Lämpar sig för granbestånd och tallbestånd på karga ståndorter Grandominerade trädbestånd och talldominerade trädbestånd på karga ståndorter i norra Finland är som regel väl lämpade för plockhuggning.&nbsp;Av våra huvudträdslag klarar sig granen bäst som underväxt och smågranar som har kronor i god kondition börjar växa bättre när de får mera utrymme efter avverkningen.&nbsp;På de kargaste talldominerade ståndorterna kan man med plockhuggning förstärka den naturliga strukturen med träd i flera skikt och grupper av träd. Principer för plockhuggning Plockhuggning påminner om höggallring som görs vid beståndsvård trädskiktsvis, men vid kontinuerlig beståndsvård fäster man större vikt vid förutsättningarna för plantsättning.&nbsp;Därför måste man spara också stora träd av bra kvalitet med tanke på att de står för den största delen av fröproduktionen. Plockhuggning kan kompletteras med luckhuggning, vilket förbättrar plantsättningen och främjar mångfalden genom att det då är lättare att upprätthålla ett blandbestånd. Vid plockhuggning ska man följa rekommendationerna för målsatt grundyta på samma sätt som vid gallring.&nbsp;Avverkningsstyrkan kan variera inom ett och samma behandlingsområde.&nbsp;Vid behov kan man försnabba diameterutvecklingen och förbättra stormfastheten hos träden genom att gallra de tätaste partierna i beståndet. Mindre träd avlägsnas om de är skadade eller sjuka eller om man vill glesa ut täta trädgrupper.&nbsp;I täta grupper med småträd förekommer också självgallring. Trädval vid plockhuggning. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Utförande av plockhuggning Planera körstråken så de i mån av möjlighet går genom områden där man kan avverka rikligt med stock.&nbsp;Försök köra runt områden med utvecklingsduglig underväxt och små träd.&nbsp;På det här sättet kommer avståndet mellan körstråken att variera och oftast vara större än 20 meter. Ta bort: skadade och sjuka träd träd med tvära krökar och långkrökar, träd med grova kvistar och träd som har förgreningar på stockdelen med undantag av träd som lämnas kvar som naturvårdsträd de största träden av stockdimension så att den målsatta beståndstätheten uppnås. Gallra täta grupper med mindre träd ifall du vill att de träd som blir kvar ska få en snabbare diameterutveckling och välutvecklade kronor.&nbsp;Speciellt täta trädgrupper gallras i två omgångar, så att träden får bättre möjligheter att anpassa sig till förändringen. Spara: några av de största träden med tanke på tillräcklig fröproduktion (i södra Finland exempelvis träd med en brösthöjdsdiameter över 25 cm) träd i god kondition som kan utvecklas till stockträd av hög kvalitet en rik blandning av olika trädslag där det finns naturliga förutsättningar för det naturvårdsträd eller grupper med naturvårdsträd. Grupper av naturvårdsträd som lämnats vid tidigare avverkningar avgränsas. Det är bra att i behandlingsytans geodata också ange var grupperna med naturvårdsträd finns så att grupperna inte förstörs vid kommande avverkningar. boträd för fåglar. Grova, förgrenade träd är viktiga som boträd för rovfåglar&nbsp;METSO – petolintuhanke.. Se till att det bestånd som blir kvar inte blir skadat under avverkningen och skotningen.&nbsp;Grenar och toppar kan användas för att skydda rothalsarna på träden intill körstråken och för att förbättra bärigheten.&nbsp;Även om arbetet utförs på bästa möjliga sätt får en del av de mindre träden och underväxten skadorSirén, M., Hyvönen, J. &amp; Surakka, H. 2015. Tree damage in mechanized uneven-aged selection cuttings. Croatian Journal of Forest Engineering 36(1): 33-42.. Följ kontinuerligt upp resultatet så att beståndet inte blir för glest efter avverkningen. Grandominerad skog på frisk mo före plockhuggning. Vid plockhuggningen avlägsnas de största träden samt skadade och sjuka träd. Täta trädgrupper gallras vid behov. Luckor öppnas för att få in ljuskrävande trädslag som björk och tall. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Plockhuggningen är nästan färdig i den grandominerade skogen. De största träden samt skadade och sjuka träd har avlägsnats. Täta trädgrupper har vid behov gallrats. Mindre luckor har öppnats för att få in ljuskrävande trädslag som björk och tall. Virkesutfallet är ca 100 m³/ha och stockandelen är ca 60 %. Drygt en femtedel av virkesutfallet kommer från körstråken. Man har strävat till att placera in körstråken där de största träden växer. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Den grandominerade skogen femton år efter plockhuggning. Öppningarna har beskogats och man kan börja planera följande plockhuggning. Avverkningarna upprepas i regel med 15–20 års omdrev. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Grandominerat bestånd på torvmark före plock- och luckhuggning. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Vid plockhuggning på torvmark avlägsnas de största träden samt skadade och sjuka träd. Vid behov gallras dessutom täta partier. Man kan också avlägsna grupper av träd så att det uppstår luckor. Körstråken stärks med hyggesrester. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Plockhuggning där man har avlägsnat de största träden och månat om att inte skada den yngre trädgenerationen. Bild: © Erkki Oksanen.

# Plockhuggning

## Lämpar sig för granbestånd och tallbestånd på karga ståndorter

Grandominerade trädbestånd och talldominerade trädbestånd på karga ståndorter i norra Finland är som regel väl lämpade för plockhuggning. Av våra huvudträdslag klarar sig granen bäst som underväxt och smågranar som har kronor i god kondition börjar växa bättre när de får mera utrymme efter avverkningen. På de kargaste talldominerade ståndorterna kan man med plockhuggning förstärka den naturliga strukturen med träd i flera skikt och grupper av träd.

# Plockhuggning

## Principer för plockhuggning

Plockhuggning påminner om höggallring som görs vid beståndsvård trädskiktsvis, men vid kontinuerlig beståndsvård fäster man större vikt vid förutsättningarna för plantsättning. Därför måste man spara också stora träd av bra kvalitet med tanke på att de står för den största delen av fröproduktionen.
Plockhuggning kan kompletteras med luckhuggning, vilket förbättrar plantsättningen och främjar mångfalden genom att det då är lättare att upprätthålla ett blandbestånd.
Vid plockhuggning ska man följa rekommendationerna för målsatt grundyta på samma sätt som vid gallring. Avverkningsstyrkan kan variera inom ett och samma behandlingsområde. Vid behov kan man försnabba diameterutvecklingen och förbättra stormfastheten hos träden genom att gallra de tätaste partierna i beståndet.

Mindre träd avlägsnas om de är skadade eller sjuka eller om man vill glesa ut täta trädgrupper. I täta grupper med småträd förekommer också självgallring.

# Plockhuggning

## Utförande av plockhuggning

- Planera körstråken så de i mån av möjlighet går genom områden där man kan avverka rikligt med stock. Försök köra runt områden med utvecklingsduglig underväxt och små träd. På det här sättet kommer avståndet mellan körstråken att variera och oftast vara större än 20 meter.
- Ta bort:
1 . skadade och sjuka träd
2 . träd med tvära krökar och långkrökar, träd med grova kvistar och träd som har förgreningar på stockdelen med undantag av träd som lämnas kvar som naturvårdsträd
3 . de största träden av stockdimension så att den målsatta beståndstätheten uppnås.
- Gallra täta grupper med mindre träd ifall du vill att de träd som blir kvar ska få en snabbare diameterutveckling och välutvecklade kronor. Speciellt täta trädgrupper gallras i två omgångar, så att träden får bättre möjligheter att anpassa sig till förändringen.
- Spara:
1 . några av de största träden med tanke på tillräcklig fröproduktion (i södra Finland exempelvis träd med en brösthöjdsdiameter över 25 cm)
2 . träd i god kondition som kan utvecklas till stockträd av hög kvalitet
3 . en rik blandning av olika trädslag där det finns naturliga förutsättningar för det
4 . naturvårdsträd eller grupper med naturvårdsträd. Grupper av naturvårdsträd som lämnats vid tidigare avverkningar avgränsas. Det är bra att i behandlingsytans geodata också ange var grupperna med naturvårdsträd finns så att grupperna inte förstörs vid kommande avverkningar.
5 . boträd för fåglar. Grova, förgrenade träd är viktiga som boträd för rovfåglar .
- Se till att det bestånd som blir kvar inte blir skadat under avverkningen och skotningen. Grenar och toppar kan användas för att skydda rothalsarna på träden intill körstråken och för att förbättra bärigheten. Även om arbetet utförs på bästa möjliga sätt får en del av de mindre träden och underväxten skador.
- Följ kontinuerligt upp resultatet så att beståndet inte blir för glest efter avverkningen.

Vid plockhuggning strävar man till att främja naturlig skogsförnyelse genom att avlägsna beståndets grövsta träd och ge utrymme för mindre, livskraftiga träd och för plantsättning.

Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

Plockhuggning

Lokalisering av spelplatser Spelplatsen behöver inte bestå av gammal skog.&nbsp;Man kan mycket väl hitta spelplatser redan i 30 år gamla, ogallrade tallskogar.&nbsp;Kartläggningen av spelplatser sker bäst från slutet av mars och i april.&nbsp;På spelplatserna kan man ofta se spår av vingar i snön eller avföring under tjädertallar och träd där tjädern tillbringar natten.&nbsp;Ofta lyckas lokaliseringen av tjäderspelplatser bäst kring månadsskiftet april-maj, då tjäderspelet kulminerar i södra Finland. Hänvisning 16. I unga ekonomiskogar är spelplatserna inte nödvändigtvis särskilt bestående.&nbsp;Också en gammal spelplats kan förflytta sig med upp till en kilometer, och spelcentrum förflyttas kortare sträckor om den dominerande tjädertuppen byts ut.&nbsp;Det är bra att kontrollera spelplatsen med ett par års mellanrum för att se om den har förflyttat sig åt något håll.&nbsp;Om det har utförts omfattande avverkningar kan spelet ha flyttats till avverkningsområdets kant eller till ett helt nytt ställe längre bort.&nbsp;En spelplats för unga tjädrar kan flytta hundratals meter utan att det har skett några förändringar i livsmiljön.&nbsp;I sådana fall är det svårt att rikta in de anpassade skogsvårdsåtgärderna på själva spelcentrum, utan området måste ses som en större helhet, ett spelområde med en radie på 1 km (= 300 ha).&nbsp;Om spelet verkar ha upphört på en plats kan det i själva verket vara frågan om att spelplatsen förflyttats; det lönar sig då att söka efter en möjlig, ny spelplats inom en halv kilometers radie. Hänvisning 19. Målbild för spelplatser för tjäder Skogens täckningsgrad skall vara minst en tredjedel, gärna över hälften av spelområdets totalareal. I det här ingår vattendrag, åkrar och andra öppna områden.&nbsp;Lättast uppnås det här om det på spelområdet finns skogar som lämpar sig för att sköta som olikåldriga bestånd.&nbsp;En sammanhängande förnyelseyta på området ska vara högst 8 ha.&nbsp;Den rekommenderade maximibredden på en förnyelseyta är 300 meter.&nbsp;Förnyelseytor i närheten av spelplatsen bör hållas små till arealen.&nbsp;Längre bort från spelplatsen får de vara större.&nbsp;Inom ett avstånd på en halv kilometer från spelplatsen borde en enhetlig förnyelseyta inte överstiga 4 hektar. Då bryts inte förbindelserna mellan spelplatsen och dagreviren. Beståndsbehandling på ett spelområde för tjäder Då man utför förnyelseavverkningar inom ett spelområde, dvs tjädertupparnas revir, bör man bevara förbindelser till äldre skog.&nbsp;Det bör finnas förbindelser i olika delar av spelplatsen så att så många tuppar som möjligt kan röra sig i skogsmiljö mellan spelplatsen och sitt dagrevir.&nbsp;Spelplatsen får inte bli en ö i ett hav av förnyelseytor eller andra, ur tjäderns synvinkel, otjänliga, öppna biotoper.&nbsp;Mellan förnyelseytorna bör man lämna åtminstone 100 meter breda skogskorridorer som består av skog som är lämplig för tjäder. Korridorerna kan senare avverkas, men då bör skogen på de tidigare avverkade områdena redan ha nått en medelhöjd på minst 6 meter.&nbsp;På en del av figurerna kan man genomföra första gallringen tidigare än normalt och på bördiga ståndorter kan en del av plantbestånden gallras hårdare än normalt, men inom de gränser som fastställs i skogslagen.&nbsp;Om det på området finns naturlig granunderväxt, kan man bedriva kontinuerlig beståndsvård. För att upprätthålla kvaliteten i tjäderns livsmiljö rekommenderas ett inslag av tall i granbestånd, grupper av granar och granunderväxt i tallbestånd och aspgrupper i tallbestånd och blandbestånd av tall och gran.&nbsp;Vid gallringar bör man variera gallringsstyrkan och spara buskagen på lämpliga platser. På bördiga ståndorter kan man röja plantskogen kraftigare än normalt, inom ramen för skogslagens bestämmelser.&nbsp;Vid trädslagsvalet gynnar man tall, medan gran lämpar sig bäst som underväxt.&nbsp;Ett litet inslag av asp är till fördel för tjädern, och lövträd är också allmänt taget viktiga för viltet och samtidigt ökar mångfalden. Målbild för tjäderns spelplatser En gynnsam miljö för spelplatsen är en tallskog eller en blandskog av tall och gran där tätheten varierar.&nbsp;Spelplatserna finns ofta i myr- eller hällmarksmiljöer med böljande terräng och slutet fältskikt.&nbsp;I trädbeståndet finns glesare partier och små luckor, och granunderväxt och buskage skapar insynsskydd på marknivå. Över hälften av spelplatsens totalareal bör alltid bestå av sådan skog där tjädern trivs. Typiskt för en sådan skog är att trädens medelhöjd är minst 6 meter och stamantalet minst 400 stammar per hektar. Avgränsning av en spelplats för tjäder i skogsbruksplanen Bild: © Forest KIT -programmet. Beståndsbehandling på en spelplats för tjäder På spelplatser för tjäder kan en förlängning av omloppstiden i allmänhet rekommenderas, men det har å andra sidan inverkan på skogsbrukets ekonomiska resultat.&nbsp;Om det finns behov att behandla skogen på den egentliga spelplatsen bör det göras med varsamhet så att skogsmiljön inte påverkas för kraftigt. Huvuddelen av spelområdena ligger nuförtiden i unga gallringsskogar, som i det storskaliga landskapet är de som bäst fyller tjäderns behov beträffande utrymme och slutenhet.&nbsp;En del av första gallringarna kan göras tidigare än normalt. Avverkningen kan göras på sommaren, hösten eller vintern beroende på spelplatsens egenskaper och drivningsduglighet. Inga avverkningar ska göras på spelplatsen under spelsäsongen, dvs under tiden 15.3-20.5 i södra Finland och 1.4-20.5 i norra Finland. Vid alla skogsvårdsåtgärder lämnar man kvar mycket tall, också trädindivider med tjocka grenar. Den eftersträvade sikten i höjd med tjäderns ögon (40-60 cm) är 20-70 m. På bördiga eller steniga ståndorter eller platser med varierande topografi kan man vid behov göra selektiva röjningar i underväxten. Förnyelse bör utföras i form av luckhuggning eller som teghuggning, där man lämnar figurer som lämpar sig för tjäderspel.&nbsp;Följande teg avverkas först då den tidigare har kommit till förstagallringsskedet.&nbsp;Kontinuerlig beståndsvård kan i vissa fall vara ett lämpligt metodval för att trygga ett tillräckligt omfattande och tätt skogstäcke som är lagom skyddande, men inte alltför tätt för tjädern. I samband med förnyelseavverkningar ska skogen på spelområden behandlas varsamt.&nbsp;I regel kan en gallring som utförs i en ungskog på en spelplats förbättra kvaliteten på spelplatsen. Man kan till och med tidigarelägga gallringar för att åstadkomma den här positiva effekten.&nbsp;Skogen bör ha en varierande struktur på en tjäderspelplats.&nbsp;Man kan börja skapa en sådan här struktur med tätare och glesare partier redan i samband med röjningen. På en spelplats med ett klent eller grövre gallringsbestånd utförs normal gallring.&nbsp;Om beståndet av drivningstekniska skäl bör röjas före avverkningen, röjs bara sådan underväxt som är närmare än en meter från trädstammarna eller som annars är till olägenhet vid avverkningen. Man ska speciellt måna om att en del av granunderväxten sparas. En del av gallringsavverkningarna kan göras tidigare än normalt. Det eftersträvade stamantalet efter den sista gallringen är 400-800 stammar per hektar. Kända spelcentrum i avverkningsmogen skog avverkas i regel inte, men om det är frågan om spelplatser med över tio spelande tjädertuppar kan man göra en försiktig luck- eller ljushuggning eller en sådan avverkning som gör skogens struktur mer mångsidig. Skogen på spelplatsen förnyas genom små avverkningar där förnyelseytans maximistorlek är 1 ha och medelbredd högst 50 m. Helst skall avverkningen göras så att man lämnar en åtminstone 100 meter bred obehandlad zon mellan de enskilda förnyelseytorna. Zonen förnyas först då skogen på den intilliggande förnyelseytan har passerat plantskogsstadiet.

