka trädbeståndets tillväxt och kvaliteten på virket genom skogsvård. Genuppsättningen hos ett träd är en permanent egenskap som sträcker sig över trädets hela livsspann, medan effekten hos skogsvårdsåtgärderna varierar tidsmässigt. Eftersom de ärftliga egenskaperna påverkar trädens tillväxthastighet och virkets kvalitet, är fröets härkomst en viktig faktor i virkesproduktionen.

Ett bestånd kan antingen förnyas på naturlig väg via frön från fröträd, eller genom skogsodling, det vill säga genom plantering eller sådd. Vid skogsodling används i huvudsak förädlat frö- och plantmaterial även om det ibland kan uppstå brist på förädlat material.
Hur skogen ska förnyas avgörs dels på basis av skogens egenskaper, dels utgående från skogsägarens mål med sitt skogsinnehav. En viktig frågeställning i det här sammanhanget är vilka slags frön eller plantor det lönar sig för skogsägaren att använda vid skogsodlingen och när det kan vara klokast att använda naturlig förnyelse med beståndsfrö från den egna skogen.

# Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

## Naturligt uppkomna bestånd har ett lokalt, genetiskt ursprung

Plantor som uppkommit ur frö från lokala träd har egenskaper som i medeltal motsvarar föräldrarnas, det vill säga egenskaperna hos fröträden och de träd som pollinerat dem. Med tanke på naturlig förnyelse och kontinuerlig beståndsvård (som baserar sig på naturlig förnyelse) är det viktigt att fröträden har en så bra kvalitet och tillväxtpotential som möjligt för att virkesproduktionen ska bli lönsam. Det måste också finnas tillräckligt många fröträd på området.
De direkta kostnaderna för naturlig förnyelse är låga, men hur förnyelsen lyckas är beroende av fröåren och hur bra förhållandena för plantsättning är. Karga, tallbevuxna ståndorter förnyar sig i allmänhet bra på naturlig väg, även om plantskogen till en början utvecklas långsamt. Objekt av det här slaget kan också förnyas genom skogssådd, men på de mest lågproducerande objekten är det lönsammare att använda naturlig förnyelse.
På bördiga objekt är naturlig förnyelse ofta en osäker metod. På bördiga ståndorter är det ekonomiskt motiverat att utföra skogsodling eftersom plantskogen här utvecklas snabbt.

Vid kontinuerlig beståndsvård förnyas skogen med hjälp av träd som fröar av sig och skapar underväxt. I det här fallet är det viktigt att se till att det finns ställen där plantsättning kan ske och tillräckligt utrymme för plantorna att utvecklas. Förnyelsen är ofta långsam och kan ta år eller årtionden beroende på förhållandena. Om man systematiskt avlägsnar de bästa träden genom plockhuggning, kan de ärftliga egenskaperna hos nästa generation äventyras. Det är därför viktigt att lämna också högklassiga fröträd vid avverkningarna.

# Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

## Förädlat frö och plantor i skogsodlingen

Skogsodling har visat sig vara en pålitlig förnyelsemetod som inom några år kan resultera i en ny plantskog av önskat slag. Vid skogsodling av tall används både sådd och plantering, medan man i allmänhet använder plantering som odlingsmetod för gran och vårtbjörk.
Ståndortsegenskaperna är avgörande vid valet av odlingsmetod. På bördiga ståndorter höjer skogsodlingen produktionen och förkortar tiden för etablering av plantbeståndet så pass mycket att en större investering är motiverad.
Vid skogsodlingen är det oftast möjligt att använda förädlat frö eller plantor som producerats av förädlat frö. Om det inte går att få tag på förädlat frö, används istället oförädlat beståndsfrö. Beståndsfrö har samlats in från ett visst område eller ett utvalt bestånd.

För fröpartier som härstammar från fröplantager har man fastställt ett klimatmässigt enhetligt område för vilket materialet är väl lämpat. Det här är en förutsättning för att förädlingsnyttan ska kunna realiseras.
En skogsägare som vill utnyttja det ur virkesproduktionssynpunkt bästa förädlingsmaterialet för en viss lokal kan bekanta sig med [Vilpas-tjänsten(extern länk)](https://metsainfo.luke.fi/sv/vilpas).
Läs mer här: [Användningsområden för plantmaterial](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/skogsodling-genom-plantering/utforande%23section-563) och [Odlingsmaterialets ursprung](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/val-av-tradslag-och-fornyelsemetod%23section-p74).

# Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

## Förädlat frö och plantor i skogsodlingen

##  [Metsänviljelyaineiston luokat](/fi/node/1329)

Table
| Luokan nimi | Kuvaus |
| --- | --- |
| Testattu: | Jalostettua aineistoa, jonka laadukkuus on osoitettu vertailukokeilla tai siemenaineiston tuottaneiden puuyksilöiden jalostusarvojen perusteella. Tähän luokkaan kuuluvat 1,5-polven valiosiemenviljelyksiltä kerätyt siemenet ja niistä kasvatetut taimet (ks. Jalostetun viljelymateriaalin tuotanto). |
| Alustavasti testattu: | Jalostettua aineistoa, jonka tuottaneet puuyksilöt on valittu pelkän fenotyypin eli ilmiasun perusteella. Tähän luokkaan kuuluvat 1. polven siemenviljelyksiltä kerätyt siemenet ja niistä kasvatetut taimet. |
| Valikoitu: | Aineisto koostuu tietyllä alueella sijaitsevasta, fenotyypin perusteella valitusta hyvälaatuisesta metsiköstä kerätyistä siemenistä ja niistä kasvatetuista taimista.  |
| Siemenlähde tunnettu: | Jalostamaton aineisto, joka koostuu tietyllä alueella sijaitsevasta metsiköstä tai metsiköistä kerätyistä siemenistä ja niistä kasvatetuista taimista.  |

# Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

## Skogsförädlingens principer och målsättningar

Med skogsträdsförädling strävar man till att förbättra egenskaperna hos det odlingsmaterial som används vid skogsodling: tillväxt och virkesproduktion, virkets kvalitet samt odlingssäkerheten vilket innebär motståndskraft mot skador och tolerans för förändringar i miljön. Förädlingen har långtgående följder för vilka slags träd vi har och vilket slags virke de producerar under de kommande decennierna eller till och med århundradena.
Skogsträdsförädlingen har setts som ett sätt att producera mer virke av bättre kvalitet för att svara på efterfrågan på virke på en allt mångsidigare marknad. Naturresursinstitutet har ansvar för genomförandet av det förädlingsarbete som ingår i det nationella skogsträdsförädlingsprogrammet.
Den långsiktiga förädlingen riktar in sig på våra ekonomiskt mest värdefulla huvudträdslag: tall, gran och vårtbjörk. Förädling i mindre skala görs också av lärk, klibbal och hybridasp.

# Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

## Skogsträdsförädlingsmetoder

Vid skogsträdsförädling använder man sig av traditionella metoder för växtförädling, det vill säga urval, korsning och testning. Utgångspunkten för förädlingen är plusträd som har valts ut ur naturbestånd baserat på deras yttre egenskaper. Material från plusträden har ympats på grundstammar och används nu i klonsamlingar och fröplantager. Plusträdens förädlingsvärde utreds genom avkommeförsök. Bland annat strävar man efter att hitta träd som har en rak stam och klena kvistar och som växer snabbt och är resistent mot sjukdomar.
Genom att korsa de bästa träden med varandra koncentreras de goda egenskaperna till avkomman, och sedan görs ytterligare ett urval ur den generationen.

# Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

## Produktion av förädlat skogsodlingsmaterial

Förädlat skogsodlingsmaterial produceras antingen i fröplantager eller genom vegetativ förökning.
Träden på en fröplantage kan fritt korsa sig med varandra, och fröet används sedan i plantskolor för att producera plantor för plantering, men också för skogssådd.
Vegetativ förökning av träd innebär att de klonas. Man använder olika metoder för kloning beroende av trädslag och trädets ålder. Klonade plantor är genetiskt sett kopior av moderträdet och sinsemellan identiska. Om man köper en masurbjörksplanta är den vanligen klonad.

# Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

## Fröplantager av generation 1 och 1,5

**Fröplantager av första (1) generationen 1 och andra (1,5) generationen**Fröplantager av generation 1 och 1,5. Under 1950- och 60-talen valdes över 10 000 plusträd ut ur naturskogar. Plusträden hade bra tillväxt och var av god kvalitet. Från toppen av plusträden samlades sedan ympris in som ympades på en liten planta som sedan planterades ut i fröplantager av 1 generationen. Träden på en fröplantage kan fritt korsa sig med varandra och producerar förädlat frö. Från de här fröplantagerna av första generationen samlades sedan frön från vilka det odlades plantor som användes i avkommeförsök. Höjd- och/eller diametertillväxten mättes sedan och trädens kvalitet och mottaglighet för sjukdomar bedömdes. De träd som hade de bästa egenskaperna i försöket användes för att grunda nästa generation av fröplantager, generation 1,5. Dessa producerar nu frö av klassen ”testat” för både plantskogor och skogssådd.

# Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

## Nyttan av skogsträdsförädling

Genom att odla träd som härstammar från beståndsfrö tillsammans med sådana som härstammar från fröplantager kan man få fram nyttan med skogsträdsförädling. Tills vidare härstammar resultaten huvudsakligen från rätt unga, 15–25 år gamla försöksodlingar. De resultat som de mest snabbväxande, sydliga härkomsterna uppvisar, stöder uppfattningen att den förädlingsvinst som har uppmätts i unga försöksodlingar bibehålls under hela omloppstiden.
I försöksodlingarna mäts vanligen trädens höjd och diameter. Mätresultaten visar en klar förbättring av tillväxten: då fröet kommer från fröplantager av första generationen är trädens höjd och diameter 5–10 % större än hos de träd som härstammar från beståndsfrö.
Då höjd- och diametertillväxten ökar, betyder det att volymtillväxten procentuellt är betydligt större. Tillväxten hos unga vårtbjörkar som uppkommit från förädlat frö har till exempel varit närmare 30 % större än hos dem som uppkommit ur beståndsfrö.

Förädlingen förbättrar också kvaliteten på träden. Hos tall har kvistarnas diameter i förhållande till stammens diameter minskat med knappt 10 % jämfört med träd som uppkommit ur beståndsfrö.
Också för vårtbjörken har man kunnat konstatera en klar förbättring både vad gäller kvistgrovlek och stammens rakhet, båda centrala faktorer med tanke på fanérindustrins behov.
Prognoserna för förädlingsnyttan på beståndsnivå under en normal omloppstid baserar sig på tillväxtmodeller och simuleringar som har kompletterats med data från unga försöksodlingar. Baserat på simuleringarna har man gjort bedömningen att ökningen av den årliga medeltillväxten för tall är

- 10 % för odlingsmaterial från första generationens fröplantager
- 20 % för odlingsmaterial från 1,5-generationens fröplantager.
Tillväxten hos förädlade träd är alltså snabbare, vilket gör att man kan tillämpa en kortare omloppstid. Man bedömer att ett planterat tallbestånd, där man använt det bästa tillgängliga odlingsmaterialet, uppnår sedvanliga förnyelsedimensioner till och med mer än tio år tidigare än ett bestånd som uppkommit ur beståndsfrö. En förutsättning för att få full nytta av den här förädlingseffekten är att skogsvården sköts väl, bland annat att plantskogsvården utförs i tid.
Den snabbare tillväxten som uppnås med förädlat odlingsmaterial ökar trädens kolbindning

. Förädlingsvinsten får på så sätt betydelse också som ett sätt att bromsa klimatförändringen.

# Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

## Skogsträdsförädlingen kan bidra till anpassningen till klimatförändringen

Träden i en skog anpassar sig långsamt till klimatförändringar om anpassningen enbart baserar sig på ett naturligt urval. Förädling av skogsträd gör att generationsväxlingen går snabbare än i naturen, och sådana genetiska egenskaper som är gynnsamma kan snabbare föras vidare ut i skogen med hjälp av skogsodling.
I skogsträdsförädlingen tar man det föränderliga klimatet i beaktande genom att fästa speciell uppmärksamhet vid livskraften och odlingssäkerheten hos förädlingsmaterialet. Det här betyder att man strävar till att träden ska växa bra, vara livskraftiga och friska och att klara av miljöns olika påfrestningar. För att uppnå det här testar man materialet i olika klimat och på ståndorter med varierande bonitet.
Man strävar också till att minimera de skaderisker klimatförändringen medför genom att gallra bort sådana exemplar som verkar vara känsliga för skador så att deras gener inte förs vidare i förädlingsprocessen. I praktiken kan man bara reagera på de skador som upptäcks i försöksodlingarna. Därutöver krävs forskning om vilka metoder som krävs för att till exempel granen ska klara av torra perioder bättre eller få större motståndskraft mot rotticka.

# Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

## \[H2\]

**Läs mer om ämnet:** Skötsel av en skogsfastighet | [**Skogsbruksplanering**](/sv/kategorier/skogsbruksplanering)

Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

Text Fläckhögläggning lämpar sig på mineraljordsmarker med medelgrova och finkorniga jordarter och på dikade torvmarker där torrläggningen är i skick. Vid kontinuerlig fläckhögläggning sker markberedningen automatiskt medan markberedningsmaskinen rör sig framåt. Kontinuerlig fläckhögläggning går flerfalt snabbare än högläggning med grävmaskin. Fläckhögläggning på dikad torvmark. Bild: © Risto Ranta.

Högen görs av fläckens jord på omvänd torva. Under högen blir ett dubbelvikt humuslager och ovanpå humusen kommer ett 5–10 cm tjockt lager av mineraljord. På torvjord görs högen på motsvarande sätt. Under högen blir det ett dubbelt mårlager med torv ovanpå. Den rekommenderade storleken på högen är 50 cm x 60 cm. Plantan ska planteras så att rotklumpen når ned till humusen.

Fläckhögläggning lämpar sig på mineraljordsmarker med medelgrova och finkorniga jordarter och på dikade torvmarker där torrläggningen är i skick. Vid kontinuerlig fläckhögläggning sker markberedningen automatiskt medan markberedningsmaskinen rör sig framåt. Kontinuerlig fläckhögläggning går flerfalt snabbare än högläggning med grävmaskin.

Fläckhögläggning

# Gynna pollinatörerna vid beståndsvårdande avverkning

Det är viktigt att gynna blandskog och att bevara ett inslag av lövträd också i gallringsskog. Pollinatörerna gynnas ytterligare om det finns tillgång till död ved och det förekommer luckor i beståndet. Förröjning och gallring gör att fältskiktet får mer ljus, vilket skapar bättre livsvillkor för växter som är viktiga för pollinatörerna.
Viktiga åtgärder i gallringsskog:
- I samband med förröjning och avverkning lämnas blommande lövträd (sälg, viden, rönn, hägg).
- Död ved lämnas. Torrakor av gran som tappat sin bark fungerar till exempel som boplatser för en del pollinatörer.
- Mängden död ved kan lätt ökas genom att tillverka högstubbar. Högstubbarna ska helst placeras i solexponerade skogsbryn och på liknande ställen.
- Längs vattendrag lämnas skyddszoner där buskskikt och träd lämnas orörda. I strandzonen förekommer ofta rikligt med videarter och andra buskar som pollinatörerna kan utnyttja som föda.

Gynna skogarnas pollinatörer

Det är viktigt att gynna blandskog och att bevara ett inslag av lövträd också i gallringsskog. Pollinatörerna gynnas ytterligare om det finns tillgång till död ved och det förekommer luckor i beståndet. Förröjning och gallring gör att fältskiktet får mer ljus, vilket skapar bättre livsvillkor för växter som är viktiga för pollinatörerna.

Viktiga åtgärder i gallringsskog:


	I samband med förröjning och avverkning lämnas blommande lövträd (sälg, viden, rönn, hägg).
	Död ved lämnas. Torrakor av gran som tappat sin bark fungerar till exempel som boplatser för en del pollinatörer.
	Mängden död ved kan lätt ökas genom att tillverka högstubbar. Högstubbarna ska helst placeras i solexponerade skogsbryn och på liknande ställen.
	Längs vattendrag lämnas skyddszoner där buskskikt och träd lämnas orörda. I strandzonen förekommer ofta rikligt med videarter och andra buskar som pollinatörerna kan utnyttja som föda.

Sök med ämnesord

Sökresultat för “kontinuerlig beståndsvård”

Beaktande och behandling av torvmarker

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Förebygg snöskador

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Förröjning vid uttag av energived

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Beakta landskapet vid beståndsvårdande avverkningar

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Omloppstid

Störskog

Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

Betydelsen av fröets härkomst för virkesproduktionen

Fläckhögläggning

Gynna pollinatörerna vid beståndsvårdande avverkning

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Sökning och meny