# Behandling av tjäderspelplatser

## Lokalisering av spelplatser

Spelplatsen behöver inte bestå av gammal skog. Man kan mycket väl hitta spelplatser redan i 30 år gamla, ogallrade tallskogar. Kartläggningen av spelplatser sker bäst från slutet av mars och i april. På spelplatserna kan man ofta se spår av vingar i snön eller avföring under tjädertallar och träd där tjädern tillbringar natten. Ofta lyckas lokaliseringen av tjäderspelplatser bäst kring månadsskiftet april-maj, då tjäderspelet kulminerar i södra Finland. **Hänvisning 16.**
I unga ekonomiskogar är spelplatserna inte nödvändigtvis särskilt bestående. Också en gammal spelplats kan förflytta sig med upp till en kilometer, och spelcentrum förflyttas kortare sträckor om den dominerande tjädertuppen byts ut. Det är bra att kontrollera spelplatsen med ett par års mellanrum för att se om den har förflyttat sig åt något håll. Om det har utförts omfattande avverkningar kan spelet ha flyttats till avverkningsområdets kant eller till ett helt nytt ställe längre bort. En spelplats för unga tjädrar kan flytta hundratals meter utan att det har skett några förändringar i livsmiljön. I sådana fall är det svårt att rikta in de anpassade skogsvårdsåtgärderna på själva spelcentrum, utan området måste ses som en större helhet, ett spelområde med en radie på 1 km (= 300 ha). Om spelet verkar ha upphört på en plats kan det i själva verket vara frågan om att spelplatsen förflyttats; det lönar sig då att söka efter en möjlig, ny spelplats inom en halv kilometers radie. **Hänvisning 19.**

# Behandling av tjäderspelplatser

## Målbild för spelplatser för tjäder

Skogens täckningsgrad skall vara minst en tredjedel, gärna över hälften av spelområdets totalareal. I det här ingår vattendrag, åkrar och andra öppna områden. Lättast uppnås det här om det på spelområdet finns skogar som lämpar sig för att sköta som olikåldriga bestånd. En sammanhängande förnyelseyta på området ska vara högst 8 ha. Den rekommenderade maximibredden på en förnyelseyta är 300 meter. Förnyelseytor i närheten av spelplatsen bör hållas små till arealen. Längre bort från spelplatsen får de vara större. Inom ett avstånd på en halv kilometer från spelplatsen borde en enhetlig förnyelseyta inte överstiga 4 hektar. Då bryts inte förbindelserna mellan spelplatsen och dagreviren.

# Behandling av tjäderspelplatser

## Beståndsbehandling på ett spelområde för tjäder

Då man utför förnyelseavverkningar inom ett spelområde, dvs tjädertupparnas revir, bör man bevara förbindelser till äldre skog. Det bör finnas förbindelser i olika delar av spelplatsen så att så många tuppar som möjligt kan röra sig i skogsmiljö mellan spelplatsen och sitt dagrevir. Spelplatsen får inte bli en ö i ett hav av förnyelseytor eller andra, ur tjäderns synvinkel, otjänliga, öppna biotoper. Mellan förnyelseytorna bör man lämna åtminstone 100 meter breda skogskorridorer som består av skog som är lämplig för tjäder. Korridorerna kan senare avverkas, men då bör skogen på de tidigare avverkade områdena redan ha nått en medelhöjd på minst 6 meter. På en del av figurerna kan man genomföra första gallringen tidigare än normalt och på bördiga ståndorter kan en del av plantbestånden gallras hårdare än normalt, men inom de gränser som fastställs i skogslagen. Om det på området finns naturlig granunderväxt, kan man bedriva kontinuerlig beståndsvård.
För att upprätthålla kvaliteten i tjäderns livsmiljö rekommenderas ett inslag av tall i granbestånd, grupper av granar och granunderväxt i tallbestånd och aspgrupper i tallbestånd och blandbestånd av tall och gran. Vid gallringar bör man variera gallringsstyrkan och spara buskagen på lämpliga platser.
På bördiga ståndorter kan man röja plantskogen kraftigare än normalt, inom ramen för skogslagens bestämmelser. Vid trädslagsvalet gynnar man tall, medan gran lämpar sig bäst som underväxt. Ett litet inslag av asp är till fördel för tjädern, och lövträd är också allmänt taget viktiga för viltet och samtidigt ökar mångfalden.

# Behandling av tjäderspelplatser

## Målbild för tjäderns spelplatser

En gynnsam miljö för spelplatsen är en tallskog eller en blandskog av tall och gran där tätheten varierar. Spelplatserna finns ofta i myr- eller hällmarksmiljöer med böljande terräng och slutet fältskikt. I trädbeståndet finns glesare partier och små luckor, och granunderväxt och buskage skapar insynsskydd på marknivå.
Över hälften av spelplatsens totalareal bör alltid bestå av sådan skog där tjädern trivs. Typiskt för en sådan skog är att trädens medelhöjd är minst 6 meter och stamantalet minst 400 stammar per hektar.

# Behandling av tjäderspelplatser

## Beståndsbehandling på en spelplats för tjäder

På spelplatser för tjäder kan en förlängning av omloppstiden i allmänhet rekommenderas, men det har å andra sidan inverkan på skogsbrukets ekonomiska resultat. Om det finns behov att behandla skogen på den egentliga spelplatsen bör det göras med varsamhet så att skogsmiljön inte påverkas för kraftigt.
Huvuddelen av spelområdena ligger nuförtiden i unga gallringsskogar, som i det storskaliga landskapet är de som bäst fyller tjäderns behov beträffande utrymme och slutenhet. En del av första gallringarna kan göras tidigare än normalt. Avverkningen kan göras på sommaren, hösten eller vintern beroende på spelplatsens egenskaper och drivningsduglighet. Inga avverkningar ska göras på spelplatsen under spelsäsongen, dvs under tiden 15.3-20.5 i södra Finland och 1.4-20.5 i norra Finland.
Vid alla skogsvårdsåtgärder lämnar man kvar mycket tall, också trädindivider med tjocka grenar. Den eftersträvade sikten i höjd med tjäderns ögon (40-60 cm) är 20-70 m. På bördiga eller steniga ståndorter eller platser med varierande topografi kan man vid behov göra selektiva röjningar i underväxten.

Förnyelse bör utföras i form av luckhuggning eller som teghuggning, där man lämnar figurer som lämpar sig för tjäderspel. Följande teg avverkas först då den tidigare har kommit till förstagallringsskedet. Kontinuerlig beståndsvård kan i vissa fall vara ett lämpligt metodval för att trygga ett tillräckligt omfattande och tätt skogstäcke som är lagom skyddande, men inte alltför tätt för tjädern.
I samband med förnyelseavverkningar ska skogen på spelområden behandlas varsamt. I regel kan en gallring som utförs i en ungskog på en spelplats förbättra kvaliteten på spelplatsen. Man kan till och med tidigarelägga gallringar för att åstadkomma den här positiva effekten. Skogen bör ha en varierande struktur på en tjäderspelplats. Man kan börja skapa en sådan här struktur med tätare och glesare partier redan i samband med röjningen.
På en spelplats med ett klent eller grövre gallringsbestånd utförs normal gallring. Om beståndet av drivningstekniska skäl bör röjas före avverkningen, röjs bara sådan underväxt som är närmare än en meter från trädstammarna eller som annars är till olägenhet vid avverkningen. Man ska speciellt måna om att en del av granunderväxten sparas. En del av gallringsavverkningarna kan göras tidigare än normalt. Det eftersträvade stamantalet efter den sista gallringen är 400-800 stammar per hektar.

Kända spelcentrum i avverkningsmogen skog avverkas i regel inte, men om det är frågan om spelplatser med över tio spelande tjädertuppar kan man göra en försiktig luck- eller ljushuggning eller en sådan avverkning som gör skogens struktur mer mångsidig.
Skogen på spelplatsen förnyas genom små avverkningar där förnyelseytans maximistorlek är 1 ha och medelbredd högst 50 m. Helst skall avverkningen göras så att man lämnar en åtminstone 100 meter bred obehandlad zon mellan de enskilda förnyelseytorna. Zonen förnyas först då skogen på den intilliggande förnyelseytan har passerat plantskogsstadiet.

Vid planering av åtgärder bör man beakta två olika zoner, spelplatsen och spelområdet. Det finns skötselanvisningar för dem båda. Spelplatsen (ca 20 ha) bildas av de olika tupparnas spelrevir. Spelområdet (ca 300 ha) innefattar spelplatsen och tupparnas dagrevir, som sträcker sig ungefär 1 km från spelplatsen. Tjädern har relativt flexibla krav på sin spelplats, det är närmast dagrevirets placering och kvalitet som avgör var spelplats och spelcentrum ligger. **Hänvisning 17.**

Viktiga viltvårdsbiotoper

Vid planering av åtgärder bör man beakta två olika zoner, spelplatsen och spelområdet. Det finns skötselanvisningar för dem båda. Spelplatsen (ca 20 ha) bildas av de olika tupparnas spelrevir. Spelområdet (ca 300 ha) innefattar spelplatsen och tupparnas dagrevir, som sträcker sig ungefär 1 km från spelplatsen. Tjädern har relativt flexibla krav på sin spelplats, det är närmast dagrevirets placering och kvalitet som avgör var spelplats och spelcentrum ligger. Hänvisning 17.

Behandling av tjäderspelplatser

Kärr och myr är båda trädbevuxna torvmarkstyper. Samtliga kärrtyper i naturtillstånd eller nära naturtillstånd är klassificerade som hotade. Sådana kärr och myrar som fortfarande används för virkesproduktion kan behandlas så att deras vattenhushållning, mikroklimat och växtlighet bevaras eller återställs. Rekommendationerna kan också tillämpas på skötseln av försumpade moar och dikade kärr och myrar där man inte vill utföra iståndsättningsdikning av vattenvårds- eller andra skäl. Rekommendationer för hur kärr och myrar ska beaktas och behandlas: Lämna kärr och myrar vars vattenhushållning är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd utanför aktivt skogsbruk.Vid avverkning i kärr eller på myrar vars vattenhushållning är i naturtillstånd, utför åtgärderna så att deras vattenhushållning och mikroklimat bevaras. Det här kan göras till exempel genom kontinuerlig beståndsvård och plockhuggning, kombinerat med naturlig förnyelse i form av luckhuggning.Förnya likåldrig skog genom avverkning i skärmställning eller genom att driva upp beståndet i två skikt. Friställ sedan underväxten efterhand. Upprätthåll ett rikligt lövinslag i skogsvårdens alla skeden, då förbättras avdunstningen i beståndet samtidigt som förutsättningarna för naturlig förnyelse blir bättre och underväxten hålls livskraftig. Kalavverka inte objekt som ska förnyas. Kalavverkning innebär en kraftig förändring av mikroklimatet och leder till en snabb höjning av grundvattenytan, vilket i sin tur ger upphov till ett dräneringsbehov. Utför inte dikning eller dikningshögläggning eftersom de leder till att objektet torkar ut permanent. Utför avverkningarna under tjälperioden. Gynna fågellivet genom att inte utföra avverkningar under häckningsperioden (medlet av april till slutet av juni).Övergångszoner mellan torvmark och fastmark är värdefulla objekt både med tanke på mångfalden, viltet och landskapet. De här värdena bevaras bäst på följande sätt. Lämna en trädbevuxen övergångszon mellan torvmarken och fastmarken obehandlad för att gynna bl.a. skogshönsfåglarna och deras kycklingar. Lämna övergångszonen helt utan åtgärder om den är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Det samma gäller för små fastmarksnäs som är inskjutna i torvmarken. Utför bara försiktig plockhuggning om trädbeståndet i övergångszonen inte längre är i naturtillstånd. Avlägsna inget av de trädslag som förekommer fullständigt. Lämna en trädremsa av varierande bredd också på fastmarkssidan i de fall övergångszonen annars är smal.&nbsp;Vid skötsel av övergångszonen är målsättningen är att träden blir mindre längre ut mot torvmarken.&nbsp;Bevara det skydd underväxten ger åt viltet så väl som möjligt i samband med eventuell förröjning. Det här gäller särskilt i den del som vetter ut mot torvmarken.&nbsp;Undvik att söndra markytan i övergångszonen. Bevara bärriset, i synnerhet blåbärsris, men också lingonris och kråkris. Återställ om möjligt den naturliga vattenhushållningen i torvmarken och laggen.Utför inte iståndsättningsdikning eller stubbrytning i övergångszonen så att risväxtligheten bevaras så bra som möjligt.Lämna laggdiket på fastmarkssidan orensat vid iståndsättningsdikning och fyll eller plugga det gärna så att vattenhushållningen i övergångszonen återställs och träden längs diket bevaras. Obehandlad skog i övergångszoner mot torvmark är utmärkta livsmiljöer för våra skogshönsfåglar. Bild: © Saara Lilja-Rothsten.

**Kärr** och **myr** är båda trädbevuxna torvmarkstyper. Samtliga kärrtyper i naturtillstånd eller nära naturtillstånd är klassificerade som hotade. Sådana kärr och myrar som fortfarande används för virkesproduktion kan behandlas så att deras vattenhushållning, mikroklimat och växtlighet bevaras eller återställs. Rekommendationerna kan också tillämpas på skötseln av försumpade moar och dikade kärr och myrar där man inte vill utföra iståndsättningsdikning av vattenvårds- eller andra skäl.
Rekommendationer för hur kärr och myrar ska beaktas och behandlas:
- Lämna kärr och myrar vars vattenhushållning är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd utanför aktivt skogsbruk.
- Vid avverkning i kärr eller på myrar vars vattenhushållning är i naturtillstånd, utför åtgärderna så att deras vattenhushållning och mikroklimat bevaras. Det här kan göras till exempel genom kontinuerlig beståndsvård och plockhuggning, kombinerat med naturlig förnyelse i form av luckhuggning.
- Förnya likåldrig skog genom avverkning i skärmställning eller genom att driva upp beståndet i två skikt. Friställ sedan underväxten efterhand.
- Upprätthåll ett rikligt lövinslag i skogsvårdens alla skeden, då förbättras avdunstningen i beståndet samtidigt som förutsättningarna för naturlig förnyelse blir bättre och underväxten hålls livskraftig.
- Kalavverka inte objekt som ska förnyas. Kalavverkning innebär en kraftig förändring av mikroklimatet och leder till en snabb höjning av grundvattenytan, vilket i sin tur ger upphov till ett dräneringsbehov. Utför inte dikning eller dikningshögläggning eftersom de leder till att objektet torkar ut permanent.
- Utför avverkningarna under tjälperioden.
- Gynna fågellivet genom att inte utföra avverkningar under häckningsperioden (medlet av april till slutet av juni).

**Övergångszoner mellan torvmark och fastmark** är värdefulla objekt både med tanke på mångfalden, viltet och landskapet. De här värdena bevaras bäst på följande sätt.
- Lämna en trädbevuxen övergångszon mellan torvmarken och fastmarken obehandlad för att gynna bl.a. skogshönsfåglarna och deras kycklingar.
- Lämna övergångszonen helt utan åtgärder om den är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Det samma gäller för små fastmarksnäs som är inskjutna i torvmarken.
- Utför bara försiktig plockhuggning om trädbeståndet i övergångszonen inte längre är i naturtillstånd. Avlägsna inget av de trädslag som förekommer fullständigt.
- Lämna en trädremsa av varierande bredd också på fastmarkssidan i de fall övergångszonen annars är smal.
- Vid skötsel av övergångszonen är målsättningen är att träden blir mindre längre ut mot torvmarken.
- Bevara det skydd underväxten ger åt viltet så väl som möjligt i samband med eventuell förröjning. Det här gäller särskilt i den del som vetter ut mot torvmarken.
- Undvik att söndra markytan i övergångszonen. Bevara bärriset, i synnerhet blåbärsris, men också lingonris och kråkris.
- Återställ om möjligt den naturliga vattenhushållningen i torvmarken och laggen.
- Utför inte iståndsättningsdikning eller stubbrytning i övergångszonen så att risväxtligheten bevaras så bra som möjligt.
- Lämna laggdiket på fastmarkssidan orensat vid iståndsättningsdikning och fyll eller plugga det gärna så att vattenhushållningen i övergångszonen återställs och träden längs diket bevaras.

Det idkas fortfarande skogsbruk på en del odikade torvmarker, vilket kan försämra deras kvalitet och naturtillstånd. Särskilt problematiskt är ofta att bevara små torvmarksobjekt i naturtillstånd i samband med skogsbruksåtgärder eftersom deras vattenhushållning eller mikroklimat kan påverkas även om åtgärder som avverkning och markberedning inte skulle vidtas på själva objekten.

Torvmarker

Beaktande och behandling av torvmarker

Snöskador förekommer i hela landet.&nbsp;Vanligast är de i östra och norra Finland, speciellt på områden som ligger högt över havet (minst 180 meter ö.h.) där det finns risk för upplega.&nbsp;Lehtonen, I., Kämäräinen, M., Gregow, H., Venäläinen, A., Peltola, H. 2016. Heavy snow loads in Finnish forests respond regionally asymmetrically to projected climate change. Nat. Hazards Earth Syst. Sci., 16(10): 2259-2271.Även i terräng som inte ligger lika högt över havet förekommer rätt ofta mindre omfattande snöskador.&nbsp;De är framför allt vanliga på vattendelarområden och i områden med kuperad terräng. Snöskador är vanligast i unga trädbestånd, där tung, våt snö och underkylt regn tynger ner trädtopparna så att de brister.&nbsp;I riskzonen finns speciellt tallbestånd och björkbestånd som länge har varit övertäta och nyss har gallrats Peltola, H., Kellomäki, S., Väisänen, H., Ikonen, V-P. 1999. A mechanistic model for assessing the risk of wind and snow damage to single trees and stands of Scots pine, Norway spruce and birch. Canadian Journal of Forest Research 29:647-661.Päätalo, M-L., Peltola, H., Kellomäki, S. 1999. Modelling the risk of snow damage to forests under short-term snow loading. Forest Ecology and Management 116:51-70. . Risken störst efter gallring I gallringsskogar är risken för snöskador störst strax efter gallringen och en eventuell gödsling Lehtonen, I., Kämäräinen, M., Gregow, H., Venäläinen, A., Peltola, H. 2016. Heavy snow loads in Finnish forests respond regionally asymmetrically to projected climate change. Nat. Hazards Earth Syst. Sci., 16(10): 2259-2271..&nbsp;Röjning och gallring vid rätt tidpunkt är det bästa sättet att motverka snöskador. Då blir träden inte långa och klena.&nbsp;Genom val av rätt trädslag på områden som är särskilt utsatta för snöskador kan man också minska snöskaderisken i viss mån Peltola, H., Kellomäki, S., Väisänen, H., Ikonen, V-P. 1999. A mechanistic model for assessing the risk of wind and snow damage to single trees and stands of Scots pine, Norway spruce and birch. Canadian Journal of Forest Research 29:647-661.. På områden med stor risk för snöskador i östra och norra Finland kan man överväga att satsa på kontinuerlig beståndsvård också på relativt karga ståndorter.&nbsp;På de här områdena är det också bra att se till att det finns ett lövinslag i bestånden.&nbsp;Vid plantering kan man plantera gran och tall turvis. Då klimatet blir varmare kommer risken för snöskador att öka ytterligare i östra och norra Finland, men minska i södra Finland&nbsp;Lehtonen, I., Kämäräinen, M., Gregow, H., Venäläinen, A., Peltola, H. 2016. Heavy snow loads in Finnish forests respond regionally asymmetrically to projected climate change. Nat. Hazards Earth Syst. Sci., 16(10): 2259-2271.(bild).&nbsp;Under de närmaste decennierna kan det fortfarande förekomma snöoväder med stora mängder tung blöt snö i södra Finland, vilket tillsammans med avsaknad av tjäle kan förvärra skadorna.&nbsp;Mest utsatta är bestånd som ligger på höga kullar.&nbsp;I riskzonen finns också tallbestånd och björkbestånd som länge har varit övertäta och nyss har gallrats. Den årliga snöbelastningen (kg/m²) under persioden 1981-2010 och prognosen (baserad på klimatförändringsscenariet RPC8.5) för perioden 2070-2090 enligt Meteorologiska institutets modeller. Siffervärdena till höger i kartorna visar medeltalet av den relativa förändringen. Bild: © Meteorologiska institutet

Snöskador förekommer i hela landet. Vanligast är de i östra och norra Finland, speciellt på områden som ligger högt över havet (minst 180 meter ö.h.) där det finns risk för upplega. Även i terräng som inte ligger lika högt över havet förekommer rätt ofta mindre omfattande snöskador. De är framför allt vanliga på vattendelarområden och i områden med kuperad terräng.
Snöskador är vanligast i unga trädbestånd, där tung, våt snö och underkylt regn tynger ner trädtopparna så att de brister. I riskzonen finns speciellt tallbestånd och björkbestånd som länge har varit övertäta och nyss har gallrats[ ](https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/toimenpiteet/metsien-terveydesta-huolehtiminen/yleistietoa%23reference-249).

# Förebygg snöskador

## Risken störst efter gallring

I gallringsskogar är risken för snöskador störst strax efter gallringen och en eventuell gödsling . Röjning och gallring vid rätt tidpunkt är det bästa sättet att motverka snöskador. Då blir träden inte långa och klena. Genom val av rätt trädslag på områden som är särskilt utsatta för snöskador kan man också minska snöskaderisken i viss mån .
På områden med stor risk för snöskador i östra och norra Finland kan man överväga att satsa på kontinuerlig beståndsvård också på relativt karga ståndorter. På de här områdena är det också bra att se till att det finns ett lövinslag i bestånden. Vid plantering kan man plantera gran och tall turvis.
Då klimatet blir varmare kommer risken för snöskador att öka ytterligare i östra och norra Finland, men minska i södra Finland (bild). Under de närmaste decennierna kan det fortfarande förekomma snöoväder med stora mängder tung blöt snö i södra Finland, vilket tillsammans med avsaknad av tjäle kan förvärra skadorna. Mest utsatta är bestånd som ligger på höga kullar. I riskzonen finns också tallbestånd och björkbestånd som länge har varit övertäta och nyss har gallrats.

Snöskador förekommer i hela landet, men de är vanligast i norra Finland. Snöskador är vanligast i övertäta, unga trädbestånd. Röjning och första gallring är det bästa sättet att motverka snöskador.

Vårda skogens hälsa

Snöskador förekommer i hela landet, men de är vanligast i norra Finland. Snöskador är vanligast i övertäta, unga trädbestånd. Röjning och första gallring är det bästa sättet att motverka snöskador. 

Förebygg snöskador

Behovet av förröjning är större om skogen är oskött Om plantskogsröjningen har utförts vid rätt tidpunkt och varit tillräckligt kraftig är det ofta onödigt med förröjning i första gallringar. Störst är behovet av förröjning i klenare gallringsskog där plantskogsvården utförts bristfälligt. Utförande av förröjning Behovet av förröjning bedöms utgående från objektet och drivningsmetoden. Vid uttag av slanor är förröjning nödvändig. Vid helträdsavverkning utförs röjning däremot sällan. Det är bra att på förhand komma överens med den som utför drivningen om och hur en förröjning ska utföras. Redan en siktröjning underlättar betydligt maskinell avverkning, minskar risken för stamskador och gör objektet mer attraktivt för virkesköpare. Förröjningen utgör en förutsättning för en lyckad drivning och kanske till och med för hela virkesförsäljningen.&nbsp;Innan förröjningen utförs bör man ta reda på om skogsägaren vill att det sparas underväxt med tanke på kontinuerlig beståndsvård eller av andra skäl, t.ex. med tanke på landskaps-, natur- eller viltvård. Förröjningen ska utföras i god tid, helst ett år före avverkningen. Då hinner den röjda underväxten falla omkull och snön pressa ner den mot marken. På torvmarker ska förröjningen inte utföras alltför tidigt på grund av risken för kraftigt slyuppslag från röjda björkar. Så länge den röjda underväxten är färsk förbättrar den dessutom markens bärighet, särskilt på torvjordar och andra marker med dålig bärighet och i synnerhet vid helträdsavverkning eftersom skördaren inte då lämnar toppar och kvistar på körstråket. En förröjd stämplingspost är intressantare för en köpare och för den som utför drivningen än en oröjd. Det här visar sig ofta för skogsägaren i form av ett högre rotpris. Om skördarföraren har bra sikt (som tumregel i medeltal 30 meter) hjälper det föraren att fatta rätt beslut beträffande vilka stammar som ska fällas, och samtidigt blir drivningskvaliteten bättre. Å andra sidan kan utvecklingsduglig underväxt också ha ett ekonomiskt värde om man vill driva upp beståndet i två skikt. Indikativ vägledning för bedömning av förröjningsbehov:Förröjning utförs om antalet över 2 m höga stammar är⦁ över 2 000 st/ha för granunderväxt&nbsp;⦁ över 3 000 st/ha om underväxten består av olika trädslag⦁ över 4 000 st/ha om underväxten består av lövträd&nbsp;Förröjning görs bara på sådan ställen på stämplingsposten där det finns ett klart behov. Anpassad förröjning Vid anpassad förröjning fälls sådana stammar som inte duger till gagnvirke eller energived och i synnerhet sådan underväxt som hindrar sikten eller som gör det svårt för avverkningsaggregatet att nå stammen. Man ska inte röja underväxt som inte stör avverkningen eftersom det höjer kostnaderna, minskar mångfalden och försämrar levnadsförhållandena för viltet.&nbsp;Dessutom rekommenderas att man lämnar 4-5 viltbuskagen per hektar med tanke på djur och andra organismer. Röj kring gagnvirkes- och energivedsstammar.&nbsp;Röj också sådan granunderväxt som är över 2 meter hög och som stör sikten. Kapa den underväxt som växer nära en gagnvirkesstam så att stubbarna blir låga och så att stammarna faller utåt från gagnvirkesstammen sett.&nbsp;Om granunderväxten är livskraftig och den ska utnyttjas för framtida virkesproduktion, röj då bara kring de gagnvirkesstammar som ska avlägsnas.&nbsp;Det är bra att på lämpliga ställen lämna underväxt som viltbuskage.&nbsp;Objekt som ekonomiskt sett är lågproduktiva ska man helst lämna oröjda. Sådana är t.ex. fuktiga svackor, övergångszoner, bergbunden mark och andra områden där tillväxten är långsam. Vid anpassad förröjning röjs underväxten kring sådana stammar som ska fällas, stammar som inte duger till energived och annan underväxt som hindrar sikten i samband med virkesdrivningen. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Om plantskogsvården har blivit eftersatt eller röjningen inte varit tillräckligt kraftig är förröjning nödvändig för att maskinell drivning ska kunna utföras. Bild: © Kalle Kärhä.

# Förröjning vid uttag av energived

## Behovet av förröjning är större om skogen är oskött

Om plantskogsröjningen har utförts vid rätt tidpunkt och varit tillräckligt kraftig är det ofta onödigt med förröjning i första gallringar. Störst är behovet av förröjning i klenare gallringsskog där plantskogsvården utförts bristfälligt.

# Förröjning vid uttag av energived

## Utförande av förröjning

Behovet av förröjning bedöms utgående från objektet och drivningsmetoden. Vid uttag av slanor är förröjning nödvändig. Vid helträdsavverkning utförs röjning däremot sällan. Det är bra att på förhand komma överens med den som utför drivningen om och hur en förröjning ska utföras.
Redan en siktröjning underlättar betydligt maskinell avverkning, minskar risken för stamskador och gör objektet mer attraktivt för virkesköpare. Förröjningen utgör en förutsättning för en lyckad drivning och kanske till och med för hela virkesförsäljningen. Innan förröjningen utförs bör man ta reda på om skogsägaren vill att det sparas underväxt med tanke på kontinuerlig beståndsvård eller av andra skäl, t.ex. med tanke på landskaps-, natur- eller viltvård.
Förröjningen ska utföras i god tid, helst ett år före avverkningen. Då hinner den röjda underväxten falla omkull och snön pressa ner den mot marken. På torvmarker ska förröjningen inte utföras alltför tidigt på grund av risken för kraftigt slyuppslag från röjda björkar. Så länge den röjda underväxten är färsk förbättrar den dessutom markens bärighet, särskilt på torvjordar och andra marker med dålig bärighet och i synnerhet vid helträdsavverkning eftersom skördaren inte då lämnar toppar och kvistar på körstråket.

En förröjd stämplingspost är intressantare för en köpare och för den som utför drivningen än en oröjd. Det här visar sig ofta för skogsägaren i form av ett högre rotpris. Om skördarföraren har bra sikt (som tumregel i medeltal 30 meter) hjälper det föraren att fatta rätt beslut beträffande vilka stammar som ska fällas, och samtidigt blir drivningskvaliteten bättre. Å andra sidan kan utvecklingsduglig underväxt också ha ett ekonomiskt värde om man vill driva upp beståndet i två skikt.
**Indikativ vägledning för bedömning av förröjningsbehov:**Förröjning utförs om antalet över 2 m höga stammar är⦁ över 2 000 st/ha för granunderväxt ⦁ över 3 000 st/ha om underväxten består av olika trädslag⦁ över 4 000 st/ha om underväxten består av lövträd Förröjning görs bara på sådan ställen på stämplingsposten där det finns ett klart behov.

# Förröjning vid uttag av energived

## Anpassad förröjning

Vid anpassad förröjning fälls sådana stammar som inte duger till gagnvirke eller energived och i synnerhet sådan underväxt som hindrar sikten eller som gör det svårt för avverkningsaggregatet att nå stammen. Man ska inte röja underväxt som inte stör avverkningen eftersom det höjer kostnaderna, minskar mångfalden och försämrar levnadsförhållandena för viltet. Dessutom rekommenderas att man lämnar 4-5 viltbuskagen per hektar med tanke på djur och andra organismer.
- Röj kring gagnvirkes- och energivedsstammar.
- Röj också sådan granunderväxt som är över 2 meter hög och som stör sikten.
- Kapa den underväxt som växer nära en gagnvirkesstam så att stubbarna blir låga och så att stammarna faller utåt från gagnvirkesstammen sett.
- Om granunderväxten är livskraftig och den ska utnyttjas för framtida virkesproduktion, röj då bara kring de gagnvirkesstammar som ska avlägsnas.
- Det är bra att på lämpliga ställen lämna underväxt som viltbuskage.
Objekt som ekonomiskt sett är lågproduktiva ska man helst lämna oröjda. Sådana är t.ex. fuktiga svackor, övergångszoner, bergbunden mark och andra områden där tillväxten är långsam.

Med förröjning avses den röjning av underväxt som utförs före virkesdrivningen för att underlätta drivningsarbetet. Syftet med förröjningen är att förbättra produktiviteten vid avverkningen och kvaliteten på virkesdrivningen, samt att minska drivningsskadorna.

Förröjning

Med förröjning avses den röjning av underväxt som utförs före virkesdrivningen för att underlätta drivningsarbetet. Syftet med förröjningen är att förbättra produktiviteten vid avverkningen och kvaliteten på virkesdrivningen, samt att minska drivningsskadorna. 

Förröjning vid uttag av energived

Gallringar kan ge variation i landskapet Om man vill öppna landskapet ska man gallra kraftigare än normalt, men man bör också beakta risken för vind- och snöskador i beståndet. En gallring öppnar sikten framför allt i unga och täta skogar. Genom att ta ut grot blir det lättare att röra sig i skogen. Efter en gallring kommer det in mer ljus i beståndet och det förbättrar tillväxtförutsättningarna för växter i fältskiktet. Man kan skapa variation i ett bestånd genom att variera gallringsstyrkan och lämna små områden ogallrade. Genom att gynna en blandskogsstruktur och spara underväxt på lämpliga ställen kan man främja också de landskapsmässiga målen. Speciellt längs vägar och i kanterna av öppna ytor kan man kan lyfta fram enskilda trädindivider som är betydelsefulla för landskapet genom att gallra trädbeståndet runt dem. I tätortsnära skogar rekommenderas ändå att bibehålla möjligast täta insynsskydd mellan t.ex. friluftsleder, trafikleder och bostadsområden.

# Beakta landskapet vid beståndsvårdande avverkningar

## Gallringar kan ge variation i landskapet

Om man vill öppna landskapet ska man gallra kraftigare än normalt, men man bör också beakta risken för vind- och snöskador i beståndet. En gallring öppnar sikten framför allt i unga och täta skogar. Genom att ta ut grot blir det lättare att röra sig i skogen. Efter en gallring kommer det in mer ljus i beståndet och det förbättrar tillväxtförutsättningarna för växter i fältskiktet.
Man kan skapa variation i ett bestånd genom att variera gallringsstyrkan och lämna små områden ogallrade. Genom att gynna en blandskogsstruktur och spara underväxt på lämpliga ställen kan man främja också de landskapsmässiga målen. Speciellt längs vägar och i kanterna av öppna ytor kan man kan lyfta fram enskilda trädindivider som är betydelsefulla för landskapet genom att gallra trädbeståndet runt dem. I tätortsnära skogar rekommenderas ändå att bibehålla möjligast täta insynsskydd mellan t.ex. friluftsleder, trafikleder och bostadsområden.

Om man vill betona landskapsaspekterna i samband med beståndsvårdande avverkningar så är det viktigt att identifiera de landskapsfaktorer som man vill lyfta fram i samband med åtgärden. Genom att gallra ett trädbestånd kan man öppna upp landskapet och påverka beståndets struktur, bland annat trädslagsfördelningen.

Senare gallringar

Vård av skogslandskapet

Beakta landskapet vid beståndsvårdande avverkningar

Text VId beståndsvård trädskiktvis börjar omloppstiden från förnyandet av skogen, framskrider till plantskogsstadiet, vidare till klenare och grövre gallringsskog och avslutas med förnyelseavverkning. Den optimala omloppstiden beror på objektets särdrag och skogsägarens mål. Faser inom omloppstiden hos ett enskiktat grandominerat bestånd.

Den tid som en trädgeneration sköts kallas omloppstid. Omloppstiden är alltså den tid som förflyter mellan anläggandet av ett nytt bestånd och förnyelseavverkning.

VId beståndsvård trädskiktvis börjar omloppstiden från förnyandet av skogen, framskrider till plantskogsstadiet, vidare till klenare och grövre gallringsskog och avslutas med förnyelseavverkning. Den optimala omloppstiden beror på objektets särdrag och skogsägarens mål.

Omloppstid

Text En oskött plantskog och en försenad första gallring leder till att träden växer för tätt och tävlar om ljus och näringsämnen. Detta leder till att beståndet utvecklas till en störskog: stammarnas diameter blir liten, kronorna förminskas, risken för snö- och stormskador ökar och produktionen av stock blir sämre. Ett bestånd som har utvecklats till en störskog är en utmaning i kommande beståndsvård.

När ett bestånd utvecklas till en störskog är det fråga om en situation där träden står för tätt. Stammarna växer i höjden, men grovleksutvecklingen är svag.

En oskött plantskog och en försenad första gallring leder till att träden växer för tätt och tävlar om ljus och näringsämnen. Detta leder till att beståndet utvecklas till en störskog: stammarnas diameter blir liten, kronorna förminskas, risken för snö- och stormskador ökar och produktionen av stock blir sämre. Ett bestånd som har utvecklats till en störskog är en utmaning i kommande beståndsvård.

Störskog

När ett bestånd utvecklas till en störskog är det fråga om en situation där träden står för tätt. Stammarna växer i höjden, men grovleksutvecklingen är svag. 

Utveckling och upprätthållande av beståndets struktur I kontinuerligt skogsbruk strävar man efter en varierande skogsstruktur. Glesare partier i beståndet behövs för att möjliggöra föryngring. Även i tätare partier kan träd av olika storlek förekomma mer eller mindre grupperat. Beroende på målen för skogsbruket avgörs hur stora enskilda träd tillåts bli innan de avverkas, hur omfattande de permanenta naturvårdsträden är samt vilken täthet och struktur det kvarstående beståndet får efter avverkningen. I kontinuerligt skogsbruk används gallring, plockhuggning, luckhuggning och stripphuggning för att utveckla och upprätthålla beståndets strukturks. esim. Valkonen, S., Sirén, M. &amp; Piri, T. 2010. Poiminta- ja pienaukkohakkuut – vaihtoehtoja avohakkuulle. Metsäkustannus Oy.&nbsp;samt fröträds- och överståndaravverkningar.&nbsp;ks. Valkonen, S. 2017. Metsän jatkuvasta kasvatuksesta. Metsäkustannus Oy ja Luonnonvarakeskus. 125 s. (376). Mångsidiga avverkningar som stödjer beståndets utveckling behövs särskilt när målet är att omvandla en jämnårig skog i periodiskt skogsbruk till en olikåldrig struktur. Avverkningar i kontinuerligt skogsbruk omfattas av samma kvalitetskrav för skogs- och naturvård som avverkningar i jämnåriga bestånd. I kontinuerligt skogsbruk finns det en risk för att beståndet blir allt mer gran­dominerat. Ett varmare klimat ökar risken för skador på gran på platser som är benägna att torka. Ljuskrävande trädslag klarar sig inte väl som underväxt, medan gran tolererar skuggiga förhållanden. Föryngring av lövträd och tall förutsätter i praktiken fröträdställning eller små luckor.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Utveckling och upprätthållande av beståndets struktur

I kontinuerligt skogsbruk strävar man efter en varierande skogsstruktur. Glesare partier i beståndet behövs för att möjliggöra föryngring. Även i tätare partier kan träd av olika storlek förekomma mer eller mindre grupperat.
Beroende på målen för skogsbruket avgörs hur stora enskilda träd tillåts bli innan de avverkas, hur omfattande de permanenta naturvårdsträden är samt vilken täthet och struktur det kvarstående beståndet får efter avverkningen.
I kontinuerligt skogsbruk används gallring, plockhuggning, luckhuggning och stripphuggning för att utveckla och upprätthålla beståndets struktursamt fröträds- och överståndaravverkningar. . Mångsidiga avverkningar som stödjer beståndets utveckling behövs särskilt när målet är att omvandla en jämnårig skog i periodiskt skogsbruk till en olikåldrig struktur. Avverkningar i kontinuerligt skogsbruk omfattas av samma kvalitetskrav för skogs- och naturvård som avverkningar i jämnåriga bestånd.

I kontinuerligt skogsbruk finns det en risk för att beståndet blir allt mer gran­dominerat. Ett varmare klimat ökar risken för skador på gran på platser som är benägna att torka. Ljuskrävande trädslag klarar sig inte väl som underväxt, medan gran tolererar skuggiga förhållanden. Föryngring av lövträd och tall förutsätter i praktiken fröträdställning eller små luckor.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Undvik drivningsskador

Plantorna blir mer utsatta för skador ju kallare det är. Om plantorna syns ovanför snöytan är det bäst att utföra drivningen vid blidväder eller då det är bara några minusgrader. Det är skäl att undvika drivning också på försommaren, särskilt i barrträdsdominerad skog, eftersom de kvarstående trädens bark fläks av vid minsta stöt.
Plockhuggningar är särskilt utmanande för skogsmaskinföraren och kräver speciell yrkesskicklighet och försiktighet för att det inte ska uppstå för stora skador. Träd som är under 10 meter höga är mest utsatta för drivningsskador. Man bör fästa särskild vikt vid att inte skada träd i de lägre trädskikten, träd som är 5 meter eller högre. Tillväxten, virkesproduktionen och skogsägarens avverkningsmöjligheter i framtiden beror av hur dessa träd klarar sig.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Tänk på värdetröskeln vid trädvalet

Också vid kontinuerlig beståndsvård påverkar valet av vilka träd som ska fällas beståndets vidare utveckling och virkesproduktionens lönsamhet. Det här blir speciellt tydligt vid plockhuggning där man i första hand avverkar grövre stockträd och sådana träd av sämre kvalitet som inte kan utvecklas till stockträd av hög kvalitet.
Vid avverkningen är det viktigt att lämna kvar sådana träd som vid nästa avverkning har överskridit värdetröskeln, det vill säga övergår från massavedsstammar till stockstammar. Detta ökar avkastningen av det kapital som är bundet i beståndet. Vid avverkningen ska man också se till att tillräckligt många stora träd som kan fröa av sig bevaras.

Poiminta- ja pienaukkohakkuun ajankohdan määrittää ensisijaisesti riittävän hakkuukertymän saaminen. Pienten puuerien korjuu on kallista. Hakkuun voimakkuutta säädellään erityisesti metsän uudistumisen edistämiseksi. Mitatuilla kohteilla hakkuukertymät ovat olleet yli 100 m³/ha. Mikäli jatkossakin hakkuut tehtäisiin näin voimakkaina, hakkuiden väli olisi keskimäärin yli 20 vuotta.
Jatkuvassa kasvatuksessa puunkorjuun laadukas toteutus edellyttää erityistä huolellisuutta ja oikeaa ajoitusta. Sopivin hakkuiden ajankohta on talvi puustovaurioiden määrän ja juurikääpäriskin hillitsemiseksi.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Träden avlägsnas efterhand

När man ställer fröträden ska man fästa särskild vikt vid att inte skada de träd som blir kvar på avverkningsytan. En del av träden kommer att stå kvar en mycket lång tid och eventuella svampinfektioner som kan komma via drivningsskador hinner då sprida sig. Försök att i mån av möjlighet köra runt plantgrupper av bra kvalitet.
Överståndarna ska inte avlägsnas på en gång, utan de gallras i kommande avverkningar. Vid gallring ska man också avlägsna skadade träd och träd av dålig kvalitet.
Med tanke på landskapet är det ofta bra att ställa fröträden i grupper. Kom också ihåg att lämna naturvårdsträd eller grupper av naturvårdsträd. Grupper av naturvårdsträd som lämnats vid tidigare avverkningar avgränsas. Grova, förgrenade träd är viktiga som potentiella boträd för rovfåglar. Det är bra att i behandlingsytans geodata ange var grupperna med naturvårdsträd finns så att grupperna inte förstörs vid kommande avverkningar.

Jatkuvaan kasvatukseen tähdättäessä männikköön jätetään siemenpuuhakkuussa 50–150 hyvälaatuista valtapuuta hehtaarille Rämeillä männikön ylispuukasvatus edellyttää joko ojien perkausta tai riittävän pieniä hakkuualoja, jotta pohjaveden pinnantaso säilyy käsittelyalueelle riittävän syvällä.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Lämpar sig för granbestånd och tallbestånd på karga ståndorter

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Principer för plockhuggning

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Utförande av plockhuggning

- Planera körstråken så de i mån av möjlighet går genom områden där man kan avverka rikligt med stock. Försök köra runt områden med utvecklingsduglig underväxt och små träd. På det här sättet kommer avståndet mellan körstråken att variera och oftast vara större än 20 meter.
- Ta bort:
1. skadade och sjuka träd
2. träd med tvära krökar och långkrökar, träd med grova kvistar och träd som har förgreningar på stockdelen med undantag av träd som lämnas kvar som naturvårdsträd
3. de största träden av stockdimension så att den målsatta beståndstätheten uppnås.
- Gallra täta grupper med mindre träd ifall du vill att de träd som blir kvar ska få en snabbare diameterutveckling och välutvecklade kronor. Speciellt täta trädgrupper gallras i två omgångar, så att träden får bättre möjligheter att anpassa sig till förändringen.
- Spara:

1. några av de största träden med tanke på tillräcklig fröproduktion (i södra Finland exempelvis träd med en brösthöjdsdiameter över 25 cm)
2. träd i god kondition som kan utvecklas till stockträd av hög kvalitet
3. en rik blandning av olika trädslag där det finns naturliga förutsättningar för det
4. naturvårdsträd eller grupper med naturvårdsträd. Grupper av naturvårdsträd som lämnats vid tidigare avverkningar avgränsas. Det är bra att i behandlingsytans geodata också ange var grupperna med naturvårdsträd finns så att grupperna inte förstörs vid kommande avverkningar.
5. boträd för fåglar. Grova, förgrenade träd är viktiga som boträd för rovfåglar .
- Se till att det bestånd som blir kvar inte blir skadat under avverkningen och skotningen. Grenar och toppar kan användas för att skydda rothalsarna på träden intill körstråken och för att förbättra bärigheten. Även om arbetet utförs på bästa möjliga sätt får en del av de mindre träden och underväxten skador.
- Följ kontinuerligt upp resultatet så att beståndet inte blir för glest efter avverkningen.

Poimintahakkuussa pyritään edistämään metsän luontaista uudistumista poistamalla metsikön suurimpia puita, tekemällä tilaa pienemmille elinvoimaisille puille sekä lisäämällä kasvutilaa kenttäkerroksessa uusien taimien syntymiseksi .

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Undvik skarpa gränser

Smala områden mellan luckor är mycket utsatta för vindskador. Granar i kanten av en lucka lider också till en viss del av att solexponering av stammarna vilket gör att de kan torka och en del av dem kan dö.
Vid luckhuggning rekommenderas att man glesar ut kantskogen runt luckan med en försiktig gallring. Då minskar rotkonkurrensen från trädbeståndet runt luckan och underväxten har bättre förutsättningar att klara sig också i utkanten av luckan. Risken för vindskador ökar om man plockar ut stora träd i kanten, framförallt om de träd som lämnas kvar vuxit tätt. När träden i kantskogen och deras rotsystem utvecklas står de stadigare i marken och risken för vindskador minskar. Undvik att göra luckor med skarpa gränser och som omges av tät skog.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Luckans storlek och plantsättningen

Luckans storlek har stor betydelse för hur förnyelsen lyckas. På momarker är plantsättningen dålig i luckor vars diameter är mindre än 20 meter. Kantskogen skuggar då marken och rotkonkurrensen är stor på hela ytan. Om luckans diameter är större än 40 meter, växer plantor som finns i luckans mitt snabbare och ljuskrävande trädslag som tall och björk har bättre förutsättningar att klara sig.
På bördiga ståndorter i södra Finland, såsom OMT, bör luckornas diameter inte vara större än 30–40 meter. Den stora rotkonkurrensen från kantskogen gör att uppslaget av gräs och örter blir mindre. Luckorna kan förstoras när ett plantbestånd etablerats och behöver mera utrymme för att utvecklas.
På torvmarker med spontant plantuppslag förnyar sig skogen bra också i små luckor. På granbevuxna kärr kommer det upp plantor redan vid en luckstorlek på 10-20 meter. Om luckorna är större kommer det också in lövträd.

Luckans form har betydelse för plantsättningen i synnerhet på momarker. Plantsättningen är dålig i en långsmal lucka då kanteffekten från trädbeståndet runt luckan är stor på hela ytan.
I granbestånd på kärr i norra Finland får man vanligen en god plantsättning också på smala tegar. Plantsättningen har lyckats bra vid försök i Norra Österbotten, Kajanaland och i de södra och mellersta delarna av Lappland, . Redan inom 10 år uppkommer ofta en säkerställd, tillräckligt tät plantskog.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Antal luckor på behandlingsytan

Man kan uppnå samma beståndstäthet med olika stora luckor. Luckornas storlek bestäms utgående från förhållandena och målen. I praktiken kommer luckornas storlek och i viss mån också deras form att variera på behandlingsytan.
I Naturresursinstitutets skiss här invid visas två olika fall av luckhuggning. Mellanområdena (grönt) har i båda fallen gallrats till 17 m²/ha och luckorna (orange) täcker 30 % av behandlingsytan. Hela behandlingsytans beståndstäthet blir 12 m²/ha.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Luckhuggning fungerar på dikade kärr

Gallring av mellanområdena mellan luckorna måste göras försiktigt eftersom gallringen ökar risken för vindskador, särskilt om de kvarvarande träden har vuxit tätt och därför inte tål påfrestning av vind. Det har visat sig vara besvärligt att vårda skogen enbart genom luckhuggning. Då nya luckor tas upp blir mellanområdena ofta fragmenterade, vilket gör att avverkningen och skötseln av beståndet försvåras och risken för vindskador ökar.
Luckhuggning passar däremot bra i granskog på kärrmark där naturliga förnyelse också i små luckor och på smala tegar fungerar bra. Teghuggning av det här slaget kan också utföras i tallbestånd där metoden resulterar i zoner med varierande trädhöjd. Naturvårds- och fröträd kan lämnas kvar på ytan tillsammans med trädgrupper för att minska korridorkänslan. I granskog på kärrmark har det visat sig att den naturliga förnyelsen är avslutad redan inom 10 år om det från tidigare förekommer underväxt i beståndet. Om man sedan utvidgar luckorna en eller två gånger så är hela beståndet förnyat inom 20-30 år.
På dikad torvmark är det viktigt att se till att lämna ett tillräckligt stort virkesförråd på mellanområdena så att dräneringseffekten bibehålls och också komma ihåg att inte göra luckorna alltför stora. Då stiger inte grundvattnet så mycket att trädbeståndet börjar lida onödigt mycket. Olika trädslag har olika dränerande egenskaper, vilket är bra att hålla i minnet då man bedömer mängden träd som behöver lämnas kvar.

Pienaukkohakkuut ovat periaatteessa pienialaisia avohakkuita, joista muodostuu enintään 0,3 ha aukkoja. Myös pienaukkoa ympäröivää puustoa eli aukkojen välialuetta harvennetaan tarvittaessa poimintahakkuin. Tämä vähentää juuristokilpailua aukon reuna-alueella.
Pienaukkoja on suositeltavaa tehdä vain varttuneeseen puustoon. Pienaukot on suunniteltava ja jaksotettava siten, ettei lopputuloksena ole kapeiksi kaistoiksi jääviä varttuneiden puiden muodostamia välialueita.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Säkra redan på förhand att målet uppnås

För att plockhuggningen ska lyckas måste skördarens förare behärska en arbetsteknik som minimerar risken att skada träd i de lägre kronskikten. Om föraren ännu har liten erfarenhet av plockhuggning kan det vara bra att börja med ett på förhand stämplat modellområde. Skogsägaren eller dennes representant bedömer sedan om resultatet motsvarar förväntningarna.

Poimintahakkuussa jäävän puuston määrää voi arvioida hakkuukoneen puomin rajaaman puoliympyrän avulla kuten tässä esimerkissä. Korjuujäljen automaattista mittaamista kehitetään ja nykyistä kehittyneempi tekniikka tullee jatkossa helpottamaan tavoitepohjapinta-alan seuraamista.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Beståndets minimitäthet på behandlingsområdet

Behandlingsområdet är en helhet som består av en eller flera beståndsfigurer eller ett område som avgränsats på en karta, på vilket det utförs samma slags avverkningar eller andra skogsvårdsåtgärder på hela området. Behandlingsområdet består med andra ord av såväl luckorna som mellanområdena. Det är viktigt att lämna kvar tillräckligt många träd över hela behandlingsytan.
I nedanstående tabell anges riktgivande grundytor före och efter plockhuggning vid kontinuerlig beståndsvård. Vid fröträdsställning som syftar till stegvis avveckling av överståndare används antal fröträd per hektar som täthetsmått och inte grundytan.
I rekommendationerna för trädbeståndets grundyta ingår en säkerhetsmarginal på 1 m²/ha, rekommendationen är alltså att lämna en något högre grundyta än vad lagen kräver. Detta för att bestånd inte av misstag ska avverkas för hårt. För att främja plantsättning och en god tillväxt hos underväxten måste grundytan vara rätt låg.

Luckornas storlek och antal och behandlingen av mellanområdena bör anpassas till förhållandena i skogen och till skogsägarens mål. Riskerna för rikligt gräsuppslag eller vindskador är här faktorer som behöver beaktas.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Beståndets minimitäthet på behandlingsområdet

### Riktgivande grundyta (G) före och efter en avverkning som utförs inom ramen för kontinuerlig beståndsvård.

##  [Puuston pohjapinta-ala jatkuvassa kasvatuksessa](/fi/node/851)

Table
|   |   | PPA ennen hakkuuta, m²/ha | PPA hakkuun jälkeen eteläisessä Suomessa, m²/ha | PPA hakkuun jälkeen keskisessä Suomessa, m²/ha | PPA hakkuun jälkeen pohjoisessa Suomessa, m²/ha |
| --- | --- | --- | --- | --- | --- |
| Kuusivaltaiset metsät, suositus | Tuore kangas1 | ≥ 20 | n. 11 | n. 10 | n. 9 |
| Kuusivaltaiset metsät, suositus | Lehtomainen kangas1 | ≥ 22 | n. 12 | n. 11 | n. 10 |
| Säännösten mukainen vähimmäis-PPA eli ns. lakiraja | Tuoreet tai sitä ravinteikkaammat kankaat |   | 10 | 9 | 8 (72) |
| Säännösten mukainen vähimmäis-PPA eli ns. lakiraja | Mustikka- ja sitä ravinteikkaammat ojitetut turvekankaat  |   | 8 | 7,2 | 6,4(5,62) |
| Mäntyvaltaiset metsät, suositus | Kuiva kangas1 |   | *** | *** | *** |
| Mäntyvaltaiset metsät, suositus | Kuivahko kangas1 |   | *** | *** | *** |
| Säännösten mukainen vähimmäis-PPA eli ns. lakiraja | Kuivahkot tai sitä karummat kankaat |   | 9 | 8 | 6(52) |
| Säännösten mukainen vähimmäis-PPA eli ns. lakiraja | Puolukka- ja sitä karummat ojitetut turvekankaat |   | 7,2 | 6,4 | 4,8(42) |
solut: säännösten mukainen vähimmäis-PPA eli ns. lakiraja.
1 ja vastaavat turvemaat. Ojitetuilla turvemailla ojien osuus otetaan huomioon, jolloin PPA on alhaisempi. Ojitettujen turvekankaiden lakirajaan nähden suositellaan kuitenkin jätettäväksi noin 1 m²/ha korkeampi PPA.
2 Suojametsäalue sekä Inari, Kittilä ja Muonio, Salla, Savukoski, ja Sodankylä
\*\*\*Männikön siemenpuuhakkuussa jätetään 50*–*100 runkoa/ha. Puuston pohjapinta-alalle ei ole määritelty tavoitetta. Jos puuston määrä alittaa taulukossa esitetyn vähimmäis-PPA:n, metsälain mukaan kyse on uudistushakkuusta.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Beakta värdetröskeln

Lämna framför allt kvar välväxande träd som före nästa plockhuggning hinner överskrida värdetröskeln, dvs. träd som växer från massavedsdimension till stockdimension. Detta höjer den relativa avkastningen på det kapital som är bundet i de växande träden. Det är också viktigt att komma ihåg att lämna ett tillräckligt antal stora träd för att trygga fröproduktionen.
Vid stegvis avveckling av överståndare är det inte ändamålsenligt att ha en viss grundyta som mål. Utgångspunkten kan i stället vara att i början lämna 50–150 fröträd per hektar. Om beståndets grundyta kommer under den lagstadgade miniminivå som anges i tabellen, ska man i anmälan om användning av skog ange att det handlar om en förnyelseavverkning.
Lavmoar är sällsynta, hotade naturtyper. Rekommendationen är här att de inte avverkas överhuvudtaget. Virkesutfallet blir väldigt litet på en lavmo. Man bör också ta i beaktande de begränsningar som gäller enligt skogscertifieringen. Lavmoar kan vara lämpliga objekt för frivilligt skydd inom METSO-handlingsprogrammet.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Tänk på förnyelseskyldigheten

Plockhuggning och luckhuggning anses i skogslagstiftningen vara beståndsvårdande avverkningar, men minimitätheten efter avverkning skiljer sig från övriga beståndsvårdande avverkningar. Förnyelseskyldighet uppstår om grundytan i trädbeståndet på behandlingsytan efter avverkningen underskrider den nivå som anges i skogslagstiftningen . Vid mätningen av grundytan ska man inte ta med sådana enhetliga områden där det redan finns en plantskog som fyller kraven i skogslagstiftningen.
Förnyelseskyldigheten ska också beaktas om det vid en avverkning uppkommer luckor som är större än 0,3 hektar. Vid kontinuerlig beståndsvård kan det vara motiverat att öppna större luckor, särskilt i norra Finland. Att dessa luckor är större än vad laggränsen anger är vanligen inget större problem i praktiken, eftersom de oftast förnyas naturligt. Objekt med tjockt mårtäcke i norra Finland utgör ett undantag. När man gör anmälan om användning av skog ska avverkningar där man tar upp luckor större än 0,3 hektar anmälas som förnyelseavverkning.
Skogslagstiftningen förutsätter att beståndsanläggningsåtgärder vidtas inom tre år efter att avverkningen avslutats. Skyldigheten är fullgjord när det inom utsatt tid finns ett tillräckligt antal utvecklingsdugliga plantor med en medelhöjd på minst 50 cm.

# Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

## Tänk på förnyelseskyldigheten

### Skyldighet att förnya skog, minimiantal plantor/hektar områdesvis.

##  [Uudistamisvelvoitteen täyttyminen ](/fi/node/891)

Table
|   | Aika hakkuun päättymisestä, enintään vuotta | Havupuuvaltaiset, taimia vähintään kpl/ha | Lehtipuuvaltaiset, taimia vähintään kpl/ha |
| --- | --- | --- | --- |
| Eteläinen Suomi | 10 | 1 500 | 1 100 |
| Keskinen Suomi | 15 | 1 500 | 1 100 |
| Pohjoinen Suomi | 20 | 1 200 | 1 100 |
| Suojametsäalue | 25 | 1 200 | 1 100 |
Uudistamisvelvoitteen edellyttämät taimimäärät alueittain.

Jatkuvan kasvatuksen käsittelyalue on yhdestä tai useammasta metsikkökuviosta koostuva kokonaisuus tai kartalle rajattu alue, jolla tehdään hakkuita tai metsänhoitotoimenpiteitä pääasiassa koko alueella. Käsittelyalue muodostuu siten mahdollisista pienaukoista ja niiden välialueista. Käsittelyalueelle on jäätävä kokonaisuudessaan riittävästi puustoa.

**Jatkuva kasvatus**• Jatkuvan kasvatuksen yhteydessä on huolehdittava lehtipuiden uudistumisesta tekemällä riittävän kokoisia aukkoja hakkuiden yhteydessä tai tarvittaessa istuttamalla. • Jatkuvassa kasvatuksessa lehtipuusekoitukselle on suositeltavaa tavoitella kasvupaikasta riippuen vähintään 10 prosentin osuutta.• Yhtään puulajia ei hakata käsittelyalueelta kokonaan pois.• Säästöpuina suositaan lehtipuita.

**Jatkuva kasvatus**• Jatkuvan kasvatuksen hakkuissa säästöpuut on suositeltavaa keskittää ryhmiin. Ryhmät voidaan merkitä hakkuussa maastoon esimerkiksi tekopökkelöillä tai harventamalla sen ympäriltä tavanomaista voimakkaammin. Ryhmien sijainti voidaan myös tallentaa metsävaratietoon tai metsäsuunnitelmaan paikkatietona.• Yksittäisten monimuotoisuuden kannalta arvokkaiden puuyksilöiden säästäminen ryhmien ulkopuolella on perusteltua ja suositeltavaa.• Säästöpuiksi voi jättää myös sellaisia puuyksilöitä, jotka tavallisesti poistettaisiin. Paksuoksaiset, poikaoksaiset ja haarautuneet puuyksilöit kehittyvät monimuotoisiksi säästöpuiksi.• Korjuussa runkovaurioita saaneet lehtipuut ja männyt ovat hyviä säästöpuita, joihin voi kehittyä koroja, laho-onkaloita ja kääpäisyyttä.• Säästöpuuryhmän alue jätetään hoitamatta ja se jää pysyvästi puuntuotannon ulkopuolelle.• Säästöpuuryhmä kannattaa sijoittaa monimuotoisuuden kannalta arvokkaaseen tai puunkorjuun ja uudistamisen kannalta vaikeaan kohtaan.• Säästöpuuryhmän sijoittelussa otetaan huomioon mahdolliset sähkö- ja puhelinlinjat, liikenneväylät, turvallisuus sekä hyönteis- ja sienituhot.

**Kontinuerlig beståndsvård:**• Lämna döda träd vid avverkning, i synnerhet om de är grova. • Överväg kontinuerlig beståndsvård eftersom det då är lättare att bevara död ved än vid beståndsvård trädskiktsvis där man utför slutavverkning och markberedning och eventuellt tar ut energived.• Tillverka gärna aktivt högstubbar eftersom upprepad plockhuggning kan leda till att det uppstår mindre död ved.

**Kasvatushakkuut ja jatkuva kasvatus**• Tekopökkelöiden valinnassa suositaan pääasiassa kuusia ja koivuja, mäntyvaltaisissa metsissä koivuja ja mäntyjä. • Vähälukuisina esiintyvistä lehtipuista ei tulisi tehdä tekopökkelöitä, vaan ne tulisi säästää elävinä säästöpuina.• Kunnoltaan heikentyneet ja kuolleet puut kannattaa jättää luonnonlahopuuksi.• Tekopökkelöistä tehdään mahdollisuuksien mukaan korkeita ja paksuja.• Tekopökkelöillä voidaan merkitä kasvatushakkuissa jätetyt säästöpuuryhmät tai riistatiheiköt.• Tekopökkelön latvan voi jättää maalahopuuksi, esimerkiksi säästöpuuryhmän sisään.**Uudistushakkuut**• Tekopökkelöiden valinnassa suositaan pääasiassa kuusia ja koivuja, mäntyvaltaisissa metsissä koivuja ja mäntyjä. • Vähälukuisina esiintyvistä lehtipuista ei tulisi tehdä tekopökkelöitä, vaan ne tulisi säästää elävinä säästöpuina.• Kunnoltaan heikentyneet ja kuolleet puut kannattaa jättää luonnonlahopuuksi.• Tekopökkelöistä tehdään mahdollisuuksien mukaan korkeita ja paksuja. Uudistushakkuilla puuntuotannollisesti huonolaatuiset puut ovat myös hyviä vaihtoehtoja tekopökkelöiksi. • Tekopökkelöitä kannattaa tehdä sekä uudistusalan paisteiseen keskiosaan, että varjoisampaan metsän reunaan tai säästöpuuryhmään.• Tekopökkelön latvan voi jättää maalahopuuksi, esimerkiksi säästöpuuryhmän sisään.

**Kasvatushakkuut**• Suojatiheikköjen sopiva tavoitetiheys on 3-5 kappaletta hehtaaria kohden.• Suojatiheikköjä ei ennakkoraivata tai harvenneta hakkuussa. • Suojatiheiköissä kasvanut korjuukelpoinen puusto voidaan hyödyntää myöhemmissä hakkuissa normaaliin tapaan. • Suojatiheikköjä on suositeltavaa jättää puunkorjuun kannalta vaikeisiin kohtiin tai puustoa heikommin kasvaville paikoille, jolloin niistä aiheutuvat tuotonmenetykset jäävät vähäisiksi.• Suojatiheikön voi halutessaan jättää kehittymään tulevaisuuden säästöpuuryhmäksi.**Uudistushakkuut**• Suojatiheikköjen sopiva tavoitetiheys on 3-5 kappaletta hehtaaria kohden.• Suojatiheikköjä ei ennakkoraivata.• Hakkuussa tiheikköjen alueelta voidaan korjata järeä puusto, ellei kyseessä ole säästöpuuryhmä.• Suojatiheikköjä on suositeltavaa jättää puunkorjuun kannalta vaikeisiin kohtiin tai puustoa heikommin kasvaville paikoille, jolloin niistä aiheutuvat tuotonmenetykset jäävät vähäisiksi. • Säästöpuuryhmissä oleva alikasvos toimii myös suojatiheikkönä.

Vid avverkningar i kontinuerligt skogsbruk ska träd av god kvalitet och god vitalitet prioriteras, och man ska säkerställa att den olikåldriga skogsstrukturen bevaras. Naturlig föryngring är central, vilket innebär att förutsättningarna för plantetablering och tillgången på ljus måste beaktas. Skador på marken och på kvarstående träd ska dessutom hållas så små som möjligt.

Työn suunnittelun, toteutuksen ja laadunhallinnan hyvät käytännöt.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Att ställa mål för sitt skogsbruk

**Frågor som hjälper till att ställa mål för skogsinnehavet**

Skogsägaren fastställer själv målen för sitt skogsinnehav. Skogsfunktionärens uppgift är att erbjuda olika alternativa lösningar som bidrar till att uppnå målen. Det är viktigt att göra en så objektiv bedömning som möjligt av fördelarna och nackdelarna med olika metoder och vilka möjligheter och risker de medför.
Det är viktigt att känna till skogsägarens mål för att kunna prioritera olika alternativ i skogsvården. Besluten kan omfatta hela skogsinnehavet, skogsfastigheten, ett bestånd eller ett visst objekt i skogen. Skogsägarens mål gällande ekonomin, naturen, rekreationen och bromsandet av klimatförändringen kan variera en hel del beroende på vilken av de här nivåerna besluten gäller.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Att ställa mål för sitt skogsbruk

**Skogsägarens målprioriteringar**

Med hjälp av följande frågor kan skogsägaren själv bedöma skogens betydelse och sätta mål för sitt skogsinnehav.
**Allmänna målsättningar och värderingar**Varför vill jag vara skogsägare? Vad betyder den här skogen för mej?Vilken nytta förväntar jag mej att skogen ska ge? Hurdan skog vill jag lämna efter mej till följande ägare? Hur skulle jag vilja att min skog utvecklas? Ser jag några konflikter mellan mina olika mål? **Ekonomiska värden**Hur viktiga är inkomsterna från skogen för mej, nu och i framtiden? Vilka är mina förväntningar beträffande värdestegringen för skogsfastigheten? Vilka slags arbeten är jag själv villig att utföra när det gäller administrationen av skogsinnehavet och den praktiska skogsvården, och vilka tjänster vill jag köpa in? **Naturvärden**Hur viktigt är det för mej att värna om den biologiska mångfalden i min ekonomiskog, till exempel genom att lämna grov, död ved kvar i skogen? Hur stor andel av skogen vill jag skydda? Hur viktigt är det för mej att värna om vattendragen och miljön i samband med skogsvårdsåtgärder? **Rekreationsvärden**Hur viktigt är det för mej att min skog lämpar sig för rekreation? Vilket slags skogslandskap uppskattar jag? Vilket slags skogslandskap uppskattar jag inte? **Bromsande av klimatförändringen**Hur viktigt är det för mej att bromsa klimatförändringen med hjälp av min egen skog?

Rekommendationerna för skogsvård ger flera alternativa verksamhetsmodeller för skötseln av en skogsfastighet. De här modellerna kan tillämpas som sådana eller så kan de kombineras enligt skogsägarens önskemål. En av verksamhetsmodellerna som beskrivs här nedan betonar en balans mellan olika mål.
Vid sidan av de egna målen bör skogsägaren beakta lagstiftningen och de krav som den frivilliga skogscertifieringen (PEFC™ ja FSC®) ställer.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Bromsning av klimatförändringen som prioritet vid skötseln en skogsfastighet

Skogen kan bromsa klimatförändringen på två sätt, dels genom att fungera som en förnybar energi- och råvaruresurs, dels genom att fungera som kolsänka och kolförråd. En betydande del av kolet i skogen finns lagrad i marken, särskilt på torvmark. Skogens kolbalans kan användas som mätare av skogsbrukets inverkan på klimatet. I kolbalansen ingår också det kol som förts bort med avverkat virke.
Vid prioritering av skogsbrukets klimatpåverkan kan man särskilja mellan två olika tillvägagångssätt: Man kan sträva till att binda så mycket kol som möjligt i själva trädbeståndet och på det sättet producera så mycket råvara som möjligt för produktion av träbaserade produkter. Samtidigt ser man då till att upprätthålla markens kolförråd. Man kan sträva till att lagra så mycket kol som möjligt i trädbeståndet och marken och försöka hålla växthusgasbalansen så gynnsam som möjligt.
Tanken bakom det första alternativet är att träbaserade produkter utgör ett kolförråd i sig, och att de här produkterna dessutom kan ersätta produkter som är mer skadliga för klimatet. Det andra alternativet betonar möjligheten att binda så mycket kol som möjligt i skogen och undvika utsläpp av växthusgaser.

De verksamhetsmodeller som här presenteras är avsedda att fungera som stöd för planeringen av ett skogsbruk som prioriterar en bromsning av klimatförändringen.
**Verksamhetsmodellen Produktbaserad kollagring**Den här verksamhetsmodellen baserar sig på att förbättra tillväxten och kolbindningen och en effektiv produktion av träråvara för vidareförädling. Samtidigt ser man till att upprätthålla markens kolförråd på både kort och lång sikt.En skogsägare kan inte bestämma hur det sålda virket ska användas, men nog påverka vilket slag av virke som produceras i den egna skogen. Ett av grundantagandena i den här modellen är att virket som avverkas görs till produkter där kolet lagras och/eller produkterna ersätter fossila råvaror. Hur länge kolet lagras i produkterna varierar mycket beroende på hur träprodukterna används och på deras livscykel. Byggnadsmaterial hör till de träprodukter som bevaras allra längst.I den här verksamhetsmodellen maximeras virkesproduktionen (m3/ha/a) och kolbindningen på skogsfastigheten, samtidigt som man utnyttjar den värdetillväxt som produktion av grövre virke innebär och beaktar skaderiskerna. Investeringarna i skogsvård och avverkningar syftar till att: 1) gynna beståndens livskraft och diameterutveckling2) styra trädens utveckling och kolbindning till de träd som producerar industriduglig råvara3) förnya skogen då volym- och värdetillväxten underskrider det mål som skogsägaren satt. De investeringar som görs enligt den här modellen syftar till att öka tillväxten och därmed avverkningsmängderna och kassaflödet. Om de investeringar som gjorts för att öka tillväxten, kolbindningen och diametertillväxten inte leder till motsvarande ökning av avverkningsintäkterna, sjunker avkastningen av det kapital som är bundet i skogen och därmed också skogsbrukets lönsamhet. **Frågor att ställa innan verksamhetsmodellen tas i bruk**De här frågorna hjälper till vid bedömningen av om planerna för skogsfastighetens skötsel är i enlighet med målen. 1) Satsas det tillräckligt på att främja skogens tillväxt med tanke på skogens tillstånd och ståndorternas egenskaper? Åtgärderna kan utgöras av t.ex. gödsling, användning av förädlat odlingsmaterial och snabb förnyelse efter slutavverkning, antingen genom odling eller på naturlig väg. 2) Maximerar skogsvården virkesproduktion och kolbindning samtidigt som värdetillväxten beaktas? 3) Är kolbalansen, dvs. balansen mellan trädbeståndets kolbindning och -utsläpp, neutral på lång sikt (över 50 år)? 4) Förnyas eller beskogas sådana områden som är i virkesproduktionsmässig underproduktion, t.ex. trädfattiga eller skadedrabbade objekt?
**Verksamhetsmodellen Skogsbaserad kollagring**Den här verksamhetsmodellen baserar sig på att öka kolförrådet i trädbestånd och mark, särskilt på kort sikt (under 25 år). En ökning av kolförrådet gynnas här på bekostnad av avverkningsintäkterna. På längre sikt sköts skogen så att skogsvård och avverkningar utförs med det primära målet att upprätthålla kolförrådet i trädbestånd och mark. Den här verksamhetsmodellen förutsätter att man är medveten om och kan hantera de risker som är förknippade med äldre skogar. På mycket lång sikt, kanske hundratals år, leder den här modellen till att kolförrådet i skogen fylls och inte mera ökar nämnvärt. Hur länge det här tar varierar mycket beroende på objektet. **Effekter på kort sikt (<25 år)**Det mest effektiva sättet att ackumulera kol i skogens kolförråd är att inte utföra några andra avverkningar än sådana som upprätthåller skogens hälsa. På kort sikt ökar också kolbindningen. **Effekter på lång sikt (>50 år)**Om inga avverkningar utförs leder det på längre sikt till att kolbindningen minskar och att virkesproduktionspotentialen sjunker. Detta beror på att den årliga tillväxten minskar då skogen blir äldre. Samtidigt minskar också ackumulationen av kol. Kolförrådet i träd och mark bibehålls däremot också om skogen åldras. Då skogen blir äldre ökar risken för skogsskador, men risknivån och dess ekonomiska betydelse varierar mycket från ett objekt till ett annatOm skogsägaren inte får någon ersättning för den ökade inlagringen av kol, kommer avkastningen av skogskapitalet på sikt att sjunka, och därmed också skogsbrukets lönsamhet. **Frågor att ställa innan verksamhetsmodellen tas i bruk**1) Utgör trädbeståndet och marken en kolsänka, dvs. binder de mer kol än de avger?2) Går det att undvika andra avverkningar än sådana som förhindrar att skogen blir översluten eller drabbas av skogsskador? 3) Kan trädens tillväxt ökas genom gödsling? 4) Har man för avsikt att beskoga områden som är i underproduktion men som lämpar sig för virkesproduktion? 5) Lämnas död ved kvar i skogen för att öka markens kolförråd? 6) Kan utsläppen av kraftiga växthusgaser från torvmarker förhindras? 7) Om något bestånd måste förnyas, lämnas stubbarna då kvar? 8) Har man för avsikt att skydda sådana objekt som samtidigt kan bidra till den biologiska mångfalden och till lagringen av kol?

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Målavvägd verksamhetsmodell

Den här verksamhetsmodellen baserar sig på en samtidig avvägning av mål som berör ekonomisk lönsamhet, tryggande av mångfalden, främjande av rekreationsbruk och bromsning av klimatförändringen.

**Målavvägd verksamhetsmodell***De här frågorna hjälper till att bedöma om planerna för skogsfastighetens skötsel är i enlighet med målen.***Ekonomi**Allmän beskrivning: Skogen ger ett ekonomiskt resultat vilket innebär att skogsägandet är lönsamt. Den ekonomiska verksamheten är långsiktig och sträcker sig över eventuella ägarbyten. Skogens olika ekosystemtjänster kan bidra till skogsbrukets intäkter.Frågor att ställa:1) Ger skogen mer intäkter än de kostnader skötseln orsakar?2) Är de risker som klimatförändringen medför beaktade?**Natur**Allmän beskrivning: Skogsekosystemets mångfald är tryggad. Vattendragens tillstånd försämras inte på grund av skogsbruksåtgärder.Frågor att ställa:1) Har lagobjekten avgränsats så att inga åtgärder vidtas på dem?2) Har naturvårdsträd och grov, död ved lämnats kvar i skogen?3) Har man lämnat skyddszoner längs vattendrag och småvatten och beaktat vattenvården i samband med markberedning och iståndsättningsdikning?4) Är skogens åldersstruktur och trädslagsfördelning sådan att de stöder mångfalden?**Rekreation**Allmän beskrivning: Skogen ger möjligheter till olika slags rekreation.Frågor att ställa1) Finns det i skogen svamp, bär eller andra naturprodukter som kan tas tillvara?2) Har man beaktat landskapet och friluftslivet i samband med skogsvården?3) Finns det några avtal beträffande jakt på fastigheten?**Bromsning av klimatförändringen**Allmän beskrivning: Trädbeståndet är friskt och livskraftigt, tillväxten är bra och kolbindningen fungerar. Skogens kolbalans (på lång sikt) är positiv då man beaktar både trädbeståndet, marken och träprodukterna.Frågor att ställa:1) Växer det totala kolförrådet i trädbeståndet, marken och träbaserade produkter?2) Avverkas sådan virkesråvara som ersätter icke förnybara råvaror?3) Kan utsläppen av kraftiga växthusgaser från torvmarker förhindras?

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Exempel på målavvägning mellan ekonomisk virkesproduktion och bromsning av klimatförändringen

Exemplet utgår från en skött, 58 hektar stor skogsfastighet i södra Finland, med följande karaktäristika:
- utvecklingsklassfördelning: plantskog 15 %, klenare gallringsskog 16 %, grövre gallringsskog 47 % och förnyelsemogen skog 22 %.
- virkesförrådet på skogsmarken är 177 m3/ha och medeltillväxten 6,8 m3/ha/år.
- kolförrådet som är bundet i trädbeståndet och marken är ca 64 000 tC eller i medeltal 1 100 tC/ha. Trädbeståndets kolförråd är 13 700 tC medan markens kolförråd på basis av ståndortsklassen bedöms utgöra 50 300 tC.
För skogsfastigheten har tre olika scenarier för skogsvården har gjorts upp, för en tid på 20 år.

1. **Prioritering på ekonomisk virkesproduktion**
- Beräkningen baserar sig på ett maximerat nettonuvärde utan begränsningar.
2. **Bevarande av kolförrådet i skogen**
- Beräkningen baserar sig på ett maximerat nettonuvärde så att virkesförrådet inte tillåts minska under simuleringsperioden.
3. **Ökning av kolförrådet i skogen**
- Beräkningen baserar sig på ett maximerat nettonuvärde så att det årliga avverkningsuttaget tillåts vara högst hälften av den nuvarande tillväxten på fastigheten.
- Nästan all torvmarksskog (17 ha) har avgränsats utanför skogsbrukets åtgärder.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Exempel på målavvägning mellan ekonomisk virkesproduktion och bromsning av klimatförändringen

##  [Sammandrag av olika skogsvårdsscenarier i exemplet.](/sv/node/1327)

Table
| Scenario | Genomsnittliga avverknings-intäkter under nästa 20 år | Genomsnittliga kostnader under nästa 20 år | Nettointäkternas nuvärde med 3 % diskontoränta | Trädbeståndets medelvolym om 20 år | Skogens1 kolförråd om 20 år, totalt | Trädbeståndets värde om 20 år |
| --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- |
| A. | 23 400 €/år | - 2 800 €/år | 530 000 € | 101 m3 | 59 500 tC | 187 000 € |
| B. | 16 600 €/år | - 1 700 €/år | 460 000 € | 177 m3 | 65 700 tC | 400 000 € |
| C. | 8 600 €/år | - 900 €/år | 270 000 € | 231 m3 | 70 100 tC | 590 000 € |
1 Skogens kolförråd innefattar både kol som är bundet i trädbeståndet och i marken. Förändringarna i kolförrådet beror huvudsakligen på förändringarna i virkesförrådet. I kolförrådet i marken är förändringarna måttliga.
**Utgångspunkter för kalkylen:** Trädbeståndets årstillväxt har modellerats med hjälp av programmet IPTIM Assets som använder Naturresursinstitutets Motti-simuleringsgenerator/tillväxtmodeller för tillväxtprognosen. På figurnivå baserar sig åtgärdsalternativen på skogsvårdsrekommendationerna. Rotpriset för olika virkessortiment baserar sig på regionalt statistikförda priser under åren 2017-2021, som sedan konverterats till realpriser med hjälp av konsumentprisindexet. Som enhetspriser för skogsvårdsarbetena har använts regionalt statistikförda priser för år 2020. Vid beräkning av kolsänkan modelleras den årliga produktionen av förna, den naturliga avgången och hyggesresterna. Dessa används som ingångsvärden i Yasso-modellen som sedan ger en prognos för kolets omsättning i marken. Virkessortimenten som avverkas delas upp i fyra klasser, baserat på virkesanvändningsstatistik. (i) byggnadsmaterial, (ii) möbler och utbytbart byggnadsmaterial, (iii) böcker och kontorsprodukter, (iv) förpackningsmaterial, tidningar och byggnadsmaterial för engångsbruk. Kolförrådet i respektive klass har en egen halveringstid som varierar mellan 1 och 50 år.

Skogsägarens prioriteringar gällande ekonomin respektive kolbindningen har en stor betydelse för hur skogen ser ut efter 20 år. I alternativ A har man utnyttjat avverkningsmöjligheterna till fullo och intäkterna under de kommande decennierna blir inte lika stora. Å andra sidan bibehålls tillväxten på en hög nivå eftersom åldersstrukturen förändrats så att det nu finns mer ungskog. Alternativ C ger igen stora avverkningsmöjligheter. Om avverkningarna skjuts upp ytterligare kommer skogen att åldras och tillväxten avta. Dessutom ökar den naturliga avgången. I alternativ B upprätthålls både avverkningsmöjligheterna, kolförrådet och åldersstrukturen medan tillväxten bibehålls på samma nivå som tidigare.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Prioritering av naturvården vid skötsel av en skogslägenhet

Prioritering av naturvården innebär att naturvärdena betonas i samband med skötseln och användningen av skogen. Det här innebär i praktiken att naturvården i ekonomiskogen genomförs så att de överträffar de minimikrav som lagen ställer och att åtgärderna också är mer ambitiösa än skogscertifieringens (PEFC och FSC) krav.
För den som vill trygga och stärka naturens mångfald är det viktigt att känna till vilka naturvärden som finns på lägenheten och vilken potentialen är att utveckla dem. En skogsägare som vill prioritera naturvården bör vara väl bekant med sitt skogsinnehav och ge akt på vilka naturvärden där förekommer. Viktigast är att känna till vilka slags skogar, torvmarker, vattendrag och andra naturtyper och arter det finns på skogslägenheten och i närheten av den. Det här kan göras både ute i fält och genom att utnyttja befintliga datakällor, som [Minskog.fi](https://minskog.fi/) och [Laji.fi](https://laji.fi/) .
Om naturvärdena har identifierats och målen för naturvården fastställts blir det mycket lättare att välja rätt åtgärder och att rikta in dem på de bestånd och terrängavsnitt där effekten är störst med tanke på insatsen. I en naturvårdsinriktad skogsvård används de metoder och åtgärder som är i linje skogsägarens önskemål.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Naturvårdsinriktad skogsvård vid skötseln av en skogslägenhet

**Val av skogsvårdsprinciper och -metoder**

Huvudmålet för en naturvårdsinriktad skogsvård är att trygga mångfalden i naturen och att genomföra sådana naturvårdsåtgärder som stärker mångfalden. Naturvårdsinriktad skogsvård kan innebära att man behöver göra avkall på virkesproduktionen.
Centrala beslut och riktlinjer som behöver göras på lägenhetsnivå för att uppnå naturvårdsmålen:

Valet av skogsvårdsprincip avspeglas på vilka arter som trivs i skogen. En kombination av beståndsvård trädskiktsvis och kontinuerlig beståndsvård - och deras mellanformer - skapar fler livsmiljöer för de flesta arter jämfört med att bara använda en och samma skogsvårdsprincip. Genom att välja sådana skogsvårdsmetoder som stöder naturvården kan mångfalden bevaras bäst, de egentliga naturvårdsåtgärderna inte att förglömma.
Kompletterande frågor till stöd för beslutsfattandet:
- På vilka objekt är det motiverat att tillämpa kontinuerlig beståndsvård vilket innebär att området ständigt har ett skogstäcke?
- Hurdan åldersfördelning eftersträvas?

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Naturvårdsinriktad skogsvård vid skötseln av en skogslägenhet

**Stärkande av strukturdrag som är viktiga för mångfalden**

Identifieringen och tryggandet av naturobjekt utgör själva basen för tryggandet av mångfalden i naturen. En del av naturobjekten är skyddade genom lagstiftning eller beaktade i de krav som ingår i den frivilliga skogscertifieringen. En skogsägare kan ta beslutet att trygga och skydda flera objekt eller göra mer omfattande avgränsningar kring objekt som ska bevaras än vad lagen och certifikaten förutsätter. Kompletterande frågor till stöd för beslutfattandet:
- Finns det något mål för den skyddade skogsarealen?
- Vilka objekt vill man trygga utöver de lagstadgade naturobjekten genom eget beslut?
- Är det möjligt att få finansiering för skyddade objekt på lägenheten?

Strukturdrag som är viktiga för mångfalden har naturligtvis en stor betydelse för skogens mångfald. Mängden gamla och grova träd, död ved och lövträd förbättrar livsvillkoren för de arter som är beroende av dem. Det lönar sig att i första hand stärka sådana strukturdrag som förekommer naturligt, som t.ex. dödvedskontinuitet och aspkontinuitet.
Kompletterande frågor till stöd för beslutfattandet:
- Vilken är målnivån för mängden och kvaliteten av naturvårdsträd, död ved, högstubbar och viltbuskage?
- Förekommer det några sådana strukturdrag på lägenheten som kunde stärkas?
- Hur stort lövinslag och andel blandskog eftersträvas?
- Hur kan befintliga strukturdrag tryggas också vid framtida beståndsbehandling?

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Naturvårdsinriktad skogsvård vid skötseln av en skogslägenhet

**Upprätthållandet av ekologiska förbindelser i skogsnaturen**

Planeringen av naturvårdsåtgärder på landskaps- och regionnivå lägenhetsvis främjar naturvårdsåtgärdernas genomslagskraft och kostnadseffektiviteten i genomförandet av dem. Planmässighet gör det möjligt att bättre trygga de värdefullaste naturobjekten och upprätthålla en ekologisk växelverkan mellan dem. Kompletterande frågor till stöd för beslutfattandet:
- Finns det några sådana objekt på lägenheten där naturvården kan vara till nytta för så många arter som möjligt?
- Finns det några sådana objekt på lägenheten som är av mindre betydelse eller olönsamma med tanke på virkesproduktion, men som skulle gynna naturvården om man lämnar dem obehandlade och lämnar naturvårdsträd, död ved och viltbuskage i närheten av dem?
- Vilka naturvårdsåtgärder har verkställts annanstans på lägenheten?

Särskilt på områdesnivå är det viktigt att värdefulla livsmiljöer är länkade till varandra. Med detta avses att om en viss arts livsmiljö försvinner till följd av skogsvård eller naturens utveckling, kan arten hitta en motsvarande livsmiljö på lämpligt avstånd. Det är särskilt viktigt att fästa uppmärksamhet vid hur väl den äldre skogen är sammanlänkad på landskapsnivå.
Kompletterande frågor till stöd för beslutfattandet:
- Hur stor andel utgör äldre skog av lägenhetens skogsareal?
- Finns det ekologiska förbindelser mellan naturobjekten, skyddsområdena, skyddszonerna, grupperna av naturvårdsträd och bestånden där man bedriver kontinuerlig beståndsvård?
- Finns det observationer på eller i närheten av lägenheten av sådana arter som kräver stora, enhetliga skogsområden (t.ex. tjäder, lavskrika, pärluggla, skogsren)?

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Planering av naturvården på lägenhetsnivå

Om skogsägaren vill satsa på naturvården på sin lägenhet är det skäl att göra en plan för lägenheten över hur naturvården ska dimensioneras och verkställas. Det här gör det möjligt att hitta helhetsmässiga och kostnadseffektiva lösningar för naturvården som gynnar mångfalden så väl som möjligt. Här är det viktigt att hitta objekt som garanterar att de naturvårdsåtgärder som väljs får en god effekt. Nyttan med planering på lägenhetsnivå blir särskilt stor på skogslägenheter där det finns värdefulla naturobjekt.I tillägg till den lägenhetsvisa naturvårdsplanen kan enskilda naturvårdsåtgärder också genomföras på figurnivå, bl.a. kan antalet naturvårdsträd variera från en avverkningsfigur till en annan. Det är klokt att utnyttja hela sortimentet av naturvårdsmetoder vid alla skogsvårdsåtgärder och avverkning. En enskild naturvårdsåtgärd kan ofta stöda uppnåendet av flera olika mål.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Indikatorer för mångfalden på lägenhetsnivå

Nivån på mångfalden i skogen kan på lägenhetsnivå följas upp med hjälp av olika indikatorer eller karaktäristika, bl.a. sådana som beskriver trädbeståndet och dess struktur eller värdefulla naturobjekt.
Man kan sätta upp indikatorer för naturvården och mångfalden för en lägenhet i form av mål som ägaren vill uppnå på längre sikt.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Indikatorer för mångfalden på lägenhetsnivå

##  [Tilatason metsäluonnon monimuotoisuuden tunnukset](/sv/node/3651)

Table
| Indikatorer  | Exempel på mål |
| --- | --- |
| Trädbeståndets struktur | •    Antalet gamla och grova träd ökar •    Åldersfördelningen mellan träden blir mer mångsidig på beståndsnivå•   Äldre bestånd ligger i anslutning till varandra |
| Trädslagsförhållanden | •    Antalet trädslag och andelen blandskog ökar•    Antalet lövträd med betydelse för mångfalden ökar |
| Död ved | •    Befintlig död ved bevaras•    Högstubbar tillverkas för att skapa ny, död ved•    Naturvårdsträd lämnas för att upprätthålla en kontinuitet av död ved |
| Naturobjekt | •    Värdefulla naturobjekt identifieras och bevaras•    De värdefullaste objekten skyddas formellt•    Kvaliteten på naturobjekten bevaras eller höjs genom naturvårds- eller restaureringsåtgärder |
| Belastning på vattendrag | •    En tillräckligt bred skyddszon med tanke på mångfalden lämnas invid vattendrag och småvatten•    Vattenvården beaktas vid markberedning•    Belastningen på vattendragen minskar och vattendragens status förbättras |

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Referensnivåer för dimensioneringen av naturvården

Olika naturvårdsmetoder kan tillämpas på olika nivå, beroende på skogsägarens prioriteringar och naturobjektens egenskaper. Lagstiftningen fastställer en miniminivå för naturvården i ekonomiskogar, och därutöver ställer den frivilliga skogscertifieringen krav på ytterligare åtgärder.
Forskningen kan inte direkt ge entydiga rekommendationer om vilken nivå på åtgärderna som är tillräcklig, men de kan vara till hjälp för att fastställa referensnivåer för nivån för en enskild metod som har positiva effekter på områdets artrikedom och mångfald.
Tabellen nedan visar miniminivåerna för skogscertifieringens krav beträffande vissa av skogens strukturdrag, samt allmänna referensnivåer som härletts från forskning och som kan tillämpas på naturvårdsinriktad skötsel av skogslägenheter.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## Referensnivåer för dimensioneringen av naturvården

##  [Referensnivåer för dimensionering av naturvård](/sv/node/3652)

Table
| Indikatorer för strukturdrag  | PEFC | FSC | Referensnivåer från forskning |
| --- | --- | --- | --- |
| Ställande av naturvårdsträd | 10 st/ha  | 10 + 10 st/ha | 10-50 m3/ha1) |
| Bevarande av död ved | 10 st/ha | Samtliga | 10-50 m3/ha2) |
| Tillverkning av högstubbar | 2-5 st/ha | - | 5-10 st/ha3) |
| Skyddszoner vid vatten | I medeltal 10 m, minst 5 m | 10-30 m beroende av objektet | 20-45 m4) |
| Lövträdsinslag | Lövinslaget upprätthålls | 10 % | 10-30 %5) |

Referenser till den viktigaste forskningen som tabellen baserar sig på:
1 . Ställande av naturvårdsträd
2 . Tryggande av död ved
3 . Tillverkning av högstubbar
4 . Skyddszoner vid vattendrag
5 . Lövträdsinslag
Att enbart stöda sig på olika referensnivåer kan ändå leda till ineffektiva naturvårdslösningar, eftersom det är mest ändamålsenligt att grunda naturvårdsåtgärderna inom ett behandlingsområdet på geodata och planering i terrängen. På det här sättet kan vi utföra sådan ”precisionsnaturvård” som ger störs nytta med tanke på naturens mångfald.

# Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

## \[H2\]

**Läs mer om ämnet:** Skötsel av en skogsfastighet | [**Mål för skogsägande**](/sv/kategorier/mal-skogsagande)

Sök med ämnesord

Sökresultat för “kontinuerlig beståndsvård”

Plockhuggning

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Behandling av tjäderspelplatser

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Beaktande och behandling av torvmarker

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Förebygg snöskador

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Förröjning vid uttag av energived

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Beakta landskapet vid beståndsvårdande avverkningar

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Omloppstid

Störskog

Genomförande av avverkningar i kontinuerligt skogsbruk

Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet

Sökning och meny